Ytligheten i de sociala medierna, hur kommer den sig? Vad som är opportunt och icke opportunt…

21 oktober, 2012 § 11 kommentarer

Har ingen aning om vad för rubrik jag ska sätta på denna postning. Bara kände för att skriva av mig litet, ganska ironisk…

Läser Nina Björks ”Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde.” Har precis avslutat kapitlet ”Är du regeringsduglig lille vän?” Av någon anledning kommer jag att tänka på facebook. Sociala medier. Hur man skojar, ironiserar eller till och med är sarkastisk över alla kort på söta bebisar, mat, folk som skriver om sina så fantastiska liv osv.

Är det konstigt dock?

Vad är opportunt idag?

Tar man upp något mer allvarligt eller seriöst, för att inte tala om något politiskt, så får man knappt några kommentarer eller gilla-klick, 😉 Möts med tystnadens mur. Vilken kan ha kraftig effekt: man tystnar.

Jag tror att det är så här i politiska partier också.

Folk kanske också undviker att klicka ”gilla” eller kommentera, för då kan andra vänner se detta? kanske läser man i smyg så att säga dock? Och somliga håller nog inte alls med, förstås.

Måste man i dagens samhälle tänka på ett visst sätt politiskt, om samhället och om mänskliga relationer och villkor? Är vissa saker inopportuna? Icke-rätt? Man talar liksom inte högt om detta idag? Man vill passa in? Ytan är viktigare (på flera olika sätt)?

Vadå, individualitet? Vi ska stöpas i samma form alla? Minst lika mycket som ”folk” påstår att vi stöptes förr! Så nu ska vi tänka precis tvärtom mot förr!? Är detta ett enda dugg bättre? Eller kanske rentav sämre, för de flesta av oss? Ja, det tycker jag. Jag gillar INTE de rådande trenderna inom politik eller samhälle.

Respekteras verkligen enskilda individer i detta samhälle? Respekteras de mer än förut? Nej, skulle jag vilja påstå med eftertryck! Vi är kanske ännu mindre fria än vi var för några årtionden sen? Både i arbetslivet, men också privat är vi betydligt mindre fria! Stressde! En massa måsten (kakel i badrum, nytt kök, STOR bil och alldeles för stort hus, som vi med nöd och näppe klarar av amorteringarna på, men det viktigaste är ju fasaden utåt; man vill ju ha det som grannen).

Idag skulle vi verkligen behöva diskutera jordens och mänsklighetens framtid! Och där behövs det kollektiva lösningar. kanske flera kollektiva lösningar. Inte en jäkla massa egoister, som bara tänker på sig själva och den egna plånboken, kortsiktigt.

I alla fall skulle alla de i medelklass och uppåt kunna tänka till. Och skullke jag vilja påstå ha anledning att tänka till! I alla fall alla de som har barn och kanske rentav barnbarn behöva tänka till. Och om inte annat syskonbarn och syskonbarnbarn, kusinbarn, sambos barn och barnbarn osv.

Vadå, ”frihet” eller ”valfrihet”? Vadå, att få ha olika åsikter verkligen? Blaha blaha!

Är det ”opportuna” mer demokratiskt, friare? Eller mindre fritt rentav? Jagas vi rentav mer idag, mer än förr?

Det behövs oppositionella och de borde inte låta sig tystas!

Alternativa röster behövs! Behöver höras och tillåtas!

Jonas Sjöstedt om Nina Björks bok.

Annonser

§ 11 svar till Ytligheten i de sociala medierna, hur kommer den sig? Vad som är opportunt och icke opportunt…

  • k skriver:

    Den unge man som postade den inledande bilden (i denna postning) tror också på positivt tänkande verkar det (se övriga bilder i kommentarer) och att om man utesluter negativa personer ur sitt liv så handlar det om att man tänker på sig själv…

    Det där med att leva i en lögn… Stoppa huvudet i sanden.

    Sen kan det ju finnas en anledning till att man måste skärma av. Men gör man det ständigt, tror jag det blir ett problem och kan få ödesdigra konsekvenser. I all synnerhet ju mer makt man ha.

    Se Barbara Ehrenreich i boken ”Gilla läget”!

    • k skriver:

      Så här var sentensen:

      Kan alla bara lätt som en plätt älska sig själva? Och om de inte förmår göra det, men samhället säger att man ska…

      • k skriver:

        Hur mycket energi kan det ta att göra sig av med, undvika ”alla” negativa personer i ens liv?

        Om Barbara Ehrenreichs bok ”Gilla läget”:

        ”Gilla läget! Tänk positivt! Med optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka. Så lyder det framgångsrecept som gjort sitt segertåg över hela västvärlden.

        Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I Gilla lägetdiskuterar hon hur myten om positivt tänkande fått ersätta rationellt tänkande och lurat många amerikaner att de kan bli friska, rika och framgångsrika om de bara tror tillräckligt starkt på det.

        Med humor och bitande ironi ifrågasätter Ehrenreich att odlandet av framgångsmyter kan lösa människors problem, och menar att frånvaron av kritiskt tänkande tvärtom bidrog till den djupa ekonomiska krisen i USA.”

        Hon skriver också ganska bitande ironiskt om detta med att ”undvika negativa människor.”

      • k skriver:

        Ja, i recensionen ”Barbara Ehrenreich: Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om Ehrenreichs bok ”Gilla läget” kan man läsa om en ”tvångsglädjekultur”!

        Vad kan detta (tvång, för det kan det verkligen bli!) att ”tänka positivt” leda till? Får man egentligen vara kritisk? När? Var? Nånsin? Vem bestämmer när, var och hur?

        Vadå ”frihet”??? 😉 Är vår frihet mer inskränkt än nånsin? Trots alla påståenden om att vissa politiska partier värnar om motsatsen påstår de!

        I recensionen ovan kan man läsa:

        En kommunalanställd kvinna berättade en gång för mig om sin erfarenhet av ‘att välja glädje’ [kan det vara denna guru hon menar?], eller en liknande fortbildningsdag i harmoni, lycka och positiva tankar: Hon ansåg att det hela var bortkastad tid och dessutom obehagligt påtvingat av arbetsgivaren. Hon protesterade tyst genom att vägra bära den namnskylt som under dagen skulle sätta henne i ordlös kontakt med andra kursdeltagare.

        I pausen kom den namnkunnige och framgångsrike endagsgurun fram till henne och påpekade att hon saknade skylt på bröstet. När hon svarade att hon inte ville ha någon, blev han bekymrad och höll ett spontant anförande om vikten av att göra sig av med negativa attityder, som annars lätt kunde sprida sig i gruppen. Det var alltså inte fullt acceptabelt att en vuxen människa ifrågasatte innehållet i en föreläsning [!!! Så hur var det med ‘frihet’ här? Eller icke-tvång?].

        Hans lilla maktdemonstration påminner om det Barbara Ehrenreich skriver om i slutet av sin senaste bok, ‘Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande’: Att det mest typiska tonläget i en diktatur egentligen inte är svartsynen eller det öppna hotet mot de egna medborgarna, utan i stället ett starkt krav på entusiasm och framtidstro, på enorma skördar och tjocka spädbarn. Det realistiska påpekandet att skördarna slår fel och att barnen är magra är det som inte tolereras.”

        Så när man råkar ut för att skörden går fel (Wall Street kraschar), så kanske inte beredskapen finns alls för att hantera detta?? Ehrenreich skriver att George W Bush inte ville höra något negativt av sina medarbetare. Då slog han dövörat till. Ehrenrech spekulerar i om detta påbud att tänka positivt kan ha bidragit till att finanskraschen blev så stor och omfattande.

        ”De västliga demokratierna har en besläktad tanke på detta: ‘Offermentalitet’. Ett populärt begrepp i Sverige, men kanske ännu djupare rotat i USA och dess amerikanska mardröm: Om det inte går dig så väl i livet, är det enbart ditt eget fel.”

        Men samtidigt får man inte känna sig som ett offer! Det är ”förbjudet”! Vem har rätt att förbjuda en att känna så? Och kanske har man verkligen anledning att känna sig som ett offer. Kanske ÄR man ett offer.

        Men som med så många andra känslor: om det blir ett konstant känsloläge kanske det är tecken på att man borde göra något åt det? Något som dock fortfarande borde vara upp till personen ifråga. Naturligtvis är ju risken att personen då stöter bort de flesta människor, om inte förr så senare. Men att man omedelbart skulle stöta bort någon på grund av hans eller hennes ”negativa attityd”…

        Vi behöver människor som ifrågasätter och som KAN SE inte minst! Som VÅGAR SE! Som vågar ifrågasätta!

  • k skriver:

    Jo, det är viktigt att drömma. Det måste vi, får vi, men…

    Några reflektioner: Kan denna idé passivisera en massa människor? Vi tror att vi kan flytta berg bara genom tankekraften. Se The Secret. En film och bok som dock fått berättigad kritik, se bland annat här.

    Idéer som dessa ligger helt i linje med individualiserandet av strukturella problem. Man lägger skulden på individen (framförallt de minst lyckosamma på en massa områden). Och vilka passar detta?

    Så problem individualiseras, men i en massa andra avseenden går vi mot likriktning, bland annat insnävning av vad som är normalt! Se kommentar i tidigare postning om ”Livets löpande band…” om Jojje vars liv vände när han fick diagnosen ADHD.

    Den tidigare ordföranden när DSM-4 utformades är väldigt kritisk mot nya DSM-5, som har blivit oerhört tjock jämfört med den allra första versionen.

    Och vad är nu ”normal”? Att le hela tiden och vara positiv?

    Jag tror vi skulle behöva ha tillgång till alla våra känslor för att hantera våra liv bra och för att skydda oss mot dem och det som VERKLIGEN är skadligt för oss!

  • k skriver:

    I bloggpostningen ”Asocialt när ‘marknaden’ sköter bostadspolitiken” kan man läsa i slutet:

    ”Sammanfattningsvis blir resultatet på bostadsmarknaden densamma som den utveckling som kan ses allt tydligare på de olika s.k. välfärdsmarknaderna – skola, vård och omsorg.

    Låginkomsttagare får klara sig bäst de vill samtidigt som de med medelinkomster får allt svårare att balansera sina inkomster och lån och de mest högavlönade kan skydda sig med privata försäkringslösningar.”

    Precis! Så tror jag det blir!

    Även medelklassen kommer att få det tufft! Att ro iland amorteringar på dyra hus, bil, höjda försäkringspremier och tvånget att ha än mer privata försäkringslösningar än idag. Något som inte alls är nödvändigt!

    ”Allihop enligt de nyliberala ekonomiska teoretiska modellerna.

    Nattväktarstaten krymper allt närmare..”

    • k skriver:

      Se ”Högerns blinda marknadsdyrkan”:

      ”I stället för att föra en seriös debatt om vinster i välfärden ägnar sig borgerligheten åt att extremiststämpla meningsmotståndare. Det är beklämmande.

      Avgörandets stund närmar sig för höstens hetaste fråga, i alla fall inom socialdemokratin. I dagarna formar partiledningen den linje som man sedan hoppas att S-kongressen ska ansluta sig till i april.

      Medan idéerna bryts på vänsterkanten ägnar sig högern åt att dika en så bred ideologisk vallgrav som möjligt. Slaget om vinster i välfärden beskrivs som en ny löntagarfondstrid. Att kritisera fria vinstuttag ur skolverksamheten skulle alltså vara lika extremt som att förorda fackets stegvisa maktövertagande av näringslivet. Vilket nonsens.

      Det är den svenska högern som har intagit en extrem hållning i vinstfrågan./…/

      Borgerligheten uppvisar en närmast religiös tro på marknadens förmåga. Allt privat är per definition bra. Det är en oerhört naiv syn, som blundar för att välfärden är en hybridmarknad där skattebetalarna står för notan och där många av villkoren för en väl fungerande marknad saknas.

      För en elev som har hamnat i en dålig skola eller en skröplig äldre som inte får sin blöja bytt kan det exempelvis vara svårt att byta utförare. Man kanske inte ens har förmågan att bevaka sina egna intressen.

      Marknaden är en fantastisk kraft, men som man ropar får man svar. Om man exempelvis inrättar ett system där vårdcentraler får betalt per besök och där det råder fri etablering kan man räkna med att antalet snabba besök kommer att raka i höjden.

      Det är precis vad som har hänt i Stockholm. Huvudstaden har den rikaste, friskaste och mest välutbildade befolkningen i landet. Trots det går stockholmarna betydligt oftare till sin husläkare än invånare i andra delar av landet. Resurserna styrs mot snuvpatienter i stället för till svårt sjuka och den tunga vården.

      Vårdens livsviktiga uppgift att prioritera har ersatts av kundernas röstande med fötterna./…/

      Skolan. Vinstintresset hör inte hemma i skolan över huvud taget. Det som resten av världen har insett är att skolan bedriver myndighetsutövning med uppgift att lära upp nästa generation vuxna. Det är ingen marknadsplats som lämpar sig för riskkapitalbolag och sektskolor.”

      Ta bort all vinst från välfärdstjänsterna!

      Jag tvivlar dock på ett ökat regelverk! Vad kostar det och vad kräver det att se till så det efterlevs! Se boken ”Managementbyråkrati”. Om Patrik Hall och hans bok kan man läsa:

      ”Patrik Hall är docent i statsvetenskap på Malmö Högskola. I dagarna har resultatet av hans fem år långa forskning publicerats i bokform – Managementbyråkrati – organisationspolitisk makt i svensk offentlig förvaltning.

      Han har ställt frågan om management- eller så kallade ‘företagiseringsreformer’ inom offentlig förvaltning kan leda till byråkratisering. I arbetet har han studerat och jämfört organisationsstrukturer i en kommunstadsdel, ett landsting samt ett universitet.

      – Konsekvensen av managementreformerna när det gäller Sverige, är att alltför mycket som tidigare var politiska beslut har blivit organisatoriska beslut, att man har system som ersätter politik, säger Patrik Hall.

      – Det är en konsekvens som ingen har velat ha, möjligtvis en del tjänstemän och konsulter som gör karriär av det här. När offentlig sektor svällde mycket ville politikerna delegera ansvar, som när skolan blev kommunal till exempel, men auktoritetsfrågor och konflikter blev kvar. Frågan är vem som ska bestämma om politiker lämnar över besluten till skolan, läkarna eller vilka det nu gäller.

      Han tycker att alla som arbetar i offentlig sektor bör läsa boken, men framförallt politiker – som han kritiserar för att ducka för det ansvar som åligger dem.”

      För att driva vård, skola och omsorg krävs andra drivkrafter.Ställ in alliansen helt och hållet! S bör också ha kuraget att verkligen börja driva politik! Och apropå det i fleras ögon så förhatliga facket: Och vad sysslar företagarna med? Se kommentarer till att 5000 jobb skulle bort på Ericsson. En kommentator skriver:

      ”Det kallas företagsanorexi. Företag skär ner mer än vad som egentligen är nödvändigt, för de tror att det är vad som blidkar börsen och ägarna.

      Till slut har man ett företag som blir ännu mer beroende av konsulter och underleverantörer. Allt mer av kärnverksamheten läggs ut till låglöneländer som Kina/Indien och kompetensen för framtiden försvinner.

      Man får hoppas att det stoppar nu. Att det inte blir fler nerdragningar för Ericsson innan det vänder. För vänder gör det, folk kommer att fortsätta prata i telefon, skicka SMS/MMS, maila osv och då behövs infrastrukturen som bla. Ericsson levererar.” 

      Och en annan:

      ”Snälla! Skär inte ner!! Som aktieägare ser jag hellre att man stoppar aktieutdelningarna om det hjälper att behålla folket. Att sparka folk gynnar bara konkurenterna!!” 

      En tredje skriver:

      ”Det är ju ledningen som bör få sparken på en gång. Snacka om sitta på flera stolar !! Man har aktier och bonus och lön och då är det väl självklart att man inte bryr sig om den lilla massan som förlorar jobben!! De viktigaste för girburkarna är ju aktieutdelning och deras höga bonusar. Gör uppror mesiga anställda krav att aktieutdelning slopas i 3 år , ni går ju ända med rejäl vinst, ett mycket korkat beslut att sparka komptent personal !! Det blir nog svårt att nyanställa om några är !! Tänk om girburkar och dom anställda bör lägga ner arbetet i protest !! Sitt inte stilla och knyt näven i smyg agera !!”

      Vadå, ”arbetslinjen”!? Och vad kan de ökade klyftorna, hårdare, kallare samhället leda till? 

  • skvitt skriver:

    Det ligger onekligen mycket i detta.
    /Skvitt

  • […] Bilden hittade jag här. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Ytligheten i de sociala medierna, hur kommer den sig? Vad som är opportunt och icke opportunt…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: