Medkänsla är ute – om egoism, stress, empati- och solidaritetsunderskott …

30 augusti, 2015 § 6 kommentarer

Var fjärde ung mår dåligt tydligen. Diagnoserna (bokstavs-) verkar öka. Beror det på bättre diagnosticering? Klarar de sig sämre idag, de som tidigare inte visade samma slags symtom, p.g.a. stressen och pressen i dagens samhälle – och i skolan?

Kraven idag är större än någonsin? Vi ska tänka positivt, se ut och vara på ett visst sätt osv.

Men ingen kommer nånsin att bli perfekt. Man är INTE glad och positiv hela tiden.

Barbara Ehrenreich skriver i sin bok ”Gilla läget” om paradoxen att amerikanerna med påbudet att tänka positivt är det folk som också är de största förbrukarna av antidepressiv medicin.

I artikeln ”Skrattfest med allvarliga undertoner” kan man läsa om föredrag Per Naroskin höll under ortopeddagar i Dalarna. Där kan man läsa:

”Samhället är i dag i förändringens tidevarv, allt går väldigt fort och de hårda faktorerna är loket som drar. Medkänsla är flanell och helt ute, sade han.

– Det är bra att vara väldigt förändringsbenägen. Då är man attraktiv på arbetsmarknaden, flexibel, fruktansvärt flexibel är viktigt. Du hör aldrig ordet integritet i en platsannons, möjligen för Säpo./…/

Integritet – maggropskänsla – är otroligt viktigt men vi tvingas sluta lyssna på den och blir så duktiga på att läsa av vad andra människor vill oss, sade han.”

Men för att ha empati för andra måste vi ha empati för oss själva. Äkta empati för oss själva. Jag skulle vilja påstå att det är något annat än egoism.

”Han sade att med den mobilkoll vi har idag så behöver vi inga husdjur./…/

– Och mitt i allt ska vi [också] försöka få balans i livet, ett [ytterligare] stressmoment. Jag har aldrig träffat någon som haft balans i livet.

Att vi ska försöka få livspusslet att gå ihop är ännu värre. Som om det fanns ett pussel att lägga/…/

Det är bättre att tala om styrfart än om balans i livet, tycker han.

– Nu är maxfart idealet. Vi ska alltid ha maxfart, samla kvartalsrapporter och uppfylla nyckeltal.”

New Public Management genomsyrar allt.

”Det som händer i hjärnan när vi är utstötta är att samma enheter aktiveras som vid fysisk smärta. Därför är det viktigt att varje grupp ser till att stötta varandra så att ingen behöver sväva i ovisshet, betonade han.

Han berättade också efter skämt om dejtingsajter att han alltid säger till sina barn att det inte finns någon därute som passar som hand i handske åt er.

– Men det finns många vantar.”

Många, många av oss tror att vi själva, de vi lever med, våra liv, våra hem osv. ska vara perfekta.

”Han avslutade med en lång rad exempel i snabb takt på den ideale mannen, perfekt som make och älskare åt sin fru, perfekt och alltid närvarande som pappa och chef./…/

– Det är honom vi alla tävlar mot hela tiden. Och vi kommer alltid att förlora, hela tiden. Men jag ska berätta en hemlighet. Han finns inte. Jag har hittat på honom. Vi duger alla som vi är.”

Lättare sagt än gjort…

Egot - rasismens bästa vän I

Den borgerliga politiken (inklusive vänsterns dragning åt det nyliberala hållet) har gett samhälleligt bifall av egoism. det har blivit helt okej att vara egoist och bara tänka på sig. Roffa åt sig allt man kan och inte bry sig om andra.

Samtidigt framhålls välgörenhet, som riskerar bli godtycklig och riskerar undergräva demokratin. Se tidigare bloggning ”Filantropin de har i USA och som nu också kommer mer och mer i Sverige: underminering av sociala ansträngningar. En ny rörelse med löfte om att rädda världen genom att applicera marknadsmagin på den stora utmaningen att åstadkomma social förändring – eller varför företag inte kan rädda världen…”

Och ”När blev det okej att vara stygg?”:

”En gammal bekant som bott utomlands de senaste 20 åren reagerade på Sverigedemokraternas annonskampanj i tunnelbanan. ‘Vad är det här för jävla trams!’ skrev hon på Facebook. Reaktionerna kring SD:s affischer var många den dagen men just hennes inlägg fick mig att fundera lite extra.

För hur har Sverige förändrats sedan hon flyttade? Jo, det har blivit okej att vara stygg. Det har till och med blivit lite häftigt att vara taskig och denna förändring av det svenska kynnet kan man inte annat än till viss del skylla på SD.”

Att SD har sån framgång beror också på politiken som förts. T.o.m. de som troligen alltid röstat (S) känner sig vilsna och attraheras av SD:s politik. Säger:

”Det finns en massa i deras politik som är bra, men …”

Jag är orolig att det där ”men” är alltför svagt. 😦 Att de här personerna kommer att rösta på SD i kommande val, om inget händer innan dess. Dessutom har jag kolleger som flyttat hit från öst-Europa, som också verkar attraherade av SD och deras politik. Skrämmande! 😦

Insändarskribenten fortsätter:

”Sverigedemokraterna själva vill så klart hävda att de är snälla, de försöker ju värna Sverige, men även om de påstår sig ha ett gott uppsåt är problemet att deras metodik faktiskt bryter ner det de vill försvara.

Vi vuxna tror oss ofta vara snälla och ha schyssta värderingar, min egen erfarenhet när de sociala medierna slog igenom var att mina barn hade svårt att vara snälla. Det blev en lång uppfostringsprocess som jag tror lyckades. Å andra sidan har nu Facebook tagits över av de vuxna som visar upp sitt allra sämsta pöbelbeteende och låter allt grövre elakheter fritt frodas och ständigt ‘gillas’.

Detta sker samtidigt som vi i andra änden av samhället strävar efter godhet med värdegrundsarbete i varenda buske, böcker och föreläsningar om snällhet, fairtradekaffe och där världens mest framgångsrika företags interna ledord lyder: It’s good to be good”

I Recensionen ”Brorslotten belyser utanförskap och klasskillnader” om den musikaliska föreställningen ”Brorslotten” kan man läsa att ”Brorslotten” blir…

”… en replik i dagens debatt om cynism, hysteriska tonlägen, kompromisslöshet, själviskhet, verbala fosterländska former kontra vänlighet och humanitet.”

Detta med egoism och elakhet verkar vara ett tema som går igen här och där nu?

Katarina Mazetti i ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner…”:

”… faran med hatsajterna som man sällan diskuterar: den som regelbundet läser enbart dem måste få intrycket av att ‘alla’ tycker likadant och att SD har minst 50 procent sympatisörer, fast inte alla vågat komma ut ännu.

Denna fara gäller förresten även på vänsterns bloggar och medier. Om vi bara läser IRM (Inte rasist men …) eller Expo tycker vi att fascismens fula tryne är så uppenbart att ‘alla’ måste inse det. Och vi fattar ingenting av opinionssiffrorna.

Det är därför papperstidningarna är så viktiga, särskilt rikstidningarna, som ännu har viss källkritik och objektivitet kvar, vill man gärna tro. Och det är därför den branta högersvängen i dessa organ är så katastrofal.

Är det en ren slump att den inträffar i GP, Expressen och SvD samtidigt som näringslivet i DN rekommenderar samarbete högerut?”

Bra skrivet! Ja, pressen har ett enormt ansvar! Och de borde ta det! Inte späda på hat…

Och mitt i denna stressiga värld känner sig föräldrar tvungna att välja skola till sina barn. Mitt i alla andra val som vi ”måste” göra i dagens värld. Val vars utkomst kan få stor betydelse.

Men jag tror skolval har fått större betydelse än detta förtjänar, där tror jag inte utkomsten blir på långa vägar så stor som man tror. Kanske kan den snarare bli negativ: ambitiösa föräldrar som sätter än mer press på sina barn?

Återigen tror jag inte skolval förändrar ens barns framtida liv eller karriärmöjligheter i alls den utsträckning som man kanske nånstans tror. De här möjligheterna till skolval kommer inte att ge bättre grund än den vår kommunala skola gav. ”Skolval är ett falskt val …”

Och det är snarare vad man gör av sin skolgång som har betydelse, inte vilken skola man går i. Se tidigare postning ”Mer om perfekta människor, tävlan-konkurrens och att inte vara tillräckligt bra…”

Nu håller den kommunala skolan på att dräneras. Och vem vinner på det?

Och på fina sätt kan man neka elever plats i ens skola. En negativ sidoeffekt av skolval, något som också den amerikanska skoldebattören Diane Ravitch har påpekat!

skolval I

Vikskolan i Upplands Väsby ingår i friskoleföretaget ”Magnetica Education.”

Ja, det är ”Skrämmande likheter med 30-talet”?

11960080_10153128689127776_7831436139228625041_n

Amerikanerna går mot presidentval … Fler och fler ifrågasätter politiken där, för de ser effekterna. Och det är i utbildad medelklass man kraftfullt börjar ifrågasätta. Medelklassen här tro de sitter i säker båt, men det tror jag inte alls. Vi har anledning att vara oroade.

Problemet är dock att så väldigt många amerikaner är fattiga. De har inte råd att resa och med detta se hur det är i andra länder. Att det faktiskt finns länder där de skulle ha det bättre och där människor fortfarande anser att alla ska ha en dräglig levnadsnivå.

Vi har inte de där riktigt fattiga som de har där. Riktigt fattiga i inte bara enstaka hus, utan i hela stadsdelar.

Vi har låtit oss köpas av skattesänkningar, vilka på kort sikt har gett oss mer eller mindre mer i plånboken. De riktigt välbeställda har fått 40 000 kr mer per månad, medan vi andra kanske fått ca 2 000 kr mer. 

Annonser

§ 6 svar till Medkänsla är ute – om egoism, stress, empati- och solidaritetsunderskott …

  • k skriver:

    Dolores Umbridge - Harry Potter I

    Dolores Umbridge ur Harry Potter.

    Per Naroskin i ”Varning för trivseltyrannen!”:

    ”Om jag skulle varna någon som söker ett nytt jobb så är det att ta anställning på arbetsplatser där chefen försöker locka med fraser som:

    ‘Vi är ett glatt gäng med högt i tak!’

    I själva verket har man inte en aning om takhöjden eftersom man aldrig låtit någon pröva den.

    Och hur många gånger har man inte hört chefer som lovprisar öppen dialog, medan de håller rullen med gaffatejp bakom ryggen och delar ut medarbetarenkäter där de enda tillgängliga svarsalternativen är ‘ganska bra’, ‘bra’ och ‘mycket bra’!

    Eller chefer som ständigt tjatar om kvalificerade medarbetare, men som i lönndom låter rutiner och budget hindra dem från att kompetensutvecklas och rucka den rådande ordningen.”

    Hans twitterkonto.

    ”Frihet”, vadå? Hur är det egentligen med den där ”friheten”?

    • k skriver:

    • k skriver:

      Om Per Naroskin i Talarforum:

      ”Per Naroskin är psykolog och psykoterapeut som dessutom fuskat som stå-upp komiker. Förutom sitt arbete med patienter är han författare, medarbetare i radio och TV, utbildare, konsult och en av landets mest efterfrågade föreläsare. Han debuterade som Sommarpratare 2006. Han talar bland mycket annat om livsbalans, hur man hanterar förändringar, om ledarskap, krishantering och hur man skapar goda medarbetare.

      Vi märker alla att arbetslivet, samhället och omvärlden förändras i allt snabbare takt. Det ställer höga krav på både organisationen, ledaren och individen. Slimmade och mer flexibla arbetsorganisationer ökar kraven på de anställda och kanske framförallt på cheferna.

      Per Naroskin menar att många chefer behöver större kunskap kring hur medarbetare reagerar på förändringar och de ofta obeaktade sociala konsekvenserna av en organisationsförändring.”

  • k skriver:

    NPM

    New Public Management funkar inte i vård, skola eller omsorg…

  • k skriver:

    Ja, borde man ”Ta ut avståndet från mitten”:

    På lördag avgörs valet av ny partiledare i brittiska Socialdemokraterna, Labour. Allt tyder på att det blir Jeremy Corbyn. Han anses ligga till vänster i partiet. Det menar många bedömare inte är bra, eftersom Labour borde skaffa sig en ledare som ligger närmare mitten för att kunna erövra regeringsmakten från högerpartiet Tory.

    Utan att gå in i detaljer är Corbyn ett av flera exempel på att politiker med tydliga budskap vinner anhängare. De budskapen kan vara vänsterliggande, högerliggande eller av annan typ, exempelvis främlingsfientligt.

    Ett annat exempel är Bernie Sanders. Han är senator från Vermont. Han ställer upp som kandidat att bli Demokraternas presidentkandidat i valet i USA. Han leder i delstaten New Hampshire över ”favoriten” Hillary Clinton. I den andra staten som väljer först i partiet i början av nästa år, Iowa, har han närmat sig ledaren Clinton.

    I högerpartiet Republikanerna är fastighetsmagnaten med kontroversiella uttalanden, Donald Trump, den som har högst stöd av mer än 15 kandidater.

    I flera andra val har det gått bra för partier med tydlig politik, åt vänster eller höger. I det förra fallet i val i Grekland och i Skottland i brittiska valet och i Spanien. I det senare fallet Republikanerna i USA i fjolårets kongressval.

    Länge hette det att det gällde att fånga mitten. Denna mitt var dessutom ofta i rörelse åt höger. Demokraterna under Bill Clinton gjorde så i val i början av 90-talet, intog positioner mellan republikanernas och de egna tidigare ståndpunkterna.

    Och brittiska New Labour, ett verk av John Smith som var partiledare före Tony Blair men som förknippats med Blair, gjorde lika dant: intog positioner i närheten av mitten./…/

    Nu verkar profilering vara det nya framgångskonceptet. Det ser i Corbyns, Sanders och Trumps fall ut att räcka långt. Om det räcker till seger återstår att se, även om så redan skett i vissa fall, som för Syriza i valet i Grekland i början av året.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Medkänsla är ute – om egoism, stress, empati- och solidaritetsunderskott …reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: