Skattesänkarpolitiken och ekonomiska problem i vård, omsorg och skola …

18 mars, 2015 § 20 kommentarer

980

I lokaltidning har det varit en massa skriverier om landstinget och vårdpersonal som går på knäna och man har hängt ut landstingsrådet, kvinna och socialdemokrat. Om kritiken är berättigad eller inte handlar inte denna postning om.

Människor upprörs över att vård, skola och omsorg har ekonomiska problem – och samtidigt har de röstat för just skattesänkningar. Den övergripande problematiseringen lyser med sin frånvaro.

Man upprörs när servicen inte är sådan den varit, men man vill helst inte betala för den?

En debattör, som jobbat inom landstinget, påstod i kommentar att resurserna inte har minskat, men var går då pengarna? Inte till personal verkar det?

I bildtexten till bilden ovan kan man läsa:

”Sverige har en sjukvårdskris. Inte bara Dalarna. Ryt uppåt!”

Göran Greider skriver i ledaren ”Skärpning i landstingsdebatten” som illustrerats med ovanstående bild:

”Samtidigt måste vi göra klart för oss att hela denna bedrövliga konflikt ett tecken på att något i själva debatten är snedvridet. Bråket har andra, långt viktigare dimensioner. I sista hand handlar den inflammerade debatten om den ohållbara situationen för många av Sveriges landsting. Vi är nu inne på det nionde året av borgerliga statsbudgetar (ja, Löfvenregeringen förvaltar ju tyvärr Alliansens budget).

Under dessa nio år har enorma skattesänkningar genomförts och det borde stå klart för de flesta att det är grundorsaken till att den offentliga vården på så många håll i det här landet går på knäna: Vårdbehoven ökar konstant, men vården får inte mer pengar. Till slut tar resursbristen ut sin rätt./…/

Läget är likartat över hela landet, i landsting efter landsting, oavsett färgen på styret: Detta är priset för alla dessa år av borgerliga skattesänkningar. Men det är också priset för att tidigare socialdemokratiska regeringar inte heller gjort vad som behöver göras när det gäller satsningar./…/

De flesta uppger den nationella bristen som huvudskäl till rekryteringsproblemen. Och det är en ond spiral: Bristen på sjuksköterskor gör också arbetsmiljön sämre för dem som jobbar kvar, vilket leder till att fler slutar.
Men då uppstår ett lustigt fenomen. I varje län dominerar en borgerlig tidning som på debatt och opinionssidor och ofta även på nyhetssidor väljer att stenhårt angripa sina landsting för att vården har en massa problem.

Men aldrig knystas ett ord om att huvudorsaken till problemen är att anslagen till landsting och kommuner inte räcker.

Man angriper med full kraft konsekvenserna av, inte grundorsaken till, den generella politik som länge – och inte bara de senaste nio åren – förts i Sverige./…/

Landstingspolitiker, nyhetsreportrar och politiska kommentatorer har ett ansvar att få debatten att handla om det viktiga: Hur mycket mer resurser måste skjutas till landsting och kommuner för att arbetsvillkoren ska bli anständiga? På vilket sätt kan arbetsorganisationen förbättras? Hur skapas en anda där allt får sägas utan att det leder till samtalskollaps?

Men landstingspolitiker har också ett avgörande ansvar för att rasa över dessa frågor uppåt i sina egna partier – det borde Bo Brännström göra men det vågar han inte och det borde Inga-Lill Persson också göra. Det är däruppe striden måste ligga”

I slutänden kommer de som har råd att köpa sig till gräddfiler både när det gäller vård, skola och omsorg (så sker redan, men har mer resurser tillförts ”tack vare dessa”? Om så vore fallet borde det vara färre kriser i landstingen?). Samhället dras isär allt mer och blir allt mer segregerat. Detta vinner egentligen ingen på. Inte minst vad gäller samhällsklimatet.

Problemen är troligen akuta (och skulle verkligen behöva lösas), men det borde föras en övergripande debatt – också – och i all synnerhet. Så problemen också löses långsiktigt. En sån lyser dock med sin frånvaro. Jag tror Greider dock pekar på en grundliggande orsak, som det borde pratas mer om. Den grundläggande? Tror inte privat sjukvård är effektivare, så det är inte heller någon lösning.

Greider ställer bra frågor ovan. Om tillskjutande av resurser, hur arbetsorganisationen kan förbättras osv. Här borde krutet läggas.

Amerikanisering av sjukvården tror jag inte ett endaste dugg på. Det verkar allt fler också där ifrågasätta. Hur många skulle t.ex. vilja betala ca 12 000 kr i självrisk för sjukvård? Hur många KAN betala detta? Kan detta leda till att man i det längsta drar sig för att gå till doktorn och vad för detta i sin tur med sig?

Och hur många företagare har råd att erbjuda sina anställda privat sjukförsäkring? Inte småföretagaren skulle jag tro. Denna försäkring får nog den i småföretag anställde själv stå för (och på vad slags lön?).

Och det verkar också som allt fler börjar ifrågasätta de ekonomiska doktriner som politiker av alla kulörer i olika grader tror på och som lärs ut på universitet runt om i västvärlden. Väldigt intressant skulle jag vilja säga!

Igår svarade Greider en upprörd småföretagare som har fri-förskoleföretag, och som ansåg sig vara totalt kränkt och förtalad, i ledaren ”Replik: ‘Det du påstår om mig är förtal'” angående en tidigare ledare av Greider ”Kommersialiseringen av välfärden måste stoppas”:

”Fel. Jag angrep de riskkapitalister som lägger beslag på skattepengar i vinstsyfte. För det är det som inträffat nu, överallt i Sverige. Det var det jag skrev om och det tänker jag inte be om ursäkt för. Politikerna som införde friskolesystemet och gjorde Sverige till ett laboratorium för privatiseringsexperiment borde be om ursäkt./…/

… går man tillbaka till Friedmans ursprungliga text [i ‘Capitalism and Freedom] ser man att det utöver den marknadsliberala dogmen dessutom finns en kuslig elitism i konceptet: ‘Vårt nuvarande skolsystem’, skriver han, gör det svårt för ‘de lysande undantagen – och det är de som är framtidens hopp – att höja sig ovanför sin ursprungliga fattigdom.’

I Friedmans värld var det aldrig fråga om att höja standarden och förbättra skolan för alla, utan för några utvalda få. Och faktum är att det är exakt så som det fria skolvalet, i kombination med friskolesystemet, idag fungerar i Sverige. *)

Jag är övertygad om att du drivs av idealism i det du gör. Men det är också varje medborgares förbannade skyldighet att försöka se sammanhangen och vilka konsekvenser ens handlande får för helheten.” 

Precis! Vilka konsekvenser får ens handlande? Och befolkningen har röstat för skattesänkningar. Får inte detta konsekvenser? Jo, man borde fråga sig: förbättras eller försämras saker för landet och befolkningen som helhet eller inte? Om jag röstar för en viss politik; vad innebär det?

Solidaritetsunderskott, ja! Landet dras isär allt mer. Vi fortsätter ha -söndra-och-härska-politiken.

Jo, i fallet med sjukhusdebatten så borde kanske landstingsrådet också reagera uppåt i partiet! Vet inte om hon gjort det.

Greider skriver vidare:

”Vi har inte skolor/förskolor för att det är bra för företagandet. Jag menar att friskolerevolutionen har spätt på segregationen och dessutom sett till att ett antal riskkapitalister, som är för lata för att ta verkliga risker, att berika sig på våra skattepengar.

Jag vet inte om du vågar ta den matchen med dig själv: att din äkta idealism kanaliseras så att den försämrar för landet i dess helhet.”

*) Bland annat kan man läsa om Friedmans idéer, vilket bekräftar det Greider påstår:

”Government intervention in schooling can be justified on ‘neighborhood effect’ grounds or on paternalistic concern for children and irresponsible individuals.

‘Schooling’ and ‘education’ are different things. The proper subject of concern is education, and the activities of government are mostly limited to schooling.

‘A stable and democratic society is impossible without a minimum degree of literacy and knowledge’ and an agreed upon set of values among most people. ‘It promotes stability and democracy, creating significant neighborhood effects.’

Government may require a minimum amount of schooling of a certain kind. If the costs can be met by most families in a community, they should pay directly, with subsidies for the needy. This would reduce government’s tax-collecting burden in many neighborhoods as well as equalize the social and private costs of having children. Subsidies would decline with rising income levels. Currently the government pays for schooling in areas where direct payment is both feasible and infeasible, and does so for schooling beyond a required minimum.

‘The gain from these measures must be balanced against the costs, and there can be much honest difference of judgement about how extensive a subsidy is justified.’

Only certain kinds of schooling are justified. Purely vocational schooling that adds to the student’s economic productivity, but not to his citizenship or leadership, should not be subsidized, though the line between the two types of schooling is difficult to draw.

What levels of schooling provide the most community benefits and where government money should be spent should be decided by the community through established political channels.”

Elitistiskt, jo! På ett ganska kusligt sätt…

Annonser

§ 20 svar till Skattesänkarpolitiken och ekonomiska problem i vård, omsorg och skola …

  • k skriver:

    gammaldags manliga härskartekniker i landstinget

    Heja Emanuel!

    Ja, männen går på det kvinnliga landstingsrådet, kanske inte alltid så särskilt sakligt, bara för att nedgöra henne, och passar verkligen på om de får en chans och går nu ut hårt i tidningarna.

    Dessutom finns det en och annan läkare i landstinget som nog inte är precis röstande vänster… Dvs inte direkt socialistiska läkare (men såna finns!).

  • k skriver:

    Nej, folk vill helst inte betala ett enda öre för samhällsservicen, men den ska ändå fungera perfekt och felfritt!?

    Igår satt jag och lyssnade på ett gäng kvinnliga kolleger som ondgjorde sig (ja, ondgjorde sig verkligen) över förhållandena i landstinget. Jag sa ingenting, men tänkte desto mer. Iddes inte säga något!

    En kvinna skrev i chatt med Greider redan 2010 sent på hösten:

    ”Även om jag fick ut hela min lön helt obeskattad [dvs. om vi inga skatter hade alls] så skulle den inte räcka till en bråkdel av all den samhällsservice jag skulle vara tvungen att betala för.”

    Detta är helt sant! I och med att vi alla är med och betalar skatt efter vars och ens förmåga så har vi den samhällsservice vi har, inklusive skola, vård och omsorg.

    Det jag har sett via min sambo, som är amerikan, född och uppvuxen i USA, så kan jag helt klart säga att hur de har det där tror jag väldigt få här skulle vilja ha det! Utom dem som har de allra högsta inkomsterna.

    Sambons svåger var universitetslärare i matematik och han postar den ena kritiska artikeln efter den andra i socialt medium, där vi är vänner. Det är en smart och arg man, som nu som pensionär verkligen kan ta bladet ur munnen och har tid till detta.

    Sambon hade klienter från namnkunnigt universitet i mellanvästern. De bara längtade till pensioneringen! Så skolvärlden där är verkligen inte ett spår bättre än här. Oberoende av nivå.

    Och han berättade återigen om kund eller bekant i USA som sarkastiskt berättade om de rika, som

    ”ringde när glödlampa bränt ut två år efter huset var byggt.”

    De kunde inte byta glödlampa? Ville det inte?

    ”Bytte hus när glödlampan var trasig?”

    undrade jag.

    Mja, kanske inte riktigt, men de ville inte bo i ett hus som började få något år på nacken (och vilket det syntes att man bott i?). Nåja, detta är kanske draget till sin spets, men sambons bekant tror jag var rejält ironisk över hur vissa lever. Samtidigt har väldigt många människor där det väldigt tufft. Och medelklassens liv är inte heller helt enkelt…

  • k skriver:

    mer om härskarteknikerIHär tycker jag att de demonstrerar just exakt dessa härskartekniker, ganska arrogant. Emanuel skrev om de sammanträden han tittat på via webben (dvs de är flera och inte bara ett enda eller det senaste).

    En av de saker som har kritiserats starkt är köp av ambulanshelikopter, men idag går läkare ut och försvarar inköp av sån t.ex. Se artikeln ”Ortopedchef i Mora: ‘Alla läkare säger inte nej till helikoptern.”

    Läkaren ifråga betonar dock:

    ”Hur man löser det och samordnar det kan alltid diskuteras.” 


    Och vidare kan man läsa:

    En stor mängd människor behöver vård med svåra skall- buk- och bröstskador och svåra bäcken- och benbrott på Mora lasarett. Inte bara vintertid. Runt 300 000 turister besöker Sälen, Idre, Siljansnäs, Leksand, Rättvik, Sollerön midsommartid.

    Och den stora mängden turister ser inte ut att minska, betonar han

    Enbart under skid-VM rörde det sig om 200 000-250 000 turister till Dalarna och Vasaloppsveckan kommer minst 150 000 turister, säger han.

    – Fler och fler kommer att behöva snabba transporter till ett stort sjukhus. En ambulanshelikopter kommer att fungera som en flyttbar intensivvårdsplats och kommer absolut också de fast boende som behöver snabba transporter till intensivvård till gagn.

    – När det rör Mora tror jag inte att alla i Falun inser hur mycket människor det handlar om och hur mycket skador det rör sig om. Det känns som man slår på stora trumman när det rör Falun.”

    Ytterligare en läkare yttrar sig om detta:

    ”Tomas Riman, divisionschef för kirurgin i länet, ger en kort bakgrund.

    – Här i mitten av Sverige kring Dalarna finns inte tillgång till en ambulanshelikopter utan man får anlita en från Uppsala. Nationella försök att synkronisera helikoptertillgången har inte lyckats.”

    Och vidare:

    ”Idén om en jämlik vård är att om någon patient blir allvarlig sjuk eller råkar ut för en allvarlig olycka ska han eller hon snabbt kunna ta sig till läkare.

    Helikoptern kommer att bemannas med intensivvårdsspecialister som röntgenläkare, vilket innebär att intensivvårdsläkare kommer till patienten på plats och kan sätta in åtgärder långt innan han eller hon kommit till sjukhuset, betonar Tomas Riman.

    – En stor fördel är de snabba transporterna och att man kan föra patienter till rätt sjukhus direkt, inte bara vid stora olyckor utan också vid kranskärlsvidgning och stroke.

    Intresset var stort bland läkare och sjuksköteskor inför rekryteringen av tjänster till ambulanshelikoptern, berättar han.

    – Vi började rekrytera narkosläkare och fyra högt kvalificerade sökande anmälde intresse. Så många skulle inte ha sökt en vanlig tjänst i Falun eller Mora, säger han och betonar att över 100 personer sökte de fem sjukskötersketjänsterna till ambulanshelikoptern.

    Till en början var det enbart Bo Brännström (FP) av lanstingspolitikerna som sade klart nej till helikoptern. Men KD och övriga allianspartier utom C anslöt sig och ville bryta kontraktet med Västra Götaland genom att överlåta optionen på helikoptrar med Värmland till Västra Götaland.

    – Det är ett stort behov av snabba transporter för svårt sjuka och skadade inte minst här i Mora. Men det finns helt enkelt inte pengar, sade Birgitta Sacrédeus (KD).”

    Ja, vadå saklighet och att diskutera nyanserat?

  • k skriver:

    Fler reaktioner på hur debatten förs, för någon dag sen:
    mer om kritiken i landstingetIImer om kritiken i landstingetI

  • k skriver:

    Hur mäter man kvalitet inom vård, skola och omsorg?

    Allt fler reagerar över ”elitens” attityder. Se t.ex. ”Lägg ner tonårsattityden” av Yonna Waltersson.

    Och fler och fler ifrågasätter också de ökande inkomstklyftorna. Se t.ex. Johan Lindholm, ordförande i Byggnads, i ”Vi behöver ledare som skapar mod.”

    • k skriver:

      Näringslivet i all ära, Carola Lemne, men allt det där andra runtomkring behövs också och är också viktigt och en förutsättning för välstånd och hälsa hos befolkningen. En människosyn som jag inte gillar skiner igenom.

      Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch skriver bloggpostning om ”Nine Billionaires Who Want to Control Public Education” eller ”Nio miljardärer som vill kontrollera offentlig utbildning.”

      En kommentator skriver:

      ”De driver på för att omvandla grundvalarna för vårt samhälle till något som tjänar alla dem [själva] mer än det redan gör [och vad bryr de sig egentligen om gemene mans barn?].

      Och de är otåliga opportunister, för att använda en klyscha – de har inget tålamod med demokrati eller folkets vilja eller något sånt nonsens, så de för inte fram sina förslag till offentlig diskussion.”

      De bryr sig inte om vad folket tycker!? Tror de vet bäst? Bäst att sköta detta över huvudet på folk!?

      De har förlorat kontakten med marken? Skulle vilja länka en artikel som tar upp allt detta, men den verkar inte finnas på nätet än.

      Den här eliten tror att de vet allt bäst? De har gripits av något slags storhetsvansinne och de tror att de är värda de enorma inkomster de har?

      • k skriver:

        Pensionerad lärare skriver som kommentar till bloggpostning länkad i svaret ovan:

        ”De här miljardärerna vill kontrollera utbildning, [och] mest troligt vill de kontrollera kostnaden för utbildning. De tror att de har rätt att väga och mäta den sorts utbildning andra människors barn ska få [men får kreti och pleti göra det med deras barns utbildning?].

        De förstår också att de kan utnyttja existerande lagar för att profitera på att skapa skolor finansierade med skolpeng.

        Vår regering stöttar förstörelsen av offentlig utbildning genom att tillhandahålla institutionalisering av friskolor. Detta favoritiserande är grunden för attackerna; här finns det pengar att göra. Två lagar som tydligt visar detta problem är ‘the Community Renewal Tax Relief Act 2000’ och ‘the New Markets Tax Credit.’

        Det andra sätt som de kan tjäna pengar på är att så småningom göra offentliga tillgångar till privat kapital när guvernörer och borgmästare är [brottsligt] delaktiga i att tillåta att detta händer. Utan dessa medel till vinst tvivlar jag på att särskilt många hedgefondförvaltare skulle vara intresserade av ‘utbildningsindustrin.'”

        Hen skriver vidare:

        ”Tuffare lagar behövs för att skydda elevers rätt till fri, innehållsrik undervisning. Varför finns det inte sanktioner mot en guvernör som vägrar att förverkliga ett domstolsbeslut?”

      • k skriver:

        ”Torun Carrfors: Maktelitens män, hur kan ni se er själva i ögonen?”:

        ”Jag funderar över hur vi klarar av att se varandra i ögonen – när vi värderas så olika.

        Han. För det är i tre fall av fyra en han. Som tjänar 57 gånger så mycket som hon. För det är ofta en hon. Som det tar ett helt liv att tjäna ihop, vad han cashar in på ett år. Han tillhör samhällets maktelit. Hon är ryggen som det här samhället bärs upp av. Han tar hand om företag eller banker. Hon vårdar sjuka och gamla. Han värderas så högt. Hon värderas knappt alls.

        LO publicerade för trettonde gången i ordningen sin granskning av makteliten. Det är en sorglig läsning, om hur ett fåtal får väldigt mycket, både pengar och makt. Det blir än sorgligare när det konstateras att varken lokalvårdaren, undersköterskan eller industriarbetaren ens under en livstid kommer kunna skrapa ihop en femtiodel av maktelitens inkomst.

        Och jag påminns om hur makt och pengar inte bara handlar om makt och pengar. Inte bara handlar om att få uttala sig i TV och sätta dagordningen för samtalet, inte bara handlar om att kunna köpa sig städtjänster och utlandssemestrar utan att blinka, inte bara handlar om att köra en dyr bil och inte ens veta vilken tid pendeltågen slutar gå.

        Att ha makt och pengar handlar också om att få ha hälsa och ett långt liv.

        Jag funderar över hur vi klarar av se varandra i ögonen – när våra liv har så olika värde.”

  • k skriver:

    IJournalism och lobbyisterOch journalister får inte förutsättningar att verkligen kolla fakta eller verkligen gräva.

    ”Journalister – lobbyisternas lakejer?

    Lobbyister påverkar alla viktiga samhällsbeslut, särskilt där det finns pengar. Lobbying utövas av såväl Naturskyddsföreningen, LO, Nykterhetsrörelsen som Läkemedelsindustrin. Även av politiska partier och myndigheter!

    Lobbyister använder sig av opinionsbildning och journalistiska medier är ett av deras viktigaste verktyg. Medan lobbyisterna blir fler, blir journalisterna färre.

    Lobbyismen är osynlig, metoderna är många och vi journalister är sorgligt okunniga om dem. I Sverige är kravet på transparens lågt, nästan obefintligt, samma sak gäller reglering.

    Lär dig mer om lobbyismen i Sverige och bli en mer vaksam journalist!”

    ”Var lite konspiratorisk”:

    Att navigera i ett medieklimat där lobbyisterna snart är fler än journalisterna. Hur ska journalister granska lobbyismen i stället för att utnyttjas av den? Svaret är klassiskt: ‘Follow the money’.

    Rydbergssalen var välfylld när Peder Carlqvist, SVT och Janne Sundling, Resume, föreläste om ‘Lobbyister på frammarsch’.

    De beskrev ett land som förändrats från Per-Albin Hanssons korporativistiska Folkrörelsesverige till Per Schlingmans Lobbysverige. De berättade hur allt fler politiker och politiska rådgivare flyttar över till konsult- och Pr-byråer och hur lobbyismen tar allt större plats i det offentliga samtalet.

    Exemplen på samhällsdebatter som initieras och styrs av pr-byråer är många: gårdsförsäljning av vin, Bromma flygplats, Kärnkraften, RUT-avdrag. I alla dessa fall har en lång rad lobbyister påverkat journalistiken och samhällsdebatten.

    Janne Sundling avslutar med att uppmana alla journalister att ‘vara lite konspiratoriska’, se mönster i insändare, rapporter och föreslagna ‘case’, i vems intresse sker detta och inte minst ‘follow the money’.

    Att ha koll på lobbyismen är en grundförutsättning för att bevara en oberoende journalistik – men det ger även en möjlighet till stora avslöjanden.”

    • k skriver:

      supertrygghet för vissa

      Ja, det finns supertrygghet för vissa. Vi andra inklusive medelklassen har fått det tuffare eller kommer att få det tuffare om det fortsätter som hittills och folk inte gör berättigat uppror.

      I artikeln ”Plundring pågår” kan man läsa:

      ”För snart två år sedan gick friskolekoncernen JB Education omkull. Chockade elever grät. 1600 lärare kickades. Staten fick ta notan.

      I samma veva lade vd:n Anders Hultin upp en bild på en flaska Tignanello för 779 kronor på Facebook och skrev ‘Because I’m worth it’. Aftonbladet fick nys om saken. Hultin ställdes i skamvrån.”

      Med rätta och tala om arrogans (som man inte ens döljer idag)!

      ”Hur ska man egentligen se på incidenten? Som en ogenomtänkt blunder, eller som ett uttryck för elitens säregna mentalitet?

      Owen Jones [han är bara 30 år, men ändå kritisk!] – brittisk författare, kolumnist och vänsterdebattör – skulle hävda det senare. För tre år sedan ryckte han ut till de förlusttyngda brittiska arbetarnas försvar i ‘Chavs. [the Demonization of The Working Class eller demoniseringen av arbetarklassen]’.

      I sin nya bok ‘The Establishment’ (Penguin), som parkerat på topplistorna och väckt debatt i hemlandet, kartlägger och synar han istället de senaste decenniernas vinnare: den ekonomiska och politiska eliten. Det han kallar etablissemanget.

      ‘The Establishment’ är ingen akademisk tegelsten om de växande klyftorna i stil med Thomas Pikettys ‘Kapitalet i det 20:e århundradet’, utan ett kritiskt reportage.

      Jones hänger med finansmän, toppolitiker, högerideologer, pr-folk, företagslobbyister och skattejurister – människor som ofta delar nätverk, intressen och världsbild. Som visserligen konkurrerar inbördes, men som samtidigt håller varandra om ryggen och försvarar en ordning som gynnar dem.

      Visst blir det mycket namedropping när Jones fläker ut den brittiska makteliten till allmän beskådan. Men ‘The Establishment’ är inte en berättelse om enskilda rötägg, utan om ett system. ‘

      Etablissemanget karaktäriseras av institutioner och idéer som legitimerar och försvarar koncentrationen av rikedom och makt’, skriver Jones.”

      Precis som i gamla tider!

      ”Det nuvarande etablissemangets skapelseberättelse inleds på 1970-talet, med Margaret Thatchers nyliberala revolution. Och det är just den nyliberala ideologin – tron på fritt företagande, avreglerade marknader, privatiseringar, sänkta skatter och bantad välfärd – som förenar etablissemanget. Ja, rent av definierar det.

      I början av 70-talet sågs de här idéerna som obsoleta och alltför extrema, även i samhällstoppen. I dag är de come il faut.

      Nyliberalismen är en maktideologi, politiken som flödat ur den har systematiskt gynnat kapitalägare och finansfolk, medan facket och löntagarna försvagats. Med resultatet att klyftorna har vuxit och de privilegierades grepp om samhället har hårdnat.

      Ja, den ekonomiska och politiska eliten har i princip smält samman. Lobbyister påverkar beslutsfattare, men politiker blir också lobbyister. Svängdörrarna snurrar allt snabbare, gamla intressekonflikter övertrumfas av förmåner och lojaliteter.

      Det råder en känsla av triumf i toppskiktet. Och varför deppa? Trots finanskraschen 2008 sitter både makteliten och nyliberalismen i orubbat bo.

      Visserligen tvingades staten agera livläkare och medborgarna betala räkningen när kapitalismen hamnade på intensiven. Vilket kan tyckas paradoxalt. Enligt den härskande ideologin är nämligen marknaden perfekt och staten ett problem. Men bortom de ideologiska flosklerna har kapitalet alltid varit beroende av staten, menar Jones.

      Logiken är snarare socialism för de rika och kapitalism för resten, ett system där eliten har förtur till livbåtarna och fattigt folk förväntas simma, där vinsterna privatiseras och skulderna socialiseras.

      Dessutom har det offentliga blivit en stadig kassako. Skattepengar ämnade för diverse allmännyttig service förvandlas till privata miljardvinster i en ruljangs som går under namnet ‘valfrihet’.”

      Så bra sagt! ”Valfrihet” vadå?

      Just valfrihet tycks också vara grundhållningen när det är dags att deklarera. Oviljan att betala skatt är pandemisk bland de som tjänar mycket. Förmögenheter och vinster skyfflas till skatteparadis genom intrikata upplägg som är otillgängliga för vanligt folk. De rika köper sig förbi lagen, kryper runt demokratin, lever efter egna regler.”

      Och när miljardärer i USA börjar ge sig in i skolvärlden mer och mer och ha åsikter där och tillskjuta medel (som de får göra skatteavdrag för) dock alltmer med förbehåll börjar man ifrågasätta om skolinrättningen är demokratiskt styrd! Om gemene mans röst väger något alls.

      ”Ja etablissemanget, menar Jones, genomsyras av en mentalitet som kan sammanfattas med L’Oréals reklamslogan ‘Because I’m worth it’. En inverterad jantelag där makten och rikedomen ses som högst välförtjänt. Där självgodhet, vräkighet och skamlöshet är normen.

      Det kan ta sig olika uttryck: bankchefen som kräver miljonbonus trots att firman ligger i offentlig respirator, riskkapitalisten som tjänar miljarder på skattefinansierad omsorg och sedan nolltaxerar, vd:n som åker på solsemester i företagets jetplan. Eller för den delen vd:n som driver friskolekoncernen i konkurs och sedan firar med ett italienskt årgångsvin, lägger upp en bild på Facebook och citerar L’Oréal.

      Kan analysen i ‘The Establishment’ appliceras på Sverige? Inte helt och hållet. Det svenska facket är till exempel starkare än det brittiska och makten därför mer heterogen och lyhörd för löntagarintresset.”

      Tack och lov och hur länge det nu varar?

      ”… marknadiseringen fortsatt[e].

      Hur kommer det sig?

      En orsak är att intresseorganisationer som Timbro, Friskolornas Riksförbund och Almega har satsat stort på påverkansarbete, på att folk i branschen har haft starka kopplingar till politiken. Och att politiker ofta har köpts över och agerat påtryckare.

      Miljöpartisten Mikaela Valtersson blev för ett par år sedan vice vd för Kunskapsskolan och ordförande i Friskolornas Riksförbund. Mona Sahlins högra hand Stefan Stern fick jobb som chefslobbyist för Wallenbergarnas Investor, som bland annat äger vårdjätten Aleris. Och i höstas gick Filippa Reinfeldt utan paus från landstingshuset i Stockholm till just Aleris, där hon ska arbeta med ‘affärsutveckling och lobbyverksamhet’.

      Och så har vi Anders – ‘Because I’am worth it’ – Hultin. Som politiskt sakkunnig i Bildtregeringen i början av 90-talet var han friskolereformens arkitekt. Sedan grundade han Friskolornas Riksförbund, för att därefter själv pröva lyckan i Kunskapsskolan tillsammans med pr-gurun Peje Emilsson. Efter en sejour i den brittiska friskolesvängen återvände han till Sverige 2012 och tog över JB.

      Hultins vänlista på Facebook ger en god inblick i det svenska etablissemanget.”

      Och här är ytterligare ett exempel på maktens arrogans:

      mer om arrogansGöran Greider i ledaren ”Kommersialiseringen av välfärden måste stoppas”:

      ”… jag motsätter mig idén om välfärdsföretag och riskkapitalister som börjar driva vårdcentraler, äldreboenden eller rentav sjukhus och flyktingmottagningar.

      Jag betraktar det nämligen inte det som företagande. Det handlar istället om smarta affärsmän som plötsligt hittat en enkel och riskfri väg att tjäna pengar utan ansträngning. De brukar med en bra beteckning kallas trygghetskapitalister:

      Företagarna som lever på, ja parasiterar på den gemensamma skattebasen. Affärsmännen som saknar mod och som saknar påhittighet – det är de som nu söker sig till våra skattepengar – och det är dags att stoppa dem innan det är alldeles för sent./…/

      Svenskt näringsliv, hela borgerligheten plus delar av socialdemokratin är på god väg att skapa ett nytt släkte av lata och bortskämda företagare. Istället för att bidra till den allmänna välståndsökningen bidrar de bara till en allmän kommersialisering av våra livsvärldar. Det är en skam. Det är en tragedi./…/

      En del moralfilosofer menar att när marknadsmekanismen införs i vissa verksamheter så korrumperas de. När botandet av sjukdomar blir en vara degraderas människovärdet.”

      Sant!

      ”När verkställande direktörer och skatteexperter sätter tänderna i skolan sänks egenvärdet på kunskap och lärande. Välfärden blir en vara, omgiven av försäljningsknep och det sker dessutom i ett samhälle där allt färre områden är fria från marknadsmekanismen.

      På kort tid, inom loppet av tio-femton år, har detta land blivit ett av de mest avreglerade i västvärlden.

      Slutstationen för det avreglerade valfrihetssamhället skymtar vi redan vid horisonten: Mer segregation, ökade klyftor, och framförallt: en allt snabbare nedvittring av känslan för det allmänna bästa.”

      Nej, vadå det allmännas bästa! Det handlar bara om mitt och mina barns bästa! Vadå andra människor och deras barn? Vadå alla gamla? Vadå de som blir sjuka och kanske inte kommer att ha råd med vård eller mediciner? Vadå arbetslösa? Osv.

      valfrihet vadåValfrihet, vadå? Det finns grupper som knappast orkar byta därför att de är gamla och kanske alltför sjuka!

      Håkan Tenelius, näringspolitisk chef för vårdföretagarna, svarade Greider på artikeln ovan i ”Brev till ledarsidan: ‘Varför exkluderar Greider vårdbiträdets rätt att driva företag?'” och Greider svarar:

      ”Marknadsmekanismen tränger in på allt fler områden i samhället och jag tror att det är livsfarligt.

      Men vårdföretagarna bryr sig inte om de samhälleliga konsekvenserna – det är helt andra saker de är intresserade av.

      Det skrämmer mig att Tenelius inte kan lyfta blicken ett snäpp över det egna intresset: det är vinsten som intresserar honom.”

      Så bra sagt!

      10606554_761916330537539_4126132354360404345_n

      Om du inte vill att dina skattepengar ska hjälpa de fattiga, sluta då att säga att du vill ha ett land baserat på kristna värden, för det vill du inte!”

      Så bra sagt!

      ”Svåger” i USA, f.d. universitetslärare i matematik postade ovanstående och kommenterade Paul Krugman-artikeln ”Trillion Dollar Fraudsters” med det ganska ironiska:

      ”The destruction of Medicare and Social Security, and no more taxes on the rich – who could possibly object?”

      eller något i stil med:

      ”Förstörelsen av Medicare och Social Security och inga fler skatter på de rika [snarare lägre och lägre] – [nej,] vem kan opponera sig?”

      Båda dessa amerikanska system handlar alltså om dem som är pensionärer, men det finns något som kallas Medicaid, som är offentlig sjukvårdsförsäkring för personer med låga inkomster och som ännu inte är pensionärer. Detta är behovsprövat och administreras av de enskilda staterna.

      • k skriver:

        Och vadå konkurrens på lika villkor: friskolorna här i kommunen (vilka alla dessutom är etablerade i centralorten!) har köer (dvs de tar inte emot alla sökande), men kommunal skola är tvungen att ta emot alla elever och de kan således inte på samma sätt planera för upp- och nedgångar i elevantal.

        Antingen står de med tomma lokaler, som de måste betala för (och kostnaden för dessa lokaler baseras skolpengen på) och som de inte bara kan krympa eller flytta ifrån eller så blir de rejält trångbodda och måste hantera det problemet.

        Hur vore det om friskolan var tvungen att ta emot alla dem som söker? Fixar de att anpassa t.ex. skollokalerna och inte bara skollokalerna för detta? Något kommunal skola är tvungen till.

        Tydligen baseras skolpengen på det kommunen satsar på skolan. Så friskoleföretag etablerar sig helst där skolpengen är högst och knappast ute på landsbygden!

        Det finns verkligen massor att göra!

        Skolan borde vara likvärdig för alla för det första! Även om skolan inte kan göra underverk i ett samhälle som är rejält ojämlikt.

      • k skriver:

        Och Anders ”Because I’m worth it” Hultin varnade sina anställda för att rösta på Vänsterpartiet, ”ett enfrågeparti” enligt hans synsätt, dvs den enda fråga de driver är vinstförbud?
        I artikeln kan man läsa:

        En anonym lärare i Fria läroverken säger till Dagens Arena *):

        – Vi är några stycken som har reagerat på detta eftersom det inte känns ok att dra in partipolitik i ett brev till de anställda, detta upplevs som en inlindad uppmaning att inte rösta på Vänsterpartiet./…/

        Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén upprörs av initiativet.

        – Vi har fria val och fri rösträtt i Sverige. Att påverka sin personals självbestämmande är inte något en vd borde syssla med. Företagare bör i tider av valrörelser hålla sig för goda för det, säger hon till Aftonbladet./…/

        Rossana Dinamarca ser utvecklingen som ett problem:

        – Det fria valet verkar vara lite obekant för Anders Hultin.

        Att arbetsgivare försöker påverka hur de anställda ska rösta verkar tyvärr vara en ny trend. Jag tycker det är problematiskt. Men det här är också ett tecken på att de känner sig hotade.

        Jag tror att många av hans anställda känner sig drabbade av den politik som han vill ska fortsätta råda, det är sådana signaler vi hela tiden får.

        Aftonbladet har tidigare skrivit om hur forskare ser på svenska skolsystemet som extremt, sett till hur riskkapitalbolag kan plocka ut vinster ur skattefinansierade skolor.”**)

        *)

        ”I samband med konkursen lade JB:s vd Anders Hultin ut en bild på sin personliga Facebook-sida på en vinflaska för 779 kronor med texten ‘Because I am worth it…’.

        Anders Borgs fru och Cecilia Stegö Chilò, som var borgerlig kulturminister i tio dagar innan hon tvingades avgå, skrev uppmuntrande kommentarer under bilden på hans Facebook.

        Men i den politiska debatten väckte Hultins foto starka reaktioner. Aftonbladets ledarsida skrev upprört:

        ‘Han tycker att det är i sin ordning att elever rycks upp ur sin skolmiljö när de genererar för liten vinst. Han korkar upp vinet när uppdraget är avslutat’.”

        **)

        ”När friskolekoncernen JB Education i juni i fjol var dagar från konkurs korkade vd:n Anders Hultin upp ett 780-kronorsvin och skrev på Facebook: ‘Because I am worth it’.

        Finansminister Anders Borgs fru Sanna Ölander Borg kommenterade inlägget: ‘Självklart’.

        ‘Verkligen’, skrev Mikaela Valtersson, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet. Numera är hon ordförande i Friskolornas riksförbund och vice vd i skolkoncernen Kunskapsskolan, med en omsättning på över 800 miljoner kronor 2012.

        Inlägget fick stor uppmärksamhet och riktade ljuset på vänskapsbanden som råder mellan välfärdsbranschen och politiken.

        ‘Bara liknande i Chile’

        Tio ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien vädjade efteråt i en debattartikel i Svenska Dagbladet om stopp för vinster i välfärden.”

      • k skriver:

        Det är inte främst kvinnor som startar vårdföretag, något som är populärt att hävda när det gäller privatiseringar!

        ”Missunnar du kvinnor att starta företag (och tjäna på dessa)?”

        Och kvinnor som anställda gynnas knappast av privatiseringarna heller. Privatiseringarna misstänker jag skapar problem även i offentligt driven vård och omsorg!

        Heja Greider!

  • k skriver:

    10565282_753176371411535_4667508304446606955_n

    ”Vår tids moraliska kris har inget med samkönade äktenskap eller abort att göra.

    Den handlar om insideraffärer, oanständiga VD-löner, stöld av löner från vanliga arbetare, Wall Streets spelberoende, företag som betalar politiker som ordnar det bra för företagen och miljardärernas övertagande av vår demokrati.”

    betydelsen av företagsamhetIOch svenskt näringsliv försöker medvetet eller omedvetet framställa sig som de enda som bidrar med något till samhället! Ganska oförskämt! Bra skrivet av Sverre Wide ovan!

    Nej, detta gör ju inte svenskt näringsliv populärare i mångas ögon! Det späder ytterligare på polariseringen i samhället. De bidrar också till söndra-och-härska-politiken, som alliansen drivit under sina år i regeringsmakt. 😦

    Usch, jag gillar det INTE!

  • k skriver:

    Från en facebookuppdatering angående elitens arrogans:

    ”VÄLKOMMEN ATT GÅ I EN UNDERSKÖTERSKAS SKOR FRU LEMNE.
    (Ta av dig Pumpsen)

    ‘Undersköterskor och andra lågt betalda i Sverige ligger förhållandevis högt jämfört med andra länder’ Säger Carola Lemne vd för svenskt näringsliv.

    Hon har 490.000 kr i månaden.

    Vilka länder jämför hon med då?

    Jag sitter tyst här…Känner mig kränkt och förbannad.

    Snälla förklara för oss: Hur känns det att spotta på arbetarklassen?
    Hur känns det att kvittera ut en halv miljon i månaden medans människor runt om i Sverige måste slita hund för att kunna ställa mat på bordet och nu tänker jag INTE bara på undersköterskor, utan alla inom vården.

    Tack gode gud för vikarier och vårdbiträden, vi skulle inte komma långt utan dem. Vi gör i stort sätt exakt samma saker. I alla fall inom äldreomsorgen. Är det något du tänker på?

    Blir du påverkad utav karensen Carola? Äter den på din lön som en haj med hungriga käftar? Räknar du småpengar i slutet utav månaden?

    Nej, jag tänkte väl det…

    Har du barn? Små snoriga älsklingar som du måste vabba för?
    Har du en liten knodd som önskar sig den där dyra leksaken i julklapp och ligger du sömnlös och undrar över hur du ska få det att gå ihop.

    Vi har gått våra utbildningar för att tjäna samhället, för att arbeta med det vi brinner för. Vi finns här för att ta hand om dig när du blir sjuk, vi finns här för att stoppa om dina gamla släktingar när de kräver omsorg.
    Så hur kan du……

    Jag skulle inte vilja sträcka mig så långt som att jämföra min lön med undersköterskor i andra länder utan börja med att jämföra mig med din lönecheck!

    Vad är det du gör som är så förbannat mycket bättre än oss?

    Skäms!

    Maria Natasja Baumert. Undersköterska.”

    Och här kan man läsa mer om elitens arrogans i krönikan ”När Skavlan blev en illustration av samhällsdebatten”:

    ”Det händer alldeles för sällan, men ibland öppnar sig en glipa, som ger insyn i den arrogans som riskerar bosätta sig i medvetanden som aldrig behövt fundera över var pengarna till mat och hyra skall komma ifrån.

    Ett sådant ögonblick bjöds det på i Skavlan för en vecka sedan när ekonomernas motsvarighet till Mick Jagger, Thomas Piketty, sitter i samma studio som Norwegians vd Björn Kjos. Piketty pratar om ökande förmögenhetsklyftor och om att noll förmögenhetsskatt, är en väldigt låg förmögenhetsskatt. Att välfärd kräver beskattning, och att när någon underbeskattas, kommer någon annan att överbeskattas.

    Kjos gnäller över att han betalar 10 gånger mer i skatt än han tjänar. Pikettys fråga är lika självklar som obekväm; ‘Men, hur stor är din förmögenhet då?’.

    Gång på gång ställs frågan, för att ett faktabaserat samtal skall kunna föras rörande rimligheten i beskattningen av Kjos, men svaret uteblir. Norwegians vd vill inte ge tittarna en relevant kontext till hans mantra om att han betalar 10 gånger mer i skatt än han tjänar. Och så ser ofta samtalet om nationalekonomi tyvärr ut./…/

    Ett år med vd-lön, är lika mycket som ett helt liv med industriarbetarlön.

    När Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv får frågor rörande sin lön, som är 28 gånger så hög som en undersköterskelön, försvarar hon den med att hon arbetar hårt. Det gör undersköterskan också. [och många andra också]. Skillnaden handlar inte om hårt arbete./…/

    Ett samhälle med stora ekonomiska klyftor, är ovillkorligen ett samhälle med stora sociala klyftor. I Sverige har de ekonomiska klyftorna ökat. Slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt, jobbskatteavdrag. Att ha det bra, har [för vissa] blivit ännu lyxigare under det borgerliga regeringsinnehavet./…/

    ‘Under de senaste sex åren så har det skett stora förmögenhetsöverföringar från de som har låga inkomster till de som har höga inkomster.’

    Kan du ge några exempel?

    – Ja, avskaffandet av förmögenhetsskatten, det är sju miljarder rakt ned i fickan på de allra rikaste. Förändringen av fastighetsskatten slog också likadant. Så vi behöver göra om skattesystemet. Och då måste vi våga höja skatterna också./…/

    139 miljarder har försvunnit ur den gemensamma plånboken under åtta år med borgerlig regering./…/

    … skatterna måste höjas i framtiden om ambitionen är en fungerande välfärd och en fungerande samhällskonstruktion.”

    I länkad artikel finns fler länkar, som styrker siffror osv i artikeln.

  • k skriver:

    Özz Nûjen skriver väldigt bra om vad som är opportunt och inte samt om skillnaden mellan folk och folk i ”Det är synd om Jimmie Åkesson”:

    ”I kväll gör Sverigedemokraternas partiledare comeback i mysprogrammet ‘Skavlan’ efter sin sjukskrivning.
    Özz Nûjen tror inte att alla har förstått hur synd det är om Jimmie Åkesson.

    Hysch!

    Tyst.

    Ingen får säga något om hans sjuklön, för då sparkar en på den som ligger och den som ligger där, är inte vem som helst.

    Det vet vi nu.

    Det vet alla som har lite hjärta.

    Det listar alla ut, som har en hjärna.

    Att en inte ger sig på ledaren för Sveriges tredje största parti.

    Ingen får heller säga något om hans spelberoende för då sparkar en på den som redan ligger och den som ligger där är ju den förtroendevalde och honom är det ju synd om.

    Hallå? Tror du han är Mona Sahlin eller?

    Eller Margot Wallström va? Som tål att lynchas i medierna år efter år för ett kreditkortsmisstag eller för att ha stått upp för mänskliga rättigheter?

    Och ingen får uppmärksamma eller påpeka att han ser ovårdad ut med sitt orakade ansikte, för han är ju ingen kvinna och därför påpekar ingen hans yttre och bedömer honom efter det.

    Nej detta är Jimmie Åkesson – the untouchable! Den folkvalde och utvalde!

    Ingen får säga något till SVT heller, att de på SVT har ”glömt” att ha med någon på plats som kanske kan säga emot? Eller ha någon där som kanske tillhör bara en av alla de grupper som SD attackerar dagligen..?

    Nej, herregud, Jimmie är ju sjuk och det räcker med en mysig tête-à-tête där ingen, och särskilt inte Jimmie, ska behöva känna sig trängd… För det är ju synd om honom och då kan ingen bara dra fram ‘Men hallå, vad hände med opartiskhet-kortet då?’

    Och för SVT och särskilt ‘Skavlan’ är det ju bra tv och det ord som sveper som en vårvind över hela SVT och som alla jobbar för och efter nu i dagarna är ordet ‘klickvänligt’.

    Producenterna och SVT-folket verkligen känner hur vitt och brett de nu har tänkt och dunkar varandra i ryggen i korridorerna och ger varandra blicken ”Vi vet att vi gjort något bra, de andra förstår bara inte… ‘Vi som ser normaliseringen blir ombedda att visa god min och sitta tyst när Åkesson breder ut sig och talar ur sitt nyanlagda skägg i kväll.”

  • k skriver:

    ojämlikhet i lönHåller med ”svåger” i USA apropå ”Campaign Money Tests Wisconsin Justices’ Impartiality”:

    ”Big money förstör rättvisa och fritt företagande. Extrem ojämlikhet är vägen mot ödeläggelse.”

    Dvs även människor i övre medelklass reagerar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: