Manipulation och språk…

4 september, 2011 § 1 kommentar

Och inte bidrar Centern till att förändra politikens inriktning. De utnyttjar gängse retorik,  rider på den, men håller denna retorik på att bli passé? Håller folk på att börja genomskåda den?

Ja, är centern i otakt med tiden? Dan Josefsson skriver:

”När den globala finanskrisen bevisat att avregleringar är livsfarliga eftersom marknaden saknar de självbalanserande mekanismer som nyliberala teoretiker trott existerade, då pekar Annie Lööf ut avregleringsprofeten Margaret Thatcher som sin politiska förebild. När en stor majoritet svenskar av bitter erfarenhet övertygats om att den offentliga sektorn är bäst på att sköta samhällsnyttig service som skolor och sjukhus, då vill Annie Lööf sälja ut rubbet, inklusive SVT och Sveriges Radio, och avskaffa LAS.

Annie Lööf beundrar Ayn Rand, 1950-talsfilosofen som ser altruism som ondska och som predikar att svaga människor varken förtjänar hjälp eller kärlek. Detta samtidigt som forskarna upptäcker att människan till sin natur är reciprokt altruistisk, och att renodlade egoister aldrig hade kunnat bygga fungerande samhällen.

Välfärdssamhället firar triumfer. Då ansluter sig den svenska centern värderingsmässigt till Tea Party-rörelsen. Det hade inte sett mer absurt ut om Annie Lööf burit maokeps.”

Jinge skriver intressant om ”Makthungrig Annie Lööf går över lik.” Där en kommentator, Sara G. skriver det fler varit inne på, nämligen att:

”Vi får hela tiden höra att Vänsterpartiet inte har gjort sig av med sin kommuniststämpel.
Men aldrig att Centerpartiet, förr Bondeförbundet, inte gjort upp med sin nazistanfrätta tid,
både före och efter kriget. Det glömmer man så lätt så, eftersom det inte tillnärmesevis tycks vara en så svårartad och svårglömd episod som Tobleronaffären.”

Ja, det är kallt och tufft i Alliansens Sverige. Man kan som sagt manipulera med ord, men kan högern stjäla ordet solidaritet?

Sofie Wiklund i ledaren ”Lööf ska förvandla centern”:

”Det gamla bondepartiet har förlorat sin roll. Det har för länge sedan slutat föra landsbygdens politik. Det märks särskilt med tanke på hur liten strid centern tar för järnvägen, som är en förutsättning för att hela landet ska leva.  Det behövs betydligt mer pengar till att rusta upp och bygga ut järnvägen. Det skulle skapa flera jobb och gör också att industrier och gruvnäringen i till exempel Dalarna kan utvecklas. Men det struntar centern i .

Partiet förespråkar också en ökad valfrihet och mer privatisering, som leder till att det finns mindre pengar att fördela i samhället. Någon lösning på arbetslösheten har partiet inte heller – förutom att att Lagen om anställningsskydd, LAS, måste tas bort. På det sättet tror Centern att ungdomar lättare ska få jobb. Det är inte sant. När man tar bort LAS, som innebär att den som anställts sist får gå först om det blir neddragningar, så medför det att chefen får mer makt, och arbetstagarna mindre.

Sverige har kommit långt genom trygga arbetsvillkor, ett livslångt lärande, där människor kan sadla om, byta yrken och vidareutbilda sig efter önskemål och efter samhällets utveckling.

På det sättet har vi kunnat tillverka produkter i världsklass, och konkurrerat med kvalitet istället för usla villkor och dåliga löner. Men den vägen tänker Centerpartiet inte vandra.

Centerpartiet kommer att förbli det samma.

Ett högerparti som skriker högt, men som vänt gräsrötterna ryggen. ”

Folk ska hållas okunniga och inte få utveckla sitt språk… Hållas ”obildade” så de bildade och lyckade har någon/några att se ner på:

Men det finns människor som reagerar trots svensk medias högervridning och  hyllande av nyegoismen, men det gräsrötterna tycker får vi inte höra? Dock vågar de uttrycka det de känner i vardagslivet ibland, något de inte drar sig för att kalla ”moderatfasoner”. Knycker följande berättelse:

Satt nyss på t-banan. In kliver en ung slipsförsedd man och ställer sin portfölj mitt i gången och ovanpå denna lägger han sin Armanikavaj. En äldre dam ler och säger ömt ‘det är att ta plats!’, varefter en äldre herre mitt emot replikerar ‘…ja om det är att ta plats eller älska att äga vet jag inte, men något jävla moderatbeteende är det i alla fall!’. Det blev tyst i vagnen. Jag log. Inte ens linjen från Danderyd tycks längre vara fri från folklig vrede mot de rådande förhållandena…”

Och som Göran Greider skriver i ledaren ”När duvorna lyfte från börsen” (som tyvärr inte längre finns på Dalademokratens webb):

”Till slut öppnas även offentlig sektor för vinstuthämtning, skattebetalarna sitter ju på outtömliga resurser som stora, börsnoterade vårdkoncerner inte kan avstå från i en tid av svårfunna lukrativa investeringar – och till sist gungar hela havet.”

Greider skriver om en närmast totalitär utopi där…

”Tillväxtimperativet ordnar här och nu fram ändlösa krediter för att hålla konsumtionen igång hos de tomma jagen och upprättar för dem som inte inkluderas de ‘sociala minfälten’ (Zygmunt Baumanns uttryck) varifrån explosionerna kommer, var sig det är i Paris eller Londons förorter.

Förra gången systemet krisade vann högern på det. Varför?”

Han tror det berodde på att vänstern i hög grad lyder samma tillväxtimperativ som högern. Man krigar på samma fronter och ingen lovar fred.

Lyssna på Tim Jackson.

Annonser

Litet om medierapportering eller brist på rapportering, girighet, brist på solidaritet, om mumlande i skägget för att inte stöta sig…

2 april, 2010 § Lämna en kommentar

 

"Hejdå, trevligt att träffas

Ensam är stark, den starke är fri.
Framtiden skapas av en fri individ.
Högeralliansen har en klar strategi:
Sverige ska delas i fattig och rik.
Borg och Reinfeldt har bildat ett jobbarparti.
Det är enkelt, säger dom, dom som jobbar är vi,
fast gamla och sjuka kan gott hugga i.
Vi hjälper dom gärna med en glad melodi:

Hej då, trevligt att träffas!
Hej då, trevligt att träffas!
Hej då, trevligt att ses.
Men nu måste vi dra,
det är så mycket man ska,
så vi träffas nog inte igen.

Oljan har sinat, bara rester finns kvar.
Det gäller att sno åt sig ifall man vill ha.
Missa' man chansen när den fanns i Irak
får man hålla sig framme i Afghanistan.
Sten Tolgfors har skapat en yrkesarmé,
där folk utan jobb kan få döda för fred.
Skulle någon bli skadad eller nån stryka med
kan familjen förvänta sig raka besked:
Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Spaniens solkust är inte sig lik:
stränderna flyter av uppsvällda lik.
Det är fattiga svarta som har försökt ta sig hit
till nåt omänskligt jobb i en skitig fabrik.
Men för Nyamko Sabuni är det inget problem
att blattarna håller till i sina egna system.
På Ibiza är det inget man hör eller ser.
Där kan man partaja och skråla i fred:
Hej då, trevligt att träffas...
Men nu jag dra..

Att riva ett folkhem är inte så lätt -
då krävs det mer än hacka och spett.
Man får slita och gno i sitt anletes svett
tills vänstern är krossad och facket är knäckt.
Maud Olofsson är ju så rasande käck,
en svensk Margaret Thatcher med kul dialekt.
Och kärnkraft är numer ett klämmigt projekt,
och ropar någon "Svikare" flinar hon fräckt:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Man ska älska sin nästa som man älskar sig,
bög eller flata eller transsexuell.
Till och med mot konstnärer ska man va snäll,
men det där verkar inte vara Göran Hägglunds modell,
och det tror jag kanske kan bli till besvär
den dan Göran Hägglund står inför Sankte Per
och ser att Alf Svensson inte är där
och hör Pelle och änglarna sjunga så här:
Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste vi dra...

Carl Bildt är ju så rasande intelligent,
åtminstone om han får säga det själv.
Och tänk, slaktare Kissinger vill vara hans vän.
Ja, de kanske kan starta ett Vietnamkrig igen.
Men så är det det här med Lundin i Sudan
och aktier i vapen som går till Irak.
Man måste nog vara en sann diplomat
om det enda man har att säga i sak är:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Mats Odell har det enkelt, relativt sett,
att det är till salu om priset är rätt:
skolor, brännvin, tåg, lasarett,
heder och samvete, moral och respekt.
Och Jan Björklund predikar att kunskap är makt,
kunskap om hur man marscherar i takt.
Och om nån står i vägen så får dom spark,
och när han möter Lars Leijonborg hojtar han glatt:
Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Och så plötsligt en dag träder människor fram,
de utan titlar, de utan namn,
de utan bonus, de utan bank,
de utan konton i nåt skattefritt land,
De som har betalat sin TV-licens,
de som kan städa sitt alldeles själv.
Nu sjunger dom alla på samma refräng
för Fredrik och alla dom som är med i hans gäng:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste vi dra..."

Göran Greider skriver i ledaren ”Vissa pensionärer borde skärpa sig!”:

Ungdomarna går till vänster – medan de äldre går till höger [ALLA ‘äldre’ gör dock inte det!]. Så ser det sedan en tid ut i väljarkåren.

Hade det varit tvärtom kunde vi vara säkra på att media framställt det som att de rödgröna står för traditionalism och allt gammalt här i världen [något sådant kan man inte skriva om högern dock, att den är gammalmodig och bakåtsträvande].”

Och en kommentator (kvinna) till denna skriver:

”Instämmer i stort i Greiders analys.

Dock, det ska inte bortses från att en viss del(vore intressant få veta hur stor)pensionärer har mycket hög standard. Är de par och kan splitta hyra, bil m.m. så har de ingen anledning att rösta för andra än sig själva. Tv-nyheterna visade ett sådant exempel, ett par som hade det oerhört mycket bättre ekonomiskt än vad jag haft som högutbildad, ensamstående(med barn)under ett helt yrkesliv.

Det som alliansen genomfört med särbeskattning till de rikas förmån är det största demokratibrottet sedan rösträtten infördes och att det kunde ske utan samverkan över partigränserna är en gåta. De rika pensionärerna skiter i detta(se ovan *)vi andra är en förbisedd grupp inom alla fält i samhället.”

* Jag antar att hon menar från pensionären Margareta i Göteborg:

”Jag vet ett bra förslag om ni ‘fikar’ röster av pensionärer. Slopa 22 procentiga skatten vid försälning av hus. Sätt istället en 30 procentig skatt för barnen att betala när föräldrarna ‘avgått’. Tänk så många som sitter i stora hus och ej har råd att sälja dem för att skatten är så hög.”

Och se Ulf Lundén i ”Wiehe delar ut en rak vänster”:

”Han delar ut en vänsterradikal swing som träffar borgerlighetens självgoda käke mitt i prick/…/

Han kan konsten att rimma ihop en satirisk analys över den förda regeringspolitiken och samtidigt formulera ett tydligt politiskt alternativ./…/

Det hedrar honom och inger respekt i tider när de flesta bara mumlar i skägget för att inte stöta sig med alla jolmiga medelklassresenärer./…/

Wiehe är den obstinata vänstermannen som vet att han i grunden har rätt. Att världen är förbannat orättvis och att vi måste göra något åt detta.”

Läs också Kulturbloggens intervju med Wiehe i ”Kulturbloggen möter Mikael Wiehe och säger: Hej då till högern”:

”Wiehe berättar att han hoppas få sjunga på Första Maj i Stockholm.

– Tänk att få en publik på 20.000 att sjunga med i refrängen ‘Hej då, trevligt att träffas’ med hälsning till Reinfeldts högerregering.

Vad är det värsta i svensk politik idag?

– Det värsta är den arbetslöshet som underminerar arbetarklassens gemensamma styrka. Och bristen på uttalat offensivt motstånd mot högerpolitiken. Vi saknar en samordning av motståndet. Det är för mycket tal om storstäderna och medelklassväljarna.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin couragereflektioner och speglingar II....