Dagens Diane Ravitch-citat: ”Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter”…

10 april, 2012 § 10 kommentarer

S. 225 i kapitlet ”Lektioner som lärts” i ”The Death and Life of the Great American School System – How Testing and Choice Are Undermining Education” eller ungefär ”Det fantastiska amerikanska skolsystemets uppgång och fall [död och liv] – hur testande och (skol)val underminerar utbildning”** i min snabböversättning från engelskan:

”Grundförutsättningarna för bra utbildning hittar man i klassrummet, samhället och kulturen, men vår tids reformerare fortsätter titta efter genvägar och snabba svar. Frigjord [släppt lös} från varje äkta utbildningsfilosofi så kommer våra nuvarande reformer att göra oss besvikna, precis som andra i det gångna [har gjort]. 

Vi kommer så småningom se dem som distraktioner [som hindrade oss från att se klart], urspårningar och förlorade möjligheter [och vad har de kostat på vägen, inte bara i reda pengar, utan också för elever, lärare, samhället, ja, hela världen?].

Det är dags att ta sig en ny funderare på inte bara detaljerna i dagens reformer, utan också själva definitionen av [vad] reform [egentligen och verkligen är. Ja, just det: vad är det egentligen? Inte bara i skola, utan också i vård och omsorg?]. 

Våra skolor kommer inte att förbättras om vi fortsatt omorganiserar deras struktur och management/skötsel/ledning* utan att ta hänsyn till deras grundläggande syfte [och tror att ‘management’ kommer att lösa allt: även det innehållsliga!].

Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner [djupare sådana], inte ett företagsledningsproblem som kräver en enrollering [=värvning] av en armé av konsulter [vad kostar dessa? Och har de verkligen löst så värst många problem, om man skulle skärskåda det de gjort några år senare?]. 

Helt visst ska vi mobilisera experters talanger vad gäller företagsledning för att säkerställa att skolfaciliteter [lokaler, hjälp- och läromedel] underhålls väl, att lärare har adekvata tillgångar [materiellt osv], att service som inte rör själva utbildningen fungerar smidigt och att skolorna använder sina resurser klokt. 

Men organisationsförändringar kan inte i sig själva skapa ett sunt utbildningsprogram eller höja utbildningen till de höjder där vi skulle vilja att den befann sig.”

Så bra sagt och applicerbart på svensk skolpolitik! Tyvärr även på (s) skolpolitik.

”I och med kommunaliseringen [av svensk skola och kommunpolitikers intåg i skolvärlden] kom en massa okunniga in och alla de problem som redan gjorts gjordes igen.”

eller något i den stilen har skolforskaren Gerhard Arfwedson sagt så klokt. Man tror att man hittat det som kommer att lösa alla problem och skapa den där ultimata skolan. Och så genomdriver man något som på sikt kan visa sig ha kostat en massa och inte förbättrat själva undervisningen ett jota.

Ravitch skriver om

”… avsaknaden av sunda utbildningsvärderingar.”

Bra sagt! Och skriver också ett helt kapitel (förutom notiser i andra kapitel) om alla de förståsigpåare, med ingen personlig erfarenhet av att ha jobbat i skola eller utbildning, som nu styr skola och utbildning och förändrar den ovanför huvudet på dem som är verksamma i den, tyvärr alltför ofta (läs: väldigt ofta?) utan att rådfråga dem med erfarenhet. Man agerar liksom över huvudet på dem. Vilka effekter får det inte minst för de i skolan verksamma (som avprofessionaliseras)? Med detta inte sagt att det inte funnits eller finns saker att förbättra!

Låter som någon slags form av storhetsvansinne: bara för att någon har varit extremt lyckosam som entreprenör och nu är miljardär betyder inte det att denne har svaret på alla samhällets problem.

Hon skriver inte minst om en av Microsoftgrundarna och tillika filantrokapitalisten Bill Gates, som också gett sig in i skolans och utbildningens värld med tonvis med pengar, vars användning han dock vill styra och öronmärka över huvudet på dem som får den stora äran att ta emot hans pengar (om jag ska vara litet sarkastisk).

Och med detta fenomen följer åtminstone två problem: ett demokratiskt; att en eller några få (det finns fler miljardärer som skänker pengar till skola och utbildning och får dra av för detta i sina deklarationer) styr den skola barn och ungdomar går i, och ett annat är att de inte verkar (in)se sina begränsningar vad gäller hela det komplex som en skola och utbildning är.

Dessutom funderar jag hur vi tenderas att ses i denna nya sköna skola, sjukvård, omsorg, samhälle? Som ting, varor: objekt att investera i eller inte? Svarte Pettrar som man försöker bli av med på mer eller mindre fina sätt, hur mycket än politiker försöker förhindra det. Ravitch skriver om sluga rektorer som hittar vägar…

Kommer att skriva om det senare också. Om ett system som inbjuder till fuskande, därför att sanktionerna är så hårda. Ja, vadå  tillit? Och ledande klassers paranoia?

*Wikipedia:

New Public Management (NPM) avser den samling av styrnings- och ledningsmetoder som gradvis introducerats inom offentlig sektor sedan 1980-talet. NPM är en bred term för flera olika managementidéer där många filosofier lånas från den privata sektorn. NPM kom både som ett krav på ökad effektivitet på offentlig sektor genom marknadsanpassning av verksamheterna.

Appliceringen av NPM ledde till att flera modifierade marknadslösningar applicerades inom offentlig sektor. Exempelvis decentralisering av beslutanderätt, interndebiteringssystem, målstyrning, ansvarsutkrävande och upphandling. Brukare och patienter inom systemen och medborgare i möte med offentliga institutioner beskrivs som kunder som konsumerar tjänster.”

**Om Ravicth bok kan man läsa:

”En passionerad vädjan att bevara och förnya offentlig utbildning, så är boken ‘Det fantastiska amerikanska skolsystemts uppgång och fall’  en radikal hjärtats förändring hos en av USAs mest kända utbildningsexperter.

Diane Ravitch tidigare biträdande skolminister [former assistant secretary of education] och ledare i drivkraften att skapa en nationell lärplan. granskar sin karriär rörande utbildningsreform och förkastar ståndpunkter som hon en gång starkt förespråkade.  

Ösande ur över fyrtio års forskning och erfarenhet, kritiserar Ravitch dagens populäraste idéer om hur man ska rekonstruera skolor, inkluderande privatisering, standardiserade tester, straffande ansvarsskyldighet och det fåfänga mångfaldigandet av skolor drivna på skolpeng [privatskolorna blir fler och fler och fler, i den tydligen världsvida tron att privatiseringar är metoden som löser ALLA problem, hokus pokus, och också låter alla problem förbli lösta i all evighet].   

Hon visar slutligen hur businessmodellen inte är en passande väg att förbättra skolor. Genom att använda exempel från stora städer som New York, Philadelphia, Chicago och San Diego argumenterar Ravitch för att offentlig utbildning svävar i livsfara.”

Och detta förlorar inte minst de av olika anledningar svaga barnen på.

”Ravitch inkluderar klara ordinationer för hur man kan förbättra Amerikas skolor:

  • Lämna beslut om skolor till utbildare, inte politiker eller företagsmän.
  • Planera en verklig nationell läroplan [nu skiftar dessa från stat till stat?] som lägger fram vad barn ska lära i varje klass.
  • Förvänta att skolor på skolpeng utbildar de ungar som behöver mest hjälp, inte tävlar med offentliga skolor.
  • Betala lärare en rättvis lön för sitt arbete, inte meritlön baserad på djupt bristfälliga och opålitliga testpoäng [på årliga test barn gör i skolan i matte och engelska].
  • Uppmuntra familjeengagemang i utbildning från tidig ålder.

‘Den fantastiska amerikanska skolans uppgång och fall’ [min översättning] är mer än bara en analys av statusen hos det amerikanska utbildningssystemet.

Den är också en måste-läsa för varje intressent i framtiden för amerikansk skola.”

Vår nuvarande skolminister borde också läsa den!

§ 10 svar till Dagens Diane Ravitch-citat: ”Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter”…

  • k skriver:


    Se artikeln ”Läraren är bästa läromedlet”:

    ”… de samband eller ickesamband som effektivitetsforskningen presenterar lätt övertolkas och tillskrivas en orsak och verkan som inte är vetenskapligt giltig.

    Detta blir bekymmersamt särskilt om forskningsresultaten är i händerna på beslutsfattare utan vetenskaplig skolning.

    Användningen av resultaten kan även leda till att enkla lösningar appliceras på komplicerade problem, vilket ofta är kontraproduktivt. Eftersom individer eller grupper av individer alltid är bundna till kontextuella sammanhang, har de därmed små möjligheter att se problematik, som berör dem, ur annat perspektiv än just på den konkreta och praktiska nivå där de själva befinner sig.

    Motstånd till förändringar av skolan resulterar i många länder till ökad kontroll av skolverksamheten och införande av olika former av sanktioner för de skolor som inte lever upp till förväntade krav. Det finns tecken som tyder på att beslutsfattare i vårt land vill hantera situationen på liknande sätt.

    Forskning av professor Linda Darling-Hammond [läs länkad artikel!!!] i USA visar dock att detta inte alltid leder till de positiva resultat man tänkt sig.

    Hur kan denna forskning användas för att förbättra svensk skola? Det som påverkar resultaten mest verkar vara det som eleven själv har med sig i sin egen personlighet i kombination med de människor som finns i kretsen närmast – föräldrar, syskon, kamrater etcetera. Indirekt kan samhället eller skolan självfallet ha en inverkan på hur ett barns nära relationer utvecklas i form av till exempel samhällsplanering, boendeplanering, ekonomiskt stöd, föräldrautbildning, kamratstödjarverksamhet och hantering av mobbning och kränkningar. Dessa sammanhang utgör viktiga faktorer att ta hänsyn till då lärande diskuteras.

    Ett faktum som kvarstår, om vi får tro forskningen, är att läraren faktiskt verkar vara den person som, näst efter eleven själv, har störst betydelse för framgång i skolarbetet. Och detta gäller alla elever! Skickliga lärare har lättare för att möta olika elevers förutsättningar att klara skolarbetet. Men det verkar vara svårare att föra en konstruktiv dialog om lärarens stora betydelse. Det kan bero på att detta att vara skicklig lärare upplevs ha nära koppling till egenskaper relaterade till lärarens personlighet, vilken inte är lätt att förändra och påverka genom utbildning.

    Å andra sidan, om vi skärskådar tidigare beskrivningar av vad skickligt lärararbete innebär, öppnar de faktiskt för att se lärarskicklighet ur ett annat perspektiv. Det kan även vara så att vissa lärare av olika anledningar förvärvat en djupare pedagogisk insikt som gör dem till skickliga lärare.

    Den stora faran, som jag ser det, är att vi i Sverige, i vår nitiska strävan att skapa världens bästa skola, grovt missar målet och i stället avprofessionaliserar våra lärare bland annat genom att göra dem rädda för att drabbas av diverse sanktioner.

    Räddhågade personer vågar ofta inte tänka utöver ramarna. De gör hellre pliktskyldigast det som de blir tillsagda, vilket varken leder till bättre undervisning eller bättre resultat för eleverna.

    Exempelvis verkar det som om olika former av dokumentation nu har blivit en av lärares mer tidskrävande sysselsättningar, när det i stället borde vara det nära och engagerande mötet mellan lärare och elever som fokuseras.

    Kvalitet i skolan bör, enligt min mening, kännetecknas av en syn på lärararbetet som går ut på att lärare i realiteten vill ta omfattande ansvar för barns och elevers lärande och utveckling. Men för att kunna ta ansvar behöver lärare också känna omgivningens stöd och förtroende. Förtroende och ansvarskänsla hör ihop! Minskar ett samhälles förtroende för sin lärarkår reduceras även lärarnas förmåga och motivation att ta sitt professionella ansvar.”

    Bra sagt!

    Läs också amerikanska professorn Linda Darling-Hammonds i ”Restoring our schools” eller ”Att rehabilitera våra skolor” från 2010.

    • k skriver:

      Och hur ges tillstånd till friskolor egentligen? Som med naturbruksgymnasium i den lilla Hälsingebyn Simeå, som på nolltid (redan hösten 2012) ska dra igång en gymnasieutbildning i naturbruk. Tillstånd har getts till två personer som varken har erfarenhet av att jobba som lärare ELLER driva skola. De har dock erfarenhet som lantbrukare tror jag, dvs ”viss” erfarenhet av att driva företag (lantbruk) och därmed har de kompetens nog att driva en skola (företag som företag?). Men räcker det? Är de kompetenta att anställa lärare? Hur ska de fixa lokaler? Internatboende måste till? Och hur blir det med skolhälsovård, idrott, bibliotek osv osv osv?

      Det finns redan ett naturbruksgymnasium, med både lokaler, maskinpark, ladugård, jordbruk, skog m.m. Men kommunen har nyligen sålt detta för 7,5 miljoner, utan överklagande. Jag undrar också om detta gymnasium sålts billigare än det man hade kunnat få för det? Hur mycket är skogen värd t.ex.? Jordbruket? Maskinparken? Djuren? Lokaler?

      Hur har skolverket kunna gå med på detta? Hur har ansökan sett ut? Eller så kan man börja undra över kompetensen hos dem som gett tillstånd (läs: skolverket)?

      Samtidigt håller en lärare på att göra ansökan om att starta naturbruksgymnasium på samma ort, men avser att starta hösten 2013. Denne inser att det inte bara är att dra igång!?

      Är det så här människor tror det är: det är lätt som en plätt att starta och driva en skola? Trots eller tack vare all den kritik som riktats mot svenska skolan?

      Är detta en skymf mot både lärare, skola, elever och samhälle?

      Lycksökare ger sig in i branschen – och finansieras med våra skattepengar!

       

      • k skriver:

        Och apropå att betala vrakpriser för gemensamt ägd, finansierad och betald egendom som skola, vård och omsorg läs artikeln ”Avknoppare kan tvingas betala tillbaka”:

        De som tjänat stora pengar på att kommuner och landsting har knoppat av verksamheter till underpris kan i framtiden under en tioårsperiod tvingas att få betala rätt pris retroaktivt. Sveriges Kommuner och Landsting är positiva till förslaget.

        En som skulle kunna bli återbetalningsskyldig är Österåkersmoderaten Helena Jungenstam. Hon fick köpa Röllingby gymnasium 2008 för endast 170 000 kronor. Sedan dess har skolan gjort tre miljoner kronor i vinst.

        – Kommunpolitiker är satta att förvalta ett kommunalt kapital på samma sätt som den som leder ett företag, säger Alf Johansson, chefsåklagare vid Riksenheten mot korruption, som nu utreder om Stockholms avknoppningar är brottsliga, trolöshet mot huvudman.

        Avknoppningen är extra känslig eftersom Helena Jungenstam är en av Öster­åkers ledande moderatpolitiker och var ordförande i socialnämnden vid tiden för avknoppningen. Det är hon än i dag./…/

        De avknoppningar till underpris som har genomförts i borgerligt styrda kommuner och landsting har upprört kommuninvånare och också visat sig olagliga i domstol. Det handlar om ett otillåtet gynnande av enskild. Dagis, vårdcentraler, hemtjänst och skolor värda mångmiljonbelopp har i praktiken skänkts bort mot priset av inventarierna.

        När regeringens utredare Statskontoret satte ned foten stoppades avknoppningarna. Men fortfarande sker personalövertaganden med tveksamt lagligt stöd och oklara värderingar.

        Det är även Stockholms stad och Stockholms läns landsting som genomfört de mest uppmärksammade avknoppningarna. Några av dem utreds nu Riksenheten mot korruption (se nedan). 

        När en av de mest kontroversiella avknoppningarna, Tibble gymnasium, förklarades olaglig i kammarrätten, betalade köparen i efterhand 6,6 miljoner kronor till Täby kommun.

        Den moderata kommunledningen i Täby hänvisade först till att det inte fanns något juridisk möjlighet att justera priset i efterhand. Avtal var avtal. Men det mediala trycket på företagets och kommunledningen ledde till en ‘frivillig’ uppgörelse.

        Ett sådant förfarande föreslås nu alltså bli praxis.”

        Vad bra!

        I ”Uppsåt avgörande för ett åtal” kan man läsa:

        ”Den borgerliga majoriteten i stadsdelsnämnden Enskede-Årsta-Vantör sålde 2007 hemtjänsten för 70 000 kronor för inventarier. 2008–2010 har bolaget Vantörs hemtjänst AB gått med tio miljoner kronor i vinst./…/

        – Om man har en ideologi som säger att man ska ha friskolor och hemtjänst i privat regi så är det klart att man ska ha rätt att göra verkstad av denna politiska ideologi. Men det kan få konsekvenser som man måste fundera över.

        För kommunpolitiker och tjänstemän är satta att förvalta ett kommunalt kapital på samma sätt som den som leder ett företag.

        Riksenheten mot korruption har nu också fått Stockholms läns landstings avknoppning av Serafens vårdcentral, som sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) har kritiserats för, på sitt bord.

        Där har inget beslut om förundersökning ännu tagits. Alf Johansson har varit upptagen med en mutbrottsrättegång om nationalarenan där en annan moderatpolitiker figurerar, Solnas förra kommunalråd Lars-Erik Salminen.”

        Se också Robert Sundberg i ledaren M-politiken fungerar inte”.

      • k skriver:

        Nu fick jag veta att (den värdefulla?) skogen inte ingick när kommunen sålde naturbruksgymnasiet! Bra tycker jag!

  • k skriver:

    Och varför raljeras det när jag inte vill se SVTs högervridna nyheter och i all synnerhet inte om allianspolitikerna är med? Och likaså klappas jag på huvudet med tonfallet ”lilla du” när jag brister ut i ”Jag orkar inte se på högervridna TV-nyheter!!!” med: ”Nej, det är bäst att undvika det som upprör en!”

    Jag kanske OCKSÅ behöver vara rädd om min tid! Prioritera! Precis lika mycket som alla andra!

    Dessutom tror jag att jag läser mer än ganska många. Rentav i många fall betydligt mer? Så egentligen tillhör jag dem som har mindre anledning än många att ursäkta mig för att jag avskärmar mig?

    Men de som raljerar och skrattar litet nedlåtande ger sig själva rätten att undvika att läsa eller höra om sånt som kan rubba DERAS världsbild, men då är det okej, därför att det de klarar att titta på är det som är mainstreamt!?

    Varför är det okej att inte riktigt ge en annan den rätt man tar sig själv?

    Är det för att jag har inte ”de rätta åsikterna”, tror inte på den ”rätta” politiken (dvs den politik som förs nu), medan de som ger sig rätten tror på den rätta (därför att media: TV och tidningar säger att den är den rätta och därför att vi har en regering som för denna politik)?

    Att läsa något som kraftigt ifrågasätter det vi lever under är alltför skrämmande och jobbigt? Och, ja, det är rätt uppfattat: jag gillar det inte alls!

    • k skriver:

      Jo, jag borde inte öda så mycket av min energi och kraft på att läsa allt det jag läser, skriva allt det jag skriver snarare!? Istället mer på mitt jobb och utveckla saker där (något som jag OCKSÅ i högsta grad vill)! Mer egoistiskt satsa på MIG och MITT!?

  • k skriver:

    Alliansfritt om utförsäljningar till underpris och ”sina egna”: http://www.alliansfrittsverige.nu/2012/04/m-politiker-kopte-gymnasium-till.html

  • […] se också ”Dagens Diane Ravitch-citat: ‘Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbild…” Detta gäller också andra delar av […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Dagens Diane Ravitch-citat: ”Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter”…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: