Om incitamentssamhället…

10 maj, 2012 § 18 kommentarer

Göran Greider i ledaren ”Efterfrågan på sosse-alibin är stor i näringslivet!”:

”Den allmänna försämringen av trygghetssystemen för vanliga människor i Sverige de senaste årtiondena har gått hand i hand med en klar trygghetsförbättring för de svenska eliterna, inom såväl näringsliv som politik. 

Högerorienterade sossar är numera fulla av mer självförtroende än någonsin tidigare eftersom de har ett finspunnet socialt skyddsnät som väntar på att fånga upp dem – de hälsas gärna välkomna in i näringslivsvärmen, eller som krönikörer på någon borgerlig ledarsida.”

Som alibin, samtidigt som de undergräver tilltron till politiker och inte minst (s).

”På arbetarrörelsens vänsterkant har däremot självförtroendet sjunkit ganska kraftigt på senare år. Det har inte bara ideologiska orsaker, utan också krasst arbetsmarknadsmässiga. 

Ledande socialdemokrater på den vänstra halvan i det egna partiet har inga välbetalda jobb eller uppdrag inom näringslivet väntande. 

Därför tenderar de – det är mitt intryck, även om jag givetvis inte kan bevisa det – antagligen att bli litet försiktigare i sin idépolitiska profil./…/

De senaste åren är svensk politik full av exempel på avdankade högersossar som skär guld i näringslivet./…/

Glädjen över köpet av Tomas Östros är nog just nu stor inom bankvärlden. Särskilt när vinstintressena på bred front dragit in i den nyss behovsstyrda offentliga välfärden tycks behovet skriande av sosse-alibin för de nya välfärdsföretagen: 

När trygghetskapitalister ska gräva sina lukrativa schakt ner i skattebasen bör man helst ha en Nuder med sig på vägen ner som kanariefågel (ja, jag kallar dem trygghetskapitalister eftersom det är skattebetalarna som tar alla risker, inte företagen).”

Nej, de är knappast några riskkapitalister!

”Nuders rådgivningsjobb åt Wallenbergsfären tycks innefatta råd för nystartade välfärdsföretag./…/

Jag tror att det är mer hälsosamt för demokratin och i slutändan även för näringslivet att det finns radikalt åtskilda eliter i det svenska samhället istället för en enda sammansmält politik och företagarelit. 

Nuder är bara den senaste socialdemokraten i en lång rad liknande fall som bidrar till att släcka ut idén om att demokratin lever av motsättningar och vitaliserande konflikter mellan idéer och mellan människor som i sina liv förkroppsligar olika ideologier.”

Det finns massor politikerna skulle behöva ägna sig åt. Skolan t.ex. och arbetsmiljön där.

Och apropå incitament, läs Marika Lindgren-Åsbrink i ”Incitamentssamhället”:

”Konkurrenssamhället leder bort från människans väsen.

I experiment har forskare visat att skolbarn som samlar in pengar till välgörenhet samlar in mindre summor om de får betalt än om de inte får det. Arvoden för att donera blod minskar donationerna, åtminstone från kvinnor (män verkar donera lika mycket blod oavsett om de får ersättning eller inte).

På ett israeliskt dagis införde personalen böter för föräldrar som hämtade för sent – med följden att fler föräldrar började hämta sent, eftersom böterna minskade deras dåliga samvete.

Barn som gillar att rita tappar intresset när de får belöningar för sina teckningar; och i Schweiz halverades stödet för byggandet av en kärnavfallsanläggning när lokalbefolkningen erbjöds finansiell kompensation.

Skälet till detta är att det finns en skillnad mellan intern och extern motivation.

Att drivas av intern motivation innebär att utföra uppgifter för att de känns stimulerande i sig själva. Extern motivation handlar i stället om att nå en belöning som ligger utanför själva uppgiften – betalning, karriärmöjligheter, status och beröm etcetera.

Vad flera av de experiment som radas upp ovan visar är att externa belöningar i många lägen förtar den interna motivationen och därmed också försämrar slutresultatet./…/

Den borgerliga skattepolitiken verkar till exempel helt inriktad på att kontrollera människors beteenden, ungefär som om skattesystemets främsta uppgift vore att styra människor, snarare än att finansiera offentliga åtaganden.

Exemplen är många.

Diverse skatteavdrag ska få fler att jobba, anlita städhjälp, renovera köket och skänka pengar till välgörenhet. Försämrad sjukförsäkring och a-kassa ska få färre att bli arbetslösa och sjuka. Jämställdhetsbonus ska få folk att dela föräldraförsäkringen mer lika. Etcetera./…/

Den verkligt intressanta frågan är dock vad dessa förändringar i längden gör med människors inställning till skatter [och inte bara till skatter!].

Synsättet präglar betydligt fler politiska områden än skattepolitiken.

De senaste decenniernas optimistiska inställning till konkurrens som företeelse är ett exempel.

Tron att i princip all mänsklig verksamhet blir bättre om den utsätts för konkurrens handlar i högsta grad om incitament. Denna föreställning har genomsyrat många av de större politiska reformer som genomförts de senaste tjugo åren, såväl inom välfärden som på el- och tågmarknaden.

Driven till sin yttersta spets fick denna övertygelse katastrofala konsekvenser när finanskrisen 2008 med brutal tydlighet visade att konkurrens inte är tillräcklig som reglering på finansmarknaderna./…/

Ekonomiska incitament påverkar inte bara verksamheten i vinstsyftande verksamheter.

I ett vårdvalssystem kommer även landstingsdrivna vårdcentraler att försöka boka in de mest lönsamma besöken.

På motsvarande sätt är betygsinflationen inte bara ett problem inom fristående skolor, utan inom alla skolor som är tvungna att konkurrera med varandra om elever för att få sina budgetaratt gå ihop.

Marknadsbeteendet påverkar oss alla. Det har inte att göra med moral eller andra personliga egenskaper hos dem som driver verksamheten./…/

Det incitamentssamhället gör med människor handlar alltså inte bara om isolerade ekonomiska transaktioner. Det handlar om vilken typ av mänskliga beteenden som uppmuntras och vilka som får stå tillbaka.”

Vad slags samhälle skapas? Där alla bara ser om sitt hus? Som högerssossarna ovan!

Annonser

§ 18 svar till Om incitamentssamhället…

  • k skriver:

    Erik Berg skriver om detsamma som Greider och refererar också till Greider i ”Och allt skall vara slem”:

    ”Det fanns dom som ville ha honom som partiledare men Pär Nuder sa nej. Det var väldans tufft gjort. Hur kan man säga nej till ”det finaste jobb en arbetare kan ha”? Såhär i backspegeln är det lätt att förstå varför. Samtidigt som Nuder fördes fram i partiledardiskussionerna var han i full färd med att håva in konsultmiljon efter konsultmiljon. Förra året var exceptionellt lönsamt för den tidigare socialdemokratiska VU-ledamoten: 12 miljoner i vinst före skatt i det egna konsultbolaget. Det är sju gånger mer än den årslön socialdemokraternas partiordförande – eller statsministern själv – får. Och som det skreks om Håkan Juholts lägenhetsbidrag. En ärta i jämförelse.

    Vad är det som gör Pär Nuder så efterfrågad som konsult? Vilken exceptionell talang är det egentligen han besitter som gör honom till en så värdefull ”rådgivare” åt bland annat familjen Wallenbergs riskkapitalbolag EQT? Göran Greider sätter fingret på det, det är inte Nuder som är eftertraktad, det är hans partinål som hans kunder betalar för att komma åt.”

    Och det ena efter den andra av sossepolitikerna låter sig också köpas!

    ”Pär Nuder har gjort samma resa som många andra höga socialdemokrater under senare år. Med varje ny resenär sker resan allt mer obehindrat och alltmer befriat från skamkänslor. Den ena toppsossens tvärsprång över till att uppbära lön för att företräda kapitalets intressen gör samma steg mer naturligt och ångetsbefriat för nästa toppsosse. moraliska och politiska barriärerna är nu helt nedrivna./…/

    I förra veckan var det Thomas Östros som med en smidig höftvickning gled ner i bädd med storbankernas lobbyorganisation Bankföreningen. Av pressfotona att döma var det med ett belåtet leende på läpparna. Som om han just vunnit något. Eller lyckats med att sälja en begagnad kostym till ett bra pris på Blocket.

    Och det hade han ju. Han hade sålt sitt parti och tagit alla pengarna själv. 

    Det mest fascinerande med de socialdemokratiska topparnas lönsamma strömhopp över till andra sidan är att de inte överhuvudtaget tycks förstå detta. Att de verkligen verkar föreställa sig att det är dom själva som personer, deras enorma hjärnor, deras unika sociala kompetens, som gör dem så efterfrågade i näringslivet. Att de inte inser (eller gör de det?) att de i själva verket bara ägnar sig åt att sälja av – förverka – ett folkrörelsekapital som det socialdemokratiska partiets medlemmar och tidigare ledare byggt upp under 120 år av kamp, skolning och politisk tydlighet./…/

    Den andra sidan av myntet är emellertid precis lika viktig för borgerligheten: värvningarna av toppsossar syftar till att bryta ner arbetarrörelsens symbolkapital. Det syftar till att demoralisera – och förvirra – arbetarrörelsen och det ger väljarna intrycket av att vänster och höger är samma sak, har samma uppdragsgivare, delar samma intressen.

    Varje sosse som hoppar över till svenskt näringsliv bidrar till att sudda ut de politiska skiljelinjerna och eldar upp det moraliska kapital arbetarrörelsen sitter på – det moraliska kapital som är folkrörelseorganiseringens främsta och helt oersättliga drivbränsle.

    Detta är är precis vad borgerligheten vill uppnå. Den upprördhet, förtvivlan och frustration som socialdemokratiska väljare och medlemmar uttrycker över Östros och Nuders hopp ner i köttgrytorna är värd mycket mycket mer för borgerligheten än de futtiga miljoner de måste hysta över i ersättning till överlöparna. Det är ett vrakpris för att uppnå politisk hegemoni.”

    Ja, högern har troligen inget alls emot detta! Och priset är väldigt lågt för dem! Men väldigt högt för största delen av befolkningen!

    ”Tänk lite. Hur har egentligen moderaterna blivit så framgångsrika i att framställa sig själva som ”det nya arbetarpartiet” när man samtidigt för en politik som är fullkomligt usel för den breda arbetarklassen? Hur har moderaterna kunnat föra en politik som konsekvent gynnat den rikaste percentilen och samtidigt lyckats framstå som bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva?

    Ja, naturligtvis, genom att först tömma socialdemokraterna på socialdemokrati, genom att utplåna skillnaden. Moderaternas omvandling började inte med att Schlingmann och Reinfeldt utnämnde partiet till”välfärdskramare”. Moderaternas omvandling till det nya arbetarpartiet började med omvandlingen av det gamla arbetarepartiet till ett förvirrat ”mittenparti”, med ledare som inte tvekar att sticka ner fingrarna i varje syltburk som motståndarsidan sticker fram under näsan på dom. Med ledare som, ärligt talat, framstår som ryggradslösa idioter.

    För att moderaternas omvandling skulle kunna framstå som något annat än ett billigt och lättgenomskådat trick måste den moraliska gradienten mellan arbetarrörelsen och borgerligheten först utplånas. Det är den aktiva dödshjälpen som snubbar som Nuder och Östros får betalt för att utföra. Oklart om de begriper det själva.”

    Precis!

    ”Och bakom topparna som inte ser någon skillnad mellan rött och blått, som inte förstår skillnaden mellan folkrörelsedemokrati och lobbyism, mellan gemensam solidaritet och privat ägoism, följer alla de andra typerna – allt oftare dubbelavlönade av kapitalet samtidigt som de fortsätter att bära den socialdemokratiska rosen på kavajslaget – som påstår att socialdemokraternas svar på det förlorade väljarstödet måste vara att utplåna skillnaden ännu mer. Ty till sist gäller att allt skall vara slem.

    Och det passar det nya arbetarpartiet perfekt.”

    Så bra skrivet! Och sant!

    • k skriver:

      ”Från folkhemsbyggare till girigbukar”:

      ”Rubriken från framsidan till senaste numret av Minnenas journal syftar på bankerna, men skulle lika gärna kunna handla om Socialdemokraterna. Ett parti som fått illustrera berättelsen om hur det svunna solidariska Sverige förvandlades till en nation av empatistörda egoistister.

      Att det är just Socialdemokraterna som hängs ut beror inte på att företrädarna för detta parti skulle vara större girigbukar än andra. Det är fler än Pär Nuder som plockar ut fetapolitikerpensioner och det är inte bara Thomas Östros som använder sina kontakter från politiken för att tjäna pengar i näringslivet. När partiledarna samlades till det berömda gruppfotot i Riksdagen spelade det ingen roll att den klocka Fredrik Reinfeldt hade på sig kostade flera gånger mer än Mona Sahlins väska. Det var ändå den röda väskan som väckte kritik.

      Berättelser byggs inte av fakta utan av symboler, kontraster och konflikter.Socialdemokraterna är helt enkelt en bättre symbol då de är just detta breda folkrörelseparti som vi förknippar med det gamla fina Sverige där ingen tänkte på sig själv och alla hjälptes åt. När socialdemokrater ertappas med ett girigt beteende uppstår en effektiv kontrast till bilden av partiet. Giriga moderater kan inte på samma sätt illustrera berättelsen om Sveriges förvandling, eftersom partiet aldrig stått för solidaritet.

      Att det svunna lyckorike som Sverigedemokraterna och andra nostalgiker målar upp aldrig existerat spelar inte heller någon roll för berättelsens bärkraft. Den fiktiva Bullerby-idyllen fungerar som en utmärkt motpol mot dagens dekadens.

      Vad kan då Socialdemokraterna göra? Att klaga på att man blir orättvist behandlade av media hjälper föga. Istället måste partiet handla utifrån en förståelse för berättelsers betydelse och en insikt om vilken roll man blivit tilldelad i berättelsen. Vad SAP kan göra är att lyfta fram de aspekter av den egna partiorganisationen som passar in i idealbilden av det folkliga och oegennyttiga Sverige.

      Socialdemokraterna borde prata mer om det arbete som partiets fritidspolitiker uträttar runt om i landet. Men det räcker inte med att prata. Att handla är alltid starkare kommunikation än att prata. Socialdemokraterna borde lära av Socialistiska Partiet i Holland.  De har nått stora framgångar genom sitt ambitiösa arbete för att återuppbygga välfärden i utsatta områden. Socialdemokraterna måste ta upp kampen med Sverigedemokraterna i de förorter och bruksorter där partiet idag syns och hörs alldeles för lite.”

  • k skriver:

    Bredvid en av mina systrar bor en ung familj med två ganska små barn, tror jag, i ett ganska stort hus. Och inget estetiskt tilltalande hus heller (byggt för ca 20 år sen och sen tillbyggt och utbyggt). De utnyttjar RUT-avdraget enligt min syster.

    Jo, jag reagerar väldigt negativt på detta. Förklaringar att man gör en insats för att skapa jobb för (framförallt) kvinnor är en dålig ursäkt och bortförklaring!

    Slog mig igen!

    Jag gillar INTE RUT! Alls!

    Det är möjligen berättigat för äldre människor – och handikappade, som saknar möjligheter att städa själva och som inte har de ekonomiska förutsättningarna att betala vad städhjälp UTAN skattesubventioner kostar.

    Vad för incitament skapar fenomen som RUT- (och ROT-) avdrag? Gör det människor mer solidariska, lojala eller arbetsvilliga?

    Kan det vara så att en massa nyordningar i samhället gör att tyvärr många människor tenderar att göra minsta möjliga? Och absolut inte mer än de måste? Att utnyttja systemen, lura dem osv?

    Bidrar detta till att stimulera hederligt arbete eller att göra sitt bästa?

    Vad slags förebilder är de i maktpositioner på alla nivåer, inte minst de högsta?

    Jo, jag blev fint utmobbad när jag deltog i studiecirkel om Bengt Göranssons bok med (s)-medlemmar av (s)-medlemmar!? För jag ifrågasatte privatiseringarna, ville diskutera dem. En man i gruppen ville provocera genom att hävda att privat vårdcentral ute på vischan långt uppe Norrland gjort så stor skillnad (vilket den kanske hade gjort i detta särskilda fall, vad vet jag). Och ja, vad vet jag? Dumt fruntimmer som inget fattat?

    Han blev också uppbackad av (den kvinnliga) cirkelledaren.

    Tappade helt lusten att fortsätta i cirkeln och har inte anmält mig till någon ny bokcirkel inom ABF i stan där jag bor.

    Har haft funderingar på att också gå med i (v), men ännu inte kommit till skott där.

    Min medelklassbakgrund (något övre) och det jag sysslade med passade inte? Är många inom (s) mer borgerliga än jag trots bakgrund (eller kanske därför, på något underligt vis)?

    • k skriver:

      Mina föräldrar yrkesarbetade båda från när äldsta barnet var 16 år och det yngsta då 3,5. Så småningom hade båda våra föräldrar ledaruppgifter. Vi hade dock ingen fancy car trots att mamma och pappa kanske hade haft råd och trots familjens storlek. Mina föräldrar brydde sig inte så värst om såna saker?

      De skötte stort hus och stor trädgård UTAN hemhjälp, samt sina arbeten (pappa var rektor). Under en period också ett fritidsjordbruk, med får, köttdjur och ponnyer. Vi barn hjälpte nog till sisådär.

      Inte ens under perioden då vi var mindre hade vi städhjälp, annat än under en övergångsperiod på kanske två år, då det femte barnet precis var fött och det äldsta var sju år. Jo, vi var MÅNGA små barn på kort tid! Sen det sjätte kommit och det äldsta var 12,5 år hade vi ingen hemhjälp.

      Jo, tiderna var annorlunda. Samhället mindre stressigt… Men…

      Jag ogillar det som sker i samhället starkt! Och tillbakagången till gångna tider, med dess klassskillnader. Mamma har berättat hur det var i samhället långt upp i norr på 30-talet, med doktorn längst upp, så präst, skollärare osv. Hur de fattiga hade det.

      Och jag har sett hur det är i USA…

    • k skriver:

      Nej, jag gillar INTE att de pengar jag betalar i skatt går till RUT-advrag för städ- och andra tjänster åt fullt friska, välbetalda människor (som i bor i stora, fula hus!)! Och jag ogillar att de går till privatskolor och andra privata välfärdsinrättningar. I all synnerhet om vinsten inte går tillbaka i verksamheten.

  • k skriver:

    Johan Ehrenberg skriver så bra om Östros avhopp till finanskapitalets viktigaste lobbygrupp i krönikan ”Vad ska man säga om Östros?”:

    ”Tänk dig en partiledare som driver frågan om bankernas orimliga bonusprogram, som kräver hårdare reglering av bankerna och är orolig över den makt som några få banker har över svensk ekonomi.

    Tänk dig att han avgår och dagen efter tar jobb hos de fyra storbankernas lobbyorganisation, Bankföreningen, där uppgiften är att försvara bankernas intresse mot politikens regleringar och krav.

    Han börjar med att förklara att han tycker bonusprogrammen är bankernas sak att sköta. Om de har bonus har de säkert goda motiv för det.

    Säger han.

    DET ÄR SVÅRT ATT TRO ATT DE tusentals partimedlemmar som stöttat honom och trott på hans utspel och åsikter, inte känner sig snopna, för att inte säga rakt ut förbannade. Hur mycket var den där ideologin värd egentligen?

    Nu kommer frågan:

    Är det någon skillnad för partiet om det är människan som kom tvåa och inte lyckades bli partiledare som beter sig så? En ledande vald företrädare, ekonomisk talesman, före detta minister, i ett årtionde medlem i partledningen?

    Vad säger Thomas Östros avhopp till finanskapitalets viktigaste lobbyorganisation egentligen om partiets ledning?

    Är alla som han?/…/

    NEJ, JAG TROR INTE ATT Wanja Lundby-Wedin om några månader tar jobb på något av Svenskt Näringslivs propagandacentraler. Inte heller att Mona Sahlin säger ja om Bonnier ringer och erbjuder toppchefsjobb för att öppna dörrarna in i det som kan bli den nya regeringen efter valet. Jag har svårt att se Marita Ulvskog på rådgivande position i det krympande Stenbeck-imperiet – trots lön motsvarande Östros 2,4 miljoner per år./…/

    … kan man respektera Östros?

    DET ÄR NÅGOT SKRATTRETANDE över samtliga de pojkar som lett den ekonomiska politiken inom S från avregleringens tid på 80-talet till 00-talets valförluster.

    Runt Göran Persson har en generation förtida gubbar fostrats som alla gått över till andra sidan. Alltså till de stora pengarna, kapitalet, bankerna, eller de köpta PR-byråerna. 

    Erik ÅsbrinkBjörn RosengrenPär Nuder, Göran Persson själv. Och nu Östros. Samtliga behöver de vricka tungorna om de ska förklara hur man från att ha lett arbetarrörelsens största parti med socialism och jämlikhet och rättvisa på banderollerna, nu kan sitta anställda av den politiska ekonomiska makt som just bekämpar socialdemokratiska idéer i internationell skala.

    Se ”Östros blir VD för Bankföreningen.” 

    Och ”Östros ska kämpa för storfinansen.” 

  • […] bloggtip; LO-bloggen om åtstramningspolitiken, Lena Sommestad om kärnkraften, Reflektioner och speglingar om […]

  • k skriver:

    Diverse notiser och artiklar: Ja, varför har offentlig förvaltning mindre med pengar, till löner bland annat? (S) skulle kunna gå ut tuffare och hårdare, ja! Varför gör de det inte kan undras…Bra ifrågasättande! Pengarna borde läggas på annat! Vård, skola och omsorg t.ex.

    Min pojkvän i USA undrade om det verkligen var sant att man får avdrag om man anlitar hantverkare. Det han menade var ROT-avdraget. Jo, så är det! svarade jag. Men jag berättade inte för honom om RUT-avdraget. Vilka tjänar på dessa avdrag? Är det inte de med högsta inkomsterna? De som tjänar minst är dem med minst inkomster, som kanske inte kan investera ett enda dugg?

    Och var tas de pengar ifrån som nu går till ROT- och ROT-avdrag? Tricklar de ner så befolkningen i allmänhet får bättre och helt likvärdig vård, skola eller omsorg? När jag såg rubriken undrade jag om det hela var skoj! Ett skämt! I vilken verklighet lever dessa (och andra) m-politiker? Fler tycks undra: Nej, man kan inte kontrollera allt! För vad skulle apoteksavregleringen vara bra? Ett motstånd med rätta! Jag tycker otroligt illa om den privata vård som vi är TVUNGNA att anlita! Människor i Södra Hälsingland t.ex. är TVUNGNA att anlita det privatdrivna sjukhuset i Bollnäs, som Aleris tog över nu i vår. Jag tycker oerhört illa om detta! Människor med sjukvårdsförsäkring kommer att få en gräddfil in i sjukvården och gå före alla andra i kön. Jag undrar om köerna kommer att kortas på grund av dessas förtur?

    Tala om arrogant! Ja, man skäms och tiger när man blir misshandlad och illa behandlad och det vet makthavare, debattörer och lobbyister som pratat om fuskare! Hur är det med dem själva och fuskande? Kanske är deras fuskande i en helt annat storlek? Greider bland annat menar av även vissa lägre tjänstemannagrupper kan räknas till arbetarklassen idag. Ett system som inte bygger på solidaritet eller lojalitet i någon högre grad kommer aldrig att hålla! Varför ”omogna” barn? P.g.a. stressade och ”omogna” föräldrar (som bara ser om sitt hus)? Nej, precis… Och vad händer med dem som inte har råd? Jag tror verkligen att vi behöver ta tillvara hela befolkningens resurser, att vi tjänar på det på en massa olika sätt. För att hålla oss i framkant måste vi det! Bland annat har vi legat i framkant vad gäller mobiltelefoni framför jättelandet USA!

    Amerikanen Jeffrey Sachs har en massa intressant att komma med. Driver på statustävlan! Blir vi lyckligare i denna värld? Förlorar vi något? Fler (m)-politiker som man undrar vilken verklighet de lever i! 

  • k skriver:

    Jon Weman i ”Sociala företag – ny guldgruva”:

    ”De få handledare och andra anställda (förutom ägarna själva) i de sociala företagen är vanligen berättigade till mer eller mindre generösa anställningsstöd. I snitt får de 90 procent av lönekostnaderna betalda av Arbetsförmedlingen.

    I Sundsvall erbjuder det sociala företaget HK Städ exempelvis städning av en trerumslägenhet för 500 kronor, efter Rutavdrag. Nor­malt marknadspris är 1 250 kronor.

    ‘Det snedvrider konkurrensen så klart. Det går inte att komma ifrån att det skapar felaktiga förutsättningar för branschen’, kommenterar Peter Norberg, vd för ett reguljärt städbolag, för Jämtlandsnytt.

    Jobbverket erbjuder full in- och utvändig bilrengöring för 260 kronor eller däckbyte för 200 kronor, medan priser på det dubbla inte verkar vara ovanligt på ‘vanliga’ verkstäder, även om exakt jämförelse är svår att göra. Re:form, ett socialt företag drivet av Mellringekyrkan i Örebro, utför en mer avancerad service med bland annat lackbättring och maskinvaxning.

    Det är ett brett spektrum av organisationer som gett sig in branschen. Folkuniversitet har ett program kallat Resurspoolen som helt enkelt innebär ‘hjälp att hitta en Fas 3-plats utifrån dina intressen’. Folkets hus i Rågsved driver second hand-butiken Andra varvet, som bland annat som Fas 3-sysselsättning erbjuder ‘bevakning av ’bortskänkes’-annonser i press och på internetbaserade ­sidor’.
    Susanna Svensson, en av skribenterna bakom bloggen Fasan som handlar om Fas 3 och andra åtgärder, kommenterar:

    – Från anti-Fas 3-rörelsen har en taktik varit att be folk att inte ge till second hand-butiker som utnyttjar arbetslösa. Om nu några blivit så giriga att de sätter Fas 3-are på att dammsuga Blocket efter ‘skänkes’-annonser, måste vi tydligen börja uppmana till att slänga fullt funktionsdugliga grejer i stället.

    Fast sociala företag inte väntas dela ut vinster finns det inga begränsningar på hur hög lön ägaren kan ta ut. Tidigare i år avslöjade TV4-nyheterna att Prio 1, en second hand-kedja som klassade sig som socialt företag, ägd av moderata kommunpolitikern Sara Andersson, hade obetalda hyror och skulder samt ägnade sig åt svartförsäljning och fiffel med närvarolistor.”

    Och här analys av Utredarna om jobbskatteavdragets effekt. Det är ytterst tveksamt om det lett till minskad arbetslöshet. Vem är förvånad? Tala om arrogans! 😦

    Jag tycker utomordentligt illa om alla dessa åtgärder och det grundar sig inte på att jag nånsin varit arbetslös eller alltså har personlig erfarenhet av arbetslöshetsåtgärder.

    De incitament som skapas av de åtgärder vi ser vad betyder dessa för samhället? Vad slags beteenden stimulerar dessa osv? Vilken slags människotyp premieras?

    Systerson berättade om sina erfarenheter från säljföretag och jag reagerar starkt negativt! Förnedring av anställda och att spela ut dem mot varandra. Något som nuvarande politik bidrar till tyvärr. Det är inte sant att vi inte kan försörja sjuka och gamla i framtiden. Se Daniel Ankarloo t.ex. om myten om finansieringsproblemet. Där kan man bland annat läsa:

    ”[Det påstådda] finansieringsproblemet har medfört en avpolitisering av välfärdsfrågan. De senaste 20 årens nedskärningar i den offentliga välfärden framstår inte längre som nyliberal politik utan som ‘nödvändiga’ anpassningar till en ‘ofrånkomlig’ verklighet.”

    Man kan läsa om denna avhandling i ””För stor press på unga att välja rätt utbildning”:

    Att tidigt göra rätt utbildningsval är för dagens unga en helt livsavgörande fråga. Minskade möjligheter att välja om längre fram i livet är en följd av internationella trender inom utbildningssektorn. En situation som leder till stor press på de unga. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet.

    I sin avhandling studerar Goran Puaca vilka förutsättningar gymnasieelever och högskolestudenter har att göra utbildnings- och yrkesval och hur detta har förändrats över tid. Hans studie visar att trycket på ungdomar att tidigt välja rätt har ökat.
    – Kraven är orimliga. Idag ska du redan på högstadiet vara klar över vad du vill vara när du är 25–30 år, säger Goran Puaca.

    Konkret har det senaste decenniets förändringar inneburit att möjligheterna att byta från ett program till ett annat på gymnasiet minskat, liksom att senare i livet komplettera sin utbildning med andra inriktningar. De övergripande politiska målen har ändrats från att minska klyftorna i samhället och ungas självförverkligande, till fokus på anställningsbarhet och minskade kostnader på grund av ungas ‘felval’.

    Dessa förändringar i det svenska skolväsendet speglar enligt Goran Puaca internationella trender som har inneburit att ett allt större ansvar har lagts på individen, vars utbildningsval förväntas bidra till en bättre matchning mellan utbildning och arbetsliv.”

    • k skriver:

      Mer om press på unga att välja tidigare. Vad kan detta i förlängningen innebära? Att barn från vissa familjer missgynnas? Och det är inte säkert att de saknar förutsättningar för att läsa vidare! Och vad är egentligen samhällsekonomiskt?

      ”Han har också studerat finansdepartementets långtidsutredningar där ambitionen är att ungdomars utbildningsval ska vara samhällsekonomiska.

      – Tiden inom utbildning ska förkortas för att effektiviseras och på så sätt minska kostnaderna för det offentliga, säger han.

      Ett sätt att minska utbildningstiden är att begränsa gymnasieelevers möjligheter att byta program och att minska möjligheterna att komplettera sin utbildning senare i livet.

      Men det Goran Puaca kommer fram till är att ungdomar ändå inte väljer utbildningar som matchar behoven på arbetsmarknaden så som politikerna vill. Felicia Paavilainen på Bäckängsgymnasiet valde med hjärtat när hon sökte till gymnasiet.

      – Jag sökte teaterprogrammet för att jag inte ville gå natur. Men egentligen villa jag bli läkare eller obducent, säger hon.

      Svårigheterna för ungdomar att välja inriktning tidigt i livet ställer också krav på stöttning från hemmet vilket blir en demokratifråga, menar Goran Puacan.

      – Det ställer större krav på ungdomars hemförhållanden och de resurser de har i hemmet. Något jag uppmärksammat i min avhandling är att det kan vara ett demokratiproblem och det kan göra att skillnaderna mellan olika samhällsgrupper ökar, säger han.

      Evyline Jilldensved som snart går ut trean på gymnasiet menar att stödet hemifrån är jätteviktigt.

      – Om man inte har föräldrar som är utbildade så kan de oftast inte hjälpa dig. Men själva stödet att man ska fortsätta plugga och inte ge upp hjälper och man tar nya tag hela tiden, säger hon.”

      Vi behöver verkjligen ta tillvara allas förmågor och ja, vi borde satsa på utbildning.

      Ja ”Regeringens politik ökar ofriheten”!

      • k skriver:

        Även vi som klarade oss förhållandevis bra i skolan kan ha nytta av att få en andra och t.o.m. en tredje chans att vidareutbilda eller omskola oss! Personligen skulle jag plugga betydligt mer än jag gjorde när jag gick i gymnasiet.

        Att kunna göra detta vad kan det betyda inte bara samhällsekonomiskt utan också för samhällsklimatet?

        Ja, vad för människosyn har högerpolitiker inte bara i Sverige? Präglad av misstro och moralism?

        Se bland andra vår arroganta statsminister och utrikesminister och vad gör dessa för samhälleligt bifall för dylikt beteende hos andra i samhället? Hur ”friska” är såna ledare? Och vad innebär deras beteenden och uttalanden för individer som är mer skadade? Jag gillar INTE detta!

        Om tillit och misstro och jämlika/ojämlika samhällen:

        ”Samhällen är mer sammanhängande och människor har större tilltro till varandra i mer jämlika samhällen. Kvaliteten i sociala relationer är sämre i mer ojämlika samhällen. ”

      • k skriver:

        Ja, vi är ”better together”! I ett friskt samhälle så kan kollektiv och individ existera tillsammans. Respekt för individen också finnas. I friskt samhälle med friska individer respekterar man individen på ett äkta och genuint sätt. Jag tror dock inte vi föds icke respekterande! Och man kan inte få barn att respektera genom att behandla dem respektlöst. Jag gillar inte trenden av hårdare tag! Tror den är skadlig. Varför behövs gränssättning och en massa liknande manipulativa åtgärder? Vad behövs gränssättningen emot? Vad ligger bakom oförmåga att respektera andra och träda över gränser?

        Robert Putnam bland andra skriver om förhållandena i USA:

        ”… vårt sociala kapitals grund – själva väven av förbindelser med andra har rasat kraftigt, utarmat våra liv och samhällen.”

        Ja, indränkta med Ayn Rands filosofi har högern på båda sidor Atlanten fortsatt med sina krav på bortdragande av staten, trots att vrakspillrorna av denna politik ligger runt omkring oss, som britten George Monbiot säger.

        Och samtidigt försöker vissa av dessa rika snubbarna få oss att tro på altruismen hos dem! 😉 Hur trovärdigt är det? 😉

        Ganska motsägelsefullt, precis som mycket i den politiska retoriken är! Det demokratiska inflytandet blir allt mindre tack vare det som skett de senaste årtiondena, under förespegling av ökande frihet! Men den politik som förs ökar ofriheten:

        ”Regeringens prioriteringar har resulterat i att den rikaste hundradelen, de med en årsinkomst över en miljon kronor, har fått lika mycket som 25 procent av oss har fått tillsammans. Ingen inkomstgrupp har fått mindre än de allra fattigaste. Nu går regeringen till val på att öka inkomstskillnaderna ytterligare. På kort sikt sker detta genom redan aviserade skattesänkningar. På längre sikt handlar det om att ta fler steg i riktning mot att försvaga de institutioner som historiskt har bidragit till små inkomstskillnader: den sammanhållna skolan, den generella välfärden, de generösa socialförsäkringarna och de starka fackliga organisationerna. OECD menar att en politik som leder till små inkomstskillnader också leder till hög social rörlighet.

        Den amerikanska drömmen är en mardröm i USA, men har varit en realitet i Sverige. Med nästan kuslig precision har regeringen satt igång systemförändrande processer som på sikt leder till ett helt annat samhälle. Konsekvensen av detta blir lägre social rörlighet och en mer ojämlik fördelning av livschanser. Det gamla privilegiesamhället återkommer i ny tappning och Sveriges konkurrenskraft försämras.”

        Och apropå den s.k. valfriheten så missgynnar den människor i glesbygd, vars tillgång till vård, apotek m.m. blir sämre. Se ”Lagen om valfrihet missgynnar glesbygdskommuner”:

        ”Urholkade statsbidrag och en högerpolitik som tvingar landstingen att släppa in privata aktörer drabbar vården i glesbygden mest.”

    • k skriver:

      Ja, vi har VISST råd! Så C-politikern som skriver att ”Alla goda krafter behövs” är faktiskt ute och cyklar!

      Läs Daniel Suhonen i ”Vi har faktiskt råd”:

      ”Sverige är i praktiken skuldfritt. Den svenska offentliga sektorns gemensamma tillgångar är större än skulderna. Men idén om den jättelika statsskulden är en utmärkt fond för den som vill ingjuta krismedvetande i ett folk och få dem att sluta drömma om kortare arbetstid, mer personal i vården eller högre tak i socialförsäkringarna – ”för vi har ju inte råd”.

      Överskotten i statens budget väntas växa de kommande decennierna, det finns med andra ord ett reformutrymme på hundratals miljarder som borde användas. I stället skär vi ner i den offentliga sektorn – vilket skapar problem får kommande generationer./…/

      … dramaturgiskt öppnar myterna om statsskuld och äldrevåg upp för mer högerpolitik. Gör skattesänkningen och privatiseringen till naturlag! Det enda vi har råd med är att sänka skatterna./,,,/

      Problemet är att även vänstern tror att vi är satta i skuld och icke fria, när det i själva verket finns förutsättningar för gyllene tider./…/

      Det krävs kanske inte ens höjda skatter – bara att våga kasta skygglapparna och se att Sverige har gigantiska överskott att göra reformer av.

      För Stefan Löfven borde slagordet för 2014 års val redan vara klart: Vi har råd. För det har vi faktiskt.”

      Vad bra sagt: ”rättfärdigas föraktet”! Ungefär som ekonomerna med sitt IQ-prat och sin IQ-fascination! Ja, den uppfostrande och upptuktande tonen i den retorik som används! Men medelklassmänniskor är oroliga för det som sker – och reagerar! Bra! Skönt att höra! Han skriver jättebra! ”Ingo Schulze: ”Det handlar om de enkla frågorna: ‘Vem har nytta av det? Vem tjänar på det? Är det bra för det gemensamma? Till sist skulle frågan lyda: Vilket samhälle vill vi ha? Det är vad jag menar med demokrati’… Ja, vi har ett överskott! Tummen ner för socialpolitiken! Bra Löfven! Mer av det! Ja, jag tror att med dagens politik och samhällsklimat och inte minst ökande klyftor så kommer våld och kriminalitet att öka, tyvärr!

  • k skriver:

    Om RUT och butlers i tunnelbanan: Om rapporten ”Bland Rolexklockor och smutsiga trosor: om skattereduktioner och segmentering på den svenska hushållstjänstemarknaden”:

    ”I denna rapport utforskas konsekvenser av skattereduktioner (RUT-avdraget) för hushållstjänstesektorn.

    Med hjälp av en landsomfattande enkätundersökning diskuteras sammansättningen av den ‘vita’ hushållstjänstemarknaden, kundgrupper, utvecklingen av arbetsvillkor samt skattereduktionens effekter utifrån företagares perspektiv.

    Detta är en uppföljning av tidigare forskning om hushållstjänstearbetares erfarenheter på den informella marknaden.

    ‘Möjligheten att hushållstjänstemarknaden segmenteras, snarare än att en ‘vit’ (formell) marknad ersätter en ‘svart’ (informell) marknad är den bärande idén och genomgående resultaten i rapporten.

    Rapporten påvisar en fortsatt konkurrens från informella aktörer [devs en svart marknad], och att det inte finns något självklart samband mellan upplevd minskning av informella aktörer, expansion av formell hushållstjänstesektor och fortsatt informell konkurrens.

    Vidare diskuteras skillnader bland företag gällande rättsliga situationer, anställdas positioner, arbetsvillkor och möjligheter att tacka nej och hantera ‘besvärliga kunder.’

    Här analyseras inte bara olika typer av företag: även ett spektrum av kunder.

    Preferenser och krav bland olika kundgrupper utforskas, och hur de tillmötesgås av ett spektrum av utförare som riktar sig till olika typer av kunder.”

    Kan man få andra jobb så tar man dem! När det fanns en annan jobbmarknad så tog kvinnorna andra jobb än att vara hembiträden o.d.!

    Nej, jag gillar INTE RUT! Och att man skulle få göra avdrag för ROT-tjänster är något amerikaner blir fundersamma över, trots deras annorlunda syn på samhälle, politik osv. Vad skulle de tycka om RUT?

    • k skriver:

      Ehrenreich om avdrag för hushållsnära tjänster:

      ”Inte ens George W Bush skulle ha kommit undan med det.”

      Ingvar Persson i ”I USA behövs inga skattesubventioner”:

      ”Jag berättade att den svenska riksdagen, just i det ögonblicket, tog emot ett förslag om subventioner av privata hushållstjänster, kanske framför allt städning. En skatterabatt som innebar att statskassan betalade hälften av kostnaderna.

      –Inte ens George W Bush skulle ha kommit undan med det, sa Ehrenreich förskräckt.

      På den punkten är jag faktiskt inte säker på att hon hade rätt.

      Skälet till att idén att ge massiva subventioner till städning och renoveringar av de mest välbärgades hem inte uppstår i USA är ganska enkelt. Det fungerar i alla fall. Och det fungerar därför att det amerikanska samhället har så stora klyftor att de fattigas arbetskraft blir billig för den som har det bättre.

      Så är det inte riktigt i Sverige, trots att klyftorna de senaste årtiondena sakta har vidgats. I alla fall inte i den vita ekonomin, där människor omfattas av ett socialt skyddsnät, om än uttunnat.

      I ett samhälle med en smula ambition när det gäller jämlikhet blir det helt enkelt oftast för dyrt att köpa en annan människas tid om det ska ske på marknadens villkor.

      Därav den lite märkliga och lätt planekonomiska tanken att skattebetalarna – i alla fall tills vidare – ska stå för en del av kostnaderna. Att det blir ett bidrag till en grupp som redan på många sätt har det ganska bra viftar den svenska statsministern bort:

      –?Sverige har inte råd att säga nej till jobb, sa han i helgen.

      Ett besked med sikte på framtiden.

      Det är snart tio år sedan ‘Barskrapad’ kom ut i USA, men beskrivningen av vad som händer med människors förhållanden till varandra när de ekonomiska klyftorna ökar är minst lika giltiga i dag.

      I synnerhet i Sverige.

      En omläsning skulle inte skada inför kommande valdebatter.”

      Se också ”Jämställdheten ställd inför verkligheten – En feministisk analys av den svenska jämställdhetsideologin utifrån exemplet skatteavdrag för hushållstjänster”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: