Om A-kassa och att ”det ska löna sig att arbeta,” samt om att sitta på höga hästar…

13 februari, 2012 § 4 kommentarer

Klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara.

Se ledaren ”Benny slåss mot makten.”

Litet högt tänkande.

Av någon anledning kom jag att prata om detta med att det inte är kul att vara arbetslös på jobbet apropå utspelet om att jobba till vi är 75 år.

Jag hävdade att jag tror att ingen vill vara arbetslös, men hur många kan och vill job ba till de är 75 år? Och vilka kommer att ha råd att sluta tidigare? Kommer det att vara de grupper som bäst skulle orka jobba längre som har råd att sluta tidigare?

Och ja, redan nu existerar ju Veterankraft och Pensionärspolen och kanske andra liknande bemanningsföretag. Så helt okänt eller ickeexisterande är ju detta med att jobba efter pensioneringen inte, kanske också ganska länge (men i den omfattning man vill).

Min chef (som jag inte tror är jättehögt betald) sa under denna diskussion att hon har folk i sin närhet som hellre lever på A-kassa än att jobba för de tjänar mer på att vara arbetslösa och hon tyckte att det måste löna sig att jobba.

Tack och lov har jag aldrig varit arbetslös hittills, men jag tror ju inte att det hade lönat sig att vara arbetslös framför att jobba, såvida jag inte var tvungen att ta ett MYCKET lägre betalt jobb än jag har nu. Och jag har en ”rejäl yrkesutbildning.”

Denna diskussion fick mig att börja fundera.

Kan det finnas tendenser hos arbetslösa att försköna sin tillvaro? Göra den bättre än den är? De vill se bättre ut i andras ögon än de känner sig? Och avundas (med viss rätt!) dem som inte har jobb? En psykologisk försvarsmekanism. För jag undrar hur många arbetslösa som verkligen har det bättre (ekonomiskt) som arbetslösa än om de arbetade?

Skulle man kanske också kunna förbättra arbetslivet, så att människor vill stanna där? Finnas där?

Och hur många är det som slutar i förtid eller byter ner sig i jobb, till ett jobb med lägre betalt, för att slippa en dålig arbetsplats – om de kan? Kan det möjligen vara de som är den allra bästa arbetskraften som gör detta, om de kan? Något de nordamerikanska forskarna på utmattning Christina Maslach och Michael P. Leiter spekulerar i i en gemensam bok och i sin forskning. Arbetsplatser tenderar att dräneras på sitt bästa folk, för antingen går de i väggen eller så söker de sig bort – om de bara kan.

En kollega lämnade rummet under denna diskussion, hon ville bara inte fortsätta argumentera.

Vadå tillit till människor? Vadå sprida misstro mot människor från höjdarhåll? Varför gör de detta? Medvetet och kanske omedvetet? Speglar de andra i sig själva?

Vi har spelats ut (och låtit oss spelas ut) mot varandra med söndra-och-härska-metoden och de som ägnar sig åt detta är inte de ”friskaste” ledarna, om man ska låna John Cleeses och hans terapeuts terminologi. Jag tror de har rätt där. Om Robin Skynner se här.

Att ha sådana ledare skapar inget bra eller friskt samhälle heller.

Eliterna (i Sverige och Europa) skor sig och seglar långt över alla oss vanliga människor.

Jag skulle vilja påstå att medelklassen är lurad. Den kommer också att förlora på den politik som förs (inte bara all dem längst ner i botten), även ekonomiskt och det finns inget ofrånkomligt hos detta. Vilket det finns debattörer som påstår, men de hörs knappt alls därför att det de säger inte stämmer med det media vill förmedla. Av förmodligen idag ganska välbetalda journalister, som bara är rädda om sitt eget hus, sina RUT-avdrag osv.

Det skulle verkligen behövas en gräsrotsrörelse. En rörelse underifrån.

Även mina medelklassvänner och (välutbildade) medelklassläktingar resonerar i dessa banor.

Jag blir helt matt och förskräckt och rädd.

Och jag blev oerhört illa berörd av att se Mats Knutsson intervjua Stefan Lövfen i Agenda igår. Min starka, spontana reaktion blev att han är jätterädd för att bli av med sitt RUT-avdrag och alla sina andra avdrag och förmåner!

Och jag var visst inte ensam om att reagera på honom, där han satt styjlad i oklanderlig kostym och på höga hästar och, skulle jag vilja påstå, såg ner på Löfven. Vad är så fantastiskt mycket bättre med (träiga) Knutsson än Löfven?

Kostnaderna för eventuellt överutnyttjande av A-kassan, hur stora är de – egentligen? Och hur stora i förhållande till annat misshushållande av vår nuvarande regering?

Men det finns de som står på de ”svagas” sida.

Och jo, (s) måste också skärpa sig!

Annonser

§ 4 svar till Om A-kassa och att ”det ska löna sig att arbeta,” samt om att sitta på höga hästar…

  • balia skriver:

    Vill först säga att jag verkligen gillar din blogg. Jag saknar ofta det psykologiska perspektivet i politiken.
    Du skriver att kan det vara så att den arbetslösa förskönar sin tillvaro. Det tror jag också. Vår självkänsla är det mest sårbara och viktiga för oss. Därför gör vi oss bättre än vad vi är, socialt. Därför döljer vi våra tillkortakommanden. Vi döljer vårt lidande ända från barnsben.Vi vill inte att det ska synas. Vi undanhåller sånt som ses ner på, som föraktas. Vi vill inte förödmjukas eller ses ner på. Därför är stigmatisering så förödande. Vi månar om vår självkänsla, vårt känsla av värde. Därför bygger vi fasader av att ha och vara bättre än vad vi är. Varför skulle inte en arbetslös göra detsamma? Varför ska de arbetslösa och sjuka gå och skämmas bara? Det är klart att det är lätt att man därför ”låtsas” utåt att allt är bra. Kanske till och med skryter om att ”utnyttja systemet”, fast du innerst inne är förtvivlad och känner dig utlämnad och beroende av det och skäms och känner dig misslyckad.

    • k skriver:

      Bra skrivet! Jo, det kan mycket vara så att man skryter om hur mycket bättre man har det nu.

      För de flesta tror jag inte arbetlöshet är särskilt kul! På flera olika sätt. Det är nog ganska få som vill gå sysslolösa.

      Jag har en vän på Irland som var sjökapten på färjor till Frankrike. Bolaget drog ner, slimmade verksamheten (innan Irlands ekonomi blev som den är nu) och han fick förtida pension i ca 56-58-års åldern. Förmodligen hyfsad pension. Men redan efter något år började det bli träligt att gå hemma, så han är nu fotmassör privat på timmar eller deltid.

      Nu tänker jag vidare, högt…

      Sedan finns det nog de i fysiskt och psykiskt tunga yrken som behöver få lämna arbetslivet i övre medelålder.

      Det är något snett här idag? De som skulle behöva bli befriade från jobbet (genom t.ex. pension) p.g.a. ett slitigt yrke/arbete har inte råd med det, medan andra…

      Var är den där ”valfriheten”?

      Och om människor inte vill jobba, vad beror det på? Är det något man skulle kunna ta itu med?

      Och så alla unga som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och kanske t.o.m. riskerar att aldrig komma in.

      Lösningen är inte lägre löner för dem.

      Fast med betydligt lägre löner än äldre arbetstagare kan det innebära att arbetsgivare försöker göra sig av med den dyrare äldre (och mer erfarna arbetskraften).

      Tydligen är det något som sker alltmer i USA: välutbildade i medelklassen som nått en bit upp på stegen kan plötsligt stå utan jobb. För de kostar för mycket för företaget. Se Barbara Ehrenreich i ”Bait and Switch”.

      Men tydligen blev det under förra stålbadet här i Sverige så när man gjorde sig av med de äldre (de fick avgångsvederlag o.d.) för att spara, vilket innebar att de yngre stod där och inte visste hur de skulle göra. Så man fick hyra in de äldre som konsulter, till en större kostnad än om man hade behållit de äldre som man gjort sig av med. Rätt åt dem!

      Kanske behövs alla!?

      Och höjdarna, politikerna, de som bestämmer om dessa åtgärder, de klarar sig! de drabbas inte av det de bestämmer för andra.

  • k skriver:

    Jo, det har funnits och fortsätter finnas krafter som medvetet (ja, det skulle jag vilja påstå) vill få oss att misstro varandra!? Och vi har varit ett land med stor tillit. Vi håller på att bli det allt mindre? Ju mer vi misstror varandra desto mindre solidariska blir vi med andra, vissa kanske med samhället osv.

    Detta är en högst medveten strategi sen en lång tid från tankesmedjor och lobbygrupper till höger (inspirerade av högerlobbygrupper i USA?); att sakta demontera tron och därmed stödet för solidaritet och det goda samhället?

    Och det är som sagt så här de verkar resonera i USA också, trots deras (påstått) lägre skatter och sämre socialförsäkringar:

    ”Människor utnyttjar systemen bara!”

    Men det verkar ju inte vara bättre med privata försäkringar HELLER! Så vad göra? Vilket system ska vi ha? Vilket gör minst skada för minst antal människor?
    Se Equality Trust om ”tillit och samhällsliv” i min snabböversättning från engelskan:

    ”Kvaliteten i sociala relationer är sämre i mindre jämlika samhällen. Bevis rörande ojämlikhet i relation till tillit, samhällsliv och våld berättar alla samma historia. Ojämlikhet delar upp människor genom att öka den sociala distansen mellan oss och vidga olikheter i levnadsstandard och livsstilar. Genom att öka boendesegregationen mellan rik och fattig, så ökar det också den fysiska distansen. 

    Regeringar och skapare av politik är i ökande grad intresserade av ‘socialt kapital’ eller socialt sammanhang, tillit och engagemang i samhällsliv. Alla vet att dessa saker är viktiga delar av livskvalitet och gör skillnad på hur samhället känns att leva i, men det har funnits litet erkännande/igenkännande att större jämlikhet är en viktig förutsättning för att stärka samhällslivet. 

    Människor litar mer på varandra i de Skandinaviska länderna [fortfarande!!!] och i Nederländerna; bara i de rika marknadsekonomierna finns det en åtminstone fem gånger så stor skillnad i nivåerna på tillit och forskare har upprepat visat att nivåerna av tillit är kopplade till låga nivåer av ojämlikhet, både internationellt och bland de 50 staterna i USA och att tillit är kopplad till hälsa och välmående.”

    Den utveckling vi ser i Sverige är INTE ett friskhetstecken för landet Sverige eller de mest tongivande här!

    Bra skrivet!

    Greiders ledare kan läsas här.

    Ja, socialdemokratin är alltför flat och ”medgörlig”! Jag ombads att bidra till dess kampfond, men jag vet inte om jag vill stötta saker som de Greider beskriver ovan eller annat jag sett och hört. Undrar om jag ska gå med i (V)? Stötta dem istället…

    Och så här känner jag trots att min bakgrund är medelklass (där ALLA familjemedlemmar i en stor familj är ganska rejält välutbildad, inom vitt skilda områden) och vi kommer inte heller från den allra lägsta medelklassen!

  • k skriver:

    Lena Sommestad i ”Ska den som är bäst på att välja få bästa skolan och vården?”:

    I gårdagens Aftonbladet gav Mikael Damberg och Lena Hallengren sin syn på framtidens välfärdsmarknader.

    De vill ha kvar privata alternativ men med förbättrad insyn. Därför föreslår de en offentlighetsprincip för välfärdsbolagen, liksom meddelarfrihet för de anställda.

    Jag delar uppfattningen att bättre insyn krävs i välfärdsbolagen. Det vore utmärkt om vi hade både offentlighetsprincip och meddelarfrihet. Men jag delar inte uppfattningen att en ökad insyn är en tillräcklig åtgärd för att lösa de problem som skapas på de konkurrensutsatta välfärdsmarknaderna./…/

    Min fråga är: ska kvaliteten på välfärdstjänsterna avgöras av den enskildes förmåga att kontrollera verksamheterna och deras kvalitet? Är det verkligen den som är bäst på att välja som ska få den bästa skolan och vården?

    Min uppfattning är att medborgare i Sverige ska erbjudas utbildning, vård och omsorg som är likvärdig och av god kvalitet, oavsett vilka resurser och vilken kompetens som den enskilde medborgaren besitter. Välfärden är en social rättighet, inte en tjänst vars kvalitet ska bero på hur duktig och välinformerad du är som kund på välfärdsmarknaden.”

    Jättebra skrivet!!!

    Och Henrik Berggren skriver i ”Löfven bör lära av moderaterna”:

    ”Jag antar att Stefan Löfven får många råd dessa dagar. Här kommer ett till: Socialdemokratin bör profilera sig som partiet som står för en högkvalitativ offentlig sektor som alla medborgare har lika tillgång till./…/

    … regeringen har en akilleshäl och den börjar bli ganska svullen. Det handlar inte om omfattningen på välfärden, utan på dess styrsystem. Efter drygt två decennier börjar problemen med marknadsmodeller inom den offentliga sektorn bli plågsamt tydliga. Vi ser det inom skolan, den högre utbildningen, kulturpolitiken, äldreomsorgen, allmänna kommunikationer och en rad andra områden.

    Vid valurnorna har svenska folket gång på gång avvisat skattesänkningar och tillbakarullande av välfärdssystemen. Men många av de reformer av statlig förvaltning som införts sedan 1980-talets slut har skapat stora svårigheter med att upprätthålla kvaliteten och jämlik tillgång till offentliga tjänster: målstyrning, new public management, decentralisering, outsourcing, privatisering och utvärderingsraseri.

    En del av reformerna var påverkade av nyliberala ekonomiska teorier. Men där fanns också vällovliga ambitioner att ge medborgarna mer inflytande och ökad kvalitet. Inom delar av socialdemokratin talade man om ‘egenmakt’ och drömde om kooperativ och folkrörelser. Jag tror knappast att jag var ensam om att hoppas att friskolor efter dansk modell skulle kunna innebära en pedagogisk förnyelse; det betyder inte att jag ville att Kunskapsskolan skulle bli en motsvarighet till McDonald’s på en internationell skolmarknad.

    Regeringen inser att den har problem. Men man saknar lösningar. Folkpartiet får inget gehör för sitt krav på att återförstatliga skolan. Caremaskandalen har bara resulterat i löften om mer kontroll och utvärderingar. Men det är att hälla bensin på brasan; övertron på att styra verksamheter genom extern granskning är i själva verket en del av problemet.

    Eftersom Socialdemokraterna var delaktiga har de nu svårt att tala klarspråk om frågor som vinst inom skolan och vården. Det är ju på sätt och vis hedervärt med konsekvens.

    Men det vore bättre om de deklarerade att de skulle ta bort vinst- och destruktiva utvärderingssystem inom välfärden. Jag tror inte väljarna väntar sig att det ska ske över en natt; de vet att reformister arbetar långsamt men effektivt. Men det behövs en riktning.”

    Också bra skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om A-kassa och att ”det ska löna sig att arbeta,” samt om att sitta på höga hästar…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: