Arrogans hos rika och om de maktlösas makt…

31 mars, 2016 § 6 kommentarer

Rebecca Solnit skriver på s 70 i sin bok ”Män förklarar saker för mig” i ”De maktlösas makt”:

”Det ser ut som om en hotellstäderska kan sätta stopp för en av världens mäktigaste mäns karriär, eller snarare som att han själv har satt stopp för den genom att strunta i denna arbeterskas rättigheter och mänskliga värdighet.

Ungefär likadant gick det för Meg Whitman, den tidigare Ebay-miljardären som ställde upp i guvernörsvalet i Kalifornien förra året.

Hon hoppade på det konservativa tåget genom att gå till angrepp mot papperslösa invandrare – ända tills det visade sig att hon själv länge hade haft en sådan, Nicky Diaz, anställd som hembiträde.

När det efter nio år hade blivit politiskt ohållbart att låta Diaz vara kvar gav Whitman plötsligt henne sparken, påstod att hon aldrig hade vetat att hennes anställda var papperslös och vägrade betala hennes innestående lön [som straff?]

Whitman var alltså villig att lägga 140 miljoner dollar på sin valkampanj, men det var kanske 6 210 dollar i obetalade löner som blev hennes fall.”

Tala om proportioner!

”Diaz sa: ‘Det kändes som om hon kastade bort mig som lite skräp.’

Skräpet hade en röst, den förstärktes av Kaliforniens sjuksköterskors fackförening, och Kalifornien slapp styras av en miljardär vars politik skulle ha inneburit ytterligare övervåld mot de fattiga och utarmat medelklassen.”

Ja, precis; medelklassen ska inte känna sig alltför säker i båten! Och det är exakt det som vänner och familj i USA inte gör och är starkt kritiska till den politik som förts de senaste snart 40 åren! Den sociala demokraten Bernie Sanders skördar häpnadsväckande framgångar!

Hans twitterkonto.

Och här i Sverige har vi också ett antal ytterst välbeställda som inte velat vara med och bidra till allas vår välfärd, se Uppdrag Granskning om ”De trodde att banksekretessen skulle skydda dem för evigt. Nu kan Uppdrag granskning avslöja förmögna svenskars skatteflykt.”

Man har inte lämnat ut några namn, men… Här kan man läsa om Springnotan. Ja, vilka betalar för de rika? Vill de vara med och betala – alls?

Annonser

§ 6 svar till Arrogans hos rika och om de maktlösas makt…

k skriver:

31 mars, 2016 kl. 6:27 e m

Vilken arrogans. Kommunpolitiker:

”Det är ju bara småsummor… Nån miljon! Det är ju ingenting!”

Nej, inte för honom kanske, men…

Skitstövel!

Svara
k skriver:

31 mars, 2016 kl. 7:08 e m

Jordägare, med stora egendomar, har fått EU-bidrag, dvs skattemedel samtidigt som de gömt obeskattade pengar utomlands! Tala om girighet!

Svara
k skriver:

31 mars, 2016 kl. 7:09 e m

Och folk här leker överklass och tror att det räcker med att välja friskola för sina barn! 😦

Svara
- k skriver:
  
  2 april, 2016 kl. 3:01 e m
  
  Ulf Lundén i ”Ojämlikheten dödar”:
  
  ”Förenta Nationerna, FN, har i sina nya visioner ett särskilt mål som inte diskuteras särskilt ofta. Det handlar om mål 10 om ojämlikhet i Agenda 2030. Varför detta kompakta ointresse? Vi måste våga prata om bristen på jämlikhet. Det handlar inte ”bara” om storleken på plånboken eller att det skulle handla om avundsjuka.
  
  Nej, det är betydligt djupare och större än så.
  
  I en värld där inkomstklyftorna ökar i de flesta länder måste vi våga prata om ojämlikheten och dess konsekvenser. Det skapar både social oro och utanförskap som i sin tur blir till en grogrund för både extremism och terrorism. Ojämlikhet får samhällen att slitas isär och gå sönder vilket leder till fattigdom och hopplöshet.
  
  Ja, ojämlikheten påverkar allt, precis allt. För tidig död, ohälsa, diskriminering, fattigdom, maktlöshet, stress, otrygghet, uteblivna livschanser.
  
  I liberalernas värld handlar allt om individ och egen moral. Att varje person måste ta eget ansvar. De står helt stumma och blinda inför ojämlikheten och klassamhällets negativa effekter. De hyllar entreprenören, den egna företagaren. Det är en jesusgestalt i många liberalers ögon. Jag gillar också småföretagaren, den lokala bilreparatören, cykelförsäljaren, gardinhandlaren och pizzaägaren men deras verksamheter mår också mycket bättre av ökad jämlikhet.
  
  För att människor i ett samhälle skall må bra krävs ett gemensamt ansvar. Därför betalar vi skatt och vi skall och bör höja skatterna rejält för de som redan är väldigt rika. Det gäller både här hemma och utomlands.
  
  Jag fick i dagarna Göran Therborns bok ‘Ojämlikhet dödar‘* (Arkiv) till redaktionen. Författaren är professor i sociologi vid universitetet i Cambridge och hedersdoktor vid Linnéuniversitetet. Göran Therborn har följt samhällsutvecklingen sedan 1960-talet utifrån perspektivet ojämlikhet. Han konstaterar att för Sveriges del var skillnaderna i inkomst som minst runt 1980. Sedan dess har det rusat brant utför med jämlikheten.
  
  Även den socialdemokratiska regeringen slog följe med den nyliberala våg som svepte över västvärlden. Efter finanskrisen på 1990-talet övergav vi den fulla sysselsättningens politik vilket i praktiken betydde en arbetslöshet på mindre än fem procent. Finanskrisen berodde på ett ansvarslöst agerande från både bankdirektörer och finansvalpar som lekte monopol med andras pengar, liv och lem.
  
  Göran Therborn berättar bland annat att under åren 1998 och 2008 sjönk medellivslängden för vita amerikanska män i arbetarklassen med tre år. Vita amerikanska kvinnor i arbetarklassen fick sin livslängd förkortad med över fem år.
  
  Den snabba omvandlingen av forna Sovjetunionen ledde till en dramatisk ökning av både ojämlikheten och massfattigdomen samt ett socialt sönderfall.
  
  Enligt den brittiske epidemiologen Michael Marmot orsakade det hänsynslöst snabba bytet till kapitalism ungefär fyra miljoner extra dödsfall under 1990-talet. Här pratas det inte med darr på stämman om särskilda minnesmonument för dödsoffer som dukat under på grund av privatiseringstragedin i forna Sovjetblocket.
  
  Här i Sverige medförde privatiseringarna i praktiken att vi började bryta upp de sociala kontrakterna med varandra över klassgränserna, att över- och medelklassen kunde sätta sina barn i egna undervisningsreservat. Barnen från underklassen och nyanlända invandrar- och flyktingbarn hamnade för sig. Och där befinner vi oss nu.
  
  Att öppet torgföra kritik mot privatiseringar som leder till ökad ojämlikhet innebär allt som oftast att man stämplas som kommunist av liberala ledarposörer. Undertecknad är i sådana fall i gott sällskap.
  
  Även USA:s president Barack Obama har suckat över hur infekterat debatten kan bli. Enligt en av världens mest kända ekonomer, Martin Ravallion**, menade presidenten att pratet om ojämlikhet leder till det ‘snubblande nära tugget om klassklyftor…och så stämplas en direkt som marxist…och då är det politiskt kört…’
  
  ‘Hur kan jag lyckas med en diskussion om ojämlikhet utan att anklagas för att driva en klasskamp?’undrade Barack Obama.
  
  Men nu handlar ojämlikheten inte längre om något vänsterspöke. Det handlar om att mänskligheten skall kunna överleva, att vi kan skapa en bättre värld för framtida generationer.
  
  Det är framför allt det stora priset för ojämlikheten och dess skadliga effekter som vi måste diskutera.
  
  Den så omhuldade ekonomiska tillväxten är inte heller tillräckligt för att minska ojämlikheten. Inkomstskillnader måste åtgärdas. Ja, det skulle faktiskt spridas varningstexter liknande dem som finns på cigarettpaket och i alkoholreklamen. Ojämlikheten är ett dödligt gift.”
  
  *
  
  ”Ojämlikhet handlar inte bara om tjockleken på våra plånböcker. Det är en sociokulturell ordning som, för de flesta av oss, inskränker våra möjligheter att fungera som mänskliga varelser, försvagar vår hälsa, minskar vår värdighet, vår självkänsla, liksom våra resurser för att agera och delta i världen.
  
  Göran Therborn visar i denna bok att ojämlikhet faktiskt dödar, att miljontals människor dör i förtid på grund av den. Ojämlikhetens dödliga effekter verkar inte bara i fattiga samhällen utan också, och alltmer, i rika länder, något Therborn visar med data från hela vår utvecklade och underutvecklade värld, inklusive Sverige.
  
  Även bland dem som överlever ojämlikhetens dödsfällor hämmas miljontals människoliv av förödmjukelser och förnedring till följd av ojämlikhet förbunden med kön, etnicitet, hudfärg och klass.
  
  Men den här boken handlar också om erfarenheter av utjämning, om hoppingivande exempel på och processer av ökande jämlikhet i olika delar av världen – från Indien och andra delar av Asien, från den amerikanska kontinenten liksom från Europa. Utmaningarna är enorma, men den ödesdigra ojämlikheten kan upphävas och den här boken visar hur.
  
  Ojämlikhet dödar (The Killing Fields of Inequality), av en av världens ledande samhällsvetare, är ett klargörande och koncist verk, med en omfattande räckvidd och en solid empirisk grund, om ett ämne som påverkar oss alla.
  
  ‘Göran Therborn visar hur förödande hans tre typer av ojämlikhet (vital, existentiell och resursmässig) och deras mekanismer för reproduktion (fjärmande, exkludering och exploatering) är över hela vår värld. Klartänkt, övertygande och lärd – Ojämlikhet dödar är ett måste att läsa för dem som berörs av den mest angelägna frågan i vår tid.’
  – Michael Burawoy, University of California i Berkeley”
  
  Mer av Göran Therborn, se ”‘The world. A beginner’s guide’ är summan av den svenske sociologen Göran Therborns gärningar och visar klart, elegant och koncist hur alla liv på jorden flätas samman. Stefan Jonsson får svindel”:
  
  ”Det finns böcker som ger svindel. Läsaren hissas upp i ett torn varifrån perspektiven förlängs och fördjupas. Ens egen tid och plats krymper och man får syn på utvecklingskurvor så långa att man under sitt liv inte märker av deras verkningar.
  
  Oftast är det starka diktsamlingar och romaner som inger den känslan, men ibland också en essä och undantagsvis även ett vetenskapligt arbete. Ett exempel är Göran Therborns nya bok.
  
  Therborn är svensk sociolog, internationellt sett landets mest kända samhällsvetare och nyligen pensionerad från universitetet i Cambridge. På senare år har han skrivit ett stort verk om familjesystem och könsroller, ”Family in the world. Between sex and power”, och genomfört en granskning av jämlikheten i världen, ”Inequalities of the world”. I likhet med Richard Wilkinson och Kate Pickett, som skrev ”Jämlikhetsanden”, belägger han att jämlikhet tycks höja ekonomisk produktivitet – förutom att den också gör folk tryggare och fredligare.
  
  I vinter har Therborn gett ut en bok som ser ut att vara summan av hans sociologiska gärning. Titeln är vass: ‘The world. A beginner’s guide.‘ Världen. En handledning för nybörjaren.
  
  Ämnet är lika uråldrigt som daggfriskt. Världen? Just det, och på tiden att vi lär oss något om den. Eller som Therborn skriver i bokens första mening: ”Vi är allesammans nybörjare på mänsklighetens jord. … Och dessutom är vi nybörjare i det tjugoförsta århundradet.”
  
  Boken handlar om vad som kom före oss, omständigheterna vi fötts in i och orsakerna till att de är så olika.
  
  **hans twitterkonto.
  
  Svara
k skriver:

31 mars, 2016 kl. 7:24 e m

Se ”Avtal mot skatteflykt”:

”Få ifrågasätter i dag den regionala och globala integrationens positiva effekter på ekonomi och välfärd. Dessvärre kan det konstateras att globaliseringen av kapitalmarknaderna har fört med sig ökade möjligheter till internationellt skatteundandragande.

Vid sidan av de negativa effekter som detta har på de offentliga finanserna undergrävs de enhetliga spelreglerna för marknadens aktörer, vilket ger upphov till allvarliga konsekvenser för våra ekonomier. Skatteflykten sker framför allt till länder som inte har avtal om informationsutbyte när det gäller finansiella transaktioner, dvs. skatteparadis.

I ljuset av denna verklighet startades under 2006 ett gemensamt nordiskt samarbete, inom ramen för Nordiska Ministerrådets samarbete, med syfte att koordinera de nordiska ländernas förhandlingsansträngningar att ingå informationsutbytesavtal på skatteområdet med s.k. skatteparadis.”

Svara
k skriver:

4 april, 2016 kl. 6:49 e m

”Svåger” i USA skrev:

”Only the little people pay taxes” eller ”Det är bara småfolket som betalar skatt apropå ”Panama Papers: a massive document leak reveals a global web of corruption and tax avoidance.”

Och i svensk media kan man bland annat läsa ”Panama-dokumenten – detta har hänt”:

”SVT kan tillsammans med reportrar från den internationella organisationen för undersökande journalister, ICIJ, avslöja hur regeringschefer, knarkkungar och maffian – men också vanliga förmögna medborgare – gömmer undan pengar från allmänheten. Spåren leder också till Sverige och en av våra största banker. Här är de viktigaste händelserna i fallet:

3 april avslöjades en läcka på 11,5 miljoner dokument som visar att den Panamabaserade avokatbyrån Mossack Fonseca kan kopplas till, bland annat, skattefusk, pengatvätt och korruption

Tyska Süddeutsche Zeitung var först med att ta del av informationen som delade den med fler än 100 medieorganisationer över hela världen, genom den internationella organisationen för grävande journalister ICIJ.

Sveriges Television, och ett team från Uppdrag granskning, har som enda svenska medieföretag deltagit i den internationella granskningen./…/

‘Det drar isär solidariteten i ett samhälle’

Men utöver att bankens rykte skamfilas får det ytterligare konsekvenser på ett socialt plan, menar hon.

– Det drar isär solidariteten i ett samhälle på ett ganska allvarligt sätt. Det blåser under misstron i samhället ännu mer mellan de som har alldeles för mycket och de som inte har någonting. Det här betyder att Nordea inte är en bank för de vanliga människorna. Nordea gör uppenbarligen skillnad på folk och folk. Men vill de å andra sidan vara en bank för extremt rika är det här alldeles utmärkt. Men det har en inte fått intrycket av att de vill vara.

Jakob König instämmer, och menar att sakens natur – det att rika erbjudits en gräddfil för skattefusk, medan mindre bemedlade erbjuds nollränta på sparkontot – bidrar till skadornas omfattning.

– Jag tror absolut att det förstärker ytterligare. I grunden handlar det om en verksamhet som möjliggör för vissa personer att undvika att betala skatt, och om det dessutom är förmögna personer så är det klart att det sticker mer i ögonen på andra. Både som bankkunder, men också som samhällsmedborgare, för det är i grunden våra gemensamma skattemedel som försvinner, säger han.

‘Kan bli långvarigt’

Det har tidigare blåst kring Nordea i omgångar, bland annat när man betalade ut orimligt hög bonus till förre vd:n Christian Clausen, och för inblandningen i Telia-Soneraaffären. Men kriser har en tendens att passera. Dock det finns anledning att förmoda att detta blir mer bestående än tidigare svårigheter, menar Jakob König.

– Jag tror att det här kan bli mer långvarigt eftersom många upprörs över att en av våra största banker hjälper människor att smita från skatten. Det upprör extra mycket. Det kan nog hänga kvar. Nordea har själva en policy att banken ska vara en positiv kraft i samhället och sedan så avslöjas det här. Det blir en väldigt stark kontrast till den bild man själv vill ge.

Fullständig katastrof om kunder fälls

Skatteverket har idag meddelat att man avser att granska samtliga namn på svenska aktörer som figurerar i Panama-dokumenten. Om det efter utredningen sedan framkommer att personerna bakom gjort sig skyldig till brott blir smällen än större för Nordea, menar Helena Westin.

– Det är fullständigt katastrof för varumärket, om det blir så. Grunden för en bank är att de, oavsett hur mycket eller lite pengar jag har, hjälper mig som kund att sköta pengar på ett bra och säkert sätt. Om jag har lytt deras råd och straffas för det, för att jag gjort något olagligt… Det går inte att föreställa sig hur illa det är.”

Svara

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (måste anges) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (måste anges)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Google-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

reflektioner och speglingar II…