Charlie Hebdo, satir och vänster-höger …

17 januari, 2015 § 3 kommentarer

charliehebdo_07fev07

Folkpartisten Fredrik Malm menar att ”Svenska vänstern är ingen Charlie Hebdo” och Fredrik Virtanen besvarade detta med ”Nej, svenska liberaler är inte Charlie Hebdo”

”Fredrik Malm har rätt. Satir om våldsbejakande imamer skulle stämplas som islamofobi av ‘vänstern’.

På samma vis skulle satirteckningen ‘Herre med krokig näsa och guldmynt i fickorna mördar palestinska barn’ stämplas som antisemitisk. Och teckningen ‘Anna Kinberg Batra buttpluggar Annie Lööf i plenisalen’ skulle av samma präktiga gäng stämplas som sexistisk.

Fredrik Malm däremot skulle applådera dessa teckningar och yttrandefrihetens alla möjligheter [???]

Han skulle fröjdas åt en satirteckning där hans nakne partiledare Jan Björklund skriker som en gris medan han analpenetreras av statsminister Stefan Löfven. För visst är satir alltid lika rolig och nödvändig, även när den träffar en personligen.

Förlåt, nu var jag sarkastisk. Men högern är mer lattjo, det är den.

Vänstern – suck. Så. Tråkiga. Varenda minoritet i Sverige ska den gulla med. Ständigt svingar vänstern sig upp på höga hästar och sablar ner alla som ju bara vill kränka lite-grann.

Inte ens vanligt hyggligt folk som behöver säga n-boll går säkra från pk-polisen!

Detta är nu inte unikt för svensk vänster.

Som den amerikanske [konservative] författaren David Brooks konstaterade i DN apropå Charlie Hebdos grova satir:

Om de hade försökt publicera sin satirtidning vid något amerikanskt universitet de senaste tjugo åren skulle studenter och lärare ha anklagat dem för hets mot folkgrupp. Ledningen skulle ha dragit in alla anslag och lagt ner tidningen[här är artikeln ‘I Am Not Charlie Hebdo’ i New York Times].

Ändå har liberaler i USA och vänstern i Sverige mage att säga ‘Jag är Charlie’ i sympati med offren för de vidriga terrordåden.

Personligen skrev jag aldrig ‘Je suis Charlie’ eftersom jag insåg att jag inte alls är Charlie. Jag ingår inte i en mycket fransk tradition av grovt häcklande.

Jag tycker inte att en teckning som finns på SD-ledaren Jimmie Åkesson, avbildad som kackerlacka besprutad av alla andra partier, är meningsfull.

Den retar bara upp de redan uppretade SD-männen ännu mer – på samma vis som sexism, klassförakt, criphån, rasistiska stereotyper, homofobi etcetera ökar motsättningar.

Att franska Charlie Hebdo har en annan inställning är självklart att respektera.

Därför hade jag gott kunnat kalla mig Charlie som en hyllning till yttrandefriheten och till Charlie Hebdos konsekvens – Charlie Hebdo häcklar allt, allt och alla – medan Fredrik Malm-liberaler egentligen bara är Charlie Hebdo när satiren riktar sig mot muslimer.

Sådan urskiljning stämplas också som islamofobi av den humorbefriade vänstern.

Politisk korrekthet måste vara konsekvent. Antirasism måste vara konsekvent. Att frångå den övertygelsen vore att spela jihadisterna i händerna. Det vore att låta terroristerna vinna.

Terrorister ska inte få påverka ett skit.”

Stefan Sundström har också skrivit om detta i krönikan ”Snipp- och snoppsången gör mig stolt att vara svensk” :

”Jag är ingen satiriker längre, jag tycker livet är för kort för min del, jag måste börja prata allvar nu och inte ödsla tid på att såra bigotta människor med att svära i radio och sånt. Som jag sysslat med.

Men jag måste göra mej av med mitt behov av att känna mej överlägsen andra människor, det handlar bara om en meningslös revansch på människor som inte lyssnar på mej ändå.

Som antingen är döda, senila eller före detta vänstermänniskor som nu glatt tjänar kapitalet.

Vi lever i en fruktansvärd tid; klimatförändringarna skenar, vapenindustrin tjänar biljoner på det tilltagande, lågintensiva världskriget om sinande oljekällor.

Fascister snor fokus från dom verkliga problemen genom att misstänkliggöra tiggare och krigsflyktingar.

Och slickar uppåt.

Jag har inte råd med slarv, jag måste vara väldigt noga, jag måste använda tiden i rampljuset för det viktiga.

Visa på likheten mellan olika sorters fascism. Den ‘kristna’ fascismen och den ‘muslimska’ fascismen handlar bägge två om att slicka uppåt och sparka neråt.

Det är Fascism för att det handlar om att förakta alla demokratiska landvinningar som gjorts sen franska revolutionen. Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Alla människors lika värde.

Fascism för att man hatar feminismen och kvinnans frigörelse. Man hatar sexuell frigörelse. Sexuell frigörelse är inte när folk tvångsmässigt knullar varanndra i röven i tv, utan mera det där vi sysslade med i Grekland 1978, låg i sanden och hade det skönt i all enkelhet.

Den moderna pornografin är bara andra sidan av myntet på den tilltagande kroppsfientligheten. Ju rigidare regler om hur man ska vara klädd på en badstrand, desto grövre pornografi.

Fascism hatar att folk själva ska få bestämma sina sexuella preferenser.

Hatar att barn lär sej att tänka själva och inte behöver vara rädd för bestraffningar.

Mycket av det 1900-talets socialistiska landvinningar ligger nu i spillror, välfärdsstaten och mäktiga fackföreningar som såg till att arbetarklassen fick en större och större del av kakan är numera tillbakapressade, nästan krossade av 30 års reaktionär offensiv.

Det man inte lyckats ta kål på är den så kallade kulturmarxismen, det är därför SVT fortfarande kan visa upp en så fantastisk och stolt bit av svensk kultur när den är som bäst: Snoppen och Snippan, ni vet låten dom kör i barnprogrammet Bacillakuten.

Sånt gör mej stolt att vara svensk.”

Så bra skrivet!

Blev ”tipsad” om Malms debattartikel genom en ung facebookvän som i sin tur är vän med folkpartisten Birgitta Ohlsson. 😦

”Tillbringar dagarna som föräldraledig med en sju månaders dotter med starka krypambitioner. Begreppet strävsamhet personifierat. Att sträva. Att vilja framåt. Att inse att det bara är hårt arbete som ger resultat. Att människors strävsamhet alltid ska löna sig”

De som ”inte är strävsamma” (och kanske inte av olika anledningar är ”strävsamma”) bör också få finnas! Många av dessa s.k. ”strävsamma” skulle andra sätta benämningen ”streber” på! Och man vet väldigt litet om vad livet kommer att föra med sig. Det vi behöver är människor som är empatiska.

Det jag läste på Folkpartiets hemsida samt på Birgitta Ohlssons facebooksida gör mig än mindre folkpartist än jag varit.

Annonser

Kapitalet och den nya underklassen – och de troliga konsekvenserna av ökande klyftor mellan människor och minskande skyddsnät…

10 januari, 2015 § Lämna en kommentar

Strip John Lennon Imagine a

Det vi sett i Frankrike nu är jag helt säker beror på de allt större klyftorna mellan människor.

Maria Küchen i ”Vem betalar priset för de rika?”:

Andrew Sayer, professor i politisk ekonomi i Storbritannien, har just publicerat boken ‘Why we can’t afford the rich’. Där beskrivs bland annat hur vinst vrids ur samhällets infrastrukturer på de obemedlades bekostnad – vatten, elektricitet, järnvägar, vägar och sjukhus – medan politikerna maktlösa ser på. Gapet växer mellan fattiga och rika och nu fruktar vissa en revolution.

Riskkapitalisten Nick Hanauer tillhör de 0,01 procent av USA:s invånare som idag äger elva procent av landets tillgångar. I ett öppet brev till sina ekonomiska likar skriver han: ‘Visa mig ett extremt ojämlikt samhälle och jag ska visa dig en polisstat eller ett uppror. Det finns inga undantag.’/…/

I sin bok belyser Andrew Sayer sambandet mellan klimatkrisen och den extrema rikedomen. Vore det bara SCA-chefen som hade för vana att flyga omkring ensamma i jetplan för ett dussin personer, samtidigt som SCA vill profilera sig som ett miljömedvetet företag, då skulle miljöproblemet som de rika utgör kanske vara försumbart – men de lämnar ett större fotavtryck än så och ingen kan stoppa dem.

Nyliberalismen innebar att de politiska makthavarna abdikerade, men de ekonomiska makthavarna idag är inte de samhällsbärande entreprenörer som nyliberalismen satte sådan lit till. ‘Vi rika har felaktigt intalats, och vi har övertygat oss själva’, skriver Hanauer, ‘att vi är de som huvudsakligen skapar jobb. Det är helt enkelt inte sant.’

I det mänskliga samhällets äldsta konflikt, kampen om makt och medel, påpekar han, har de rika alltid lögnaktigt motiverat sin överordning med att det är för samhällets bästa. Förr ansågs överordningen gudagiven, idag talar man om trickle-down economics. ‘Vad är detta för nonsens? Är jag verkligen en så överlägsen människa? Hör jag hemma i centrum av moralens och ekonomins universum? Gör du?’

Svenska företagschefer skulle kunna fråga sig detsamma men det ser inte ut att hända, och i USA har Hanauer bokstavligen avfärdats som vansinnig.”

Här video med Andrew Sayer och här med Nick Hanauer.

Göran Greider skriver i ledaren ”Chockvågorna föder en farlig pessimism”:

”När beskedet kom i onsdags eftermiddag var det som om världen stannade till. Det särskilda allvaret i att en tidningsredaktion, och därmed det fria ordet, utsattes för dödligt våld gick snabbt upp för alla som följde nyheterna. Och man kunde timme för timme skönja hur chockvågorna fortplantade sig ut genom Paris gator och vidare genom världen./…/

För de icke-fanatiker som trots allt utgör den överväldigande delen av världens befolkning, är den glädjen eller den skadeglädjen absolut omöjlig att begripa. Oskyldiga liv släcks, och människor jublar. Det går egentligen inte att förstå./…/

Det som oroar mest är egentligen den samhällspessimism som riskerar att följa i spåren av terrordåd av det här slaget. Jag hittar inget bättre ord än detta dunkla ord ‘samhällspessimism’. Vad jag syftar på är känslan av att massor av människor samtidigt, och till och med av olika skäl, känner att en ond spiral verkar som inte går att bryta. Uppgivna och fatalistiska människor blir mindre engagerade. Det politiska livet berövas det sista av den förändringsvilja som måste finnas där, ja berövas den energi som behövs för att reformera samhället i bättre, mer progressiv och mer jämlik riktning. Ty det kräver ett mått av tillförsikt och optimism. Europa är redan nu härjat, hemsökt av massarbetslöshet och extrema rörelser och leds av politiker som i stort sett gett upp kampen för social välfärd och trygghet. Grogrunden för högerextremism och militant islamism (som i mina ögon också den är högerextrem) ökar.

Bara för några dagar sedan meddelade ett fredsforskningsinstitut att krigen i världen blivit allt fler de senaste åren. Förra året pågick en rad förödande konflikter i världen. I Syrien siktas inget slut på dödandet, förra året utbröt ett nytt Gazakrig samtidigt som striderna i östra Ukraina inte ser ut att lägga sig. Samtidigt har kampen för social jämlikhet nästan upphört.

Läs också Kristian Lundberg i ”Kapitalet och den nya underklassen”.

Maria Blom

Läs också om prekariatet.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Charlie Hebdoreflektioner och speglingar II....