Ekonomisk jämlikhet verkar vara något som verkligen driver fram högre tillväxt…

8 april, 2017 § 1 kommentar

bigOriginal

Erik Sandberg skriver på s 154:

”I rapporter och uttalanden gör IMF nu upp med sin tidigare politik – kanske tydligast i rapporten Neoliberalism Oversold? Fonden varnar nu för åtstramningspolitikens skadeverkningar – inte minst i Europa efter eurokrisen – och förespråkar istället statliga lånefinansierade infrastruktursatsningar för att få fart på den ekonomiska utvecklingen.”

Enligt valutafondens forskningschef Jonathan Ostry:

”- Jag tror att den globala finanskrisen har lett till ett nytänkande på många håll./…/

En av de främsta slutsatserna av de diskussionerna, förklarar Jonathan Ostry. är att politiker och stater både kan och bör påverka den ekonomiska utvecklingen och styra den i betydligt högre grad än vad den dominerande åsikten under den marknadsorienterade epoken före finanskrisen.”

Får en fundering: bekvämt för politiker att kunna skjuta ansvar från sig på marknaden och slippa fatta kontroversiella beslut för ALLAS bästa?

Forskarna runt Ostry visade att det var …

”… en helt annan faktor som var den stora gemensamma nämnaren. ‘Delvis till vår förvåning visade det sig att jämlikhet i inkomstfördelningen utmärkte sig som en nyckelförklaring bakom ‘tillväxtmiraklen’ varaktighet’, skriver de i artikeln Warning! Inequality May Be Hazardous to Your Growth

Ekonomisk jämlikhet verkar vara något som verkligen drev fram högre tillväxt.

-Ojämlika samhällen tenderar att ha en mer långsam tillväxt. Men vad som är ännu viktigare är att de tenderar att ha en skörare ekonomisk utveckling, alltså att deras tillväxtperioder tar slut fortare, förklarar Jonathan Ostry./…/

-Fradvis har bevisen vuxit sig starkare för att det är jämlikhet, snarare än ojämlikhet, som skyddar tillväxten./…/

Ett allt större överskott av pengar hos de allra rikaste [efter den globala finanskrisen 2008] hade under lång tid lett till en svällande finanssektor med fallande räntor [här refereras till USA], vilket gjorde att vanliga amerikaner med stagnerade inkomster kom att skuldsätta sig mer./…/

Den globala ekonomiska krisen har lett till en budgetkris som tyvärr också leder till en social kris i många länder.”

Ökade sociala spänningar, som ju inte gynnar nån.

s 174:

”.. de växande klyftorna i vår del av världen är inte i första hand ett fattigdomsproblem, utan ett rikedomsproblem.

Koncentrationen av privata förmögenheter riskerar att bli en belastning för hela landet, om vi ska tro den ekonomiska forskningen.

Argumentationen för ett mer omfördelande skattesystem behöver därför inte utgå enbart ifrån rättvisesynpunkter eller om idéer om skatt efter bärkraft (två historiskt sett vanliga argument). 

Vi kan istället resonera utifrån ekonomisk effektivitet.”

Ojämlikhet ger lägre ekonomisk effektivitet! 

”…de växande klyftorna ger en sämre ekonomisk utveckling och bidrar till instabilitet och finansiella kriser./…/

Ojämlikheten kostar oss svenskar väldigt mycket. Rent ekonomiskt. Helt bortsett från den sociala och politiska kostnaden./…/

…en återgång till ett mer omfördelande skattesystem skulle vara ekonomiskt effektivt, oavsett rättviseaspekten.

Ökad jämlikhet verkar helt enkelt gagna alla i samhället, i form av en totalt sett bättre välståndsutveckling. Även de rika skulle faktiskt kunna tjäna pengar på att betala mer i skatt.”

Annonser

Äldrevård och det som så fint kallas ”valfrihet”, Sveriges största äldrevårdskedja har nu fått amerikansk (riskkapital-)ägare …

24 februari, 2014 § 1 kommentar

Riskkapitalbolag 1Riskkapitalbolag 2

Äldrevårdsforskare i USA: 

”Jag tror inte ni i Skandinavien förstår vilken hemsk situation vi har här. Om ni insåg vilka problem de här vinstdrivande kedjorna för med sig skulle ni inte vilja ha dem!” 

Vårdskador ökar har forskning visat och folk blir vanvårdade.

Precis den uppfattning jag har. Vi har 2 sjuksköterskebekanta i USA och folk med gamla föräldrar. Valfrihet vad är det värt om man måste välja mellan pest och kolera? Nä politiker: Läs på!!

Kan inte låta bli att fortsatt citera Erik Palm:

”[John] Holland [advokaten som specialiserat sig på att driva talan ang vanvård av äldre i äldreboenden] blir mycket skeptisk när jag berättar att i Sverige dominerar riskkapitalbolag den privata marknaden.”

Och vidare:

”-Din generation eller kommande generationer har ingen aning om vad som väntar. De är inte förberedda. Sveriges politiker borde lyssna på min gamla juridikprofessor som sa

– Backa tillbaka. Det är inte för sent. Gör inte det här. Ni har andra val. 

Att följa den amerikanska modellen är som att följa manuset för en skräckfilm. Ni kommer att ångra det som folk. 

Det kommer att förstöra ert hälsovårdssystem, säger han och spänner ögonen i mig. 

Året efter att jag träffat John Holland får Sveriges största äldrevårdskedja en amerikansk ägare, KKR.”

Nu har de fått upp ögonen för att äldrevården här kan bli en riktig kassako!  Med aningslösa svenska politikers goda minne. Det som sker är ju dock på intet sätt ofrånkomligt!

Och om KKR kan man läsa:

”Under ledning av grundarna, Henry Kravis och George Roberts, som är pionjärer inom strukturerade företagsköp, har Kohlberg Kravis Roberts specialiserat sig på stora och komplexa uppköpstransaktioner. Kohlberg Kravis Roberts är ett globalt företag med kontor i USA, Europa, Asien och Australien.”

Palm skriver vidare att de operativa bolagen är underfinansierade och underbemannade och kan inte ge den nödvändiga vård som de lovar, medan pengarna lämnar äldreboendet till förmån för vinst i koncerntoppen. Undermålig vård blir i princip oundviklig.

På pappret är äldrevårdshemmen ofta skuldsatta, medan ägarna blir stormrika och inte tar ett dugg ansvar, bara är intresserade av vinsten!

Det handlar för dem rent och skärt bara om pengar, inte om vården som ges. Det verkar Palm och dem han pratat med vara eniga om.

Val mellan pest och kolera – är det vad svenska politiker vill ge oss? Om amerikansk äldrevård kan man läsa:

”Vinstdrivna äldreboenden har låg bemanning och dålig kvalitet på vården”. 

”Dålig kvalitet i vården är endemisk i många äldreboenden, men vi fann att de allvarligaste problemen påträffas i de största vinstdrivna kedjorna. De 10 kedjorna i toppen har en strategi att hålla kostnaderna för personal nere för att öka vinsterna [man kan tjäna ganska stora summor på detta! Och tydligen har detta skett i Sverige också redan i riskkapitaldrivna boenden]. 

De prioriterar inte kvalitet.

Man [forskarna?] tror att låga nivåer på sjuksköterskebemanningen är den starkaste oberoende variabeln vad gäller dålig äldreboendekvalitet.” 

De 10 kedjorna i toppen har lägre antal sjukskötersketimmar än statligt drivna boenden och detta påverkar kvaliteten, för saknas medicinskt kunnande så finns ingen som bland annat kan handleda personal under, som kanske också har ingen eller liten utbildning. Och man har visat att de här kedjorna har fler brister i vården än de statligt drivna.

Nej, gör inte som de gjort i USA!

Länk där citaten är hämtade! om Erik Palm”Valfrihet” låter fint! 😉 Vem säger: ”Jag vill inte ha frihet att välja!” Jag är dock helt och totalt övertygad om att denna retorik används för att genomföra något helt annat än man ger sken av?

Att den används för att genomföra något som människor annars skulle vara kraftigt emot?

Om något enstaka boende drivet av riskkapitalbolag fungerar, så inte beror det på att ett riskkapitalbolag äger det, utan TROTS att de äger det! Och risken är att det på sikt kan komma att fungera betydligt sämre.

Se ”Billig äldrevård med hjälp från skatteparadis.” De här stora bolagen konkurrerar ut de mindre bolagen (som prioriterar god vård och omsorg; och inte tummar på bemanningen) på sikt. De kan lägga anbud som de små inte kan lägga. Och hur är det för dem som är anställda i de här kedjorna?

Först skapas små bolag och sen köps de upp av de stora bolagen, som lägger saftiga anbud och som dessutom trixar med sina pengar.

Erik Palms hemsida.

Ännu mer om äldrevård, vård, privatiseringar kontra offentligt drivet…

17 november, 2011 § 7 kommentarer

[Uppdatering 18 november, se slutet av postningen].

Snabbloggning verkligen. Jag är så arg så jag hittar knappt ord.

Göran Greider i ledaren ”Jag vill inte ha avkastning – jag vill ha en ambulans!”:

”Jag ska inte föregripa domen [mot den sjuksköterska som inte skickade en ambulans till 23-årige Emil Linell], men nog verkar det rätt så klart att sköterskan har begått fel i sin hantering. Ändå får det inte stanna vid att nagla fast en enskild person vid sitt ödesdigra misstag, lika litet som debatten om vanvården inom Caremas äldreomsorg enbart får handla om enskilda verksamheter.

Socialstyrelsen har gjort en utredning av SOS Alarms verksamhet efter att ha mottagit mer än 50 anmälningar från olika håll i landet. Framförallt hittade man brister när det gällde prioriteringar och möjligheten att få ambulans.

Socialstyrelsen riktar allvarlig kritik mot SOS Alarm.

I ett pressmeddelande heter det: ‘En typisk brist vi har sett är larmoperatören eller sjuksköterskan inte förstått graden av allvar. Det rör sig om kommunikationsproblem, intervjumetodik och i vissa fall att man inte hittat adressen eller haft problem med kartan.’/…/

Här får helt enkelt ingenting gå fel. Principiellt bör inga marginaler vara tillåtna för misstag./…/

SOS Alarm är ett företag, som släpper aktier, och som ägs till hälften av staten och till hälften av Sveriges kommuner och landsting. Och det är på den punkten man alltid känner oro i kroppen, för så här heter det på företagets hemsida:

Ägarnas avkastningskrav är 8 % på eget kapital i snitt över en 5-årsperiod. I dagsläget innebär detta en vinstmarginal om ca 2 %.

Jaha, ägarna har alltså avkastningskrav?

Och ganska höga avkastningskrav också – 8 procent på eget kapital.

Det är här som en undran anmäler sig: Borde inte verksamheter av det här slaget få kosta vad de kostar? Är det inte bättre för samhället totalt och i längden att det sker litet för många utryckningar med ambulans än för få? Och med tanke på att lönekostnader hela tiden stiger, sakta men säkert, så betyder avkastningskravet och vinstmarginalen att verksamheterna oavbrutet måste effektiviseras.

Effektivisering låter alltid bra, men i praktiken, i tjänstetäta verksamheter, innebär det vanligtvis att kraven på de anställda ökar och därmed stressen – och till slut marginalen för misstag./…/

… över verksamheter som har vinstkrav svävar alltid risken för att ledningar och chefer tar chanser och hoppas på att kostnaderna ska kunna minskas – varvid risken ökar för att det går ut över kvalitén.

Och arbetsmiljön riskerar också bli dålig, för verksamheter riskerar dra till sig mindre lämplig ledning, inte den som skulle bli den bästa chefen. Något jag på avstånd bevittnat i kommunalt bolag här i kommunen.

Kom att tänka på vad läkaren Ingrid Eckerman skriver om Joakim von Anka-ögon. Hon tipsar om artikeln ‘Vård, skola och omsorg kan aldrig bli en fri marknad”:

”Men, säger de borgerliga, det offentliga kan ju bygga en skola, varför ska de då inte lika gärna kunna driva en skola?

Menar inte  artikelförfattaren egentligen att ett privat byggföretag kan bygga en skola med offentliga medel, varför ska då inte ett privat företag också lika gärna kunna driva en skola också med offentliga medel?

Likställs inte byggnader med dess innehåll i ett sådant här resonemang?

Byggnaden med elever och alla de som arbetar i denna byggnad?

Är det faktiskt så de ser på människor och ting de som resonerar så här?

”Svaret är att ett bygge förutsätter en specifikation över innehåll och tid. Det är sen lätt att se hur resultatet stämmer med beställningen.

Att driva en skola eller vårdcentral sker på helt andra grunder. Då handlar det om dagliga beslut. Vilket stöd ska den eleven få? Ska vi verkligen skicka den här remissen? Eller är det onödigt? Frågor som dessa måste hela tiden ställas också i den kommunala världen. Att göra saker i onödan är slarv med skattepengar.

Men vill vi verkligen att såna beslut, som kan vara helt avgörande för enskilda patienter och elever, ska vägas mot privat vinning? Mitt svar är numera nej.

Det tillhör politikens mysterier att just de borgerliga som annars betonar vinstens värde som drivkraft för ekonomisk effektivitet inte förstår att det gör vinsten till en olämplig drivkraft i vård, skola och omsorg.”

Jag är inte ett dugg förvånad över hur nyliberalerna/högern resonerar. För ‘ [Alltför många] Politiker tjänar Mammon hellre än väljarna?’ Egentligen är det ingen fråga!? Utan borde vara ett påstående. Ja, vilka sponsrar (M) i deras kampanjande?

Greider skriver vidare:

”En andra undran är: Vad är det för eget kapital som ska ge avkastning? Svar: det är mitt, och alla andra skattebetalares kapital.

Men jag vill inte ha någon avkastning. Jag vill ha en ambulans om jag en dag skulle behöva en.”

Om avslutad rättegång och före dom står bland annat:

”Åklagare Gunnar Fjaestad hävdar att sjuksköterskan har vållat hans död. Han sa i slutpläderingen att sjuksköterskan alltför tidigt drog en slutsats om att Emil inte behövde ambulans.

– Genom sitt agerande har han förmenat Emil Linnell den sjukvård som fanns inom några minuters avstånd genom att envist hålla fast vid en tes som var helt felaktig, säger Fjaestad.

23-årige Emil Linnell fick aldrig någon ambulans när han ringde SOS Alarm en tidig morgon i januari. Han hittades sen död i sin lägenhet med brusten mjälte till följd av körtelfeber.

I de bandade larmsamtalen hör man Emil Linnell andas mycket tungt. Han ber totalt 13 gånger om en ambulans medan SOS-sköterskan ställer frågor och säger att han visst kan andas.

I rätten har sköterskan sagt att han försökte få klart för sig vad Emil Linnell led av. Han trodde att det rörde sig om panikångest, och att han därför inte behövde en ambulans.

Där menar åklagare Gunnar Fjaestad att sköterskan gjorde fel. En SOS-sköterska ska inte ställa diagnos, utan bara skicka ambulans till en person i Emil Linnells situation.”

Försvarsadvokaten försvarar förstås sjuksköterskan (hur är belöningssystemen för personalen? Vad slags personer drar detta till sig? På golvet och i chefsposition).

”Advokat Björn Hurtig försvarar sköterskan. Han säger att det inte är bevisat att Emil Linnells död direkt berodde på att ambulansen inte kom. Han kan redan ha varit alltför illa däran. Han menar att sköterskan agerade riktigt därför att han utgick från vad han hörde.

– Vi måste ha i minnet att fast än det låter som gör så kan det gå snett ibland. Man kan missa saker och ting, missa en duns eller en rossling. Jag tror inte att sköterskan har ljugit i någon del här i rätten. Men frågan för er tycker jag är, är det oaktsamt att hamna snett? sa advokat Björn Hurtig i rättssalen.

Björn Hurtig sa också att någon av de övriga inblandade i samtalet skulle kunna ha sänt en ambulans. Till exempel operatören som först tog emot samtalet, den jourläkare som SOS-sköterskan kontaktade, eller ännu en sköterska som hade kontakt med jourläkaren.

Efter händelsen har Socialstyrelsen kritiserat SOS-alarms rutiner. En intern utredning pågår nu i larmbolaget.”

Men om det ändå varit för sent för denne unge Emil Lindell så är han ju inte den förste som dör i en ambulans! Och ETT ENDA fall är ett för mycket!

Att politiker försvarar sig med ”att litet svinn får man räkna med” har de själva försökt sätta sig in i de drabbades situation? Hur vore det om de personligen blev drabbade? Skulle de resonera likadant då? Litet grus i maskineriet får man räkna med? Se artikeln ”Man kan uppenbarligen inte tjäna både Gud och Mammon” om ekonomiska incitament.

Vi är utsatta för ett enormt samhällsexperiment, som de som redan genomfört det ute i världen börjar ifrågasätta (se t.ex. Jeffrey Sachs, f.d. rådgivare till Bush, studenter som protesterar mot vinklad undervisning i ekonomi, Occupy-rörelsen i en massa städer i USA och i London, Diane Ravitch som först stöttade privatiseringen av skolan i USA och No Child Left Behind, men som nu är oerhört kritisk till detta).

De inser att det kommer att ta lång tid att rätta till det som blivit fel och snett, men alla våra nyliberala politiker traskar glatt på i samma riktning, blinda för de ifrågasättanden som börjar höras alltmer ute i världen om just denna sorts politik.

Media bidrar inte med att informera väljarna i Sverige om detta. Man skulle verkligen kunna slå upp detta och slå upp det stort.

Diane Ravitch menar att prestationsskillnader startar redan före skolan startar. Därför att barn har olika grundförutsättningar hemma och dessa har växt (inkomstojämlikheten är enorm i USA) och den mest fantastiska skola kommer inte att råda bot på det, hur mycket man än straffar eller belönar.

Ganska många politiker vill inte skylla något på den politik de för; att ojämlikheten ökar med rasande fart, utan hitta andra fel och de tror att de med åtgärder riktade mot skolan som sådan ska kunna lösa problemet. Skolan, liksom kanske all annan verksamhet kommer alltid att kunna förbättras (och det oavsett om den är privat eller offentligt driven).

Politiker skyller på annat när det behövs både en annan allmän politik som verkligen ger alla samma förutsättningar och förnekar att  naturligtvis måste skolan (vård och omsorg) få rimliga förutsättningar. Och vi har faktiskt råd med detta.

Ravitch skriver i ovan länkad artikel:

”If you read news magazines or watch TV, you might think that American education is in a crisis of historic proportions. The media claim that that our future is in peril because our students have low test scores caused by incompetent, lazy teachers.

Don’t believe it. It’s not true.

Yes, our students’ scores on international tests are only average, but our students have never been at the top on those tests; when the first such test was given in 1964, we ranked 12th out of 12. And, yet, the United States continued to prosper.

So maybe standardized tests are not good predictors of future economic success or decline. Perhaps our country has succeeded not because of test scores but because we encouraged something more important than test scores — the freedom to create, innovate, and imagine. Unfortunately, recent educational reforms throw aside that philosophy in favor of an even greater emphasis on test scores.”

De som ensidigt förordar privatisering är de så mycket bättre än de som inte inte vill ha privatisering av vård, skola och omsorg?

Skrämmande att en ung person har sådana här åsikter! Men det är ju långt för denne till pension eller till han måste anlita vård, förhoppningsvis.

Och hur är det med politiker idag? Har de varit ute i verkligheten, i ett ”riktigt” jobb? Så vet de vad de sitter och beslutar om? Hur många av våra allra högsta politiker har varit ute i arbetslivet? Bara en undran. Kanske är det fler än jag tror?

Är det verkligen så att privatiseringar är den kur som löser allt? Kanske skulle de problem som finns (och alltid kommer att finnas) lösas med verkliga åtgärder, som kanske INTE ALLS har med om de är privata eller inte att göra? Är privatisering en mirakelkur?Kan man tala om en ”marknadsfundamentalism”? Som inte är ett dugg bättre än andra fundamentalistiska åsikter av något slag?

Jag är rejält upprörd.

Och som sagt, så är den sociala välfärdsstaten med högre skatter och starka ‘trygghetsnät’ inte oförenliga med en blomstrande marknadsekonomi.  Och trots att en världsordning har nått vägs ände men rullar trots det vidare mot avgrunden driven av dårskapens beslutsamhet. Ute i världen börjar man inse att den nyliberala ordningen har nått vägs ände och tror på en ny progressiv rörelse, på den nya progressiva rörelsen och slutet på en 30-årig Reagan-era.  Men här i Sverige har unga liberaler inte insett eller sett detta?

Uppdatering 19 november: Robert Sundberg i ”Företag bör inte driva vård”:

”Det finns ett inslag av motivation att vårda på ett dåligt sätt, till låga kostnader, för det ger större vinst. Sådan drivkraft finns inte i en vårdverksamhet i offentlig sektor.

I offentlig vård kan förstås vanvård uppkomma också. Men det sker i så fall inte för att vårdverksamheten drivits med vinstmotiv./…/

Lockelsen att öka sin vinst blir för stor om man kan få en viss summa, beräknad på trolig åtgång av personal, förbrukningsartiklar med mera, för vården. För om man då snålar in på de sakerna får man större vinst.

De som drabbas av detta, vårdtagarna, är i svag ställning och har svårt för att protestera mot den behandling de får. En del av dem förstår inte ens vad som sker med dem, exempelvis på grund av demens.

De borgerliga lösningarna på frågan om hur ett samhälle bör byggas har haft framgång i mer än ett kvarts sekel, oavsett regering./…/

när vården inte är i offentlig regi bryter personalen sin lojalitet med sin arbetsgivare även om nya lagar gör det mer möjligt än nu.

Är man vårdpersonal i offentlig vård bidrar man till öppenhet i den verksamhet man själv röstat fram via politiker och förvaltning.

Att kunna meddela saker som är fel är mer naturligt i sådan verksamhet än i privata företag./…/

Verkligheten har med vanvårdskandalerna i vinstrika bolag belyst den nya hårdhetens samhälle som regeringen ledd av de Nya Moderaterna administrerar. Vad vi ser är inget olyckligt undantag utan resultatet av filosofin att man ska kunna tjäna pengar på att bedriva vård. Vill man undvika sådant måste man sluta bedriva vård i form av privata bolag.

Det förhindrar inte att vanvård i offentlig regi kan förekomma. Men det tar bort risken att vård av gamla kan vara något som det går att tjäna pengar på. Och tjäna mer pengar om man låter äldre gå länge i nedkissade blöjor”

”Obildade” ja-sägare och om vilken verklighet som är opportun och vilken som inte är opportun att visa i nyhetsrapporteringen i TV och media, medan andra slags program är helt okej…

17 september, 2011 § 1 kommentar

Ja, knegarna behövs framförallt som en tyst och lojal arbetskraft. Kulturen ska göras tandlös, inte uppvigla eller ställa till med oreda. Ska finnas på marknadens villkor och vara lealös och ofarlig.

Amerikanen Bob Scharf i essän ”Verklighets-TV” skriven för fyra år sedan:

Finally, capitalists sold the idea that greatness is achieved, not inborn, but the measure of this achievement had to be wealth, which one could get by mere inheritance or by being, say, a whore. Criticize someone like Howard Stern and the inevitable retort comes: ‘You wish you had his money.’ The having of money is greatness and success, even if one finds it in a suitcase.

Capitalists want to believe that those who have deserve to have–a meritocracy. Yet the American dream is that anyone can have, that having or getting is democratic.

The resolution of these competing myths is the hyper-real where there is appearance without reality…

It remains to be observed that while television is crowded with ‘reality shows’ which, if they are not ‘contest style’ are still filled with the promise of a dramatic turn of events to be so declared by announcers or producers, news shows more openly shy away from reality–reporting the war only if they are ‘embedded’ with troops and complying with government expectations that they not show bodies being shipped back.

Again, the formal rules of real news gathering are compromised in service to the hyper-real.

It also remains to be observed that all of this occurs as the standard of living continues to decline. There are record foreclosures, consumer debt is at an all time high, millions have no health care, full-time work is more difficult to find, women and children swell the ranks of the impoverished…

We do not get ‘reality TV‘ which documents the hardships of the poor. We get the promise of rags to riches dramatic turn arounds. Terms like ‘greatness,’ ‘success’ achievement’ are made meaningless as the former delineations and measurements are eschewed and a winner is simply someone who is declared a winner without any further objective meaning or sense.

As we work longer hours for less compensation; as our lives grow more difficult and necessities move out of reach; as there is greater want and greater instability; we are offered the compensation of the fantasy that anyone can be a ‘winner.’”

I min snabba översättning:

Slutligen så ville kapitalister sälja idén att storhet är vunnen, inte medfödd, men måtten på dessa uppnåenden måste vara förmögenhet, vilken man kan få genom rena arv eller genom att vara, låt oss säga, en hora. Kritisera en sådan som Howard Stern och det omedelbara genmälet kommer ‘Du önskar du hade alla hans pengar.’ [samma retorik används där som här! Om avundsjuka. Nej, ‘avundsjukan ‘är inte bara svensk! Berättigat ifrågasättande kan tystas med hänvisning till avundsjuka]Att ha pengar är storhet och succé även om man skulle råka hitta dessa [pengar] i en resväska [på gatan].

Kapitalister vill tro att de som har förtjänar att ha – en meritokrati. Dock är den amerikanska drömmen att vem som helst kan ha, att att ha eller få är demokratiskt [men hur är det med ‘den amerikanska drömmen’? Var finns den? Eller fanns den?].

Lösningen på dessa konkurrerande myter är det hyperverkliga [överdrivet verkliga] där det finns ett yttre [utseende, sätt att te sig] utan verklighet.

Det återstår att påpekas att medan TV är fyllt med ‘verklighetsshower’ vilka, om de inte är i ‘tävlingsstil’, är fyllda med löftet om en dramatisk vändning av sakernas tillstånd, så uttalad av hallåor och producenter, att nyhetsshower mer öppet drar sig bort från verkligheten – och rapporterar om kriget bara om de ‘omsluts’ av trupper [dvs. av levande soldater?] och lyder regeringens förväntningar om att inga kroppar visas som skeppas tillbaka [Nej, DEN verkligheten kan de inte visa!].

Återigen, de formella reglerna angående verkligt nyhetsinsamlande kompromissar i det hyperverkligas tjänst.

Det förtjänar också att påpekas att allt detta händer samtidigt som levnadsstandarden fortsätta att sjunka. Vi har rekordmånga utmätningar, konsumentskulderna är högre än någonsin, miljoner har ingen sjukvård, heltidsjobb är svårare att hitta, raden av kvinnor och barn som är utfattiga ökar… [precis som här är det de som tjänar minst på den politik som förs, män tjänar på den i högre grad och därför tenderar män att rösta på högern och kvinnor mer åt vänster. Men många, många män förlorar också. De förnekar dock detta och har ett falskt hopp om att kunna förändra sin situation, trots alla tecken som tyder på motsatsen? Och vad gör dessa när sanningen mer eller mindre medvetet går upp?].

Vi får inte se verklighets-TV som dokumenterar de fattigas vedermödor. Vi får löften om the rags to riches dramatiska få-som-vi-vill. Begrepp som ‘storhet’, ‘succé’, ‘prestationer’ har gjorts meningslösa när forna beskrivningar och mått undviks och en vinnare helt enkelt är den som förklaras som vinnare utan någon ytterligare mening eller förnuft.

Samtidigt som vi arbetar längre arbetsdagar för mindre ersättning; samtidigt som våra liv blir svårare och nödvändigheter försvinner bortom räckhåll; samtidigt som brister/avsaknader blir större och instabilitet blir större; erbjuds vi kompensation av fantasin att alla kan bli en ‘vinnare’.”

Han får följande kommentar av en annan amerikan:

Bob, tack för ditt arbete gällande vanföreställningen om ‘verklighets-TV’. Jag blev förvånad över att du missade att inkludera det mest framstående exemplet för din ‘kapitalist’-modell,när du inte inkluderade Donald Trumps ‘nya’ verklighetsshow ‘Du är sparkad.’ Trump är vid första påseendet bevis på din teori. Donald Trump ‘förtjänade’ aldrig en enda penny av sitt välstånd, han utvecklade blott och bart bara sin fars egendomsinnehav.”

Bakomliggande och grundläggande värderingar i politiken…

1 mars, 2011 § Lämna en kommentar

Se siten ”Svenneskräp” här.

Bengt Göransson skriver apropå politiker:

”… den som utan att ha någon enda referens till bakomliggande och grundläggande värderingar väljer beslutsförmågan [regeringsduglihet i detta fall] som kampanjbegrepp ska man se upp med. Han förordar i själva verket en avintellektualisering av politiken…”

En intervjuare i TV hade inför valet 2010 frågat en ledande politiker vad som karakteriserat årets valrörelse. 2006 års kampanjord förklarades av intervjuaren vara förbrukade och omöjliga att återanvända.

”… ett påstående som redan det borde skrämma en tänkande och politiskt intresserad medborgare.”

Ja, sannerligen!

Göransson menar att de som ivrigast ägnar sig åt ekonomistyrning i själva verket kan vara de som slarvar mest med offentliga medel. För man lockas i sin budgetplanering praktiskt taget alltid att satsa på utgifter som passar till disponibla medel istället för att försöka skaffa resurser till sådant man anser viktigt att göra. Och det som i slutänden godkänns orkar man sedan inte ägna sig åt.

”… ordval avslöjar ofta bakomliggande värderingar, eller vad värre är frånvaro av värderingar.”

Försökte hitta Nyvässatartikeln ”Stolt svensk underklass”, hittade istället ”Välgörenhet – parfym för dåligt samvete” där man kan läsa:

”Den grundläggande idén om solidariteten handlar om följande: att du och jag kan byta plats med varandra. Att slumpen ofta avgör våra livsöden. Den rike kan bli fattig. Den starke kan bli svag. Den friske kan bli sjuk.

Det var med detta i åtanke som arbetarrörelsens politiker byggde en välfärdsmodell baserad på socialförsäkringssystem, en a-kassa, som tillsammans bildade ett socialt skyddsnät. Att betala skatt efter bärkraft är en solidarisk handling. Att vara medlem i facket likaså. Den som i stället ägnar tid åt att legalt skatteplanera, skattefuska eller begå ekonomiska bokföringsbrott ser främst till egennyttan – inte till samhällsmedborgarnas gemensamma intressen.

Under lång tid (25 år) har politiken fått ge vika för den så kallade marknaden och en övertro på den enskilde individen oavsett om vi haft en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Skillnaden har varit hastigheten i denna reträtt. I kölvattnet på denna avveckling har välgörenhet och frivilligarbete återkommit som en välpolerad fernissa – en parfym för dåliga samveten.

Marknadsliberalerna påstår att det skulle finnas en motsättning mellan individualism och kollektivism. Det är också fel. De är inte varandras motpoler. De – tvärtom – förutsätter varandra. Värnar vi det kollektiva intresset så skyddas även individen. Varför skulle Sverige annars ha varit en bred hemvist för klassresor av sällan skådat slag?

De som pratar mest om konkurrensens goda effekter är ofta, kanske oftast, de som är mest intresserade av att minska denna konkurrens, i skola, arbetsliv osv.? De vill inte ha konkurrens av alla olika slag av eventuella begåvningar i underklassen? Det gäller att rädda sig själv i ett sådant här samhälle? Och som sagt, man väljer inte vilken familj man föds in i. Och det är inte alls sant att The American Dream finns i USA.

Se bloggen Det progressiva USA i ”Uppåt för IT-industrin i Silicon Valley, nedåt för lärarna”.

”…i skuggan av de här lönerna så skriver Jill Tucker i San Francisco Chronicle om hur 30 000 eller fler lärare samtidigt får sparken här i Kalifornien./…/

Med tanke på att USA redan har ett undermåligt skolsystem och att Kaliforniens skolor är bland de sämsta i hela landet så är det här en dödsstöt mot hundratusentals fattiga elever i de allra sämsta av Kaliforniens redan vedervärdiga skolor. (Som finansieras genom fastighetsskatten och därför är graderade efter föräldrarnas löner). Ju lägre lön du har och ju fattigare stad du bor i, som Milpitas nere i södra Silicon Valley, ju sämre möjligheter har dina barn att någonsin få ett bättre liv än det du själv har.

På det området är USA ett synnerligen brutalt klassamhälle.”

Postningen ”Det nya paradoxala fattig-USA och dess skeva ekonomiska politik” avslutas med:

”Nu har dock demokratidemonstrationer även startat här i USA Wisconsin Protests: Labor Protests Draw Thousands Across The Country så det är inte omöjligt att den makalösa högervågen vi har sett sedan 1980-talet kan vara på väg att svänga.”

Se också bloggen ”Teachersolidarity.com – The Global Assault on Teaching, Teachers and their Unions: stories of Resistance” eller ungefär ”Det globala angreppet på lärande, lärare och deras fackförbund: motståndshistorier” i ”US Wide Demonstrations in Support of Wisconsin Teachers”:

”Demonstrations are being held across the US today in support of teachers and other public sector workers in Wisconsin

The teachers, librarians, snow plough drivers and other public service workers in Wisconsin are on the 12th day of their protest and today a rally there attracted  70,000 people.

[Demonstrationer hålls idag över hela USA för att stödja lärare och offentligganställda arbetare i Wisconsin.

Lärarna, bibliotekarierna, de som kör snöplogarna och andra anställda arbetare inom offemtlig service i Wisconsin är inne på sin 12:e dag av protester och idag drog en samling 70 000 människor]./…/

Meanwhile many other states in the US are planning on following Wisconsin’s lead – however  they are being faced by a determined opposition from teachers and other public sector workers as they seek – like so many other governments throughout the world – to make public services and the poor pay for capitalism’s crisis.

[Under tiden planerar många stater i USA att följa Wisconsin, som gick i bräschen – dock kommer de att möta ett beslutsamt motstånd från lärare och andra offentliganställda arbetare när de försöker – som så många andra regeringar över hela världen – att få offentlig service och de fattiga att betala för kapitalismens kris].”

Och se också Motvallsbloggen i ”En lektion om budgetunderskottet i Wisconsin”. Jag skulle vilja återkomma till vad Daniel Ankarloo skriver om ”ålderschock”, ”finansieringsproblemet”, budgetöver- och underskott.

Och i ”The Truth About Pensions” eller ”Sanningen om pensionerna”.  skriver Paul Krugman ungefär:

”Den grundläggande moralen i den officiella berättelsen idag – om åratal av enorma ‘gåvor’ till fackföreningar, som resulterat i gigantiska skulder som inte går att betala – är helt enkelt fel: i stor utsträckning så har pensionsunderskotten uppträtt endast sedan 2007, tack vare den finansiella krisen och även då är dessa underskott inte ens i närheten så stora som man trott i relation till framtida inkomster hos staten.”

Eric Cantona om att göra en oblodig revolution, mer om Tariq Ali samt om att det finns många andra lösningar för ekonomin än de nyliberala (marknadsdiktatoriska) paradigmen, vilka borde beaktas…

11 december, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad 12, 13 och 14 december].

[Tillägg 12 december: läs Tvärdrag i ”Sent ska syndaren vakna” om kritik av nyliberalism och kapitalism, samt nyabrittas i ”Vad gör vi med de utförsäkrade”, där hon uttrycker kritik mot (s), om att kompromissa bort saker bara för att nå Rosenbad. Jag håller med! Se också Tvärdrag i ”Letu stuke” om en bosnisk rockgrupp i Sarajevo:

”Nationalismen och kapitalismen splittrar och slår sönder människors tillvaro och det är just detta som låten handlar om. För det är som bandet sjunger ’alla ser det men ingen vågar erkänna, vilken stövel det är som trampar på oss, nationalismen och kapitalismen’.”]

Den före detta franske fotbollsspelaren Eric Cantona har oavsiktligt gett upphov till en politisk rörelse sedan han talade om (det ruttna) banksystemet (i min snabba översättning), se klippet ovan och artikel här:

”Jag tycker inte vi kan vara helt tillfredsställda med att se sådan misär [som vi idag har] omkring oss. Såvida du inte är helt inkapslad [i dig och ditt, då kanske du inte bryr dig].

Men det finns en möjlighet… Det finns något vi kan göra. Jag är litet bekymrad över dem… som… Jag är inte bekymrad, men jag tror att det är viktigt idag att försvara det… Vad innebär det idag att vara ute på gatan? Vad innebär det att demonstrera? Du lurar dig själv. Men det är inte så [det går till] nuförtiden. Vi tar inte till vapen för att döda människor, för att starta en revolution… att göra revolution är verkligen lätt idag.

Vad är egentligen ’systemet’? Systemet rör sig kring bankerna… Det baserar sig på bankernas makt… Så det måste förstöras genom att vi startar med [att förändra] bankerna [om vi kan]. Det betyder att de tre miljoner människor med sina plakat på gatorna … att de [istället] går till banken, tar ut sina pengar från bankerna och bankerna kollapsar.

Tre miljoner, tio miljoner och bankerna kollapsar och det finns inget verkligt hot, en verklig revolution.

Vi måste gå till bankerna. I detta fall skulle det bli en verklig revolution. Det är inte komplicerat. Istället för att gå ut på gatorna och köra kilometervis med bil så går du helt enkelt till banken i ditt land och tar ut dina pengar. Och om en massa människor tar ut sina pengar, så kollapsar systemet. Inga vapen, inget blod eller någonting sådant. Det är inte svårt. Och i detta fall så kommer de att lyssna på oss på ett nytt sätt… Fackförbund!  [Ja, se t.ex. Aftonbladet om Stefan Löfvén samt om honom hos Kildén&Åsman]. Ibland skulle vi föreslå saker till dem [ge dem tips om hur man kan göra för att påverka förhållandena!]!”

Tariq Ali säger i videon i föregående bloggpostning något i stil med:

”Vad kan jag säga? Det är fantastiskt att ni är engagerade. Det är väldigt viktigt att inte sitta ner på sin ända när regeringen beter sig som den gör och bara acceptera dess illdåd.

Och det som nu sker, inte bara i Storbritannien, och det är viktigt att vara medveten om detta, det som sker i Grekland, i Irland, i Spanien och det som kan ske i andra länder, är att offren för krisen blir ytterligare bestraffade/offrade (victimized). Medan de som skapade krisen blir belönade [Tillägg 13 december: se Johan Ehrenberg i ‘Banker bakom kris 2.0’*].

När de säger att de inte har några pengar för utbildning, för sjukvård, för allmänna bostäder ljuger de. Och de vet att de ljuger.

För de har inte ont om pengar – för att gå i borgen för bankerna. De har inte ont om pengar – för att hjälpa de rika. De har inte ont om pengar – för att ge sig in i krig, att betala för dessa krig. Miljarderna det kostar dem i Irak och Afghanistan är det inga problem att hitta pengar till. De hittar dem.

Men när det handlar om att hitta pengar för utbildning finns inte pengarna där, och det är en lögn som vi måste blottställa/exponera och som inte borde accepteras. Det är oacceptabelt. Länge så har studenter i detta land inte varit aktiva.

Men det är ett faktum, vi borde inte glömma att undervisningsavgifter infördes av Labourregeringen. Det var INTE Tories, det var Tony Blairs och Gordon Browns första Labour-regering som införde undervisningsavgifter.”

Han berättar vidare att John Major sa till en tillträdande Labour-politiker (Ken Livingstone?) strax innan han, Major, skulle avgå som premiärminister, att han tyckte högre utbildning skulle vara gratis. Han hade vuxit i en familj där föräldrarna inte hade råd att betala en högre utbildning för honom och han insåg vad det innebar. Om Labourregeringen (arbetarpartet eller socialdemokraterna i Storbritannien!!!) hade hakat på detta och inte infört dessa undervisningsavgifter så skulle kampen ha varit mycket lättare nu (när Tories är i ledningen och är de som ytterligare vill höja undervisningsavgifterna kraftigt).

[Tillägg 12 december: Daniel Lind skriver att utbildning kan kompensera för brister i uppväxtvillor och familjeförhållanden i sin bok ”Mellan dröm och verklighet”. Om alla verkligen ska få samma möjligheter till social rörlighet, dvs. till klassresor, till den s.k. ”The American Dream”, så är samma möjligheter till utbildning central. Men med de avgifter man har i Storbritannien – och i USA, så HAR INTE alla samma möjligheter där, något jag nu personligen erfar med min pojkvän som är amerikan och boende i USA. Med rätta så protesterar man nu  Storbritannien. Jag misstänker dock att högermänniskor, medvetet och omedvetet, inser detta och inte vill ha konkurrens – eller verklig frihet för alla, även om de retoriskt pratar om detta. Och jag tror att ojämlikhet är dåligt för alla oss enskilda, samhället och hela vårt jordklot].

Har inte tid att översätta mer, men se vidare ”Manifest från skrämda ekonomer” av en grupp franska ekonomer:

”Antalet offentligtanställda sjunker överallt, vilket hotar den offentliga välfärden. Socialförsäkringsförmåner reduceras kraftigt, från Nederländerna till Portugal liksom i Frankrike, med den nuvarande pensionsreformen.

Arbetslöshet och brist på anställningstrygghet kommer med nödvändighet att öka de närmaste åren. Dessa åtgärder är oansvariga ur ett politiskt och socialt perspektiv och även i strikt ekonomiska termer.

Denna politik, som tillfälligtvis har minskat spekulationen, har redan fått många negativa sociala konsekvenser i många europeiska länder. Särskilt drabbas de unga, löntagare och de mest utsatta. Det kommer slutligen att skapa spänningar i Europa och därmed hota själva den europeiska konstruktionen, vilket är mycket mer än ett ekonomiskt projekt. Ekonomin antas tjäna byggandet av en demokratisk kontinent, som är fredlig och förenad. Istället påtvingas alla en form av marknadsdiktatur, och särskilt nu i Portugal, Spanien och Grekland, tre länder som var diktaturer i början av 70-talet bara fyra årtionden bak i tiden.

Oavsett om det tolkas som ’önskan att återförsäkra marknaderna’ från skrämda regeringar eller som en förevändning för att påtvinga val som drivs av ideolog så kan inte underkastelse till diktatur accepteras, eftersom en diktatur har bevisat sin ekonomiska ineffektivitet och destruktiva potential både på den politiska och sociala nivån. En verklig demokratisk debatt om den ekonomiska politikens val måste öppnas i Frankrike och Europa. De flesta ekonomer som deltar i den allmänna debatten gör så för att rättfärdiga och rationalisera sin politiska underkastelse till de finansiella marknadernas krav. Det måste medges att alla regeringar måste improvisera keynesianska stimulansplaner, och ibland även nationalisera banker temporärt. Men de vill stänga en sådan parentes snabbt. Det nyliberala paradigmet är fortfarande det enda som erkänns som legitimt trots dess uppenbara misslyckande. Baserat på antagandet om effektiva kapitalmarknader förfäktar paradigmet minskade offentliga utgifter, privatisering av offentliga tjänster, flexiblare arbetsmarknader, liberaliserade handels-, finansiella och kapitalmarknader, ökad konkurrens vid alla tillfällen och vid alla tider…

Som ekonomer är vi skrämda över att se att alla dessa policies fortfarande finns på dagordningarna och att deras teoretiska fundament inte ifrågasätts. Argumenten som har använts under de senaste 30 åren för att guida valen i den europeiska ekonomiska politiken har underminerats av fakta. Krisen har klätt av den dogmatiska och ogrundade naturen av alla hävdade ’uppenbara fakta’ som repeteras ad nauseum av politiker och deras rådgivare.

Oavsett om det är effektiviteten eller rationaliteten hos de finansiella marknaderna, eller behovet att skära i utgifterna och minska skulden eller att stärka ’stabilitetspakten’ måste dessa ’uppenbara fakta’ granskas och mångfalden av olika ekonomiska politiska val visas.

Andra val är möjliga och önskvärda förutsatt att den finansiella industrins snara om den offentliga politiken knyts upp.”

*Tillägg 13 december: Johan Ehrenberg skriver i ‘Banker bakom kris 2.0’:

”… med en tillväxt som rasat obegripligt brutalt upphör bankernas säkerheter att existera. Även om ett land har lägre underskott i statsfinanserna (jämfört med Storbritannien har Irland legat bra till), även om det har låg arbetslöshet eller stabilt trygghetssystem, betyder det inget den dag bankerna förlorar sitt kapital. Irlands banker gick egentligen i konkurs för många månader sedan, att staten tog över dem (med den vansinniga idén att de ska återprivatiseras senare) förändrar inte deras egentliga ekonomi. Tyska, franska och engelska bankers lån är lika värdelösa för det. Vilket försvårar deras ‘återhämtning’ efter kollapsen 2008. Banker med stora lån till Irland får svårare att handla på marknaden till låg kostnad.

Därför tvingar EU på Irland ett lånepaket. Det är Europas banker som kräver garanti så deras säkerheter inte ska ifrågasättas av de amerikanska eller asiatiska jättar de slåss med.

Det här är mycket viktigt att förstå för att man ska kunna diskutera de politiska lösningarna på finanskrisen 2.0. Stödpaket till Irland har inget med ‘dåliga statsfinanser’ att göra. Orsaken är usla bankaffärer. Det är inte pensionärer eller offentlig sektor som ‘kostat för mycket’, det är inte ens vanliga konsumenter som ‘överspenderat’ (löntagare blev låntagare i USA). Det är ett litet gäng fastighetsföretag, finansföretag och banker som skapat hela krisen.”

Tillägg 14 december:

 

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin capitalismreflektioner och speglingar II....