Integritet och autonomi…

13 februari, 2016 § Lämna en kommentar

12734266_10153240123916205_8972772093687020975_n

Bild från Svend Brinkmanns facebooksida.

Det där med ”individen” … I nyliberalismen… Vadå, respekt för den? Motsägelsefullt?

Den danske psykologiprofessorn Svend Brinkmann i boken ”Stå fast – vägra vår tids utvecklingstvång” i kapitlet ”Ta på dig nej-hatten” på s 55:

”Det ligger en enorm styrka och integritet i att säga: ‘Det har jag ingen lust med.’ Det är bara programmerade robotar som alltid säger ja.”

Tänker på rapporten om New Public Management:

Påtvingad självförbättring istället för vad folk behöver på en arbetsplats eller ännu mer utan att efterfråga deras kunskap! Efterfråga allas kunskap! Något som en svag och osäker chef kan ha svårt med, även om hen verkar tuff och säker.

Och om man tillsätter chefer som inget kan om verksamheten, så är detta ett sätt att hantera underläget? De betalar då dyra pengar för konsulter och föreläsare, som t.ex. för kurser om värdskap. Vilka signaler sänder kurser av detta slag till de anställda?

Sambon sa nu på morgonen, när vi hade en lång diskussion om positivitetskulturen, att kurser som denna signalerar inte detta ett underkännande av er förmåga att bemöta folk?

Sen tror jag att vi snarare borde fortbildas i det vi jobbar med… Alltså ha direkt yrkesfortbildning! Och alla våra möten borde i betydligt högre grad handla om det vi verkligen gör med våra ”avnämare”!

Brinkmann s 56:

”Det är bara om du kan säga nej som du är en modern människa med ett visst mått av integritet.”

Och att du kan säga nej i all synnerhet om det du frågas om att göra strider mot etiska och moraliska principer, om jag i kraft av min professionalitet säger nej, inte bara för nej-sägandets skull. Men Brinkmann tycker provokativt och med glimten i ögat att vi borde träna oss att säga nej till saker fem gånger per dag.

Vidare skriver han på s 56:

”En av de förnuftiga rösterna inom dansk psykologi, professor emeritus Per Schultz Jørgensen, skriver i sin senaste bok om det viktiga som händer när barn under sin utveckling lär sig att säga nej [samt uttrycka en massa andra känslor, rädsla t.ex.*)].

Han menar att det finns något både filosofiskt och psykologiskt helt avgörande med barnets första nej [- Nej, jag vill inte se på detta! Nej, jag tycker detta är otäckt! t.ex.]. 

Även om de flesta föräldrar (och hit räknar jag mig själv) önskar sig barn som i viss utsträckning är lydiga, så representerar nejet en avgörande början på självständigheten [och autonomin och individblivandet, en utveckling som självständig varelse, en självständig varelse som också kan erkänna sina behov, kroppsliga, själsliga, känslomässiga, av andra m.m. och inte behöver förneka dessa!? Av t.ex. en rädsla för att betraktas som svag?], ‘därför att barnet nu medvetandemässigt visar karaktär som individ och rent språkligt är i stånd att distansera sig från föräldrarna.

Här ligger en opposition som är början till autonomi./…/

… själva karaktärsbegreppet är det centrala i hans bok /…/

… karaktärsbegreppet [är] något som syftar till en gemensam horisont av moraliska värderingar. Karaktär har den som står stadigt och håller bestämda värden som just värdefulla – och därmed kan säga nej när dessa värden hotas.

Ett ord som jag använder i den här boken och som nästan är synonymt med karaktär är integritet.”

Här om Per Schultz Jørgensens bok ”Styrk ditt barns karaktär.”  Mer om Per Schultz Jørgensen och hans stora familj och familjebakgrund.

s 57:

”Motsatsen till att ha integritet är att alltid ha ja-hatten på sig och aldrig tvivla på om det är rätt och riktigt att säga ja och pröva något nytt.”

Och i dess värsta avart skapade uppfostran till lydnad och respekt av auktoritet lydiga medhjälpare i nazi-Tyskland och förmodligen i andra delar av världen där folkmord skett, samt troligen i mycket mindre sammanhang där människor blivit offrade! Sker också idag! Och jag  tror att barn lär sig att visa genuin respekt om de själva blivit genuint respekterade i tillräcklig grad och fått medkänsla för sig själva! Då visar och kan de visa detta mot andra.

Brinkmann talar om äkta inifrånstyrning (till skillnad från utifrånstyrning)…

”… i den här boken kallad integritet – består just i att man känner till moraliska värden, förstår pliktens betydelse och därmed kan använda sitt förnuft till att avgöra vad som är rätt och riktigt i en given situation.

Om man är sådan blir man ofta tvungen att säga nej. Det är nämligen mycket vi bör säga nej till i den accelererande kulturen.”

*) Kanske som i Alfons Åberg-affären, som kanske inte var riktigt sån som den skildrats i media och på nätet (läs artikeln som är länkad ordentligt)! Sen funderar jag vad det säger oss om dem som tycker att barn ska härdas? Är det anledning till att de inte tycker att man ska respektera ett litet barn? Och OM man gör det kanske är just det som gör att detta barn senare i livet blir mer orädd än tvärtom? Respekterar man ett barns rädsla så känner det sig tryggare – och blir mindre rädd senare i livet!?

Virtanen skriver:

Nå. Hur var det, egentligen? När en story verkar för dum för att vara sann är den ofta inte sann. Vilket inte hindrade Studio Ett från att beställa in kränkt Eberhard eller för TV4 Nyheterna att fråga ‘Kan ­Alfons Åberg vara farlig?’ – en enorm frågeställning byggd på en enda av landets miljoner ­föräldrar.

I själva verket, det står tydligt i anmälan till Skolinspektionen men huvudsaken blev bisak i media, ansåg föräldrarna att ‘förskolan visar alldeles för mycket film i verksamheten ­utan pedagogisk anledning’ [beror detta på att förskolan är underbemannad och filmvisning är ett bekvämt sätt att sysselsätta en massa barn? Och man är så få så man ser inte eller orkar inte ta itu om ett barn reagerar?], och barnet hade tidigare blivit ledset utan att förskolan agerat, och därpå hade Alfons visats utan information varken före eller efter visning till för­äldrarna som inte fattade var­för ­ungen plötsligt var skräck­slagen, ‘så olikt honom’.

Först efter anmälan har skolsystemet lyssnat och medan bristerna utreds har för­skolan slutat med film.

Alla får förstås fortsätta hånskratta. Men anteckna samtidigt att när ordet lättkränkt används är det vanligtvis någon som vill tysta någon som anser sig illa behandlad.  I detta fall en livrädd liten pojke och hans oroliga föräldrar, som blev hela landets åtlöje.”

Annonser

Arbetsmiljö …

28 mars, 2015 § Lämna en kommentar

Värt att sprida! ”Kränkande särbehandling – Ett finare ord för mobbning och djävulskap – Har du råd med det?”

”Bäste entreprenör, företagare och arbetsgivare, har du råd med mobbning i ditt lag? Utöver den självklarheten att den enskilde som är utsatt för mobbning mår dåligt och har ett helvete på jobbet så tillkommer även en annan kostsam konsekvens.

Lek med tanken att i din arbetsgrupp finns en person som säger sig vara mobbad, statistiken talar sannolikt för att även du kan ha det här problemet i din grupp. Den situationen färgar av sig på hela gruppen, även om det är bara en som känner sig drabbad. Konsekvensen kan bli kostsam därför att du får en arbetsgrupp som börjar uppvisa…

– Minskande effektivitet och produktivitet.
– Upplösning av rådande regler eller fastlåsning av regler.
– Ökande kritik gentemot arbetsgivaren, bristande förtroende, allmän känsla av osäkerhet.
 
– Ökande samarbetsproblem t.ex. oförståelse för andra arbetssätt, undandraganden från gruppen eller från arbetsuppgifter, försök till maktövertaganden eller starka klickbildningar.
– Hög sjukfrånvaro, missbruksproblematik, personalomsättning och ökande antal ledighetsansökningar.
  
– Låg tolerans mot påfrestningar samt allmänna symptom på vantrivsel.
– Mindre problem förstoras upp.
– Fortsatt sökande efter nya syndabockar.

Har du råd med det?”

Se här om härskartekniker.

Slår mig så här efter en lång arbetsdag och sedan jag ventilerat med min pojkvän i USA om den klappa-på-huvudet-kommentar jag fick på blogginlägg, apropå att jag vägrar läsa vissa tidningar, se viss TV…

23 januari, 2012 § 1 kommentar

Litet högt tänkande… Ganska osorterat.

Varför skulle jag läsa och titta på något bara för att jag måste eller borde – om det inte rör mitt jobb?

Jag är ganska övertygad om att jag läser mer än väldigt många och försöker sätta mig in mer än ganska många. Som också jobbar heltid.

Men det finns säkert de som läser mer än jag, men fortfarande jag läser ganska mycket. Och skriver mycket.

Ovanpå allt annat så hinner jag inte läsa allt det jag skulle vilja läsa. Något min pojkvän kan intyga!

I USA köpte jag fem böcker, av vilka jag börjat läsa i 2-3.

Bok 1 (när jag berättade för kollega om delar av dess innehåll sa hon, argt: ”Detta skulle våra skolpolitiker idag behöva läsa (OCH vara öppna för att ta del av, apropå vad man väljer att läsa/se och inte läsa/se)!”), bok 2, bok 3, bok 4 och bok 5.

Jag fick också den jättebra serieboken ”Ja till liv” av Liv Strömquist i julklapp av en kär vän, en bok som jag ännu inte läst ut heller.

Jag köpte också denna bok och denna, när jag kom tillbaka från USA via en bokklubb jag är med i.

Jag skulle snarare behöva bara njutläsa och titta på filmer bara för njutningens skull. Ja, unna mig mer av sådant.
Och med all rätt kan jag unna mig lyxen att läsa och se det jag vill och känner för och strunta i det jag inte vill se, läsa. Vägra låta mig matas.

Jag jobbar i ett jobb som kräver sin lilla man och som också är mitt yrke, dvs. jag behöver – och vill – hålla igång mitt eget spelande, kanske mer egentligen än jag hinner.

Jag har också väldigt många intressen utöver min musik, att läsa, skriva… Och en ganska ansenlig mängd tid går åt till att hålla kontakten med min pojkvän i USA…

Så, ja, jag kan verkligen unna mig rätten att välja när jag kan! Under livet så har jag tvingats lyssna på sådant som jag inte håller med om – och dessutom inte haft så mycket ”say so” om det.

Jag skulle snarare önska jag hade mer tid för det jag brinner för, är verkligt intresserad av, känner för.

PS. Och de uppräknade böckerna är bara några av de böcker som ligger olästa i min lägenhet eller står olästa i bokhyllan… Jag skulle också vilja sitta vid flygeln mycket mer än jag gör.

Håkan Juholt – detta är ett bottenapp för medierna, ja …

21 januari, 2012 § 3 kommentarer

Tänk om de som ”fällt” Juholt bitit sig i svansen!? Tänk om det skulle slå tillbaka? Och folket reagerar emot? Hur kommer man att se tillbaka på denna affär och de inblandade? Ja, jag kommer inte att köpa någon kvällstidning efter detta och DN och SVD skulle jag aldrig komma att köpa eller prenumerera på. Tyvärr vill jag inte heller kolla högervridna nyheter i svensk TV heller. Gillar inte högervridna SVT.

Vadå, prata politik? Eller hårdgranska andra politiker?

Och vad sker medan alla är fullt upptagna av denna affär och Juholts avgång?

Se Daniel Suhonen om ett bottennapp för medierna. Ja, det kan man verkligen säga att det är!  Och se ETC om Juholts avgång.

Kommer Lena Mellin och Jan Helin m.fl. att sova gott inatt? Kan någon av dem komma att dras med i fallet?

Den som lever får se.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin bullyingreflektioner och speglingar II....