Mer om nyliberalismen och dess effekter och högervridningen av vänstern, samt om allt fler ifrågasättanden av rådande ekonomiska doktriner…

24 november, 2011 § 4 kommentarer


Elizabeth Warren säger i videon att…

”… stora företag hyr arméer av lobbyister…”

… för att påverka politiker (och allmänhet). Vad har den lilla människan att sätta emot? Media hjälper inte till med motbilder heller.

Och tillvaron för småföretagare är tuff i USA, om nu någon trodde något annat…

Har egentligen inte tid att blogga… Men vill samla dessa artiklar i en postning, för egen del.

Göran Greider i ledaren ”Ett bedrövligt skådespel”:

”Där är de alltså,trädda på en och samma tråd: Juholt, Miliband, Gabriel, Obama.

Det genomgående problemet är också att ingen av dem på allvar vågat utmana de tongivande delar av sina egna rörelser som mer eller mindre accepterat en allt mer borgerlig syn på samhälle och politik.”

De är utsatta för enveten lobbying och så hjärntvättade med nyliberala idéer? Trots att vi nu börjar se vad detta slags politik leder till; större och större klyftor, så småningom kanske enorma spänningar i samhället och människor som saknar skyddsnät när en rejäl ekonomisk kris väl inträffar.

Ingemar Göransson har skrivit ett långt blogginlägg ”Drömmen som försvann”, som är väl värt att läsa. Det börjar som följer:

”Det brinner i London. Det är kravaller i Aten. Det är protester i Madrid och tusentals människor visar sitt missnöje med arbetslösheten genom att ockupera en park i den globala spekulationsekonomins huvudstad New York. Och inte bara i London som sagt, utan i snart sagt varje storstad i västvärlden upplever sedan sensommaren 2011 omfattande protester.

Ligister, kriminella och gangsters var den bild som förmedlades till oss av media från London, Aten och andra städer. Det må vara sant att det funnits ett inslag av människor som tagit chansen när den serverats. Men för att vi ska förstå VARFÖR det över huvud sker upplopp som de som plågat London och andra städer måste vi förstå den frustration, det missnöje och den desperation som många i inte bara den brittiska underklassen känner idag.

Den brittiske lokföraren Alan Finton beskrev i min bok ‘Arbetarrörelsens kris – Mellan reformism och marknadsliberalism‘ utvecklingen i Storbritannien med orden ‘nyliberalismen förstörde arbetarklassens liv‘. Och det vi sett i Storbritannien och på andra håll sedan sensommaren 2011 är en spegel av det förstörda livet.”

Om Göranssons bok kan man läsa:

”Författaren Ingemar E. L. Göransson beskriver och analyserar den utveckling och ideologi som skapade var reformismens största framgång historiskt sätt.

Men boken beskriver också de mekanismer och den ideologi som var grunden för den revolt som högerkrafter i nyliberal tappning som likt Margaret Thatcher och våra egna moderater i sina strategier och retorik har tvingat tillbaka välfärdsstaten till förmån för en ojämlikare marknadsliberal välfärd för många men inte alla.”

Och det är inte ”bara” arbetarklassen som har det tufft. Det har medelklassen också i ”föregångsländer’ som USA och Storbritannien! Om nu någon i medelklassen i Sverige trodde något annat.

Greider fortsätter i ”Borg – skicklig ickepolitiker”:

”Arbetslösheten är idag högre än när Borg tillträdde och skulle den slå till ordentligt de närmaste åren kommer stora grupper att stå oskyddade på grund av försämringen av a-kassan som han genomdrivit.”

Precis! Slår arbetslöshet och kris till då står många i Sverige där – oskyddade. Han påpekar också att konkurrensen inte är så stor för Borg heller i Europa:

”Nåja, konkurrensen i ett Europa som sjunker som en sten mot recession är i och för sig inte mördande.

Men det är onekligen symboliskt att en finansminister som praktiskt taget inte uträttat någonting vinner mästartiteln.

Den majoritet av svenska folket som – mot Borgs inrådan – röstade nej till euron la naturligtvis den viktigaste grunden till att det gått hyggligt för Sverige. Perssonregeringarnas saneringar och budgetregler la en annan grund för Borg.

Det han själv bidragit med är att via jobbskatteavdragen sänka skatterna, dock utan att tala om för svenska folket vad som är syftet med den ‘reformen’: att hålla tillbaka lönerna.”

Borg framstår som oberoende expert. Media gillar att beskriva honom som sådan? Och han bidrar själv till den bilden, odlar och omhuldar den. Men han är inget annat än ideolog. Hans och alla hans allianspartners politik vilar på en högerideologi och inget annat? Effekterna av denna kommer vi att få se så småningom.

Efter en 30-årig Reagan-era så lever 45 % av amerikanerna utan ekonomisk trygghet, se ”45 % av alla amerikaner lever utan ekonomisk trygghet.” Vad för slags politik och ekonomiskt tänkesätt grundas detta på? Den enda vägens politik?

Björn Fridén på Alliansfritt Sverige är inne på samma linje; om framtida kris och massarbetslöshet, se ”Nyheter i korthet: Kissblöjor, favvoministrar och en misslyckad upphandling av ekorrar”:

”I ett större perspektiv blir plötsligt caremaskandalen plötsligt förståelig.

Hur ska de borgerliga kunna upphandla omsorg om de inte kan upphandla en gran?

En kraftig majoritet av Sveriges kommuner, även borgerligt styrda, är motståndare till att riskkapitalbolag i skatteparadis får driva vård i Sverige.

Men några sådana krav kan de enligt lag inte ställa vid upphandling.

Vi har alltså lagar som tvingas fram överfulla kissblöjor.

Anders Borg har utnämnts till Europas bästa finansminister av tidningen Financial Times. Det är mer oklart vem som är favoriten bland allt fler arbetslösa, allt fler förtidspensionerade, och den fattigaste tiondelen av befolkningen som på drygt 3 år fått 20 års inkomstutveckling helt utraderad.

Maria Ludvigsson, ledarskibent på tyskvänliga Svenska Dagbladet, tycker inte att politiker ska ägna så mycket tid åt att lyssna på folk. Goda nyheter för Ludvigsson: På högerkanten lyssnar man i alla fall på de som donerar stora summor i hemlighet.”

Och återigen; en stor kanadensisk studie har visat att dödligheten är större i privat VINSTDRIVEN sjukvård jämfört med privat ICKE VINSTDRIVEN sjukvård. Ytterligare en anledning att ta bort det incitamentet eller i all synnerhet att granska det och som sagt verkar det finnas anledning att ifrågasätta det?

Greider i första ledaren:

”Håkan Juholt väckte liv i något – men tordes inte löpa hela linan ut.

Och de som står i mitten och på den vänstra sidan i hans eget parti har heller inte vågat ställa sig upp och en gång för alla slå fast att svensk politik nu behöver en annan inriktning, där frågorna kring den sociala jämlikheten och inte minst offentlig sektor ställs i fokus/…/

Visst är det så att det mediala drevet mot Juholt har en enorm betydelse.

Men det är något mer här.

Problemet är att det socialdemokratiska partiet tycks helt oförmöget att välja väg och jag tror att det är därför som det interna krypskyttet mot s-ordföranden inte tycks upphöra: en Tomas Östros, en Anders Johansson och till och med en Mona Sahlin eller rentav en Sven-Erik Österberg fortsätter uppenbarligen att hoppas på att socialdemokratin ska ta det avgörande steget mot mitten och kasta av sig det sista av den radikala tradition som rörelsen föddes ur.

Det är ett bedrövligt skådespel.”

Jo, jag håller nog med…

Det finns inget glasklart eller självklart i den politik som förs, som enbart baseras på ekonomi och inget alls på vad slags samhälle vi vill skapa; att olika politik bygger på olikheter i synen på människor. Jag ogillar starkt folk som slår sig för bröstet i någon slags övermänniskotro. Vi har alla det gemensamt att vi är sårbara något den norska allmänläkaren Anna-Luise Kirkengen skriver i boken ”Inscribed Bodies” där hon hänvisar till den hebreiske universitetsfilosofen Avishai Margalit och hon skriver om honom:

”He finds it more fruitful to construct a negative argument, based on the fact that human beings share the morally relevant characteristic of being ‘something which can be humiliated’. This negative argumentation, he states, far surpasses in usefulness all of the positive ones /…/

A decent society is reflected, according to Margalit, in the way its institutions meet the most vulnerable of its members – or its non-members.

Any measures which marginalize people stigmatize them. And a stigma is the public sign of deviation from the norm, be it the norm of honor, mores, gender, race, faith or function.

Regarding the concepts of honor, self-respect and self-esteem, Margalit writes: ‘A humiliating society is one whose institutions cause people to compromise their integrity,’ and, ‘a decent society is one whose institutions do not violate the dignity of the people in its orbit.”

Lars Pålsson Syll frågar sig i “Straight from the horse’s mouth – Bank of England’s Andrew Haldane on the inadequacy of modern finance” eller ungefär “Jag har det från säkert håll – bank of Englands Andrew Haldane om ofullkomligheten i modernt finansväsende”:

“Bidrar verkligen den finansiella sektorn med ett nettobidrag till samhället? Många har kanske tvivlat på det.

I en intressant artikel [‘Vad är bidraget från den finansiella sektorn?’] så tar Andrew Haldane i stor utsträckning ställning för en av de två [???] – och precis som yours truly [er förbundne] – har ifrågasatt det sociala värdet av den överuppblåsta finansiella sektorn i den nyliberala avregleringseran:

’Det är inget tvivel om att den finansiella sektorn har ett betydande inflytande på den verkliga ekonomin.

Finanskriserfarenheter gör detta alltför klart … Men de svarar inte på frågan vilket positivt bidrag finanssektorn gör i normalt, lågkonjunkturtillstånd.”

Annonser

Om eliter som smickrar sig med att fattigdom och andra tillstånd är självvalda tillstånd…

30 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Fler videor med Ehrenreich om positivt tänkande.

Barbara Ehrenreich skriver på sidan 212 i sin bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om att de västliga eliterna de senast århundradena eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen har smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd.

Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagarna tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla.”

För att de hade jobb, om än minimalt betalt??

”Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning.”

Så de inte skulle ifrågasätta förhållandena, utan istället (vare sig det var berättigat eller inte) ifrågasätta sig själva.

”Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd. Köerna på arbetsförmedlingarna och hos de kyrkor som delade ut gratis måltider innehåller människor som anstränger sig och sådana som inte gör det, både vaneoptimister och kroniskt deprimerade.”

Inte bara i Sverige utan också i USA har människor blivit hjärntvättade med alla dem som utnyttjar systemen, något jag till min häpnad upptäckt via min pojkvän som är amerikan och boende i USA!

Men hur är det med det egentligen? För att inte tala om det med kollektiv bestraffning istället för att skapa ett system där de som utnyttjar systemet hindras från att göra detta. Är det tvunget att förändra systemet till det sämre – för alla?


Ehrenreich skriver vidare:

“När och om ekonomin återhämtar sig får vi aldrig tillåta oss att glömma bort hur utbredd vår sårbarhet * är, hur lätt det är att hamna i en spiral ner mot utblottande. Lyckan är naturligtvis inget som är garanterat ens för dem som har för mycket, är framgångsrika och älskade. Men att lyckan inte är det självklara resultatet av lyckliga omständigheter betyder inte att vi kan finna den genom att göra en resa i vårt inre och ompröva våra tankar och känslor.”

Där andra moralistiskt står och pekar finger åt oss och menar att vi måste ta oss i kragen och att vår situation är självförvållad, även fast den beror på strukturella saker.

Se Ett hjärta RÖTT i ”Sortering av sjuka i A- och B-lag.”

Ehrenreich skriver vidare:

”De hot som vi stå inför är verkliga och kan bara bemästras genom att skaka av sig självupptagenheten och ta ställning i världen. Bygg upp fördämningarna, skaffa mat åt de hungriga, hitta en bot, stärk ’alarmpersonalen’! ** Vi kommer inte att lyckas med allt detta, i varje fall inte på en gång men – om jag får sluta med min egen hemlighet om lyckan – vi kan ha det fint medan vi försöker.”

*den norska läkaren och professorn medicin Anna Luise Kirkengen refererar till den judiske filosofen Avishai Margalit i sin bok ”Inscribed Bodies” och skriver om saker som är tillämpbara inte bara i medicinen tycker jag, trender i samhället går igen bland annat i medicinen, där man lägger (hela) ansvaret på individen. Detta betyder inte att jag tycker att vi som enskilda individer inte har något ansvar över huvudtaget för något (fast detta är ämne för en annan bloggpostning):

”He [Margalit] finds it more fruitful to construct a negative argument, based on the fact that human beings share the morally relevant characteristic of being ‘something which can be humiliated’. This negative argumentation, he states, far surpasses in usefulness all of the positive ones /…/

According to Margalit, human beings no longer have Truth, God, Wisdom, Language, or the Law of Nature or History in common.

Paradoxically, however, they do all share the ability to be humiliated.

[paradoxalt så delar vi alla förmågan/egenskapen att bli förödmjukade].

A decent society is reflected, according to Margalit, in the way its institutions meet the most vulnerable of its members – or its non-members. Any measures which marginalize people stigmatize them.

[ett anständigt samhälle reflekteras, enligt Margalit, i det sätt dess institutioner möter de mest sårbara av dess medlemmar – eller dess icke-medlemmar. Varje åtgärd som marginaliserar människor stigmatiserar dem].

And a stigma is the public sign of deviation from the norm, be it the norm of honor, mores, gender, race, faith or function.

[och ett stigma är det offentliga tecknet på avvikelsen från normen, må det vara hedersnormen, seder, kön, ras, tro eller funktion].

Regarding the concepts of honor, self-respect and self-esteem, Margalit writes:

‘A humiliating society is one whose institutions cause people to compromise their integrity,’ and, ‘a decent society is one whose institutions do not violate the dignity of the people in its orbit.

[‘Ett förödmjukande samhälle är det vars institutioner får människor att dagtinga med sin integritet‘, och ‘ett anständigt samhälle är ett vars institutioner inte kränker värdigheten hos människor i dess omloppsbana‘ (människor ska av skam tiga och inte med rätta, ifrågasätta!? Se rektorn som valde strid!!]./…/

Consequently there is a path from silenced humiliation in private to legitimized humiliation in public. There is a link between the private experience of being made to feel worthless – through domestic abuse [physical, sexual and emotional abuse and violation], subordination, exploitation, neglect or deprivation, and the public doom of being unworthy to receive help.

[Följaktligen finns det en väg eller förbindelse mellan den tystade privata förödmjukelsen till legitimerad offentlig förödmjukelse (som i inte klart utsagt eller öppet uttalat samhälleligt bifall). Det finns ett samband mellan den privata upplevelsen av att ha blivit gjord värdelös – genom familjevåld (som existerar i alla samhällsklasser och som omfattar fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld), underordning, utnyttjande, försummelse eller berövande, och det allmännas dom att vara ovärdig att få hjälp].”

Ja, det där med empatiunderskott.

** Se också igen om Naomi Kleins Chockdoktrinen apropå naturkatastrofer som Katrina (och hur dessa har utnyttjats för åtgärder människor annars inte skulle ha gått med på), där man redan innan varnat att vallarna som skyddade New Orleans var för veka för att klara en storm av Katrinas kaliber, en storm som också kom. De välbeställda kunde dock sätta sig i säkerhet lättare och fortare där, precis som i många andra katastrofer vare sig de är orsakade av naturen eller människor.

Jag skulle vilja länka till artiklarna ”Min vision är: bort med egocentrismen, egoism och rofferi” av Inga-Britt Hagström, Vansbro, ”Låglönepolitiken leder till ökad ojämlikhet – allt i syfte att pressa fram låglönejobb” av Robert Sundberg, samt ”Hon är sprätten på toaletten” om Sofia Arkelsten av Ulf Lundén.

Göran Greider skriver i ledare ”Shell ut Arkelsten” och Robert Sundberg också om Arkelsten i ledaren ”Upplev mer – Moderaterna”:

”… den nuvarande moderatledaren har ju gjort ett stort nummer av sådant som förtroende, inte minst vad gäller väljarnas förtroende för honom själv och hans finansminister. Att hans partis partisekreterare gjort saker som är föga förtroendegivande blir då ett problem.

Kanske står det och väger om Sofia Arkelsten kan sitta kvar som partisekreterare eller måste avgå. Hon kan inom kort blir tvungen att göra det senare. Om det blir det förra så kommer hon och hennes parti apropå gratisresorna till Medelhavsland, exotiskt land och spetsteknikbygge inte undan sådant som denna anspelning på tv-reklam just nu för Bredbandsbolaget:

Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. I Sofia Arkelstens fall var upplevelserna dessutom gratis och på riktigt till skillnad mot Bredbandsbolagets som kostar och utspelar sig på tv- och dataskärmar.”

Och Göran Greider skriver i svar på brev till ledarsidan på Greiders tidigare ledare ”Nya kritstreck måst ritas upp i sanden” (apropå socialdemokratin) där skriver om att vi borde sträva mot det holistiska samhället; att i strävan efter att [ensidigt] gynna helheten så riskerar insikten om de konflikter som finns i samhället, klass- och könsmässigt, att försvinna.

Han skriver i sin ledare:

”I valet 2010 var det således ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet då saknar profil! /…/

… man lyckades inte visa att breda grupper har nytta och behov av en generös och generell välfärd./…/

Lösningen på sfinxens gåta är Socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut. Den måste vara såväl röd som grön, men den måste gripa in i merparten av medborgarnas liv på ett entusiasmerande sätt. Den kan inte nöja sig med den borgerliga spelplanen, utan måste rita upp nya kritstreck i sanden.

Dessa kritstreck måste dras genom ett hårdnande arbetsliv och det måste dras genom de ekologiska utmaningarna – kort sagt röra sig i den terräng som den borgerliga fantasin inte vill ha med att göra./../

Nu avgörs det om Socialdemokratin börjar arbetet på att skapa en ny och egen agenda i svensk politik eller bara anpassar sig till den nu rådande. ”

Se också youtubekanal för CTA – Centrum för arbetslivsiniktad forskning vid Malmö högskola.

Kommentator till Ehrenreich-video först i inlägget (se om jobbcoacherna i Sverige):

”Jag tror att den poäng hon försöker komma med är att positivt-tänkande-konceptet, som det för närvarande praktiseras i det här landet, tjänar att maskera de fundamentala skavankerna i samhället och försöker träna medborgare att ’roll with the punches’ vara flexibla även visavi motigheter och att anpassa sig själva till orättvisa sedvänjor.

Långt ifrån att acceptera misslyckande, så uppmuntrar Ehrenreich till handling genom att vägra att skyla eller släta över dåliga saker och att genom detta skapa bättre, mer brådskande incitament för verkligt positiv förändring.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Anna-Luise Kirkengenreflektioner och speglingar II....