Familjepolitik och om kritik av den som historiskt förts …

16 juli, 2014 § 2 kommentarer

bit inte ihopEn facebookvän, som är kristen, och antar jag också röstar på kristdemokraterna, länkade ”Myter i familjepolitiken.”

Har haft detta i bakhuvudet under dagen. Reagerade och kommenterade på min väns wall, något jag annars inte bryr mig om att göra, men jag tyckte det jag (hastigt) läste var så, ja, korkat!

Om våra barn och ungdomar mår dåligt idag så tror jag att det i högre grad beror på det samhälle vi har rent allmänt, än att båda föräldrar jobbar heltid och inte har tid för sina barn. Det är inte familjepolitiken som sett till att båda föräldrar har möjlighet att jobba på mer likvärdiga villkor än tidigare (även om det finns saker kvar att göra där) som är orsaken.

För det första så i familjer sker en massa som inte borde ske… Naturligtvis är tryggheten i en familj och släkt oerhört mycket värd, men den tryggheten finns inte i alla familjer (och det gäller alla samhällsklasser)!

För barn kan vuxna runtomkring betyda enormt mycket och vara oerhört viktiga, kanske avgörande viktiga. Och att framhålla familjen (kärnfamiljen) framför andra sätt att leva gillar jag INTE! Att man respekteras om man lever singel, sambo, särbo, med en partner av samma kön osv eller med föräldrar av olika kön, allt detta borde respekteras och om så skedde DET vore verklig valfrihet!

Det där med ”valfrihet” är en retorisk floskel känns det! 

Och vår nuvarande regering, med kristdemokraterna ansvariga för familjepolitiken, har inte gjort saken bättre.

”Att rörelsens [kvinno- och jämställdhetsrörelsen] frontfigurer sedan anklagar de kvinnor som fortfarande ser ett värde i att ägna mer tid åt barnen för att ha gått i ‘kvinnofällan’ och samtidigt förvånat undrar varför inte fler män frivilligt väljer att gå i samma fälla, framstår som en ideologisk låsning där vägen blivit viktigare än målet.

Lösningen är naturligtvis att sluta beskriva de historiskt kvinnliga sysselsättningarna som en fälla och i stället uppvärdera dem, så kan föräldrar få mer rättvisa förutsättningar att själva välja vem som vill göra dem. Och då lär vi få se att det finns många olika vägar att gå.”

Detta är betydligt mer komplicerat än så! Och familjen är ingen helig institution, föräldrar inte heliga eller ofelbara!

Helt kortfattat vill jag bara hänvisa till en bok som jag råkar läsa just nu, nämligen ”Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet.” Och inte bara i jobbet, utan också i familjelivet och parrelationen.

Jag växte upp i en kärnfamilj om 6 barn som alla har samma mamma och pappa (båda föräldrar yrkesutbildade och med en pappa som hade en högre universitetsexamen) och vi kom väldigt tätt (fem barn på sju år och sladdbarnet ytterligare fem år senare). Själv lever jag i en heterosexuell relation och har jobbat med barn och ungdomar hela mitt yrkesliv (37 år) och har sett interaktion mellan barn och föräldrar under dessa år (dock mestadels väletablerade familjer samhälleligt och socialt) . Dessutom är jag, bland mycket annat, väldigt intresserad av barns villkor.

Annonser

§ 2 svar till Familjepolitik och om kritik av den som historiskt förts …

  • k skriver:

    Det som dessa personer driver är för vissa familjer (ett växande antal?) ett lyxproblem.

    Och nej, dagens feministiska rörelse är inte som de skriver: att den

    ”… okritiskt [anammat] gängse (patriarkala) synsätt att det enda arbete som är värt något är det som mannen historiskt sysslat med, nämligen lönearbete utanför hemmet.

    Med katastrofala följder för framförallt barnen, som framgår av denna rapport, men även många föräldrar – framförallt kvinnor – som också fått betala med psykisk ohälsa.”

    De bör läsa på!

    Dagens feminister håller med om att lönearbete och arbetet hemma borde värderas annorlunda i förhållande till varandra. Och, ja, det är främst kvinnor som fått betala med psykisk ohälsa.

    Men det där ”fria valet” har bara de familjer som har en medelklassinkomst och som har två föräldrar! Hur har ensamstående föräldrar det, undrar jag? Vilken valfrihet har de? Ja, de kunde avstå från att skaffa barn!? Dessutom tror jag det finns strömningar här i Sverige också idag som är emot abort. Dessutom. Så om en ensamstående råkar bli gravid så är hon tvungen att föda barnet vare sig hon vill eller inte! Och vilka blir ofrivilligt gravida?

    Jag tror att det har ett stort värde att träffa andra vuxna (och andra barn) från tidigt för barn. Jag sammanbormed en man, där dagisvistelse gjorde att han överlevde det han fick utstå i en familj där mamma bara yrkesarbetade innan hon gifte sig och vars pappa slutade som professor på universitet i USA. Han är ett ypperligt exempel på att föräldrar inte behandlar sina barn särskilt väl!

    Men visst kan man undra över barn som hamnar på dagis väldigt små… Men kanske det också funkar, om dagiset/förskolan har tillräckligt med personal och resurser. DET borde vi strida för tillsammans! INTE att de redan privilegierade (och ytterst bortskämda) ska få ännu mer serverat på silverfat!

    Jag skulkle vilja hävda att den familjepolitik som förts sedan jag blev vuxen på 70-talet har haft avgörande betydelse för många barn. Och jag är uppvuxen i en familj med utbildade föräldrar och med god ekonomi, trots familjens storlek.

    Jag skulle vilja hävda att på ett bra dagis, med tillräöckligt med personal så kan många barn ha det mycket bättre än hemma, även i medelklassfamiljer.

    Själv växte jag upp i en familj där mamma var hemma (och gav upp sitt yrkesliv) i 16 år med 6 barn.Hennes självförtroende dök dock i botten och blev bättre den dag hon tog upp sitt jobb och tjänade egna pengar.

    Om man verkligen säger sig värna om barnen så skulle man värna om ALLA barn. ÄVEN dem som kommer från verkligt problematisk bakgrund! Och se till så de får den allra bästa barnomsorg OCH skola. Att vi ALLA kämpar för detta istället för att bara se till vårt egna. Jag tror vi vinner på detta alla i detta samhälle.

    Dessutom vill jag också peka på att en av mina syskon faktiskt valde att leva på bara en lön när barnen var små – och det gick. Men då fick de avstå från två bilar, sommarstuga,båt osv. OCH min syster har betalat in betydligt mindre till pensionssystemet. Jag hoppas de delar på pensionsrätterna så min syster inte blir fattigpensionär om hennes man dör före henne!

    Och så läser jag om att ”Alla har rätt till sin egen Ulf”! Läs den!

    Ja, vad är hållbar familjepolitik? Vad är det bästa för barnen? Jag tror INTE föräldrar alltid är de bästa!

    För att få en bra tidig anknytning skulle det behövas något annat: upplysning redan innan barnet är fött om vad barn behöver inte minst emotionellt! Jag tror inte det är automatiskt avgörande om mamman (eller pappan) är med sitt barn från det är fött till det är året eller något liknande. Och det barn som kanske mister sin mamma vid födseln? Är det kört för det barnet?

    Nej, jag tror inte föräldrar alltid är det bästa för sina barn!

  • k skriver:

    Nej, ”Förskola är inte orsak till psykisk ohälsa”:

    ”Dåvarande Folkhälsoinstitutet genomförde 2009 en systematisk litteraturgenomgång (Child day care center or home care for children 12-40 months of age – What is best for the child), för att ta reda på vilken vårdnadsform som var mest gynnsam för barns utveckling. Även om resultaten i de studier som ingick inte var samstämmiga var dock den övergripande slutsatsen att förskolan befrämjade barns kognitiva utveckling. Långsiktiga effekter av förskolan konstaterades beträffande verbal och matematisk förmåga även hos barnen då de blivit 8 år gamla.

    Effekterna var dessutom större bland barn från socialt mindre gynnade grupper. Kognitiva förmågor är just det som är avgörande för att må bra i skolan, få goda betyg som möjliggöra inträde i arbetslivet. En förutsättning för detta är givetvis en rimlig storlek på barngruppen och en god pedagogik./…/

    Det är däremot riktigt att forskning finns som visar att svenska barn upplever en brist på det förtroliga och till intet förpliktigande samtalet med sina föräldrar. Detta är dock föräldrarna ansvar och kan inte lastas den tid barnet tillbringar förskolan.

    Om uppropet hallbarfamiljepolitik.nu skulle vinna politikernas gehör och följsamhet är det svårt att tro att det skulle bidra vare sig till att förbättra barns skolprestationer eller deras subjektiva hälsa. Istället skulle fler barn, i synnerhet från mindre socio-ekonomisk gynnade grupper, komma sämre förberedda till skolan med en större risk för ett utanförskap. Inte heller skulle det med någon sannolikhet gagna jämställheten mellan män och kvinnor.”

    Slutsats från länkad litteraturgenomgång:

    ”The results from the literature review show that children who attend day care centers perform at a higher cognitive level in comparison to home care children.

    This suggests that young children benefit in the long term from center-based day care arrangements. However, this review does not settle the debate of socio-emotional development because, here, the literature is inconclusive.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Familjepolitik och om kritik av den som historiskt förts …reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: