Mer om privatisering och kultur – var finns det kritiska samtalet? Finns det någon betydande opposition i dagens samhälle?

4 februari, 2012 § 2 kommentarer

”En riktig sosse – Jonas Gardell om Juholt, bråken och socialdemokraternas framtid”:

”I dag möter vi Jonas Gardell och pratar privatisering och kultur.

Jonas Gardell är den tvivlande socialdemokraten som är livrädd för att Sverige ska gå sönder./…/

Jonas Gardell är orolig för Sverige. Han börjar med att backa till 1970-talet. Då växte han upp med en ‘vi-känsla’. Han kunde höra på nyheterna att LKAB eller LM Ericsson tagit hem en order och stolt tänka:

– Heja oss!

I dag har Sverige förändrats. Fabriker har flyttats ut. Elbolag och apotek har avreglerats och skolor och sjukhus privatiserats.

Skatten har sänkts, medan sjuka och arbetslösa har fått det sämre. Lägger man ihop förändringarna blir de enorma, anser Gardell.

– Det finns en gräns för hur långt det kan gå innan överenskommelsen, att samhället är vi alla, upphör att gälla.

– Nu måste vi fråga oss: ville vi ha kissblöjor och äldre som dör av svält? Cancersjuka som förnedras av det samhälle de i hela sitt liv betalat skatt till? Vill vi det? Vi är skyldiga att svara.

Under hösten har skandalerna i den privata äldrevården avlöst varandra. Här borde Socialdemokraterna ha sin chans, kunde man tro.

Men det vill sig inte.

Är det för att Socialdemokraterna själva ligger bakom av en del av utförsäljningarna? Att frågan splittrar partiet?

– Juholt försökte nog, men ingen lyssnade längre på honom, han stod ju hela tiden i vägen för sig själv./…/

Jonas Gardell har inga snabba svar på hur de ska återerövras. Men i ett land där statsministern hyllar Eric Saade och där ‘experimentteater’ enligt Gardell är ett skällsord bland politiker, tror han på kulturen och ett rikt utbud.

– Det talas om mångfald och valfrihet, men våra städer liknar allt mer varandra, gallerior med extremt likformat utbud tar över.

SF är enda filmdistributören och att välja mellan H&M och H&M och H&M blir rätt torftigt i längden. Var det verkligen det vi menade med mångfald?/…/

Men jag tror det blir Miljöpartiet som tar den storstadsmedelklass som lutar åt vänster.

Socialdemokrater borde våga bråka öppet, enligt Gardell. Sluta att lycksaligt applådera nya ledare på kongressen.

– Alla vet att det inte är sant, det skickar bara obehagliga Sovjet-vibbar.

Jonas Gardell har alltid skildrat de utsatta och marginaliserade. Hur ser han på att partiledningen domineras av medelålders män?

– Kanske är Löfven ett genidrag. Han kan på allvar utmana Reinfeldt i trovärdighet om jobben. Han borde kunna mobilisera de som gått till V och SD. Och han hade i alla fall förstånd att åtminstone nämna feminism och sexuell läggning i sitt jungfrutal, till skillnad från Juholt. Vi får ge honom en chans.”

Göran Greider skriver så bra i ledaren ”Klassafari från solsidan till Malmö”:

”Sverige fläks upp. I ena änden – riskkapitalister på fina gatuadresser i Saltsjöbaden. I den andra: gängstrider i Malmö. Och ytterst hänger det där ihop.

De högsta inkomstskikten i Sverige är i ganska snabb takt på väg att kapa sina band till övriga befolkningen. Det har blivit möjligt genom en rad kraftiga skattesänkningar och inte minst genom en mer överklassvänlig kultur- och samhällsdebatt under det senaste årtiondet.

De odrägliga överklassungdomar som nyligen blev synliga i TV-rutan när TV-kamerorna följde med på en klassafari i buss betraktar jag som motsvarigheterna till de gängmedlemmar som återfinns i många eftersatta förorter i Sverige.

Kriminella på botten av samhällsstegen tar lagen i egna händer. Det behöver inte de som är överst i samhället – de är med och formar lagarna, exempelvis skattelagarna. Allra underst och allra överst i samhället härskar statusjakten, som just är en funktion av ökande ojämlikhet.

Så skulle man kunna spetsa till analysen av det som ägt rum i Malmö under en längre tid; brottslighet, skjutningar, mord, en vanmäktig polismakt. Okej – det är viktigt att skynda på med skärpa vapenlagar och det är ännu viktigare att satsa på olika former av socialt förebyggande åtgärder i utsatta områden.

Men frågan är större än så. Och det måste oavbrutet påpekas av de radikala, progressiva rösterna – för sker inte det kommer våldsvågen i Malmö ofelbart att späda på de enklaste tolkningarna av problemen, nämligen att det handlar om invandringen. Men det gör det inte.

Problemen är sociala. De handlar om klassproblem och om ett samhälle som nu klyvs i dom däruppe och dom längst därnere: Spegelbilder av varandra.

Runtom i Europa onödiggörs nu människor i stor skala i spåren av finans- och eurokris. En ny generation står där med dörrarna stängda till arbetsmarknaden.

Samtidigt frigör sig välmående eliter och skaffar sig nya rikedomar och vad de då meddelar resten av samhället är: ta vad du vill ha.”

Se också ledaren ”Häpnadsväckande svat och fegt av socialdemokraterna!”:

”Rättså förväntansfull slog jag mig ner framför TV-apparaten i fredags morse för att följa riksdagsdebatten om riskkapital i vården.

Knappast någon enskild fråga har upprört gemene man så mycket det senaste halvåret efter att vanvården på Carema uppdagats och efter att skolsektorns förvandling till en bransch, vilken som helst, allt klarare blivit synlig (droppen var väl när ett skolcertifikat utbjöds på Blocket).

Det var socialdemokraterna som begärt riksdagsdebatten./…/

Vänsterpartiets Ulla Andersson var den som levererade den hårdaste och mest effektiva kritiken. Hon gjorde det bra.

Vänsterpartiet står för den rimliga linjen i dessa frågor: Förbjud aktiebolag i vården. Det tar bort huvudproblemet: att stora koncerner, med stor juristbemanning, kan plocka ut stora vinster som tillfaller ägarna och ofta förs ut ur landet.

Samtidigt kvarstår då möjligheten för stiftelser och kooperativ att bedriva verksamhet där det verkligen finns ett ideellt intresse./…/

Socialdemokratin har på ett olycksaligt sätt blivit stående mellan hötapparna i denna fråga. Så har det varit länge/…/

Man faller offer för valfrihetsretoriken, och glömmer att valfriheten aldrig är jämlik: Den med de starka nätverken omkring sig kan hitta de fina alternativen, de med svaga nätverk gör det inte./…/

Varför har egentligen riskkapitalister sökt sig till välfärdssektorn? Det grundläggande svaret på den frågan är att riskkapitalisterna sedan lång tid har fått det allt svårare att hitta riktigt lönsamma investeringsobjekt på den vanliga marknaden.

Framtida historiker kan mycket väl komma fram till slutsatsen att huvudskälet till att den offentliga sektorn under loppet av de senaste tjugo åren rullats upp och öppnats för vinstintressen faktiskt är denna: Viljan att komma åt skattebasen.

Där finns pengar, snabba pengar, att göra för föga påhittiga och innovativa entreprenörer och riskkapitalister, i en era när den vanliga varu- och tjänstemarknaden är osäker och sällan tillräckligt lönsam.

Normalavkastningen för ett företag i de traditionella sektorerna ligger på kanske sju-åtta procent. De stora vårdkoncernerna har ur välfärdssektorn däremot kunnat pressa ut ofta det dubbla.

Skattebetalarna kan liknas vid en exploaterbar resurs, ett dagbrott, som det krävs få investeringar i för att få igång lukrativa affärer.

I senaste LO-tidningen refereras en rapport från den svenske professorn i hälsovetenskap, Inge Axelsson.

Han har gått igenom en enorm mängd internationella studier om vad vinster i vården leder till och hans slutsats är: ‘Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav’ [se också ‘Vinstkrav försämrar vården, samt också debattartikeln ‘Vinstkrav försämrar och fördyrar vården’ i Läkartidningen].

Han menar att fakta tydligt talar för att vården blir sämre, dödligheten större, liggsåren fler och så vidare – samt att det är en myt att effektiviteten blir högre.

Varför kan inte socialdemokraterna bestämma sig i denna centrala fråga? Förmodligen därför att de släppt den idépolitiska analysen.

Kapitalismens egen kris har fått kapitalisterna att vända sig till de offentliga resurserna.

Jag tror att den grundinsikten är viktig att ha när dessa frågor diskuteras, men uppenbarligen saknas den i stort sett helt hos de ledande skikten inom socialdemokratin.”

Robert Sundberg påpekari ledare att ”Regeringen rår för det dåliga,” de kan inte skylla ifrån sig:

”Det är dags att ministrarna tar ansvar för sin politik och samhällsutveckling, även dålig.”

Annonser

§ 2 svar till Mer om privatisering och kultur – var finns det kritiska samtalet? Finns det någon betydande opposition i dagens samhälle?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Mer om privatisering och kultur – var finns det kritiska samtalet? Finns det någon betydande opposition i dagens samhälle?reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: