Slår mig så här efter en lång arbetsdag och sedan jag ventilerat med min pojkvän i USA om den klappa-på-huvudet-kommentar jag fick på blogginlägg, apropå att jag vägrar läsa vissa tidningar, se viss TV…

23 januari, 2012 § 1 kommentar

Litet högt tänkande… Ganska osorterat.

Varför skulle jag läsa och titta på något bara för att jag måste eller borde – om det inte rör mitt jobb?

Jag är ganska övertygad om att jag läser mer än väldigt många och försöker sätta mig in mer än ganska många. Som också jobbar heltid.

Men det finns säkert de som läser mer än jag, men fortfarande jag läser ganska mycket. Och skriver mycket.

Ovanpå allt annat så hinner jag inte läsa allt det jag skulle vilja läsa. Något min pojkvän kan intyga!

I USA köpte jag fem böcker, av vilka jag börjat läsa i 2-3.

Bok 1 (när jag berättade för kollega om delar av dess innehåll sa hon, argt: ”Detta skulle våra skolpolitiker idag behöva läsa (OCH vara öppna för att ta del av, apropå vad man väljer att läsa/se och inte läsa/se)!”), bok 2, bok 3, bok 4 och bok 5.

Jag fick också den jättebra serieboken ”Ja till liv” av Liv Strömquist i julklapp av en kär vän, en bok som jag ännu inte läst ut heller.

Jag köpte också denna bok och denna, när jag kom tillbaka från USA via en bokklubb jag är med i.

Jag skulle snarare behöva bara njutläsa och titta på filmer bara för njutningens skull. Ja, unna mig mer av sådant.
Och med all rätt kan jag unna mig lyxen att läsa och se det jag vill och känner för och strunta i det jag inte vill se, läsa. Vägra låta mig matas.

Jag jobbar i ett jobb som kräver sin lilla man och som också är mitt yrke, dvs. jag behöver – och vill – hålla igång mitt eget spelande, kanske mer egentligen än jag hinner.

Jag har också väldigt många intressen utöver min musik, att läsa, skriva… Och en ganska ansenlig mängd tid går åt till att hålla kontakten med min pojkvän i USA…

Så, ja, jag kan verkligen unna mig rätten att välja när jag kan! Under livet så har jag tvingats lyssna på sådant som jag inte håller med om – och dessutom inte haft så mycket ”say so” om det.

Jag skulle snarare önska jag hade mer tid för det jag brinner för, är verkligt intresserad av, känner för.

PS. Och de uppräknade böckerna är bara några av de böcker som ligger olästa i min lägenhet eller står olästa i bokhyllan… Jag skulle också vilja sitta vid flygeln mycket mer än jag gör.

§ Ett svar till Slår mig så här efter en lång arbetsdag och sedan jag ventilerat med min pojkvän i USA om den klappa-på-huvudet-kommentar jag fick på blogginlägg, apropå att jag vägrar läsa vissa tidningar, se viss TV…

  • […] Apropå det där att välja bort att se (vad har vi rätt att kräva av våra beslutsfattare, dvs de som har högsta makten – inte minst? Och sedan i nästa steg av oss som röstar fram dessa?), se om filmen Play och vad Ruben Östlund skriver i ”Vänd inte bort blicken”: ”Jag tror att bilden av fem svarta som rånar tre vita är provokativ, eftersom den påminner oss om en social och ekonomisk obalans. Den påminner om en historisk orättvisa som fortfarande pågår. Tidigare har jag sagt att människan inte gillar obalans, att det är den som gör oss provocerade. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Slår mig så här efter en lång arbetsdag och sedan jag ventilerat med min pojkvän i USA om den klappa-på-huvudet-kommentar jag fick på blogginlägg, apropå att jag vägrar läsa vissa tidningar, se viss TV…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: