Tankekontroll: högerkantens Koch-bröder ertappade med att tala om för tusentals anställda hur de skulle rösta – demokrati vadå?

22 april, 2011 § Lämna en kommentar

I intervju 21 april i Democracy Now i ”Tankekontroll: högerkantens Koch-bröder ertappade med att tala om för tusentals anställda hur de skulle rösta” hänvisar Amy Goodman till artikeln “Big Brothers: Thought Control at Koch” eller “Big Brothers: tankekontroll på Koch” i magasinet The Nation.

I artikel och intervju avslöjas att Koch-industrierna skickade brev till de flesta av sina 50 000 anställda strax innan novembervalet i USA där man talade om för de anställda vilken de skulle rösta på och där man varnade dem för de ödesdigra konsekvenserna om man skulle (komma på tanken att) rösta annorlunda (än som föreslogs).

Som ett resultat av Citizens United v. Federal Election Commission-utslaget förra året så är Kock-industrierna och andra bolag lagligen tillåtna att pressa sina arbetare att anta deras politiska syn.

Koch-industrierna drivs av miljardärbröderna Charles och David Koch som har hjälpt till att finansiera teaparty-rörelsen och ett dussintal andra högersaker (konservativa saker), inkluderande de senaste attackerna på offentliganställda och fackföreningar som pågår i många stater.

Plutokrati:

”Plutokrati, gr. ’de rikas välde’, ett statsskick där den politiska makten fördelas efter förmögenhet eller inkomst. I de mest utpräglade plutokratierna låg hela makten hos köpmannaklassen./…/

Sverige var i viss mån plutokratiskt från representationsreformen till införandet av allmän rösträtt.”

Charles Koch skriver i artikeln “Why Koch Industries Is Speaking Out – Crony capitalism and bloated government prevent entrepreneurs from producing the products and services that make people’s lives better” eller ungefär “Varför Koch-industrierna talar ut – den gamla goda vännen kapitalism och uppblåst regeringsmakt hindrar entreprenörer från att producera de produkter och tjänster som gör människors liv bättre” något i stil med att:

”År av enorma överskridanden av tillgångar av de styrande på federal, statlig och lokal nivå har fört oss ansikte mot ansikte med en ekonomisk kris. Federala utgifter kommer att uppgå till åtminstone 3,8 biljoner dollar [3 800 000 000 000 dollar dvs. ca 26 600 000 000 000 kronor] detta år – det dubbla mot för 10 år sedan./…/

I många år så har jag, min familj och vårt företag bidragit med en mängd intellektuellt och politiskt goda saker som ska lösa dessa problem. Tack vare vår aktivism har vi blivit baktalade av olika grupper. Trots denna kritik är vi fast beslutna att fortsätta bidra till och stå upp för politiker, som Wisconsins guvernör Scott Walker, som tar dessa utmaningar på allvar.

Både demokrater och republikaner har gjort ett uselt jobb för att handskas med våra finanser. De har höjt taket för skulder, flytande borgensförbindelser (???), och försinkat tuffa beslut./…/

Våra valda tjänstemän skulle må gott av att komma ihåg att de mest ekonomiskt blomstrande länder är de som tillåter konsumenter – inte regeringar – att styra resurserna. Att låta regeringar plocka ut vinnare och förlorare skadar nästan alla, särskilt de fattigaste medborgarna.

Färska studier har visat att de fattigaste 10 % i befolkningen som lever i länder med den största ekonomiska friheten har 10 gånger den per capita inkomst som de fattigaste medborgarna i länder med den minsta ekonomiska friheten. Med andra ord så tjänar samhället som helhet på större ekonomisk frihet [vad är ‘ekonomisk frihet’? De fattiga i USA har knappast någon ekonomisk frihet och de bidrar i många fall inte till att hålla uppe konsumtionen, något jag tycker mig ha sett när jag varit där…]/…/

Att lägga grunden för en mindre, smartare regering, särskilt på federal nivå, kommer att bli tufft. Men det är nödvändigt för att få oss tillbaka på vägen mot långsiktigt välstånd.”

Ja, ”Skrev Koch-industrierna budgetuppgörelsen?”:

”Skrev Kockbröderna (oljemagnater i Wisconsin som stöttade guvernör Scott Walkers valkampanj, vilken gjorde att han och republikanerna är i majoritet i Wisconsin sen i höstas) budgetuppgörelsen? Eller är det bara en tillfällighet att så mycket av det republikanerna krävde – och fick – råkade formera sig efter de finansiella intressena hos miljardärerna som finansierar teaparty-rörelsen  och stora delar av den ‘konservativa rörelsen’? Att dra ner på pengar för EPA (amerikansk motsvarighet till Naturvårdsverket), alternativ energi, höghastighetståg, ansträngningar att bekämpa klimatförändringar – till och med att förhindra NOAA från att skapa klimatservice… kan läsas som en oljemagnats önskelista.

Innan du läser detta, kom ihåg att de precis håller på att avsluta genomdrivandet av ännu en enorm skattesänkning för de rika. Glöm aldrig skatteuppgörelsen varje gång du hör om ‘underskott’ – vilken orsakades av skattesänkningar för de rika och ökningar av militära utgifter. Innan du läser om skattesänkningarna nedan  bör du veta att denna budgetöverenskommelse om skattesänkningar ökade militärbudgeten med ytterligare 5  miljarder dollar (knappt 35 miljarder kronor).

Se den brittiska artikeln “Som översittare i sandlådan gaddar journalister och politiker ihop sig över de sjuka och funtionshindrade”:

”Sjuka och funtionshindrade kläms åt särskilt hårt av denna regering, med en studie som uppskattar att vi kommer att förlora en tredjedel av vår inkomst./…/

Man kan föreställa sig hur skrämmande detta är. De sjuka och funktionshindrade har mindre kontroll över sin framtid. De kan oftast intre bara gå ut och få ett jobb. Även om de kunde, vem vill anställa dem framför en frisk person? De har ofta inget annat val än att hoppas att de kan överleva på det de lämnas med.   

Igår vaknade vi (som så många andra dagar) för att finna att nationella tidningar, eggade av ministrar i regeringen, kallade oss ’snyltare’.”

Se också artikeln ”Påsk i överflödets tid och självgodhetens land”:

”I början av 2000-talet började ett litet amerikanskt film­bolag producera en ­serie kortfilmer. De gav hemlösa människor alkohol ­eller lite pengar mot att de skulle slåss mot varandra. Slags­målen ­spelades in, och såldes vidare.

Filmerna, ’Bum fights’, blev en succé, och det lilla filmbolaget kunde snart sälja rättig­heterna vidare till intresserade ­investerare.

Affärsidén var att det skulle ­vara underhållande för en större ­publik att se trasiga människor skada varandra.

Själva förutsättningen för under­hållningen – och affären – är att avståndet mellan betraktaren och den hemlöse är så långt att inga beröringspunkter finns kvar. Det är inte en människa av vår egen sort vi ser, utan något annat.

Sverige blir allt mer segregerat. Det minskar människors frihet, det är orättvist. Men det leder också till något annat, nämligen en tilltagande självgodhet hos dem som har det gott ställt, och en växande uppgivenhet hos dem som aldrig får chansen.

Den amerikanske statsvetaren John Rawls ville att ett samhälles system och regelverk skulle konstrueras utifrån ett tankeexperiment.

Om du själv inte vet till vilken identitet eller position du kommer att födas – hur vill du då att samhället ska vara uppbyggt?

Det är en tanke som på många sätt ligger nära den ­gyllene regeln, som återfinns i de flesta religioner: behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad. 

Inte många skulle nog vilja ha ytterligare ett jobbskatteavdrag, om valet stod mellan det och bättre stöd till barn som lever i fattigdom. Men för dem som aldrig ser något annat omkring sig än andra vinnare, blir frågan aldrig ens aktuell.

Utan en känsla av samman­hållning, av att mitt liv hänger samman med ditt, blir livet ­fattigare, för alla som inte bara räknar framgång i pengar. Hur mycket är det värt att slippa ­leva i ett samhälle utan misär?”

Här finns ovanstående text samt kommentar till den.

Se om bigotteri eller trångsynthet.

Den amerikanske neurologen Jonathan J. Pincus om Frank McCourt i kapitlet “Hitler and Hatred” sin bok “Base Instinct – What Makes Killers Kill” ISBN 0-393-32323-4 på sidorna 179- 180:

”Frank McCourts bok Ängeln på sjunde trappsteget erbjuder insikt i hur kränkningar kan leda till bigotteri eller trångsynthet. Författaren porträtterar på ett rörande sätt fattigdomen i vilken hans fars alkoholism och hans mors depression hade drivit familjen. Hans far brukade återvända hem sent på natten, berusad, avlöningen borta. Han väckte sina svältande barn och fick dem att stå i köket för att recitera nobla poem och sjunga patriotiska sånger som hyllar det irländska och fördömer det engelska som orsaken till misären hos irländarna och, i förlängningen, hos hans familj. Som belöning gav han varje barn en penny som de kunde köpa godis för nästa dag.

Deras far förflyttade lyckosamt sitt eget ansvar för familjens fattigdom till engelsmännen. Lyckligtvis för författaren var hans far och mor inte våldsamma och misshandlande,, men tänk om de hade varit det? Skulle förlust, berövande och misshandel kunna vara ursprunget till IRA terrorismen i Belfasts undre medelklass?

Den hemska känslan av hjälplöshet och förödmjukelse som skapas genom barnmisshandel, offrets känsla av maktlöshet och rädsla och raseriet som kommer ur detta är avgörande viktiga motivationer för våld. Depression hos en misshandlad människa intensifierar denna dynamik. Hjärnskadan och/eller berusning som kan bli ytterligare pålagd stör förmågan hos den misshandlade individen att kontrollera uttrycket för hans raseri och hat. Paranoian och inbillningstänkandet hos individer som dessutom har ärvt mental instabilitet och mental sjukdom förvärrar dessa mörka känslor och avskaffar förmågan att älska, lita på och njuta av livet. Så fundamentalt skadar dessa faktorer verkligen psyket så att sådana offers livs arbete kan ses som ett försök att fly från sin offerstatus och ibland höjas till förövarnivån.”

Alice Miller om Frank McCourt i hennes bok “The Truth Will Set You Free – Overcoming Emotional Blindness and Finding Your True Self” sidorna 100-103:

“Skydd och respekt för barns behov – det är verkligen något som vi borde kunna ta för givet. Men vi lever i en värld full av människor som har växt upp berövade sina rättigheter, berövade respekt /…/ dessutom finns det en tendens idag att mindre idealisera och romantisera barndomen; misären kommer ofta upp i ljuset i all sin galenhet. Men i de flesta biografier jag har läst håller författarna fortfarande en känslomässig distans från lidandet som de genomgick i barndomen. Liten empati och en högeligen förvånande avsaknad av uppror är regeln. Det finns ingen undersökning om ‘varför’ bakom orätten, den känslomässiga blindheten och den resulterande grymheten visad av vuxna, vare sig de är föräldrar eller lärare. Det är bara beskrivning. På varje sida i den briljanta boken Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, till exempel, beskriver Frank McCourt sådana grymheter i kuslig detalj. Men även när han minns sin barndom reser han sig aldrig upp mot sina plågoandar, istället försöker han förbli levande och tolerant och försöker söka räddning i humor. Och det är för denna humor som han har blivit hyllad av miljoner läsare över hela världen.

Men hur ska vi kunna stå upp för barn i vårt samhälle och förbättra deras situation om vi skrattar åt och tolererar grymhet, arrogans och farlig dumhet? /…/ Humor räddade Frank McCourts liv och satte honom i stånd att skriva sin bok. Hans läsare är tacksamma mot honom för detta. Många av dem har delat samma öde och de vill inget hellre än att kunna skratt bort det. Skratt är bra för dig, säger de, och det hjälper en verkligen att överleva. Men skratt kan också förleda dig till att bli blind. Du kan bli förmögen att skratta åt det faktum att någon ha förbjudit dig att äta av kunskapens träd, men det skrattet kommer inte att verkligen väcka dig från din sömn. Du måste lära dig förstå skillnaden mellan gott och ont om du vill förstå dig själv och ändra något i världen som den.

Skratt är bra för dig, men bara när det finns anledning till skratt. Skratta bort ens lidande är en form av avvärjande, ett svar som kan hindra oss från att se och avlyssna källorna till förståelse omkring oss.

Om biografiförfattare var bättre informerade om detaljerna och konsekvenserna av det som vissa likgiltigt kallar normal och sträng uppfostran, skulle de förse oss med dyrbart material för bättre förståelse av vår värld. Men det finns inte många som försöker förstå hur en sådan uppväxt upplevdes av det subjekt som de var som barn.”

Men varken Pincus eller Miller tycker det är okej att förnedra skadade människor. De som förnedrar är troligen också skadade menar de.

Annonser

Om så kallade ”dynamiska effekter” – det som också kallats ”trickle-down” – samt om chockterapi och ”förändring”…

16 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

Ur Kyrkomusikernas tidning. När jag började läsa denna ledare började det krypa i mig. Det är ju inte den första ledare jag läser i denna tidskrift.

Det pratas om ”förändring” i denna ledare, om att förhålla sig till förändring och hur svårt det kan vara att förhålla sig till den efter många år i en organisation där man kört på i samma hjulspår. Enligt min tolkning.

Min poäng här är inte att diskutera arbetsmiljön i kyrkan. Men är inte ledare av detta slag ungefär som det där positiva tänkandet Ehrenreich skriver om?

[Tillägg 18/8: Hur skapar man verklig förändringsvilja och är all ”förändring” som genomförs den rätta eller alltid av naturen nödvändig? Eller opartisk, dvs. inte följande en agenda? Och i så fall vilken agenda? Och vems agenda?

Förändring von oben utan förankring? Sådan förändring blir inte långsiktigt god, kanske inte kortsiktigt god heller.

Makten använder auktoritära medel (och/eller arrogans, som vissa av våra politiker) därför att den saknar förmåga att verkligen förklara eller motivera sin förändring. Och ledare som den ovan går subtilt maktens ärenden, litet pekpinneaktigt (ironiskt: det där nyauktoritära – och småmoralistiska).

Tyvärr verkar många kyrkliga arbetsplatser inte vara bra, men det är ett annat blogginlägg som jag förmodligen inte kommer att skriva. Det får andra ägna sig åt].

[Tillägg 17/8: se artikel om Ehrenreichs bok som på svenska kallats ”Gilla läget – hur allt gick åt skogen med positivt tänkande” samt artikel här också].

Börjar du ifrågasätta så riskerar du att kallas förändringsobenägen? Alternativt gnällig och negativt tänkande.

Sådana här ledarskribenter gå maktens ärenden? Bara?

Är all förändring naturgiven? Är all förändring bra? Kan man göra den mindre dålig osv.? Kan det finnas de som har konstruktiv kritik som skulle bidra till att åstadkomma en förändring som VERKLIGEN är bra och längre räckande?

Ledarskribenten rekommenderar också en bok av en svensk psykiatriker. Jag vet dock ganska litet om denne, utom genom enstaka texter, artiklar och kanske från TV, men någonstans så har jag för mig att jag reagerade över hans idéer – också.

Och det är också ytterligare en sak som jag funderat över de senaste tjugo åren: går MÅNGA psykiatriker, psykologer och terapeuter maktens ärenden? Dem som söker sig till dem får ofta än mer bekräftat att det är deras eget fel att de har problem i allehanda relationer (privat, på jobbet, med personer de är beroende av osv.)? Även om det var just för att de anser sig behöva hjälp som de först sökte sig till dem.

Så kommer nu det som var huvudtemat i denna postning, apropå ett valutspel (Reinfeldt i Slussen häromdagen) om dynamiska effekter av ökade inkomstskillnader, påståendet att

”… den kortsiktiga och dynamiska effekten av jobbskatteavdragen är att de minskar inkomstskillnader”:

Hittade återigen artikeln ”Greenspan and the Myth of the True Believer” av Naomi Klein från 2007 , vars rubrik jag översätter till “Greenspan och mytbildningen hos den sanne troende” vilken är en artikel jag tyckte var intressant apropå de påstått dynamiska effekterna av ökande och/eller stor ojämlikhet.

Greenspan var den som trodde på och envist försökte bevisa trickle-down-effekten, men Reinfeldt använder inte rakt på sak det begreppet, för det är trots allt litet utdaterat och trots att han börjat tala klarspråk alltmer och tala det språk vi förknippar med högern! ”Dynamiska effekter” låter mycket finare och vetenskapligt!? Ja, det var det där med (moderaternas) nyspråk).

Har använt artikeln av Klein ovan och översatt det hon skriver nedan.

Hon börjar sin artikel med att skriva om den långe svenske forskarstuderande som besökte USA och som inte blev tillfredsställd med konstigheter. Som undrade apropå Kleins bok ”Chockdoktrinen,” som då precis kommit ut:

”De kan inte bara vara drivna av girighet och makt [de här männen med makt, som använt och ordinerat chockterapi]. De måste vara drivna av något högre. Eller hur?”

Racka inte ner på makt och girighet, försökte Klein föreslå ironiskt, men med en stor portion allvar – dylika människor har byggt imperier. Men han ville ha mer, nöjde sig inte med detta.

”Men tron att de bygger en bättre värld då?”

Hon hade då haft ett antal liknande utbyten som rörde sig kring samma grundläggande fråga: när ledare (extremt åt höger: om vi tar bort detta med extremt till höger, som jag nu gör genom att sätta det i parentes, så…) och deras rådgivare tillämpar brutal ekonomisk chockterapi, tror de ärligt att trickle-down-effekterna kommer att bygga rättvisa samhällen – eller skapar de [bara] avsiktligt [rentav. Ja, gör de detta avsiktligt, till och med, för att skapa] förutsättningar för ännu ett galet utfodrande av bolag?

För att fråga rent ut; har världen blivit förvandlad över de tre senaste årtiondena av upphöjd ideologi – ELLER av lågt stående girighet?

Ett definitivt svar skulle kräva att man kunde läsa det inre hos män som Dick Cheney och Paul Bremer, så Klein passar.

Ideologin ifråga gör anspråk på att självintresset är motorn som driver samhället mot de högsta höjderna.

Ja, är inte strävandet efter deras eget självintresse (och det hos deras kampanjdonatorer) överensstämmande med den filosofin undrar Klein ironiskt. Det är det fina i kråksången skriver hon: de behöver inte välja.

Tyvärr så tillfredsställer detta inte forskarstuderande som söker efter en djupare mening. Tack och lov har hon nu en ny lucköppning: att citera Alan Greenspan.

Hans självbiografi ”The Age of Turbulence” ungefär ”Den turbulenta tiden” har marknadsförts som lösning av mysteriet: mannen som bet sig i tungan i arton år som chef för Federal Reserve (eller det som är USA:s centralbank, som är privat upptäcker jag nu i Wikipedia, vilket också min amerikanske pojkvän upplyste mig om idag), skulle äntligen tala om för världen vad han verkligen trodde på.

Och Greenspan har levererat, användande sin bok och publiciteten omkring den som en plattform för hans ”frihetsivrande republikanska” * ideologi, tillrättavisande George W. Bush för att han övergav korståget för en liten regeringsmakt (stat). Så Greenspan ville gå ÄNNU längre än Bush?

Och han har också avslöjat att han blev policymaker därför att han trodde att han kunde främja sin radikala ideologi effektivare ’som insider snarare än som en kritisk stridsskriftsförfattare’ i marginalen. *(men kan andra vara för ”frihet” också? Finns det bara en sorts sann frihetskämpe? Har bara en sort monopol på att kämpa för frihet? Kan man ha olika syn på vad frihet är?)

Mycket av debatten runt arvet efter Greenspan har cirklat kring frågan om hycklande; om en man som predikar laissez-faire och som upprepat grep in i marknaden för att rädda de rikaste spelarna.

I boken skriver han om regeringsledare som rutinmässigt söker individer och företag i privata sektorn för att få politiskt stöd och skänker fördelar åt dem, då kan samhället sägas vara i ”kapitalismens polares grepp” (the grip of ’crony capitalism’). Här pratade han om Indonesien under Suharto, men Klein tänkte genast på Irak under Halliburton. Se också denna skakande video om Halliburton.

Greenspan varnade världen då 2007 för den farligt uppdykande backlashen mot kapitalismen. Tydligen har detta ingenting alls att göra med den politik om likgiltig avreglering som varit hans varumärke.

Har ingenting att göra med de stagnerande lönerna beroende på fri handel och försvagade fackföreningar, inte med pensioner som förlorats genom Enron- eller dot-com kraschen, eller hem som skakas i den nuvarande hypotekskrisen.

Enligt Greenspan så är den våldsamma ojämlikheten orsakad av en usel gymnasieutbildning (vilket alltså inte har någonting att göra med hans ideologiska krig mot den allmänna sektorn [han klankar ner på skolan, som trots ökande privatisering inte presterar bättre. Motsäger han inte sig själv?]).

Klein debatterade med Greenspan i ’Democracy Now! nyligen och blev slagen av häpnad att denna man som predikar doktrinen om personligt ansvar vägrar att ta något sådant alls själv.

Så upptäckte han Ayn Rand.

’Det hon gjorde /…/ var att få mig att tänka varför kapitalism inte bara är effektivt och praktiskt, utan också moraliskt,’

sa han redan 1974.

Rands idéer om ’girighetens utopi’ tillät Greenspan att fortsätta det han gjorde, den inpräntades ytterligare i hans [s.k.] service till företag med en kraftfull ny känsla av någon slags mission: att göra pengar var inte bara bra för honom [rationalisering av hans egen girighet?]; det var också bra för hela samhället [ja, tala om rationalisering?].

Naturligtvis så är ju den andra sidan av detta mynt det grymma ringaktandet av dem som utesluts.

”Parasiter som envist undviker antingen föresatser eller anledningar går under precis som de ska.”

Menar han att vissa helt enkelt inte förtjänar att finnas eller leva för att de ”inte försöker”?

Klein undrar om det var detta inrotade tänkesätt som tjänade honom när han stödde chockterapi i Ryssland (med 72 miljoner utfattiga) och i östra Asien efter den ekonomiska krisen 1997 (med 24 miljoner som kastades in i arbetslöshet).

Klein skriver att Rand har spelat sin roll som girighetsmöjliggörare för ett otal disciplar.

Enligt New York Times så står hennes bok ”Och världen skälvde”, romanen som slutar med att hjälten spårar ett dollartecken i luften som en tacksägelse, som ett av de mest inflytelserika dokument för företag som någonsin skrivits.

Ja, om Rands syfte nu verkligen var gott borde hon ha förstått hur användandet av begrepp som egoism skulle användas av skadade individer för att rättfärdiga deras handlingar, om inte för andra så för dem själva menar jag.

Kanske det sanna syftet för hela litteraturen om trickle-down-teorin handlar om att befria entreprenörer för att de ska kunna följa de smalaste, närmaste fördelarna [fördelar som inte gäller stora flertalet, utan bara dem själva? Dvs. särintressen! Inte gäller det breda folket?] hävdande globala altruistiska motiv – inte så mycket en ekonomisk filosofi som en omsorgsfullt utarbetad, retroaktivt logik, något rationellt skriver Klein [ja, rationaliseras i efterhand till något som är så bra, så bra?].

Det Greenspan trots allt lär oss är att trickle-down inte är en ideologi. Det är mer som vännen som vi ringer efter någon skamfylld utsvävning, en vän som kommer att tala om för oss ’Slå inte på dig själv; du förtjänar det.” Dvs. som rättfärdigar det vi gjort, som vi snarare borde skämmas över förmodligen.

Se också ”Låt oss börja snacka politik” av Röde Orm om bland annat Bengt Göranssons nya bok, ”Reinfeldt har ingen humor” av Olle Svenning som börjar som följer:

”Strax före det moderata sammanbrottet i Almedalen skrev den självhögtidlige Fredrik Reinfeldt en artikel riktad till folket. Han förklarade att Moderaterna ska bli landets statsbärande parti.”

Alliansfritt Sverige i ”M går till val på skattesänkningar för höginkomsttagare.”

Ledaren ”Välfärdsmoderna Sahlin” av Robert Sundberg, ”Samhällsbäraren Reinfeldt” av Göran Greider och ”Ekonomisk politik i privata händer” av Jan-Åke Blomqvist.

”Bloggarna är en maktfaktor – vad än makthavarna säger.”

”Sänka ersättningsnivån” ska nu heta ”det ska löna sig att arbeta”, ”privatisering” är ”mångfald”, ”förändring” har blivit ”förbättring” dvs. litet om retorik…

14 mars, 2010 § 1 kommentar

I DD-intervju med ”Michael Moore i DD-intervju: -Våga vara kompromisslös” (se bild ovan, klicka på den så går den att läsa lättare) kan man läsa om Moores hemstad Flint i Michigan där världens största biltillverkare General Motors tillverkade bilar. Trots att GM försökte maximera sin vinst med att outsorca produktion till låglöneländer så har de successivt halkat efter gentemot de japanska biltillverkarna.

Moore undrar varför USA inte längre kan ta upp kampen mot de asiatiska producenterna. Vad har GM och Ford missat? Vad har hänt med USA? Hjälpte inte outsorcing?

Och om bredband i USA skriver Det progressiva USA i ”Kan president Obama ge USA modernt bredband?”:

”Istället för att se bredband som ett sätt för USA att behålla sin ekonomiska position som världens enda supermakt så har regeringen i Washington överlåtit bredbandsplaneringen till privatföretag som vill hålla bandbredden så låg och kostnaderna så höga som de överhuvudtaget kan.

Vilket är orsaken till att jag sitter här i hjärtat av Silicon Valley med en pinsam bandbredd på 1500 Kbps!”

Läs också ”En guide till nya moderaternas utseende” vilket är ett omfattande dokument på 32 sidor.

Jon Weman på Arbetaren skriver om denna:

”Moderater ska inte klä sig inte i kostym när de fotograferas och de ska inte prata om ’privatisering’ utan om ’mångfald’. Det framgår av kommunikationsguide som skickats ut från partikansliet till lokalavdelningarna.

Bilder som används i informationsmaterialet ska innehålla människor, som ’skapar kontakt med mottagaren genom att titta rakt in i kameran med ett uttryck som berör’. Detta är välkänd kommunikationsteori; i instruktionsböcker för reklammakare har det sedan många årtionden tillbaka stått att det om möjligt alltid ska finnas glada och sympatiska människor med på alla bilder. Vidare använder moderaterna svartvita bilder, utom i undantagsfall, eftersom det ’förmedlar allvar’ och ’signalerar trovärdighet och äkthet’.”

Enligt nyspråket i detta dokument säger man inte ’förändra’ utan ’förbättra’

”… det heter inte

’sänka ersättningsnivån’ utan ’det ska löna sig att arbeta’,

istället för ’privatisering’ ska man säga ’mångfald’ och

istället för ’privata företag’ ska det vara ’enskilda företag eller enskilda aktörer’.

Detta framstår inte i dokumentet som några lösa rekommendationer utan bestämda förhållningsorder; en glad respektive en ledsen smiley pryder respektive kolumn i listan./…/
…man ska inte säga ’tillväxt’ utan ’fler människor i arbete’.

’Riktiga jobb’ ska det inte längre heta utan bara ’nya jobb’ och

istället för att människor får ’välja själva’ får de numera ’bestämma själva’.”

Ja, och snart har moderaterna gjort Sverige till ett U-land också!

Och så litet om Lars Vilks och Jihad Jane och funderingar över varför de blev som de blev i ”När verkligheten överträffar dikten”.



Walmart – höga kostnader för låga priser…

5 mars, 2010 § Lämna en kommentar

”Vad kostar de låga priserna hos Walmart, inte bara i Amerika utan i hela världen?”

Kolla vidare här.

Gäller detta bara Walmart?

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin big corporationsreflektioner och speglingar II....