Om ”fri” marknads dubbelmoral och mer om objektivitet i politik och ekonomi…

27 november, 2011 § 3 kommentarer

I bloggpostningen “‘Fri marknads’ dubbelmoral” kan man läsa i min snabba amatöröversättning från engelskan (nej, som sagt; jag är inte ekonom, men min översättning kanske ändå kan ge en idé om vad bloggskribenten försökte förmedla; om bristen på logik och konsekvens i många resonemang. Kanske ett hälsosamt sätt att ta ner vissa politiker, ekonomer och debattörer från sina höga hästar?):

Frimarknadsekonomer/libertarianer ägnar en stor del av sin tid åt att reagera mot förslag, där de ofta rör samman/förväxlar teknokratiska diskussioner med ideologi (något vi kan tacka Milton Friedman för).

Resultatet är att de ofta motsäger sig själva någonstans på vägen.

Här är några exempel:

1. Frivilligt samarbete är rättfärdigat och producerar överlägsna resultat/utfall, utom om människor går med i fackföreningar [den sortens samarbete/samgående är inte bra].

2. Människor maximerar nytta och borde vara fria att göra det de vill utom när de röstar.

3. Rationellt självintresse är att bli hyllad och uppmuntrad [se inledande video,] men bör bli förlöjligat när det rör sig om avund [men kanske borde vi önska mer avund åt folket; dvs att fler ifrågasätter och reagerar och gör uppror. Inte av skam tiger?]

4. Rationellt självintresse är optimalt för samhället, utom när det handlar om politiska rörelser.

5. Lokalt kunnande är det sätt vi borde bearbeta information på, utom  när vi talar om ojämlikhet.

6. Överdrivna/omåttliga löner är dåliga och orsakar arbetslöshet, men VD- betalningar är alltid berättigade.

7. Frivilligt utbyte är alltid berättigat/riktigt och rätt, men inte när det gäller fractional reserve banking. *

8. Att skydda människor från risker som kommer med bidrag, insättningsgarantier och konsumentskydd är dåligt – men lagar rörande begränsat ansvar då [för företag? Är skydd av företag bra i alla lägen?]?

9. Statligt finansierat jobbskapande är onaturligt och inflationsdrivande, men att kasta pengar på banker är det inte.

10. Utverka frihet åt bankerna, men varje efterföljande krav på åtstramning eller reglering [motkrav i form av krav på större reglering] är en kränkning av den fria marknaden.”

Man får inte reglera bankerna eller den fria marknaden, den är självreglerande och förtroendet är maximalt för denna, däremot ska man ha största misstro mot enskilda medborgare. Hur får man ihop detta? Är inte den ’fria marknaden’ styrd av delvis samma individer/medborgare?

Är de mer att lita på i ena sammanhanget än i andra? Är självintresset (eller altruism) större i ena än i andra sammanhanget? Och hur är det med makt och inflytande i de olika roller man spelar i samhället? Har vi alla samma? Hur hanterar man detta?

Se vad Andrew Haldane skriver om när bankerna blir alltför stora: ‘Big is not better when it comes to banks’.

Uppräkningen fortsätter:

”11. The broken window fallacy är alltid ett felslut, men kreativ förstörelse är en vital del av kapitalism(en). (denna speciella bok länkas därför att den ställer Schumpeter och Hazlit sida vid sida, uppenbarligen utan att man ens inser ironin i det).

12. Uppifrån-och-ner-planerande [staten som talar om för oss?] är dåligt, men vi får aldrig ifrågasätta företagens agerande.

13. Offentlig skuld behöver attackeras, men privat skuld har ingen betydelse – låt oss öka den [istället, något som visst också håller på att ske i Sverige; vi skuldsätter oss allt mer].

14. Obama är socialist! Men att få bort oljeföretags subventioner/statsbidrag är ickeamerikanskt [i ena fallet är det okej med subventioner, eller bidrag som det nedsättande kallats av debattörer, i andra inte. Kan subventioner, eller bidrag, ifrågasättas när det gäller företag också? Hur får man en balans här?].

15. Vänsterregeringar gör människor beroende av röstning för välfärd [???], men läkemedelsföretag som gör något liknande ska ignoreras [i ena fallet är beroendeskapande okej, i andra inte. I ena fallet är påverkan okej, i andra inte. Har vissa betydligt större resurser till påverkan än andra? Dessutom].   

16. Offentligt-val-teorin betyder att staten inte kan göra något rätt, men detta gäller inte ekonomerna själva [de är fullkomliga?].

17. Kapitalismen är stabil. Men när staten [då] inte griper in kan vi klandra den för den Stora Depressionen (och även den Stora Recessionen) [Nej, marknaden är fullkomlig till skillnad från staten!? Har båda brister?].

18. Statens inblandning är dålig, men staten bör öka räntesatsen för att stoppa löneinflation [så DÄR bör den gripa in, i ena fallet är intervention bra, i andra inte. Det beror på vem den gäller och hur röststark man är?].

19. Pusha folk är fel, men vi bör inte reglera reklam eller emballering [i detta fall att varna människor för rökningens konsekvenser genom att ha varningstext på cigarettpaket, precis som vi har i Sverige]. (OK, den här är troligen baserad på faktumet att de flesta inte har läst eller  förstått vad pushande eller daltande är)”

Har de haft liknande debatt i USA om ’trygghetsnarkomani’!? Bloggen Do nothing Day skriver så bra om detta, vill gärna påminna om denna debatt. Ju fler gånger jag läser det ju bättre tycker jag att det är:

”Trygghetsnarkomani. Okej, heroin, amfetamin, kokain, det är tunga droger – men ändå inte alls lika farligt som… TRYGGHET!!!

Smaka på ordet, visst blir man RÄDD!!!

Men smaka inte för mycket!

Tryggheten blir lätt ett gift menar denna… ja, vad är mannen egentligen, vad får honom att tro att han besitter så speciella expertkunskaper att han kan skriva en bok som ger en långtgående politisk samhällsanalys vilken pekar på att vi måste bli mer elaka mot varandra, att samhället är för SNÄLLT!

Det är inte bra för oss, för lite skit rensar faktiskt magen!

Vad är denna så fantastiskt intellektuella man?

Jo, psykiater.

Det finns en ingrodd myt om att psykiater är galnare, eller åtminstone lika galna, som sina patienter, och jag måste säga att David Eberhard gör sitt bästa för att leva upp till den myten./…/

I tider där Socialstyrelsen kritiserar psykiatrin för att vara för slö, slapp och allmänt ointresserad av sina patienter så tycker David Eberhard – chef för psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm – att psykiatrin inte i tillräcklig omfattning avvisar patienter!!!

Han menar nämligen att många söker psykiatrin i onödan bara för att ‘flickvännen gjort slut’ eller nåt annat totalt irrelevant.”

Så himla bra skrivet!

Nu tillbaka till de dubbelmoralistiska punkterna:

”20. Investerare behöver vara trygga vad gäller framtiden. Nej, vi borde inte stötta upp deras trygghet genom att spruta in pengar i ekonomin! Hur i Herrans namn… [förstår inte riktigt det här 😉 ]

21. Om staten spenderar pengar kommer detta att tränga ut privat investerande, om den privata sektorn spenderar pengar kommer det inte att tränga ut annat investerande som andra i den privata sektorn gör.

22. Kommittétänkande [tillsättande av kommittéer och utredningar?] är ett hemskt sätt att göra saker. Men akrieägare uppskattar att kapitalism är det bästa system som någonsin skapats.

23. Samlade/kollektiva krav är meningslösa, men Say’s Law håller fortfarande [om Says lag].

24. Och naturligtvis, det klassiska: staten borde inte lägga sig i människors liv, utom när den säger åt dem exakt hur de ska bete sig.”

Kommer att uppdatera denna postning med länkar till artiklar och kanske andra blogginlägg.

Uppdatering 27 november: Erik Hegelund skriver på bloggen Vänsterekonomer om ekonomers användning av begreppet ”rationalitet” i ”Sluta prata om rationalitet?” och menar att det är ganska harmlöst. Jag vet inte, för ekonomer kanske i deras samtal sinsemellan, men vi vanliga medel-Svensson; vad lägger vi in i detta?

Svante Säwén skriver intressant i ”Vidgad vinstvarning”:

Allt tal om att privatiseringar i vård, skola och omsorg ska ge effektivitetsvinster är nu borta i riksdebatten.

Nu motiveras konkurrensutsättning med valfrihetens värde.

Att multisjuka hamnar längre bak i kön än tidigare bortser man ifrån. Liksom att segregationen i skolorna ökar.

Valfrihet även för den som inte kan välja är att välja företag. Som om inte innehållet i vården är det viktiga.

Debatten har ändå gått in i ett nytt skede nu när ett vårdföretag som Carema avslöjats med brallorna nere.

Nu när privatiseringen inte längre är teori, vet medborgarna mer om vilka konsekvenser vinsten som drivkraft kan ge. När det står klart för de flesta att de riskkapitalbolag som gör vinst på våra skattepengar dessutom ser till att ingen skatt betalas på vinsterna, så ser de flesta att det har gått för långt.”

Gör ”alla” det? Tyvärr, jag tvivlar jag på att alla gör det.

Säwén fortsätter:

”Ingen kommer /…/ att ställa de frågor sossarna får om vinstgränser och regelsystem till Moderaterna [(M) står över allt, men (S) pressar man. Borde man inte pressa båda?].

Så mycket tydligare skillnaden skulle bli om sossarna i stället sa att vinsterna i vården ska stanna i vården. Punkt.

De gränsdragningsproblem som kan uppstå får lösas allt eftersom.

Går det inte så får väl det hela återtas i offentlig regi.

Skattebetalarna står ändå för notan.”

En kommentator svarar så bra att jag citerar hela dennes kommentar:

”Detta handlar om att en gång för alla rasera 1900 talets (s) samhällsbygge. Argument som kvalitet, samhällsnytta, lägra kostnader etc vet nog egentligen alla att de för eller senare visar sig falska. Men när jobbet en gång är gjort så blir det oerhört tungt att backa tillbaka. Vi vågar inte riktigt tro att vår modell är så bra, eftersom största delen av världen hamnat i en annan modell, och den går inte att ändra.

När alla andra argument uppenbarligen nu visar sig felaktiga, så håller man fast vi det som inte går att mäta; valfrihetens värde. Så länge man kan hävda det så fortsätter raserandet.

Sverige och den regering vi har accepterar tydligen vilka kostnader som helst för detta, 20 miljarder är ingenting, bara det finns två vårdcentraler. Att farmor ligg i sin egen avföring är hennes tappra offer för att vi gör upp med (s) ide om allas lika möjligheter.

Sverige är ett av världens rikaste länder, med relativt god trygghet. Icke desto mindre så är det så att farmor ligger i sin avföring och ropar, och skattemiljonerna är på Jersey.

Det finns lösningar, privat vårt får bara bedrivas av personalkooperativ och ekonomiskt överskott återinvesteras till 100%. Vill man sälja/lägga ned, så är det kommunen som köper tillbaka, till förutbestämt pris.

Helt enig i att vårdskandaler dyker upp överallt, vi måste hålla oss för goda för att dra poäng på det. Läste i veckan om att en våldtäkt begåtts på ett Carema boende. Det är illa och skall rapporteras, men inte som slagträ i denna debatt.

Men om farmor ligger i skiten beroende på misstag, oskicklighet, slarv…må vara. Men när det sker för att man drar in på blöjor får att nå resultatmål – då drar jag ut i krig. Att det sker, kommer att ske i privat verksamhet med vinstmål är ofrånkomligt. Ingen politiker, journalist, förbannad anhörig skrämmer en vd med siktet inställt.”

Och nu Thanksgiving tider så kunde man läsa en bloggpost på bloggen anti-Mankiw med titeln ”Tacka kaptalismen”:

“Medan vi aldrig kan vara säkra på författarens intentioner [till artikel som det refereras till i postningen], låt oss erbjuda ett svar: kanske element av planerad ekonomi tricklar ner i författarens historia på sätt som är förbisedda eller helt enkelt ignorerade av honom.

Med andra ord, det verkar för oss som om det taktiska användandet av att attackera ’centralt-planerande’-argument finns där för att avleda uppmärksamheten från viktigare och mer relevanta saker, sådana som följande:

Vem bestämmer priset på bensin som används av lastbilarna som levererar kalkonerna till affären?  

Oljekarteller spelar en betydande roll när det gäller att bestämma priset vid pumpen [på bensinstationen].

Vem koordinerade arbetet på fabrikerna som producerar födan och föder upp kalkonerna?

Mest troligt utfördes dessa uppgifter av en driftsledare och andra centraliserade myndighetsfigurer.

Vem reglerade kvaliteten på kalkonerna eller underlättade/befordrade deras transport? [Jo] statliga lagar och författningar var nödvändiga för dessa saker.

Vid närmare tanke, det verkar som om det finns ett nödvändigt ekonomiskt planeringselement för att vi ska få vår Thanksgiving-middag.

Ofullkomliga/bristfälliga marknader och organisationen av ekonomisk aktivitet som äger rum I firman är viktiga exempel på fall I vilka ekonomiska representanter kollektivt planerar och ändrar ekonomiska utfall/resultat.

Så detta år får vi tacka kapitalistiska sociala relationer för måltiden på vår tallrik.

Medan Mankiw upprepade gånger har försökt att bedyra allmängiltigheten av den ’fria marknadens’ modell och  dess förhållande/samband med Thanksgiving, så vittnar en enkel titt runtomkring, på hur ekonomier faktiskt fungerar, på något annat.”  

En kommentator blir påmind om postningen ”I Pencil: A product of the mixed economy (updated)” där Hazlitt som nämndes ovan också nämns.

*I Wikipedia står det om fractional reserve banking:

”Inom ekonomi innebär fractional-reserve banking (förkortat FRB) att banker kan låna ut insatta medel, alltså att de bara behöver behålla en bråkdel (fraction) i reserv (reserve), som kontanter eller andra likvida medel, samtidigt som man vid behov är skyldig att betala tillbaka inlåningar. Då någon tar ett lån skapar banken en kredit (vilken ingår i penningmåttet M1).[1][2][3]

Detta är idag standard inom bankväsendet världen över och har praktiserats länge. Hur stor del, eller fraktion, som bankerna måste behålla bestäms av centralbanker genom reservkravet. En liten andel leder till ökad penningmängd medan en större fraktion leder till lägre.

Systemet har under lång tid varit kontroversiellt. Under medeltiden var FRB förbjudet i Europa och betraktades som ocker. Idag kritiseras systemet av vissa ekonomer som bland annat menar att det leder till konjunktursvängningar, risker för uttagsanstormning och inflation.”

Annonser

Ökande klasskillnader, att smita från ansvaret, om att verkligen ge alla verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” i en VERKLIG social rörlighet…

14 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

Nej, det är inte alla förunnat att avslappnat kunna göra

”… ingenting”

Att göra en liten resa hit och en liten resa it, läsa en trave böcker, skriva ett par rader, på det hela göra detta med

… allmän lättja och letargi.”

När man är orolig för hur man ska få ihop tillvaron

… när otryggheten är total.

Och politikernas utförsäljningar av vår gemensamma egendom är det att smita från ansvaret? Så man kan skylla på någon annan stället?

Som apropå centerledaren som önskar sälja ut vattenfall. Hon som i ledande ställning haft chansen att satsa på ren teknologi, men inte tagit den.

Nu vill hon istället sälja ut.

Och apropå effekterna av huvudlösa och ogenomtänkta utförsäljningar, för utförsäljningarnas egen skull, se Storstad i ”Brutalt med Boultbee.”

Se också Jinge om högerns strävanden till avpolitisering i ”Högerregeringen förstör SVT” om valgala på SVT igårkväll på Götaplatsen i Göteborg:

”… ett underhållningsprogram där ett antal politiker, mest föredettingar, satt som gisslan i en soffa för att mellan olika artistuppträdanden låta sig förlöjligas en stund. Jag har inte en aning om varifrån SVT stulit konceptet, men det spelar mindre roll.

Det hela var ett pekoral, och möjligen kan det vara ett led i den ständiga borgerliga strävan att avpolitisera politiken.

Vinner alliansen valet så får vi väl ringa in våra röster nästa val, precis som vid melodifestivalen. Det blir en valshow.

Vi ska tydligen finna oss i att politik snuttifieras och att SVT inte tar sitt avtal med staten på allvar. Idag frågar sig Aftonbladet om vem som är i bäst form, Sahlin eller Reinfeldt. Media gör det till en tävling mellan politiker, precis enligt den linje som SVT följer.”

Och vidare om att samhällsmedborgare förvandlats till kunder och samhällsansvaret har reducerats:

Se också tidigare inlägg om att verkligen ge alla samma chanser, så att man med fog kan hävda att frihet råder, om verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” och verklig social rörlighet.

Och apropå skolan så har Rossana Dinamarca skrivit en väldigt bra artikel om att ”Björklund fiskar i grumliga vatten” angående förbud mot burka eller niqab.

Hon menar att om Björklund verkligen brydde sig om dessa unga tjejer (och andra unga människor) och deras utveckling till fria, självständiga individer som tänker själva så borde man stoppa de religiösa friskolornas indoktrinering istället.

Istället för att motverka denna indoktrinering så sätter han eleverna i kläm mellan hem och skola. Och hon menar att indirekt så tvingar han bort dessa tjejer till religiösa skolor och gör därmed ont värre.

Och jag tror att hon kan ha rätt. Dessa (odemokratiska) föräldrar kommer att försöka sätta sina barn i en religiös friskola istället för att döttrarna ska få slippa burkan.Och därmed nöjer sig Björklund?

Nej, vi behöver inte en mer segregerad skola än vi redan har.

Och ja,

”Det är dags att prata om de verkliga frågorna, om det som gör skillnad i skolan och som stärker elevernas rätt till kunskap.”

Hon menar att Jan Björklund pratar bara disciplin och icke-frågor och det känns som om det är vad gör vi i skolan i hög grad också.

Se skolforskaren Jan Thavenius om att

”Man kan idag se alltmer av en teknokratisk styrning av skolan.

Skolan som instrument för ekonomisk tillväxt kommer i förgrunden, och det talas allt mindre om att det är i skolan som unga människor ska utvecklas mänskligt och socialt. Kunskapsbegreppet töms på sitt sociala och kulturella innehåll.

Men, menar Jan Thavenius, det finns ingen motsättning mellan att förbättra elevernas kunskaper och utveckla en demokratisk skola.”

Maria-Pia Boëthius skriver i sin senaste ledare om bristen på supersmarta kommunikatörer som skulle kunna (be)möta lobbyismens pr-orkaner.

Ja, som har tid och resurser att bemöta de som har tid och resurser och som bara ser om sitt eget hus!

Så slaget är förlorat? För gräsrötterna reser sig inte upp och medelklassen tror de sitter bekvämt i sin båt?

Monica Gunne i ”Positivt tänkande är ett farligt virus”:

”Mellan 2002 och 2006 när ekonomin rusade på som bäst, fick fler människor det sämre i USA. Barnfamiljerna blev fattigare och tjänstemännen upptäckte att de var utsatta för ’sammanpressande krafter’. Lönerna sänktes, företagen drog in pensioner och förmåner. Anställningarna blev kortare.

Så vart tog tillväxtens sköna slantar vägen?

De drog iväg uppåt, skriver Ehrenreich i sin bok. De goda årens pengar (som bland annat skapades av teknikutvecklingen) passerade företagens mellanskikt och landade hos de allra rikaste. Som sedan hällde bonusar över det lojala skiktet strax under sig.

Men blir inte medelklassen rasande över att få en så liten del av kakan?

Ånej. Enligt Ehrenreich har redan alltför många svalt positivismens budskap: hela ansvaret är alltid ditt.

Har du inte lyckats, ja då får du väl jobba ännu hårdare med dig själv.

Övervaka dina tankar. Förändra dina känslor.

Och glöm inte att koncentrera dig ännu intensivare på dina önskningar.”

Och Daniel Lind reflekterar också i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige” över medelklassens (bristande) reaktioner och vad det kan komma att leda till – för dem (oss).

Om nymoderaternas språk se av Lena Andersson i och om Bengt Göransson om hans bok ”Tankar om politik” ”Kärna eller frukt?” .

Nyliberalt systemskifte där alla bara ser om sitt eget hus och vad detta förmodligen leder till…

8 mars, 2010 § 1 kommentar

Återigen: Johan Ehrenberg citerar i ETC en Becky i ”Leva som man lär” som skriver på SSU:s sajt Frihet, men jag håller med Ehrenberg om att jag skulle akta mig för avdrag som jag inte gillar (det där att ta russinen ur kakan själv, men missunna andra välfärd, men alla medelklassare är inte sådana, inte ens de som är välbetalda i medelklassen!):

“Extra Extra

Moderaterna var emot allmän rösträtt – de röstar ändå.

Moderaterna sa nej till två veckors semester 1938, nej till tre veckors semester 1951, nej till fyra veckor 1963, nej till fem veckor 1976. Ändå tar moderater ut semester.

Moderaterna sa nej till a-kassa, barnbidrag, fri sjukvård. Trots detta utnyttjar många moderater skamlöst välfärd och socialförsäkringar.

Kom igen nu. “

En snabbloggning. Göran Greider i ledaren ”Vårkänning mitt i nyhetsflödet”:

Veckans upprörda debatt om de hushållsnära tjänsterna visade en sak: att media är en egen aktör i denna fråga. Liberala Dagens Nyheter har flera dagar liknat en reklambroschyr för något av de nya tjänsteföretag som livnär sig på bidragspengar. Journalister och mediechefer som ska följa opartiskhetens ideal, tycks i denna fråga kasta allt sådant överbord.”

Samt i svar till brev till ledarsidan i ”Det vimlar av städerskor i släkten” där en centerpartist skriver att Greider kränker en hel yrkeskår med att kalla avdrag för hushållsnära tjänster för pigavdrag:

”Nej du, Lena Reyier-Ingman: De som kränks av pigavdraget är gamla människor på äldreboenden som inte får komma ut för att personal fattas, eller låginkomsttagare som drar sig för att gå till tandläkaren. Pigavdraget skickar skattepengar rakt in i de skikt som redan har det bra och som dessutom redan fått skattesänkningar flera år i rad: SCB:s statistik visar klart och tydligt att det främst är höginkomsttagare i storstäder som utnyttjar bidraget, men det kanske är centerns nya väljargrupp?/…/

…jag tror att deras yrkesstolthet kommer tusen gånger bättre till nytta om de anställs i offentliga sektorn. Centerpartiet var en gång småfolkets parti. Vad är det nu? Ni går helt enkelt de rikas ärenden.”

Kulturhyllan om ”Det blåser om Rut”:

”Och snälla rara rymdminister Maud Olofsson. Om hundpromenader och montering av Ikeamöbler kan klassas som ett förvärvsarbete då har arbetslinjen fullständigt havererat.”

I bildtext:

”Sluta snacka städhjälp. Satsa på den kommunala hemtjänsten så att funktionshindrade och pensionärer med störst behov får städhjälp i stället.”

Läs Ulf Lundéns recension av ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett i ”Jämlikhet är bäst för alla”:

Det pågår ett nyliberalt systemskifte sedan många år i Sverige och som givetvis accelererat efter Alliansens valseger 2006. Den skyddar framför allt redan väletablerade eliter och en stor medelklass./…/

Om förortsfolk och deras avkomma bråkar är det framför allt ett moraliskt och polisiärt problem som skall lösas med hårdare batonger och kravallutrustad polis. Om företag flyttar från inlandet till storstäderna, tja då får väl folket flytta efter. De som stannar kvar får väl skylla sig själva./…/

Men vad får vi för samhälle om klasskillnaderna fortsätter att öka? Enligt Statistiska Centralbyrån har inte klyftorna i Sverige varit så stora sedan 1970. Hur trygga och vackra blir våra liv?/…/

Richard Wilkinsons huvudsakliga poäng är att nationalinkomstens storlek, BNP, är underordnad det faktum hur dessa tillgångar är fördelade över befolkningen. USA har exempelvis en hög BNP men även svåra sociala förhållanden./…/

Ökad tillväxt är ingen universallösning. Det är viktigare att fördela tillgångarna mer jämlikt. Stora klasskillnader leder nämligen ofelbart till sämre livsvillkor för alla. Wilkinsons forskning visar nämligen att även medelklassen tjänar på jämlikhet. Myten om den amerikanska drömmen – att jobba sig uppåt i klasserna – är framför allt en myt i USA. Det är [fortfarande, men håller snabbt på att monteras ner av den nyliberala högerpolitiken i Sverige idag, som inte är ofrånkonlig eller ‘den enda vägens politik’] lättare att göra en klassresa uppåt i historiskt jämlika länder som exempelvis Sverige [Se artikel ‘The Land of Opportunity’ i New York Times, som vederlägger myten om den amerikanska drömmen]./…/

Dagens globala kapitalism skyr både jämlikheten och starka fackföreningar som pesten./…/

I detta arbete av både demokratisk upplysning och folkbildning kan ‘Jämlikhetsanden’ fungera som pedagogiskt verktyg. Prosan är knastertorr men innehållet är desto mera revolutionerande visionärt. Kraven på social rättvisa hamnar högst på dagordningen. Vi kan på allvar börja diskutera hur vi skall få ett mer rättfärdigt samhälle.”

Fast, javisstja, det de skriver i ”Jämlikhetsanden” är ju redan gammal skåpmat, något vi vetat i alla tider!

Och vidare skriver Kulturhyllan om ”Gubbar  köket”.

Sören Wibe i insändaren ovan skriver att han kommer att rösta rött av det enkla skälet att han tror att partiets politik (trots allt) ger oss det bästa samhälle

”De borgerligas fixering vid ’det högsta skattetrycket’ är en omskrivning för att de inte tror på en stark gemensam sektor, med skola, sjukvård och äldrevård lika för alla./…/

Om de privatiseras tror jag att vi beträder en väg som på sikt leder oss till ett förfärande ojämlikt (och mindre civiliserat) samhälle./…/

Jag vill ha ett mer rättvist och jämlik samhälle än dagens och det gör det sjävklart för mig att lägga min röst på socialdemokraterna.

Sahlin har alla utsikter att bli en alldeles utmärkt statsminister.”

Hushållsnära medier och litet om effekterna av girighet för hela samhället och för alla där levande individer…

5 mars, 2010 § 1 kommentar

Ja, “Äntligen städas pigavdraget bort!” som Göran Greider skriver. Landets högersossar verkar älska detta bidrag skriver han och undrar varför. Han tror att det dels beror på att (s) tror att storstadens välbeställda till varje pris måste gynnas om (s) ska vinna valet och därför är de beredda att offra de verkliga s-väljarna.

Men det handlar också om att

”… åtskilliga av dessa högersossar tillhör den elit som gillar att få sin vardag subventionerad av skattemedel.”

Men han tror att den kanske viktigaste aktören och drivande kraften i denna fråga är det han kallar ”de hushållsnära medierna.”

”Kort sagt alla dessa mediechefer och journalister som får sina hem städade med hjälp av skattepengar. I hög grad är det dessa som drivit på och gjort denna fråga större än vad den är.


Där, hos de hushållsnära medierna, är nog sorgen idag rätt stor över det utmärkta beskedet från de rödgröna.”

Och läs Robert Sundberg i ledaren ”Rätt att sossar gör Rut-avdrag”:

”De socialdemokrater som använt sig av Rut-avdraget har självklart agerat rätt. De har ju gjort på det sätt som lagarna på detta område rörande tjänster och skatter föreskriver.


Det går ju inte att kräva att bara för att vissa personer (socialdemokratiska politiker) i en fråga (göra skatteavdrag för städtjänster) tyckt på ett sätt (varit emot) ska de inte få göra detta när en borgerlig regering genomfört denna möjlighet.

Man kan ju med lätthet räkna upp en massa andra saker som i så fall kan utmålas som felaktiga, moraliskt om än inte lagmässigt. Moderaterna tar emot statligt partistöd, trots att partiet i grunden är emot detta stöd.

Moderaterna sitter med i landstingens fullmäktige, trots att de är emot systemet med landsting.
Vänsterpartiet vill ha utträde ur EU, men sitter med i EUs parlament.

Det går att rada upp flera andra exempel som visar på det bisarra om man som individ inte får agera på ett visst, lagligt, sätt även om man är emot att detta sätt får förekomma.

Ett färskt exempel är de privata apotek som nu införs. Många var emot att så fick ske, bland annat socialdemokraterna som parti. Ska politiker som är socialdemokrater därmed inte tillåtas att ta ut mediciner och handla artiklar på dessa privata apotek utan bara (moraliskt) tillåtas att gå på de statliga apoteken med sina ärenden?/…/

Nej, det är orimligt att kräva att vissa personer, S-politiker, inte ska få agera på ett visst sätt som är lagligt även om de är emot att detta sätt får förekomma.”

Ingvar Persson skriver i ledare att ”I USA behövs inga skattesubventioner.” Inte till hushållsnära tjänster i alla fall. Men de finns för boende.

Läs Ali Esbati i ”Subventionerad avmodernisering”:

”Efter att ha bidragit till massarbetslöshet – 9,4 procent i januari – och största BNP-fallet sedan andra världskriget, har Moderaterna satt igång kampanjen ‘Har vi råd att säga nej till nya jobb?’. Kampanjen handlar om pigavdraget.”

De hushållsnära tjänsterna har hittills blivit direkt omvänd fördelningspolitik.

Ja, behöver vi bra hjälp – eller rent hemma, ”Heller sjukvård än pigavdrag”?

”Barnmorskorna på Karolinska i Huddinge i Stockholm är hårt belastade efter det borgerliga landstingets besparingar. Samma personalstyrka förlöser i dag dubbelt så många som för några år sedan. Mona Sahlin måste ställa förlossningsvården mot städavdragen. Var behövs pengarna mest?”

Och nu när jag i södra Norrland försöker hitta ett ickeprivatiserat apotek så gör jag det inte på en radie av 30 km i alla riktningar. Vad för valfrihet har människor boende här? De måste anlita Hjärtats eller Kronans apotek. Om de inte kan hantera e-handel och beställa sina produkter på nätet. Och jag undrar vad som kommer att ske med priserna på apoteken? Om vi kommer att se lägre priser eller en massa förbättringar? Vilka får betala för ”förbättringarna”?

Nej, som i insändaren ovan; att ”överklassen” via sina partier låter girigheten skapa ökade sociala klyftor i samhället, tjänar ens de på det? Begår de inte våld på sin sanna natur, dvs. de mår inte bra själva av den politik som förs?

Att inte vilja roffa åt sig allt på andras bekostnad är inte biologiskt inprogrammerat i hjärnan och inte i första hand en effekt av social anpassning. Nej, vi är beroende av varandra och inte minst av social gemenskap.

Fast det ”Jämlikhetsanden” kommer med är nog bara gammal ”Skåpmat”!! Något vi alla visste sedan länge! Christian Values skriver sarkastiskt:

”Bokens forskningsbelagda tes är att rangordningen av människor i ett klassamhälle ökar statusjakt som får folk att bli sjuka och att oftare försvara sin status med våld. Ju ojämlikare, desto mer problem. De samhällsbevarande krafterna på SvD:s ledarsida är dock inte imponerade över boken:


– Samma gamla betongstalinism i ny förpackning. Jag är gärna en fet, sjuk, psykstörd, misstänksam, gravid 15-årig mördare som gör dåligt ifrån sig i skolan och knarkar. Det viktiga är att jag får leva i ett samhälle där direktörerna får mer över i plånboken.”

Ja, lanserar moderaterna sig nu inte bara som ett grönt utan också som ett feministiskt parti, se insändaren ovan? Och, jo, deras politik missgynnar kvinnor. De med störst jobbavdrag är män bland annat.

Nej, och ”Medelklassen måste inte vara egoistisk” (Helle Klein), det gemensamma borde betonas mer än det privata:

”I någon sorts vanföreställning om den alltigenom gnidna egoistiska medelklassen slätar nu de rödgröna ut sin skattepolitik och börjar antyda att avdraget för hushållsnära tjänster kanske ändå ska vara kvar. Det finns säkert skäl att se över hur barnfamiljer och äldre ska kunna få ökat stöd i tillvaron men låt inte högerns skattespöke skrämma till ideologisk reträtt. Stå för en välfärdsidé som innebär gemensam finansiering, det vill säga höga skatter, och börja tala om innehållet i en moderniserad välfärdsstat i stället.

Forskning visar att medelklassen mycket väl kan tänka sig att betala höga skatter, bara man ser att pengarna går till bra och effektiv välfärd.

Upprördheten över regeringens hantering av sjukförsäkringen och nedmontering av a-kassan visar att det inte behöver vara den egna plånboken som styr. Förmågan att se sig själv i andra finns ännu på 2000-talet.

De rödgröna bör därför formulera idén om solidaritet som är en idé om det gemensamma – ömsesidigheten – och inte gå på det borgerliga privatiseringsprojektet.

Medelklassmänniskan må vara frihetslängtande men någon ekonomistisk egoist är hon inte.”

Johan Ehrenberg citerar en Becky i ”Leva som man lär” som skriver på SSU:s site Frihet, men jag håller med Ehrenberg att jag skulle akta mig för avdrag som jag inte gillar:

“Extra Extra

Moderaterna var emot allmän rösträtt – de röstar ändå.

Moderaterna sa nej till två veckors semester 1938, nej till tre veckors semester 1951, nej till fyra veckor 1963, nej till fem veckor 1976. Ändå tar moderater ut semester.

Moderaterna sa nej till a-kassa, barnbidrag, fri sjukvård. Trots detta utnyttjar många moderater skamlöst välfärd och socialförsäkringar.

Kom igen nu. “

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin double standardsreflektioner och speglingar II....