Privatiserad SFI…

24 april, 2013 § 3 kommentarer

tspahaSnabbloggning.

SFI är utsatt för upphandling i flera kommuner. De som jobbar i företag som vinner upphandling får dock ganska mediokert betalt låter det som. Lärarlönerna är en av de större kostnaderna i skolan. Undra på om de kan ge ett lägre anbud!

Och hur blir det om någon annan vinner upphandlingen nästa gång man gör en upphandling? För eleverna inte minst? Dock, SFI-eleverna är bara elever i kanske ett eller ett par år.

En av mina lärare sa:

”Det tar tio år att lära sig detta yrke!”

när jag höll på att utbilda mig. Detta slog mig igen nu plötsligt. Jag tror detta är sant. Dvs det krävs en hel del erfarenhet samt utbildning för att bli den där riktigt bra läraren. Har detta underlättats i dagens skola och med den skolpolitik som förs? Eller har detta försvårats?

Jag tror det senare.

Jag skulle väldigt gärna vilja blogga mer om detta och om privatisering av assistans, om jobbcoacher, om lycksökare, oprofessionella som sätter igång företag inom välfärdssektorn i tron att detta väl är lätt som en plätt. Och hur tänker den myndighet som godkänner friskolor?

Se om t.ex. Miroi och jobbcoaching. Arbetslösa borde istället få utbildning och hjälpas att göras mer attraktiva på arbetsmarknaden än att tvingas in i förnedrande coaching. Ja, arbetslösheten har blivit en profitabel miljardindustri! 😦

Hur kan privata välfärdsföretag bli billigare och effektivare? Blir de verkligen billigare eller ens effektivare? Se forskaren Patrik Hall om managementbyråkrati, att byråkratin knappast blir mindre av nyordningarna, utan snarare tenderar att svälla. Blir de ens bättre för skolelever, SFI-elever, sjuka, gamla?

Se också ”Byråkratisering som konsekvenser av managementreformer”:

”Kan management- eller så kallade ‘företagiseringsreformer’ inom offentlig förvaltning leda till byråkratisering?

I detta projekt undersöks den på svensk och internationell ekonomisk och förvaltningsforskning byggda hypotesen att företagiseringsreformerna leder till ökad offentlig byråkrati (en ökning av s.k. ‘sekundära funktioner’) i form av kontroll- och styrsystem, resultatmätning, strategi och marknadsföring, samt utvecklingsprojekt som tenderar att göras bestående.

Konsekvensen av hypotesen är dels att en ny byråkrati ges möjlighet att expandera, dels att fokus läggs på de organisationsinterna styrsystemen snarare än den operativa verksamheten (t.ex. att vårda sjuka eller utbilda studenter).”

Företag vinner upphandlingar och tar ut stora vinster bland annat därför att de betalar lägre löner än kommunen. Dessutom verkar de anställa lärare utan utbildning eller erfarenhet och då kan de ju också sätta lägre löner.

Sen verkar det som om de använder argument som att ”skolans framtid är osäker” när personalen önskar fler resurser, högre löner (något framtiden för skolan i länkad artikel knappast verkat varit hittills, skolan startade 1997!) – även fast stora vinster för ägarna tas ut och det sätts av stora summor i pension för dessa.

Se vidare ”Miljoner i vinst till särskoleägare”:

”En liten särskola i Uppsala har gjort vinster på 26 miljoner kronor sedan starten. Spekulanterna står i kö. Men bolaget är inte till salu.”

Läs ”Lärarnas vittnesmål är chockerande” som avslutas som följer:

”… regeringen [tittar] passivt på när riskkapitalbolag och andra vinstmaximerande skolkoncerner tar över stora delar den svenska gymnasieskolan, SFI-undervisningen och yrkesutbildningen [men vad gör socialdemokratin?]. Det är häpnadsväckande.

Vi har en alarmerande situation i den svenska skolan med sjunkande kunskapsresultat, akut lärarbrist och ökande avhopp. Men man pratar om allt utom om den stora elefanten i rummet. Starka lobbyintressen, politisk prestige och en rädsla för att stöta sig med medelklassväljarna i storstäderna har blockerat en nödvändig debatt om vinstintresset i skolan.

Det är dags att erkänna att det inte var så här det var tänkt när friskolereformen sjösattes.

Skolan är alldeles för viktig för att bjudas ut till oseriösa krämare.”

Skolan i USA debatteras också. Se Diane Ravitch, där man kan hitta fler länkar i hennes postningar.

Annonser

Sjukvård och sjukskrivning i ett allt mer privatiserat samhälle och om yttrandefrihet som allt mer håller på att förvandlas till en vara i dagens kulturpolitik och vars egentliga värde håller på att gå förlorat…

14 augusti, 2011 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad postning under kvällen samt 15 augusti. Klicka på bilderna för att göra dem lättare läsbara].

Socionom med privat erfarenhet av sjukskrivning, som nyligen varit sjukskriven för operation i axel och tidigare varit sjukskriven på grund av annan orsak:

”Idag är allt så uppsplittrat mellan flera aktörer, det finns egentligen ingen samordning!”

Men är det inte detta alliansen berömmer sig av att ha åstadkommit? Att underlätta för människor att komma tillbaka i arbetslivet allstå! Att samordningen brister låter inte som ett underlättande…

En enmansföretagare, snart 60 år,  i USA med privat sjukvårdsförsäkring har en självrisk på över 30 000 svenska kronor. Han måste alltså betala de första dryga 30 000 kronorna om han blir sjuk (kanske är detta dock en av de högsta självriskerna, men då betalar han sannolikt en lägre sjukvårdspremie).

Sen undrar jag vad slags försäkringar han har vid inkomstbortfall…

Dessa 30 000 kronor gäller under ett år, så behöver han sjukvård nästa år börjar han om med att betala de första 30 000 kronorna. Man kan ju föreställa sig hur detta kan bli för en familj med  boendelån/kostnader, behov av bil, om man måste betala barns utbildning (vilket är en förutsättning, men ingen garanti för framtida jobb, med hyfsade inkomster)… Jag tror premien för denna sjukvårdsförsäkring ligger på 230 dollar/månad för närvarande, dvs. ca 1 500 kronor/månad drygt.

Hans 25-årige son chansar och har ingen sjukförsäkring. TROTS att han förmodligen skulle få betydligt lägre premie också.

Företagare kan förse sina anställda med sjukförsäkring. Lärare t.ex. är sjukförsäkrade genom sina anställningar, dvs. behöver de sjukvård är de försäkrade genom dem som anställt dem. Amerikaner upplever inte detta som särskilt rättvist.

Jag tror inte företagare är skyldiga att försäkra sina anställda, men det kanske är ett konkurrensmedel, dvs. om de vill ha den bättre arbetskraften så är det lättare att anställa om man erbjuder bland annat denna försäkring. I Sverige betalas detta via skatter företagaren betalar. Jag undrar hur stor den reella skillnaden blir i slutänden i kostnader för anställda? För vad jag förstår är det också ganska omfattande pappersexercis för de anställda man har i ett företag. Det gör också att det förmodligen blir mer jobb för en mindre än för en litet större företagare?

Peter Gerlach skriver en massa intressant i kapitlet ”Informationsekonomi – Varför är privat vård ofta dyrare än offentlig?” i boken ”Nationalekonomi för vänstern” utgiven på Kata förlag.

På Kata förlag har också Stina Oscarsson gett ut ”Det omätbara – Åtta pjäser från tillväxtens tid”, om denna bok kan man läsa:

”Vi lever i ett samhälle med en enda berättelse. Den yttrandefrihet som enligt de kulturpolitiska målen ska ligga till grund för kulturpolitiken håller på att förvandlas till en vara som kan köpas och dess egentliga värde är på väg att gå förlorat.”

Dvs. hur är det med att verkligen få ifrågasätta saker? Och jo, jag tror alliansen är rädd för verklig kompetens…

Och för att verkligen lyckas som entreprenör krävs en viss grad av trygghet?

Jag kommer att fortsätta blogga om det Gerlach skriver apropå sjukvård, offentlig och privat. Jag tycker intensivt illa om alliansen och deras politik och det samhälle som håller på att skapas med bristande solidaritet.

Tillägg på kvällen: se bloggen Det progressiva USA i ”Amerikansk domstol skjuter Obamas sjukförsäkringsreform i sank”.

Och en kvinna som opererade en tumör i hypofysen för ett och ett halvt år sedan efter vilken hon blev sjukskriven i fyra veckor berättade att hon fick 5000 kronor från försäkringskassan, men hon orkade inte bråka om det med kassan (dessutom gick hon tillbaka i jobb efter 3 veckor!). Denna summa är nästan en fjärdedel av den lön hon troligen får ut netto per månad. Ja, vissa kan troligen göra så här, för de har en ekonomi som tillåter det! Men hur går det för dem som INTE har det? Hon var också kritisk till moderaterna (och alliansens politik) och hon tillhör de väldigt väl utbildade, med hyfsad inkomst. Nej, alliansen har inte vunnit över alla i medelklassen! Inte ens de mest utbildade där.

Tillägg 15 augusti:

”Civil disobedience is not our problem. Our problem is civil obedience. Our problem is that people all over the world have obeyed the dictates of leaders and millions have been killed because of this obedience. Our problem is that people are obedient all over the world in the face of poverty, starvation, stupidity, war and cruelty. Our problem is that people are obedient while the jails are full of petty thieves and the grand thieves are running the country. That’s our problem.”
Howard Zinn

I artikeln ”Vårdbolag vägrar bidra till välfärd” kan man läsa:

Riskkapitalet må vara hur effektivt som helst men så länge rationaliseringsvinsterna inte i någon form återförs till samhället skapar det bara kapitalöverföringar från massan till fåtalet.

Ur det perspektivet framstår debatten om finansieringen av den framtida välfärden som närmast utomjordisk. Vi har i flera år serverats den till synes orubbliga ‘sanningen’ att växande välfärdskostnader kräver ett större deltagande från privata investerare. Å andra sidan har Skatteverket fastslagit att bolag inom vård och omsorg, när de väl förvärvats av riskkapitalbolag, knappt betalar någon skatt över huvud taget.

Om den framtida välfärden verkligen är äventyrad av en otillräcklig skattebas, bland annat till följd av en åldrande befolkning, har jag personligen mycket svårt att se logiken i att måla upp riskkapitalet, åtminstone med rådande skatteregler, som lösningen på problemet.”

Tim Jackson och Peter Victor om välfärd utan tillväxt, samt Spånt om åldersboomen…

31 maj, 2011 § Lämna en kommentar


Se också denna video med Tim Jackson från fora-TV.

Och Peter Victor i ”Managing without growth” (att klara sig utan tillväxt)

”Peter Victor challenges the priority that rich countries continue to give to economic growth as an over-arching objective of economic policy. The challenge is based on a critical analysis of the literature on environmental and resource limits to growth, on the disconnect between higher incomes and happiness, and on the failure of economic growth to meet other key economic, social and environmental policy objectives.”

Men det är inte bara Roland Spånt som ifrågasätter åldringsboomen… Läs senaste Tvärdrag som handlar om just finansieringen av välfärden – berättelsen om att vi inte har råd.

I USA blir det ”Färre privatläkare…” vilket tros förändra den amerikanska sjukvården i grunden. Och den nyliberala idén att vi måste välja mellan effektivitet och social rättvisa visar sig inte alls ha stöd.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin efficiency and social justicereflektioner och speglingar II....