Om auktoritär kapitalism…

17 mars, 2012 § 3 kommentarer

Vet inte vad jag ska sätta för rubrik på denna snabbloggning. Har samlat en massa material för bloggning, som ännu inte blivit av. Nu vill jag få något av detta på pränt.

Nej, varför måste skola, vård och omsorg spara? Ingen för längre den diskussionen. Att det kan bero på alla skattesänkningar. Kommer att uppdatera denna postning med kommentar om landstingsekonomi med underskott, vilken inte minst kan bero på privata vårdcentraler som gör planerandet för landstinget osäker, om vårdvalshanteringen som sköts av landstinget (den kostnaden ligger alltså på landstinget! I alla fall i det landsting som jag tillhör, om jag förstått det rätt). Och om vårdcentral går i konkurs är landstinget tvunget att bereda plats för denna vårdcentrals listade patienter.

Johan Ehrenberg skriver bra i ledarkrönikan ”Vi företar oss saker”:

”Någon måste hyfsat neutralt skapa förutsättningar för alla företagare, det går inte att driva företag i laglöst land och det går inte att utveckla företag om de enskilda företagen skulle ordna anställdas trygghet, sjukvård, utbildning, barnomsorg och så vidare./…/

Människor har alltid organiserat sig och företagit sig saker, själva organisationen kan ha varit en stam, en familj, en demokratisk organisation, ett kooperativ, ett aktiebolag eller en offentlig sektor.

Vi företar oss saker.

Problemet är att detta företagande ibland sammanblandas med ekonomisk privat vinst, jag är djupt övertygad om att inget riktigt företag, ingen riktig idé i grunden motiverats av snöd girighet, alla saker som uppfinns och utvecklas kommer av människans vilja att just upptäcka och utveckla.

De företagare som lyckas (numera kallas det ‘entreprenörer’) förvandlas ofta till misslyckade kapitalplacerare, de har skapat något riktigt ihop med andra, men ägnar resten av livet åt att förmera kapital, vilket är en i grunden rätt trist och meningslös sysselsättning.

Man skapar ju inget.

Bara flyttar pengar i en ständig rädsla för att inte få mer av detta ingenting./…/

När företagare förvandlats till meningslösa kapitalägare (som riskkapitalisterna) så är skattehatet bara en fråga om girighet./…/

Däremot lär sig inte de stora företagen att undvika vinstutdelning. Lustigt nog har man alltid råd att betala ”skatt” till ägarna, men inte till staten. Även dåliga år kommer aktieutdelningen, annars riskerar ju börskursen att sjunka. 

MEN ÄR DET INTE BRA att bolagen behåller pengarna istället för att det går till statskassan? Nej, tyvärr är mer pengar till företag inte alls detsamma som mer utveckling av företagandet (även om den enskilda företagaren ju tror det). Mellan åren 2003 och 2010 gjorde det stora svenska näringslivet bruttovinster på hela 8 230 miljarder kronor.

Ändå investerades bara 2 986 miljarder. Hade man fått några hundra miljarder till i sänkt skatt hade det inte inneburit fler jobb eller mer investering. För det är ju inte pengar man saknar./…/

Likställ kapitalinkomster med löneinkomster. Då kan man sänka skatten på lön och höja på kapital.

En annan enkel sak vore att införa en skatt på brutto­vinster, alltså en skatt på företagets rörelse­överskott innan man gör avdrag och bokslutsdispositioner.

En sådan skatt skulle bli lika för alla företag och bara beskatta det verkliga överskottet, inte det påhittade bokslutsöverskottet. Små som stora företag skulle betala lika mycket, skatten skulle i procent vara mycket låg men rättvis. Och lätt att räkna ut affärsplanerna./…/

… en rätt meningslös sysselsättning i ett läge där makten över pengarna lämnats över till ett litet fåtal. Men det är synd då skattesmitning hos företag förstör stödet för företagande.”

Som amerikanskan Elizabeth Warren säger ”Ingen blir rik på egen hand…”:

Detta är klasskrig. Ingen i det här landet har blivit rik på egen hand – ingen.

Du byggde en fabrik därute? Bra för dig. Men jag vill vara tydlig: du transporterade gods till marknaden på vägar som resten av oss betalat. Du hyrde/anställde arbetare som vi andra betalat för att utbilda. Du var trygg i din fabrik därför att vi alla betalade för polisstyrkor och brandskydd. Du behövde inte vara rädd för att plundrande band skulle komma och slita åt sig allt i din fabrik – och du slapp hyra någon att skydda dig mot detta – därför att resten av oss gjorde detta [åt dig].

Titta nu, du byggde en fabrik och den blev något fantastiskt, en fantastisk idé. Gud välsigne dig – behåll en stor bit av den. Men en del av det underliggande sociala kontraktet är; du tar en stor bit av detta [för egen del] och betalar [en liten del av detta] vidare för nästa unge som kommer där på vägen.

Dvs du betalar [tillbaka] för utbildning till denna unge, för vägar som man kan transportera gods på, för polis och brandkår m.m.”

Ehrenberg skriver i blogginlägget ”Så ser världen ut när man inte agerar”:

”Den myt borgerliga partier velat odla sen 70-talet i Sverige är att fler människor måste äga privat och därigenom ska världen bli mer jämlik genom ökat privat ägande.

I själva verket är utvecklingen sådan att allt mer ägande hamnar hos allt färre individer på jorden. Vi har enskilda ägare som är lika mäktiga som små stater (vg ägandet, ännu kan inte rika individer fatta lagar och styra privat över rättsväsende eller militär… De försöker nog, men möter motstånd. Staterna är fortfarande starkare.) Men när det gäller ägandet är makten total. Den som äger styr det han/hon äger./…/

1% av världens medborgare äger 40,1% av ALLT!/…/

Den här utvecklingen har skett under den tid då politiken över hela världen officiellt talat om att ‘sprida ägandet’ och ‘minska klyftorna’.

Sicket hyckleri.

Det finns en annan slutsats man kan dra av det här.

Det är inte underligt att de tio procenten som äger nästan allt, tycker att det där med skatt på ägandet inte är nån bra idé…”

Ja, en allt mindre grupp får ett allt större inflytande! En väldigt LITEN grupp får väldigt STORT inflytande. Detta är knappast demokratiskt.

Se tidigare blogginlägg ”Filantropin de har i USA och som nu kommer mer och mer i Sverige: underminering av social ansträngningar. En ny rörelse med löfte om att rädda världen genom att applicera marknadsmagin på den stora utmaningen att åstadkomma social förändring – eller varför företag inte kan rädda världen…” 

Fler och fler börjar se problemet med välgörenhet och demokrati. Även skoldebattören Diane Ravitch skriver om denna rörande skolan. Hon nämner bland knappt en handull andra amerikaner Bill och Melinda Gates. Se tidigare inlägget ”Den amerikanska skolhistorikern Diane Ravitch om filantrokapitalister i ‘Miljardärernas pojkklubb’ [vilket är exakt vad det är!!??] – om välgörenhet i skola och utbildning…” Se alla inlägg om filantrokapitalism.

Annonser

§ 3 svar till Om auktoritär kapitalism…

  • k skriver:

    Artikeln kan också läsas här. Där skriver man alltså bland annat:

    ”… landstinget får ta kostnader som de privata aktörerna slipper.

    – Vi måste hela tiden ha beredskap att klara alla patienter. När patienterna förvinner till den privata vården kan vi inte säga upp personal i samma takt. Det tar tid och lokalerna är stora. I till exempel Uppsala tog en privat vårdcentral över 1600 patienter. Ett halvår senare gick de i konkurs. Då var det landstingets uppgift att ta hand om patienterna. Sådan beredskap kostar, påpekar Ylvén.

    – Andra kostnader landstinget tvingats ta har varit hälsovalskansliet med personal. Det här borde de privata vårdcentralerna ha varit med och betalat också.”

    Kunde en ytterligare lösning än de föreslagna vara att privata vårdgivare får bidra till kostnaderna för hälsovalskansliet???

    Göran Greider i ledaren ”I barnfattigdomen exploderar fördelningspolitiken”:

    ”… det är ett oerhört andligt och politiskt fattigdomsbevis att Fredrik Reinfeldt har så uppenbart svårt att ta till sig larmrapporter av det här slaget.”

    Sant! Ett oerhört andligt och politiskt fattigdomsbevis!

    Greider fortsätter:

    ”Sedan lång tid tillbaka har det murats upp en serie intellektuella försvarsmurar i det svenska samhället mot denna typ av rapporter: Arbetslösheten är i själva verket skyhög, det vet vi, men regeringen vill helst inte tala om det. Den lever i skilsmässa med denna fråga
    .”

    Men var inte (M) det ”nya arbetarpartiet”? Och skulle de inte åtgärda utanförskap osv?

    ” … den borgerliga världsbilden gärna avskärmar sig från störande fakta av det här slaget; de passar inte in i den trivsamma solsidevärld som regeringen vill ge sken av att vi oavbrutet rör oss mot.”

    Återigen har han väldigt rätt!

    ”I många små vardagliga situationer är denna fattigdom något som känns inpå bara kroppen: på en skolgård, inför en skolutflykt och i tusen mikrosammanhang som sammantaget skapar det klassamhälle vi idag i allt högre grad har.”

    Ja, vi påverkas av omgivningen på en mängd sätt! Om fler köper stora bilar av hummerstorlek så påverkar det andra. Att krocka med dessa stora bilar är inte kul för dem med småbilar och för dem som kanske inte har råd med annat än en småbil eller kanske inte ens har råd med bil utan måste cykla eller gå!

    Skolval behöver inte heller innebära verklig valfrihet? (dessutom: vill inte föräldrar att de pengar som skolan får används för att skapa en riktigt bra skola och undervisning? Och är man riktigt säker på att den där skolan som ser så fin ut verkligen ger ens barn det man vill ha och det det behöver? Det man tror att det behöver? Vilka vet vad barnet ”behöver”?)

    I det tidigare blogginlägget Väl använda pengar? Landsvägar, broar, vattentillförsel/tillgång och andra delar av offentlig infrastruktur förfaller, vilket sätter liv i fara. Parker och gator blir smutsigare och vägar mer överbelastade. Fattigdom och drogmissbruk ökar och våldsbrott ligger kvar på höga nivåer. Ett ökande antal medel- och övreinkomstfamiljer söker tillflykt till inhägnade och bevakade bostadsområden…” kan man läsa vad amerikanen Robert H. Frank skriver om lyxfeber och konsumtionsmönster. Se ”Att bo stort.” 

    Men det är också så att en stor andel amerikaner har så litet pengar och små inkomster att de i princip inte alls bidrar till konsumtionen. Hur vore det om resurserna fördelades litet bättre, ur många olika synvinklar? Även samhällsekonomiskt (direkt i form av ökad konsumtion hos dem som nu inte har pengar att konsumera och indirekt genom ett annat samhällsklimat, som påverkar hälsa, brottslighet osv i positiv riktning. Idag undviker folk att gå till doktorn i första taget för att slippa betala en hög självrisk och vad kostar DET i slutänden)?

    Greider fortsätter:

    ”Frågan om barnfattigdomen rymmer i själva verket alla de brännande frågorna om sysselsättning, välfärd och skatter.

    I barnfattigdomen exploderar den stora frågan om fördelningspolitik.

    Den vill borgerligheten inte ha med att göra, medan däremot Socialdemokraterna måste ha med den att göra för att bli en vital kraft i samhällsdebatten.

    Så här kan vi i vart fall inte ha det.”

    Jättebra skrivet! 🙂

    • k skriver:

      Men nej, det är inte BARA statustävlan som ställer till det!

      Man vill, om man kan, bo i ett lugnare, mindre fattigt område, där det är lugnare i skolan. Och i dessa områden trissas priserna på bostäderna upp. Så man försöker flytta dit inte BARA för att bräcka andra, utan för att man tror att man får ett bättre utgångsläge för sig och sina barn.

      Dock, trots college- och universitetsutbildning så har fler och fler amerikaner med dylika svårare att få och behålla jobb. Se det Barbara Ehrenreich skriver i kapitlet ”Slutsatser” i boken ”Bait and Switch – the Futile Pursuit of the American Dream” i min snabböversättning från engelskan:

      ”Medelklassamerikaner, som jag själv och mina [arbets]medsökare, blev uppfostrade med den gamla tidens protestantiska förväntan att hårt arbete kommer att belönas med materiell komfort och trygghet./…/

      Och nu håller sociologer med, att det i ökande grad inte är sant [längre] för den utbildade medelklassen, den välutbildade medelklass som utgör fundamentet i vår företagsbyråkrati. Som sociolog Robert Jackall kommer fram till:

      ’Succé och misslyckande verkar ha litet att göra med ens prestationer.’”

      Elizabeth Warren säger om ”medelklassens kommande kollaps” i min fria, snabböversättning från engelskan:

      “Människor konsumerar inte mer än de gjorde för 30 år sedan påstår Warren. Men var försvinner pengarna då? Vad betalar medelinkomstfamiljen för? Jo, för huslån. Och sjukförsäkring.”

      Vidare:

      ”Den friska familjen kan ha turen att ha en arbetsgivare som betalar denna sjukförsäkring. Dessutom kan sjukförsäkringsförmånen också vara ett sätt att hålla en anställd på plats, för den kan också dras in./…/

      Den tredje utgiften är bilar. Man har gått från att vara en enbils- till en tvåbilsfamilj eftersom två arbetar idag (och två MÅSTE arbeta för att få ekonomin att alls gå ihop). Den fjärde posten är barnomsorg och skola (om man har barn).”

      Flexibiliteten i familjeekonomin har blivit mindre menar hon. Något som skett de senaste 30 åren, sen Ronald Reagans presidentskap och hans nyliberalistiska politik.

      ”Om risken att förlora sitt jobb nu vore exakt densamma för dagens 4-personers familj jämfört med den en generation tidigare; så betyder det att dagens familj lever under dubbelt så stor risk att inte kunna betala sina amorteringar.

      Risken att förlora sin inkomst har också ökat mot hur den var för en generation sedan. Den s.k. inkomstflyktigheten har ökat (dvs. att man kan förlora sin inkomst, jämfört med hur det var tidigare.

      Risken med att bli arbetslös har ökat p.g.a. nedskärningar i arbetslöshetsunderstöden). Och detta bidrar till den ökade risken att man inte ska kunna betala sina amorteringar.

      kulle någon av de två som drar in pengar till familjen råka ut för en bilolycka (nu när det finns två bilar i familjen så kanske den risken ökar) eller bli sjuk möter de ytterligare risker som familjen en generation tillbaka inte mötte. Därför att sannolikheten att de inte har sjukförsäkring idag har ökat.

      En frisk kvinna som 1971 födde ett friskt barn kunde stanna på sjukhuset i fem dagar. Idag får man stanna i 24 timmar. Hur har sjukhusens effektivitet ökat de senaste 30 åren? Jo, man skickar hem sjuka människor. Det finns en policy som man inte talar om i USA.

      ‘Send them home quicker and sicker’.

      Man sparar pengar genom att låta familjen stå för omvårdnaden (det är en viktig effektivisering i sjukvården, den primära?). En nyopererad får tas om hand av familjen, för han eller hon skickas hem fortare än någonsin förr. Och detta får man göra samtidigt som man arbetar (sätter än större press och stress på familjen).

      Konsekvenserna av detta?

      Om ett barn blir sjukt då? För en generation så fanns det en hemma som kunde stå för den omsorgen. I somliga jobb i USA så kan ens arbetsgivare stå för kostnader (fast det ska man inte ta för givet och förmodligen gäller det de bättre betalda. Bland annat min pojkväns kvinnliga tandläkare som har privatpraktik, jobbar deltid för att kunna vara hemma med barnen, det har hon råd med).

      Människor har sjukförsäkring och tror att de är ordentligt försäkrade ända till de blir sjuka säger Warren vidare. Först när de blir sjuka visar det sig att försäkringen inte täcker ditten och datten. Något som lägger ytterligare en börda på familjens ekonomi, en börda som inte fanns för en generation sedan.

      Att ha barn innebär en särskild, ytterligare risk. Hushåll utan barn klarar sig bättre.

      Och hur blir det då för en ensam mamma och två barn? undrar Warren. Eller en ensam pappa och två barn?

      Föräldrar gör allt de kan, om de kan, för att bo i områden där de har bra, högpresterande skolor och då får de också betala betydligt mer för sitt boende.

      Vad har hänt med skyddsnäten för dessa medianfamiljer?

      För det första vad gäller det personliga skyddsnätet så har dessa familjer minskat sparande, större skulder, fler utan sjukförsäkring (som ändå inte verkar täcka allt).

      [De rika sparar sina pengar istället].

      För en generation sedan var den typiskt oförsäkrade en 23-årig man utan barn.

      Idag är det en 35-årig gift person med två barn som är den största gruppen utan sjukförsäkring.

      Avsaknad av sjukförsäkring ökar i medelklassen.

      När det gäller de allmänna skyddsnäten så har vi samma mönster som när det gäller de personliga fortsätter hon. Som t.ex. vad gäller arbetslöshetsunderstöd, samma gäller den skolundervisning som ges till barn så att de ska kunna ta sig in i medelklassen. 1970 tog denna 12 år, dvs. till efter high school (vårt gymnasium). Nu måste man ha ett collegediplom, vilket betyder ytterligare 4 år på college. Och till det kmmer 2 år i förskola. Inalles 18 år (!!!??). Och det säger sig själv att detta kostar enorma summor för familjen. Primary och secondary school (vår grundskola) är fortfarande allmänna, men man väljer att sätta barnen i de bättre (bästa), om man kan (har de resurserna ekonomiskt) och det påverkar boendet (som ofta då blir dyrare därför att priserna trissas upp i dessa områden).

      För en generation sedan fick man dessa 12 år gratis, bara man kom till skolan (och det får man idag också?). Men idag får du betala för ett collegediplom själv (det var subventionerat förr?).

      I Chicago fick föräldrarna i början av 2000-talet betala MER för två år på förskola för en treåring än vad det kostade att studera vid universitetet i Illinois.

      De hushåll som går bankrutt 2001 toppas av 7,4 par av 1000 par, 6,3 ensamstående män av 1000, 7,2 ensamstående kvinnor av 1000 ensamstående kvinnor. Alla utan barn märk väl.

      Bland gifta par med barn är siffran 15 familjer av 1000. Och ännu högre land ensamstående med barn.

      Familjer med barn lever följaktligen under stor finansiell stress i USA idag, säger Warren.

      90 % av dem som går bankrutt gör det p.g.a. en av följande tre orsaker: arbetslöshet, medicinska problem i familjen eller skilsmässor. Hälften av familjerna p.g.a. åtminstone två av dessa saker. Och 12 % (?) p.g.a. tre av dessa tre saker.

      Fler barn lever i familjer som går bankrutt än i skilsmässofamiljer i USA idag säger Warren. Fler barn upplever att familjen går bankrutt än de barn som upplever en skilsmässa. Och Warren undrar hur många i auditoriet som lyssnar på henne som inte haft någon i närheten som skilt sig de senaste 6-7 åren eller om barn vars föräldrar har skilt sig. Det betyder att de statistiskt sett känner fler som gått bankrutt än de känner barn i familjer med skilsmässa. Så då är det bara att se sig omkring och uppskatta hur pass vanligt detta fenomen är.

      Varför märks inte detta? undrar hon.

      Jo, man kan inte dölja en skilsmässa på samma sätt som man kan dölja att man gått bankrutt. Att gå bankrutt är ett enormt stigma menar hon. Av skam tiger man.

      85 % procent av de bankrutta döljer sin prekära situation för sina föräldrar, syskon, de bästa vännerna och i några fall till och med för sina egna barn. Man hittar på andra förklaringar: att man skulle flytta p.g.a. jobbet, flytta in i någons hus för att dennes mamma inte är frisk osv.

      ‘Men de fattiga då?’

      undrar hon slutligen.

      ‘Jag har gått på om medelklassen…’

      Men om medelklassen inte kan dra upp de fattiga, utan själva riskerar att hamna i fattigdom, vad händer då?

      Det finns ingen plats dit de fattiga kan gå och inte mycket hjälp att vänta från medelklassen heller!!! Den hjälpen kommer att krympa än mer. Det är den bistra sanningen.

      ‘Jag är rädd att vi rör oss från ett 3-klassamhälle (ett 3-delat samhälle; rika, en stor medelklass och arbetar/underklass) till ett 2-klassamhälle.

      USA har bestått av några riktigt fattiga och några riktigt rika och så en stor, stor medelklass. Och amerikanerna har identifierat sig med denna sin stora medelklass. Men denna medelklass är på väg att försvinna?

      Vad kommer allt detta att innebära (att polariseringen ökar?) Detta borde pratas om, något vi inte gjort än!‘ menar hon.

      [Även fast den bankrutta familjen har dragit ner på allt innan den knäcktes, så räcker inte detta! 

      Andra konsumtionsartiklar (som elektroniska prylar, kläder, hygienartiklar, kosmetika osv.) är idag så billiga och går också att få tag på i supermarkets (genom import från låglöneländer), så där finns heller inte mycket att spara heller och drar mindre av hushållskassan idag mot för en generation sedan om jag förstod Warren rätt.

      Så problemen beror egentligen inte på överkonsumtion, vilket vi vill tro och media vill få oss att tro (en myt Warren sticker hål på) – eller borde inte bero på denna!

      Det som kostar, och kostar multum, är boendet, sjukförsäkringen, bilinnehav och barnens studier.

      Med försämrade allmänna skyddsnät så är familjen oerhört sårbar ekonomiskt och flexibiliteten i ekonomin betydligt mindre mot hur den var en generation bort. Återigen; konsumtionsvaror är så billiga idag (genom import och stormarknader) och när man sparat på detta kanske så gott som helt och totalt så har man fortfarande enorma kostnader, som dessutom skjutit i höjden (kostnader som var betydligt lägre en generation bort), för boende, 2 bilar (för 2 familjeförsörjare i det nästan totalt bilberoende USA), sjukförsäkring och barnens studier. Som man inte klarar.

      Förlorar ena inkomsttagaren då sin inkomst genom arbetslöshet eller sjukdom, då står familjen där på pottkanten och den ekonomiska ruinen står för dörren.Skulle båda förlora jobbet eller bli sjuka, då blir det ännu värre.

      Ensamstående föräldrar har det ÄNNU tuffare.”

      Det som sker i samhället borde VERKLIGEN ligga i barnfamiljernas intresse. Där ytterligare försämringar i de gemensamma skyddsnäten troligen måste genomföras för att finansiera jobbskatteavdragen för oss som jobbar.

      De som inte har barn klarar sig LITET bättre. För de är litet mer flexibla bland annat i sitt val av boende.

      Det är kanske först nästa generation som kommer att få uppleva de fulla effekterna av det systemskifte som alliansregeringen nu i full fart har satt igång sedan fyra år tillbaka, utan att bli värst ifrågasatta, framförallt inte av media; tidningar och TV (inklusive SVT)].

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: