Om privatiseringsförespråkande hos (M), men också hos (S), med personligt intresse av att verksamheter privatiseras (sånt vi gemensamt bekostat, men som nu säljs och reas ut)…

31 mars, 2012 § 6 kommentarer

 Göran Greider i ledaren ”Kanske finns det ett annat berg att bestiga”:

”…de rödgröna partierna erövrar tillsammans hela 50,6 procent – medan Alliansens fyra partier segnar till 44,1. Än värre för Alliansen är att kd idag skulle åka ur riksdagen.

Mest glädjande är att Sverigedemokraterna går tillbaka och att en eventuell rödgrön regering inte skulle vara beroende av dessa högerextrema röster, vilket Alliansregeringen är idag.

Vad är det då som händer? Antagligen äger två saker rum samtidigt: Granskningen av regeringen i medierna har tilltagit på ett hälsosamt sätt och denna regering har inte bara problem med vapenexporten utan också med idéexporten. De har inte mycket att komma med helt enkelt.

Det är det ena.

Det andra är att det blivit stabilitet i det socialdemokratiska partiet och att Stefan Löfven har en sympatisk karisma. Så är det: man gillar den där mannen när man ser och hör honom.

Allt bra alltså – ur de rödgrönas synvinkel? Hm. Inte så säkert. Socialdemokraternas framgångar bygger mycket på att partiet har sagt ganska litet och undvikit att ta klar ställning i avgörande frågor kring välfärd och skatter.

Istället har partiet i hög grad förhållit sig med samtycke till den borgerliga dagordning som sedan ett bra tag gäller i svensk politik. Nya moderater och Löfvensocialdemokrater försöker således bestiga samma berg från två håll.

Men det är ett borgerligt berg. Och man fruktar att när de möts på toppen så har de picnic. Och sitter där och ser ut över det vidsträckta gemensamma landskapet.

Hur ska berget förflyttas? Ja, vad är det för mening med att socialdemokratin vinner nästa val om inga större förändringar i välfärd och ekonomi egentligas följer av det?

Kanske finns det en annan bergshöjd att bestiga.”

Ja precis! men det är inte BARA borgerliga politiker som personligen tjänar på privatiseringar, utan också S-politiker!  I ”Politiker tjänar på privatisering” kan man läsa:

Riksdagsstödet för vinstdrivande företag i välfärdssektorn tycks orubbat, trots den senaste tidens skandaler. Arbetarens sammanställning visar på många ledande S- och M-politiker med kopplingar till branschen.

Vanvårdsrapporter från företaget Carema, skandal kring utförsäljningen av vårdcentralen Serafen, uppmärksamhet kring vinster som göms i skatteparadis, allehanda skildringar av betygsfusk och andra missförhållanden i friskolor.

Trots detta verkar riksdagsstödet för vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg vara orubbat.

Detta i motsats till exempelvis likaledes högerstyrda Storbritannien, där regeringen nyligen förklarade att vinstutdelningar inom vården ‘inte är aktuellt under den här mandatperioden’.

I Sverige finns stödet både till höger och vänster, och många politiker har själva intressen i branschen.

Detta även hos Socialdemokraterna./…/

Han säger också att ju fler kopplingar politikerna har till enskilda näringsidkare desto högre blir risken för jäv.

Det skulle kunna bli en orimligt gynnande av en viss näringsidkare, vilket inte är i samklang med något som demokratin i Sverige ska handla om. Det är ju i högsta grad olämpligt om man är med och fattar beslut om något man sedan själv gagnas av.

Ägaren till en av Sveriges största friskolekoncerner, Kunskapsskolan, heter Peje Emilsson och förtjänar troligen titeln som landets främsta privatiseringslobbyist – han var aktiv redan under de första stegen åt det hållet som togs under 1980-talet.

Emilsson har också intressen inom vård och omsorg; bland annat lanserade han 2008 företaget Silver Life som utvecklat modeller för en (än så länge inte laglig) ‘premium-äldreomsorg’, där det allmänna ska finansiera en grundstandard och de gamla sedan med egna pengar kunna köpa fler eller färre ’tilläggstjänster’, så som olika antal duschar i månaden beroende på hur mycket man betalar.

[Det som Maria Larsson, KD, kallar att köpa tilläggstjänster som ger en guldkant för de som bor på serviceboenden, ingick tidigare i de tjänster som erbjöds i offentligt driven verksamhet, men den smygtasbort på detta sätt, genom att man förspeglar äldre personer och deras anhöriga att man erbjuder något extra som inte fanns förr.

Är detta uttryck för brist på kunnande eller? Och vilket det är så är det skrämmande när det handlar om en minister som är ansvarig för dessa saker.

Och det kommer inte att finnas någon ålderschock i framtiden, den idé vilken alla nedskärningar bygger på!].

Emilssons mest kända företag är dock pr-byrån Kreab (numera Kreab Gavin Andersson), som under många år hade Moderaterna som en av sina viktigaste kunder./…/

Men även socialdemokrater återfinns i den privata välfärdssektorn. Widar Andersson har gjort sig känd som högerprofilerad ledarskribent och chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet.

Men han har också haft uppdrag som ‘rådgivare’ för Carema (tillsammans med Axén Olin) och sitter i dag som ordförande för utbildningsföretaget Academedias ‘advisory board’.

Academedia äger bland annat Eductus, som anordnar åtgärder för arbetslösa och sjukskrivna. Årsarvodet från har varit 25 000 kronor från respektive företag, enligt Norrköpings Tidningar, NT.

Widar Andersson har sagt till NT att han alltid varit öppen med uppdragen och att rollen som ‘rådgivare’ inte krockar med hans journalistiska uppgift – däremot skulle han inte kunna sitta i en styrelse.

NT avslöjade dock att han också är styrelseordförande i företaget Familjeläkare i Dalarna AB.

Ja, men det är ju i Borlänge. Jag menade att det vore omöjligt att sitta med i styrelser inom företag som är verksamma här (i Norrköping, reds. anm.), försvarade han sidouppdraget i NT. 

I februari lämnade Stefan Stern, tidigare biträdande partisekreterare och Mona Sahlins närmaste medarbetare, partiet och gick över till Peje Emilssons bolag Magnora, som äger friskole- och omsorgsföretag. Bara två veckor tidigare hade han publicerat en debattartikel i DN som var starkt positiv till vinstdrivande välfärdsföretag./…/

Även om Ylva Johansson är kritisk till Moderaternas täta koppling till Carema, ser hon inte något problem i att socialdemokrater engagerar sig i vinstdrivande privata välfärdsföretag.

Att socialdemokrater i roller som medborgare eller företagare finns på många olika ställen i samhället tycker jag inte är ett problem. Jag tror heller inte att det är någon stor sak.”

Jo, jag tror att det visst har betydelse. Bara misstanken är inte bra? Jag tycker att Greider har i högsta grad rätt! Sverige är i (ny)liberal världselit!

Göran Greider vidare i ledaren ”Tolgfors avgång är bara början”:

”Presskonferensen när Tolgfors och Reinfeldt gemensamt meddelade hans avgång kändes som en rätt genomskinlig uppvisning i så kallad krishantering.

Tolgfors ville ge ett intryck av att det egentligen inte alls var av politiska eller moraliska skäl han avgick utan snarare av personliga skäl.

Och Reinfeldt spädde med några inkännande ord på den bilden.

Men bakom denna akt av politisk krishantering dolde sig en ganska skamlös flykt från ansvaret.

I själva verket har denna krishantering nu sparkat den stora frågan om vapenexportskandalen ett avgörande snäpp upp i den politiska ansvarshierarkin: Nu vilar den ju än tydligare hos statsministern själv.

Vad visste egentligen regeringen om hela denna process? Vad visste försvarsministern? Båda frågorna landar i slutändan i en undran över i vilken mån det är statsministern som styr landet eller inte?

En statsminister som är ovetande om att så märkliga saker pågår i Försvarsdepartementet och i olika myndigheter är ingen trovärdig statsminister.

Och en statsminister som å andra sidan skulle känna till vad som pågår är ju heller inte trovärdig – i så fall skulle han igår ha behövat sparka sig själv och inte sin minister.”

Politiker avsäger sig ansvaret, som statsvetaren Patrik Hall påpekar.

Och vad innebär privatisering av skola, sjukvård och omsorg? Att dessa verksamheter slås sönder? Med vilka konsekvenser som följd?

Dessutom så är inte privat skola i USA bättre än offentlig… Istället leds blickarna bort från de verkliga problemen.

Se tidigare inlägg under kategorin Diane Ravitch.

Och att avundsjuka bara skulle vara svensk är fel. Jag hör ju hur människor i USA reagerar över bland annat tandläkare som skär guld och som tar obegripligt höga arvoden för det de gör. Som bara behöver jobba tre dagar i veckan för att kunna vara hemma med sina barn, men som ändå har råd att ha en SUV (och troligen är det inte enda bilen), ett stort hus, råd att åka på semestrar som en väldig massa andra inte har råd med osv.

Ungefär som det var på 50-talet i Sverige? Och vi är på väg tillbaka dit?

Och även vi i medelklassen har anledning att ifrågasätta det som sker. Jag tror att det som sker inte gynnar den största delen av oss heller! Det är bara de med de allra högsta lönerna och de största tillgångarna som gynnas. Fast gynnas egentligen de heller? I det slags samhälle som skapas.

§ 6 svar till Om privatiseringsförespråkande hos (M), men också hos (S), med personligt intresse av att verksamheter privatiseras (sånt vi gemensamt bekostat, men som nu säljs och reas ut)…

  • k skriver:

    Hittade nu en artikel om Maria Larsson ”Okunskapen hos ministern är oacceptabel”:

    ”Socialsekreterarna i Kristianstad har tröttnat på att få sin kompetens ifrågasatt. I ett öppet brev till barn- och äldreminister Maria Larsson uppmanar de ministern att komma på besök för att lära sig om deras arbetssituation. Något svar har de inte fått.

    I Kristianstad har kommunens socialsekreterare tröttnat på den kritik som ständigt riktas mot den egna yrkeskåren. De jobbar med de svåraste fallen, att utreda misstankar om att barn far illa. Men gång efter annan får de höra att kompetensen brister och att de inte utövar yrket tillräckligt bra. I ett öppet brev till barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) bjuder de in henne till att ta del av socialsekreterarnas arbetssituation.”

    Och i ledaren ”Högern urholkar Sverige” kan man läsa:

    ”Alla alarmistiska rapporter om drastiska kostnadsökningar saknar helt grund. Men vårdföretag och marknadsliberaler använder dem som påtryckning för privatiseringar och högre pensionsålder.

    Visst, andelen äldre kommer att öka, men ökningen beräknas endast motsvara en skattehöjning med en procentenhet, enligt Sveriges Kommuner och Landsting. Och de intäkterna kan säkras på annat sätt. Allt annat är bara påhittade scenarier, inga verkliga prognoser. Det är viktigt att känna till. Sverige är exceptionellt rikt, och välfärdsfinansieringen är stabil på mycket lång sikt. Problemet är att våra gemensamma pengar inte kommer oss till nytta.

    Hotet för välfärden är inte någon ‘äldrechock’ eller svaga finanser. Hotet är snarare regeringen. För lite resurser till välfärden äventyrar våra åtaganden i hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och skollagen.

    Men lag är lag och kommuner och landsting som har det svårt ekonomiskt borde skicka notan till Anders Borg, menar Ankarloo. Det är Borg som minskar stöden till dem och som samlar pengarna på hög i staten.

    Arbetarrörelsen måste våga utmana Borg. Hindret för full sysselsättning och stark välfärd är inte pengar. Det är ideologi.”

    Precis!

  • k skriver:

    Eva Hillén-Ahlström skriver om fler okunniga högerministrar i ”Hur korkad får man vara som finansminister i Sverige?”

    Hon länkar till ett jättebra blogginlägg ”De stekta sparvarnas folk!” Som skriver djupt ironiskt och väldigt argt om arrogant högerpolitik.

    ”Borg: För svag drivkraft att jobba – rapport | svt.se.

    Moderaternas rätt långvariga kampanj att idiotförklara alla som behöver hjälp i samhället fortsätter.

    Arbetslösa är arbetslösa för att de saknar drivkrafter, vilket förstås beror på att staten matar dem med bidrag har Moderaterna nu kommit fram till efter en lång och djuplodande analys. Moderaterna har ju redan räddat oss från alla inbillningsjuka som inte förstår att det går utmärkt att arbeta sängliggande. Moderaterna har förstått att det finns två sorters människor, de som vill jobba och de som inte vill jobba. De arbetslösa är ju arbetslösa för att kunna gotta sig åt A-kassor på 4-6000kr i månaden, och när de inte får A-kassa längre så får de bortskämda uslingarna oförskämt nog även socialbidrag, Att de får sälja bilen och annat skiter de förstås i bara de slipper att skita ner sig. Tack vara Moderaternas försämrade och dyrare A-kasseregler så vill ingen belasta dessa längre med onödiga A-kasse avgifter. Motivationen för latoxarna att gå och dra ett helt år försvann förstås spårlöst tack vare den moderata manövern.”

    Läs hela inlägget!

    Jinge är också ganska ironisk:

    ”Att Anders Borg inte har övergett sina nyliberala förebilder är känt bland alla som intresserar sig för politik. Vi har dessutom sett resultatet, det har blivit sämre för sjuka, arbetslösa och pensionärer. Det har blivit mycket bättre för dem med höga inkomster, och det har blivit extremt mycket bättre för dem med förmögenheter och extrema inkomster.

    SVT: ”Kombinationen av socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag gör att drivkraften för unga och invandrare att gå in på arbetsmarknaden är alldeles för svag.” Det säger Anders Borg till Sveriges Television, och han tillägger: ”-Det här är den svenska modellens Akilleshäl. Det är inbyggda drag i ett väl fungerande samhälle som vi måste göra någonting åt.”

    Att han vill göra någonting åt det faktum att det, enligt honom själv, är ett väl fungerande samhälle är uppenbart. Väldigt många av oss har redan upplevt en hel del av det nya samhälle som växer fram med en högerregering vid rodret. Men om Borg inbillar sig att han kan köpa stöd från dem som utnyttjat jobbskatteavdragen så tror han fel. Redan idag så har förtroendet för regeringen börjat svikta betänkligt, och när Centerpartiet nu fått en nyliberal partiordförande så kommer stödet för småpartierna att sjunka alltmer.

    Anders Borg nu vill gå ut och dra åt tumskruvarna ännu hårdare för dem som redan idag har drabbats av sämre välfärd och sämre a-kassa, f-kassa och pensioner är helt i linje med klassisk högerpolitik. Fast nu ska det bli värre, tycker Borg. Att Anders Borg anser att drivkraften för att jobba är för svag har vi märkt. Själv gör han absolut ingenting mer än pratar. Han gnäller på ränta, på bonusar, på skatteplanering, på riskkapitalbolag, på skatteflykt, och nu även på kommunernas ”skatte-karusell”.

    Men han gör inte ett dugg åt saken trots att han är finansminister, en av ytterst få som KAN göra något, men han väljer att prata och prata och prata. Skulle han få lön efter prestation så skulle han svälta ihjäl.”

    Bra skrivet!!!!!

    • k skriver:

      En kommentator hos Jinge:

      ”… jag känner igen känslan som uttrycks av Liam. Jag satt nyligen på en fin lunch i riksdagshuset där jag inbjudits. Moderater var väldigt involverade och jag var omgiven av dem i den fina lunchrestaurangen. Jag hade svårt med matlusten då sinnebilden för en Moderatkvinna satt och bredde på om hur fint det var i riksdagshuset, hur bra det var där osv. Jag hade inte annat att göra än att bita mig i tungan av att höra hur bra de hade det.

      Jag hade fram tills ett år innan denna lunch kämpat mig fram i uppförsbacke, levandes på ris och bönor, emot otaliga vräkningsansökningar, inte haft semester arbetat tidvis konstant under 3 års tid för att ta mig dit. Jag fann deras insatser skrattretande och deras privilegier som tack för insatsen smaklösa. Jag hade ingen lust att upplysa henne om vad verkligheten var de i vårt land som faktiskt gör något produktivt, jag hade andra syften att vara där. Men intrycket satte sig kvar, illmåendet och föraktet jag känner när jag hör ordet riksdagsman sitter i efter det mötet.

      Det var precis så mycket skyddad verkstad i det bygget som man kan föreställa sig, människorna där är besatta av sitt lilla microkosmos och har inte tid för verkligheten.”

      Liv Strömqvist om ”Den målinriktade bebisen”:

      ”Stora företagsledare berättar alltid samma sak när de blir intervjuade. De berättar att de redan som mycket små började tjäna ihop sina första kronor på något hjärtknipande sätt. De kanske stod vid vägkanten och sålde saft till dammiga förbipasserande. De kanske spritade ärtor i en idyllisk trädgård, mot en avgift från en moster. De kanske körde omkring lump i nån liten kärra, gärna nånstans i Småland, och la på några ören för besväret. Dessa första förvärvade slantar blev början till ett imperium. De hade det i sig. De jobbade hårt. Och det hårda jobbet lönade sig.

      Folk som INTE äger ett industriimperium får sällan tillfälle att återgå till den här typen av barndomsminnen. Jag själv, till exempel, berättar sällan om hur jag och min vän Sandra, som bodde i ett villaområde, brukade plocka blommor i folks trädgårdar, för att sedan knacka på och försöka sälja tillbaka buketterna till dem som bodde där för fem kronor.

      Jag verkar också ha haft det i mig, liksom de flesta knattar som på olika sätt hustlar sig fram som påskkärringar, ogräsrensare eller kokostoppsförsäljare. Haft i oss vad? undrar ni. Jo, en drivkraft som nu, i dagens samhälle, lyfts fram som en lysande ledstjärna, jämställd med själva livsdriften. ‘Det entreprenöriella tänkandet’ kallas det, och ska numera ‘löpa som en röd tråd genom hela skolsystemet’, som det står i en nationell strategi från regeringen.”

  • kalebass skriver:

    Härligt inlägg o kommentarer. Vill bara tillägga att det är just synen att se på människan , människovärdet, som är så förändrat. En människa är inte värd något. Vinsten är det som betyder något. Solidaritet, jämlikhet o andra honnörsord betyder ingenting. Likheten med förkrigstidens europa är slående!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: