Litet om skolan, sjukvården samt en äldrevård som börjar likna gamla tiders fattigstuga, den tid då de gamla (fattiga och lytta) auktionerades ut…

30 november, 2011 § 4 kommentarer

Klicka bilderna för att göra dem lättare läsbara.

Bra skrivet! Detta har läkaren Ingrid Eckerman också skrivit om. Se hennes blogginlägg ”Människor säljs på auktion till riskkapitalbolagen”:

”Är det effektivt att låta våra skattepengar gå till skatteparadisen? Är det bästa sättet att få tillräckliga resurser för en human skola, sjukvård, omsorg?

Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att gamlingar, skolbarn, psykiskt sjuka m.fl. säljs till dem som bjuder lägst, för att de ska kunna göra vinst.

När jag tänker ytterligare ett varv inser jag att jag känner igen detta. Det brukade kallas fattigvårdsauktioner och fanns fram till 1918. Socknen eller kommunen ackorderade ut föräldralösa barn, gamlingar m.fl. till den bonde som begärde lägst ersättning. Bonden fick inte bara gratis arbetskraft (många utnyttjades hårt), de fick dessutom kontant ersättning för detta. Först 1945 fick de som tog emot fattigvård fulla medborgerliga rättigheter.

Årets företagerska, Helena Casserlöv-Kvist, beskrev häromdagen målande vad riskkapitalism egentligen innebär. Hon är konsult, förmedlar arbetskraft. Jag citerar: ‘Mjuka värderingar måste stå åt sidan när ägarnas kapital ska öka så snabbt som möjligt.’ – ‘Riskkapitalbolagens enda uppgift är att öka värdet på ett företag så mycket som möjligt under en viss tidsperiod, oftast inte längre än fem år.'”

Och i vår läggs Bollnäs sjukhus ut på ett privat företag, Aleris. Bedrövligt!

Läs också hennes blogginlägg ”Sekretessbelagd utförsäljning av St Görans patienter och personal”, som hon avslutar som följer:

Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH: ’Det är närmast en självklarhet att företag som Carema eller Attendo har som yttersta mål att ge vinst, inte att ge vård. Det följer av de mest självklara spelregler i aktiebolagslagstiftning, bolagsordningar och vanligt affärsförnuft. Att uttrycka minsta förvåning över detta tyder på en alarmerande naivitet.

Anledningen till att det förespeglade myllret av engagerade småföretag i vården i stor utsträckning har uteblivit till förmån för riskkapitaljättar menar jag står att söka här. De färdiga strukturer man som politiker och offentlig beställare erbjuder företagen i form av stora vårdanläggnings- och finansieringssystem har sin naturliga partner i storbolag – inte i en snårskog av småföretag. Det spelar ingen roll vad man har för åsikt eller söta drömmar här, den befintliga strukturen styr.”

[Och det var det där med (M)s kopplingar till bland annat Carema. Se ‘M och Carema‘. Våra gemensamma egendomar säljs ut av vår minoritetsregering för spottstyvrar.

Och Lena Ek har kopplingar till lobbyorganisation för fossila bränslen, apropå detta att påverka politikens inriktning och var inte (C) ett parti för miljön en gång?

Och nu ser jag att Alliansfritt Sverige bloggat om ‘Asks mörkande av partibidrag fall för KU’:

‘Moderaterna säljer alltså bevisligen lagstiftning. Och Carema och andra vårdbolag har fått mycket generös lagstiftning av regeringen, med stora vinster som följd.’

Moderaterna är samma gamla högerparti som alltid! Och dessa stöttar allianskamraterna, som själva håller på att försvinna. Nej, jag gillar verkligen INTE högern, dess politik, samhälls- eller människosyn. Tycker oerhört illa om den från djupet av mitt hjärta.

Lars Pålsson Syll skriver mer om Greg Mankiw, och Richard Epstein och libertarianskt mumbo jumbo om ojämlikhet. Ifrågasättanden kommer mer och mer angående de ekonomiska idéer som politiken överallt i världen idag bygger på. Den behöver i hög grad modifieras].

Min kommentar: Det kapitalistiska systemet strävar efter monopol – det är inte nytt. Tom jag insåg detta för 20 år sedan, utan att ha läst ett ord ekonomi eller politik. Antingen äter man upp varandra (köper upp, inkorporerar etc) eller så dödar man varandra (konkurrerar ut).

Viktor Barth-Kron har ett trevligt förslag: ’Genom strategiska konstnadseffektiviseringar (vd-svenska för ‘besparingar’) skulle Moderaterna AB kunna bli en veritabel sedelpress för en hugad ägare. – Enligt den nymoderata ideologin bör ju politiken bli bättre om den styrs från Caymanöarna i stället för av medlemmarna genom kongressbeslut.’”

Ja, varför inte sälja ut moderaterna till hugande spekulanter!

Så bra skrivet! Nej, vadå INNEHÅLLET i vården?

Detta debattinlägg kan också läsas här.

Artikeln ovan kan läsas här. Heder åt människor som reagerar!

Kom att tänka på boken ”Åtgärdslandet”, som en vän nämnde igår. Här kan man läsa utdrag ur boken, om en massa förnedrande åtgärder i åtgärdslandet.

Sköter marknaden allt bäst?

Ja, (S) kunde bli tuffare!

Är vi individualistiska robotar? Nej, vi är fortfarande ”beroende” av varandra, individer kan inte lösa alla problem vi står inför, men det ena utesluter inte det andra. Ett kollektiv som är friskt respekterar djupt sina medlemmar och deras individualitet. Och ”friska” medlemmar väljer sunda, friska ledare.

Jo, den amerikanske psykohistorikern Bob Scharf har förmodligen rätt när han i essän Leaders skriver att de med starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda. Tenderar lätt att se sig om gudar eller övermänniskor mer eller mindre?

Om man är verkligt ”autonom” så är man både självständig och vågar vara beroende, med allt vad det kan innebära. Man kan vara både icke beroende och beroende i olika sammanhang och olika delar av livet.

Se tidigare inlägg under kategorin B.Scharf.

Tillägg vid lunch: se läkaren Jenny Fjells inlägg ”Välfärden offras för statliga skattesänkningar – eller?” Där skriver hon i inledningen:

”Vad är det egentliga motivet bakom den nya sjukförsäkringslagen?

Få politiska förslag har varit lika så svåra att förstå sig på som detta.  Förslaget har sågats av i stort sett alla remissinstanser.

Propostionen närmast baxas in i riksdagen, trots enorma protester.

Det måste vara enoma krafter som ligger bakom, annars skulle väl rimligen allianspartierna lyssna eller Mona Sahlin protestera?! 

För att analysera detta ställer jag några frågor. 1) Vilka gagnas av den nya lagen? 2) Vilka konsekvenser får den? 3) Vilka påtryckare ligger bakom??”

Jättebra frågor!

Annonser

”Obildade” ja-sägare och om vilken verklighet som är opportun och vilken som inte är opportun att visa i nyhetsrapporteringen i TV och media, medan andra slags program är helt okej…

17 september, 2011 § 1 kommentar

Ja, knegarna behövs framförallt som en tyst och lojal arbetskraft. Kulturen ska göras tandlös, inte uppvigla eller ställa till med oreda. Ska finnas på marknadens villkor och vara lealös och ofarlig.

Amerikanen Bob Scharf i essän ”Verklighets-TV” skriven för fyra år sedan:

Finally, capitalists sold the idea that greatness is achieved, not inborn, but the measure of this achievement had to be wealth, which one could get by mere inheritance or by being, say, a whore. Criticize someone like Howard Stern and the inevitable retort comes: ‘You wish you had his money.’ The having of money is greatness and success, even if one finds it in a suitcase.

Capitalists want to believe that those who have deserve to have–a meritocracy. Yet the American dream is that anyone can have, that having or getting is democratic.

The resolution of these competing myths is the hyper-real where there is appearance without reality…

It remains to be observed that while television is crowded with ‘reality shows’ which, if they are not ‘contest style’ are still filled with the promise of a dramatic turn of events to be so declared by announcers or producers, news shows more openly shy away from reality–reporting the war only if they are ‘embedded’ with troops and complying with government expectations that they not show bodies being shipped back.

Again, the formal rules of real news gathering are compromised in service to the hyper-real.

It also remains to be observed that all of this occurs as the standard of living continues to decline. There are record foreclosures, consumer debt is at an all time high, millions have no health care, full-time work is more difficult to find, women and children swell the ranks of the impoverished…

We do not get ‘reality TV‘ which documents the hardships of the poor. We get the promise of rags to riches dramatic turn arounds. Terms like ‘greatness,’ ‘success’ achievement’ are made meaningless as the former delineations and measurements are eschewed and a winner is simply someone who is declared a winner without any further objective meaning or sense.

As we work longer hours for less compensation; as our lives grow more difficult and necessities move out of reach; as there is greater want and greater instability; we are offered the compensation of the fantasy that anyone can be a ‘winner.’”

I min snabba översättning:

Slutligen så ville kapitalister sälja idén att storhet är vunnen, inte medfödd, men måtten på dessa uppnåenden måste vara förmögenhet, vilken man kan få genom rena arv eller genom att vara, låt oss säga, en hora. Kritisera en sådan som Howard Stern och det omedelbara genmälet kommer ‘Du önskar du hade alla hans pengar.’ [samma retorik används där som här! Om avundsjuka. Nej, ‘avundsjukan ‘är inte bara svensk! Berättigat ifrågasättande kan tystas med hänvisning till avundsjuka]Att ha pengar är storhet och succé även om man skulle råka hitta dessa [pengar] i en resväska [på gatan].

Kapitalister vill tro att de som har förtjänar att ha – en meritokrati. Dock är den amerikanska drömmen att vem som helst kan ha, att att ha eller få är demokratiskt [men hur är det med ‘den amerikanska drömmen’? Var finns den? Eller fanns den?].

Lösningen på dessa konkurrerande myter är det hyperverkliga [överdrivet verkliga] där det finns ett yttre [utseende, sätt att te sig] utan verklighet.

Det återstår att påpekas att medan TV är fyllt med ‘verklighetsshower’ vilka, om de inte är i ‘tävlingsstil’, är fyllda med löftet om en dramatisk vändning av sakernas tillstånd, så uttalad av hallåor och producenter, att nyhetsshower mer öppet drar sig bort från verkligheten – och rapporterar om kriget bara om de ‘omsluts’ av trupper [dvs. av levande soldater?] och lyder regeringens förväntningar om att inga kroppar visas som skeppas tillbaka [Nej, DEN verkligheten kan de inte visa!].

Återigen, de formella reglerna angående verkligt nyhetsinsamlande kompromissar i det hyperverkligas tjänst.

Det förtjänar också att påpekas att allt detta händer samtidigt som levnadsstandarden fortsätta att sjunka. Vi har rekordmånga utmätningar, konsumentskulderna är högre än någonsin, miljoner har ingen sjukvård, heltidsjobb är svårare att hitta, raden av kvinnor och barn som är utfattiga ökar… [precis som här är det de som tjänar minst på den politik som förs, män tjänar på den i högre grad och därför tenderar män att rösta på högern och kvinnor mer åt vänster. Men många, många män förlorar också. De förnekar dock detta och har ett falskt hopp om att kunna förändra sin situation, trots alla tecken som tyder på motsatsen? Och vad gör dessa när sanningen mer eller mindre medvetet går upp?].

Vi får inte se verklighets-TV som dokumenterar de fattigas vedermödor. Vi får löften om the rags to riches dramatiska få-som-vi-vill. Begrepp som ‘storhet’, ‘succé’, ‘prestationer’ har gjorts meningslösa när forna beskrivningar och mått undviks och en vinnare helt enkelt är den som förklaras som vinnare utan någon ytterligare mening eller förnuft.

Samtidigt som vi arbetar längre arbetsdagar för mindre ersättning; samtidigt som våra liv blir svårare och nödvändigheter försvinner bortom räckhåll; samtidigt som brister/avsaknader blir större och instabilitet blir större; erbjuds vi kompensation av fantasin att alla kan bli en ‘vinnare’.”

Han får följande kommentar av en annan amerikan:

Bob, tack för ditt arbete gällande vanföreställningen om ‘verklighets-TV’. Jag blev förvånad över att du missade att inkludera det mest framstående exemplet för din ‘kapitalist’-modell,när du inte inkluderade Donald Trumps ‘nya’ verklighetsshow ‘Du är sparkad.’ Trump är vid första påseendet bevis på din teori. Donald Trump ‘förtjänade’ aldrig en enda penny av sitt välstånd, han utvecklade blott och bart bara sin fars egendomsinnehav.”

Om att tro sig vara gud och om ruffel och båg…

25 maj, 2011 § Lämna en kommentar

Se ”Han kom, han sågade, han förlorade – I augusti förra året tyckte den nyblivne villaägaren i Bromma att ett antal furor på kommunal mark i det populära strövområdet ner mot vattnet hade skymt färdigt hans utsikt med länkar.

Jo, Bob Scharf har förmodligen rätt när han i essän Leaders skriver att de med starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda. Tenderar lätt att se sig om gudar eller övermänniskor mer eller mindre?

Se “See No Evil — A political psychologist explains the roles denial, emotion and childhood punishment play in politics” eller “Att inte se ondskan – en politisk psykolog förklarar förnekandets, känslans och barndomsstraffandets roll i politiken” där Michael Milburn blir intervjuad av Brian Braiker.

Ja, tyvärr saknar vi medier som står fria mot makten och därför inte talar om sanningen för medborgarna!

Nej, och ett starkt ojämlikt samhälle kan inte botas med en aldrig så likvärdig skola. För att lätta sitt onda samvete och rättfärdiga ojämlikhet försöker man fernissa över med att skapa en ”likvärdig” skola? Det är tveksamt om ens den skolan kommer att ge alla barn samma förutsättningar…

Och hårda tag eller ”mer av samma” löser ingenting. Framförallt inte på lång sikt.

Och återigen vi kommer aldrig att riktigt lösa problem i ett starkt ojämlikt samhälle.

Skyhög arbetslöshet och allt sämre social trygghet bäddar för rasism, samt litet om coacher och managementlitteraturen…

30 september, 2010 § 2 kommentarer

[Uppdatering på kvällen: läs blogginläggen ”Spela inte Svarte Petter med demokratin” och ”Reinfeldt spelar svarte petter”.

Marika Lindgren Åsbrink skriver så bra kommentar till sitt eget blogginlägg ”Väckarklocka – om den icke-representativa demokratin” angående röstdeltagandet:

”Problemet är att beslutet att inte rösta är ojämnt fördelat i befolkningen.

Inte förrän det är helt slumpvist fördelat kan man säga att det beror på fria och rationella val och inte strukturella.

I själva verket är det nästan enbart underprivilegierade grupper som inte röstar. Så länge det finns en överrepresentation av vissa egenskaper bland de som inte röstar så är inte demokratin representativ”].

Robert Sundberg i ledaren ”Reinfeldts lösa förbindelser”:

”Den nya regeringen är dock en minoritetsregering, den gamla var en majoritetsregering. Det är en avgörande skillnad.

Bara till följd av sin natur, att inte ha mer än hälften av riksdagens ledamöter, är den typ av regering Reinfeldt avser leda framöver en svag regering.

En rad borgerliga politiker och debattörer har sedan valnatten gjort sitt bästa för att legitimera en borgerlig minoritetsregering. Det har de gjort trots att det inte är givet att det är en sådan som bör styra landet, eller är bästa tänkbara regering i det läge som uppkommit i riksdagen./…/

Inom Alliansen skedde förändringar som det knappt talas om i eftervalsdebatten./…/

De fyra borgerliga partierna, varav tre förlorade lika många mandat som De rödgröna, avser ändå att regera vidare.”

Göran Greider i ”Romerna står längst ner”:

”Europa är politiskt mörkblått och det skiftar i brunt – så har det blivit när arbetslösheten är skyhög och den sociala tryggheten dålig.

Det bäddar för rasism.”

Sökte på övermänniskoideal och fann recension av Ann Heberlein över boken ”Managementsyndromet – så skapas den moderna chefen” av Thomas Johansson:

”’Det handlar om odlandet av ett slags övermänniskoideal – den perfekta människan’ skriver Johansson.

[en försvarsstrategi som vissa terapeuter kallar falsk makt; barnet är tvunget att ta till diverse försvar för att överleva hur det behandlades och för att hantera den totala hjälplösheten som ju ett barn är i, en av dessa strategier kan vara att intala sig att man har supermansegenskaper (dvs. det som kan kallas falsk makt). Och detta försvar och reaktionssätt kan man ta med sig upp i vuxenlivet, om man inte blev bekräftad i sin utsatta roll som barn och ung, vilket kan få svåra konsekvenser antingen i det lilla (den senare egna familjen) eller det stora (om man får stor makt, t.ex. blir ledare för ett helt land). Se t.ex. “See No Evil — A political psychologist explains the roles denial, emotion and childhood punishment play in politics” Michael Milburn intervjuad av Brian Braiker och inte minst ‘Leaders’ av Bob Scharf, att de med starkast psykologiska försvar tenderar att leda].

Det är tydligt att den perfekta människan lever i en drömvärld: en värld där frågor om makt, klass, exploatering och globalt förtryck lyser med sin frånvaro.

Allting lämnas till individen och hennes möjligheter att lyckas är obegränsade, bara hon följer de framgångsrecept som diverse coacher och andra charlataner villigt bistår med (mot en viss [!!!] ekonomisk ersättning, men ändå).

Johansson anknyter till den tyske filosofen Herbert Marcuses kritik av hur psykologisk kunskap användes för att oskadliggöra arbetarna i det kapitalistiska systemet.

[texter av Marcuses här och här hans officiella hemsida, se inte minst ‘Den endimensionella människan’]

Psykologi kan användas för att bryta loss individen från sociala och kulturella strukturer, betrakta och förklara processer och skeenden i ljuset av psykologiska orsaksskeenden.

I managementlitteraturen talas det aldrig om sociala orättvisor, ekonomiska klyftor eller exploatering.

Kapitalismen är ljus, god och ren, individen stark och kreativ.

Självfallet är detta synsätt attraktivt – för näringslivet och industrin.

Lika attraktivt är det inte för den individ som inte lyckas, som inte håller måttet, för den som inte trivs på sin arbetsplats.

Naturligtvis finns det hjälp att få även för henne. Hon kan söka stöd hos Dalai Lama som, i boken ‘Lycka på jobbet’ råder den missnöjde till mental träning: ‘… vi kan vara lyckliga i arbetet genom att förändra våra attityder och vår inställning genom mental träning’.

Säg det till en underbetald textilarbetare i Indien med tolv timmars arbetsdag. Tänk positivt!

Thomas Johansson har skrivit ännu en angelägen och skarp bok, med en samhällskritik av det slag som man alltför sällan möter i den offentliga diskussionen, inom såväl som utanför akademin.

Hans sociologiska blick förmår se igenom också den vardag som vi vant oss vid så till den milda grad att den blivit nästintill transparent. Det är en svår konst, och därför så viktigt att någon av oss behärskar den.

För inte finns det sex miljarder olika vägar till lycka?”

Och här ytterligare artikel om denna bok.

Se också tidigare inlägg om Barbara Ehrenreich.

Här ett arbete från sociologiska institutionen i Göteborg om ”Livscoaching en diskursanalys av livscoachers självrepresentation på internet.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin B. Scharfreflektioner och speglingar II....