Lockelsen i marknaden är idén att frihet från statlig reglering är en lösning i sig själv…

30 december, 2011 § 2 kommentarer

[Uppdaterad på kvällen med två länkningar, se slutet av postningen]

Diane Ravitch skriver på sidan 11 i sin bok ”The Death and Life of the Great American School System” i min snabböversättning från engelskan:

”Marknadsreformer appellerar till vissa av dem som är vana att ‘se som staten’ [politiker och policymakers, med olika samhälls- och människosyn till grund för sin politik?].

Det finns något tröstande/lugnande i tron att den osynliga handen hos marknaden, som Adam Smith kallade den, kommer att komma med förbättringar genom någon slags okänd kraft [ödestro].”

Barbara Ehrenreich har också pratat om den passiviserande effekten som denna tro kan åstadkomma. Det är bara att luta sig tillbaka och låta denna kraft ta hand om allt till allas vårt fromma. Jo, kanske det behövs en balans mellan denna syns två ytterligheter? Inte bara förlita sig på någon slags låt-gå-politik!

Ja, det finns något motsägelsefullt här? I vissa avseenden så misstror högern, som nu sitter i regeringsställning, människor och i andra har man en blind tro på dem?

Är det också så att vi tenderar att se upp på framförallt fadersfigurer? Alldeles särskilt när det finns anledning att misstro dem? Och kanske framförallt när de vill spela fadersfigur att luta sig mot och förlita sig på?

När människor börjar se upp så kan vissa gripas av någon slags övertro på sin förmåga. Något som kan drabba alla oss som har någon slags position över någon annan på olika nivåer.

Självklart orsakar den mest skada som har makt över en massa människor, inte minst den som sitter i makten för ett helt land.

Det är ju oerhört viktigt att den personen kan ändra sig när han/hon ser resultaten av en viss sorts politik. Ungefär som Diane Ravitch gjort och nu går ut med i böcker, artiklar, på seminarier osv.

Eller att de som röstar reagerar.

Litet högt tänkande här…

Det kan vara lätt att gripas av storhetsvansinne i större eller mindre grad om människor runt omkring okritiskt höjer till skyarna?

Något som vi ser med media i Sverige idag? Och den som har gripits av storhetsvansinne reagerar med irritation (som ett barn) när människor börjar ställa frågor, ifrågasätta.

Ravitch fortsätter:

”Inom utbildning så låter denna tro på marknadskrafterna oss vanliga dödliga ta oss ur knipan, särskilt de av oss som inte har räknat ut/förstått hur man förbättrar lågpresterande skolor eller hur man bryter genom liknöjdheten hos omotiverade tonåringar.”

Ja, denna tro på marknadskrafterna kan erbjuda en enkel lösning ur ett betydligt mer komplicerat problem! Skolan (och hela samhället) utsätts för ett gigantiskt experiment, som vi inte vet hur det ska sluta. Vadå, lyssna på ”experterna”, dvs de ute på fältet?

Och Ravitch har också pekat på vilken roll elevernas bakgrund spelar, hur stor ojämlikhet påverkar skolresultat och –motivation, samt kritiserat oerhört välbeställdas inlägg i skoldebatten. Nej, jag tror inte man kommer åt problemen med överplåstrande åtgärder eller att ägna sig åt försök att bota symptomen på något som är i obalans i samhället och som borde åtgärdas på annat sätt.

”Istället för att ta itu med hätska [vet inte hur man ska översätta ‘rancorous problems’ här, kanske ‘ibland svåra’?] problem som hur man lär ut läsning eller hur man förbättrar testande, kan man forma om ledning och struktur i skolan och koncentrera sig på incitament/stimuleringsmedel och sanktioner.

Man behöver inte veta något om barn eller utbildning.”

Nej, precis!

Skolforskaren Gerhard Arfwedson sa något i stil med, att:

”I och med kommunaliseringen av skolan så kom en massa okunniga in i skolan och alla misstag som gjorts tidigare gjordes om igen.”

Nu går man vidare med att omforma skola, vård och omsorg efter företagsidéer, driva dem med förtagsidéer och -lösningar.

”Lockelsen i marknaden är idén att frihet från statlig reglering är en lösning i sig själv.

Detta är väldigt lockande, i all synnerhet när så många till synes välplanerade skolreformer har misslyckats med att leverera det de lovat.

De nya företagsreformatörerna avslöjar sin svaga förståelse av utbildning genom att dra felaktiga/oriktiga jämförelser mellan utbildning och företagande.

De tror att de kan fixa utbildning genom att applicera företags-, organisations-, lednings-, juridiska och marknadsföringsprinciper och genom att utveckla ett gott datasamlingssystem som förser med nödvändig information för att motivera arbetskraften – rektorer, lärare och elever – med lämpliga belöningar och sanktioner.”

Som om inte lärande och kunnande i sig borde räcka väldigt långt?

Dessutom har forskning visat att det som motiverar och driver människor är mycket mer mångfacetterat än så! Men vad bryr sig ansvariga politiker om det? Vadå ”flum”? Och vadå ge dem som tröttnade ut chans senare i livet? Även jag som har en gymansieexamen skulle förmodligen idag plugga betydligt hårdare än vad jag gjorde då. Sådana som jag kanske senare vill växla spår i livet. Något jag tror hela samhället skulle kunna tjäna på: hur presterar människor som tvingas kvar i ett arbete som de utvecklats bort från kanske?

Tillägg på kvällen: två inlägg angående privatiseringar i vården, först läkaren Ingrid Eckerman i ”Följ USA: Rasera välfärdssystemen”, hon ser med oro på hur vården försämras, samt Alf Norberg om att ”Caremadebatten visar att högern är rökt.”

Annonser

§ 2 svar till Lockelsen i marknaden är idén att frihet från statlig reglering är en lösning i sig själv…

  • k skriver:

    Susanna Alakoski skriver så bra i ”Ingen är frivilligt fattig”:

    ”Samhället haft två huvudstrategier för att handskas med fattigdom. Den ena, att blunda för och försöka leva med den. Att ­intala medborgarna att den är naturbunden, en guds straffdom eller beror på egenskaper hos individen själv. Den andra vägen är att försöka åtgärda den och komma till rätta med alla de andra problem som följer i dess kölvatten.

    När den allmänna folkpensionen genomfördes 1913 omvandlades många äldre från fattighjon till folkpensionärer över natten. Filantropins intressenter motsatte (!) sig reformen. I samband med folkpensionsbeslutet förlorade filantroperna det tolkningsföreträde som man haft i sociala frågor. Jippie! ropade nog de som drabbats av filantropins nyckfullhet. Ty redan i det gamla ­fattigsamhället ville inte folk ligga till last. Fattig-skamkänslan är djupt rotad och bottnar i känslan av att den är självförvållad eftersom samhället under så lång tid kategoriserat människor i sämre och bättre, tärande, närande, värdiga, ovärdiga, frivilligt och ofrivilligt fattiga.

    Inga människor är frivilligt fattiga.

    Fattigdom är ett politiskt tillstånd.”

    http://www.aftonbladet.se/ledare/gastkronika/article14153910.ab

    Och se ETC i ”Vi är de 90 procenten”.

    http://dagens.etc.se/analys/%E2%80%9Dvi-ar-de-90-procenten%E2%80%9D

    Och läs Lars Pålsson Syll i ”Frånvaron av ekonomisk metodologi och teorihistoria – förödande för nationalekonomin”:

    ”Utrymmet för kurser i ekonomisk teorihistoria och ekonomisk metodologi har stadigt minskat på våra ekonomiutbildningar på senare tid. Detta är djupt beklagligt eftersom det är förödande på sikt för en akademisk disciplin att inte hålla kopplingen till tidigare forskningsmödor levande och att inte ställa viktiga vetenskapsteoretiska och metodologiska frågor om den egna verksamheten./…/

    Tyvärr är bilden Mirowski ger giltig även för svensk nationalekonomi. Bristen på överblick, kontextualisering, vidsyn, historiemedvetande, vetenskapsteoretisk insikt och metodologisk reflektion gör de flesta svenska nationalekonomer av idag till bösspipeskådande räknenissar, som så fort de rör sig utanför sitt eget lilla smala specialområde mest påminner om Bambi på hal is. Den typen av intellektuella förebilder ger ingen bra grogrund för att landet åter ska kunna ge upphov till giganter som Knut Wicksell, Gustav Cassel, Bertil Ohlin, Gunnar Myrdal eller Johan Åkerman. Det är snarare en grogrund för oförnuftets profeter och ängsliga efterapare som med ett språk påminnande om ett kalhygge följer det minsta matematiska motståndets lag i krampaktiga försök att ha något av relevans att säga om den verkliga värld som finns bortom de egna modellkonstruktionernas fantasivärld. Den typen av ekonomisk klokskap kan vi nog betacka oss för.”

    http://larspsyll.wordpress.com/2012/01/01/franvaron-av-ekonomisk-metodologi-och-teorihistoria-forodande-for-nationalekonomin/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Lockelsen i marknaden är idén att frihet från statlig reglering är en lösning i sig själv…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: