Om borgerlig kulturpolitik och borgerligt (o)intresse för socialrealism…

25 januari, 2012 § 6 kommentarer

Apropå det där att välja bort att se (vad har vi rätt att kräva av våra beslutsfattare, dvs de som har högsta makten – inte minst? Och sedan i nästa steg av oss som röstar fram dessa?), se om filmen Play och vad Ruben Östlund skriver i ”Vänd inte bort blicken”:

”Jag tror att bilden av fem svarta som rånar tre vita är provokativ, eftersom den påminner oss om en social och ekonomisk obalans. Den påminner om en historisk orättvisa som fortfarande pågår. Tidigare har jag sagt att människan inte gillar obalans, att det är den som gör oss provocerade.

Nu vill jag vara hårdare och säga att vi inte gillar att bli avslöjade med att vi deltar i en obalans.

Vi kan leva med orättvisa så länge som vi slipper konfronteras med den. Just därför tycker jag att provokationen kan vara viktig, den tvingar oss att hålla kvar blicken. ‘Play’ kretsar, bland annat, kring händelser som vi har svårt att närma oss.

Att av rädsla eller välvilja titta åt ett annat håll är ett sätt att bevara problemet.

Det är inte att ta ansvar.”

I wikipedia kan man bland annat läsa om socialrealism:

”Socialrealismen kritiserar samhällsstrukturen genom att skildra misären i samhället.”

Se om detta nummer av Filter:

”I Filter #24 kan du läsa om varför Sverige är det bästa landet att bo i när den globala ekonomin rasar samman. Vi berättar om Ingmar Bergmans alla neuroser under inspelningen av Fanny och Alexander. Den en gång så vilde författaren Carl-Johan Vallgren spelar tennis på Gotland.”



Annonser

§ 6 svar till Om borgerlig kulturpolitik och borgerligt (o)intresse för socialrealism…

  • k skriver:

    I ett mer ojämlikt samhälle får man mer våld

    Fysiskt OCH psykiskt?

    Undrar om vi kommer att få se mer av att man skyller våldsamhet, aggressivitet osv på gener? Till det kommer en motreaktion på detta igen?

    Men se Skolvärlden t.ex. om att ”Elever ska in i en allt snävare form”:

    ”Skolan skulle vinna mycket på att erkänna att folk är olika.

    Risken är uppenbar att skolan använder sig av diagnoser hos elever som förklaringsmodell vid misslyckanden. Det menar representanter från Sveriges Psykologförbund under ett seminarium i Almedalen.

    En problematisering av diagnosernas makt, var ledorden när Sveriges Psykologförbund höll seminarium under onsdagen.
    – I stället för att en lärare säger: ‘Jag har 20 elever. Tre med dyslexi och två med adhd.’, så önskar man att läraren kunde säga: ”Jag har 20 härliga barn som alla är olika och som behöver stöttning på olika sätt”, säger psykologen Ulla Winblad.

    Trenden har varit att alla elever ska in i en allt snävare form, anser debattörerna från Psykologförbundet.

    Varför önskar skolan diagnoser innan de sätter in resurser?

    Riskerar diagnosen att bli ett alibi för skolorna när eleverna inte når målen?

    Sker metodutveckling utifrån observerade svårigheter?/…/

    Psykologerna ifrågasatte också rankningar som PISA och undrade vad det egentligen leder till.

    – Vad händer i kommuner och skolor när sådana här listor presenteras. Det kan bli väldigt destruktivt för dem som jobbar på skolor som hamnar lågt på listan. Och är en lågt rankad skola alltid lika med en dålig skola?, säger Ulla Winblad.”

    Ja, se Diane Ravitch och det hon säger om testandet i USA:s skolor!

    Och för att återgå till citerad artikel:

    ”Under seminariet diskuterades även skolans målfokusering.

    – Är målen relevanta när man ska ta tillvara varje elevs unika kunskaper? Kan alla elever nå målen? Hur länge ska bördan läggas på lärarna i klassrummet eller på rektorerna? Ska man inte ifrågasätta om skolan har rätt uppdrag? Man kan fundera över om uppdraget från Skolverket verkligen är rätt formulerat. Man kan ju inte hela tiden konstatera att målen inte är uppnådda, säger Lennart Andersson.”

    Samhället tenderar att vara mer och mer moralistiskt tycker jag; se hur vi hanterar de sjukskrivna, arbetslösa m.fl. och se också fenomenet med jobbavdraget/en. Vad sänder det ut för signaler??? Hur påverkar det vår syn på andra – OCH oss själva??? Påverkar det vår människosyn? Är det inte spegel för en viss människosyn? Som bottnar i vad? Och vad för syn på samhället har vi? Får vi?

  • sl skriver:

    De borgerliga är ointresserade av kultur, de gillar underhållning, precis som proletariatet. Det beror på att de nya borgarna är sprungna ur arbetarklass och bönder. Reinfeldt gillar schlager, Löfvén gillar rock. Där rök kulturpolitiken. Det är bara kyrkan som har en kulturpolitik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om borgerlig kulturpolitik och borgerligt (o)intresse för socialrealism…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: