Om att plocka russinen ur kakan – men en annan värld är faktiskt möjlig, den vi har nu är inte ofrånkomlig…

5 juni, 2010 § Lämna en kommentar

Två rektorer oberoende av varandra och vid helt åtskilda tidpunkter:

”Friskolor plockar russinen ur kakan.”

Friskolor tar de billigare programmen och överlåter de dyrare som estetiska programmet och fordonsprogrammet till den kommunala skolan.”

Undra på om kommunala skolan går på knäna och privatskolorna går med vinster. En kommentator till artikeln ”Wallenberg ringer in” skriver:

”Gud vad Fokus tjatar om vinster i skolkoncerner. Kommer ni direkt från (v):s kongress? Rationaliserar man för mycket finns det inget som hindrar eleverna att byta skola. Detta hot är tillräckligt för att hålla bolagen på mattan.

Varför granskar ni inte slöseriet i den kommunala skolan istället – det är ju detta som gjort det möjligt för privata bolag att göra stora vinster. Slöseri måste väl ändå vara värre än vinster?”

Handlar det om slöseri i den kommunala skolan?

Dessutom har jag viss inblick i privata företag och arbetsplatser (en bror är civilingenjör) och där verkar det inte vara så värst mycket mer effektivt alla gånger.

Jag pluggar gymnasieengelska (fräschar upp min gamla gymnasieengelska) på distans. Kommunen där jag bor, som fick blått styre vid förra valet, har upphandlat tjänster för Komvux hos företag som bedriver sin undervisning på distans.

Kanske passar detta vissa jättebra: att kunna sitta hemma och jobba i sin egen takt. Men jag saknar den sociala biten. Har inte utnyttjat rummet på nätet för utbyte och inga andra verkar göra det heller.

Som lärare (dock inom musikområdet: instrumentalundervisning) så kan jag inte låta bli att reflektera över ditten och datten i denna form av utbildning: Du har dina uppgifter i denna engelskakurs, som är desamma för alla och som inte ändras alls (?) under tidens gång och med nya studenter. Praktiskt för lärarna. Kanske kan de ägna sig åt annat istället? Men gör de det? Och kanske kan det kännas ”tryggt” eller bekvämt för vissa elever?

Alla får visserligen då ”samma utbildning” (exakt samma). Men hur blir det med individanpassningen? Kan läraren anpassa undervisningen efter de behov som finns (uppdagas), med särskilda övningar och uppgifter för sådant som är svårt?

Och det har ju också sagts oss lärare att elever har olika inlärningsstilar. Passar detta studiesätt alla? Finns den omsjungna valfriheten i detta koncept att bedriva vuxenundervisning?

Jag som student får skriva ut material själv; får inga kopior från skolan, sådant som elever i reguljär undervisning får och inte behöver bekosta själva.

Gymnasiechefen i kommunen där jag bor är f.d. militär, rektorerna under honom (vissa i alla fall) verkar hylla skolminister Jan Björklund. Kanske inte så konstigt? Björklund är ju också f.d. militär. Så hans språk och kanske ledarstil går hem hos dessa (manliga chefer/rektorer)?

Och hur var det nu med ”möjligheternas land”?

Se tidigare postning om ett offerklandrande synsätt. Samt om tron att marknaden kommer att ta hand om alltihop och rätta till det, om självbedrägeri eller villfarelse.

Ju otryggare människor är desto mer tar man till magiskt tänkande?

Och förlitar sig på ”starka män”, något Owe Wikström uttryckte farhågor för i sin bok ”Långsamhetens lov”, där han skrev något om ”stöveltramp i fjärran”:

”Ropen efter starka ledare, klara bud och enkla lösningar kan förr än vi anar bli attraktiva (s. 44).”

Ja, det är vad vi redan ser i bland annat ledande politikers (inte minst i regeringen) krav på hårdare tag både i skolan och kriminalvården. Men hårdare tag ger inte färre brott. Se också Dave Eggers om ”vilda barn” i skolan:

I Vildingarna ville jag undersöka hur dagens samhälle hanterar vilda barn som Max.

De ges allt mindre utrymme att fara omkring och skrika och bete sig som galningar.

Men, tro mig, de behöver det utrymmet.”

Han var själv ett ”vilt barn”.

Och se Ingmar Bergman om bohemer apropå filmen ”Hets” och hans egen skolgång. Men självständigt tänkande individer vill inte Björklund och hans stab ha!? De vill ha en massa små Björklundkopior, som är tysta och lyder?

Pratade just med min pojkvän i USA om en av Hitlers närmaste män, Albert Speer, som var strängt, kyligt och väldigt väluppfostrad i ett välbärgat hem. Och därmed hade hans medkänsla med andra blivit kraftigt avtrubbad och det ledde till att han blev nära medarbetare till Hitler och inte kunde (ville) se vad som skedde. Han kunde vända bort blicken och bli medlöpare.

Annonser

Bli coach – det nya framtidsjobbet eller det är inte så inne att bry sig om människor…

4 juni, 2010 § Lämna en kommentar

Tina Thunander i artikeln ”I hjärtat av Sharialand”:

”Socialjournalistik är i särklass min bästa gren. Tyvärr är det inget som SVT sysslar så mycket med längre.

Överhuvudtaget är det inte så inne att bry sig om människor.”

Läs DN-artikel i samma ämne.

Se ”Vision av trygghet” Ylva Thörn om den av Reinfeldt moderatstyrda regeringen som…

”… är samma högerparti som alltid. Deras politik ökar både klass- och könsklyftorna.

Skattesänkningarna har duggat tätt där högavlönade män prioriteras. RUT, vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonusar har flyttat tillbaka jämställdhetsarbetet årtionden och ger en tydlig signal till oss kvinnor att vårt arbete är mindre viktigt.

Kvinnors arbetsmarknad stryps när det sker kraftiga omfördelningar i välfärden – något som skett sedan valet 2006.”

I ”Drömmarna bort från fabriken blev en bok” kan man bland mycket annat läsa:

”Problemet med arbetare från bemanningsföretag är att de inte organiseras på samma ställe – vilket för övrigt också är ett sätt att söndra och härska.

Vad jag förstått är det många gånger dyrare att ha inhyrd person än att anställa.

Bemanningsföretaget gör ju också profit, vilket innebär att två parter ska göra profit på samma människa.

Men tydligen är det ändå värt det, genom att anlita bemannings­företag kan företaget lätt säga upp folk.”

Om den amerikanske författaren Dave Eggers senaste bok Zeitoun:

När orkanen Katrina drar in över New Orleans i augusti 2005 stannar Abdulrahman Zeitoun kvar i hemstaden för att skydda sitt hem och de andra fastigheter familjen ägde. Hans fru Kathy och de fyra barnen lämnar honom motvilligt när de själva reser norrut för att undkomma Katrina./…/

Det som hände Zeitoun verkar ha varit möjligt bara vid den här särskilda tidpunkten, i mötet mellan den värsta naturkatastrofen i amerikansk historia och kriget mot terrorismen.

När jag arbetade med boken insåg jag att det klimat som skapas av en administration som den under Bush/Cheney kan föda ett rättsväsende och en krishantering som är minst lika intolerant och okunnigt [Ja, det var det där med de ledande klassernas paranoia].

Ibland händer dåliga saker inte bara för att det finns några dåliga äpplen i korgen, utan för att hela korgen är dålig. Under Bush/Cheney levde vi i en väldigt dålig korg./…/

Något som särskilt engagerar Dave är språkundervisning och villkoren för amerikanska lärare. Han driver skrivarskolor, har medförfattat en bok om lärares villkor, Teachers Have It Easy, och lyckades till och med tråckla in nedskärningarna inom skolan i Vildingarna.

– Min mamma och min syster var lärare, liksom flera av mina barndomsvänner.

Men nästan alla jag känner som har varit lärare blev tvungna att sluta för att lönerna är så låga och villkoren så trånga.

Jag hade personligen väldigt bra språklärare så jag känner en tacksamhetsskuld. Jag tycker också att det här landet prioriterar helt fel.

Det vi spenderar under en enda dag i Afghanistan skulle kunna finansiera tiotusentals ungars utbildning. Det är inte klokt.”

Kajsa Johansson som arbetar för Kooperation utan gränser i norra Moçambique skriver i insändaren ”Okunnig biståndsminister”:

Det finns mycket lite i [Gunilla] Carlssons utspel som tyder på en vilja att kritisera för att bygga upp ett bättre bistånd vilket väl borde vara målet för en biståndsminister. En sådan vilja skulle sannolikt uppskattas av dem som arbetar med bistånd.”

Se ”Om försäkringskassans bluff.”

Tillägg 6/6: se blogginlägget ”En ding ding ding värld” eller ”Goda nyheter” om försäkringskasseutlöst depression samt KBT och att klandra offret. Mycket väl värt att läsa!

”… mer stöd till min misstanke om vad KBT-terapi egentligen handlar om – att ignorera det verkliga problemet och att stöpa om människor med verkliga problem till normala och fogliga medelklassmedborgare.

För har man blivit erbjuden KBT-terapi så är det naturligtvis ens eget fel om man fortfarande mår dåligt efteråt, för KBT fungerar ju! Det finns ju ‘bevis’ för det!

Och varför vara en människa när du kan vara en programmerbar beteende-maskin.

Kanske är det inte en slump att KBT blivit en så stor succé i landet där alla ska vara lagom. Nu har vi äntligen kommit på hur man gör! Hur man blir sådär lagom lagom.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Dave Eggersreflektioner och speglingar II....