Om centreringen på självet i dagens samhälle och dess effekter, men det FINNS alternativ (om bara fler inser det) …

11 oktober, 2015 § 10 kommentarer

Ktitikkens U-vening

Om denna bok kan man läsa här:

”‘Kritikkens U-vending’ handler om vilkårene for kritik i dagens samfund. Bogens tese er, at kritik i dag ser markant anderledes ud end tidligere: Hvor man førhen kritiserede samfundet og omverdenen, er der i dag sket en U-vending, så kritik især har karakter af selvselvkritik.

Bogen analyserer kritikkens U-vending med udgangspunkt i fænomener som coaching, MUS-samtaler [medarbetarsamtal] og fitness, der alle på hver deres måde er udtryk for en selvkritisk position, hvor forandring er det samme som selv-forandring, og hvor problemer bedst kan løses ved, at man forbedrer sig selv nærmere end omverdenen.”

Och här kan man läsa:

I ‘Kritikkens U-vending’ behandler Rasmus Wilig vilkårene for kritik i dagens samfund.

Rasmus Wilig tager i ‘Kritikkens U-vending’ udgangspunkt i fænomener som coaching, MUS-samtaler og fitness, som alle er et udtryk for selvkritik og selv-forandring.”

Dansk sociologiförening menar apropå Rasmus Willigs bok och ett föredrag han höll om teserna i boken, att:

”Flere nulevende sociologer og filosoffer mener at ‘dampen er gået af samfundskritikken’ [ungefär ‘ånganb har gått utr samhällskritiken], eller den er blevet ‘tandløs’ eller ligefrem er ‘reduceret til nostalgi’.”

Ja, vi har blivit matade med Margaret Thatchers TINA – There Is No Alternative. Mer om detta nedan.

”Det ikke længere samfundets skyld, men min egen skyld’. Sådan er der flere som tænker og det betyder at den traditionelle samfundskritik er blevet til selvkritik.

Nu er det ikke længere de herskende klasser som anklages for samfundets uretfærdigheder, men de enkelte individer, som ikke er selvansvarlige og som ikke kan forvalte deres talenter, færdigheder eller evner.

Foredraget sætter ord på, hvordan der er sket en u-vending af kritikken og hvilke konsekvenser det får for både samfund og individ.”

Motgiftet

Om ”Motgiftet – lycka för pessimister”:

”Den som tar ut riktningen i sitt liv genom att ställa sig frågan ‘Hur kan jag bli lycklig’ blir ofta olycklig på kuppen, menar journalisten Oliver Burkeman som i Motgiftet undersöker vad det finns för alternativ till den ständiga lyckojakten. Han presenterar fördelarna med att ha en negativ inställning och bejaka osäkerheten, acceptera misslyckandet och att hylla det imperfekta.

Oliver Burkeman söker upp och utforskar olika förhållningssätt till livet där det gemensamma draget är att acceptera det i all sin ofullkomlighet. Han pratar med stoiker och buddister, prövar tyst retreat och firar de dödas dag .

Vi måste alla hitta ett sätt att förhålla oss till livet. Och på den negativa vägen genom livet finns fler positiva upplevelser än man kan ana.”

Det är nu ”Mer accepterat att inte vara en superglad skit” påstår artikelförfattaren. Är det egentligen det?

”Det våras för pessimisten. Vissa studier hävdar rentav att den som tror att allt kan skita sig lever längre än optimisten.

För författaren och komikern Åsa Asptjärn är glaset halvtomt. Och hon är rätt nöjd med det.

Natten mellan den 10 och 11 maj 1996 omkom åtta klättrare när de just hade bestigit Mount Everest. Klättrarna hade envist fortsatt upp till toppen trots att den senast säkra vändningstiden var passerad. På nervägen mötte de en storm och dog i mörkret på berget, otillgängliga för räddningsteamen.

Klättringskatastrofen har varit föremål för en rad teorier och analyser. Hur kunde detta ske, de var ju kunniga klättrare?

En av teorierna utgår från idén att klättrarna dog för att det var alldeles för fixerade vid sitt mål. Att de i sin optimistiska strävan uppåt valde att bortse från vissa uppenbara risker.

Teorin finns med i den brittiske The Guardian-journalisten Oliver Burkemans bok ‘Motgiftet. Lycka för pessimister.’ Boken, just utkommen på svenska, går ut på att försöka motbevisa det positiva tänkandets ideologi och istället ge möjligheter till att finna lyckan den negativa vägen.

Burkeman menar att vi behöver lära oss att leva med insikten om vår egen dödlighet, våra misslyckanden och vår osäkerhet för att kunna leva ett lyckligt liv.

För ungefär ett år sedan kom en studie från ett tyskt forskarteam som pekar åt samma håll: Den visade att äldre människor med en överdrivet optimistisk grundsyn löpte större risk att dö inom det närmaste decenniet. Medan pessimism istället kunde få äldre personer att tänka mer på sin hälsa och därigenom leva längre.

Kanske låter det lite dystert jämfört med det positiva tänkandets enkla lösningar: ‘Don’t worry, be happy!’ ”Det är inte hur du har det utan hur du tar det!”

Malmöbon Åsa Asptjärn tror på vad hon kallar en rimlig pessimism. En livshållning hon har fått med sig från barnsben. Och den handlar inte om att svartmåla allt.

– Det är snarare i positiv bemärkelse, att man har en mer realistisk syn på tillvaron. För mig är det också kopplat till humor.”

Oliver Burkemans blogg och hans twitterkonto. Han skriver om sig själv som följer:

”I’m a writer for The Guardian based in Brooklyn, New York. My new book The Antidote: Happiness for People Who Can’t Stand Positive Thinking explores the upsides of negativity, uncertainty, failure and imperfection.

Each week in This Column Will Change Your Life I write about social psychology, self-help culture, productivity and the science of happiness, and make unprovoked attacks on The Secret.”

CRITCHLEY-PPC.indd

Om ”How to Stop Living and Start Worrying” av den brittiske filosofen Simon Critchley:

”The question of how to lead a happy and meaningful life has been at the heart of philosophical debate since time immemorial. Today, however, these questions seem to be addressed not by philosophers but self-help gurus, who frantically champion the individual’s quest for self-expression and self-realization; the desire to become authentic.

Against these new age sophistries, How to Stop Living and Start Worrying tackles the question of ‘how to live’ by forcing us to explore our troubling relationship with death.

For Critchley, philosophy begins with the question of finitude and with his understanding of a key classical theme – that to philosophize is to learn how to die.

Learning how to accept both our own and others’ mortality as a part of life also raises the question of how to love. Critchley argues that the act of love requires us to give up something of ourselves, to lose control so as to be open to the demands of love. We will never be equal to this demand and so we are brought face to face with our own limitations – one form of which is what Critchley calls our ‘originary inauthenticity’. By scrutinizing the very nature of humour, Critchley explores what we need to laugh at ourselves and presents the need to confront the inescapable ridiculousness of life.

Reflecting on the work of over 20 years, this book provides a unique, witty and erudite introduction to the thought of Simon Critchley. It includes a revealing biographical conversation with Critchley and a fascinating debate with the critically acclaimed novelist Tom McCarthy about the nature of authenticity. Taken together the conversations give an intimate portrait of one of the most lucid, provocative and engaging philosophers writing today.”

I det här samhället, som vi tror att det är (därför att vi blivit så matade med det), är det bara rationellt att se till sitt exklusivt! Inte slösa energi på andra, annat än om vi kan ha nån slags nytta av hen. Det blir rationellt att gå fram som en ångvält. Och till slut tror vi alla att det inte finns några alternativ, There Is No Alternative, och snart har vi detta samhälle.

Människor tror att katastrofen kommer att inträffa om vi inte inför den här sortens samhälle, där vi inte bryr oss om varandra! Bara bryr oss om en snäv krets runt oss. ”Räddas det som räddas kan.”

En vän på facebookforum skrev apropå decemberöverenskommelsen, som troligen går i stöpet, något i stil med:

”Som jag har hoppats!”

Solidaritet är ute?😦

I den engelskspråkiga wikipediaartikeln kan man läsa:

”In economics, politics, and political economy, it has come to mean that ‘there is no alternative’ to economic liberalism—that free markets,free trade, and capitalist globalization are the best or the only way for modern societies to develop./…/

In the early 1990s, Francis Fukuyama wrote a book called The End of History and the Last Man, which in a similar vein argued that liberal democracy had triumphed over communism and that the historic struggle between political systems was over (although there could still be future events).”

Jag tror inte vi kan fortsätta som vi gjort och gör. Jag tror vi måste börja leva andra liv och ja, kanske inse hur kort stund på jorden vi har och lever.

§ 10 svar till Om centreringen på självet i dagens samhälle och dess effekter, men det FINNS alternativ (om bara fler inser det) …

  • k skriver:

    12143292_998126773544001_1614984659167604508_n

    Partiledardebatt: Alliansen vill ha ett ojämlik samhälle. De vill ha lågbetalt tjänstefolk. De är inte beredda att göra avkall på sina egna, oerhört välbeställda liv (i många fall).

    Jag tror att problemen med att anställa folk i väldigt många, kanske de flesta småföretag handlar om att de är lågkvalificerade skitjobb. Där man stannar så kort tid man kan.

    Sambon var småföretagare i USA, det land som sägs vara entreprenörernas och småföretagarnas förlovade land…

    I företag som kräver väldigt lite utbildning så kommer man att ha svårt att hålla kvar folk…

    Svensson borde inse att inte minst (M) är partiet för dem som har riktigt gott om pengar. De ömmar inte för småfolket. Och vi i medelklassen kommer att få ett ganska hårt och kallt samhälle, tufft, om deras politik går igenom.

    Jag önskar vänstern var tuffare, mer progressiv, men det kanske de blir med tiden…

    Jag tror inte alls att Sverige kommer att kollapsa av den flyktingström vi ser. Välfärden kommer inte att kollapsa. Hoppas vi får se att så inte sker!

    Usch, jag orkar inte se de arroganta Alliansföreträdarna!

    • k skriver:

      11174971_10152688006636512_8279543043521772745_n

      Se Monbiot i ”The Self-Attribution Fallacy” eller ”Villfarelsen att tillskriva sig själv [lyckandet]”:

      Intelligence? Talent? No, the ultra-rich got to where they are through luck and brutality.

      If wealth was the inevitable result of hard work and enterprise, every woman in Africa would be a millionaire.

      The claims that the ultra-rich 1% make for themselves – that they are possessed of unique intelligence or creativity or drive – are examples of the self-attribution fallacy. This means crediting yourself with outcomes for which you weren’t responsible.

      Many of those who are rich today got there because they were able to capture certain jobs. This capture owes less to talent and intelligence than to a combination of the ruthless exploitation of others and accidents of birth, as such jobs are taken disproportionately by people born in certain places and into certain classes.

      The findings of the psychologist Daniel Kahneman, winner of a Nobel economics prize, are devastating to the beliefs that financial high-fliers entertain about themselves [se mer om Kahneman här].

      He discovered that their apparent success is a cognitive illusion. For example, he studied the results achieved by 25 wealth advisers, across eight years. He found that the consistency of their performance was zero.

      ‘The results resembled what you would expect from a dice-rolling contest, not a game of skill.’ Those who received the biggest bonuses had simply got lucky.”

      Ja, risken är stor att…

      ”Att driva offentlig utbildning ‘som ett företag’ attraherar fel sorts människor. Nämligen de korrumperade, giriga och köpbara människorna.”

      ”Framing education as a business attracts the wrong people”:

      The mindset that has had a chokehold on educational policy for far too long confuses the sowing of upheaval for meaningful activity: charter schools displacing existing ones, the Whack-a-Mole-style flailing at a rotating set of standards that will make the elusive magic happen, the vindictive purging of teachers and administrators who ‘fail to deliver,’ and so on.

      It is past time we abandon the demonstrated failings of such an approach. It is past time we reconceive of jobs like Byrd-Bennett’s as ‘CEO’—doing so focuses wrongly on the ‘outputs’ of the system they’re meant to preside over, rather than the contribution they may make to it during the time it is entrusted to them.

      In short, it is past time we as a society stop misapplying a business-style conception of risk and reward to education.

      Education—which we all claim to value, but which we lack the audacity to transform—defies our efforts to wedge its unruly sprawl into the neat columns of the quarterly earnings report.

      When we accept this, and resolve to address it in the long term, with the humility and patience the problem requires, then—one day—we will we be able to gaze upon the soaring cathedral we have built. To do so, however, we must stop framing the issue in the wrong way. Since doing so has clearly attracted the wrong people.”

       

    • k skriver:

      Som en facebookvän skrev (om allt M sen början av 1900-talet varit emot), som svar på

      ”I dag borde väl ändå ALLA känna till, att hjärtat sitter till vänster!!!”

      ”Man skulle kunna tro det, men ack vad man bedrog sig. Hjärtat sitter i plånboken.”

      Ja, vi har blivit egoister! Och blir det alltmer med den politik som förs och som bara främjar egenintresset, inte solidaritet! Och detta samhälle är ganska få trygga i! Om man förlorar allt ligger man illa till!

    • k skriver:

      vad skatt går till

      Göran Greider i ”De bittra borgarnas skuld”:

      Samhället i stort har de facto vridits i mer borgerlig riktning. Jämlikhetsideal och fördelningspolitiska agendor har drivits tillbaka från politikens centrum under lång tid, också under tidigare s-regeringar. Det har lämnat ett tomrum i den offentliga debatten och, skulle jag vilja påstå, också i människors inre.

      Våra medvetanden har privatiserats. En rätt endimensionell marknadsliberalism är idag den totalt dominerande överideologin i samhället.”

      Sant!

      ”Samtidigt förstärks denna överideologi av en medial apparat som får allt större inflytande på politiken. Denna mediala apparat tenderar – även om det inte är avsikten – för det första att reducera politiken till spel och taktik och fördunkla de ideologiska horisonterna.

      Som om det inte räckte är det också klart att samma medieapparat tenderar att filtrera bort de perspektiv som rör klassfrågor och ojämlikhet, av det enkla skälet att nyhetscheferna på de stora redaktionerna sociologiskt hör till övre medelklassen i storstäderna.”

      Också sant! Nyhetscheferna på de stora redaktionerna tillhör övre medelklassen i storstäderna och de för sin egen talan!

      Mediokrati är det ord som statsvetare myntat för den makt som idag utstrålar från en medieapparat som för övrigt i allt väsentligt drar åt det borgerliga hållet.

      Ur allt detta har en marknadsliberal attityd vuxit fram. Den förstärker den grundläggande känslan hos de bittra borgarna att det just är onaturligt att de inte får regera det här landet (med stöd av SD).

      Bara så kan man ju förstå de märkliga krav som ofta hörs från borgerligheten på Stefan Löfven: Häng av vänster- och miljöpartiet, annars kan vi inte tala med er. Partier som förlorade kraftigt i stöd i senaste valet vill alltså bestämma hur regeringen ska se ut!/…/

      Det är oansvarigt. Det är förbittrat. Det är inskränkt. Borgerligheten är skyldig till mycket av den ökade politiska oron i Sverige.”

      STOCKHOLM 20150921 Ulf Kristersson, ekonomisk talesperson (M), kommenterar budgetpropositionen i Riksdagens presscenter. Foto: Jessica Gow / TT kod 10070

      STOCKHOLM 20150921
      Ulf Kristersson, ekonomisk talesperson (M), kommenterar budgetpropositionen i Riksdagens presscenter.

      Se ”M: Fler rutjobbare – bara de inte flyttar till vår kommun”:

      ”Moderaterna kritiserar att budgeten inte stimulerar fler rutjobb för nyanlända. Rutjobbarna ska däremot inte få bo i de kommuner som köper mest ruttjänster. Det är nämligen samma kommuner som vägrar ta sin del av flyktingmottagandet.

      Magdalena Andersson vill hellre subventionera arbetslösa än branscher och livsstilar.

      – Den bransch som mer än någon annan har skapat arbetstillfällen och företag där många utrikesfödda nu jobbar är rutsektorn. Den ger man sig på nu, säger Ulf Kristersson i SVTs budgetdebatt. 
      Moderaterna gör en stor affär av taksänkningen av rut-avdraget. Detta trots att förändringen bara berör någon enstaka procent av ruttjänstköparna och endast dem som tjänar allra mest.

      Taket för rutavdraget sänks från 50 000 kronor per person och år till 25 000 för den som är under 65 år. Rut­avdraget har vuxit sedan det infördes 2007 men är fortfarande ojämnt fördelat. 60 procent av rutavdraget går enligt SCB till de två tiondelar av befolkningen som tjänar mest. Detta medan den undre halvan på inkomstskalan, delar på 15 procent av rutkakan.

      Ytterst fåett par procent, gör rutavdrag över det nya taket på 25 000 kronor. Räknar man bort hushåll som inte utnyttjat sambons avdragsrätt kvarstår runt en procent av rutköparna.

      Av de 792 000 som beräknas göra rutavdrag nästa år är det cirka 7 800 som ‘drabbas’ av sänkt tak, enligt finansdepartementet./…/

      – Det är de som har en inkomst på en miljon, det är deras rätt att köpa ruttjänster för halva priset som Kristersson slåss för./../

      Kommunerna har alltså fler stor-rutkonsumenter än flyktingar per tusen invånare./…/

      Den ökande rutnotan delar alla skattebetalare på. Även invånarna i de 57 kommuner som 2013 helt saknade personer under 65 med rutavdrag över 25 000 kronor och de i de 148 kommuner som hade färre än fem. Flyktingmottagandet är fortfarande ojämnt fördelat, men nu har regeringen lagt förslag om ett kvotsystem som Moderaterna motsätter sig./…/

      Magdalena Andersson menar att branschsubventioner är fel väg.

      – Absolut ska vi stödja människor som inte har utbildning att komma i jobb. En del ska få utbildning men en del kommer också att utföra enklare jobb. Men ska man subventionera hela branscher? Det blir väldigt dyrt. Eller ska man subventionera de individer som har problem? Det blir mycket billigare och betydligt effektivare.”

      ruttoppenflbotten

      Profitörerna på andras nöd:

      profitörer

      Robert Sundberg i ledaren ”Riksdagens partiledardebatt var präglad av osäkert läge”:

      ”De borgerliga å sin sida, där utöver de M- och FP-ledarna Anders W Jonsson (C) och Andreas Carlson (KD) företrädde sina partier i sina partiledares frånvaro, var i hög grad fast i att se sänkta skatter och privatiseringar som lösningar på de flesta problem i Sverige. Som alltid, trots att det inte brukar fungera så bra.”

      • k skriver:

        Och sambon, som flyttat hit från USA, kan inte alls förstå skatteavdragen för RUT- och ROT-jobb! De skulle aldrig funka i USA, inte gå igenom där!

        Se ”Att hanka sig fram i livet kräver kunskap”:

        ”I går, samma dag som Ehrenreich besökte Stockholm, lämnade regeringen över förslaget om skattesubventioner av hushållsnära tjänster. Förslaget, som redan kritiserats sönder och samman i debatten, innebär ett skatteavdrag för köp av vissa arbeten.

        Villkoren är ekonomiskt generösa – priset ska halveras och den som köper tjänsterna ska kunna få sänkt skatt med 50 000 kronor – men juridiskt oklara. Var gränsen för det ”hushållsnära” egentligen går är fortfarande osäkert.

        Klart är att förslaget innebär att de hushåll som har ekonomiska möjligheter att köpa hushållstjänster får en stor subvention av samhället.

        – Inte ens George W Bush skulle ha kommit undan med det, sa Ehrenreich i går.

        Som en direkt följd av framgången med ‘Barskrapad’ har Ehrenreich också skrivit boken ‘Körd’. I den granskar hon den utsatthet medelklassen, eller tjänstemannagrupperna, drabbas av i dagens föränderliga ekonomi.

        I takt med urholkningen av de generella välfärdssystemen skulle det, som TCO i veckan antydde, mycket väl kunna bli nästa stora sociala fråga, också hos oss.”

        Se också ”På korståg mot låga löner”:

        Som av en händelse lägger regeringen fram sitt förslag till avdrag för hushållsnära tjänster samma dag som journalisten Barbara Ehrenreich är på besök i Sverige och Stockholm.

        Hon blir förbluffad när hon hör om förslaget:

        – Jag vet inte ens om Bush skulle kunna komma undan med det…/…/

        Barbara Ehrenreich poängterar att frågan om en lön att leva på inte bara rör ‘de fattiga’ utan också i hög grad påverkar medelklassen.

        – I dagens system är också medelklassen väldigt sårbar, om man blir av med jobbet, om man blir långvarigt sjuk. Det är viktigt att inte göra lönefrågan till en välgörenhetsfråga för medelklassen att engagera sig i. Det handlar om dem också, säger Barbara Ehrenreich.

        I hennes senaste bok som översatts till svenska, ‘Körd. Uppvaknandet ur den amerikanska drömmen’, (Leopard) skriver hon just om hur arbetslöshet också drabbar tjänstemän och akademiker med lång arbetslivserfarenhet. Deras utbildningar visar sig inte vara någon garanti för försörjning.”

        Nej, just det; medelklassen ska inte känna sig alltför säker i dagens värld med den politik som förs!

  • k skriver:

    EgoismI

    Jag håller med, helt och fullt!

    Vi är otroligt inriktade på oss själva och vårt eller bara en viss kategori av människor. Och vissa ska vi undvika.

    Samhället (dagens kultur eller vad man nu vill kalla det) har gjort oss väldigt självcentrerade eller, starkare uttryckt, egoistiska!

    Det är mycket om mitt i politiken t.ex. Enskildas plånböcker t.ex.! Vadå, solidaritet och lojalitet mot andra och varandra? Engagemanget i flyktingkrisen kanske motsäger detta, men jag vill ändå hävda att vi är väldigt upptagna vårt egna… Var det så här för 30-40 år sen? Inte som jag minns det.

    Och att människor som tillhör medelklassen röstar med skattesänkarpartier är ganska obegripligt! Om vi inte alla är med och finansierar en massa saker gemensamt, så kommer tillgång till diverse saker inte bli jämnt fördelad. Kanske i värsta fall inte tillgänglig för vissa. Det är bara dem med allra bäst inkomster som kommer att klara sig utan problem, men även de kan få det svårt, om de skulle förlora allt e.d.

    12118877_770733353056034_1437136457118522806_n

    Ja, så här är det! Vi är inneslutna i vår egen lilla bubbla, avskärmade från andra, och avskärmande oss.

    10087892

    Istället för självhjälpsböcker?

    “’What constitutes human excellence?’ and ‘What is the best way to live a life?’

    These are questions that human beings have been asking since the beginning of time. In their critically acclaimed book, All Things Shining, Hubert Dreyfus and Sean Dorrance Kelly argue that our search for meaning was once fulfilled by our responsiveness to forces greater than ourselves, whether one God or many.

    These forces drew us in and imbued the ordinary moments of life with wonder and gratitude. Dreyfus and Kelly argue in this thought-provoking work that as we began to rely on the power of our own independent will we lost our skill for encountering the sacred [det heliga, som inte nödvändigtvis behöver vara en gud, utan kan vara förundran och respekt för något större än oss själva. Kanske naturen, musik, konst…].

    Through their original and transformative discussion of some of the greatest works of Western literature, from Homer’s Odyssey to Melville’s Moby Dick, Dreyfus and Kelly reveal how we have lost our passionate engagement with the things that gave our lives purpose, and show how, by reading our culture’s classics anew, we can once again be drawn into intense involvement with the wonder and beauty of the world.”

    Nu är det självet framförallt som är i centrum!

    ”Well on its way to becoming a classic itself, this inspirational book will change the way we understand our culture, our history, our sacred practices, and ourselves.”

    • k skriver:

      12140553_1057325287625657_2198684974376098291_n

      I ledaren ”Bevara oss från en såsig mittenregering” skriver Lina Hjort:

      ”Den hårdföra borgerligheten jublar över att DÖ har dött och raljerar över hur det går när vänstern får för stort inflytande.

      Riktigt vad i budgeten de tycker är så upprörande att det är värt att öppna dörrarna för SD är svårt att begripa. Är det att fattiga barn får lite mer pengar? Är det den fria mammografin? Eller var det satsningarna på kulturskolan och kollektivtrafik på landsbygden som liksom bara fick det att koka över?

      Näe, så här kan vi inte ha det. Hellre rasisterna./…/

      Det är oklart om de vill återskapa förra årets parlamentariska kaos – men utan DÖ är det indirekt alliansen som beslutar om och när ett nyval ska ske. Slugt.

      Medan alliansen var svävande var Jimmie Åkesson däremot mycket tydlig under söndagens partiledardebatt.

      Han markerade sin plats till höger i de sakpolitiska frågorna och frågade alliansen rakt ut om de var villiga att löpa linan ut och fälla den budget de kritiserar. I så fall står han där med utsträckt hand och väntar./…/

      Men annars handlar ju blockpolitik om detta enkla konstaterande: den viktigaste politiska konflikten är den mellan vänster och höger.

      Politik är inget smörgåsbord där vi hamnar i olika ställningstaganden på måfå. Det är ingen slump att högern försvarar privata vinstuttag, vägrar reglera fossilkapitalet eller tjatar om sänkta ungdomslöner./…/

      Jag önskar mig en socialdemokrati som står pall. Som inte vacklar i blåsten och går högerut. Tänk om Löfven plötsligt smällde näven i bordet och spottade upp ambitionsnivån tillsammans med MP och V.

      Här är vår plan för kommande välfärds- och klimatsatsningar. Rejäla omfördelningar, kännbara goda effekter i vardagen, i skolan och på jobbet. Varsågoda, alliansen. Samarbeta med SD och fäll oss om ni är beredda att ta det steget.

      Vi önskar det inte men det var väl det som var poängen med att riva upp DÖ? Låt oss göra det tydligt vilka block vi har i ett eventuellt nyval. Ett rödgrönt och ett blå … brunt?”

      Bra skrivet!

      Intressanta saker i artikeln ”Flera partier öppnar för sänkt ränteavdrag”:

      ”Egentligen är det bara Vänsterpartiet som under längre tid stått upp ordentligt i den här frågan. Men det är verkligen nödvändigt att ränteavdraget trappas ned, det är ett sjukt system. Det kostar statskassan oerhört mycket, stimulerar en överkonsumtion av bostäder och snedvrider fördelningen i samhället, säger han [Birger Schlaug].

      Dagens ETC har tidigare visat att ränteavdraget för en normalvilla i Danderyd är 5 500 kronor i månaden, lågt räknat. *)

      – Även om man inte vill säga det rakt ut handlar det om ett bidrag till rikare hushåll, till människor som inte behöver det. Samma partier som skär ner på bidrag till de som faktiskt behöver dem, värnar om bidrag till rika. Det är en rent makaber situation, säger Birger Schlaug.”

      Sant! begriper människor detta? Förstår medelklassen detta?

      ”Skälet till att Socialdemokraterna och Moderaterna inte vill diskutera frågan beror på rädsla, tror han.

      – De oroar sig för att medelklassen ska surna till. Men där tror jag att man undervärderar medelklassens tankeförmåga. Var och en som sätter sig ner och tänker i två minuter inser att det här systemet öppnar vägen mot en ekonomisk kollaps. Det är sjukt, säger Birger Schlaug.”

      *) ”I Danderyd finns det nya Bidrags-Sverige”:

      ”Sveriges nya bidragstagare finns i Danderyd. Över 8 000 kronor, det kan en genomsnittlig Danderydsfamilj få i avdrag för Rot, Rut och räntor på bostadslån.

      Pengarna motsvarar ett helt social­bidrag.

      Moderaterna, som styr i Danderyd, går till val igen på devisen jobb istället för bidrag. Men det är inte alla bidrag som ska bort, enligt partiet. A-kassan och socialförsäkringen har sänkts under alliansens tid och riksnormen för försörjningsstödet ligger idag under Konsumentverkets egna beräkningar för vad en rimlig levnadsstandard kostar, men avdragen för Rot, Rut och räntor på bostadslån fortsätter att öka. Och framför allt i Danderyd, där Moderaterna hade 52 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010.

      Just i Danderyd är Rot- och Rutavdragen störst i Sverige, enligt Skatteverkets statistik. En familj som gör ett genomsnittligt Danderyds-avdrag för både Rut och Rot fick under under förra året 2 603 kronor i bidrag i form av avdrag på skatten – varje månad. I år är det ännu mer, 3 448 kronor i månaden.

      Om man dessutom lägger på de skatteavdrag som man kan göra för räntan på bostadslån så får den genomsnittliga Danderydsfamiljen ett helt försörjningsstöd extra varje månad i form av avdrag på skatten. Ränteavdraget för en normalvilla i Danderyd är 5 500 kronor i månaden, om man räknar lågt. Totalt blir det alltså någonstans mellan 8 000 och 9 000 kronor av statens skattepengar som betalas ut till Danderydsfamiljerna varje månad.”

    • k skriver:

      1. företagen slåss för akutvård

      Ja, att det finns välfärd och trygghetssystem för de anställda som finansieras via skatter vi alla betalar, gynnar företagen! Tänk att de börjar inse det här och där förhoppningsvis!

      2. M på tomgång

      Se ”Mest åt rika”:

       ”Regeringen ger mest till höginkomsttagare Regeringen har hävdat att det främst är låg- och medelinkomsttagare som gynnas av deras politik. Vi har med hjälp av SCB beräknat hur regeringens mest betydelsefulla reformer påverkar de disponibla inkomsterna. Våra resultat: /…/

      Ju högre inkomst eller ekonomisk standard hushållet respektive personen har – desto större inkomstökning räknat i kronor till följd av regeringens reformer. 

      De 50 procent av hushållen som har lägst inkomster har i genomsnitt fått 11 616 kr i ökad disponibel årsinkomst per hushåll till följd av de analyserade reformerna.

      De 50 procent av hushållen som har högst inkomster får i snitt 43 530 kr./…/

      Mindre resurser till offentlig välfärd Regeringen har även hävdat att trots stora skattesänkningar så har offentlig sektors ekonomiska resurser inte minskat.

      Detta stämmer inte. Med hänsyn till utvecklingen av kostnader och befolkningens storlek har den offentliga sektorns totala ekonomiska resurser minskat med ca 10 procent eller lite mer sedan 2006.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om centreringen på självet i dagens samhälle och dess effekter, men det FINNS alternativ (om bara fler inser det) …reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: