Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch bloggar om ”Sveriges skolvalskatastrof”…

24 juli, 2014 § 1 kommentar

GreiderFör det första, skolforskaren och professor emeritus Sven Hartman skriver i ”Utbildning har gjorts till privat konsumtionsvara”:

”Är det någon som i dag kommer ihåg vad Carl Bildt lovade i sin regeringsförklaring 1991? Så här sa han:

• Under 1990-talet skall vi skapa Europas bästa skola.
• Alla ges rätt att fritt välja skola.
• De offentliga bidragen skall i princip följa eleven.

Skolfolk och andra sak-kunniga blev lite konfunderade över löftet om Europas bästa skola. Det var nämligen så att den internationella forskningen visade att Sverige redan hade ett av Europas starkaste skolsystem.

Kunskapsnivån var god i de skolämnen man utvärderat, särskilt när det gällde läskunnighet och läsförståelse. Framför allt visade resultaten, att vi hade ett skolsystem som var likvärdigt. Alla skolor låg på ungefär samma kvalitetsnivå. Och den var hög.

Detta var frukten av den stora satsningen på utbildning som hade skett i Sverige efter andra världskriget. Bakom de stora skolreformerna låg en vilja att stärka bildningsnivån i landet och ge alla barn samma möjligheter till en bra skolgång.

Den svenska skolans främsta uppgift blev att fostra demokratiska människor för att på så sätt utveckla ett demokratiskt samhälle. Det skulle finnas plats för alla, också barn som kom från icke studievana miljöer eller från glesbygd. Integration blev ett kvalitetsmärke. Målmedvetet arbetade man för att bygga en skola för alla.

Det var alltså detta långsiktiga uppbyggnadsarbete som ledde till att Sverige i början på 1990-talet låg i den internationella skoltoppen. Vad menade då Carl Bildt, eller om det nu var utbildningsministern Per Unckel, med utspelet om Europas bästa skola? 

Allt beror naturligtvis på vad man menar med en bra skola. Ska skolan arbeta för det gemensamma bästa eller för privata intressen?

Bildts regeringsförklaring markerade övergången från en utbildningspolitik till en helt annan.

Tidigare betraktades skolan som en gemensam angelägenhet, ett instrument att stärka demokratin och samhällsutvecklingen.

I dag har utbildning gjorts till en privat konsumtionsvara, visserligen skattefinansierad, men ändå styrd av privata intressen och av marknaden.”

I Ravitch bloggpostning ”Sweden’s School Choice Disaster” eller ”Sveriges skolvalskatastrof” kan man läsa att det inte finns någon patentmedicin för att enkelt göra undervisning bättre, med åtföljande förbättrade skolresultat. Detta alltså om förhållandena i USA:

‘Det finns ingen mirakelmedicin’ i offentlig utbildning.

Vi tenderar att söka efter en universallösning [som löser alla problem en gång för alla] – vare sig det handlar om glansen från [den fantastiska] marknaden [som genom tävling löser allt] eller de teknisk-utopiska aspirationerna i utbildningsteknologin – när det handlar om utbildningsutfall så är det faktiskt fråga om en hård, rörig, komplicerad process.

En lektion som svenska föräldrar och elever alltför väl har [borde ha] lärt sig.

[det är inte så] att helt enkelt öppna dammluckan för fler utbildningsentreprenörer inte spränger sönder utbildning. Det är bara helt enkelt nedbrytande [för hela skolan].”

En kommentator påpekar angående Milton Friedmans idéer om skolpeng:

… kom ihåg att dessa metoder förmodades ‘förbättra’ saker. Men ingenstans finns det bevis för detta [att så skett].”

Och kommentator till denna kommentar skriver:

De lyckades med att återställa rassegregation, till synes en inte-så-dold agenda.”

Här i Sverige håller systemet med skolpeng också på att skapa skolsegregation, men delvis med andra förtecken. 

Göran Greider skriver så bra i ledaren ”Förstelärare skapar andralärare”:

”Och det är fascinerande att se vilken lukrativ marknad det genast alstras kring dessa idéer. ‘Skolcoacherna har fått uppdraget att i höst utbilda 50 förstelärare i Huddinge kommun’ kan man exempelvis läsa på Skolcoachernas hemsida.

På hemsidans meny finns vinjetten ‘kunder’ där man kan gå in och se vilka skolor och institutioner som Skolcoacherna jobbar med. Skolcoacherna har en vd, Helena Isacsson, som ‘utbildar i kommunikation, coachning, ledarskap och affärsutveckling/entreprenörskap. Hon har arbetat länge i olika ledande befattningar samt som konsult och affärsutvecklare, både nationellt och internationellt.’

Det cv:t är en rätt talande bild av hur skolvärlden nu organiskt växer samman med en värld av företag och vinstintressen. Fritt skolval, friskolor och vinstintressen skapar i alla skolans dimensioner ett nytt kommersiellt klimat.

Jag vet inte hur många nya företag som vuxit fram i kölvattnet på de nya skolreformerna men det verkar finnas åtskilliga. Här har vi till exempel ‘meriterings­företaget’ Arete Meritering, med Per Reinolf i ledningen. På deras hemsida kan man läsa: ”I Förstelärarmeritering Arete erbjuds lärare att med hjälp av beprövade verktyg arbeta fram en meritmapp som tydligt visar lärarens förstelärarkvalifikationer. Tidsplan: sex veckor. Löpande uppstarter.’

Vad är det här? Det här är den speciella typ av marknad som uppstår när det är skattebetalarna och inga andra som står för den ursprungliga kapitalackumulationen: Det utgår nämligen statsbidrag för detta. Staten står för förstelärarnas lönelyft.

Och inte bara det. I alla fall när reformen lanserades hördes en del kritik mot att de lärare som ansökte om att bli förstelärare själva fick stå för en del av kostnaderna för meriteringen. Kritiken gick ut på att de lärare som har råd mer eller mindre kan köpa sig en bättre lön./…/

Varje förstelärare skapar också ännu fler andra- och kanske tredjelärare, när alla börjar snegla på varandra. Och en ny hierarki är född.

Hierarkier skapar alltid statusångest. Och inte bara det: Hierarkier tenderar att gömma undan och låsa in kunskaper. Om någon som för närvarande bara är andralärare men satsar på att bli förstelärare – varför skulle hen med glädje berätta om sina pedagogiska insikter i lärarrummet?

Någon annan kan ju exploatera hens kunskaper. När hierarkierna stärks bland lärarna är det troligt att det får effekter på alla skolans nivåer. Varför ska en förälder som engagerat slåss för sin unge nöja sig med att ungen bara har en andralärare och ingen förstelärare? Vad känner de motiverade eleverna när de märker att de fått en tredjelärare på halsen?”

Läs också ”Privata aktörer hjälper lärare att göra karriär” och ”Det skapar splittring i stället för samarbete.”

Kommer detta verkligen att göra vår skola bättre och våra elever högre presterande eller är det bara så att privata aktörer tjänar en massa pengar på våra skattemedel? 😦

Annonser

§ Ett svar till Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch bloggar om ”Sveriges skolvalskatastrof”…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch bloggar om ”Sveriges skolvalskatastrof”…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: