Nätverk för offentlig utbildning i USA stöttar offentlig utbildning därför att det är en viktig pelare i vårt demokratiska samhälle…

24 mars, 2013 § 11 kommentarer

diane-ravitchDen amerikanska skoldebattören Diane Ravitch i brev till medlemmar i ”Nätverket för offentlig utbildning, ”Note for a positive agenda”:

Ni vet vad vi opponerar oss emot: vikten som läggs vid testande [???], privatisering av offentlig utbildning, masstängningar av skolor (för att spara pengar eller underlätta privatisering), demonisering av lärare, sänkning av standarden för utbildningsprofessionen, vinstdrivna skolor.

Här är det vi stöttar:

  • Vi stöttar skolor som erbjuder en full och rik läroplan för alla barn, en som inkluderar estetiska ämnen, idrott och hälsa, historia, samhällskunskap, utländska språk, litteratur och vetenskap.

  • Vi stöttar skolor som är föremål för demokratisk kontroll av alla invånare i samhället [inte att rika donatorer ska bestämma skolors utformning och innehåll. Donatorer som gör skatteavdrag för sin välgörenhet; vilket sker i USA av bland annat Bill och Melinda Gates, Walmartfamiljen osv och Ravitch kallar dessa, förträdesvis män, ironiskt för miljardärernas pojkklubb, ja, de drivs av övertro på sin förmåga att lösa alla problem, inklusive vet de hur skolan ska drivas!?].

  • Vi stöttar skolor som har de resurser som deras elever behöver, som rådgivare [kuratorer, yrkesvägledare??], bibliotekarier och psykologer.

  • Vi stöttar skälig finansiering av skolor, med extra resurser till de elever som har störst behov.

  • Vi stöttar skolor som har rimliga klasstorlekar, så att lärare har tid att hjälpa barnen de har i sin vård.

  • Vi stöttar tidig barndonsutbildning, därför att vi vet att prestationsgapet börjar före första dagen i skolan [fattigdom är ett stort problem och det poängterar många skoldebattörer i USA!!].

  • Vi stöttar hög standard i professionalismen hos lärare, rektorer och skolinspeltörer [dvs att det på alla dessa poster finns folk som har både utbildning och erfarenhet inom området, något som inte är fallet i USA och något som inte verkar vara fallet i Sverige inom andra områden i samhället här: chefer och inspektörer tillsätts som inte har någon utbildning alls inom det område de ska leda eller granska. Chansen att de ska kunna göra detta på ett professionellt sätt måste bli låg om de inte har utbildning inom det de ska granska eller leda!?].

  • Vi stöttar principen att varje klassrum borde ledas av en lärare som är välutbildad, väl förberedd för utmaningarna att lära ut [till alla sorters elever] – och som är auktoriserad.

  • Vi stöttar kringservice för barn, såsom sjukvård och program efter skolan [fritids???]

  • Vi stöttar utvärderingar som används för att stötta barn och lärare, inte för att straffa eller stigmatisera dem eller för att dela ut belöningar i form av pengar [vilka har visat sig har negativa effekter i många fall].

  • /…/

  • Vi stöttar utvärdering av lärare gjord av professionella, inte baserad på otillförlitliga testpoäng.

  • Vi stöttar att man hjälper skolor som kämpar, inte att man stänger dem.

  • Vi stöttar att föräldrar rådfrågas i frågor som rör deras barn

  • Vi stöttar idén att elevers konfidentiella information måste förbli konfidentiell [det vi kallar tystnadsplikt] och inte överlåts till entreprenörer och markandsföringsrepresentanter [så det man vet om elever inte missbrukas eller utnyttjas].

  • /…/

  • Vi stöttar offentlig utbildning därför att det är en [viktig] pelare i vårt demokratiska samhälle.”

Intressant att spegla skolpolitiken här i Sverige i detta. Se vidare:Diane Ravitch: ‘Jag har inte sett några bevis för att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor /…/ Entreprenörerna skapar dessa låtsasskolor för andra människors barn, inte för sina egna barn’…

Är det barn eller skolentreprenörer som ska hjälpas? 😉

Och se också Dagens Diane Ravitch-citat: ‘Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter’… Detta gäller också andra delar av välfärdssektorn!?

Annonser

§ 11 svar till Nätverk för offentlig utbildning i USA stöttar offentlig utbildning därför att det är en viktig pelare i vårt demokratiska samhälle…

  • k skriver:

    DSC_0004b
    Bloggaren Jersey Jazzman om skolan i USA i ”Den här studien VISAR”:

    ”Om vi ökar den socioekonomiska statusen hos ALLA familjer i Amerika så är chansen störst att vi höjer skolresultaten hos ALLA elever.” ‘

    Istället försöker starka intressen att privatisera amerikansk skola i tron att det kommer att lösa alla problem (vissa tror nog på den metoden medan ganska många inte bryr sig ett skvatt; de är bara ute efter att tjäna pengar).

    ”Det är dags att vi slutar hymla om saken och blir raka: det grundläggande problemet i amerikansk utbildning idag är inte våra allmänna (kommunala) skolor – det är fattigdom. Vi kan strula omkring med så kallade ‘skolreformer’ och policies som backas upp av miljardärer eller vi kan bli seriösa och försöka ta tag i fattigdomen en gång för alla. Vi kan fortsätta lura oss själva genom att förvränga forskning, så vi får de svar vi vill ha eller vi kan modigt möta vad som faktiskt är på gång i vårt land. Vi kan ta EN STUDIE [som man gjort och skriva en text som promotar skolreformer vars resultat är tveksamma, en textvilken bloggaren Jersey Jazzman noga, ilsket och ganska roligt, går igenom i sin bloggning] och övertyga oss själva om att den[na enda studie] bevisar att ‘fattigdom inte är något öde’ [bara vi vill så kan vi lyfta oss ur fattiga förhållanden, vem som helst kan göra klassresor lätt som en plätt, ‘den amerikanska drömmen’, som egentligen till nu varit svensk och skandinavisk] eller vi kan agera som vuxna och ha en seriös diskussion om amerikanska barns liv [vilka påverkar hur man presterar i skolan t.ex.].”’

    Flera kommentarer är väldigt bra och intressanta!

    En kommentator kommenterar som följer:

    ”It’s a pretense for diverting attention away from the increasingly inequitable distribution of wealth in countries like America, so that while everyone is busy looking the other way, questioning whether poverty is the culprit, blaming schools and scape-goating teachers, the elites can continue to bankroll the privatization of public education, while labeling their investment ‘reform’ when it’s really a business plan. 

    Poverty is the issue, in EVERY country. So forget all the bogus ‘research’ that billionaires can purchase to support the diversion. 

    Instead of taking all those hundreds of millions of dollars from corporations to ‘reform’ education, it’s time to hold them accountable for perpetuating poverty and require that companies like Walmart, and all the other highly profitable corporations that are culpable, pay their employees a living wage.”

    Och en annan:

    ”I believe that it becomes imperative to advocate for policies which are capable of diminishing inequalities – not enhancing them. 

    And that’s an agenda that flies in the face of the ‘choice’ narrative [berättelsen om valfrihet] in which parents are pushed into shopping for learning experiences – much as they might shop for a new car or condo.”

    Ooch om sjukvården i ett av de mest privatiserade landstingen i ”Stockholmare, patienter och kompetenta medarbetare känner inte igen sig i Filippa Reinfeldts bortförklaringar”:

    ”Den senaste tiden har Stockholms sjukvårdslandstingsråd fått utstå kritik för brister i vården från alla möjliga håll. Nu tar hon till orda och försvarar sig med ett angrepp – mot S-ledaren Stefan Löfven:

    ‘Vi tror inte att stockholmarna, patienterna och våra kompetenta medarbetare känner igen sig i Stefan Löfvens ständiga stockholmsattacker och svepande kritik mot sjukvårdens medarbetare i vårt län.’Nu är ju bara problemet att kritiken inte huvudsakligen kommit från Löfven, utan från just stockholmare, patienter och kompetenta medarbetare. Filippa Reinfeldt besökte så sent som förra veckan en demonstration anordnad av sjuksköterskor. Men hon missade tydligen att de var kritiska, även om buandet borde ha varit ett budskap som är tydligt nog.

     
    Den senaste tiden har Reinfeldt också fått utstå hård kritik från Karolinskas sjukhusledning, från läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus, frånLäkarföreningen, från barnmorskorna och från sjuksköterskorna. Utöver om att hon kommer med osanna påståenden gång på gång för att släta över. Ja, också har vi ju med alla patienternas klagomål i samband med förlossningar som inte fungerar på grund av överbeläggning.

    Men den kritiken hör hon inte, hon hör bara den från Stefan Löfven. Att hon tar snacket med honom istället för med patienter och anställda inom vården är en väldig tydlig markering: hon bryr sig inte om så mycket annat än att vinna val.”

    ”Privatiseringararna går hand i hand med ökade skillnader i vård, skola och omsorg. Hur rösta med fötterna när det inte finns en vårdcentral i området eller om man inför döden behöver vård, andningshjälp och smärtlindring?/…/
    Att vård, skola, omsorg är ett offentligt ansvar och därmed delar av medborgarskapet beror på att vi bara äger en barndom, att sjukdom riskerar att urholka förutsättningarna för vårt enda liv och att döden är en och oåterkallelig./…/

    Trettio års privatiseringar och nya ägar- och produktionsformer har sammanfallit med ökade skillnader mellan dem som får bra vård eller skolgång och dem som inte får. Förklaringarna finns säkert att söka i en rad faktorer, men vi tror att en av de grundläggande är föreställningen att väl färdens produktion och avnämarekan likställas med marknadens produkter och kunder. Den föreställningen är falsk och leder fel.

    Skolor måste ge kunskap. Hälso- och sjukvården och omsorgen ska ge god vård och omvårdnad. För alla och efter behov. Att nå dessa ambitioner kräver vilja och förmåga att rikta resurser.

    Marknadsekonomins svar på kravet på likvärdighet är att dåliga skolor eller vårdinrättningar ska slås ut genom att vi väljer andra. Medborgarna kan enligt detta synsätt rösta med fötterna. Detta är sant, men inte hela sanningen. Alla har inte samma möjligheter att välja. Selektering och segregering är realiteter. Dåligt fungerande skolor bör man göra något åt. Man låter dem inte gå i konkurs./…/

    Det saknas belägg för att de ursprungliga motiven med privat drivna skolor eller vård har nåtts – att ge plats för annorlunda och kreativa utbildnings- eller vårdformer, eller att göra samma saker som det offentliga fast bättre, effektivare, billigare. Men det kanske inte är hela världen. Andra och på sikt viktigare värden står på spel: Det demokratiska inflytandet och ansvaret.

    Vår person och vårt språk har reducerats till ekonomiska relationer; att vara köpare och säljare, konsument, kund eller ägare. Inte ansvarstagande medborgare. Politikernas roll blir att beställa tjänster. Inte att styra och prioritera. Ett uttalat mål med förändringarna är att få bort politisk medverkan och få in specialister – på upphandling. Ut med kunskap om barns utveckling, sjuk- eller hälsovård. In med duktiga regelhanterare.

    När det politiska ansvaret försvinner, förtvinar det demokratiska inflytandet. Där är vi nu. Alla problem skyfflas över till utförarna; se hur landstingspolitikerna i Stockholm skyller köer och andra vårdproblem på Karolinska sjukhuset, som slår ifrån sig. Ingen tar ansvar.”

    Bengt Göransson har sagt något väldigt tänkvärt om detta med skolval. Försöker nu hitta det i hans bok ”Tankar om politik” (där det står en massa bra saker upptäcker jag nu igen!). Han skriver bland annat att (hittar en massa annat bra): 

    ”…dagens kanske mest brukade politiska slagord – varfrihet – inte är synonymt med begreppet frihet.” 

    Och så här skriver han om skolan:

    ”Den enskildes valfrihet när det gäller val av skola prövas aldrig mot andra elevers valfrihet. Det tas för givet att varje elev när som helst ska kunna välja en annan skola. Men om fyra elever i en skolklass plötsligt väljer en ny skola får deras val ofta svåra konsekvenser för de elever som stannar kvar. De senares reella valfrihet beskärs eftersom klassen kanske måste upplösas och de kvarvarande eleverna tvångsförflyttas.”

    Han skriver vidare 

    ”Skolan är ingen butik. Tvärtom är den en samhällsinstitution som borde omfattas med samma grundläggande respekt som rättsväsendet. Skolans innehåll är inte något som erbjuds intresserade kunder – köp eller låt bli!” 

    Varenda skola borde vara väldigt bra och alla borde ha chans att gå i den bästa av skolor! Alla borde hålla exakt samma höga standard som du skriver! Och den och detta borde vara allas vår angelägenhet. I högsta grad!

    Ja, man väljer både klasstillhörighet, religion osv. 

    Och man väljer bort! 

    Skolor i utsatta områden utarmas och blir bara mindre och mindre attraktiva och förhållandena för de barn som blir kvar där riskerar bli riktigt usla och knappast studiebefrämjande. 

    Dessutom flyttar människor från dessa områden… Det finns en massa problem med detta på både kort och lång sikt! Och, jo, man måste ofta kunna skjutsa sina barn, därför att friskolan inte ligger i närområdet, och det har inte alla familjer möjlighet till och kommer att få allt mindre möjlighet till med de växande klasskillnader vi börjat få se. 

    Det blir bara ett urval familjer som kommer att råd och resurser att skjutsa (tänk inte minst på ensamstående föräldrar). Nej, valfrihet är INTE ”automatiskt” synonymt med frihet!!! Så bra sagt!

    Och i ”Faluns topp 5: Skolor med flest överbetyg” kan man läsa:

    ”Är du less på att plugga men vill ä
    ndå få bra betyg?

    Välj Mikael Elias Gymnasium, Faluns Praktiska Gymnasium eller Falu Frigymnasium.
    DD har undersökt överbetygen på Faluns gymnasieskolor.

    Tidigare i år genomförde Dagens Nyheter en stor undersökning av överbetygen på svenska gymnasieskolor. De jämförde hur stor andel av skolornas elever som fick högre kursbetyg än vad resultaten på de nationella proven motiverade.

    Faluskolan Mikael Elias Gymnasium toppade listan. På kursen matematik 1c fick över 90 procent av eleverna överbetyg.
    Skolans rektor Ted Åkerberg säger att huvudskälet till den stora skillnaden är att eleverna skrev det nationella provet en och en halv månad innan kursen avslutades. Eleverna hade därför inte gått igenom alla moment som provet omfattade.”

  • k skriver:

    Lena Sommestad i ”Rutavdrag – familjepolitik för rika”:

    ”Rutavdraget har skapat en familjepolitik för de besuttna. Skolmarknaden, med fria val, gynnar på samma sätt familjer med större resurser. Segregationen ökar.”

  • k skriver:

    aSe också artikeln ”Sätt stopp för vinstuttag i skolan” av ledamöter i Svenska vetenskapsakademin:

    ”Några tydliga positiva effekter av det fria skolvalet finns inte, däremot ger det upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras, skriver ledamöter vid Kungl. Vetenskapsakademien.

    Det går inte bra för den svenska skolan. Vi tappar stadigt positioner i jämförande internationella test; trenden är entydig över drygt 15 år.

    På 1990-talet genomgick det svenska skolsystemet en snabb och kraftig förändring från statlig centralisering till decentralisering och tillåtande av skolverksamhet i privat regi. Kungl. Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola diskuterade nyligen effekterna av detta vid ett symposium, Ideas and consequences of market principles in education. Ledande svenska och utländska forskare presenterade där nya forskningsrön vad gäller marknadsstyrning av skolan. Föredragen och diskussionerna handlade bland annat om hur möjligheterna för föräldrar att välja skola för sina barn påverkar kvalitet och segregation.

    Vår slutsats är att några tydliga positiva effekter av det fria skolvalet på elevernas studieresultat inte har kunnat påvisas; möjligen ger ett fritt skolval något bättre resultat för elever från resursstarka hem. Säkert är dock att det ger upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet i skolsystemet (se bland annat i Anders Trumbergs och Jenny Kalstenius forskning).

    Den ökade segregationen och de ökande klyftorna mellan skolor, och mellan elever beroende på var man går i skolan, är ett mycket allvarligt problem. Det kan leda till att ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden ges betydligt sämre möjligheter till framtida högre utbildning. Grunden för den svenska skolan har varit och ska enligt skollagen vara en så likvärdig utbildningsmöjlighet som möjligt, och här ser vi en snabb försämring i den svenska skolan.

    Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag.”

    Chartersystemet i USA är många debattörer i USA också kritiska till!

    bJag kan bara hålla med!

  • k skriver:

    ab
    ”Friskolor allt mindre populära”:

    ”För första gången någonsin minskar andelen nybörjarelever i friskolorna. Det visar Skolverkets elevstatistik för nuvarande läsår.
    Friskolorna i Sverige har varje år sedan i början på 1990-talet lockat en allt större andel av gymnasieskolans elever. Men i statistiken för det här läsåret syns en tydlig förändring. För första gången minskar andelen elever i årskurs 1 i fristående gymnasieskolor. Minskningen är en procentenhet jämfört med föregående läsår.

    – Även om minskningen är ganska liten så är det ett trendbrott. Vi kan i dagsläget inte säga vad det beror på men hur ungdomar resonerar kring valet av gymnasieskola är något vi undersöker närmare i en rapport som släpps i höst, säger Karin Hedin, undervisningsråd på Skolverket i ett pressmeddelande.”

  • k skriver:

    308189_571044279587096_345883739_n

    ”Klass styr skolresultatetn”:

    ‘Om stora grupper halkar efter och samhällsklasser skiljs från varandra. Då får vi ett ruggigt samhälle.’

    De socioekonomiska faktorerna, familjebakgrunden, är viktigast för skolresultaten. Och nu visar en granskning i Dagens Nyheteratt mer resurser inte tycks bita på fallande skolresultat. Trots att kommunerna satsar rekordmycket pengar per elev sjunker resultaten i internationella undersökningar som Timss och Pirls. Varken ökade anslag, fler behöriga lärare eller högre personaltäthet tycks vända utvecklingen, trots att Skolverket använder detta som kvalitetsindikatorer.
    – Internationell forskning visar att korrelationen mellan pengar och resultat är väldigt svag i länder med ett utvecklat skolsystem. Exempelvis har Finland nästan den billigaste skolan i Norden men är samtidigt klart bäst, säger Magnus Oskarsson, skolforskare vid Mittuniversitetet, till DN.

    I dag har föräldrarnas bakgrund lika stor inverkan på resultaten i Sverige som i Tyskland och USA, enligt den internationella kunskapsutvärderingen Pisa.
    – Då ska man komma ihåg att USA har ett hårt segregerat skolsystem. Det är uppseendeväckande, säger Magnus Oskarsson till DN.”


    b


    ”De tjänar miljoner på vår välfärd”:

    ”På Socialdemokraternas kongress kan framtiden avgöras för en hel bransch privata skol- och välfärdsföretag.

    De miljonvinster som flera av bolagen gör kan komma att försvinna.

    Men de vägrar ge sig utan strid – och kommer lobba på plats på kongressen för att säkra sin överlevnad.

    – Vi har en diskussion med alla våra kunder som råkar vara politiker, säger Caremas vd Fredrik Gren.

    Den svenska skolan och välfärden har blivit en kassako för privata investerare. I vårdsektorn har avancerade ränteupplägg gjort att företag som Attendo och Carema tjänat miljarder på att ta hand om gamla och sjuka.

    En ny rapport från skatteverket konstaterar också att flera koncerner, 17 av 23 undersökta, betalade ingen eller obetydlig bolagsskatt vid 2011 års taxering.

    3,3 miljarder kronor väntar Attendos ägare om företaget säljs med vinst, för Carema är siffran hela 4,6 miljarder.

    – Om man tror att riskkapitalbolagen är där för att de är passionerade vård- eller skolföretagare har man missat något, säger Agneta Stark, företagsekonom och samhällsdebattör, till Expressens Eva-Lisa Wallin.

    – Det är lite egendomligt att själv vara skattefinansierad men inte ingå i samma system, säger hon.”

    Så bra sagt!

    d

    • k skriver:

      ”Arbetslösa – en ny miljardindustri”:

      ”Privata bolag gör jättevinster Det är inte bara vård, skola och omsorg som privatiserats under de senaste fem åren. SVT:s granskning visar att Arbetsförmedlingen har betalat ut miljarder till bolag för att få arbetslösa i jobb.

      2008 bestämde regeringen att Arbetsförmedlingen genom privata aktörer skulle erbjuda arbetslösa jobbcoachning.

      Sedan dess har närmare 4,7 miljarder betalats ut av Arbetsförmedlingen till privata aktörer som hjälper till med allting från rehabilitering, jobbcoachning och etableringslotsar till nyanlända invandrare.

      SVT:s granskning av de 20-talet bolag som får mest pengar från Arbetsförmedlingen mellan 2010 och 2012 visar att flera av de företag, som har större delen eller hela sin omsättning från Arbetsförmedlingen, haft vinstmarginaler på över 25 procent.

      Magnus Henrekson är vd för Institutet för Näringslivsforskning och professor vid Handelshögskolan i Stockholm./…/

      Personalstrategerna är ett bolag som både anlitats flitigt av Arbetsförmedlingen och som vissa år också haft väldigt höga vinstmarginaler. Catrin Hedqvist arbetade med rehabilitering i Örebro, Lindesberg och Köping under 2012.

      – Under den tiden som jag arbetade var vi nästan aldrig tillräckligt med personal. Det var alldeles för många deltagare som vi var ansvariga för och väldigt, väldigt pressat arbetsmässigt, säger hon.

      Att ett bolag både haft höga vinstmarginaler och samtidigt får klagomål väcker frågor om Arbetsförmedlingens kontroll, menar Magnus Henrekson, professor vid Handelshögskolan.

      – Frågan det väcker är: Har beställaren varit tillräckligt på tårna för att säkerställa att de får värde för pengarna, säger han.”

      • k skriver:

        ”De tjänar miljoner på arbetslösa”:

        ”Samtidigt vittnar anställda om missförhållanden på företaget. Det handlar om otrygga arbetsförhållanden, material som saknas och undermålig verksamhet.

        – Jag jobbade inom rehab och kan konstatera att det som räknades var administrationen, att pengarna skulle komma in till företaget. Månadsrapporterna och slutrapporterna var viktigast, inte kvaliteten eller hur man bemötte deltagarna, berättar en före detta anställd för SVT:s Västerbottensnytt.

        – Man kunde uppmanas att skriva slutrapporter om människor som man aldrig träffat.”

        Det är för bedrövligt!

      • k skriver:

        Daniel Swedin i ”Ska löna sig att vara jobbcoach”:

        ”‘Det ska löna sig att arbeta’. Så där ­brukar Fredrik Reinfeldt och Anders Borg låta när de pratar om vad som i det ny­moderata projektet som kommit att ­kall­as arbetslinjen.

        Vad herrarna inte brukar säga är att det också ska löna sig med arbetslöshet.

        2008 bestämde sig den borgerliga ­regeringen för att Arbetsförmedlingen genom olika privata aktörer skulle er­bjuda arbetslösa jobbcoachning. Den då­varande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) avsatte tre miljarder, Arbetsförmedlingen kontrakterade över 900 jobbcoachbolag. I en granskning som Aftonbladet gjorde redan 2009 avslöjades vilka metoder som skulle användas för att göra folk mer anställningsbara: healing, hjärntvätt och beröringsterapi.
        Miljardindustri för lycksökare

        Minister Littorin är borta, rapport­erna om hokus pokus är färre. Men arbetslösheten är fortfarande en miljardindustri för glada lycksökare./…/

        På fyra år har Arbetsförmedlingen ­betalat ut 4,7 miljarder till privata bolag som sysslar med allt från jobbcoachning och rehabilitering till att hjälpa nyan­lända att etablera sig i landet.

        Majoriteten av de cirka 20 bolag som får mest pengar av Arbetsförmedlingen får större delen eller hela sin omsättning från myndigheten. Och de har vinst­marginaler på över 25 procent.

        Det ska löna sig med arbetslöshet, som sagt./…/

        I Borgs och Reinfeldts [moralistiska prat om] ‘arbetslinje’ är ju arbetslösheten ett individuellt ­problem, en fråga om din privatmoral. I regeringens värld är människor inte ­arbetslösa på grund av konjunkturer och förändringar på arbetsmarknaden.

        Man är arbetslös eftersom man inte ­anstränger sig tillräckligt mycket och för att socialförsäkringar och trygghets­system gör oss till slappisar.
        Då är tanken att privata jobbcoacher ska remma opp ett passiviserat folk, ge oss lite tåga och jävlaranamma. Och det ska man kunna ta rejält betalt för.

        Borde satsa på utbildning.”

        Precis! Moderatpolitikerna (och de som röstar på dem) lever så fjärran från verkligheten för en väldig massa människor, så de tror det handlar om ett individuellt problem, inte ett strukturellt.

        Och hur är kvaliteten på de här coacherna? Vad har de för erfarenhet och utbildning? Kan de skada mer än göra nytta? I all synnerhet med dem som ska rehabiliteras! Där det krävs kanske både medicinsk utbildning och erfarenhet samt kvalificerad terapeututbildning och -erfarenhet, samt väldigt goda portioner självkännedom! En rejäl portion äkta mognad och självkännedom hos hjälparna.

        Vad som minst av allt behövs är kvacksalvare.

        Fanns en stor del av denna kunskap hos företagshälsovården, som skars ner under 90-talet?

        ”Man skulle kunna föreställa sig en ­politik där man satsar på utbildning – konkreta arbetsmarknadsutbildningar mot bristyrken och ett kunskapslyft och se till att unga har de kunskaper och ­fär­digheter som arbetsmarknaden efter­frågar.

        Man skulle kunna föreställa sig ett samhälle där arbetslösheten är ett samhällsproblem i stället för en exklusiv ange­lägenhet för den arbetslöse.

        I stället har vi fått jobbcoacher som ­berikar sig själva när de under glada heja­ramsor lär oss att läsa platsannonser.”

        Tala om ”flum”!!! Och förnedring av en massa arbetslösa, istället för att verkligen se till så de skaffar ökad kompetens för de jobb som finns och som skulle kunna skapas och konkurreras med.

      • k skriver:

        ”JO pekar slutligen på den självgodhet och arrogans som Regeringskansliet visar inför grundlagen”:

        ”Efter fem år som justitieombudsman avslutar Hans-Gunnar Axberger sin gärning med ett beslut som riktar sig direkt mot maktens högborg – Regeringskansliet. Han gör det i en av sina hjärtefrågor och på ett sätt som gör att han kan lämna vaktposten som demokratins ombudsman med flaggan i topp.

        I sitt beslut slår Hans-Gunnar Axberger, utan omsvep, fast att regeringskansliet systematiskt ägnar sig åt ‘grova åsidosättanden’ av svensk grundlag.

        Och trots att höga jurister vid Regeringskansliet gör sitt yttersta för att försöka förklä sina grundlagsbrott till nitisk ämbetsmannaplikt i sina yttranden så klär JO framgångsrikt av deras undanflykter in på bara skinnet med hjälp av juridikens ABC.

        I sak handlar det om hur offentlighetsprincipen fungerar – eller snarare inte fungerar – när organisationer, allmänhet och media försöker få en kontinuerlig och konkret insyn i regeringens arbete. I de fyra fall som JO har gått till botten med har några av Sveriges största medier – Dagens Nyheter, TV 4 och Aftonbladet – gång på gång försökt att göra sitt arbete men gått in i en kompakt vägg av hemlighetsmakeri och politisk byråkrati.

        JO stannar dock inte vid dessa fyra enskilda fall i sin kritik. Han konstaterar i stället att situationen inom Regeringskansliet – från operativa detaljer och hela vägen upp till den högsta strategiska nivån – är förödande när det gäller möjligheten till insyn enligt svensk grundlag. Han slår till och med fast att Regeringskansliets organisation inte är anpassad till de krav på offentlighet som följer av grundlagen och som statsmakterna själva kräver att underlydande myndigheter ska följa.

        Och även om man kan tycka att det borde kännas fullkomligt överflödigt – nära nog pinsamt – att behöva påpeka det mest självklara så väljer JO ändå att göra det med en papegojas ogenerade envishet:

        ‘Det är av särkild vikt att just regeringens kansli respekterar allmänhetens insynsrätt. I motsatt fall är risken stor att inte heller andra myndigheter anser sig behöva leva efter grundlagens bokstav’.

        Handlingar som enligt JO borde kunna lämnas ut efter en snabb och rutinmässig handläggning visar sig alltså ta månader att processa inom Regeringskansliet. Någon form av allmän ängslighet får dessutom tjänstemännen att skicka runt handlingarna inom departementen – och för säkerhets skull hela vägen upp till ministrarnas politiska staber för bedömning.

        Ofta fattar Regeringskansliet överhuvudtaget inte något beslut förrän en JO-anmälan sätter fart i korridorerna.

        Rättschefen vid Statsrådsberedningen har i sina yttranden till JO förklarat att det i själva verket skulle vara ‘tidsödande sekretess-prövningar’ som har fått grundlagens omedelbarhetsprincip att förvandlats till månader av politisk byråkrati. JO konstaterar dock att dessa undanflykter inte håller och är ‘mindre övertygande’.

        I ett av de granskande ärendena handlar det till exempel om två listor med uppgifter om intern och extern representation. En av listorna var på fyra sidor och den andra på sju sidor. Handlingarna lämnades ut efter elva veckor – och först sedan den reporter på Dagens Nyheter som hade begärt ut uppgifterna hade vänt sig till JO.

        JO är givetvis inte omedveten om de resurser som finns inom Regeringskansliet. Med 6,6 miljarder kronor i årlig budget och så många anställda att de siffror som presenteras brukar variera mellan 3 500 och 5 000 personer – ‘beroende på hur man räknar’ – så är det svårt att hävda att man inte skulle hinna med det som enligt JO är en av Regeringskansliets kärnuppgifter – nämligen offentlighetsprincipen.

        JO understryker också att det inte kan vara bristen på ‘kompetens eller resurser i övrigt’ som är orsaken till Regeringskansliets sövande långrandighet: ‘I det hänseendet måste anspråken på snabb handläggning i princip ställas högre på Regeringskansliet än på de flesta andra myndigheter’, skriver han./…/

        Ett tragiskt faktum i sammanhanget är att detta inte är första gången som Regeringskansliet får den här typen av kritik utan att bättra sig.

        JO har tidigare slagit ner som en hök i maktens korridorer och även Konstitutionsutskottet har vid upprepade tillfällen riktat förödande kritik mot Rosenbad för att man inte följer en av demokratins mest grundläggande principer – väljarnas möjlighet att kontrollera hur den offentliga makt som de har anförtrott åt regeringen förvaltas.

        JO avslutar sin kritik med att peka på den självgodhet och arrogans inför grundlagen som regeringskansliet visar prov på i sina egna yttranden. Hans-Gunnar Axberger beskriver saken på ett… JO-mässigt sätt:

        ‘Det är från JO:s synpunkt ovanligt att uppenbara brister i handläggningen av frågor som gäller offentlighetsprincipen uppdagas inom en myndighet utan att myndigheten själv vidgår och beklagar det som brustit. I de här granskade fallen synes Regeringskansliet anse att dess handläggning varit normal och godtagbar’.

        Man får ju utgå ifrån att denna inställning till grundlagen inte är någonting som rättschefer och andra höga befattningshavare inom statsmakternas toppskikt bara slänger ur sig utan att den också är förankrad hos Regeringskansliets högsta chef innan den saluförs offentligt – nämligen hos statsministern.”

        Skrämmande!

  • k skriver:

    Se också ”Malin Hanson (Tvärdrag): Rut ingen frihets- och välfärdsreform.”

    Och ”Martin Klepke: Av(s)löja myten om att vi inte har råd med välfärd.”

    Se vidare ”Fransson, Jansson och Johansson: Lyssna på rörelsen”:

    ”Lyssna på rörelsen! Det var det enda råd Tage Erlander ska ha gett till Olof Palme när han valdes. Om det är sant eller inte, vet ingen.

    Men det får vara hur det vill med den saken. För det är ett bra råd till en tillträdande partiordförande. Så också till den partiordförande som nu ska tillträda.

    I morgon inleds Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Stefan Löfven kommer formellt att väljas till partiordförande. Men den stora frågan handlar om något annat. Om vinster i offentligt finansierad välfärd.

    Sverige har världens mest liberala lagstiftning kring vinstdrivande skolor och såväl skol- som vårdsektorn läcker skattepengar som såll. Samtidigt varvas larmrapporterna om missförhållanden i privat vård med nyheter om allt sämre elevprestationer.

    De tio största välfärdskoncernerna gjorde en vinst på 2,3 miljarder 2011. För den summan hade landstingen kunnat anställa 5 750 sjuksköterskor. Det är våra pengar. Avsedda för våra barn och våra gamla. För vår sjukvård, vår utbildning och vår omsorg.

    I stället hamnar de i riskkapitalisternas fickor. Så det är inte konstigt att det endast är en minoritet som anser att skattemedel ska få fortsätta att gå till vinster. Två av tre vill att vinster ska vara förbjudna eller att ett mycket lågt vinsttak ska införas. Färre än en av tio vill att företagen själva ska få bestämma.

    Frågan om vinster och vinstintressen i offentlig sektor har därför blivit en allt större fråga. För socialdemokratin ställdes den på sin spets i höstas, då partistyrelsen närmade sig beslut.

    På ena sidan, med krav på någon typ av vinstreglering eller vinstförbud, stod LO, Socialdemokratiska studentförbundet, ungdomsförbundet och S-kvinnor samt flera stora arbetarekommuner.

    På andra sidan, med krav på att regleringarna ska inskränkas till att handla om kvalitetsindikatorer, stod framförallt ett antal arbetarekommuner i Stockholms län samt stora delar av maktstrukturen kring den socialdemokratiska partiledningen.

    Och – ej att förglömma – en penningstark och högljudd lobby, betald av näringslivet, med välkända före detta socialdemokratiska makthavare i sin sold.”

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Nätverk för offentlig utbildning i USA stöttar offentlig utbildning därför att det är en viktig pelare i vårt demokratiska samhälle…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: