Mer om skolan…

4 oktober, 2014 § 1 kommentar

What_about_Me_300dpi_titlecoverMöte i veckan med programrektor på ett gymnasium vi samarbetar med:

”Vi är en av de friskoletätaste kommunerna i landet [på gymnasienivå. Men även på grundskolenivå, tror jag].”

Skolpengen här för gymnasieelev är ca 100 000 kronor. Tydligen så beräknas skolpengen på den kommunala skolans kostnader per elev. Denna kostnad inkluderar allt: löner för personalen, lokaler, skolbibliotek, skolhälsovård osv? Inkluderar också kostnaderna för mer kostnadskrävande program? Så om en kommun har såna program så blir skolpengen högre och det blir mer attraktivt för vinstdrivna skolföretag att etablera sig i denna kommun? Och omvänt; inte så attraktivt att etablera sig i andra, mindre, fattigare kommuner! Om nu friskolor är så bra: borde inte barnen i de senare kommunerna också få ta del av friskolans fantastiska pedagogik?

Hur som helst så blir det mer lönsamt för skolföretag att etablera sig i kommuner där kommunen satsar mer på skolan?

Kommunala skolan har svårare att anpassa sina lokaler: minska dem och således minska lokalkostnaderna. Tar då friskolan elever från den så står kommunens skola med kostnaderna för lokaler fortfarande, men får mindre intäkter. Flyr friskoleelever friskolan så är den kommunala skyldig att ta emot denna elev.

Är detta konkurrens på lika villkor?

Enligt programrektorn så kommer nu fler och fler elever tillbaka till den kommunala skolan därför att de är besvikna och missnöjda med vad de fått i friskolan. Han gav inga konkreta exempel på detta och under hur lång tid man sett denna trend.

För personalen innebär allt detta inte så där optimala arbetsförhållanden. Jag undrar om man då kan göra ett riktigt bra jobb. Jo, kanske, men till ett personligt pris.

En mamma sa apropå sin lille son som bara går i andra klass och som nyligen kom in på friskola, att det är mycket tuffare på den nya skolan jämfört med den kommunala där han tidigare gick. Jag visste inte vad jag skulle säga.

Jag har tänkt på detta. Pressar man sina elever för att de ska prestera? Eller är det så litet personal i skolan, så eleverna MÅSTE göra en hel del av arbetet hemma (med hjälp av förälder eller äldre syskon)? Eller både/och? Har alla föräldrar förmåga eller kunnande att hjälpa sina barn hemma?

I den pedagogiska verksamhet jag själv arbetar i så har vi eleverna från förskoleålder till de är 20 år. Vi kan alltså följa dem genom flera skolstadier. Det där lilla barnet som jobbade på, presterade, hade lätt för sig, hinner gå igenom många utvecklingsfaser på vägen och inte sällan så mynnar det ut i ingenting. Det är en annan kategori elever som lyckas.

Att börja driva små barn låter inte så vidare lyckat. De borde få leka in saker och ta in saker efter sin individuella utvecklingsnivå.

Och slutligen, jag tror INTE att konkurrensen har utvecklat skolan.

I detta samhälle uppstår nya problem. Detta börjar uppmärksammas. Bland annat har den belgiske psykoanalytikern Paul Verhaeghe skrivit boken ”What about Me? The struggle for identity in a marketbased society” vilket översatt blir något i stil med ”Men jag då? Kampen för identitet i ett marknadsbaserat samhälle.”

Om denna bok kan man läsa:

”According to current thinking, anyone who fails to succeed must have something wrong with them. The pressure to achieve and be happy is taking a heavy toll, resulting in a warped view of the self, disorientation, and despair. People are lonelier than ever before. Today’s pay-for-performance mentality is turning institutions such as schools, universities, and hospitals into businesses, while individuals are being made to think of themselves as one-person enterprises. Love is increasingly hard to find, and we struggle to lead meaningful lives.

In What about Me?, Paul Verhaeghe’s main concern is how social change has led to this psychic crisis and altered the way we think about ourselves. He investigates the effects of thirty years’ acceptance of neo-liberalism, free-market forces, and privatisation, and the resulting relationship between our engineered society and individual identity. It turns out that who we are is, as always, determined by the context in which we live.

From his clinical experience as a psychotherapist, Verhaeghe shows the profound impact that social change is having on mental health, even to the extent of affecting the nature of the disorders from which we suffer. But his book ends on a note of cautious optimism. We can once again become masters of our fate — if we accept the challenge.”

Annonser

§ Ett svar till Mer om skolan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Mer om skolan…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: