Osolidariskt samhälle II…

4 september, 2012 § 24 kommentarer

Fy sjutton så dåligt! Skitdåligt! Bedrövligt!

[Något uppdaterad text 6 september] Bollnäs sjukhus har blivit privat. Landstinget har till nyligen köpt sömnlabbtjänst vilket inneburit att sömnlabb har funnits i Bollnäs. Men den senare tjänsten har nu sagts upp. 86-åriga personer är nu tvungna att åka till Hudiksvall eller Gävle för att besöka sömnlabb. Ett sömnlabb som funnits tillgängligt i Bollnäs. De får alltså åka 7 eller 12 mil. Denna sträcka tar man sig inte enkelt för egen maskin när man är i denna ålder.

Var går de pengar man nu sparar in på sömnlabb?

Till dyr sjukhusdirektör? Till skattesänkningar för dem som har det bäst ställt (läs: som egentligen bara gynnar de som har det riktigt gott ställt och som på sikt kommer att gynna bara dessa).

Skitdåligt! Tummen ner för sjukvården i Gävleborg! Och tummen ner för dem som röstat på de politiker som tillsatt den sjukhusdirektör man nu har och för de åtgärder som nu vidtas och inte minst för den regering som med sina skattesänkningar (inte minst jobbskatteavdraget) bidragit till problemen med ekonomin för sjukvården inte minst.

Och uppsplittringen i privata vårdgivare vad innebär den för sjukvården i stort och dess ekonomi? För långsiktigare planering?

Läs Robert Sundberg i ”Vildar, osäkra och kristid”:

”Flera tecken tyder på att konjunkturen mattas av. Banken SEB kom med en prognos i går som visar att tillväxten i år bara blir 1,2 procent./…/

Landet rut-, rot- och jobbskatteavdrag samt arbetslinje kan snart komma att få känna av försämrade statsfinansiella siffror. Stats- och finansministerns stora regeringsparti ska då förlita sig på att fatta svåra beslut med stöd av tre partier vars genomsnittliga stöd i Ipsos i går är 4,8 procent.”

Kommer en massa människor att stå utan skyddsnät?

§ 24 svar till Osolidariskt samhälle II…

  • k skriver:

    Och ”Nya siffror: Många utförsäkrade står helt utanför systemet”:

    Nya siffror från Försäkringskassan visar att många av de som utförsäkrats saknar inkomst och inte heller är inskrivna på Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.

    I förra veckan redovisade Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades helt under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet./…/

    ‘Utslagningen har ökat’

    LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio menar att en av få effekter av utförsäkringarna man kan vara helt säker på är att utslagningen har ökat.

    – Många av de här hamnar inte hos socialen utan försörjs av anhöriga. Du får inte ha en make eller maka som har en inkomst som gör att hushållet hamnar ovanför existensminimum. Den här gruppen växer väldigt kraftigt. Det har även Svenskt Näringsliv visat i den statistik de kallar ‘utanför utanförskapet‘. Sociologen Tapio Salonen har också visat att antalet som lever på anhöriga ökar kraftigt. Där hamnar en hel del av de som utförsäkras.”

    En kommentator:

    ”… det som pågår är katastrof – för så enormt många människor och de som inte är drabbade verkar ha skygglappar stora som elefantöron. Tystade av jobbskatteavdrag?”

  • k skriver:

    Och i ”Dags att lyssna till LO-kongressen och slopa karensdagen” kan man läsa:

    ”Sjuknärvaron har ökat med tre procentenheter sedan 2010. Detta skrev tidningen Arbetet om nyligen./…/

    Professor Gunnar Aronsson, på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, är en av de främsta forskarna på området. Han delar upp personer med hög sjuknärvaro i tre grupper:

    1. De som har yrken med låg lön,

    2. Personer med otrygga anställningar,

    3. Högutbildade med specialkompe­tens, som kan vara svåra att ersätta.

    Gunnar Aronsson tror att det som avgör valet mellan att stanna hemma eller gå till jobbet oftast är hög tidspress och små ekonomiska marginaler:

    ‘– Många har helt enkelt inte råd med karensdagen. Man glömmer dock bort att dagens sjuknärvaro kan vara morgondagens sjukfrånvaro’, säger han.”

  • k skriver:

    Det har också blivit ”Svårare att få tag på mediciner”:

    ”Regeringen bröt upp apoteksmonopolet och vips dök det upp massvis med nya apotek. Förvisso bara på platser där det redan fanns apotek, men ändå. En tråkig bieffekt blev emellertid att viktiga
     mediciner blivit svårare att få tag i. SVT

    En kommentator:

    ”Under hela mitt liv har jag faktiskt aldrig varit med om att ett statligt apotek inte haft vad jag behöver, vilken medicin det än rört sig om, både gällande typ av medicin och särskilda styrkor av en viss medicin.”

  • k skriver:

    I röda Gävleborg har man gått väldigt hårt fram med att privatisera sjukvård och apotek. Bland annat kan man knappt hitta vårt gamla apotek någonstans. Vadå, ”valfrihet”? Eller konkurrens?

    Och de icke lönsamma skiter man i? Som de gamla som måste ha andningsmask (bland mycket annat). De röststarkaste ”månar” man däremot om. Och de månar också om sig själva allt vad de kan.

    Var är de politiker som månar om de svaga?

  • k skriver:


    Vad orsakar stressen och pressen?

  • k skriver:

    Och vad händer när folk börjar göra uppror och inse vad som håller på att ske – som redan skett? 

  • k skriver:

    Kultur ska bara för eliten enligt alliansen. Och kulturarbetare ska leva på luft.

  • k skriver:

    Bra skrivet och förmodligen väldigt sant! Och applicerbart på ursprungspostningen ovan!Hur fungerar den s.k. ”valfriheten” egentligen? Och vad är egentligen valfrihet? Valfirhet för dem med pengar, kontakter? Man ska vara sjuk för att vara frisk för att orka välja och också ha förmåga att välja. Man ska ha stark röst och starka intressen bakom sig, som backar upp en?

  • k skriver:

    Ja, välfärd ska helt klart drivas utan vinstintressen! Och media backar upp denna allians… …medan alliansen för oss än djupare in i en hotande depression. Samtidigt som välfärd och trygghetssystem monterats ner. Något som knappast gynnar samhället – eller landets ekonomi.

    Och privatiseringen är dyrare än egen regi skriver SEKO-tidningen liksom Dagens Arena bland många andra. Se också Re-municipalising municipal services in Europe.”

    Finansieringsproblemet bottnar inte i verkligheten utan i ideologi. Alarmismen från privatiseringsförespråkarna skapar panik.

    Och så beundrar man miljardärerna fast eller kanske just för att man själv är i botten! En märklig psykologisk mekanism! :( 

  • k skriver:

    Men vad gör (S)? Hur radikala vågar de vara? Skulle de inte vinna på att vara rejält radikala? Och vad resulterar de hårdnande samhällsklimatet i? 

  • k skriver:

    Och ”Fel hos apoteken hålls hemliga för kunderna”:

    ”Fel mediciner och brister i dokumentationen är de vanligaste bristerna på den avreglerade apoteksmarknaden. Men Läkemedelsverkets rapporter om brister är hemliga för kunderna.

    Matvarujättar, internationella sjukvårdskoncerner och riskkapitalbolag: alla gav de sig direkt in för att slåss om de svenska apotekskunderna när konkurrensen släpptes fri 2010. Det blev Läkemedelsverket som fick i uppdrag att övervaka den nya marknaden.

    -Det som vi hittar mest är brister i dokumentationen, säger läkemedelsinspektör Mariann Rinse.

    -Man måste ha ett arbetssätt som alla på apoteket jobbar efter och rutiner som alla känner till, så att man säkerställer att rätt medicin lämnas ut. Annars kan man äventyra patientsäkerheten.

    -Man kan bli allvarligt skadad om man får fel läkemedel eller läkemedel som inte är kuranta.”

    Vinner de som allra mest behöver apoteken? De som allra mest behöver ett riktigt välfungerande apotek? Fungerade de dåligt förut? Fungerar de bättre nu? Kommer de att fungera bättre tack vare privatisering?

    Vilka är vinnarna på privatiseringarna? De s.k. ”brukarna”? Vinner bara en ytterst liten klick på dem? Vinner ens de? Vad slags samhälle skapar detta?

    Och apropå ”Incitamentssamhället”:

    Konkurrenssamhället leder bort från människans väsen.

    I experiment har forskare visat att skolbarn som samlar in pengar till välgörenhet samlar in mindre summor om de får betalt än om de inte får det. Arvoden för att donera blod minskar donationerna, åtminstone från kvinnor (män verkar donera lika mycket blod oavsett om de får ersättning eller inte). På ett israeliskt dagis införde personalen böter för föräldrar som hämtade för sent – med följden att fler föräldrar började hämta sent, eftersom böterna minskade deras dåliga samvete. Barn som gillar att rita tappar intresset när de får belöningar för sina teckningar; och i Schweiz halverades stödet för byggandet av en kärnavfallsanläggning när lokalbefolkningen erbjöds finansiell kompensation.

    Skälet till detta är att det finns en skillnad mellan intern och extern motivation. Att drivas av intern motivation innebär att utföra uppgifter för att de känns stimulerande i sig själva. Extern motivation handlar i stället om att nå en belöning som ligger utanför själva uppgiften – betalning, karriärmöjligheter, status och beröm etcetera. Vad flera av de experiment som radas upp ovan visar är att externa belöningar i många lägen förtar den interna motivationen och därmed också försämrar slutresultatet.

    Belöningar förädrar alltså människors beteenden. I många fall tämligen dramatiskt. Det är värt att tänka på i den tid vi lever i, så sällsynt upptagen av ekonomiska incitament. Den borgerliga skattepolitiken verkar till exempel helt inriktad på att kontrollera människors beteenden, ungefär som om skattesystemets främsta uppgift vore att styra människor, snarare än att finansiera offentliga åtaganden. Exemplen är många. Diverse skatteavdrag ska få fler att jobba, anlita städhjälp, renovera köket och skänka pengar till välgörenhet. Försämrad sjukförsäkring och a-kassa ska få färre att bli arbetslösa och sjuka. Jämställdhetsbonus ska få folk att dela föräldraförsäkringen mer lika. Etcetera. En del av dessa åtgärder har haft avsedd effekt, påfallande många har inte haft det. Den verkligt intressanta frågan är dock vad dessa förändringar i längden gör med människors inställning till skatter.

    Synsättet präglar betydligt fler politiska områden än skattepolitiken. De senaste decenniernas optimistiska inställning till konkurrens som företeelse är ett exempel. Tron att i princip all mänsklig verksamhet blir bättre om den utsätts för konkurrens handlar i högsta grad om incitament. Denna föreställning har genomsyrat många av de större politiska reformer som genomförts de senaste tjugo åren, såväl inom välfärden som på el- och tågmarknaden. Driven till sin yttersta spets fick denna övertygelse katastrofala konsekvenser när finanskrisen 2008 med brutal tydlighet visade att konkurrens inte är tillräcklig som reglering på finansmarknaderna.

    Ibland påverkar ekonomiska incitament en verksamhet på ett mer prosaiskt sätt. Eftersom enda sättet att åstadkomma vinst i ett fastprissystem – som den privat utförda välfärden är – är att minska kostnaderna är det inte förvånande att personaltätheten – välfärdens största kostnad – genomgående är lägre i privat utförd välfärd än i offentlig. Lokalytorna är ofta mindre och personalens utbildningsnivå lägre.”

    Och det finns inget ofrånkomligt i det som sker! Vi kan reagera! Vi kan kräva.

  • k skriver:

    Så oerhört tänkvärt och bra och värt att sprida:

    ”Bryt med den asociala ingenjörskonsten!

    En tant på 94 år bor på ett äldreboende. Hon får bara komma ut när familjen är på besök. Ibland får hon kissa i blöjan eftersom personalen inte hinner hjälpa henne på toaletten. På whiteboardtavlan i korridoren finns rubriken ”spring”. Där står alltid namnet på en ung tjej, som med andan i halsen rusar mellan olika avdelningar och har svårt att få ihop tillvaron.

    Två kvinnor sitter på oändliga möten med sina grannar, för att diskutera ombildning av hyreshusen till bostadsrätter. De motsätter sig av ideologiska skäl. Till slut får de se sig besegrade, och undrar om det fanns något mer de kunde ha gjort. Bostadsrätten lämnar en fadd eftersmak när den sätts in i ett sammanhang av systematisk ombildning.

    En kvinna jobbade tidigare i hemtjänsten. En gång blev hon utskälld av chefen för att hon hade kokat ägg till en gammal man. Detta ingick inte i utbudet och stod inte på välfärdsmenyn. Om hon skulle hålla på att koka ägg till höger och vänster skulle ju detta öka förväntningarna på utbudet. Dessutom skulle det minutiösa schemat förstöras. Mannen fick vara utan ägg.

    Dessa tre exempel ur vardagen är alla uttryck för vad vi i det senaste numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tiden kallar asocial ingenjörskonst. Det handlar om den medvetna nyliberala styrningskonst som dagens alliansregering ägnar sig åt, och som möjliggörs av ekonomiska och politiska förändringar under 1980- och 1990-talet. Först bantades staten genom utförsäljningar och nedskärningar och spärrar för kapital och marknadskrafter togs bort. Nu utnyttjas statens och politikens makt för att tillgodose företagens intressen. Välfärden stöps aktivt om, nya områden öppnas för vinstintressen, nya välfärdsmarknader skapas. Den asociala ingenjörskonsten är politisk, men uttalar inte sina syften och lyckas på så sätt framstå som en utveckling given av naturen. Den amerikanska statsvetaren Wendy Brown menar dock att det som skiljer nyliberalismen från den klassiska liberalismen är att den är aktivistisk. Den vill omvandla samhället i grunden och skapa ett annan slags människa. Nyliberalismen utsträcker marknadstänkandet till alla aspekter av tillvaron och gör varje handling och politisk åtgärd till föremål för en lönsamhetsbedömning.

    Idag vet vi att den asociala ingenjörskonsten fått förödande resultat. SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser från 2011 konstaterade att privatiseringsförespråkarna sagt att byråkratin skulle minska, effektiviteten och kvaliteten öka, men att det inte finns några vetenskapliga belägg för att så skett. Professor Inge Axelsson har i en ny rapport jämfört vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande genom att lägga samman ett stort antal internationella studier, där över 38 miljoner patientöden kommer till tals. Slutsatsen är att resultatet blir sämre när vården drivs med krav på vinst. Då går det inte för sig att koka ägg till gamla hur som helst. Ju längre tid med varje vårdtagare, desto högre kostnader.

    Privatisering av offentlig verksamhet leder till inskränkningar i de anställdas yttrandefrihet och till att tillgången till välfärd blir mer ojämlik. Detta får också konsekvenser som är relaterade till det syfte som arbetarrörelsen en gång hade med välfärden: att undandra viktiga funktioner från marknaden, lägga dem under demokratisk kontroll och utvidga det gemensamma på kapitalets bekostnad. Tage Erlander beskrev hur den växande välfärdsstaten därigenom skulle leda till de stigande förväntningarnas missnöje. Människor som får det bättre och upplever att demokratin ökar har också en grogrund för att ställa krav på fortsatt samhällsförändring. Idag ser vi motsatt tendens. Vi blir asociala, inte för att vi vill men för att vi måste.

    Arbetarrörelsen måste bryta helt med den asociala ingenjörskonsten. Det räcker inte att försöka städa upp och lindra de värsta uttrycken genom vårdkontrakt och utvärdering, eller hoppas att kommunerna ska ta ansvar och säga nej till vinst. Vi måste stå upp för den offentliga sektorn som en möjlig arena för demokratisering av arbetslivet och som ett verktyg i kampen för ett helt annat samhälle.”

  • k skriver:

    Läs ”Starka reaktioner efter SVT:s apoteksgranskning”:

    ”‘Jag har aldrig fått så mycket respons.’ Tittare har mailat och berättat för SVT:s granskande reportrar om hur deras mediciner ofta inte finns när de kommer till apoteket. SVT har träffat Per-Ola som är kritisk till apoteksreformen.

    –Jag har aldrig fått så mycket respons på ett nyhetsinslag, säger Kristina Lagerström, granskande reporter på SVT.

    Det gäller människor som inte fått tag i antinflammatoriska, blodförtunnande, betablockerare, kärlvidgande, medicin mot parkinson, livsviktig antibiotika för människor med cystisk fibros.

    En som haft svårt att få tag i sina mediciner är Per-Ola Larsson. Han besöker apoteket minst tre gånger i månaden och använder många olika mediciner. Per-Ola går med käpp och försöker trots sitt handikapp att ta sig mellan de olika apoteken. Det senaste året har han åkt färdtjänst mellan olika apotek ett tio-tal gånger. 

    –Det gamla goda tiden kunde man gå till ett apotek, visa sitt recept och sen fick man sin medicin. I något enstaka fall kanske den fattades, men då ringde de till ett annat apotek, frågade om de hade medicinen och så kunde jag åka dit och få den direkt. 

    -Häromdagen när jag hade fått ett nytt recept och gick till apoteket Scheele, som är Stockholms största apotek, tänkte jag att där ska de väl ändå ha medicinen. Nähä, det hade de inte. Då linkade jag iväg med min käpp till NK ett par kvarter därifrån där det finns det också ett apotek men de hade inte heller medicinen. Jag gick då till ett annat apotek på andra sidan gatan – men, nej, inte heller där fanns den.

    ”Det är bedrövligt”

    Per-Ola har idag gett upp tanken på att få sina mediciner och ringer alltid tre dagar i förväg, men inte heller det fungerar felfritt, menar Per-Ola. 

    –I fredags kom jag till apoteket Kronan i Sabbatsberg. Men trots att jag hade beställt medicinen på måndagen, så var det ändå en medicin som fattades. Det här är ett exempel på hur reformen har drabbat oss pensionärer. ”

    Och också ”Vi lovar att fortsätta granskningen”:

    ”SVT:s ansvariga utgivare SVT:s Nyheters ansvariga utgivare om de uppmärksammade reportagen om apoteken.”

  • k skriver:

    Se också ”Vanmakten växer och (m)akthavarna blundar…”:

    ”Enligt Joakim Palme, professor i statsvetenskap, är Sverige nu på väg att lämna det vi brukar kalla för ‘den svenska modellen’. I en rapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen görs en internationell jämförelse, när det gäller utvecklingen av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna utifrån en genomsnittlig industriarbetarlön.

    Rapporten visar att det offentliga försäkringsskyddet i Sverige försämrats kraftigt jämfört med andra OECD-länder. Inom alla de tre nämnda försäkringarna har flera länder gått om Sverige.

    När det exempelvis gäller a-kassans ersättningsnivå låg Sverige år 2005 näst högst i världen. Idag är den svenska a-kassan exempelvis sämre än sin motsvarighet i länder som Belgien, Danmark och Italien. Rapportförfattarna kallar nedgången ‘anmärkningsvärd’.”

    Daniel Suhonen om att ”Stockholmspolitik är rikspolitik”:

    ”– En annan sak med Stockholm är att det är ett skyltfönster för Moderaterna och deras politik, både staden och några av kranskommunerna. Det är här man provar stora delar av sin politik, det är här det har gått längst. På så sätt blir Stockholmspolitik också rikspolitik.

    Vad har du själv för förhållande till Stockholm?

    – Jag är uppvuxen i Stockholm och har bott hela mitt liv här. Jag älskar den här staden, men personligen tycker jag samtidigt att det finns något groteskt över Stockholm. Här finns en ganska brackig övre medelklass. Det finns gator i Stockholm där det faktiskt vänder sig i magen på mig. Det finns kvarter där nästan alla människor har det väldigt bra ställt och har tjänat väldigt mycket på de senaste 15–20 årens utveckling. Jag tycker det är pay back time.”

    Josefin Brink i ”Otrygghet på jobbet skapar inga nya jobb” som är en replik på Bemanningsföretagens vd Henrik Bäckströms artikel  ”Sjöstedts förslag blockerar nya jobb”.

  • k skriver:

    Öppet brev till Harvardprofessorn i ekonomi Greg Mankiw:

    ”Harvard graduates play major roles in the financial institutions and in shaping public policy around the world. If Harvard fails to equip its students with a broad and critical understanding of economics, their actions are likely to harm the global financial system. The last five years of economic turmoil have been proof enough of this.

    We are walking out today to join a Boston-wide march protesting the corporatization of higher education as part of the global Occupy movement. Since the biased nature of Economics 10 contributes to and symbolizes the increasing economic inequality in America, we are walking out of your class today both to protest your inadequate discussion of basic economic theory and to lend our support to a movement that is changing American discourse on economic injustice. Professor Mankiw, we ask that you take our concerns and our walk-out seriously.”

  • k skriver:

    Fib Kulturfront hittar man härLedaren ovan kan läsas här och tillsammans med den finns en video från presskonferensen. Varför privatiserades apoteken? För att servicen skulle bli bättre? Kommer den att bli det, trots kritik som den ovan? Låt oss se. Jag tvivlar dock…

    Kan det möjligen finnas intresse att INTE ringa andra apotek (konkurrenter) å kunders vägnar för att hitta den medicin som kund har recept på? De som redan har smörjs med skattelättnader? Leder detta verkligen till mer jobb? Eller något annat bra vare sig för befolkning eller land? Var hamnar pengarna? Sipprar de verkligen ner till dem där under? Nej, visar det sig enligt länkad artikel!  Läs i den vad forksning visat att pengarna hamnar! Ja, som sagt; var hamnar vinsterna? (wasntme) Ja, varför har det inte blivit ett ramaskri – än?

  • k skriver:

    Ja, det var det där med tillit och samhällslivHär om boken ”Kamma noll” med ytterligare några aforismer. Här är en av dem:

    ”Naturligtvis finns det jättestora bord – några får ju betalt under dem.”

    Läs ”SKAP-NYTT: ”POLITIKEN MÅSTE MOTIVERA KULTUREN” – ALFONS KARABUDA MÖTER IVO JOSIPOVIC.”  Vad inbillar sig denne pensionär? Det är bara de som arbetar som ska ha! Vi har inte råd med matsalar för gamla hit och dit! (Obs! ironin; vi kommer väl alla att bli gamla förr eller senare, eller? Och vi kan bli sjuka helt plötsligt eller arbetslösa! Inte bara de i gräsrotsjobb i USA har problem med att få arbete, även medelklassen med goda utbildningar har det, så… Vi kan ALLA ha behov av skyddsnät – samt att INTE vara beroende av våra anhöriga, utan vara fria och självständiga). Nej, har skattesänkningarna verkligen lett till fler jobb??????? Vad har vi fått istället? Eller vad har vi förlorat? Hur kommer det sig att vi plötsligt inte har råd? Har vi inte? Jo, somliga menar att vi visst har råd. Kanske har vi inte råd att inte låta bli att värna om alla individer i detta land? Fast i det landet är det kanske inte lika kul att vara rik och verkligen stå över största delen av befolkningen och se ned på dem, på populasen!???

  • k skriver:

    Ja, vad är egentligen frihet och oberoende? Precis! Bra skrivet! Kanske är det inte heller så kul alltid för välbeställdas barn att vara beroende av sina föräldrar!!! Håller helt och fullt med! Det blir svårt för våra landstings- och kommuninrättningar att planera vård, skola och omsorg när denna styckas upp. Undra på om skola och vård har problem med ekonomin! Ja, hur många lyckas gifta sig rikt? USA är inte mycket att apa efter här! Väldigt bra skrivet!!! Bra facket! Sätt press på (s)! Rör om i grytan! Bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: