Nätverk för offentlig utbildning i USA stöttar offentlig utbildning därför att det är en viktig pelare i vårt demokratiska samhälle…

24 mars, 2013 § 11 kommentarer

diane-ravitchDen amerikanska skoldebattören Diane Ravitch i brev till medlemmar i ”Nätverket för offentlig utbildning, ”Note for a positive agenda”:

Ni vet vad vi opponerar oss emot: vikten som läggs vid testande [???], privatisering av offentlig utbildning, masstängningar av skolor (för att spara pengar eller underlätta privatisering), demonisering av lärare, sänkning av standarden för utbildningsprofessionen, vinstdrivna skolor.

Här är det vi stöttar:

  • Vi stöttar skolor som erbjuder en full och rik läroplan för alla barn, en som inkluderar estetiska ämnen, idrott och hälsa, historia, samhällskunskap, utländska språk, litteratur och vetenskap.

  • Vi stöttar skolor som är föremål för demokratisk kontroll av alla invånare i samhället [inte att rika donatorer ska bestämma skolors utformning och innehåll. Donatorer som gör skatteavdrag för sin välgörenhet; vilket sker i USA av bland annat Bill och Melinda Gates, Walmartfamiljen osv och Ravitch kallar dessa, förträdesvis män, ironiskt för miljardärernas pojkklubb, ja, de drivs av övertro på sin förmåga att lösa alla problem, inklusive vet de hur skolan ska drivas!?].

  • Vi stöttar skolor som har de resurser som deras elever behöver, som rådgivare [kuratorer, yrkesvägledare??], bibliotekarier och psykologer.

  • Vi stöttar skälig finansiering av skolor, med extra resurser till de elever som har störst behov.

  • Vi stöttar skolor som har rimliga klasstorlekar, så att lärare har tid att hjälpa barnen de har i sin vård.

  • Vi stöttar tidig barndonsutbildning, därför att vi vet att prestationsgapet börjar före första dagen i skolan [fattigdom är ett stort problem och det poängterar många skoldebattörer i USA!!].

  • Vi stöttar hög standard i professionalismen hos lärare, rektorer och skolinspeltörer [dvs att det på alla dessa poster finns folk som har både utbildning och erfarenhet inom området, något som inte är fallet i USA och något som inte verkar vara fallet i Sverige inom andra områden i samhället här: chefer och inspektörer tillsätts som inte har någon utbildning alls inom det område de ska leda eller granska. Chansen att de ska kunna göra detta på ett professionellt sätt måste bli låg om de inte har utbildning inom det de ska granska eller leda!?].

  • Vi stöttar principen att varje klassrum borde ledas av en lärare som är välutbildad, väl förberedd för utmaningarna att lära ut [till alla sorters elever] – och som är auktoriserad.

  • Vi stöttar kringservice för barn, såsom sjukvård och program efter skolan [fritids???]

  • Vi stöttar utvärderingar som används för att stötta barn och lärare, inte för att straffa eller stigmatisera dem eller för att dela ut belöningar i form av pengar [vilka har visat sig har negativa effekter i många fall].

  • /…/

  • Vi stöttar utvärdering av lärare gjord av professionella, inte baserad på otillförlitliga testpoäng.

  • Vi stöttar att man hjälper skolor som kämpar, inte att man stänger dem.

  • Vi stöttar att föräldrar rådfrågas i frågor som rör deras barn

  • Vi stöttar idén att elevers konfidentiella information måste förbli konfidentiell [det vi kallar tystnadsplikt] och inte överlåts till entreprenörer och markandsföringsrepresentanter [så det man vet om elever inte missbrukas eller utnyttjas].

  • /…/

  • Vi stöttar offentlig utbildning därför att det är en [viktig] pelare i vårt demokratiska samhälle.”

Intressant att spegla skolpolitiken här i Sverige i detta. Se vidare:Diane Ravitch: ‘Jag har inte sett några bevis för att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor /…/ Entreprenörerna skapar dessa låtsasskolor för andra människors barn, inte för sina egna barn’…

Är det barn eller skolentreprenörer som ska hjälpas? 😉

Och se också Dagens Diane Ravitch-citat: ‘Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter’… Detta gäller också andra delar av välfärdssektorn!?

Annonser

‘Recept för att privatisera offentlig utbildning’ eller ‘hur man förändrar nationens skolor’. Är begrepp som ‘valfrihet’ och ‘entreprenöriellt lärande’ högerns motsvarighet till det vänsterflum som bland annat förre chefredaktören för DN Hans Bergström kritiserar?

6 november, 2012 § 8 kommentarer

Lärare i USA i en snabböversättning (i ren ilska, vill försöka förmedla något av hur diskussionerna går i USA, tycker mig se vissa paralleller här):

Här är ett satiriskt ‘Recept för hur man förändrar nationens skolor.’

Jag har jobbat som lärare i staten Washington i 33 år och arbetar nu i kampanjen för att stoppa charterskolinitiativet i staten Washington [charterskola är en skola i USA som drivs med en form av skolpeng].

Det ser inte bra ut att Bill Gates med vänner spenderar 9 miljoner dollar [ca 63 miljoner kronor] på annonser/reklam (vi har inga annonser) [gäller detta bara staten Washington eller hela USA? Är ‘vi’ kampanjen att stoppa charterskolinitiativet?].

RECEPT för att ta över en nations offentliga skolor

Ingredienser:

  • några superförmögna familjer (som aldrig gick i offentliga skolor)
  • starka religiösa grupper som är övertygade om att det som är fel i nationen orsakats av offentlig utbildning
  • lobbyister för privata företag som bara väntar på att få inkassera offentliga pengar [såna finns i Sverige också!!! Tvivlar starkt på att de verkligen vill förbättra skolan i Sverige!]
  • ett politiskt system som tillåter att stiftande av lagar kan ‘köpas’, där kampanjpengar ör okontrollerade
  • illusionen att det offentliga skolsystemet är brutet/sönderslaget (trots faktumet att det stadigt har blivit bättre över tid enligt NAEP [ungefär ‘nationell utvärdering av utbildningsmässiga framsteg’. Detta har vi också hjärntvättats med här i Sverige, se t.ex. blogginlägget ‘Om den svenska skolans kris’*)])
  • några övertygande filmer för att skapa en negativ version av offentlig utbildning för att styra offentlighetens uppfattning [Ja, se serier i Sverige som klass 9A!!!]
  • en förespegling om reform genom att påbjuda framsteg med ouppnåeliga, ickestödda mål som garanterat skapar kaos och misslyckande. Knyt finansiering till dessa testpoäng så att de kräver all tid [från läraren i klassrummet], kom också ihåg att testande innebär storkovan för våra vänner [testföretag bland andra tjänar en massa pengar, se vad Diane Ravitch skriver om dessa i tidigare blogginlägg eller på hennes blogg eller i hennes sneaste bok om skolan i USA: bland annat att de själva inser bristerna i de test de själva producerar, att de inte är helt fullkomliga, utan kan innehålla fel osv]
  • någon att klandra. Lärarfacken (detta är en särskilt viktig ingrediens eftersom dessa är de enda organisationerna med tillräckligt inflytande för att stoppa processen att ta över offentliga skolor) [Förmdoligen sant! Något som pågår här också: alliansen vill försvaga fackens roll och inflytande på alla de sätt de kan!!! Och våra lärarfack är ganska tandlösa!?]

Riktlinjer/anvisningar för hur man bör gå tillväga:

Samla ihop alla ingredienser och rör väl. När rätta tiden är inne: köp lagstiftningen med miljontals dollar som skapar det slags privat kontrollerade [inte demokratiskt kontrollerade eller av oss alla kontrollerade] skolor som du verkligen vill ha.

Dessutom, gör detta på ett sånt sätt att det ytterligare försvagar stadsdelsskolor genom att stjäla deras finansiering och resurser [Precis!!! Bra sagt! Vadå, valfrihet för alla där boende?].

Slutligen, luta dig bakåt och njut av vad du skapat. En ny version av offentliga skolor där lärare inte kan ansluta sig till fackförbund, där kreationism kan läras ut som vetenskaplig sanning, med offentliga medel, och där företag kan kontrollera utbildning bättre, enligt sin egen lust, medan deras vänner håvar in vinsterna.

Och som grädde på moset: ja, det var litet dyrt att köpa dessa ingredienser, men nu har vi vårt projekt permanent finansierat med offentliga medel [Precis! Eller så länge vi har lust att driva denna skola/utbildning?]!”

Och här i Sverige kan de som inte har vare sig erfarenhet av att driva skola ELLER ens högre utbildning på området få godkännande att starta gymnasium. Samtidigt sägs det att skolresultaten sjunker i Sverige! Borde det då inte ställas väldigt stora krav på dem som startar en skola? Att de som gör detta både har adekvat utbildning OCH helst också gedigen erfarenhet av att leda en skola, samt också helst egen erfarenhet som lärare (samt utbildning på området)?

Jag tror att så inte sker och det är SKRÄMMANDE!

En av mina lärare sa:

Det tar 10 år att lära sig detta yrke!”

*) ”Begrepp som ‘valfrihet’ och ‘entreprenöriellt lärande’ är högerns motsvarighet till det vänsterflum som Bergström kritiserar.”

Precis!!

”Ej heller har lärare högre status och löner i borgerligt styrda kommuner, här satsar man istället på ökad valfrihet, större utbud av skolaktörer och ibland har man rentav helt retirerat från att själv driva skolor.”

Sant, tror jag!

”Alla kommuner och landsting tjänar på att de offentligt anställda har låga löner – oavsett om de styrs av moderater eller socialdemokrater. Dessutom har friskolorna som regel en lägre lärartäthet och fler outbildade lärare, något som knappast bidrar till höjda löner och förbättrad status.

Själv är jag för ung för att ha någon särskild relation till 68-vänstern (till skillnad från Bergström som är född 1948), men arbetar sedan fem år som lärare i gymnasieskolan.

Det som oroar mig mest är de korta planeringshorisonter och det kamrerstänkande som blivit en följd av skolans konkurrensutsättning. Antalet elever som väljer den egna skolan blir helt avgörande för all verksamhet och dessa siffror är sällan helt fastställda förrän någon månad innan ett läsår börjar. Elevtapp – oavsett orsak – innebär mindre resurser och färre lärartjänster.

En organisation som endast planerar för ett läsår i taget har inte styrkan att ta itu med mer komplicerade utmaningar eller göra långsiktiga satsningar. Istället får vi en ängslig skola, som satsar på marknadsföring, saknar visioner och där eleverna är kunder och bara betydelsefulla fram till dess att de gjort sitt skolval.

Jag frågar mig även hur lärarens auktoritet och självständighet påverkas av hon dessutom är leverantör av en utbildningstjänst och att avhopp, byten och missnöje bland eleverna kan leda till att hon mister sitt eget arbete.

Är detta förändringar som medför ökad självständighet, kunskapsfokus och höjd status?

Är det verkligen så överraskande att vi får en ökad betygsinflation, sänkta kunskaper och minskad likvärdighet?

Slutligen ifrågasätter jag Bergströms egen kritiska förmåga. Med tanke på att han är docent i statsvetenskap borde han vara mer självkritisk, nyanserad och balanserad i sin analys, i alla fall om han vill bli tagen på allvar och inte bara betraktad som en företrädare för friskolornas intressen.

Kanske är han själv ett exempel på att det fanns brister i utbildningsväsendet även innan 68-vänstern förstörde hela samhället?”

🙂 Sant! Bra skrivet!

Diane Ravitch: ”Jag har inte sett några bevis för att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor /…/ Entreprenörerna skapar dessa låtsasskolor för andra människors barn, inte för sina egna barn”…

11 oktober, 2012 § 2 kommentarer

Den amerikanska skoldebattören Diane Ravitch i bloggpostningen ”Sakframställningen för vinstdrivna entreprenörer i utbildning” (sakframställning)

”Detta är den mest upproriska artikel [ungefär ‘Att skapa incitament för innovation i utbildning; eller den roll vinstdrift kan spela i utbildning’] jag någonsin har länkat till. Den är skriven av en entreprenör som bara vill roffa åt sig pengar och som skryter att vinstdrivna företag är nödvändiga för att förse utbildning/skola med det nytänkande som den behöver.”

Vadå avundsjuka? Vem är avundsjuk på vem? Och vadå jantelag? Lärare och liknande ska inte tro de är några eller stolta stå upp och hävda att de är kunniga, duktiga eller har något att komma med i debatten? (Rent parentetiskt: Tror de att de är några rent generellt?)

”Hans oförskämdhet mot min vän Anthony Cody anger tonen (artikeln hade ursprungligen undertexten ‘Hur jag sparkade Anthony Cody i arslet,’ men den ändrades av utgivarna till ‘lekfull’ men ‘out of bonds’ *) se ‘Editor’s note’ nedan).

Uppenbarligen blev denna kille förargad när Cody hade modet att utmana the Gates Foundation för att underlätta privatiseringen av offentlig utbildning.

Jag menar att vi behöver fler lärare som Anthony Cody och färre av de personer som drivs av vinstmotiv.

Vinstdrivna företag är värdefulla när det handlar om att förse med varor och tjänster, men jag har inte sett några bevis att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor.

Det centrala för dem är att göra vinst, inte att skapa bra utbildning. 

Sättet de gör vinst på är genom att skära i kostnader och de gör detta genom att ersätta erfarna lärare med billiga oerfarna lärare eller genom att ersätta lärare med teknologi. 

De frågar sig inte om detta [verkligen] är bra för barn [alla barn!!!] eller om det [ens i själva verket verkligen] förbättrar utbildning, utan det det de bryr sig om är om det ökar vinsten på investeringen [ROI – Return On Investment eller annuitetsmetoden]. 

Entreprenörerna skapar dessa låstasskolor för andra människors barn, inte för  sina egna barn.” 

Nej, förmodligen. Sina egna sätter de i noga valda skolor, där de slipper umgås med kreti och pleti.

*) Så här skrev utgivarna om den ursprungliga underrubriken:

Editor’s note:

The debate over the for-profit motives of entrepreneurs in education has heard some heated rhetoric from folks who suggest that profits and kids don’t mix.

Blogger Anthony Cody wrote a thought-provoking series of posts here.

We asked Tom Segal of Rethink Education, a venture fund [=riskfond] focused exclusively on edtech [uteslutande fokuserad på edtech], to defend the role of profits in his work. 

A previous headline on this piece, which was intended to add a playful note to this serious subject, was out of bounds. Our apologies.”

Dagens Diane Ravitch-citat: ”Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter”…

10 april, 2012 § 10 kommentarer

S. 225 i kapitlet ”Lektioner som lärts” i ”The Death and Life of the Great American School System – How Testing and Choice Are Undermining Education” eller ungefär ”Det fantastiska amerikanska skolsystemets uppgång och fall [död och liv] – hur testande och (skol)val underminerar utbildning”** i min snabböversättning från engelskan:

”Grundförutsättningarna för bra utbildning hittar man i klassrummet, samhället och kulturen, men vår tids reformerare fortsätter titta efter genvägar och snabba svar. Frigjord [släppt lös} från varje äkta utbildningsfilosofi så kommer våra nuvarande reformer att göra oss besvikna, precis som andra i det gångna [har gjort]. 

Vi kommer så småningom se dem som distraktioner [som hindrade oss från att se klart], urspårningar och förlorade möjligheter [och vad har de kostat på vägen, inte bara i reda pengar, utan också för elever, lärare, samhället, ja, hela världen?].

Det är dags att ta sig en ny funderare på inte bara detaljerna i dagens reformer, utan också själva definitionen av [vad] reform [egentligen och verkligen är. Ja, just det: vad är det egentligen? Inte bara i skola, utan också i vård och omsorg?]. 

Våra skolor kommer inte att förbättras om vi fortsatt omorganiserar deras struktur och management/skötsel/ledning* utan att ta hänsyn till deras grundläggande syfte [och tror att ‘management’ kommer att lösa allt: även det innehållsliga!].

Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner [djupare sådana], inte ett företagsledningsproblem som kräver en enrollering [=värvning] av en armé av konsulter [vad kostar dessa? Och har de verkligen löst så värst många problem, om man skulle skärskåda det de gjort några år senare?]. 

Helt visst ska vi mobilisera experters talanger vad gäller företagsledning för att säkerställa att skolfaciliteter [lokaler, hjälp- och läromedel] underhålls väl, att lärare har adekvata tillgångar [materiellt osv], att service som inte rör själva utbildningen fungerar smidigt och att skolorna använder sina resurser klokt. 

Men organisationsförändringar kan inte i sig själva skapa ett sunt utbildningsprogram eller höja utbildningen till de höjder där vi skulle vilja att den befann sig.”

Så bra sagt och applicerbart på svensk skolpolitik! Tyvärr även på (s) skolpolitik.

”I och med kommunaliseringen [av svensk skola och kommunpolitikers intåg i skolvärlden] kom en massa okunniga in och alla de problem som redan gjorts gjordes igen.”

eller något i den stilen har skolforskaren Gerhard Arfwedson sagt så klokt. Man tror att man hittat det som kommer att lösa alla problem och skapa den där ultimata skolan. Och så genomdriver man något som på sikt kan visa sig ha kostat en massa och inte förbättrat själva undervisningen ett jota.

Ravitch skriver om

”… avsaknaden av sunda utbildningsvärderingar.”

Bra sagt! Och skriver också ett helt kapitel (förutom notiser i andra kapitel) om alla de förståsigpåare, med ingen personlig erfarenhet av att ha jobbat i skola eller utbildning, som nu styr skola och utbildning och förändrar den ovanför huvudet på dem som är verksamma i den, tyvärr alltför ofta (läs: väldigt ofta?) utan att rådfråga dem med erfarenhet. Man agerar liksom över huvudet på dem. Vilka effekter får det inte minst för de i skolan verksamma (som avprofessionaliseras)? Med detta inte sagt att det inte funnits eller finns saker att förbättra!

Låter som någon slags form av storhetsvansinne: bara för att någon har varit extremt lyckosam som entreprenör och nu är miljardär betyder inte det att denne har svaret på alla samhällets problem.

Hon skriver inte minst om en av Microsoftgrundarna och tillika filantrokapitalisten Bill Gates, som också gett sig in i skolans och utbildningens värld med tonvis med pengar, vars användning han dock vill styra och öronmärka över huvudet på dem som får den stora äran att ta emot hans pengar (om jag ska vara litet sarkastisk).

Och med detta fenomen följer åtminstone två problem: ett demokratiskt; att en eller några få (det finns fler miljardärer som skänker pengar till skola och utbildning och får dra av för detta i sina deklarationer) styr den skola barn och ungdomar går i, och ett annat är att de inte verkar (in)se sina begränsningar vad gäller hela det komplex som en skola och utbildning är.

Dessutom funderar jag hur vi tenderas att ses i denna nya sköna skola, sjukvård, omsorg, samhälle? Som ting, varor: objekt att investera i eller inte? Svarte Pettrar som man försöker bli av med på mer eller mindre fina sätt, hur mycket än politiker försöker förhindra det. Ravitch skriver om sluga rektorer som hittar vägar…

Kommer att skriva om det senare också. Om ett system som inbjuder till fuskande, därför att sanktionerna är så hårda. Ja, vadå  tillit? Och ledande klassers paranoia?

*Wikipedia:

New Public Management (NPM) avser den samling av styrnings- och ledningsmetoder som gradvis introducerats inom offentlig sektor sedan 1980-talet. NPM är en bred term för flera olika managementidéer där många filosofier lånas från den privata sektorn. NPM kom både som ett krav på ökad effektivitet på offentlig sektor genom marknadsanpassning av verksamheterna.

Appliceringen av NPM ledde till att flera modifierade marknadslösningar applicerades inom offentlig sektor. Exempelvis decentralisering av beslutanderätt, interndebiteringssystem, målstyrning, ansvarsutkrävande och upphandling. Brukare och patienter inom systemen och medborgare i möte med offentliga institutioner beskrivs som kunder som konsumerar tjänster.”

**Om Ravicth bok kan man läsa:

”En passionerad vädjan att bevara och förnya offentlig utbildning, så är boken ‘Det fantastiska amerikanska skolsystemts uppgång och fall’  en radikal hjärtats förändring hos en av USAs mest kända utbildningsexperter.

Diane Ravitch tidigare biträdande skolminister [former assistant secretary of education] och ledare i drivkraften att skapa en nationell lärplan. granskar sin karriär rörande utbildningsreform och förkastar ståndpunkter som hon en gång starkt förespråkade.  

Ösande ur över fyrtio års forskning och erfarenhet, kritiserar Ravitch dagens populäraste idéer om hur man ska rekonstruera skolor, inkluderande privatisering, standardiserade tester, straffande ansvarsskyldighet och det fåfänga mångfaldigandet av skolor drivna på skolpeng [privatskolorna blir fler och fler och fler, i den tydligen världsvida tron att privatiseringar är metoden som löser ALLA problem, hokus pokus, och också låter alla problem förbli lösta i all evighet].   

Hon visar slutligen hur businessmodellen inte är en passande väg att förbättra skolor. Genom att använda exempel från stora städer som New York, Philadelphia, Chicago och San Diego argumenterar Ravitch för att offentlig utbildning svävar i livsfara.”

Och detta förlorar inte minst de av olika anledningar svaga barnen på.

”Ravitch inkluderar klara ordinationer för hur man kan förbättra Amerikas skolor:

  • Lämna beslut om skolor till utbildare, inte politiker eller företagsmän.
  • Planera en verklig nationell läroplan [nu skiftar dessa från stat till stat?] som lägger fram vad barn ska lära i varje klass.
  • Förvänta att skolor på skolpeng utbildar de ungar som behöver mest hjälp, inte tävlar med offentliga skolor.
  • Betala lärare en rättvis lön för sitt arbete, inte meritlön baserad på djupt bristfälliga och opålitliga testpoäng [på årliga test barn gör i skolan i matte och engelska].
  • Uppmuntra familjeengagemang i utbildning från tidig ålder.

‘Den fantastiska amerikanska skolans uppgång och fall’ [min översättning] är mer än bara en analys av statusen hos det amerikanska utbildningssystemet.

Den är också en måste-läsa för varje intressent i framtiden för amerikansk skola.”

Vår nuvarande skolminister borde också läsa den!

Om auktoritär kapitalism…

17 mars, 2012 § 3 kommentarer

Vet inte vad jag ska sätta för rubrik på denna snabbloggning. Har samlat en massa material för bloggning, som ännu inte blivit av. Nu vill jag få något av detta på pränt.

Nej, varför måste skola, vård och omsorg spara? Ingen för längre den diskussionen. Att det kan bero på alla skattesänkningar. Kommer att uppdatera denna postning med kommentar om landstingsekonomi med underskott, vilken inte minst kan bero på privata vårdcentraler som gör planerandet för landstinget osäker, om vårdvalshanteringen som sköts av landstinget (den kostnaden ligger alltså på landstinget! I alla fall i det landsting som jag tillhör, om jag förstått det rätt). Och om vårdcentral går i konkurs är landstinget tvunget att bereda plats för denna vårdcentrals listade patienter.

Johan Ehrenberg skriver bra i ledarkrönikan ”Vi företar oss saker”:

”Någon måste hyfsat neutralt skapa förutsättningar för alla företagare, det går inte att driva företag i laglöst land och det går inte att utveckla företag om de enskilda företagen skulle ordna anställdas trygghet, sjukvård, utbildning, barnomsorg och så vidare./…/

Människor har alltid organiserat sig och företagit sig saker, själva organisationen kan ha varit en stam, en familj, en demokratisk organisation, ett kooperativ, ett aktiebolag eller en offentlig sektor.

Vi företar oss saker.

Problemet är att detta företagande ibland sammanblandas med ekonomisk privat vinst, jag är djupt övertygad om att inget riktigt företag, ingen riktig idé i grunden motiverats av snöd girighet, alla saker som uppfinns och utvecklas kommer av människans vilja att just upptäcka och utveckla.

De företagare som lyckas (numera kallas det ‘entreprenörer’) förvandlas ofta till misslyckade kapitalplacerare, de har skapat något riktigt ihop med andra, men ägnar resten av livet åt att förmera kapital, vilket är en i grunden rätt trist och meningslös sysselsättning.

Man skapar ju inget.

Bara flyttar pengar i en ständig rädsla för att inte få mer av detta ingenting./…/

När företagare förvandlats till meningslösa kapitalägare (som riskkapitalisterna) så är skattehatet bara en fråga om girighet./…/

Däremot lär sig inte de stora företagen att undvika vinstutdelning. Lustigt nog har man alltid råd att betala ”skatt” till ägarna, men inte till staten. Även dåliga år kommer aktieutdelningen, annars riskerar ju börskursen att sjunka. 

MEN ÄR DET INTE BRA att bolagen behåller pengarna istället för att det går till statskassan? Nej, tyvärr är mer pengar till företag inte alls detsamma som mer utveckling av företagandet (även om den enskilda företagaren ju tror det). Mellan åren 2003 och 2010 gjorde det stora svenska näringslivet bruttovinster på hela 8 230 miljarder kronor.

Ändå investerades bara 2 986 miljarder. Hade man fått några hundra miljarder till i sänkt skatt hade det inte inneburit fler jobb eller mer investering. För det är ju inte pengar man saknar./…/

Likställ kapitalinkomster med löneinkomster. Då kan man sänka skatten på lön och höja på kapital.

En annan enkel sak vore att införa en skatt på brutto­vinster, alltså en skatt på företagets rörelse­överskott innan man gör avdrag och bokslutsdispositioner.

En sådan skatt skulle bli lika för alla företag och bara beskatta det verkliga överskottet, inte det påhittade bokslutsöverskottet. Små som stora företag skulle betala lika mycket, skatten skulle i procent vara mycket låg men rättvis. Och lätt att räkna ut affärsplanerna./…/

… en rätt meningslös sysselsättning i ett läge där makten över pengarna lämnats över till ett litet fåtal. Men det är synd då skattesmitning hos företag förstör stödet för företagande.”

Som amerikanskan Elizabeth Warren säger ”Ingen blir rik på egen hand…”:

Detta är klasskrig. Ingen i det här landet har blivit rik på egen hand – ingen.

Du byggde en fabrik därute? Bra för dig. Men jag vill vara tydlig: du transporterade gods till marknaden på vägar som resten av oss betalat. Du hyrde/anställde arbetare som vi andra betalat för att utbilda. Du var trygg i din fabrik därför att vi alla betalade för polisstyrkor och brandskydd. Du behövde inte vara rädd för att plundrande band skulle komma och slita åt sig allt i din fabrik – och du slapp hyra någon att skydda dig mot detta – därför att resten av oss gjorde detta [åt dig].

Titta nu, du byggde en fabrik och den blev något fantastiskt, en fantastisk idé. Gud välsigne dig – behåll en stor bit av den. Men en del av det underliggande sociala kontraktet är; du tar en stor bit av detta [för egen del] och betalar [en liten del av detta] vidare för nästa unge som kommer där på vägen.

Dvs du betalar [tillbaka] för utbildning till denna unge, för vägar som man kan transportera gods på, för polis och brandkår m.m.”

Ehrenberg skriver i blogginlägget ”Så ser världen ut när man inte agerar”:

”Den myt borgerliga partier velat odla sen 70-talet i Sverige är att fler människor måste äga privat och därigenom ska världen bli mer jämlik genom ökat privat ägande.

I själva verket är utvecklingen sådan att allt mer ägande hamnar hos allt färre individer på jorden. Vi har enskilda ägare som är lika mäktiga som små stater (vg ägandet, ännu kan inte rika individer fatta lagar och styra privat över rättsväsende eller militär… De försöker nog, men möter motstånd. Staterna är fortfarande starkare.) Men när det gäller ägandet är makten total. Den som äger styr det han/hon äger./…/

1% av världens medborgare äger 40,1% av ALLT!/…/

Den här utvecklingen har skett under den tid då politiken över hela världen officiellt talat om att ‘sprida ägandet’ och ‘minska klyftorna’.

Sicket hyckleri.

Det finns en annan slutsats man kan dra av det här.

Det är inte underligt att de tio procenten som äger nästan allt, tycker att det där med skatt på ägandet inte är nån bra idé…”

Ja, en allt mindre grupp får ett allt större inflytande! En väldigt LITEN grupp får väldigt STORT inflytande. Detta är knappast demokratiskt.

Se tidigare blogginlägg ”Filantropin de har i USA och som nu kommer mer och mer i Sverige: underminering av social ansträngningar. En ny rörelse med löfte om att rädda världen genom att applicera marknadsmagin på den stora utmaningen att åstadkomma social förändring – eller varför företag inte kan rädda världen…” 

Fler och fler börjar se problemet med välgörenhet och demokrati. Även skoldebattören Diane Ravitch skriver om denna rörande skolan. Hon nämner bland knappt en handull andra amerikaner Bill och Melinda Gates. Se tidigare inlägget ”Den amerikanska skolhistorikern Diane Ravitch om filantrokapitalister i ‘Miljardärernas pojkklubb’ [vilket är exakt vad det är!!??] – om välgörenhet i skola och utbildning…” Se alla inlägg om filantrokapitalism.

Filantropin de har i USA och som nu också kommer mer och mer i Sverige: underminering av sociala ansträngningar. En ny rörelse med löfte om att rädda världen genom att applicera marknadsmagin på den stora utmaningen att åstadkomma social förändring – eller varför företag inte kan rädda världen…

22 januari, 2012 § 5 kommentarer

Apropå det nyligen införda skatteavdraget för välgörenhet som alliansregeringen genomfört, se “Small Changes Why Business Won’t Save the World” eller ungefär ”Små förändringar. Varför företag inte kommer att rädda världen”:

”En kraftfull kritik av den till synes välgörande trend som faktiskt underminerar ansträngningar för social förändring.

Boken ’Small Changes’ är skriven av en insider – en tidigare befattningshavare rörande icke vinstdrivna fonder och [andra?] donationsfonder.

En ny rörelse som kommer med löftet om att rädda världen genom att applicera marknadsmagin på den stora utmaningen rörande social förändring.

Dess supporters argumenterar att det är mycket mer effektivt att använda företagsprinciper för att lösa globala problem än att använda mer traditionella angreppssätt.

Vad kan vara fel med det?

Jo, nästan allting, säger tidigare styrelsemedlem för Ford Foundation Michael Edwards.”

Ja, förändringarna som åstadkoms är alltså små. Och vilka är avigsidorna? Om Ford Foundation på Wikipedia.

I länkad artikel kan man läsa i min snabböversättning från engelskan:

”I detta hårt slående, kontroversiella avslöjande, så ställer han [Edwards] upp en mängd bevis att i verkligheten så skadar ett angreppssätt som marknadens mer än det hjälper.

Verklig förändring kommer när företag agerar mer som civilsamhället, inte tvärtom [dvs. när samhället agerar som företag åstadkoms ingen verklig förändring].   

Trots goda intentioner och en hoppfull retorik [från supporters av företagsangreppssättet rörande social förändring i världen], visar Edwards att det helt enkelt inte finns några bevis för att företagsangreppssättet är bättre.

Snarare tvärtom.

Han citerar exempel från sina många år i den sociala sektorn för att demonstrerar att företagande genom sin blotta natur inte fungerar för att attackera grundorsaken till stora problem, som fattigdom, ojämlikhet, våld och diskriminering.

För att åstadkomma en grundläggande social förändring så krävs det andra värderingar för arbetet [än företagsvärderingar] – samarbete snarare än tävlan, kollektivt agerande mer än individuella ansträngningar och tålmodigt, långsiktigt stöd, för att åstadkomma systemlösningar snarare än omedelbara resultat.

Edwards argumenterar att människor ger sina pengar och tid till organisationer för social förändring för att tjäna ett syfte, [de ger?] inte ett balanserat kalkylprogram en gång i kvartalet.

Om dessa organisationer dagtingar med sitt högre syfte i namn av en inskränkt version av ’effektivitet,’ kommer de att undergräva själva basen för sitt inflytande och sin betydelse.

Och att förlita sig på business som motorn för förändring kommer att sluta med att makt koncentreras i händerna på ett fåtal spelare, vilket speglar själva de orättvisor som dessa organisationer skulle [behöva] försöka korrigera/rätta till.

Med egenintresse i status quo, så är allt som företag kan lova bara begränsade framsteg: [alltså] små förändringar [’Small Changes’, som boken heter].

Det är dags att vända sig bort från det falska löftet hos marknadsmodellen och göra förnyat anspråk på oberoendet i globala medborgares agerande.”

Robert B. Reich, Professor of Public Policy, University of California, Berkeley, säger om denna bok:

”[Edwards bok blottlägger] mytologin som omger filantropin vilken visar sig vara precis vad den är – en väsentlig del i vårt kapitalistiska system, med alla de brister och svagheter som hittas på annat håll [i denna ideologi?], bra på vad den gör bäst men dålig på vad den ibland förväntas göra.

Var och som vill veta sanningen bakom filantropin i USA bör läsa denna bok.”

I artikeln “Varför företag inte kommer att rädda världen” kan man läsa:

”Det är dags att ställa generositeten rörande utvecklingsfonder hos ’filantrokapitalister’ under demokratisk kontroll.

Bill and Melinda gates har rättmätigt blivit lovordade för donationen av ytterligare 10 miljarder dollar för utveckling av vaccin och immunisering i fattiga länder tidigare denna månad.

Mycket mindre uppmärksamhet har getts deras försvar för genetiskt modifierad mat vid det senaste World Economic Forum i Davos, som del i en andra ’grön revolution’ i Afrika, kritiserad av många som en onödig risk för jordbrukare, men högst lönsamt för företag som Monsanto.

Ännu mer utländsk hjälp kommer från privata donatorer som dessa, ofta med en bakgrund i företag som kräver mer kontroll och kortsiktiga avkastningar på investering.

Vad borde göras med de ’filantrokapitalister’, som har uppriktiga avsikter, men ingen allmän ansvarsskyldighet för de val som de gör, val som berör miljontals liv?

I en värld som desperat söker resurser så är det begripligt att man inte förkastar miljarder dollar i nya, friska pengar, men allvarliga frågor ställs rörande privatiseringen av sökandet efter lösningar på globala problem.

Om inte annat, vem bestämmer vilket problem som ska ges uppmärksamhet?

Att investera i vaccin mot malaria är jättebra, men det finns inget vaccin mot fattigdom, ojämlikhet, våld eller korruption, områden inom vilka det inte finns några ’kortsiktiga avkastningar på investering’, bara en lång, svår och mödosam väg genom politik och social förändring.

Innebär detta att bara de lättaste sakerna blir kapitaliserade?

Forskning vid Centre for Global Development [Centret för global utveckling] i Washington visar redan att nationella sjukvårdssystem i Afrika har blivit förstörda av för mycket fokus på medicin till människor med HIV – ett vitalt problem, det är förvisso sant, men inget som borde få ensamrätt på utländsk hjälp [vad har befolkningen i Afrika själva för syn på vilka behov de har???].

Som historien visar så ligger vägen till verklig utveckling i att bygga starka lokala institutioner – brett baserad kapacitet för nyskapande, inte nyskaparprojekt som aldrig kan hållas ut, bli [be]ständiga.

Filantrokapitalistens önskan om data och kontroll riktar också lejonparten av resurserna till de största och mest tillgångliga ickestatliga organisationerna som kan fånga upp stora mängder utländskt fondkapital, inte de sociala rörelser som kan pressa sina egna regeringar att handla i allmänhetens intresse och mobilisera ett stort antal människor för att försvara sina rättigheter.

Det som är ännu mer oroande är att företagsfilantropin avleder uppmärksamheten från behovet att ändra kärnan i företagspraxis så att utvecklingsländer kan fånga mer av värdet som adderas genom ekonomisk utveckling – att ta bort patentskydd från Monsanto och andra företag till exempel, som har för avsikt att lägga beslag på marknaden för nytt utsäde eller att stoppa igen hålet som lämnats företagsskatteplanering/smitning som kostar Syd nästan 400 miljarder dollar per år i förlorad inkomst, mycket mer än de får i utländsk hjälp.”

Ja, det låter så fint, men…

“Fördelning av resurser är alltid fullt av kompromisser och motsägelser, men att lösa dem borde inte bli överlåtet åt teknokrater eller hugskotten hos miljardärer.

Det är dags hälla generositeten hos de rika och berömda i nationella fonder under demokratisk kontroll, kompletterad med internationella skatter på bankvinster och valutatransaktioner.

Ansvarsskyldighet, inte räkenskapsföring/bokföring, är vägen framåt för utländsk hjälp.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Bill and Melinda Gatesreflektioner och speglingar II....