Om Hanne Kjöller och hennes journalistik…

4 oktober, 2013 § 1 kommentar

Läs också ”Kjöller vill sätta dit dem som har det allra värst.” Så bra sagt1

Annonser

Varför är det skillnad? Vad är opportunt och inte opportunt?

16 februari, 2012 § 1 kommentar

[Uppdaterad på kvällen, se slutet av postningen].

Snabb- och kortbloggning (mja, så kort blev det ju inte!).

Jag förstår inte riktigt logiken: de som skrattar och klappar en på huvudet för att man inte står ut med att se på högervinklade nyheter i TV eller debattprogram med högervinklade programledare läser de de artiklar och tidskrifter som INTE prisar högerpolitiken? Är det inte t.o.m. så att de undviker dessa – medvetet? Tidningar och tidskrifter som tvärtemot kritiserar den mediala, politiska och ekonomiska makten och som ger en annan bild än SVT:s nyheter, SVD, DN och t.o.m. små borgerliga lokaltidningar och liknande ger?

Som om de senare presenterade en absolut sanning, som vore alltför skrämmande att ifrågasätta? Vill vi verkligen bli styrda på detta sätt? För denna media vill få oss att tro att det som sker är ödesbestämt och på något vis ofrånkomligt. Något det ju inte är, vilket somliga försöker påpeka. Men de når inte ut i media, därför att media är borgerlig!

Se Daniel Ankarloo, också forskare vid Malmö högskola, om myterna runt välfärden och att vi inte kan finansiera den i framtiden vilket vi visst kan påstår och visar han. Han menar att vi inte ens behöver höja skatterna för att göra detta. Men framför allt visar han att det tvärt emot vad vi matats med, inte kommer att finnas ett finansieringsproblem i framtiden! 

Fler och fler verkar börjat blogga om sin forskning och resultaten från denna, se t.ex. forskaren vid Malmö högskola Björn Johnson om myterna runt sjukskrivningarna.

Myter på vilka stora förändringar i våra välfärds- och trygghetssystem som drabbar en massa människor sker! Vilket är skrämmande och ganska hemskt! 

Jag tror att alla de här förmodligen välbetalda journalisterna i vår stormedia är rädda om sina RUT-avdrag och andra förmåner.

Och de som överseende skrattar åt mig och nästan klappar mig huvudet varför undviker de tidskrifter, som faktiskt existerar (om dock i minoritet) som visar på andra sanningar än borgerlig media? För att dessa ger en delvis annan bild av Sverige och dem som leder Sverige och de effekter denna politik får och det är av förståeliga skäl skrämmande att bli varse.

Om de själva också tog del av annat än det SVT och dess journalister rapporterar om, samt annat än vad SVD skriver och vad de väljer att förmedla, så vore det där skrattandet kanske litet mer berättigat? Vore det inte?

Det är ju ungefär som det är inopportunt att ha andra åsikter än de våra stora dagstidningar och t.o.m. Sveriges television förmedlar.

Ja, bland annat Mats Knutsson är en megafon åt moderaterna.

Och ja som sagt, jag blev oerhört illa berörd av att se Mats Knutsson intervjua Stefan Lövfen i Agenda igår. Min starka, spontana reaktion blev att han är jätterädd för att bli av med sitt RUT-avdrag och alla sina andra avdrag och förmåner!

Och jag var visst inte ensam om att reagera på honom, där han satt styjlad i oklanderlig kostym och på höga hästar och, skulle jag vilja påstå, såg ner på Löfven.

Men jag kan mycket väl förstå att man behöver tro att regeringen vill ens bästa och att media förmedlar en objektiv sanning! Det kan jag förstå.

Men, precis som t.ex. Robert Sundberg brukar påpeka, så regerar Alliansen i minoritet sedan senaste valet 2010. Och t.o.m. i Stockholm är de inte i en sådan majoritet som man kan fås att tro, det finns en myt om det blå Stockholm. Sundberg skriver i länkad artikel bland annat:

”Fredrik Reinfeldt har två syften med sitt utspel om höjd pensionsålder. Det ena är pr-mässigt för egen del. Det andra är sakfrågan som viktig för att motverka framtida skattehöjningar.

Vad gäller pr-mässiga syftet kan det benas upp i några beståndsdelar. Fredrik Reinfeldt har inte hörts och synts så mycket under S-krisen de senaste månaderna. 

På ett sätt har det varit bra för han kan som ledare för en minoritetsregering inte göra så mycket, vilket han kunde förra mandatperioden då alliansen hade majoritet i riksdagen.

Med tal om att folk bör jobba längre, eftersom svenskarna (i snitt) lever längre, återupplivar han sin från valet 2006 inarbetade profil som arbetslinjens och jobbens främsta förespråkare i svensk politik. Om han lyckas med det när han numera är administratör av massarbetslöshet är inte så säkert.

Ytterligare en del är att denna fråga inte är akut eller kräver en proposition till riksdagen de närmaste åren. Reinfeldt kan aldrig få igenom en ändring av reglerna för pensionering eftersom hans regering är i minoritet.

Statsministern bör dessutom överlägga med arbetsmarknadens parter innan förslag läggs. Han riskerar därmed inte att behöva bli konkret, exempelvis att folk måste jobba fem år längre men ändå få samma pension som nu.

Det leder till den sista ingrediensen i pr-mässiga delen. Det är att Reinfeldt i detta ämne kan prata fritt utan att det förpliktigar till agerande. Med att prata i den viktiga pensionsfrågan kan Reinfeldt även odla sin image som eftertänksam, framåtblickande och ansvarsfull statsman, utan att hans prat riskerar att synas i sömmarna.

Då det var S-regering kallade borgerliga opinionsbildare S-ministrar, som Björn Rosengren, som pratade om diverse saker mer eller mindre konkret för pratministrar. Nu har de fått en pratstatsminister ur de egna leden.”

Tillägg på kvällen: förra år hade ABF Stockholm ett seminarium om ”Har vi råd med välfärden?” Detta ska man ha i år igen. Här är sammanfattning från förra årets seminarium med Joakim Palme, Per Sedigh, Daniel Suhonen, Anne-Marie Lindgren, Lars Anell och Carl Tham: Ref_Har_vi_rad_med_valfarden. Daniel Ankarloo och Per Sedigh kommer att medverka vid årets debatt ”Har vi råd med välfärden?” tors. 26/4. 

Elitens arrogans…

25 april, 2011 § 1 kommentar

[Uppdaterad 26 april, se slutet av postningen].

Se Paul Krugman i ”On Pity for the Rich” eller ”Om medlidande med de rika.”

Se också Josefin Brink i ”Patientbehovet ska styra vården”:

”… vården ska förbättras enligt solidariska och demokratiska principer. Vi ska alla bidra till att betala för vården efter förmåga, och när vi behöver vård är det våra behov som ska avgöra vilken behandling vi får – inte vilka vi är eller hur mycket vi har betalat./…/

Ett borgerligt favoritargument för vårdvalssystemet lyder ungefär så här:

’Politiker ska inte bestämma över vården, det ska patienterna göra.’

Det låter kanske demokratiskt och bra. Men i verkligheten har ’patienterna’ väldigt olika möjligheter att välja och påverka vården i det här systemet.

De som verkligen har fått mer makt är vårdföretagen.

Sjukvården har genom den borgerliga regeringens politik blivit en ofattbart lönsam marknad. Ungefär fyra miljarder kronor betalades förra året ut i ren vinst till vårdföretagen. Och till skillnad från det privata näringslivet påverkas den skatte­finansierade vårdmarknaden knappt alls av konjunktursvängningar. När många svenska företag gick på knäna i finanskrisens spår kunde vårdbolagen räkna in oförändrade vinster.

Svensk sjukvård har därför blivit högintressant för så kallade riskkapitalbolag. Det är inga stora risktagare direkt, utan en benämning på investeringsfonder, vars själva affärsidé är att köpa upp lönsamma företag, göra dem ännu lönsammare och sedan sälja dem vidare med stor vinst. Riskkapitalbolagen äger idag tre av de största vårdbolagen: Attendo, Capio och Aleris.

Genom avancerade låne- och räntekaruseller undviker de att betala skatt för sina bolag, och vinsterna gömmer de undan i skatteparadis där svenska myndigheter inte kan komma åt pengarna. Tidningen Veckans Affärer granskade riskkapitalbolagens verksamhet i Sverige och satte den drastiska rubriken ’Med skattesmitning som affärsidé’ på artikeln.

Att fyra miljarder kronor gick direkt från våra skatteinbetalningar ner i fickorna på vårdbolagens ägare förra året är illa nog. Bara som ett exempel så motsvarar fyra miljarder årslönen för 10 000 sjuksköterskor./…/

Varken som medborgare, patienter eller anställda får vi mer makt över sjukvården om den förvandlas till en marknad. Det är istället storföretag långt bortom insyn och kontroll som håller på att ta makten över sjukvården./…/

Då måste våra behov som medborgare styra, inte vårdbolagens vinstintressen.”

I debattartikeln ”Påskuppropet tystnar inte” kan man läsa:

”Förändringsförslaget är en skenmanöver, som bara inför några enstaka undantag från den inhumana utförsäkringsregeln./…/

Avsikten tycks vara att tysta de växande protesterna mot sjukförsäkringsreformen./…/

Vi kräver stöd, vård och medicinsk rehabilitering till de sjuka istället för tvång, misstänkliggörande och ekonomisk utarmning.

Bekämpa sjukdomar, inte de sjuka!

Visa solidaritet med de svaga i samhället. Gå man ur huse och deltag i manifestationerna på annandag påsk!”

Se artikeln ”Sluta straffa våra patienter”, Björn Johnson i ”Nya myter i sjukförsäkringen” samt i ”Sverige hade ingen sjukskrivningsepidemi.”

Johan Ehrenberg skriver i ledaren ”Nationalismens revansch – Priset vi får betala för nyliberalismen. Inte första gången”:

”Efter finanskris och de samlade regeringarnas öppna attacker på de fattigaste i samhället, trots att nedskärningar och vinstrekord och skattesmitning gått hand i hand, så är motreaktionen inte social ism. Eller social demokrati. Utan högernationalism.”

Tillägg 26 april: läs Storstad i ”Om Eva. Om gränsen för det som kan förlåtas.”

Större och större klyftor – söndra och härska, samt sila mygg och svälja kameler…

18 april, 2011 § Lämna en kommentar

Klicka på bilderna för att göra dem lättare läsbara.

Nej, ”Alla får det inte bättre”. Läs Johan Ehrenberg i ”Seger på Island – Folket röstade nej till att betala spekulanternas skulder”.  Samt också Björn Johnson i ”Ulf Kristersson och sanningen” samt i ”Menar de allvar?”

Se också Alliansfritt Sverige i ”Skattebetalarnas förening inget för skattebetalare.”

Uppdatering efter lunch: se intervjun ”Mycket väsen för ingenting” om de senaste förändringarna i sjukförsäkringen med Jenny Fjell:

”Medvetenheten och nyanseringen bland politikerna då?

– Jaa… där har det varit trögare. Vi har haft kontakter med flera av de mindre partierna på båda flankerna. Men från de stora partierna så har intresset varit väldigt lågt.

Det gäller från båda håll?

– Ja. Det har ju varit samma mantra egentligen i de stora partierna hela tiden; det har varit arbetslinjen. Sedan kanske man lägger olika valör i det. Det sades att arbetslöshet gömdes undan i sjukförsäkringen.

[Sossarna behöver också bättra sig här!]

Vad tycker du om regeringens nya förslag om att mjuka upp reglerna i sjukförsäkringen?

– Mycket väsen för ingenting. Ett sätt att sticka hål på en växande opinionsballong. Till exempel det här förslaget att man ska införa en oskälighetsbedömning. Det kommer att bli upp till varje handläggare, och det kommer att bli en mycket snäv bedömning. I hur stor omfattning det kommer att tillämpas kommer vi att veta först när de här ärendena har överklagats och sedan tagits upp i förvaltningsrätten.

Och då har vi kommit över nästa val?

– Ja, precis.”

Se Ett hjärta RÖTT i ”Nu är det dags för påskuppropet!” och ”Dags att köpa egen räls och sjukförsäkring…” samt ”Jobbskatteavdragets välsignelse är en bluff”.

Brita Sethsons kommentar till Alliansfritts postning ovan:

”Jag kände en gång en kvinna som bodde i det förlovade samhället i väst. Hon hade total valfrihet och kunde välja mellan att betala sjukförsäkringsavgift eller pensionsavgift. Det fanns bara antingen eller i hennes fall av ekonomiska skäl.

Hon valde att betala in till pensionen. Sen fick hon cancer.”

Uselt jobbskatteavdrag – Sverige får allt lägre skatter och glesare socialt skyddsnät…

13 april, 2011 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad på kvällen och 14 april, se slutet].

Robert Sundberg skriver i ledaren ”Usla jobbskatteavdraget 5”:

”Med dessa förslag genomför alliansen det den utlovade i valet. Sverige får allt lägre skatter och glesare socialt skyddsnät.

[Tillägg 14 april: se Det progressiva USA om budgetunderskott och att sänka skatterna för de rikaste eller inte].

Kanske är det en ny svensk modell. Det är en annan film än den första och likt nästan alla uppföljare är den sämre, ja ofta usel.”

Och jag tror att vi kommer att förlora på detta, även samhällsekonomiskt. Ja, och det var det där med förakt för svaghet, egoism och kortsiktighet…

”Bojkotta och slå ner Koch-industrierna” i Wisconsin, USA, skriver apropå ”Skrev Koch-industrierna budgetuppgörelsen?”:

“Since the budget is completely evil and reads like billionaire oil man’s wish list my guess is yes. …..Connie Reich”

En kommentator skriver:

”The rich will be better off and the rest of America is getting f****d.”

De rika kommer att kommer att få det ännu bättre ställt och resten av Amerika får det för djävligt!”

I artikeln kan man läsa:

“Did Koch Industries write the budget deal? Or is it just a coincidence that so many of the the things Republicans demanded — and got — just happen to line up with the financial interests of the billionaires who fund the Tea Party and much of the ‘conservative movement?’ Cutting money for the EPA, alternative energy efficiency, high-speed rail, efforts to fight climate change — even prohibiting NOAA from creating a Climate Service … it reads like an oil tycoon’s wish list.


Skrev Kockbröderna (oljemagnater i Wisconsin som stöttade guvernör Scott Walkers valkampanj, vilken gjorde att han och republikanerna är i majoritet i Wisconsin sen i höstas) budgetuppgörelsen? Eller är det bara en tillfällighet att så mycket av det republikanerna krävde – och fick – råkade formera sig efter de finansiella intressena hos miljardärerna som finansierar teaparty-rörelsen  och stora delar av den ‘konservativa rörelsen’? Att dra ner på pengar för EPA (amerikansk motsvarighet till Naturvårdsverket), alternativ energi, höghastighetståg, ansträngningar att bekämpa klimatförändringar – till och med att förhindra NOAA från att skapa klimatservice… kan läsas som en oljemagnats önskelista.

Before you read this, remember that they just finishing pushing through another huge tax cut for the rich. Always remember that tax cut deal any time you hear about ‘deficits’ — which were caused by tax cuts for the rich and increases in military spending. And before reading about the cuts below you should know that this budget ‘cut’ deal increased the military budget by another $5 billion.

Innan du läser detta, kom ihåg att de precis håller på att avsluta genomdrivandet av ännu en enorm skattesänkning för de rika. Glöm aldrig skatteuppgörelsen varje gång du hör om ‘underskott’ – vilken orsakades av skattesänkningar för de rika och ökningar av militära utgifter. Innan du läser om skattesänkningarna nedan  bör du veta att denna budgetöverenskommelse om skattesänkningar ökade militärbudgeten med ytterligare 5  miljarder dollar (knappt 35 miljarder kronor).

Ja, de enda som i längden tjänar på alla dessa skattesänkningar överallt där de sker är de redan rika. Och även medelklassen drabbas. Vi kommer säkert inte att bli något undantag här i Sverige med den politik som förs. Många av dessa rika, vare sig de rika i USA eller i Sverige eller någon annan del av världen, vill nog dessutom inte ha konkurrens vare sig här eller där, hur mycket de nu än hyllar den. De vill inte frottera sig med kreti och pleti?

Tillägg på eftermiddagen: se Ett hjärta RÖTT i ”Politik handlar om människosyn” med en massa intressanta, bra länkar.

Tillägg på kvällen: tack Martin Moberg för videotipset.

”Det som till en början var väldigt positivt för honom blir allt eftersom en allt mer prekär sits eftersom allt som varit skattefinansierat nu helt finansieras med egenavgifter. Stressen ökar och familjelyckan slås i spillror medan ekonomin allt mer närmar sig ett oundvikligt haveri. Då till slut förstår Andersson att det är bäst om vi alla tillsammans efter bärkraft betalar för den generella välfärden och får ta del av den efter behov. Så det är något att ha i tankarna när högern sår egoism och girighet i hopp om att uppnå det där för sagda höger så eftersträvansvärda systemskiftet….”

Och läs slutligen Björn Johnson om socialförsäkringsministern i ”Ulf Kristersson och sanningen.”:

”Frågan är när medierna ska vakna och börja kritiskt granska Ulf Kristerssons påståenden. Hittills har man valt ett neutralt redovisande, ja ett närmast hovsamt förhållningssätt. Man har låtit sig luras av ministerns munläder. Det är ganska bedrövligt, faktiskt.”

Tillägg 14 november:

Se Johan Westerholm i ”Något håller på att gå sönder i Sverige.”

Håkan Juholt, kritiska reflektioner om journalistik samt om välfärd, samhällsekonomi, sjukvård…

28 mars, 2011 § Lämna en kommentar

Tre personer som skriver om Håkan Juholt och som är värda att läsa är Daniel Suhonen i ”Härliga dagar framför oss”, Göran Greider i ”Dagen efter Juholts tal” och Björn Johnson i ”Kritiska reflektioner om politisk journalistik” (tack Ilse-Marie på Ett hjärta RÖTT för den sista länken).

Roger Mörtvik på Utredarna skriver att ”Utan välfärd blir ekonomin mer instabil”, ja, se den brittiska siten ”False Economy – False Economy is for everyone concerned about the impact of the government’s spending cuts on their economy, their family or their job.” Mörtvik skriver också om ”Myten att det alltid går att spara sig till en ekonomi i balans”:

”…de gigantiska sparpaket som framförallt Storbritannien nu genomför, inte alltid handlar om att man måste ta till storsläggan av ekonomiska skäl. Snarare ger forskningsläget en bild av att resultatet med stor sannolikhet blir lägre tillväxt och till och med växande problem. Det som verkligen tycks motivera de massiva åtstramningarna är i hög grad en ideologisk övertygelse om att ekonomin mår bra av minskat offentligt åtagande, och att det är ett bra läge att passa på just nu.

Problemet är bara att denna ideologiska övertygelse riskerar att allvarligt skada både välfärd och framtida tillväxt.”

Och ”Halv miljon demonstrerar i London”.

Läs också om övre medelklass och överklass i Sverige idag i ”Rätta looken ett krav”, ”Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva”. Tack Ett Hjärta RÖTT och Ledarbloggen för tipsen. Se också kulturhistorikern Ulrika Holgersson i ”Jag gillar inte människosynen bakom detta.” I denna artikel kan man läsa:

”…den välmående medelklassen markerar status med märkesväskor, teppanyakihällar – och barnvakter. Det är här barnflickornas språkbruk och uppförande blir viktigt.

– Man skrattar ju igenkännande. Det är typiskt att Solsidan är populär nu för vi känner ju alla igen det här spelet. Vi möter ju de här människorna i någon form.

Vad befarade man för hundra år sedan när man tog in den så kallade underklassen i sina hem?

– Man ansåg ju att man var högre moraliskt stående. Och om man tar in underklassen i sina hem, särskilt om de tar hand om ens barn, då lär de barnen att svära och barnen riskerar att kopiera deras hållning och deras osedliga beteende.”

Och apropå skolan läs i ”En ny skolpolitik är möjlig” av Anders Skans, samt om kampanjen ”Världens bästa sjukvård.”

SvD:s granskning av barnvaktsbranschen:

Samt

Människor har olika värde?

24 januari, 2011 § 1 kommentar

[Uppdaterad 25 januari, se slutet av postningen]

DD skriver idag om ”En chock i rosa kuvert”. Och jag tror att även vi i medelklassen och med jobb kommer att få det tufft med fortsatta nedmonteringar av trygghetssystem och allmänna, gemensamfinansierade försäkringar. Det finns inga garantier att vi ska fortsatt vara friska t.ex.

Läs också ”Mickan och Fredde är de nya moderaterna.”

Stockholm …

”… blivit Moderaternas egen tomteverkstad där man tillverkar moderater längs löpande bandet. Man har slumpat bort kommunala hyreslägenheter och i ett trollslag förvandlat dom nyblivna bostadsrättsinnehavarna till nöjda moderater. Man har samtidigt struntat i att bygga nya bostäder och på så sätt drivit upp bostadspriserna i Stockholms innerstad till fantasinivåer som gör att bara moderater har råd att flytta dit. Och man har sett till att Stockholms välbärgade medelklass har god tillgång på privatskolor så att deras barn enbart ska behöva umgås inom sin egen samhällsklass och fostras till goda moderater.

Allt det här har också gjort stockholmarna till Sveriges räddaste människor. Rädda för att hamna i fel bostadsområde, rädda för att deras barn ska hamna på fel dagis, fel skola, få fel kompisar och fel jobb. ‘Solsidan’ gör träffsäker humor av detta faktum när man låter en pappa skrämma sin son med repliken: ‘Om du inte skärper dig får du gå i kommunal skola!’

Den här ängslan och skitnödigheten är såklart kul på tv, men mindre kul för oss som råkar bo i Stockholm. När man ser på ‘Solsidan’ står det också klart att klyftan mellan Stockholm och övriga Sverige numera växt till en avgrund. I Danderyd är medelinkomsten 25 700 kronor i månaden. I värmländska Årjäng är den 15 400 kronor. Runt köksborden på ‘Solsidan’ pratar man rut-avdrag istället för vargjakt. En Sverigedemokrat på Södermalm är lika otrolig som en skogaholmslimpa i Vasastan. Klyftan mellan stad och land har kanske aldrig varit större. Sverige dras isär.”

Forskaren Björn Johnson skriver (här) om Daniel Ankarloos bok ”Välfärdsmyter – visst har vi råd att finansiera tryggheten”:

”Den stridbare ekonomhistorikern Daniel Ankarloo, kollega till mig på Malmö högskola, har givit ut en ny bok: Välfärdsmyter.

Boken är en riktig myth-buster. Ankarloo driver ett annorlunda och fascinerande resonemang kring de ifrågasatta möjligheterna att finansiera framtidens offentliga välfärd. Han övertygar om att det s.k. finanisieringsproblemet – att allt färre yrkesarbetande ska finansiera välfärd för allt fler pensionärer och personer utanför arbetsmarknaden – är kraftigt överdrivet.

Ankarloos bok är en välargumenterad och vass liten debattbok, som dessutom är rappt skriven. Rekommenderas!”

Tillägg 25 januari:  se Alliansfritt Sverige i ”Sjukskrivningarna ökar” samt Veronica Palm i ”Svaret  på höga sjukskrivningstal stavas Arbetsmiljö – inte Utförsäkring” .

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Björn Johnsonreflektioner och speglingar II....