Solidaritet på modet igen?

16 juli, 2015 § 3 kommentarer

En trend: äntligen kommer kritik mer och mer över de senaste 40 årens politik komma? Robert Sundberg skriver en ledare och bokrecension ”Reagan – en kontroversiell ikon” av Karin Henriksson (En bok, en författare (2015)) i ”Skådespelarpresidenten”:

”Det är bra att ordet ikon finns i titeln, eftersom Reagan blivit idylliserad inhemskt och utomlands efter avslutad presidentperiod. För högerpolitiker är republikanen Reagan en förebild och i USA har han upphöjts till skyarna. Det är bortglömt att han hade låga popularitetssiffror särskilt de första åren av sin presidenttid.

Han gjorde flera försämringar i det lilla sociala välfärdsnät som fanns. Att nedskärningarna inte blev fler och större var det då demokratiskt dominerade representanthusets förtjänst.

Reagan sänkte skatter, vilket ledde till stora budgetunderskott och växande statsskuld. De togs som intäkt för att skära ned än mer i den offentliga välfärden [chockterapi*].

Till de ökade underskotten bidrog Reagans ofinansierade ökningar av försvarsanslagen. Gap gentemot Sovjetblocket skulle fyllas igen och vändas i amerikanskt övertag, var Reagans mål.”

Karin Lindström i ”Med djuren som språkrör”:

James Hollingworth får fortfarande barn och vuxna att sjunga högt och inlevelsefullt om solidaritet.

Under 70- och 80-talen gjorde James Hollingworth banbrytande skivor, radio och tv-serier. 2006 vann han en grammis tillsammans med Jojje Wadenius. Hans avtryck i svensk musikliv är odiskutabelt. Nästan alla har hört hans sånger, allra mest klassikern Älgarna demonstrerar, du har säkert sjungit med i den du också. Och nu är det dags att sjunga igen fast högre och med mer patos.

Budskapet är i allra högsta grad aktuellt; trygghet för fortsatt liv i skogen, allt liv, och inte bara för oss stora djur, och inte bara för oss som alltid levt i just den här delen av skogen eller under just det där trädet. Vi säger ofta att det är våra björkar och tallar, men det är väl snarare vi som är på tillfälligt besök i björkarnas och tallarnas trädgårdar.

Det var 1974 som skogens konung fick nog och började sparka bakut. Har det hänt någonting sen dess? Har vi blivit fyrtio år klokare, modigare, starkare, förnuftigare? Vanligt folk har absolut blivit det, säkert så, men miljöpolitiken är fortfarande feg. Därför och drygt 40 år senare besöker en något luggsliten skogens konung Barnteaterveckan i Leksand för att än en gång hålla sitt tidslösa tal. Och kampen har hårdnat. I dag kan problematiken ses ur ett globalt perspektiv.

– På 70-talet var den Gröna vågen en kraft som uppstod i Sverige för Sverige. Idag måste man se det ur ett globalt perspektiv, det handlar om allas vår överlevnad, om solidaritet med allt liv, med alla, säger James Hollingworth strax innan spelningen i Leksand. När människan kliver in och spelar gud uppstår förstås problem.

– Angående miljön är det politiska spelet fortfarande alldeles för defensivt.”

Se Holllingworths youtube-kanal, hans hemsida – som är under uppbyggnad fortfarande

* Kleins svar på kritiken.

Se också Dan Josefsson i ”Nödvändig läsning om Johan Norberg och Naomi Klein.” 

Vidare Lars Pålsson Syll i ”Milton Friedmanhyllningen vi nog klarar oss utan” om Johan Norbergs dokumentär om Milton Friedman.

Samt Göran Greider i ledaren ”All olust du känt inför marknaden men aldrig kunnat formulera”

Om Hollingworths Skapande skola-projekt ”Skriv och sjung” och fler låtar ur Djurens brevlåda.

Slutligen undrar jag ganska sarkastiskt vilka fakta som media vidarebefordrar till folket?

Annonser

§ 3 svar till Solidaritet på modet igen?

  • k skriver:


    Göran Greider i ledaren ”All olust du känt inför marknaden men aldrig kunnat formulera,” där skriver han om:

    ”Vad som inte kan köpas för pengar, av den amerikanske moralfilosofen Michael J Sandel, är en av de mest klargörande böcker jag läst om vad det expanderande marknadssamhället gör med oss./…/

    Sandels återkommer ständigt till de två argumenten mot marknadfieringen: Det ena är att det ger de som har gott om pengar större inflytande, i det här fallet möjligheten att skaffa många barn. Det argumentet är välbekant: Marknad befrämjar ofta ojämlikhet.

    Men det andra argumentet mot en marknad för fortplantningsrätter står i allmänhet inte lika klart för oss: att värdet av föräldraskap korrumperas när det görs till en vara.

    Ekonomen Gary Becker har föreslagit en marknad för invandring till USA. Låt den som är beredd att betala för att komma in i USA göra det, särskilt flyktingar som flyr svårt förtryck har ju ett starkt incitament att betala. (I mildare form har Beckers förslag faktiskt genomförts).

    Sandels invändning är: Hur förändrar det vår syn på flyktingar när de förknippas med betalningsförmåga och medborgarskap blir en penningfråga?

    I spåren av åttiotalets aidsepidemi växte det i USA fram en andrahandsmarknad för livförsäkringar. Bolag köpte aidsdrabbade patienters livsförsäkringar, betalade premierna och väntade sedan på att de skulle dö så att vinsten kunde kammas in. En bra affär för båda parterna, kan tyckas.

    Sedan kom bromsmedicinerna. Många bolag blev ursinniga över alla pengar de förlorade på att aidspatienternas liv förlängdes. I branschen cirkulerade skräckhistorier om patienter som fortsatte att leva vidare, år efter år.

    Ett annat exempel på varufieringen av livet är när företag tjänar pengar på att deras anställda dör. Många stora bolag försäkrar nämligen sina anställda, utan deras vetskap, och när de dör utfaller försäkringen – men inte till de anhöriga utan till bolaget.

    Efter terrordådet den elfte september blev många upprörda över att så mycket livförsäkringspengar gick till företagen, inte till offrens anhöriga. Döden blev en handelsvara.

    Kommersialiseringen av alla livsvärldar ser han som epidemisk. Det finns amerikanska skolor som betalar elever två dollar om de läser en bok. Men då ersätts det inre motivet för att göra vissa saker med ett yttre motiv – ett slags muta, med kortvarig effekt.

    Och det intressanta är att marknadsekonomiska incitament ofta fungerar så dåligt. I ett experiment fick olika elevgrupper i uppgift att samla in pengar för cancerforskning. En elevgrupp gavs provision på pengarna de samlat in medan en annan innan de gick ut enbart fick höra ett peppande tal om att de gör nytta för en god sak.

    Det visade sig att den grupp som samlade in mest pengar var den som var oavlönad. Varför? Därför att varufieringen av en verksamhet eroderar dess moraliska värde. Kommersialiseringen urholkar känslan av moralisk förpliktelse eller idealitet. Ta handeln med utsläppsrätter; sannolikt leder den till en mer instrumentell syn på naturen.

    Michael Sandels argument borde kastas rätt in i debatten om vinster i välfärden. Vårdföretagarna och riskkapitalisterna klarar inte Sandels moraliska argument.

    Jag tror nämligen att ett avgörande skäl till varför så många människor, långt in i borgerligheten, känner ett starkt obehag inför marknadsmekanismens närvaro i vård, skola och omsorg är just känslan av att värdet av verksamheterna sänks, korrumperas, när de blir en vara.

    Reklam för en friskola degraderar värdet av kunskap. Erbjudandet man får om att bli kundmedlem i ett apoteksbolag när man står vid kassan sänker värdet av hela denna nyss så icke-kommersiella verksamhet.

    Kan man köpa vänskap? Nej. All den olust du känt inför marknaden men inte kunnat formulera! Här formuleras den!”

    Och detta formuleras alltså i boken ”Vad som inte kan köpas för pengar. Marknadens moraliska gränser” av Michael J. Sandel.

    Nina Björk skriver också om Sandels bok i artikeln ”Vilja kan inte mätas i pengar”:

    ”I en av USA:s mest använda läroböcker i nationalekonomi jämställs mänsklig vilja med betalningsförmåga. Nina Björk menar att det är en bisarr idé som uppstår när sinnena har stängts.

    År 2009 gav Bruce Springsteen två konserter i sin hemdelstat New Jersey. De dyraste biljetterna kostade 95 dollar, vilket var ett underpris. Rolling Stones hade just tagit 450 dollar för de bästa platserna under sin turné och Springsteen kunde ha tagit samma pris och ändå fyllt arenorna. Men med tanke på sin stora arbetarklasspublik ville Springsteen hålla priset förhållandevis lågt.

    Detta ledde till en omfattande svart marknad, där företag köpte upp de billiga biljetterna för att sedan sälja dem vidare till dem som var beredda att betala högre priser. Ett bra eller dåligt förfarande?

    Det är Michael J Sandel, professor i politisk filosofi i Harvard, som i sin nyöversatta bok ‘Vad som inte kan köpas för pengar’ berättar om vilka som kunde gå på Springsteens konsert 2009.

    Sandel beskriver hur en kollega till honom, nationalekonomen Greg Mankiw, har försvarat sådana här svarta marknader. Mankiw konstaterar att marknader över huvud taget är ett bra sätt att fördela nyttigheter så att dessa ‘kommer de konsumenter till del som sätter störst värde på dem’.

    Mankiw skriver i ‘Principles of microeconomics’ att just ‘svartförsäljning av biljetter är ett exempel på hur marknaden skapar ett effektivt utfall’ – här kommer ‘nyttigheterna’ i händerna på just dem som ‘sätter störst värde på dem, mätt som betalningsvilja’.

    Denne Mankiw, författare till en av de mest använda läroböckerna i nationalekonomi i USA, tror alltså att man kan mäta människors vilja i deras förmåga att betala. Att den som är benägen att spendera mest pengar på någonting också är den som vill någonting mest.

    Och omvänt: om du inte vill betala för någonting vill du heller ingenting – oavsett om du över huvud taget har några pengar du kan uttrycka din vilja i.

    Det är ju mycket märkligt att någon verkligen kan resonera så här. Det tycks mig som om bara den allra minsta lilla tanke- och känsloförmåga nästan instinktivt säger nej till logiken i Mankiws argument. Han kan till exempel uppenbarligen aldrig ha hört ett helt medellöst småbarn skrika efter ett gosedjur.

    Jag tänker att det knasiga i att tro att vad en människa sätter värde på kan mätas i viljan att betala, måste ses som en arbetsskada som amerikanska ekonomer riskerar att drabbas av.

    Problemet med arbetsskador som drabbar amerikanska ekonomer är att de har en tendens att sprida sig; till andra länders ekonomer, till folkvalda politiker – och så småningom till oss alla, till folket.

    Om den ekonomistiska utveckling fortsätter, där inget som inte kan värderas i pengar kan värderas över huvud taget, kommer vi då om femtio år, om hundra år, kunna se det vi nu kan se i Mankiws resonemang?”

    Men Greg Mankiw och det han företräder och lär ut har ifrågasatts.

    Och fler har följt i dessa spår, som Rethinking economics.
    Se också Rethinking Reader:

    ”Rethinking Economics is gathering an all-star community of academics and students to write an introduction to pluralist economics, to be published at the end of 2015.

    Each chapter of the book will contain a brief introduction to a different school of economic thought, written by a prominent academic in the field, and a case study co-written with a student.”

    • k skriver:

      Se “This is why we are Anti-Mankiw”:

      ”Students at Harvard University on Tuesday, November 1st walked out of Professor N. Gregory Mankiw’s Ec 10, ‘Principles of Economics’ course, for two main reasons.

      First, to declare their solidarity with the Occupy Wall Street Movement, and indeed, occupy movements currently happening all across the world.

      Second, to protest the specific role played by Mankiw’s course in perpetuating inequalities of wealth and power, which have plagued American (and world) capitalism for decades, if not centuries.

      As the Harvard students put it in their open letter to Professor Mankiw, they are concerned with the political bias inherent in Mankiw’s text, as well as how it “affects students, the University, and our greater society.’

      But what does it really mean to say that Mankiw, his class, and his textbook are responsible for such things?

      The students state in the letter how Mankiw rarely includes a discussion of primary sources and often slants toward the classical model of political economy, expounded most famously by Adam Smith. This bias stands to the detriment of other important schools of economic thought such as Keynesianism.

      But the problem with his course goes a bit deeper than that. While Mankiw might argue that his New Keynesian approach to macroeconomics combines the best of both Keynesian analyses of the short run and classical views of the long run, the fact is that both Adam Smith and John Maynard Keynes understood that the economic laws of the market are not immutable ‘principles’ of society — a point which, unfortunately, leaves Mankiw less in the camp of either of these great thinkers, and more in the realm of political ideologues and pundits.

      That is to say, the self-interested agent who ‘faces tradeoffs’ and ‘responds to economic incentives’, as Mankiw’s ’10 principles of economics’ assert, describes but a very small part of our daily lives.

      Whether you’re with your friends, or at home with your family, values of cooperation, love, friendship define your day-to-day interactions. Even political power is an important concept, not given even a single mention in Mankiw’s entire text! The idea that those who are wealthy might institute political power over the economic system is an idea that, indeed, goes back to Adam Smith himself.

      Choosing not to discuss such an economically-relevant and important topic demonstrates a severe lack of intellectual and moral integrity on the part of Mankiw and his textbook. In other words, the whole market-centric approach of Mankiw’s course is fundamentally at odds with how the world works in reality.

      So given that Mankiw’s course, textbook, blog, and ideology are at odds with the actual workings of social and economic life, and even help to perpetuate our societal and economic problems through producing this image of the individual as completely oriented toward market values and ideas, it’s probably time to expand the economic conversation towards more pluralism and away from hegemonic, ideologue set-in-stone ‘principles’. Indeed, this is why this blog is Anti Mankiw.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: