Valfrihet, hej och hå…

7 oktober, 2014 § Lämna en kommentar

What_about_Me_300dpi_titlecover

Gör reklam igen för boken ”What about Me? The struggle for identity in a marketbased society” eller ”Men JAG då? Kampen för identitet i ett marknadsbaserat samhälle” av den belgiske psykoterapeuten Paul Verhaeghe!

Britten George Monbiot skriver om denna bok i artikeln ”Sick of this market-driven world? You should be” eller ”Sjuk av denna marknadsbaserade värld? Du borde vara det.” 

Roberts Sundberg i ledare tisdag 7 oktober i DD om valfrihet och vikten av denna:

”Jag tyckte nackdelarna med friskolor övervägde. Andra, borgerligheten och delar av S-partiet, tyckte att fördelarna övervägde. De vann.”

Jag tycker också att nackdelarna överväger.

”Med tiden infördes liknande system som friskolornas gällande äldrevård och behandlingshem.

Anhängarna talade om vikten av valfrihet. Jag förstod inte varför det var så viktigt att göra val, eftersom det visar att det finns något som är sämre (den offentliga skolan eller äldrevården) som måste få väljas bort för att vissa personer ska få (välja) något som är bättre (friskolor, privata vårdhem).

Till de som likt mig hade invändningar mot friskolor, privata vårdhem och annat som kunde väljas inom ramen för så kallad valfrihet sades att man ska se det som att välja mellan olika färger: ingen är bättre eller sämre, bara olika.

Jag kände mig inte övertygad utan stod kvar med tanken att det var fråga om att välja något bättre före något sämre.

Jag tyckte att alla borde få något som var så bra som möjligt. Då fanns inget motiv att välja.”

Bra sagt och sant! Varför finns motiven att välja?

”Erfarenheter visar att det är informationsstarka grupper som först får klart för sig vad som är bäst att välja.

De tenderar att först fylla platserna på friskolor och vårdhem som är bra. Personerna i de grupperna har vanligtvis god utbildning.”

Jag håller med Sundberg i att man inte kan låta bli att tänka att det är fråga om att välja mellan något bättre och framför något sämre, men jag tror inte de informations- och resursstarka alltid förmår bedöma kvalitetsskillnader! Jag vill sticka ut hakan och hävda detta, utifrån mina erfarenheter.

Stefan Sundström skriver i krönika denna vecka om hans gamla mamma som skulle skrivas ut från hjärtklinik i Stockholm:

”Så det blev ett vårdmöte, jag skulle på bokmässan och var rädd för att morsan skulle bli dålig igen när jag inte var i närheten, så jag ville att hon skulle få ett sånt där larmarmband runt handleden, så hon kunde trycka på det om hon råkade ut för nåt. Och helst samtidigt som hon kom hem.

Farstas stadsdelsnämnd hade skickat sin biståndshandläggare till mötet och hon sa att jo, det kunde man väl ordna, men då måste min morsa omgående välja ett företag som skulle vara dom som kom om morsan tryckte på larmet.

– Okej, och vilka bolag kan man välja på då? sa jag, redan lite trött i rösten.

180 stycken vårdbolag skulle min morsa välja mellan för att snabbt få ett larm.

O valfrihet, o hej och hå.

Vi valde ett slumpmässigt, det viktiga var ju att det blev av”

Hur väljer man i en sån situation? Och vem väljer åt en? Rena djungeln! Den som inte har barn eller någon som kan hjälpa en, hur går det för denne?

Men JAG då? Apropå MITT bästa enbart, Sverre Wide i Falun skriver i DD:

”Om man t.ex. lyssnar på ett inslag i radions Studio ett (beteckning ‘ogenerat liberal’ är väl den korrekta?) om vinster i välfärden, kan man vara säker på att få höra någon, t.ex. ett skolbarn, säga hur bra det fria skolvalet och friskolorna varit för just honom eller henne. Och vem vill väl förneka någon något som är bra?

Men det kan inte hjälpas. Försåvitt skolan är en allmän angelägenhet måste den diskuteras ur ett allmänt perspektiv. Och det handlar inte om att bortse från den enskilda människans existens eller behov./…/

Det handlar i stället om att se att det som, åtminstone på kort sikt, kan vara bra för den enskilde mycket väl kan vara mindre bra för samhället i dess helhet. Att ett system mycket väl kan skapa vinnare, men ändå, som system betraktat, utgöra ett misslyckande.

Kanske kan man, så att säga, plocka russinen ur vår skattefinansierade välfärd på ett så långfingrat sätt att man kan kombinera en vinst (profit) med en bättre service för några, men det kommer då att ske på bekostnad av ‘mindre lönsamma enheter’ (läs i glesbygd), som på det sättet till och med blir relativt sätt dyrare – vilket i sin tur, paradoxalt nog, gör att de ‘lönsamma’ enheterna får ytterligare medel och kan öka sin vinst.

Nå, när man försöker förstå denna situation är det inte alls konstigt om man hittar några eller rent av många enskilda personer som anser att privatiseringen av välfärden är bra för dem – det vore konstigare om man inte hittade några sådana. Men det är inte det som är det viktiga.

Det viktiga är, det kan inte nog understrykas, att se saken ur det allmännas perspektiv: Vad är bäst för oss alla och för vår gemenskap? Här kanske någon kritiskt undrar om man alls kan se problemen ur ett allmänt perspektiv. Och vem skall egentligen avgöra vad som är det gemensamma bästa?

Det är, får man då svara, naturligtvis vår gemensamma uppgift! /…/

ll politik, varje politiskt beslut, är eller bör vara ett försök att förverkliga detta allmänna på just det sätt som den enskilda situationen och de enskilda människorna kräver.

Hur svårt detta än är, gör vi det bara ännu svårare för oss om vi glömmer eller förnekar vad politik ytterst handlar om. Ett medvetet förnekande av det allmänna i oss är motbjudande, sorgligt och vore, här har vi de kristna teologerna med oss: synd.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: