Mer om bostadsbubblor, ojämlikhet, nyliberalism, ekonomiska kriser – men det är jämlikhet som skapar tillväxt…

11 mars, 2012 § 3 kommentarer


Michael Kumhof svarar på hur ojämlikheter påverkar kriser.

Och ett inkluderande (istället för exkluderande) samhälle är ett tryggare samhälle.

 Kjell Rautio skriver i ”Rofferiet ökar i borgarnas Sverige”:

”‘Rika fifflar, fuskar och ljuger mer än fattiga. Den som har pengar är till exempel mer benägen att vara hänsynslös bakom ratten. Och att stjäla godis från barn.’

Detta skriver tunnelbanetidningen Metro (29/2) och refererar ny forskning som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the national Academy of Sciences.

Just nu växer detta forskningsfält mycket snabbt.

En svensk forskare som lyft fram detta är företagsekonomen Tomas Brytting. Han anser att ‘samma egenskaper som gör dig till en framgångsrik chef kännetecknar en skicklig bedragare./…/

Vi rekryterar den kompetens som är nödvändig och sedan litar vi på att cheferna är lojala mot arbetsgivaren. Men 60 procent av bedragarna finns i högsta ledningen eller styrelsen.

Det upptäckte revisionsbyrån KPMG i en global studie. Att det är så pass vanligt antyder att problemet är strukturellt.'”

Rautio refererar till LO-rapporten ”Makteliten kommer tillbaka.” Läs den!

Rautio vidare:

”Sverige är idag ett av de OECD-länder där ojämlikheten vuxit allra mest under 2000-talet. Efter att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tog över har inkomstklyftorna vidgats mycket snabbt, dessutom som en direkt följd av en medveten politik.

I dessa herrars idévärld ger ökade klyftor ökade motiv för de fattiga att jobba mer och öka sina inkomster. Men resultatet av deras politik har blivit det rakt motsatta.

När man studerar SCB-statistiken blir bilden mycket tydlig. Allt fler låses fast i vanmakt och fattigdom och får det allt svårare att ta sig ur denna situation.

Sedan 2006, när Reinfeldt och Borg tog över, har exempelvis långtidsarbetslösheten ökat med 143 procent enligt Arbetsförmedlingens senaste siffror. Detta är fullständigt förödande ur ett långsiktigt tillväxtperspektiv.”

Och han refererar vidare till en IMF-rapport av forskarna Michael Kumhof och Romain Rancière.

Se t.ex. ”Income Inequality and Current Account Imbalances” eller ungefär ”inkomstojämlikhet och nuvarande obalanser i räkenskaperna”. Där kan man i inledningen läsa bland annat:

”This paper studies the contributions of increases in domestic income inequality and financial liberalization to changes in current accounts.

Empirical evidence shows that both factors deteriorate current account balances in advanced economies.”

Kumhof och Rancière har visat att

”… den växande inkomstojämlikheten och löntagarnas försvagade maktställning [är det] som [är] den främsta strukturella orsaken till finanskrisen 2008.”

Rautio avslutar:

Amerikanska löntagare lockades då av giriga och kreativa banker och finansaktörer att låna sig till en bostads- och konsumtionsnivå som deras inkomster i längden inte klarade av att upprätthålla.”

Precis! Ja, det var det där med bostadsbubblor, lyxfeber och vi måste lyssna på nyliberalerna.

”När ‘lånebubblan’ till slut sprack blev många amerikaner fullständigt utblottande.

Ska vi i framtiden undvika att drabbas av ständiga finanskriser handlar det, enligt Kumhof och Rancière, framför allt om att minska inkomstklyftorna och stärka löntagarnas makt och köpkraft.

Att inkomstklyftorna och ojämlikheten nu ökar så snabbt i vårt land är alltså inte bara omoraliskt det är också irrationellt och riskabelt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.”

I magasin Tiden kunde man i början av januari i år läsa ”Ökande klyftor göder krisen”, artikel skriven av Marika Lindgren Åsbrink. Läs hennes artikel! Den är jätteintressant! Och väldigt viktig!

I sin artikel refererar hon i sin tur till Zygmunt Bauman i ”Plundring istället för shopping”:

”Upploppen i England drivs av människor som hamnat utanför konsumtionssamhället. Zygmunt Bauman skriver om hur social ojämlikhet skapar ett minfält, där man aldrig vet vad som ska utlösa explosionen.

 Det här är inte de hungrigas upplopp. Det är de defekta och diskvalificerade konsumenternas upplopp./…/

Alla varianter av social ojämlikhet uppstår ur uppdelningen mellan de som har och de som inte har, som Miguel Cervantes de Saavedra påpekade redan för ett halvt årtusende sedan.

Men i olika tider innebär innehavet eller avsaknaden av olika föremål det mest önskvärda respektive det mest avskydda tillståndet.

För 200 år sedan i Europa, för några decennier sedan i många avlägsna länder, och än i denna dag på platser med klankrig och diktatorer, är bröd eller ris den främsta orsaken till konflikter mellan de som har och de som inte har.

Tack och lov är detta inte längre aktuellt hos oss, tack vare vetenskap, teknologi och vissa förnuftiga politiska lösningar.

Men det betyder inte att den gamla uppdelningen är död och begraven.

Tvärtom …

Föremålen för vår åtrå, vars avsaknad vi så djupt avskyr, är nuförtiden många och varierade, och deras antal, liksom frestelsen att äga dem, blir större för var dag som går.

Och så ökar vreden, förödmjukelsen, illviljan och missnöjet som väcks av att man inte äger dem – liksom begäret att förstöra det man inte har tillgång till. Att plundra butiker och tända eld på dem uppkommer ur samma impuls och tillfredsställer samma längtan.

Vi är alla konsumenter nu, först och främst konsumenter, vi har rätt att konsumera och vi är förpliktigade att konsumera.”

Är vi verkligen det egentligen? Men det är inte lätt att sätta sig upp emot detta?

”Då George W Bush dagen efter elfte september-attacken manade amerikanerna att återhämta sig från traumat och återgå till det normala, hittade han inga bättre ord än ‘fortsätt shoppa’.

Nivån på våra shoppingaktiviteter och den lätthet med vilken vi gör oss av med ett föremål för att ersätta det med en ‘ny och förbättrad’ version är det huvudsakliga måttet på vår sociala ställning och vårt poängsaldo i tävlingen om livsframgång.

I butikerna söker vi lösningen på alla problem som vi stöter på på väg från besvär till tillfredsställelse.

Från vaggan till graven är vi tränade och drillade att behandla butiker som apotek fyllda med mediciner som kan bota eller åtminstone lindra alla livets och vårt gemensamma livs sjukdomar och plågor.

Butiker och shopping erhåller på så vis en fullt och sant eskatologisk dimension.”

Se om Raghu Rajan och ”Fault Lines” samt ”Unequal=Indebted” eller ”Ojämlik=skuldsatt” och ”Inequality, Leverage and Crises” eller ”Ojämlikhet, hävstångsverkan [???] och kriser.”

Har ”Thatcher vunnit Europa – ideologin har blivit norm”?  undrar Olle Svenning.

Och Bengt Göransson skriver om ”Irland: medicinen som tar död på ‘patienten'”.

Jag kommer att uppdatera denna postning med kommentarer.

Annonser

§ 3 svar till Mer om bostadsbubblor, ojämlikhet, nyliberalism, ekonomiska kriser – men det är jämlikhet som skapar tillväxt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Mer om bostadsbubblor, ojämlikhet, nyliberalism, ekonomiska kriser – men det är jämlikhet som skapar tillväxt…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: