Den högervridna socialdemokratin…

1 november, 2012 § 21 kommentarer

Ann Charlott Altstadt i ”Den sponsrade framtiden är inte vår” om sammanblandningen av samhällets eliter, och varför progressiva förändringar inte inträffar.  Ifrågasätter inte Suzanne Lazar vad partikamrater sysslar med? Har hon eller närstående fingrar i syltburken?

”När kapitalet fick partibok – det senaste numret av den socialdemokratiska tidskriften Tiden innehåller en av årets absolut viktigaste artiklar. Daniel Suhonen och Felix Antman frågar vad som händer med vår demokrati när den politiska och ekonomiska eliten sammansmälter.

Näringslivets opinionsbildande verksamhet har som bekant varit en megasuccé, vi lever i ett land vi inte längre känner igen.

Men idag har strategierna slipats till en skrämmande snillrik saklighet – om ett parti står i vägen för näringslivets intressen måste inte längre partiet förlora val, det måste förändra sin politik!

Suhonens/Antmans artikel hissar indirekt piratflagga över den socialdemokratiska kongressen 2013. Kommer motionerna för att välfärdsimperierna ska fortsätta att håva skattepengar vara skrivna av pr-byråer på uppdrag av riskkapitalbolag?

Vilka av kongressdeltagarna har själva armhålorna långt nere i syltburken och vilka sponsras direkt av näringslivspengar?

I december 2011 avslöjade Aftonbladet att socialdemokrater som exempelvis Niklas Nordström och Carl Melin fått näringslivspengar via pr-byrån Prime för att bland annat jobba för att sossarna skulle bryta med Vänsterpartiet.

Den vitt spridda förklaringen att partiet förlorat valet på grund av samarbetet formulerades av Prime och Svenskt Näringsliv redan så tidigt som i juni 2010. Prime sponsrade också Arenagruppen med 500 000 om året som tillsammans med Timbro deltog i Borgkommissionen om välfärdens framtid. Föga överraskande skulle framtiden, enligt kommissionen som leddes av socialdemokraten Per Borg men i praktiken styrdes av moderaten Pejje Emilssons bolag Magnora, passa Emilssons äldreomsorgsbolag Silver Life perfekt.

Jag tar för givet att skandalen går mycket djupare och sträcker sig än vidare än till de utpekade socialdemokraternas horeri – att mot betalning högervrida partiet och Sverige. Men ingen har hittills kartlagt alla de ekonomiska och personliga trådar med näringslivet som får högersossar att med sådan iver värna vinst i välfärden.

Suhonen/Antman använder sociologen Collin Crouchs begrepp postdemokrati för att beteckna tillståndet när elitgrupper tvinnas samman. Partier blir pr-bolag och politik ett spel där eliten skaffar privilegier. Och jag tror det faktum att vi lever inuti en alltmer urholkad eroderad demokrati också kan förklara det märkliga faktum att avslöjanden och skandaler, som exempelvis Prime, varken biter eller fäster än mindre förändrar. En gång skrev Ivar Lo-Johanson ett reportage om vanvården av de gamla vilket väckte ramaskrin som reformerade hela äldreomsorgen. Varför kan det inte hända idag?

Länge trodde jag att det berodde på att de politiska besluten flyttats från demokratins enda hemvist, nationalstaten, till den odemokratiska EU-nivån där kapitalets intressen grundlagsfästs och elitskikten minglar fram politik tillsammans med lobbyisterna. Men det kanske är så enkelt som att progressiva förändringar inträffar inte längre, helt enkelt därför att inte någon tillräckligt stark grupp vill att de ska inträffa. Varken folkrörelser, någon tredje statsmakt eller partioppositioner kan dag leverera något underifråntryck då parti-näringsliv, men också som jag tror journalisteliten, har gift sig med varandra och skaffat delade värderingar och privilegier.

Till en krönika i Arbetet/LO-tidningen uppfann jag begreppet ‘Det eviga nuets diktatur‘ *) för att fånga den tidsanda, politiska klimat där hur många Prime-, vård- eller korruptionsskandaler som helst kan avslöjas utan att det får några politiska konsekvenser. För det är mediebevakningen som vaktar det tomma skalet demokratin och journalisterna och reportrarna stämmer av nyheter med det trånga borgerliga nuet utan att rapportera/analysera utifrån den ständigt expanderande rum-tiden. Att vår samtid en gång häftig debatterades och kritiserades har fallit i glömska.”

Media är usuel idag! De gör inte det ifrågasättarjobb som de borde ägna sig åt.

”När det förgångna, bara några år tillbaka i tiden, kapats bort försvinner samtidigt de politiska alternativen och vägen mot framtiden smalnar av till en återvändsgränd. Allt vi har är detta nu-läge som tycks funnits förevigt format av naturlagar.”

Men det finns inga naturlagar när det gäller ekonomi eller samhälle.

Greider i ledaren ”Vinter i välfärden” har rätt, angående S förslag angående vinst i välfärden:

”Det förslag som nu kommer räcker inte. Det går inte till kärnan i problematiken. Exempelvis blir de kvalitetskrav som det skissas på i praktiken betydelselösa, såvida inte en enorm och dyrbar kontrollapparat byggs upp.”

Kan man inte förbjuda vinster så kanske man inte ska privatisera välfärden! Och se Elin Grelsson vidare nedan om att använda kvinnor som alibi för att ”befrämja” privatisering och utförsäljningar.

Greider vidare:

”S-ledningen vill låta kommuner själva bestämma om de ska införa LOV, lagen om valfrihet. Men det innebär att i en massa kommuner med borgerlig majoritet kommer detta självklart att införas och processen mot fortsatt privatisering av välfärden kommer därmed att fortsätta.”

TRIST!

”S-ledningen och en – som det hette – enig partistyrelse sa igår ett tydligt Ja till vinster i välfärden. Jag vet att det går en våg av besvikelse genom stora delar av det som är kvar av rörelsen.

Vinster i välfärden = vinter i välfärden.”

Sant!

Elin Grelsson i ”Inte kvinnor som håvar in vinsterna”:

Kvinnor är nämligen populära att hänvisa till i det offentliga samtalet just nu. I evighetsdebatten kring vinster i välfärden har de borgerliga ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter bestämt sig för att ta till kvinnor som argument. Varför vill vänstern och förbudsförespråkarna inskränka kvinnors möjlighet att tjäna pengar? Varför är det okej för män att tjäna pengar i ‘sina’ yrken medan de kvinnodominerade ska vara fritt från näringslivstänkande.

Förutom det rent felaktiga antagandet att det är kvinnor som tjänar på vinster i vården – det är knappast undersköterskor som får ta del av vinsterna när stora koncerner tar över vård och omsorg – känns tongångarna igen från rut-debatten: den misogyna vänstern hatar kvinnligt entreprenörskap och vill därför inte subventionera möjligheten att låta en kvinna skura andras privata toaletter.”

Hon skriver om:

”… kanske det svåraste med att navigera i samtiden: att skilja slagträn och fulknep från reella frågor om makt och inflytande.

Att använda sig av kvinnor för att argumentera för vinster i välfärden är ett bortkollrande av de viktiga frågorna om var våra skattepengar tar vägen och en oförmåga att skilja på verksamheter som bygger på omsorg och verksamheter som bygger på produktion./…/

Att hänvisa till kvinnor innebär ingenting annat än en förenklad argumentation som dessutom befäster mannen som norm./…/

Inflytandet som underbetald och utarbetad anställd i vården begränsas till att omnämnas i en ledartext som potentiell entreprenör i en vård fylld av valfrihet, oavsett hur långt ifrån verkligheten den argumentationen befinner sig.

Så bra skrivet!

Sven Wernström skriver också ganska sarkastiskt i ”Vad kostar en statsminister?” om vad redan Ingvar Carlsson troligen sysslade med:

I s-tidskriften Tiden skriver Daniel Suhonen och Felix Antman om hur den politiska och ekonomiska eliten smälter samman.

 Om ett parti står i vägen för Näringslivets intressen måste inte partiet längre förlora val, det måste förändra sin politik!

Det är bra att tidskrifter som Tiden påpekar att sossar fått betalt för att gå Näringslivets ärenden. Men det största sveket och den värsta skandalen tiger både de och alla andra medier om.

Det var när vi 1994 skulle rösta om Sveriges eventuella inträde i EU. Då Ingvar Carlsson som 1990 sagt nej plötsligt blev den mest aggressiva förespråkaren i radio och TV och helsidesannonser i pressen. Annonserna måste ha kostat miljoner. Vad kostade Ingvar Carlsson?

Han kan tidigare ha varit köpt, eftersom han redan från 1986 efter Palmes död genomförde det mesta på Näringslivets önskelista. Men nu – om ni gräver fram hans framträdanden före EU-valet 1994 – så ser ni tydligt hur han anstränger sej för att göra skäl för pengarna.

Hur mycket pengar? Borgerliga journalister har kanske inget intresse av den frågan, men för Daniel Suhonen och Tiden borde den vara något att undersöka. ”

Ja, var han också köpt?

*) ”… jag tror faktiskt att Moderaterna kände sig trygga med en mediebevakning där journalisterna stämmer av politikerna mot det trånga rådande nuet, inte där de analyseras/kritiseras i en ständigt expanderande tid.

Till och med i public service-nyheterna framstår samhället som en överraskningschock. Eurons kris, vanvården av äldre, skolans segregering, den höga arbetslösheten med mera bara händer och politikerna kan så lätt låtsas att de också är offer för omständigheterna, för en utveckling som gåtfullt löpt amok. Att den politik som ledde till dagens dystra NU en gång häftigt debatterades, kritiserades, och att den negativa utvecklingen kunde förutses har fallit i glömska.”

Precis! Som om det inte finns någon anledning till att det är som det är i samhället!

§ 21 svar till Den högervridna socialdemokratin…

  • k skriver:

    Se Christer Enander om att ha ”Fingrarna i syltburken”:

    ”Politiska förändringar är inte sällan osynliga.

    På Almedalsveckans sluttamp utfärdar Crister Enander en varning för den politiska marmeladens klibbigheter.”

    Artikeln ”Professionalism nedvärderas i den marknadsstyrda staten” av Shirin Ahlbäck Öberg (docent) och Sten Widmalm (professor, statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet):

    Perfekt valfråga för S. Med idéer hämtade från det privata näringslivet skulle svensk förvaltning bli effektiv och resultatstyrd. Men verkligheten blev en annan. Nu har vi nått en punkt där skattepengar förslösas och servicen till medborgarna försämras. För Socialdemokraterna borde det vara öppet mål på regeringen./…/

    Länge nog har S allför mycket liknat alliansen i profilfrågor om vad staten bör göra. Därmed har svensk politik hamnat i ett dilemma. När de stora etablerade koalitionerna lägger sig alltför nära mittfåran så upplöses delvis syftet med demokrati. Om inte medborgarna erbjuds tydliga alternativ från de stora blocken läggs grogrunden för intoleranta och populistiska politiska rörelser (till exempel SD).

    Men vi vill, mot bakgrund av den senaste forskningen om hur välfärdsstater förvaltar sina resurser, hävda att det inte alls saknas viktiga alternativ till ‘mittfåran’. Det finns oexploaterade skiljelinjer som oppositionen möjligtvis har större intresse av att lyfta fram än regeringspartierna.

    Den mest ‘uppenbara’ frågan handlar inte bara om vad staten bör göra. Det handlar mer om hur den bör agera. Frågan blottar nämligen ett land i kris som gradvis bryts ned inifrån av ett omfattande ‘New public management-välde’ där skattepengar år efter år förslösas och där förvaltningens effektivitet, kvalitet och därmed servicen till medborgarna försämras.

    New public management (NPM) är samlingsnamnet på den administrativa trend som dragit över västvärlden under de senaste decennierna. NPM-reformerna handlar om ett kluster av idéer hämtade från det privata näringslivet /…/

    NPM-lösningarna ledde till att den offentliga verksamheten konkurrensutsattes, och att nya styr- och ledningsformer hämtades från det privata näringslivet. Decentralisering, resultatstyrning, utvärdering, revision konkurrensutsättning blev nyckelord i en omstrukturering med ökad effektivitet som huvudmål.

    Till en början rådde stor enighet om att detta var precis vad svensk förvaltning behövde. Men i dag är bilden annorlunda. Samhällsvetenskaplig forskning visar att den tänkta medicinen inte längre är medlet för att skapa en effektiv förvaltning – den har snarast blivit den huvudsakliga verksamheten./…/

    En sorglig effekt av ‘utvärderingssamhället’ är att den offentliga tjänstens tidigare konkurrensfördel – som ju aldrig har varit lönen – att kunna ta ett självständigt verksamhetsansvar inom vissa ramar håller på att elimineras. Detaljstyrningen i ekonomistyrningen har blivit så stor att litet utrymme lämnas till de yrkesverksammas professionella omdöme inom exempelvis skola, vård och omsorg.

    De mått som man är ålagd att återrapportera stämmer nämligen sällan överens med de yrkes­verksammas förståelse av vad som utgör väl utfört arbete; ekonomernas dominerande ställning som uttolkare av kvalitet är här slående. Det har bland annat inneburit att utvärderingarna i regel koncentrerar sig på det som går att mäta, och man blir slav under metoden – det som inte går att mäta finns inte (samtal med äldre i vården, extra läxhjälp till elever med behov och så vidare).

    Här framträder ett omfattande tillitsproblem som nu tycks prägla förvaltningar i många välfärdsstater. Professionalism och genuint kunnande har nedvärderats och konsekvensen tycks bli lägre kvalitet på tjänster och service.

    Styrningen av den svenska skolan utgör ett paradexempel. Den professionella autonomin inskränks, kostnaderna ökar. Vi får för sönderstressade handläggare. Läkare, lärare och domare vittnar om att de ägnar alltmer tid åt administration. Vi får forskare och utredare som inte längre belönas för självständigt tänkande. Helhetsperspektiven går förlorade.

    Forskningen visar tydligt att det finns skäl till omprövning av de helt dominerande marknadsinfluerade idéerna, och att återigen lyfta fram vad som är det särskilda med den offentliga verksamheten.

    Sverige står inför en stor utmaning där det gäller att förhindra att våra skattepengar dunstar bort i en värld som styrs av konsulter och kostsamma och ofta onödiga utvärderingssystem. Vad som behövs är en styrning av den offentliga verksamheten som premierar upprätthållandet av ett gott omdöme.

    Frågan om hur man bygger en mänsklig och professionell förvaltning är långt ifrån ny. Olof Palmes inrättande av civildepartementet 1983 kan i detta sammanhang ses som ett tydligt och medvetet försök att politiskt lyfta upp frågorna om den offentliga förvaltningens organisering och arbetssätt.

    Visioner som inte då blev verklighet kan bli det nu. Det är öppet mål, särskilt för (S). Frågan är om man har någon i laget som är beredd att lägga straffsparken mot managementväldet.”

    Väldigt intressant! Och betydligt vikigare än att befrämja än mer privatisering.

    Jag tvivlar på att Lazar tar upp denna tråd.

  • k skriver:

    Kollega från annan skola (kultur-) föresläste för oss. Sa bland annat:

    ”Vi är utsatta för upphandling vart 4:e år. Delar bytte regi för 4 år sen. Och efter 4 år bytte man tillbaka till kommunal regi.

    Motivationen för upphandlingsförfarandet är att ‘andra aktörer ska få en chans!’😉 Jaha, så det är för andra aktörers skull? För aktörernas skull!!?? Vadå, ‘avnämarna’???

    Detta är slöseri med pengar!

    Tar en massa tid för chefen (tid som kostar en massa pengar)!”

    Har man vunnit något i pengar i slutänden? Alls?

    Hur blir detta för eleverna, om de tvingas byta lärare – och aktör. Vadå, arbetsro för lärarna? Och denna osäkerhet vad innebär den för eleverna – ovanpå allt annat?

    (M) styr i denna kommun nu.

  • k skriver:

    Patrik Halls bok ”MANAGEMENTBYRÅKRATI – ORGANISATIONSPOLITISK MAKT I SVENSK OFFENTLIG FÖRVALTNING” nämns i bloggpostningen ”Att undvika administrativ skleros i cenbtralbyråkraternas tidevarv”:

    ”För en tid sedan träffade jag en facklig företrädare för ett industriföretag som för några år sedan blivit uppköpt av en stor svensk koncern. Företaget i fråga hade lönsamhetsproblem och behövde nu säga upp medarbetare.

    Den facklige företrädaren beskrev att företaget innan förvärvet hade haft en god lönsamhet på cirka 150 miljoner kronor vilket gjorde ägarna, och långivarna nöjda samtidigt som det fanns egna medel till nyinvesteringar.

    Företagets lönsamhetsproblem menade den fackliga företrädaren berodde på de avgifter på ca 300 miljoner kronor som nu gick åt till att betala koncernen för central administration, gemensamma IT-system och ägarnas krav på avkastning.

    Den fackliga företrädaren hade svårt att se att det egna företaget fick ut så särskilt mycket valuta för dessa avgifter och det efter förvärvet hade blivit svårare att klara konkurrensen mot andra företag med lägre overheadkostnader.

    Jag vet inte hur företagsledningen i den stora koncernen resonerar kring detta men det är nog inte faller att de ser de egna höga lönerna och de centrala staberna som anledningen till lönsamhetsproblemet.

    Såsom Patrik Hall skriver i sin nya och intressanta bok Managementbyråkratin så utvärderar oftast centralbyråkrater andras effektivitet men inte sin egen.”

  • k skriver:

    Klicka på bilderna för att lättare läsa dem! Se bloggen Screened Out

    Om boken ”Screened Out kan man läsa:

    I den rådande kulturen av korttidsanställningar, flexibilitet och konstant rörlighet tycks vi ständigt vara på väg någonstans utan att egentligen komma ur fläcken.

    I såväl vårt privatliv som våra yrkesroller uppmanas vi att oupphörligen sträva efter självförverkligande och framgång, samtidigt som samhällsstrukturen berövar oss förutsättningarna för att lyckas och skuldbelägger individen när drömmarna inte infrias.

    Utifrån egna erfarenheter som disciplinerad jobbsökare och prekär tillfälliganställd på dagens avreglerade arbetsmarknad belyser Ivor Southwood med skärpa och briljans den rigida verklighet som ligger bakom retoriken om flexibilitet och individuella valmöjligheter.

    Genom att rycka upp oss ur vår ideologiska dvala vill han peka på de möjligheter till motstånd och alternativ som trots allt yppar sig för den prekära arbetaren.”

    Ja, vilken människosyn gäller? 

     

    • k skriver:

      Läs ”Fanny Edenroth Cato: Allas rätt till studiehjälp i gymnasiet – inte längre en självklarhet?”:

      ”Under våren 2012 undersökte  Fanny Edenroth Cato bl.a. hur studiehjälpen förändrats sen den infördes i sin moderna form år 1964. I masteruppsatsen kom hon fram till att bidraget gått från att framförallt vara ett medel för att minska samhällets socioekonomiska klyftor till att  fungera som ett påtryckningsmedel för att få eleverna att närvara. Studiehjälpen tenderar i dag att framstå som en belöning för önskvärt beteende, ett bidrag som enbart ska tilldelas elever vilka deltar i undervisningen på heltid.

      De skärpta reglerna gällande frånvaro i gymnasiet föregicks av att CSN:s arbete hamnat i centrum för granskning, bl.a. därför handläggningstiderna bedömts som orimligt långa. Det administrativa målet för studiehjälpen ändrades från att minska betydelsen av ekonomiska, geografiska och sociala hinder för gymnasiala studier till att förkorta handläggningstiden för extra tillägg och inackorderingstillägg. Under 2011 gav regeringen utredare uppdraget att undersöka hur studiehjälpen kan moderniseras. Den centrala frågan är dess inriktning och mål. I väntan på denna utredning kan man dock konstatera att en hel del av de fundamentala förändringar som skett i svensk utbildningspolitik under de två senaste decennierna har tagit extra fart efter att alliansen kommit till makten 2006.

      Det förra målet hade en viktig funktion i det svenska välfärdssamhället. Studiehjälpen skulle bidra till ett samhälle där social mobilitet var möjlig. Studiehjälpen skulle ha en emancipatorisk funktion, d.v.s. alla skulle ges de förutsättningar som krävdes och elevens sociala bakgrund eller klass skulle inte vara avgörande för de (icke-) utbildningsvägar eleven tog. Klassrörlighet och frihet var ett önskvärt tillstånd som främjades politiskt; gymnasieskolan var ett viktigt medel för att uppfylla detta mål. Enligt propositionen (138:1964) från 1964 borde studiehjälpen utdelas utan hänsyn till elevens uppförande eller ordning./…/

      Studiehjälpsutredningen från 2003 hävdar att för de studerande som har allvarliga problem inom familjen eller missbrukar droger är livssituationen så bekymmersam att hot om indragen studiehjälp knappast har någon verkan. Emellertid riskerar även hotet att uppfattas som en ren disciplinpåföljd.

      Utredningens slutsatser är tydliga; problem med skolk måste mötas med elevsociala åtgärder och inte med hot om ekonomiska sanktioner. Neddragningar har enligt utredningen medfört att de studerande inte fått det stöd som de behövt. Men en utbyggd elevsocial verksamhet bör på sikt leda till färre studieavbrott. Slutligen poängteras att de effekter som en indragning av studiehjälpen medför i fråga om rätten till annat ekonomiskt stöd inte är godtagbar.

      I dag förefaller en av flera utbildningspolitiska strategier vara att förebygga/förhindra skolk genom skärpta regler, vilket ska leda till skoldisciplin och studiemoral för ökat deltagande i undervisningen, som i sin tur ska påverka meritvärdena i rätt riktning. De förändrade reglerna har lett till rekordmånga indragna studiehjälpsbidrag 2012. Men vad detta kan få för konsekvenser för eleverna, skolan och samhället på längre sikt återstår att se.

      Den 30 juni 2013 offentliggörs utredningen med det nya ‘effektiviserade, moderniserade och renodlade’ målet med studiehjälpen. Låt oss hoppas att alliansregeringen inte glömt vilken viktig roll studiehjälpen hade för att utveckla ett jämlikare Sverige och inte minst ett mer rättvist utbildningssystem. Studiehjälpen behövs lika mycket i dag som den gjorde för 50 år sedan.”

  • k skriver:

    Ute på promenad slog mig: att starta en skola (en vård- eller omsorgsinrättning osv) är ett långsiktigare åtagande. Inser alla de som ansöker om att starta t.ex. en skola det? Det bör inte bara vara en nyck, utan det innebär att man nu har åtagit sig ett långsiktigt jobb. Tänker på en specifik skolansökan nu, som också beviljats. Skolan har dock inte startats än.

  • k skriver:

    Eva Franchell skriver så bra i ”Sluta gulla med äldre människor”:

    ”I den hårda verkligheten har gamla människor knappast någon valfrihet alls.

    De får inte bo var de vill. Var femte plats på äldre­boendena har försvunnit och många äldre nekas nu plats på boendena. Deras val var att bo tillsammans med andra, men de fick nobben och tvingas i stället till ensamhet i hemmet. I stället får de en pressad hemtjänst som ­rusar genom lägenheten och städar något rum på tid medan resten av lägenheten förfaller.

    Det blir familjen som får täcka upp när samhället sviker. Nästan var femte vuxen tar hand om en närstående. Socialstyrelsens kartläggning visar att 100 000 personer måste ­lämna jobbet eller minska på ­arbetstiden för att klara om­sorgen om anhöriga.

    En majoritet av de som tar hand om sina anhöriga ­tycker att samhället borde ta ett ­större ansvar.

    De äldres läkemedelsanvändning har fördubblats sedan 80-talet. Trots alla larmrapporter om biverkningar fortsätter läkarna att skriva ut tabletter. Ofta på symtom i stället för på riktig diagnos, som en studie från Lunds universitet visar.

    Cirka 30 procent av alla akut­inläggningar beror på biverkningar av mediciner.”

    Något (S) skulle kunna driva: förbättring av villkoren för äldre!

    • k skriver:

      Se ”Ingen kunde tro att det var så här – Lars Christophersen, reporter på Sveriges Radio P4 Östergötland, berättar om överraskningarna i den stora SR-undersökningen om inkomstklyftorna i samhället”:

      ”– Jag trodde att de rika hade blivit ordentligt rikare och att de fattiga ändå hade fått någonting mer. Men så var det ju inte. De fattiga har verkligen blivit mycket fattigare. Många har smulats ned, säger Lars Christophersen.

      – Det fick mig att fundera på vilka vi egentligen berättar om i medierna. Det finns en ny underklass i Sverige, som varken politiker eller medier pratar om eller med. Men genom det här projektet kommer vi närmare.

      I reportaget tog Lars Christophersen med sig en Skäggetorpsbo till Ekängen. Mötet mellan turkiske sjukpensionären och före detta skräddaren John och villaförortsbon Eva blev inte heller som han trott.

      – Man har väl sig själv närmast. Hans funderingar handlade inte om klyftan mellan honom och förortsdamen, utan om säkerheten i Skäggetorp och varför hans granne fick 1 000 kronor mer i sjukpension, berättar Lars Christophersen./…/

      – Jag har intervjuat borgmästaren i Linköping och chefen för socialtjänsten. De var båda chockade över vad undersökningen visar. Ingen kunde tro att det är så här, säger Lars Christophersen.”

      En kommentator skriver:

      ”Genom att bevaka arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringens utveckling så borde det inte vara någon nyhet att dessa ‘uppdaterade’ system endast har haft ett enda syfte, att ytterligare fattiggöra en större del av befolkningen, genom att fattiggöras tvingas man till handlingar mot sin vilja och på så sätt tillfredställa statsmakten, för man har inget val. ‘Vill du ha din ersättning gör du som vi säger’ är parollen.

      Alltmedan en elit av sällan skådat slag, en form av ‘Övermänniskor’, Gudförklarat sig själva och lever ett liv som nog ingen av oss kan föreställa sig i vår vildaste fantasi! ‘Untermensch’ servar ‘ Ubermewnsch’.”

  • k skriver:

    Apropå att ”Det finns redan etiska principer i vården” kan man läsa:

    ”‘Vården behöver etisk plattform’ är rubriken på socialminister Göran Hägglunds inlägg på Brännpunkt 17/10.

    Märkligt nog nämner inte Hägglund att riksdagen redan fastställt etiska principer för den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Dessa principer – som även präglar gällande Hälso- och sjukvårdslag omfattar bland annat ‘Människovärdesprincipen’ (alla människors lika värde) och ‘Behovs- och solidaritetsprincipen’ (sjukvårdens resurser ska fördelas efter behov).

    Ett skäl till att socialministern inte berör denna etiska plattform för vården kan vara att den borgerliga alliansens hälso- och sjukvårdspolitik ofta står i direkt motsats till dessa etiska principer. Här några aktuella exempel:

    1. Lagen om vårdvalssystem som infördes 2010 har kraftigt ökat skillnaderna i vårdutbud mellan stad och landsbygd/glesbygd.

    Nästan alla (80 procent) av de nya offentligt finansierade vårdcentraler som tillkommit under 2010–11 har enligt en rapport från Konkurrensverket (2012:1) lokaliserats i områden med en redan hög generell servicenivå (huvudsakligen i storstadsregionerna). En enda vårdcentral (0,5 procent av alla nya vårdcentraler) har lokaliserats i ett område med låg generell servicenivå. Orsaken till denna ojämlika fördelning är att den borgerliga alliansen med Göran Hägglund som ansvarig minister genom ”Lagen om vårdvalssystem” främjat en privatisering av vården genom att ge vinstdrivna vårdföretagare rätt att lokalisera sin offentligt finansierade vård där det är lönsammast utan hänsyn till var behoven av nya vårdcentraler är störst. Detta strider mot den av riksdagen fastställda ”Behovs- och solidaritetsprincip” och dess krav att behoven ska styra fördelningen av sjukvårdens resurser.

    2. ”Lönsamma patienter” med små vårdbehov prioriteras före ”olönsamma” patienter med stora vårdbehov.

    Den offentligt finansierade sjukvårdens privatisering innebär att man till exempel inom primärvården av lönsamhetsskäl tvingas prioritera patienter med små snabbt behandlade hälsoproblem före patienter med allvarligare hälsoproblem som kräver en längre konsultation./…/

    3. ”Gräddfiler” till offentligt finansierade sjukhus legaliseras.

    Den borgerliga regeringen har öppnat en möjlighet få förtur till offentligt finansierade sjukhus för personer som antingen har en privat sjukvårdsförsäkring eller kan betala vårdkostnaderna ur egen ficka. Denna legalisering av gräddfiler till offentligt finansierade sjukhus står också den i direkt konflikt med principen om vård efter behov.

    Utifrån ett etiskt perspektiv på vården är Göran Hägglund utan tvekan den socialminister som i modern tid oftast och allvarligast åsidosatt dessa redan existerande etiska principer för att istället främja en privat vinstdriven vård. Mottot tycks vara att moral är bra men dubbelmoral är bättre.

    Det är också socialministern och hans borgerliga allianskollegor som till stor del skapat de problem han själv tar upp i sin debattartikel. De har öppnat dörrarna till den offentligt finansierade vårdsektorn för kortsiktiga vinstmaximerande riskkapitalister. De har genom en ökad privatisering minskat insynen och meddelandefriheten inom en allt större del av den offentligt finansierade vården.

    Vad som nu krävs för att säkerställa såväl valfrihet som en god behovsbaserad vård är att i praktiken tillämpa de etiska principer för den offentligt finansierade vården som återfinns i riksdagsbeslut och gällande hälso- och sjukvårdslag. Principer och värderingar som torde vara djupt förankrade i det allmänna rättsmedvetandet.”

  • k skriver:

    Jonas Sjöstedt om vinster i välfärden och om välfärden:

    ”När vi träffas är Jonas nöjd över att vinster i välfärden blivit en omdebatterad fråga, men samtidigt tycker han att det borde gå att vrida debatten från att bara handla om kronor hit eller dit till att ge den ett solidaritets- och demokratiperspektiv.

    – Vi jobbar med det hela tiden. Vi pratar om att vara rädd om skattebetalarnas pengar, om att ha god bemanning, och demokratsikt inflytande, trygga anställningsformer. Allt det hänger ihop. Riskkapitalbolagen är sämre på det här.

    Men det är också en fråga om att ha demokrati i en djupare mening, att ha likvärdig utbildning, sjukvård och äldreomsorg som en rättighet för medborgarna. Vi vill att man ska kunna lita på att det är en rättighet och att man försvarar en god gemensam välfärd.

    Krackelerar den, vilket den ju delvis gör, då börjar människor se till att man ska klara sig själv. Då får vi ett mer ojämlikt samhälle och vi får också ett samhälle där man inte värnar allas rätt till en bra utbildning och sjukvård.

    Det finns också ett starkt feministiskt argument, när välfärden inte fungerar är det till stor del kvinnors arbetsmarknad som pressas väldigt hårt med dåliga arbetsvillkor, och sedan är det kvinnor som får göra det obetalda arbetet när inte förskola och äldreomsorg fungerar.”

    Gör dessa ofriare och innebär knappast valfrihet för dessa. De är mer eller mindre tvungna att ta hand om sina äldre och avstå från att lönearbeta (och vad innebär detta för samhällsekonomin och för samhället?).

    ”Jonas tar en paus innan han fortsätter:

    – Jag brukar säga att det handlar om människosyn. Att vi inte vill ha kapitalismens människosyn när det handlar om utbildning och sjukvård utan vi vill att det ska vara medmänskligheten som styr. Man kan säga att de här riskkapitalbolagen vet priset på allt, men värdet av inget.

    Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén har nyligen presenterat sitt förslag på hur man ska komma till rätta med vinsterna i välfärden. På frågan om Sjöstedt tror att Socialdemokraternas förslag kommer att lösa kärnproblemet är han mycket tydlig.

    – Absolut inte, svarar Sjöstedt. Förslaget saknar helt ett borttagande av det privata vinstintresset.

    Han har varit runt i landet en hel del de senaste månaderna och har mött många människor som brinner för frågan om vinster i välfärden. Och även om Vänsterpartiet för närvarande är det enda partiet som står för en välfärd fri från privata vinster är det många politiker från andra partier som inte är nöjda med sin egen partilinje.

    – LO:s ställningstagande har ju stor betydelse och mitt intryck nu ute i landet är att merparten av miljöpartister och socialdemokrater som man träffar på håller med oss, i stort sett helt. Även inom borgerligheten är det många som tycker att vi har rätt. Ju längre man kommer från regeringens sammanträdeslokaler och Caremas huvudkontor ju starkare är det här motståndet. Och det är så starkt att de kommer få väldigt svårt att hålla emot.”

    Ja, det hoppas jag innerligen!

    ”I Skåne håller borgerligheten på att rea ut tandvårdsenheter till priser långt under det egentliga värdet. Hur kan man få stopp på sådant?

    – Ja, är det fullständigt underpris tycker jag att man ska anmäla det. Det var ju ett sådant fall med Serafen i Stockholm, till exempel, att man också ska använda sig av rättsliga medel om man skänker bort offentlig egendom.

    Ett annat medel som vi har och som vi borde använda mer det är att den nya grundlagen ger mycket större möjligheter till folkomröstningar, regionalt och kommunalt. Ekeröborna stoppade utförsäljningen av allmännyttan via en folkomröstning. Jag tycker att vi ska tvinga fram fler folkomröstningar i kommuner där gemensam egendom riskerar att säljas ut.”

    • k skriver:

      Jag tror att det blir svårt att kontrollera välfärdsföretag, precis som Greider bland annat skriver väldigt tydligt! Det kommer att kräva en väldig kontrollapparat (och mer byråkrati än kanske nånsin?).

      Se blogginlägget ovan, citatet från ledaren ”Vinter i välfärden”:

      “Det förslag som nu kommer räcker inte. Det går inte till kärnan i problematiken.

      Exempelvis blir de kvalitetskrav som det skissas på i praktiken betydelselösa, såvida inte en enorm och dyrbar kontrollapparat byggs upp.

      Precis!

      • k skriver:

        Nej, kärnan i problemet undviks – dessutom!!!!!!

        Man (alla politiker tyvärr inklusive en massa s-politiker, inte minst i högre positioner, precis som Suzanne Lazar i bloggpostningen ovan) går som katten runt het gröt! Stoppar huvudet i sanden.

        De som gynnas av detta i längden är bara de allra, allra rikaste. Medelklassen kommer att få det tufft med de avgifter, försäkringar osv som kommer att krävas för att inte hamna i slutet av vårdköer osv.

        Och ovanpå det amorteringar för dyra bostäder, bil/ar osv.

  • k skriver:

    Elin Grelsson om Mats Jonssons bok ”Mats kamp”:

    ”Boken genomsyras av en svidande ilska över kärnfamiljens ojämlikhet, könstilltal i vänta-barn-litteratur, föräldrakooperativ av medelklassföräldrar som gått ner i arbetstid eller har barnflickor och en ohållbar situation för den kommunala skola som Victoria arbetar på. Politiskt och personligt skärskådar Jonsson familjelivet anno 2011 där alla lägger livspussel, men få får bitarna att gå ihop.

    Pappaböcker lider ofta brist på just den typ av politisk analys, som Jonsson gör. Han förmår att vara självkritisk, samtidigt som han sätter familjens privata helvete i en samhällskontext.”

    Ja, att göra ens liv politiskt!😉 Det skulle behövas mer av det idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Den högervridna socialdemokratin…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: