Vi har för länge sen passerat den punkt där vi kan [fortsätta] låtsas att det finns ett ‘verkligt Amerika/Sverige/samhälle’ och där vi börjar hålla folk ansvariga för sina handlingar och trossystem…

10 januari, 2017 § 5 kommentarer

dlymer1

Från artikeln ”Trump Thinks Meryl Streep Lives In A ‘Bubble.’ This Veteran’s Response Is Perfect”:

”It is truly insulting to see Republicans fetishizing the middle America working class and pretending that their experience is somehow a more genuine ‘American’ and more honorable experience than anyone else’s, especially when that experience is defined by hardship – hardship that the Republican Party itself is largely responsible for.

For them to hold up Trump as somehow a ‘regular guy just like me and you!’ is the absolute height of hypocrisy, especially when he made his fortune by cheating regular Americans out of their labor and their money.

It’s far past time we stopped pretending that there is a ‘real America’ and started holding people accountable for their actions and their beliefs.”

Ja…

”Vi har för länge sen passerat den punkt där vi kan [fortsätta] låtsas att det finns ett ‘verkligt Amerika’ och där vi börjar hålla folk ansvariga för sina handlingar och trossystem.”

Ja, precis! Oberoende av den ”verklighet” vi lever i, undre eller övre medelklass, arbetarklass, överklass, rik, fattig, arbetande, arbetslös, frisk, sjuk etc. Och vi kan inte diskvalificera någon p.g.a. dess bakgrund.

Se också ”Experten tar över – men sitter inte på objektiv sanning”:

”Det är svårt, nästan omöjligt, att hävda objektivitet i politiska analyser eftersom det finns olika intressen. Då det inte går att hitta det objektivt goda för alla blir det svårt att hitta det objektivt sanna. Två saker kan vara lika ‘sanna’ men innebära helt olika formuleringar av problem och därmed lösningar.

När arbetsköpare hävdar att arbetskraften är alldeles för dyr och att det ska bli billigare att anställa kan detta vara lika sant som när arbetare hävdar att lönerna är alldeles för låga och måste bli högre. Det är två intressen som står emot varandra.

Men de som hävdar objektivitet vill uppfinna det gemensamt goda. Det är därför Oscarsson kan skriva om ett Europa som något enhetligt politiskt subjekt. Som om alla som bodde här hade ett gemensamt intresse. Det blir enheten som ska skyddas mot hoten utifrån, Det Andra som hotar och är farligt./…/

Folkbildning har varit arbetarrörelsen paradgren. En framväxande arbetarrörelse som ville bli en maktfaktor behövde skaffa sig en bildning och en analys. Det krävdes uppbyggandet av infrastrukturer och strukturer inom rörelsen. För att kunna göra det själva.

Det är klart att vi kan förstå komplexa politiska skeenden. Det är klart att ingen behöver förklara för oss hur det egentligen ligger till. Det krävs att vi pratar med varandra. Att vi tillsammans kan analysera och förstå. Att vi alltid frågar oss vilka premisser som anspråken på sanning utgår från.”

Annonser

§ 5 svar till Vi har för länge sen passerat den punkt där vi kan [fortsätta] låtsas att det finns ett ‘verkligt Amerika/Sverige/samhälle’ och där vi börjar hålla folk ansvariga för sina handlingar och trossystem…

  • k skriver:

    Ja, ”eliten” (och dit räknar Montelius sarkastiskt hela västvärldens befolkning*) har helt förlorat sin kompass?:

    ”Både Ann Heberlein och Marcus Birro har anammat Donald Trumps retorik om folket mot eliten.

    Martina Montelius undrar vem som egentligen tillhör etablissemanget [dvs eliten].

    Kellyanne Conway, Donald Trumps kampanjchef under valrörelsen, ägnade mycket tv-tid åt att prata om ‘the forgotten man and the forgotten woman’. De vanliga människorna som inte vill ha en massa mexikaner och syriska flyktingar i USA, som ville återinföra strängare abortlagar och slippa samkönade äktenskap.

    Den svenska debattören Ann Heberlein använder samma retorik när hon på sajten ledarsidorna.se 12/11 skriver om ‘de bortglömda männen och kvinnorna’ i Skåne: ‘Det är män och kvinnor som i hög utsträckning struntar i genuspedagogik, hbtq-certifieringar, normkritik och mångfaldsfrågor, men som på sin fritid arbetar ideellt som fotbollstränare för knattelaget, sjunger i kyrkokören och är engagerade i sina barns läxläsning.’

    Marcus Birro skriver på Nyheter24 9/11: ‘När människor under lång tid känner sig pissade på av etablissemanget och makten kommer människor att protestera.’

    Det är inte bara regeringen som åsyftas här, utan de vänstervridna medierna, kultureliten, alla som bor på Södermalm.

    ‘Du vill vinna godhetstävlingen, eller hur’, säger bekanta som börjat vurma för idéerna om farliga flyktingbarn och hotad mat på äldreboendena. ‘Ska du inte kalla mig rasist också?’

    Vem är den vanliga människan?

    Nej, det ska jag inte. Men jag fascineras av den populära idén om mig själv som en del av den fisförnäma eliten, och Donald Trump som underdog och hedersknyffel, från sina med 24 karats guld dekorerade rum hårt kämpande för vanliga, hederliga människors rätt att slippa mexikaner och syriska flyktingar.

    Jag vet att Jimmie Åkesson har talat ut med psykologen Poul Perris om sin på grund av invandring olyckliga barndom i Sölvesborg, men jag har ändå svårt att se just honom som Sveriges främsta representant för den vanliga människan.

    Jag är kanske lite trög, trots att jag inte bor på Södermalm. Men den här nya världsbilden, allt tydligare definierad på våra förment vänstervridna dagstidningars ledarsidor – jag får den inte att hänga ihop. Inte med det jag ser omkring mig, och inte med Sverigedemokraternas samröre med näringslivet.

    Man ska inte vara god

    Under hösten har jag arbetat mycket med barn som flytt till Sverige från krig – eller som har föräldrar som gjort det. Vi har gjort teater tillsammans. Jag gjorde inte detta i något försök att vara god – jag lovar.

    Jag vet att man inte ska vara god. Men jag ville lära mig något om själva situationen att tvingas lämna sitt hem på grund av krig. Jag lärde mig en hel del.

    Den elvaårige pojke som lärt sig svenska på fyra månader, och som sjöng för mig från själva magman av sitt innersta – kan Kellyanne Conway föreställa sig att hans föräldrar kanske är ‘the forgotten man and the forgotten woman’?

    Kan Ann Heberlein tänka sig dem som vanliga människor, engagerade i knattefotboll och läxläsning, kanske i Skåne? Tror månne Marcus Birro att de kan ha blivit ‘pissade i ansiktet av makten’ någon gång? Själv kan jag sätta hela min framtida pension på att de har det.

    *Ursäkta om jag låter lite god nu, men jag har en känsla av att hela västvärlden kanske är något av en elit. Och att allt fler av oss, denna elit, har tappat bort kompassen alldeles.”

    Så otroligt bra skrivet!!!

    • k skriver:

      ”Ann Heberlein är debattens vindflöjel”:

      ”Ann Heberlein anklagar det svenska debattklimatet för att sakna mod.

      Ida Ölmedal ser en etikdoktor som snarare fungerar som ett lackmustest för samtiden.

      Etikdoktorn Ann Heberlein brukar inpränta i sina studenter att en argumentation måste vara konsistent. Det vill säga: Den måste gå ihop, utan motstridigheter.

      För egen del tycks hon lösa saken medelst våld. Som i dagens utfall om svenska kultursidors påstådda ängslighet inför att kritisera mångkultur och minoriteter. Ann Heberlein ignorerar exempelvis fräckt att den kulturchef som hon går till storms mot, Sydsvenskans Rakel Chukri, ägnat en betydande del av sin intellektuella gärning åt att just kritisera patriarkala idéer i andra kulturer. Och påståendet om en gräddfil för ”en rasifierad brud från förorten” kastas förmodligen fram med en tyst bön om att ingen ska orka räkna efter hur många sådana som faktiskt förekommer på svenska kultursidor.

      Ändå förvånas jag mest över Ann Heberleins självbild som en kontroversiell röst som går mot strömmen.

      Vindflöjeln Ann Heberlein

      Ann Heberlein är i själva verket den svenska debattens mest pålitliga vindflöjel. En som med fantastisk känslighet böjer sig för minsta bris och fungerar som en vilt fladdrande mätare för vartåt det blåser.

      Eller, en bild som bättre understryker hennes egen vilja och agens: Så fort vinden börjar ändra riktning, spänner universitetslektorn ut sitt intellekt som ett segel och följer med, varthän det än må bära.

      Året är 2008. Nya Moderaterna har vunnit val på att ställa slöa bidragstagare mot flitiga arbetare. David Eberhards ”I trygghetsnarkomanernas land” har precis kommit ut i pocket. Maciej Zaremba skriver ett bejublat reportage om trakasserilagstiftningen med rubriken ”Först kränkt vinner”. In genom den vidöppna dörren dundrar Ann Heberlein med boken ”Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar”. Etikexperten rasar över patienter som tror att sjukskrivning är en mänsklig rättighet och försvarar hårdare krav i skolan. Genombrottet är ett faktum.

      2011, i ett mildare samhällsklimat, tycks Ann Heberlein ha glömt det där med eget ansvar när hon anklagar sin förläggare för att ha manipulerat henne att ge ut sin självbiografiska ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.

      LÄS MER: Ann Heberlein: ”Vi måste diskutera mångkulturalismens problem”

      Ann Heberleins nya hobby

      Våren 2014 sveper rödrosa vindar över Sverige. Rättviseförmedlingen har sin glansperiod, moderater vill kvotera bolagsstyrelser och Ann Heberlein kommer ut som nybliven medlem i Feministiskt initiativ. Hon tycker att hon var alldeles för sträng 2008, och i en ny lärobok korrigerar hon sig själv och lägger bland annat stor vikt vid omsorgsetik, en inriktning som uppvärderar klassiskt kvinnliga värden som relationsbyggande och omtanken om det svaga livet.

      Och så är vi framme vid 2016. Debattklimatet har än en gång gjort en tvärgir. Kollektiva identiteter som ”muslim” och ”flyktingpojkar” är favoriten bland förklaringsmodeller för allehanda samhällsproblem. Just då finner Ann Heberlein en ny hobby: Att kritisera islam och mångkultur.

      Förvisso är det en dygd att kunna ändra sig. Men nog kan man tycka att det är förvirrande med en doktor i etik vars egen kompass är i ständig spinn.

      Det är bekvämt att segla med vinden i ryggen. Men så värst hög fart får man inte.”

  • k skriver:

    Ja, har människor helt tappat kompassen? 😦 Apropå Hynek Pallas kritik av Katarina Janouch uttalanden i tjeckisk TV, att Sverige håller på att krascha:

    ”‘För tittaren råder inget tvivel om varför hon inte känner sig säker. Det Sverige som Janouch beskriver är kraschat av massinvandring’, skriver Hynek Pallas bland annat.

    LÄS MER: Hård kritik mot Katerina Janouchs flyktingutspel

    Han anklagar också Katerina Janouch för att sprida desinformation om Sverige som i Tjeckien ofta kommer från sajter med ‘ryskt ursprung’.

    Även den tidigare journalisten Carl Rüster, som är bosatt i Prag sedan 1991, är kritisk:

    – Hon var rakt igenom mörk den bild av Sverige som fick berätta oemotsagd och så är intervjuaren Martin Veselovský en väldigt respekterad journalist i Tjeckien. Jag blev ganska chockad av att se intervjun och Hynek Pallas hade kunnat vara betydligt hårdare mot henne, säger han till Resumé.*

    När Expressen når Katerina Janouch är hon mycket upprörd över Hynek Pallas text. Hon vill också poängtera att hon har fått många glada tillrop och positiva kommentarer efter intervjun, både från Sverige och Tjeckien.

    – Jag tycker att det är fult och fräckt faktiskt. Som om jag inte ska få ha mina åsikter om vad jag ser i Sverige, säger hon.

    Har inte han rätt att få bemöta dina åsikter?

    – Det tycker jag inte att han gör. Han bemöter inget av vad jag säger. Inget av det jag säger är falskt.

    Är det något i hans artikel som är fel?

    – Nej. Men att han säger att jag sprider desinformation är helt vansinnigt./…/

    En av sakerna som Katerina Janouch kritiserats för handlar som sagt om att hon ska ha kopplat ihop ett ökat vapenintresse med invandringen.

    Du säger att så många svenskar skaffar vapenutbildning för att de är oroliga, vad har du för belägg för det? Kan det inte vara så att folk exempelvis är intresserade av jakt?

    – Dels är de intresserade av jakt. Och det vet jag inte varför, om det är så att man vill skjuta sin egen mat eller om man vill vara självförsörjande i svårare tider eller för att man vill lära sig om naturen.

    – Sedan har skytteklubbar fått ökat intresse. Och det får man tolka som man vill. Kanske har man fått upp ögonen för sporten eller så finns det andra anledningar, det vill jag inte spekulera i.

    Kan det inte vara lite vanskligt att då göra som du gör och lägga ihop ett ökat intresse för skytte och koppla ihop det med invandring?

    – Alltså. Jag vet inte om det är så att det är en orolig och otrygg omvärld eller om det är så att intresset plötsligt dyker upp. Det har kanske inget med invandring att göra men med en ökad kriminalitet som gör att man känner sig orolig. Men det har jag inte kopplat ihop det på det sättet, säger hon och fortsätter:

    – Däremot har jag pratat om svensk problematik i ett större sammanhang och då har jag nämnt det här i förbifarten. Det här nämnde jag i slutet av intervjun så det var inte själva vinkeln, mer ett tillägg.

    Och det här med att 150 000 svenskar har utvandrat på grund av alla flyktingar?

    – Och det stämmer men det är under flera års tid och det kanske jag borde ha påpekat. Men generellt har det här varit ett problem under en tid, att folk väljer att lämna Sverige. De kanske tycker att skattetrycket är högt och man är missnöjd med vad man får.

    Men återigen kopplar du ihop den här siffran med flyktingar och invandring?

    – Nej det är ni som gör det. Och de som har tolkat det som jag gör det. Jag har pratat om situationen i Sverige generellt.

    Katerina Janouch medger dock att hennes liknelser bitvis varit svepande.

    – Men vi har ett polariserat och infekterat debattklimat i Sverige. Men jag tycker att vi måste prata om det här.

    Du håller inte med om att du svartmålar Sverige?

    – Nej, jag älskar Sverige. Men jag är besviken på våra politiker.

    Vad menar du med att det behövs en ‘stark hand’ för att styra Sverige?

    – Det är precis som i en familj som är dysfunktionell eller missbruksförhållande där man måste tillämpa tuff kärlek. Man måste våga fatta obekväma beslut.”

    Nej, i ett missbruksförhållande så går man. Tuff kärlek och ingen annan kärlek funkar!? Och, nej, vi behöver ingen ”stark” ledare! 😦 Skrämmande!

    *”[Pallas] hävdar att hans inkorg fyllts med arga reaktioner från tjecker och svensk-tjecker som kämpar mot fördomar./…/

    Jag håller mig till fakta och beskriver bara en utveckling där flera upplever en ökad otrygghet i samhället. Det är bara att se på Brå:s rapport som kom i dag. Vi lever i ett samhälle där polariseringen väger och där många upplever att vår migrationspolitik är problematisk. Det säger till och med svenska politiker, säger Katerina Janouch till Resumé.

    Är det några felaktigheter i Hynek Pallas artikel?
    – Nej, det är bara hur jag framställs som en person som fiskar i grumliga vatten. Men ingenstans i texten förklarar Hynek Pallas med fakta vad han är kritiskt mot./…/

    När Resumé når Hynek Pallas förklarar han det han avsåg med sin artikel vad att visa allvaret när en i Tjeckien så pass välkänd röst som Katerina Janouch målar upp en bild av Sverige i systemkollaps som inte överensstämmer med verkligheten.

    – I intervjun läser programledaren upp ett antal av de värsta rubrikerna om Sverige från tjeckiska medier. Rubriker om jihadnästen, no go-zoner och ghetton och Katerina Janouch svarar att det är värre. De är vanligt förekommande på de ryska trollsajterna och att Katerina Janouch tycks ha dålig koll på detta tjeckiska medielandskap.

    Hon hävdar att det är en vinklad bild av intervjun som jag framställer i min text, det stämmer inte. När hon säger att ‘det är värre’ då blir det väldigt tydligt att hon inte vet vilken bild av Sverige och Tyskland som presenteras i vissa tjeckiska medier, säger Hynek Pallas till Resumé och fortsätter:

    – Hon kanske tror att kunskapen om Sverige är jättebra, men det är en stor utmaning i ett land där regeringen har inrättat en specialenhet som jobbar med att få bort fejknyheter inför parlamentsvalet. Tjeckien har inte heller erfarenhet av vare sig invandring eller integration och inte kunskap om det svenska samhället.

    Det är en sak om hon i den kontexten skulle säga att invandringen skapar problem med vård- och bostadsköer. Det blir mer problematiskt när hon säger att ‘cancersjuka dör’ i Sverige till följd av invandringen.

    Hynek Pallas är tydlig med att Katerina Janouch är välkommen att lämna in en replik till tidningen om så önskas:

    – Kutym är väl att personer som nämns i en text ska ha möjlighet att komma med ett svar. Men det är inte min sak.

    En annan som reagerat över intervjun den 30 minuter långa intervjun med Katerina Janouch är den svenske tolken, översättare och den tidigare journalisten Carl Rüster som bott i Prag sedan 1991.

    – Hon var rakt igenom mörk den bild av Sverige som fick berätta oemotsagd och så är intervjuaren Martin Veselovský en väldigt respekterad journalist i Tjeckien. Jag blev ganska chockad av att se intervjun och Hynek Pallas hade kunnat vara betydligt hårdare mot henne.”

    Ja, nog är det oerhört viktigt med fakta! 😦

    ”Ni hånar känslor – men omfamnar oron”:

    ”Medkänsla är irrationellt och fult – men oro är fint.

    Malte Persson gör upp med dubbelmoralen i spåren av terrordebatten.

    I teorin ska det offentliga samtalet leda till att man tillsammans, via sakliga invändningar och svar, kommer fram till mer förnuftiga åsikter. Så fungerar det, som vi vet, sällan. Men det kan vara klargörande ändå.

    Före jul skrev jag en kort kommentar till terrordådet i Berlin. Den var helt i linje med vad många andra som bor i staden uttryckt: att berlinarna (oavsett utländska krigsrubriker) själva reagerar med förnuft och fattning, att den motståndskraften är något att vara stolt över, och att högerpopulisters försök att parasitera på terrorn genom att piska upp rädsla är vidrigt.

    Fina och fula känslor

    Men för detta fick jag höra från modiga svenska näthatare att jag var en relativiserande IS-älskande vänsterfjolla som borde dö. Flera etablerade skribenter på högerkanten var också indignerade. Responsen var på många sätt absurd, men jag är ändå tacksam för den, då den gjorde dubbelmoralen i dessa kretsar sällsynt tydlig.

    För så här är det:

    I vissa frågor (ni vet vilka) anses det fult med känslor. Sådant kan man avfärda som ‘godhetssignalering’. Det förnuftiga är att se människor som siffror och volymer i en ‘realistisk’ kalkyl.

    I andra frågor (terror i Europa) räknas tvärtom bara känslor, och varje försök att resonera om statistik och realism skälls av samma personer ut som monstruöst. Ja, det är överhuvudtaget så att vissa känslor – nämligen rädsla och oro, irrationell eller ej – tas på oerhört allvar av folk som annars gärna fnyser åt känsloargument.

    LÄS MER: Svenska debattörer tar över Trumps retorik

    Populistiska svängar

    Handlar denna skillnad om taktiskt hyckleri, genuin oförmåga att tänka konsekvent, eller kanske rasism? Säg det. Men där migrationsproblemet ska lösas med iskalla människooffer, ska kriget mot terrorismen tydligen inte vinnas med svalt strategiskt tänkande, utan med känslosvall och upprörda krigstjut. Well, lycka till.

    Men gnäll åtminstone inte över att bli kallade populister om era enkla svar på svåra frågor kräver att man byter ut sina principer och resonemang mot deras raka motsats från fall till fall.”

    • k skriver:

      Jo, otroligt försiktig borde man vara att uttrycka sånt som späder på xenofobin! 😦 Och att det man säger har belägg. Ja, det är otäckt det som sprids!

      ”Sagan om Katerina Janouchs sympatisörer på nätet”:

      ”Vänliga läsare har skickat mig länkar om varför författaren Katerina Janouch har rätt om Tjeckien och DN består av fejkade nyheter. Denna typ av kampanjer brukar även hylla Putin och/eller Jimmie Åkesson och jag kan inte säga att jag brytt mig så mycket.

      Bakgrunden är att Katerina Janouch i tjeckisk TV gjorde en rad påståenden om Sverige som Hynek Pallas kritiserade i DN.”

      Och man måste ha rätt att ifrågasätta!

      Och uttrycket ”åsiktskorridoren” handlar om just det uttrycket säger dvs ”åsikter” och inte fakta. Och åsikter bör kunna ifrågasättas och diskuteras. Fakta kan också diskuteras, men om man ifrågasätter fakta måste man kunna presentera fakta som motsäger de fakta man ifrågasätter. Och fakta är inte alltid fakta!?

      ”– I intervjun läser programledaren upp ett antal av de värsta rubrikerna om Sverige från tjeckiska medier. Rubriker om jihadnästen, no go-zoner och ghetton och Katerina Janouch svarar att det är värre. De är vanligt förekommande på de ryska trollsajterna, säger Hynek Pallas till Resume.

      Om detta har internet bråkat i veckan. Men det jag blir nyfiken på är källan många som motsäger DN hänvisar till. En Facebook-sida vid namn ‘Mediekollen’. Sidan ser ut som exempelvis viralgranskaren och ger Katerina Janouch en godkänd-stämpel./…/

      Sedan dess har ‘Mediekollen’ haft två övriga nyheter, en om Niqab i Norge och en om Özz Nûjen, båda med i sak tveksamt innehåll, och i kommentarsfältet låter ”Mediakollen” nedvärderande kommentarer om Özz Nûjens person ligga kvar.

      Jag kan inte tjeckiska. Men som källa på att DN har fel och Katerina Janouch rätt är ‘Mediekollen’ inte tillförlitlig. Den maskerar propaganda som ‘mediakritik’.

      Ändå sprids länken som en sanning. Bland andra av Katerina Janouch själv.

      Vilka som ligger bakom ”Mediekollen” vet jag inte, eller hur stora delar av stödkampanjen för Katerina Janouch som är organiserad på detta vis.

      Men det understryker vikten av att media lär sig skilja på verkliga ‘folkstormar’ och olika former av organiserad påverkan.

      Uppdatering 15:28: rubriken är ändrad från ‘vänner’ till ‘sympatisörer’. ‘Vänner’ antyder någon slags ömsesidighet.

      Uppdatering 17:54: läsare påpekar att det borde framgå i artikeln att även Katerina Janouch själv delat Mediekollens text om henne.”

      Se också ”Bamse ska lära barn om källkritik”:

      ”Finns det verkligen ett monster i skogen? Och stämmer det att Bamse inte längre blir stark av dunderhonung? Nu ska världens starkaste björn lära sina läsare om källkritik på nätet./…/

      Lille Skutt får syn på ett läskigt monster i skogen och berättar för alla han möter om vad han har sett. Snart är ryktet i gång bland kullarna – men journalisten Nina Kanin börjar undersöka vad som är sant.

      Det är handlingen i ett kommande nummer av tidningen ‘Bamse’, med temat källkritik.

      – Internet är lite som den mörka skogen där Lille Skutt ser monstret. Vi har gjort en Bamsehistoria på det temat och i samma nummer går Bamses skola in på djupet om just källkritik, säger ‘Bamses’ chefredaktör Charlotta Borelius.

      Susanne Adolfsson har skrivit manus till historien och Adam Blomgren har tecknat. Idén kom redaktionen på gemensamt, tillsammans med bland andra Elza Dunkels, som forskar och föreläser om barn och internet.

      Senare i år kommer ytterligare en historia på ungefär samma tema, där en av figurerna blir utsatt för ryktesspridning och blir oskyldigt anklagad. Charlotta Borelius tycker att det är viktigt att barn får lära tidigt sig att ifrågasätta.

      – Med tanke på hur vår mediekonsumtion ser ut i dag så måste man vara källkritisk och man behöver lära sig det här i en tidig ålder, säger hon.

      – Man stöter på det här när man pratar med barn. Man har hört någon säga något på Youtube som man därmed tror är sant.”

      Ja, vem är avsändaren? Vem är källan? Är källan trovärdig? Presenterar källan fakta?

      Och samtidigt läser man om 16-åringen som dödades i Malmö. ”Kusinen om manifestationen: ‘Ingen protest'”:

      ”16-årige Ahmed Obaid sköts till döds på väg till ett träningspass på gymmet igår kväll. Idag hålls en manifestation till hans minne, där flera hundra personer samlas. – Vi vågar inte gå till skolan längre, säger Hassan, en ung pojke som intervjuas på plats.
      ‘Hosam Abbas, kusin till Ahmed, betonar att kvällens manifestation inte är någon protest mot polisen eller regeringen. Han vill jobba med polisen för att hitta en lösning på problemet.

      – Vi samlas för att vi har fått nog. Vi vill ha hårdare straff för vapeninnehav, det är orimligt att man bara får någon månads fängelsestraff för innehav av mordvapen.

      Hosam säger att det blivit värre i Malmö på sistone, att våldet ökat.

      Läs mer: Ahmeds kusin: ”Han var väldigt omtyckt”

      ”Vi vågar inte gå till skolan”
      – Vi vågar inte gå till skolan längre, säger Hassan, en ung pojke som intervjuas på plats.

      – Alla barnen är rädda, säger hans kompis Ali.

      I bakgrunden står en äldre man med ett plakat med texten, ”Skärp lagarna för att stoppa våldet”.

      Det är en sorgsen, men även upprörd stämning på manifestationen. Man kräver att myndigheterna gör något åt kriminaliteten i Malmö.

      – Jag kommer från Irak och har bott här nästan hälften av mitt liv, och det blir bara värre och värre. Det måste bli en ändring på lagstiftningen. Det känns nästan som att vi är i Irak – vi är otrygga i Sverige. Man måste hela tiden vara på vakt för att våra barn inte ska drabbas, säger Rosengårdsbon Haidar.

      – Det är ett fiasko för svenska polisen. De gör ingenting för att skydda oss, och det drabbar oftast invandrare, säger Haidar och tillägger:

      – Det gör ont i hjärtat när något sånt här händer, oavsett om det är en irakier eller inte.

      ”Barnen spelar inte fotboll längre”
      – Barnen i Malmös förorter spelar inte fotboll som Zlatan, det är annorlunda nu, säger kusinen Hosam.

      Kvällens manifestation är öppen för allmänheten, och Hosam vill att mordet på hans kusin ska uppmärksammas så mycket som möjligt, för att Sverige ska ta vad som händer på allvar.”

      Ska det vara så här? Att vi är rädda för varandra? Görs rädda för varandra? Och har Heberlein, Mirro och Janouch läst denna eller liknande artiklar? I ett samhälle där vi är rädda för varandra är ett samhälle där alla är förlorare!

      Och tänker återigen på det Malena Ernman länkade till; att näthatarna och trollen egentligen är få, men de har ett enormt genomslag. ”Skitstövlarnas guldålder – så funkar näthatet. Hur många rövhattar finns det egentligen? Näthatet ökar snabbt, det är alla överens om. Men hur många är det som näthatar egentligen? KIT ger dig ett överraskande svar.”

  • k skriver:

    I sistnämnda artikel kan man läsa:

    ”…det finns studier som visar att personer som näthatar ofta har också allvarliga psykiska störningar. [I artikeln om internettroll och sadister finns länkar till studier om detta].

    Det är faktiskt inte orimligt att placera dessa båda grupper på det sättet i en näthatspyramid; det finns studier som visar att personer som näthatar ofta har också allvarliga psykiska störningar.

    Christian Munthe, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, tycker att det finns fog för att anta att nätet i grund och botten bara är en spegling av vårt liv IRL.

    – Det är rimligt att anta att det finns ungefär samma mängd skitstövlar på nätet som i vår vardag. De är varken fler eller färre, säger han.

    – Däremot förstoras deras beteende upp av att det nu kan ske i ett offentligt rum istället för hemma i det tysta.

    Förut var de enskilda kverulanter som satt hemma och skrev insändare. De märktes inte lika mycket då och de kunde inte heller förstärka varandra som de kan nu.

    Det är viktigt att ta reda på det här, annars får ju folk för sig att näthatet är en slags folkrörelse.”

    Precis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Vi har för länge sen passerat den punkt där vi kan [fortsätta] låtsas att det finns ett ‘verkligt Amerika/Sverige/samhälle’ och där vi börjar hålla folk ansvariga för sina handlingar och trossystem…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: