”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…

9 mars, 2013 § 15 kommentarer


KärlekskraftI senaste ETC kunde man läsa den korta artikeln ”Snyltar på Grupp 8 för vinstens skulle”, där Andreas Gustavsson skriver:

”Internationella kvinnodagen är ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma både segrar som tidigare generationer vunnit och den kamp som ännu återstår.

Eller varför inte parasitera på all positiv laddning som finns kring 8 mars?

I måndags gick åtta kvinnor ut på SVT debatt med en artikel som förvränger diskussionen om välfärdsvinster. Samtliga har de starka ekonomiska incitament för att privata aktörer fortsatt ska kunna göra vinster på offentligt finansierad välfärd. Men de paketerar sina åsikter som jämställdhetsivrande, för när ‘LO-männen’ kräver samhällsbolag och vinstbegränsning så drabbar det just kvinnor. Hävdar debattörerna, som kallar sig Välfärdens Grupp 8 och skriver:

‘Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.’

Det här resonemanget har länge förekommit hos borgerliga ledarsidor och nyhetskommentatorer.

‘Det vore klädsamt om Karl-Petter Thorwaldsson kunde medge att LO här följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen: kvinnor ska ha mindre pengar än män’, anser Åsa Moberg (DN 121019).

Välfärdsbranschen är tveklöst kopplad till jämställdhet. Men förhållandet är motsatt det som borgerliga tyckare och renommésnyltande entreprenörer hävdar.

Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

Och som en kommentator skriver:

”Vem fan bryr sig om det är en kvinna eller en man som profiterar på ens arbetskraft?”

Så sant! Båda ärlika illa!

”Problemet i det här fallet ligger i att det överhuvudtaget är möjligt att göra vinster på gamla, sjuka och barn. Att privata företag inom offentlig sektor drivs på skattepengar är helt absurt. 

Skattebetalarna och kommunerna och landstingen tar hela risken. Riskkapitalbolagen och bonusdirektörerna tar ingen risk utan tar pengar som skulle gått till det svenska folkets välmående.”

Precis! tobiasbaudinlive1013

Här om Skölds studie ”Strukturerna och företagandet: en longitudinell studie av kvinnors och mäns företagande i spåren av den offentliga sektorns omvandling”:

”I spåren av den offentliga sektorns omvandling har en marknad för företagande skapats. Kvinnor är underrepresenterade bland företagarna i Sverige och har förväntats vara de som ska bli företagare när den offentliga sektorn nu har konkurrensutsatts, som en av flertalet reformer i omvandlingen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de sysselsatta i offentlig sektor och en förväntan har närts av politiker om att det är kvinnorna som nu ska bli företagare i dessa näringsgrenar. Det kan även ses som rimligt, då forskning har visat att kvinnor och män startar företag där de har erfarenhet ifrån.

Forskning har också påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning, vilket skulle innebära att vi kan förvänta oss att män i hög grad startar företag i kvinnodominerade näringsgrenar.

Kommer kvinnor att bli företagare i större omfattning än män i de kvinnodominerade näringsgrenarna som påverkats av konkurrensutsättningen? Forskningen har hittills visat motstridiga resultat./…/

Studien visar på en mångfald av resultat och indikerar på så vis att det finns strukturer som skapar villkor för kvinnors och mäns företagande.

Omfattningen av kvinnor respektive män som är företagare i näringsgrenarna har förändrats över tid. Dock inte på det sätt som förväntats utifrån politiska förväntningar och teori om småföretagande. Det visar sig inte bara vara könssegregering på arbetsmarknaden, liksom i företagandet, som har  betydelse för hur kvinnors och mäns företagande förändras. Det är även andra förhållanden som påverkar, såsom karaktären av stordrift/smådrift, konkurrensutsättningsmodell, samt närvaron av profession.

De slutsatser som studien utmynnar i är att kvinnors företagande missgynnas av kombinationen av upphandlingsmodell, stordriftskaraktär och närvaron av profession. Kombinationen av läkarprofession och företagandets manliga könsmärkning förstärker segregerings- och hierarkiseringsprinciper.

Studien styrker tidigare forskning som med andra metoder påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning och att genusstrukturer är resistenta. Med utgångspunkt i slutsatserna och i teori har hypoteser formulerats för fortsatt forskning.”

Riktiga Grupp 8 har svarat i ”Skamligt parasitera på Grupp 8:s namn för profitens skull”:

KVINNOVINSTER I VÄLFÄRDEN De företag som idag tar över den svenska välfärden har ingenting med 70-talets kvinnokamp att göra. Vårdvinsterna borde gå till höjda sjuksköterskelöner och ökad bemanning, istället för ner i entreprenörernas klänningsfickor. Lägg er energi på att skapa ett solidariskt samhälle.”

Precis! Så bra skrivet!

”Det är viktigt att förstå varför artikeln av åtta välfärdsföretagare som vill kalla sig Välfärdens Grupp 8 kommer på SVT Debatt just nu. Den speglar en stor oro över diskussionen om vinster på välfärdsföretag bland dem som tjänar de riktigt stora pengarna. Där har någon tänkt en halv tanke: ‘Internationella kvinnodagen 8 mars? Det här är ju en kvinnofrihetsfråga! Och så fanns det nån kamporganisation på 70-talet som visst hette nånting på åtta, grundat av åtta kvinnor, lysande, vi kör!’/…/

När detta är sagt måste vi ändå gå in och protestera mot att den här gruppen kvinnliga entreprenörer försöker tillskansa sig Grupp 8:s namn. För det första är det skamligt att ta något som inte är ens eget. Stöld gäller inte bara pengar och saker, utan också namn och titlar. Egendomsrätten brukar företagare värna om, även om de är kvinnor. Om kvinnliga företagare vill kämpa för vinster på välfärden får de bilda sin egen organisation utan att parasitera på kvinnor som inte delar deras värderingar.

Alla kvinnor har naturligtvis rätt att kämpa för sina rättigheter. ‘Gråt inte – kämpa’ var ett av Grupp 8:s slagord i den socialistiska kampen. Vi vann striden om daghem för alla, rätt till abort och särbeskattning. Många andra frågor fick vi upp på dagordningen, som högre lön och bättre anställningsvillkor för kvinnor inom vården. Men där återstår mycket att göra.

Vinsterna inom den privata välfärdssektorn verkar vara rätt goda. 2010 var kapitalavkastningen 15 procent, att jämföra med genomsnittlig avkastning inom privat sektor på 7 procent. Den avkastningen borde återinvesteras i vården, för dem som är beroende av eller arbetar i den – snarare än att gå ned i privata klänningsfickor.

Till saken hör att i åtskilliga länder, exempelvis i Finland och Tyskland, får man inte göra vinst på sådana här företag.

Frågan måste också ställas varifrån pengarna till välfärden kommer.Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan välfärdstjänster och andra tjänster. Pengarna som går in i välfärden är våra gemensamma.

Vi i Grupp 8, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, vill ha ett solidariskt samhälle. Då är det viktigt att pengarna används för allas bästa, inte för marknadens vinster. Vården, som i grunden handlar om relationer mellan människor, där den ena är beroende av den andra, bygger på kvaliteten i den omsorgen. Den kan man inte räkna på som om det handlade om bilar på en mekanisk verkstad.

Maciej Zarembas reportageserie i DN ger många exempel på de ibland perversa incitament som nu tillåts styra svensk sjukvård.

Saker och ting blir inte nödvändigtvis bättre bara för att det är en kvinna som håller i dem – det visar inte minst debattinlägget från de åtta kvinnliga företagarna. Vinster i vården blir heller inte goda bara för att det är kvinnor som gör dem.

Så, välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda. Då kan ni gå med i Grupp 8.”

Kent Werne har skrivit ett så bra blogginlägg ”Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft”:

”Tusentals och åter tusentals svenska arbetarkvinnor har tagit hand om äldre och funktionshindrade släktingar, och länge sågs det som helt självklart. Mannen, släkten och byn tog det för givet att kvinnorna tog ansvaret./…/

Ibland har jag stannat upp vid statsvetaren Anna G. Jónasdóttirs teori om att exploateringen av kvinnors ‘kärlekskraft’ är grunden i könsmaktsordningen. Kärlekskraften är samhälleligt konstruerad, inte biologiskt. Många kvinnor tränas tidigt i att ge mer kärlek och omsorg än de får. Om jag förstår Jónasdóttir rätt sker exploateringen främst i parrelationen, men jag har inte kunnat släppa tanken att det pågår lite överallt. Som i dagens allt mer privatiserade välfärd, till exempel i den handikappomsorg jag den senaste veckan granskat i Dagens Arena.

När LSS-lagen drevs igenom i början av 90-talet var det en frihetsrevolution för personer med funktionsnedsättning. Nu skulle folk slippa institutionerna, och alla som varit i sina anhörigas omsorg skulle slippa utgöra en konstant belastning.

Det var också en potentiell jämställdhetsrevolution. Mammor, svägerskor och döttrar kunde avlastas, och ett arbete som utförts privat bli ett tydligt samhällsansvar.

Kärlekskraften, eller i det här sammanhanget snarare omsorgskraften, skulle belönas, oavsett om den gavs av kvinnor eller män.

Men samtidigt öppnades en ny marknad där män med utpräglat vinstintresse och konstant ovilja att betala skatt kunde fortsätta exploateringen. Och nu slapp de inte bara dubbelarbete, vissa kunde också bli stormrika.

Aftonbladet avslöjade i veckan att de större välfärdskoncernernas toppskikt i huvudsak ockuperas av män, medan en överlägsen majoritet av fotfolket är kvinnor.”

Är det ett dugg bättre om det är kvinnor som gör de där vinsterna eller sitter i toppskiktet?

”Jag har samtidigt visat hur riskkapitalbolagen – som till mer än 90 procent drivs av herrar – gör stora vinster på människors behov av vård och omsorg. Men också på att hålla nere lönerna och försämra anställningsvillkoren för just fotfolket – som om lönerna inte var tillräckligt låga i kommunal sektor.

Ofta när jag föreläser om vinsterna i välfärden träffar jag kvinnor som jobbar för Attendo, Carema, Frösunda eller någon annan dominerande koncern. När de får se svart på vitt vilka enorma vinster ägarna gör och vilka löner cheferna kammar hem visar de inte ett svalt akademiskt intresse. De blir rasande.

De har fått höra att det måste sparas, att varje sten ska vändas, att lönerna inte får öka. Och så får de reda på att vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda.

Vi brukar komma fram till att deras värkande ryggar, deras omsorgskraft och deras ansvarstagande är förklaringen till att verksamheten ofta fungerar hyggligt, trots den konstanta lönsamhetsjakten och personalglesheten.

De brukar tacka för att någon uppmärksammar deras slit, men de fortsätter vara rasande. För att vissa alltid tycks vinna och andra förlora, i hemmet liksom på jobbet.

Jag gissar att min numera bortgångna farmor skulle ha känt likadant.

För det var väl inte tänkt att också frigörelsen skulle exploateras.

Eller var det så man tänkte?

Läs artikelserien i Dagens Arena: Om riskkapitalbolagenassistansbranschens guldgossarlönepressen och kostnadsexplosionen.”

Och de som jobbar på golvet i vården blir väl inte mindre rasande om kvinnliga företagare är de som tar ut stora vinster? Som sagt.

Ja, och ”jämställdhetsfrågor har reducerats till RUT-avdrag och kvinnligt företagande” kan man läsa om i recensionen ”Rapport från feminismens Saudarabien” om Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism” i ETC.

Forskaren Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har enligt Andreas Gustavsson…

”… studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

I ”Män företagare i kvinnobranscher” kan man läsa:

”‘Kring millennieskiftet skedde en vändning’ Så här långt är det fler män än kvinnor driver företag i kvinnodominerade branscher, visar färsk forskning från Linköpings universitet. 

Birgitta Sköld på Linköpings universitet har studerat samtliga småföretagare åren 1993-2008 i 16 kvinnodominerade branscher. Hon konstaterar att mansdominansen har ökat i nästan alla av de 16 branscherna.
Kvinnors företagande har totalt sett ökat visar hon – men det har också mäns. Kvinnors andel av företagarna har minskat i 9 av näringsgrenarna.

– Kring millennieskiftet skedde en vändning. Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men sedan vände det och nu ökar mäns andelar mer än kvinnor, säger Birgitta Sköld .

Det är bara inom den privata barnomsorgen som kvinnor dominerar. Där är företagarna till 90 procent kvinnor. Samtidigt är privat barnomsorg fortfarande mycket ett Stockholmsfenomen och det är ett område där kooperativa former är vanligt.

Strukturella skillnader

Annan forskning visar också att det handlar om strukturella skillnader.  Kvinnors företagande är mer präglat av vad som kallas omsorgsrationalitet än lönsamhetsrationalitet, dvs är mer inriktade på att få verksamheten att fungera för brukarna än att generera stora vinster.”

Väldigt intressant! Kvinnor är mer intresserade av sina ”kunder” än att göra vinst, för män är vinsten viktigare? Dvs för kvinnor kommer vinsterna i andra rummet. Och för dessa kvinnliga vårdföretagare så är också vinsten viktig. De tycker att de ocksåska ha rätt att göra vinst.

”Avhandlingen visar att kvinnligt företagande missgynnas av stordrift och upphandling i konkurrens. Istället gynnas kvinnor av kundval och och smådrift, visar avhandlingen. I 10 av 16 studerade brancher snarare minskade det kvinnliga företagandet i takt med att upphandling gynnades.

Kommentator till den artikel Gustavsson refererar till skriver:

”Frågan om ansvaret för utförandet av välfärdstjänster är mycket intressant, är det i verkligheten inte så att det just är ansvarstagandet som blir lidande i en situation med privata entreprenörer inom välfärden? Uppdragsgivare och utförare skyller på varann när de goda resultaten uteblir och resultatet går ut över de som är beroende av de här tjänsterna. Är det inte just därför som det är vi skattebetalare som ska bestämma vilken slags välfärd vi vill ha, inte kommersiella intressen. Varenda människa med sunt förnuft inser att vinster urvattnar en verksamhet som är så personalberoende som de flesta välfärds tjänster är.”

Ja, vadå avnämarna?

En annan skriver:

”I Studio Ett, P1, berättar en orolig förälder om dotterns utbildning, hantverks – på ett privat gymnasium i Uddevalla. Skolan läggs nu ner med ett år kvar för ett antal elever.

Inte ett ord har sagts i förväg i år för att informera.
.
Gissa vilka som får ställa upp för dessa ungdomar?

Just det! Kommunerna – får stå redo med dyra reservplatser.
Samma sak för ungdomar vid ett idrottsgymnasium i Karlstad vilket rapporterades i Rapport igår.”

En tredje skriver:

”Bra att välfärdens Grupp 8 gör klart vad frihet är. För de som har råd. Konceptet känns igen från länder med djupa sociala klyftor och verkar obotligt. Just för att det är så lätt att bli bortskämd. Bidragsberoende till egen vinst drabbar över hela fältet. Man växer upp här och får allt och lite till. Är det så lätt att glömma var välstånd kommer ifrån?”

Och en fjärde svarar en kommentator:

”Märkligt!
Som om de äldre har någonsin träffat de som äger hemmen? Och för all del så låter det på dig att på de privata jobbar människor som inte har något med kommunen att göra.
Alla utbildas inom det offentliga eller skulle du vilja påstå att sjuksköterskor och undersköterskor utbildas av privata företag. Vill du att de skall väga dina blöjor när du själv ligger där?”

Ytterligare en kommentar:

”Det sorgliga är dessutom att alla dessa privata skol- och vårdinitiativ inom kort tid försvinner – ofta genom uppköp av några få stora mer eller monopolitistiska utförare som vill tjäna maximalt.
.
Konkurrensen är en chimär efter några år med detta system. Här gäller det att pressa kostnader bl a för riskkapitalet.”

Här en till:

”Skattefinansierad privatisering? Inte nog med det, skattefinansierad vinst också? Haha! Det måste bara vara i Sverige som ‘marknadens egna villkor’ är skattefinansierade!”

Och en till:

”Till den otillbördiga konkurrensen har man tumskruvar, sträckbänkar, saltade notor. Allt för att omöjliggöra kommunernas verksamhet. Glömde att det sitter säkert några charlataner här och där och gör vad de kan för att förstöra marknaden för det allmänna. Hur skulle annars privatiseringen se ut som en fördel?”

Och:

”Välfärden handlar om att handha människor i olika situationer, ibland i utsatta situationer. Att bygga, dra kablar mm är något helt annat. 

Läs gärna Maciej Zarembas artiklar i DN om new public management. ‘Det är det nya med New public management. Att också integriteten – polisens, lärarens, läkarens – kan bli föremål för prissättning och köpslagen’ skriver han.”

Zarembas artiklar om vården i Sverige idag…

7 mars, 2013 § 2 kommentarer

Den-olonsamma-patienten-683bild från Zarembas första artikel (den olönsamma patienten)

Socialistiska läkare har länkat alla fyra artiklar om sjukvården i Sverige som Maciej Zaremba skrivit, se  här.

Se också om ”Konferens med europeiska nätverket mot privatisering och kommersialisering av hälsa och socialt skydd”. Så det händer saker. Människor har börjat protestera och organisera sig! 🙂 Hoppas fler börjar reagera och reagera allt högljuddare.

Att samhällets övre skikt får avgöra vilken välfärd ett lands befolkning ska ha är stötande – om att vilseleda och begränsa handlingsutrymmet för demokratiska församlingar, samt om att avfärda frågor från den politiska dagordningen…

6 februari, 2013 § 8 kommentarer

GG[Uppdaterad vid lunch] Jättebra skrivet, Greider!

En av mina vänner i ett nätforum hade gillat en sida som är kopplad till skattebetalarnas förening (som faktiskt grundades redan 1921 på initiativ av Marcus Wallenberg, så denna förening har funnits ganska länge och är inget nytt fenomen!). Denna vän är en ung person, runt 18 år, som kommer från en familj i dessa övre skikt. Jag vet dock inte om dennes föräldrar har åsikter i linje med att vi betalar för mycket skatt…

Detta fick mig dock att tänka, igen, att majoriteten förlorar på att vi inte gemensamt och solidariskt via skatterna bekostar välfärd och diverse andra saker.

Jag vet om medelklassmänniskor i USA som plötsligt får vända på slantarna p.g.a. livshändelse som gör att inkomsterna reduceras kraftigt, kanske till ett minimum – och då står även den där (kanske t.o.m. övre medelklasspersonen) och har problem att betala sjukförsäkring, sina barns skolgång osv.

Men de som lobbar för skattesänkningar, RUT-avdrag och dylikt kommer från de kretsar där det finns pengar. De har råd att betala lobbyister osv. Det låter som om det är en exklusiv skara som betalar skatt.

Vi som inte har dessa de högsta inkomsterna har genom den skatt vi betalat bidragit till att bland annat bekosta de vägar som företagen transporterar sitt gods på. Om vi inte bidragit till detta skulle det bli ganska dyrt att transportera.

Och var är (s)? Var är den tydliga rösten för de svaga i samhället?

Om Almega.

Tillägg vid lunch: LO-juristen Claes-Michael Jonsson i ”Välfärd är inte en juridisk fråga” angående ”Oförenligt med EU-rätten hindra vinstbolag i välfärd”, det som Greider refererar till i början av postningen?

Jonsson skriver:

”Genom svepande hänvisningar till EU-rätten försöker arbetsgivarorganisationen Almega skifta fokus i frågan om framtidens välfärd. Men hur välfärden organiseras är inte en fråga för juridiska spetsfyndigheter. Det är i grund och botten en politisk fråga./…/

Almega hävdar att vi i Sverige inte själva kan välja hur vår välfärd ska organiseras. Men inom välfärdsområdet är EU:s kompetens begränsad. Nationell reglering är fullt möjlig – om svenska politiker så vill.[men det kanske de inte vill!!??]/…/

Almega påstår att LO är fixerade vid driftsformen. I sin iver att försvara de stora välfärdsbolagens rätt [vadå, om det är bra för patienter och ”avnämare???] att göra vinst på skattemedel tycks alla medel tillåtna. Det är beklagligt att Almega försöker att dölja dessa värderingar bakom en tunn juridisk fernissa./…/

Almega [gör] ett försök att avfärda frågan från den politiska dagsordningen./…/

Värderingar kan döljas i förmenta juridiska krav. EU-rätten kan används som verktyg för att vilseleda och för att begränsa handlingsutrymmet för demokratiska församlingar.”

Precis! Bra skrivet!

Och bryr man sig om ”avnämarna” (patienter, skolelever osv)? Eller exklusivt företagarnas/entreprenörernas ”rätt” att få driva företag?

Så kallad valfrihet…

28 november, 2012 § 8 kommentarer

Den här boken verkar väldigt intressant! Om den kan man läsa:

”För tjugo år sedan föddes det som kom att marknadsföras som valfrihetsrevolutionen. Allt som kunde konkurrensutsättas skulle ut till försäljning.

De så kallade marknadskrafterna krävde accelererad avkastning oavsett socialt eller miljömässigt pris.

Eller enklare uttryckt, de rika ville bli ännu rikare. Och lyckades.

Den här boken består av ett urval bilder gjorda under dessa år.”

Se också recensionen ”Bilder av ett sjukt Sverige – Robert Nyberg driver med makten i ny bok”:

”… han är ett slags Sokrates som bestämt sätter vår management-tidsålders maktmänniskor på pottan. Genom att låta motparten få sista ordet. Och genom att visa upp hur direktörerna resonerar. På så vis ger han oss en direkt gripbar bild av den aktuella klasskampen, inklusive dess ideologiska ramar.

Och att han går iland med det beror inte bara på visdom utan även på en teckningsteknik som låter kropparna samspela med ordlekarna. Lögn skiljs från protest med hjälp av hållningen och ansiktsuttrycken.

De besuttna känns igen på att de vrider ryggraden och ler falskt, medan vanligt folk står stadigt på jorden när de levererar sina revanschrepliker.”

Göran Greider uttrycker det så bra i ”VINTER i välfärden”, samt om varför företagsmodellen är fel när det gäller utbildning…

27 oktober, 2012 § 4 kommentarer

Väldigt bra skrivet! Ja, det är VINTER i välfärden.

S borde sätta ner foten ordentligt och säga NEJ!

Greider skriver bland annat:

”Exempelvis blir de kvalitetskrav som det skissas på i praktiken betydelselösa, såvida inte en enorm och dyrbar kontrollapparat byggs upp.”

Sant! Ska skattepengarna verkligen gå till detta?Vinster borde förbjudas helt! Och tveklöst. Så bra skrivet!

Och mer om övermänniskoidealet: Och skolan plottras sönder. Den enes valfrihet blir den andres avsaknad av valfrihet. 

Och vad händer om skolor går i konkurs?

Diane Ravitch skriver i bloggpostningen ”Varför företagsmodellen är fel när det gäller utbildning”:

Tim Holt skrev en fantastiskt bra postning för ett tag sen angående varför företagsmodellen inte är rätt modell för utbildning [i bloggpostningen ‘Utbildning och företagsmodellen‘]. Han postade den här som en kommentar.

Tim är naturkunskapslärare i Texas.

Han påpekar i sin postning att många nya företag öppnar varje år och nästan lika många företag läggs ner.

Det är häpnadsväckande att tänka på de företag som en gång var kända namn – som Polaroid, Eastern Airlines, Pan Am, Woolworths – som är borta.

Företag fungerar på det sättet. Nya öppnar, en del klarar sig, andra inte.

Gamla företag dör en efter en. Investerare lära sig att leva med omrörning, instabilitet, en viss mängd kaos.

[Detta slags] kaos är inte bra för barn. Inte heller är instabilitet det.”

Och i bloggpostningen  Skola driven med skolpeng slår igen, ungar övergivna” kan man läsa:

En skola driven med skolpeng slog plötsligt igen sina dörrar, låste ute eleverna och kallade det att ge upp.

Skolans ägare sa att [skol/lokal]utrymmet bara kunde hantera 75 elever, men han hade skrivit in 400.

Föräldrarna var inte glada. De sa att skolan samlat in ungefär 2 miljoner dollar [ca 14 miljoner kronor]. De var förbryllade.

Det är jag också.

Hallå, detta är den fria marknaden. Affärer kommer och försvinner.

Saker händer.

Gå och handla nån annanstans, konsumenter.”

I länkad artikel kan man läsa:

”Sex veckor in i skolåret stängde en skola i Rocklin sina dörrar. Fyrahundra ungar fick i fredags veta att deras skola ska stänga och att tisdagen var deras sista dag i skolan. 

Men många föräldrar säger att Horizon-VD:n använder falska ursäkter för anledningen att dörrarna stängs till Horizon’s Accelerated Learning Academy campus. Arga familjer rasade ännu mer i tisdags över det många anser vara lama ursäkter för nedläggningen.

‘De får mellan 5 000 till 7 000 dollar i reda pengar [ca 35 000 till 49 000 kronor]  (för varje elev),’ sa föräldern Shauna Vorchers. ‘Det är 4,2 miljoner dollar [motsvande ca 29,4 miljoner kronor] i finansiering och han säger åt mig att vi inte kan stanna här och att han inte kan hitta en [annan, ny] byggnad eller fixa säkerhetsfrågorna? Skaffa en ny byggnad. Få hit polisen. Stoppa detta. Detta är inte sanningen.'”

Och varför har man säkerhetsproblem, kan man fråga sig! Inte undra på, i ett samhälle med enorma klyftor mellan människor.

Och privatiseringen av assistans utnyttjas av skrupelfria fuskare, vilket förmodligen gör att förtroendet för systemet undergrävs och det drabbar dem som verkligen behöver assistanshjälp! Bedrövligt!

Läs Ann-Charlott Altstad i Den sponsrade framtiden är inte vår – Ann Charlott Altstadt om sammanblandningen av samhällets eliter, och varför progressiva förändringar inte inträffar”:

När kapitalet fick partibok – det senaste numret av den socialdemokratiska tidskriften Tiden innehåller en av årets absolut viktigaste artiklar.

Daniel Suhonen och Felix Antman frågar vad som händer med vår demokrati när den politiska och ekonomiska eliten sammansmälter.

Näringslivets opinionsbildande verksamhet har som bekant varit en megasuccé, vi lever i ett land vi inte längre känner igen. Men idag har strategierna slipats till en skrämmande snillrik saklighet – om ett parti står i vägen för näringslivets intressen måste inte längre partiet förlora val, det måste förändra sin politik!

Suhonens/Antmans artikel hissar indirekt piratflagga över den socialdemokratiska kongressen 2013.

Kommer motionerna för att välfärdsimperierna ska fortsätta att håva skattepengar vara skrivna av pr-byråer på uppdrag av riskkapitalbolag? Vilka av kongressdeltagarna har själva armhålorna långt nere i syltburken och vilka sponsras direkt av näringslivspengar?”

Precis!

Och hon skriver vidare oerhört kritiskt mot media och journalistkåren:

”Till en krönika i Arbetet/LO-tidningen uppfann jag begreppet ‘Det eviga nuets diktatur’ för att fånga den tidsanda, politiska klimat där hur många Prime-, vård- eller korruptionsskandaler som helst kan avslöjas utan att det får några politiska konsekvenser.

För det är mediebevakningen som vaktar det tomma skalet demokratin och journalisterna och reportrarna stämmer av nyheter med det trånga borgerliga nuet utan att rapportera/analysera utifrån den ständigt expanderande rum-tiden.

Att vår samtid en gång häftig debatterades och kritiserades har fallit i glömska.

När det förgångna, bara några år tillbaka i tiden, kapats bort försvinner samtidigt de politiska alternativen och vägen mot framtiden smalnar av till en återvändsgränd. Allt vi har är detta nu-läge som tycks funnits förevigt format av naturlagar.”

Om att alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är OMÖJLIGA. Alla privata och individuella förändringar är DÄREMOT MÖJLIGA. Samt om att socialisering aldrig är populärt – UTOM vid ett tillfälle: nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna…

25 oktober, 2012 § 13 kommentarer


Ur ETC.

Se också artikeln ”Lobbyisterna blir alltmer desperata.” 

Nina Björk skriver väldigt bra – och ironiskt i sin bok “Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde”:

”All systemkritik är flummig och utopisk, och utopierna är faktiskt – tackom och lovom – döda. 

Å ena sidan.

Å andra sidan: YOU CAN DO IT, THE SKY IS THE LIMIT, det finns inga begränsningar, om du bara vill tillräckligt mycket så kan du. 

I tidskriften Amelia läser jag till och med ‘du kan skapa din egen lycka.’

Fördelningen av OMÖJLIGT och MÖJLIGT följer i dag en strikt linje.

Alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är omöjliga. Alla privata och individuella förändringar är möjliga.”

Så sant!

INGA politiska, samhälleliga eller kollektiva förändringar är möjliga (samhälle och ekonomi följer bara naturlagar), men ALLA privata och individuella är – bara vi tror tillräckligt på dem!

Och försätter vi enskilda individer trots det inte berg, så beror det bara på oss själva, inte strukturer, förhållanden bortom oss själva. Kanske har vi inte trott tillräckligt starkt, försökt förändra oss tillräckligt mycket. har någon svaghet eller defekt (Gud förbjude!).

Se tidigare postningar under kategorin positivt tänkande. Amerikanskan Barbara Ehrenreich skriver upproriskt om ”Smile or Die”, dvs ”Le eller dö”. Bry oss om politiken eller samhället ska vi inte! Och vi ska tänka minst lika politiskt korrekt som nånsin förr. Inte vara systemkritiska.

Och tankekraft kan som sagt försätta berg ska vi fås att tro.

Och Amelia tjänar storkosan, liksom alla ”lycko-terapeuter”. Bara man inte ifrågasätter systemet eller samhället. Bara man inte engarerar sig och diskuterar politik. Såvida inte ens åsikter rör sig inom en viss åsiktsinriktning.

Det högern anklagat vänstern för gäller minst lika mycket dem själva.

Och är detta ”frihet”? Retoriskt pratar man om ”frihet”, men vad slags frihet pratar de om? Och hur fria är vi egentligen? Har vi blivit mindre tvungna? Är tvången färre? Eller är de bara annorlunda – till vilket pris? Kan det också vara så att vi till och med är mindre fria? Mer tvungna? Har fler tvång? Tvång som vi inte riktigt valt?

Läs ”Vinstförbud eller valfrihet – och om den enda vägens politik”:

”Annika Lundius, vice vd för Svenskt Näringsliv, pratar i dagens Aftonbladet ‘klarspråk‘ om vad vinstbegränsningar i välfärden innebär. Då försvinner valfriheten slår hon fast.

Det där med valfrihet i välfärden tycker jag är intressant.
Hur många har exempelvis medvetet valt sin husläkare? Hur många är det som väljer vårdcentral efter kvaliteten på sköterskorna och läkarna? Hur många funderar över vilka sjukhus som har mjukaste bäddarna och största tv-apparaterna i väntrummet när den akuta sjukdomen drabbar eller en olycka har inträffat?
Det är inte alltid den valfriheten som efterfrågas och är viktig på sjukvårdsområdet.
Viktigare är ju att det överhuvudtaget finns en vårdcentral i närheten eller att inte behöva färdas flera mil när olyckan är framme och akut vård behövs. Eller att desperat trampa mellan apoteken för att hitta sin medicin eller…
Allmänhetens valfrihet förefaller ju aldrig så viktig som när den får utgöra alibi för marknadsaktörernas vinstintressen.”
Så bra skrivet och sant! ”Valfrihet” används som alibi för marknadsaktörers vinsintressen!
”När det gäller att skära i välfärden däremot brukar det heta att det inte finns några alternativ utan att nedskärningar är ‘den enda vägens politik./…/
Socialisering däremot är ju aldrig populärt UTOM vid ett tillfälle. Nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna.”

Ett hjärta RÖTT skriver att det är ”Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna”. Håller helt med! Trist!

I privata företag, i fackföreningar så har man eller erbjuder sjukvårdsförsäkringar. Vad kan detta innebära för dem som inte jobbar? Som redan kanske har det tufft p.g.a. försämrade försäkringssystem? Får de det ännu sämre?

Och hur är det med meddelarskyddet i privata verksamheter?

I DD kan man idag också läsa ”Sjukresa med 92-åring körde vilse.”Vi riskerar få se mer och mer av främlingsfientlighet, även här i Sverige. Väljare som kanske skulle ha röstat på S går till SD. 😦

Mer angående vinstdrivna skolor: ”Ja, ‘marknaden’ kanske kickar ut mig efter jag har misslyckats, men till vilka kostnader har jag gjort mina misstag? Hur många liv har jag negativt påverkat? Vilka slags skador kan jag oåterkalleligen ha orsakat?” (Och vilka paralleller kan dras till andra vinstdrivna välfärdsföretag?)

11 oktober, 2012 § 8 kommentarer

I Ravitch nästa bloggpostning publicerar hon det brev en läsare så oerhört bra skrivit till Tom Segal angående prisandet av vinstmotiv i utbildning:

”För 8 år sedan skulle jag ha hållit med dig i ditt sätt att se, Mr Segal.

Tyvärr så är dina ansträngningar att måla den offentliga utbildningsgemenskapen i  trängande behov av vinstmotiv djupt felaktiga.

Jag har tillbringat de senaste 8 åren som lärare i offentliga skolor drivna med skolpeng, vilka är inget annat än privatiserade offentliga skolor.

Min erfaranhet och data visar att dessa sällan presterar bättre och i 1/3 av fallen så presterar de sämre än traditionella offentliga skolor.

Felet du gör är att du tror att dynamiken i den kapitalistiska marknaden går att appliceras på/inom det uppdrag som den offentliga sektorn har. Så är fallet helt enkelt inte.

Genom lag så måste skolor ta emot alla elever som vandrar in genom dess dörrar. Nämn ett [enda] företag som har detta mandat. Det finns helt enkelt inget sådant [företag].

En konkurrenspräglad marknad baseras på val. Val hos säljaren att erbjuda produkten och val hos dess konsument att förkasta hans/hennes produkt. I slutänden så behöver inte säljaren sälja till någon enda en och konsumenten behöver inte köpa någonting (vare sig det beror på att de inte vill ha varan eller inte har råd med den).

I utbildning så är detta oacceptabelt. Hela den grund som offentlig utbildning vilar på är anti-tävlingsutformad och av goda skäl. I tävling så finns det alltid någon som förlorar. När vi har med barn att göra så är detta oacceptabelt.

Om utbildning blir vinstdriven kommer vi att till slut stå där med detsamma som vi har inom sjukvården – 40 miljoner människor som lämnats med ingenting medan de vinstdrivna aktörerna gör enorma vinster.

För vårt land vore detta oerhört destruktivt.”

Han fortsätter:

Om du inte redan har gjort det så skulle jag uppmuntra dig att skaffa dig erfarenheter [en grundläggande examen] och [sen] gå ut i ett klassrum i den offentliga utbildningen i minst ett år.

Jag tror inte att någon som inte faktiskt har varit lärare i offentlig skola har någon rätt att myndigt kritisera den, särskilt inte ur ett perspektiv som eventuellt är skadligt, som det att introducera vinstmotiv i offentlig utbildning.

Jag finner det anmärkningsvärt att människor som inte har någon utbildningserfarenhet agerar som om de vet vad som är bäst för utbildningskåren själv. Ingen annan yrkeskår skulle acceptera detta sorts beteende./

Föreställ dig att jag skulle föreslå svepande förändringar i bankvärldens inevestringssektor, utan att ha några erfarenheter alls som IB [en person med IB-diplom? Dvs med någon av utbildning och erfarenhet].

Ännu värre, föreställ dig att jag inte bara kritiserade denna, utan också hade många miljarder dollar för att börja förändra yrkeskåren [,hela arbetsplatsen] och dess ekonomiska struktur/er.

Ja, ‘marknaden’ kanske kickar ut mig efter jag har misslyckats, men till vilka kostnader har jag gjort mina misstag? Hur många liv har jag negativt påverkat? Vilka slags skador kan jag oåterkalleligen ha orsakat?

Barn är inte testobjekt för de megarika eller för riskkapitalister. Om någon vill förändra och ‘reformera’ offentlig utbildning borde de starta med att skaffa sig djup erfarenhet i klassrummet för att direkt lära sig var de verkliga utmaningarna finns.”

Bra sagt!

Var finns de verkliga utmaningarna?

Dessutom påpekar flera av debattörerna i den amerikanska debatten (främst i bloggar, för tidningar och annan media för inte upp dessa frågor eftersom de inte är riktigt opportuna i det politiska klimat man har i USA – och i en stor del av resten av västvärlden idag) att ett grundläggande problem för det att kunna prestera bra i skolan är de enorma klasskillnaderna i USA. Och det finns många anledningar till att det blir betydligt svårare att prestera bra i skolan om man kommer från ett fattigt hem (barn väljer ju inte heller i vilken familj de föds in i)! 

Väl värt att tänka på också här. 

Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch om skolpolitiken i USA – ser vi klara paralleller till det som händer i Sverige?

7 oktober, 2012 § 3 kommentarer

Den väldigt ilsket och upprört debatterande Diane Ravitch i bloggpostningen ”A Conversation about the Goal of Reformers” i supersnabb bloggning:

”Jag skrev en postning om attackerna på lärare, en postning som fick en del intressanta svar. 

Läsare A skrev:

”Detta har absolut ingenting att göra med lärarkvalitet. Detta har allt att göra med att:

1 Förinta fackföreningar,

2 Förinta offentlig utbildning

3 Plundra skattefinansierad utbildning för [att gynna] vinstdrivna företag

4 Kontroll av allmänheten för att för all framtid bevara de 1 % [i toppen]

Men detta kommer inte Bill och Arne [Duncan; nuvarande skol/utbildningsminister, som tillhör Obamaadministrationen och alltså ligger till ‘vänster’!!!] att säga offentligt.”

Kommentator B skriver något i stil med (läs Ravitchs bloggpostning för att se originaltexten på engelska):

…vi måste övertyga föräldrar i alla klasser att 1) utbildning är bäst när den lockar fram talangerna och passionerna i barn och 2) industrialiseringen av skolgång har den effekten (och kanske också den utformningen) att den kväver detta [dessa båda saker].”

Och vi i Sverige är också på väg att i rask takt kopiera detta!? Läs även “The Exhaustion of the American teacher.”

Den sociala rörligheten kommer att bli mindre i Sverige också (har redan blivit det?), p.g.a. hur skolan utformas, med RUT-avdrag för läxhjälp, med ökande klyftor osv. Se t.ex. Daniel Lind på detta tema.

Och ALLT kan man tydligen omsätta i pengar! En trend som omsätts mer och mer och mer. Men vad gör denna med oss människor?

Ja, vi låter oss köpas och säljas??? Vi blir mer och mer objekt och inte subjekt i detta samhälle, tack vare hur det fungerar och den politik som förs (från höger till, tyvärr, vänsterhåll)? Ja, ”är du lönsam lille vän?”

Andra svar Ravitch fick på den postning hon länkade (ganska fritt och snabbt översatt):

”De här människorna försöker inte förbättra offentlig utbildning.

De har en agenda på förhand – och den har ingenting att göra med detta [att förbättra offentlig utbildning?].

Inga fakta i världen kommer att ändra deras agenda. 

De saknar förmåga att höra det du säger. De ger blanka fan.”

En australiensisk lärare skriver:

”I Australien har vi en fras ‘teacher bashing’ [ungefär ‘lärartrakasserande’] och det verkar som om denna praxis är väl etablerad i USA också.”

Ravitch m.fl. ifrågasätter också, som jag uppfattar det, i vilken grad individuell lön VERKLIGEN förbättrar lärares prestationer!* Jag undrar också. I vilken grad? Upp till vilken gräns? Sen må lärare generellt vara underbetalda jämfört med andra yrkeskategorier (något som verkar vara sant både i USA och Sverige). Men det är delvis en annan fråga. En som jag personligen är mindre intresserad av.

Jag ogillar starkt den skolpolitik vi har i Sverige idag! Som också i raketfart går i denna riktning.

*) Att tro att ALLT kan köpas för pengar, kan det vara att underskatta det som driver människor? Däremot är det ju så, har det också visats, att vi behöver ha pengar för att leva på en skälig eller rimlig nivå för att göra ett gott jobb, men över en viss gräns så gör vi inte ett bättre jobb, utan kanske har ”väldiga” inkomster (jag tror inte de behöver vara så ”väldiga” heller) snarare demoraliserande effekt!? Detta finns det också forskning på.

Vidgade klasskillnader – och VAR är oppositionen?

23 september, 2012 § 11 kommentarer

Ja, vadå individualitet? Se om Lyxfeber och att jämföra sig med varandra.

Och här några intressanta synpunkter på skolan och hur det resoneras om den (ur Lärartidningen). Vi förlorar kanske även samhällsekonomiskt på hur skolan idag organiseras och fungerar!  Jan Björklund visar återigen sin okunnighet (och arrogans?). Jättebra skrivet! Och var hamnar pengarna som vissa tjänar? Bra skrivet! Och sant!  Och vad sysslar media med? TV (även SVT) och tidningar! Och bland alliansföreträdarna så har inte bara Annie Lööf Margaret Thatcher som förebild, utan det har också 1:a vice ordförande i KD:s ungdomsförbund Sara Skyttedal och hon har inte bara Thatcher utan också Reagan som idol!? Men människor har börjat reagera och förhoppningsvis kommer fler proteströrelser med tiden. 

Osolidariskt samhälle…

26 juli, 2012 § 16 kommentarer

Är dessa personer verkligen mer med sina barn? Vill deras barn vara mer med sina föräldrar än de är? Har de inte fullt upp med sitt? Är inte detta argument bara en ganska dålig ursäkt?

Och vad lär sig dessa barn om hushållsarbete och städning? 

Nedanstående insändarskribent skriver väldigt bra om det osolidariska med detta avdrag. För alla har inte råd med det, men det är säkert väl förankrat hos dem som har råd och som använder det. Vi lär oss att vara osolidariska, att de som har har rätt till mer. De som har lär sig att de har rätt till mer och en massa andra rättigheter, som man inte får ifrågasätta. Däremot får man ifrågasätta andras, mindre bemedlades, rättigheter. George Monbiot skriver i ”Lead Soldiers”om arrogansen hos många i den ledande klassen:

”I have long seen the Countryside Alliance as a neo-feudal organisation, run by the landowning class and resentful of the intrusions of democracy upon its traditional privileges.

The Alliance, whose board is populated by dukes, lords and baronesses, asserts the right of its members to kill what they want and how they want. When anyone objects, it characterises the objection as the oppression of rural people by urbanites. In reality, rural opinion on these and other matters is diverse and divided, while many of the most ardent killers (who spend a fortune on shooting grouse, stags and driven pheasants) make their money in the City and other parts of the urban economy. This is not a clash between rural and urban values, but a clash between aristocratic and democratic values.”

”After 800 years, the barons are back in control of Britain”:

”The Magna Carta forced King John to give away powers. But big business now exerts a chilling grip on the workforce.”

Ja, klassamhället är på väg tillbaka, inte bara i Storbritannien, utan också i Sverige och en massa andra länder.

Professorn och överläkaren vid Mittuniversitet Inge Axelsson skriver i Visst finns det belägg för att vinst i vården ger sämre kvalitet”:

Det finns inga belägg för att vinstdrivande verksamheter skulle hålla sämre kvalitet eller utarma välfärdsstaten’ skriver Widar Andersson i DN Debatt 24/7.
 
Jo, det gör det visst.”

Se tidigare inlägg ”Kanadensisk studie rörande privat vinstdriven kontra privat icke vinstdriven sjukvård…” 

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin arrogance – powerreflektioner och speglingar II....