En riktigt obehaglig skattereform – statens ansvar överförs till godtycket…

11 december, 2011 § 11 kommentarer

[Kommer att uppdatera postningen under dagen]

I ”Skattesänkningarna är en otäck affärsidé, Reinfeldt” skriver Fredrik Virtanen:

”Ett land som inte kan ta hand om sina svaga är ett land som det är synd om

Den 1 januari 2012 sker en obehaglig skattereform. Då införs för första gången i svensk historia skatte­sänkningar på välgörenhet. Ingen stor ekonomisk fråga men ideologiskt enorm, och den ligger ruskigt rätt i tiden.

I jul är en ko till en familj i ett fattigt land den nya bakmaskinen, årets officiella julklapp är den färdiga matkassen som Stadsmissionen uppmanar att man skänker till någon som verkligen behöver den.

Vi svenskar skänker mer och mer för varje år.

Välgörenhet är ett slags konsumtion.

Man visar sin identitet ­genom vad man väljer för julvälgörenhet.

Av samma skäl är det tidens individualism.

När klyftorna växer ger välgörenhet ännu mer godtycklig makt åt dem som har mest.

Fördelningspolitiken överförs till nyckfulla lekmän.”

Så bra sagt! han slår huvudet på spiken här.

”Gåvor till fattiga länder är oproblematiskt och nödvändigt; världen är i ­olika utvecklingsfaser. Men välgörenhet till medborgare i vårt land innebär ett djupt orättvist systemfel.

Numer är det uttalad politik att överföra statens ansvar till godtycket. Från 1 januari 2012 ges 25 procents skatte­reduktion på gåvobeloppet till privatpersoner som skänker pengar till organisationer som godkänts av Skatteverket – unikt i svensk historia, förutom under extra­ordinära förhållanden vid Andra världskriget då liknande regler tillfälligt ­infördes.

Vadå? ­Låter väl bra? Mer pengar till Frälsningsarmén, ­Röda Korset, Diakonia och Svenska Kyrkan!

Ja, å ena sidan, det förtjänar de. Å andra sidan är det för­färande. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg slår ännu en spik i folkhemstankens kista.

Redan gör välgörenhetsorganisationer statens arbete.

Från varje landsände strömmar vittnen om hur socialtjänsten numer skickar fattiga till kyrkan ­eller till annan välgörenhet. ­

Inte bara utförsäkrade som ­lever i misär – även alltfler vanliga låginkomsttagarföräldrar ansöker om bidrag för att ha råd med skolutflykter, skollovsaktiviteter och glasögon, säger till ­exempel Majblommans generalsekreterare Lena Holm till Göteborgs Fria./…/

Ett land som inte kan ta hand om ­sina svaga är ett land som det är synd om. En regering som gör det till affärsidé är otäck.”

Josefin Brink skriver i ”Bra äldreomsorg en jämställdhetsfråga”:

Reaktionerna på skandalerna i äldreomsorgen får inte stanna vid akut­utryckningar. Det krävs en större debatt om vem som ska ansvara för omsorg och trygghet när vi blir gamla /…/

Om de minskade resurserna berott på minskade behov av omsorg hade det förstås varit goda nyheter. Men så är inte fallet.

Istället är det anhöriga som tagit över allt mer av omsorgen.

Och det är framför allt döttrar som i allt högre grad tar vid där äldreomsorgen brister. En studie från 2008 av forskarna Marta Szebehely och Petra Ulmanen uppskattade att cirka 100 000 personer, de allra flesta kvinnor, slutat arbeta helt eller delvis för att orka ta hand om äldre anhöriga [se också ‘Hänger din mammas trygghet på dig?’].

Det är kvinnor mellan 50 och 65 års ålder, framför allt i arbetaryrken, som betalar priset för en otillräcklig äldreomsorg genom utebliven arbetsinkomst.”

I enstaka fall är det också medelålders söner som tar hand om sina gamla föräldrar, som en man i USA som tagit hem sin gamla dementa pappa. Denne Amerikan är sjuksköterska, vilket också är litet ovanligt där.

De har föregått oss även i detta avseende – och nu härmar vi dem även i detta!

”Det ställer oss inför två huvudsakliga val: antingen måste betydligt mer resurser läggas på att bygga ut en allmän och gemensamt finansierad äldreomsorg.

Eller så reducerar vi det samhället erbjuder till ett ‘basutbud’ och låter köpkraften styra vem som har råd med allt därutöver.

Det är vad de privata vårdföretagen förespråkar, eftersom det ger en dubbel möjlighet att tjäna pengar; dels från skattemedel för basutbudet, dels genom privatpersoners köp av tilläggstjänster.

Den modellen kommer att skapa stora orättvisor mellan de äldre.

Men det kommer också att kosta för de anhöriga till dem som inte har råd att köpa tilläggstjänster.

Som de empatiska varelser de flesta av oss är, kommer vi inte att vilja se våra gamla föräldrar hamna på undantag i en marknadsstyrd äldrevård.

Än fler medelålders kvinnor kommer därmed rimligen att få ge upp sin egen försörjning för att ta hand om sina gamla föräldrar.

Otillräcklig äldreomsorg har alltså ett högt pris för kvinnor.

Förutom den omedelbara förlusten av löneinkomster medför det oavlönade omsorgsarbetet dessutom lägre pension och alltså sämre möjligheter till en trygg ålderdom för egen del./…/

… det [är] självklart att vi också i framtiden ska finansiera äldreomsorgen solidariskt via skatter, och fördela den efter behov, inte efter plånbok.

Men då ska skattepengarna också gå till bättre kvalitet i omsorgen, inte till vinster i privata bolag – därför ska vinstdrivande bolag förbjudas i välfärden. /…/

Det är också en avgörande förutsättning för ekonomisk jämställdhet.”

De som har det bättre ställt kan kommer att kunna köpa sig fria från att måsta ta hand om sina gamla föräldrar.

Läs också Virtanen i ”Reinfeldt slår alla rekord i vulgaritet”:

”Det är lätt att sakna den gamla skolan, de stora tänkarna och tvärbildade samhällsingenjörerna. Alva Myrdal, Tage Erlander, Ingvar Carlsson. Göransson ingår, som kanske siste aktivist, i den gruppen av social­demokratiska högintellektuella som eftersträvade ett både ekonomiskt och kulturellt starkt Sverige.

Den nya tidens toppolitiker har klivit ner från de höga akademiska hästarna och rullar allt oftare omkring i den kulturlösa gyttjan.

De inte bara spelar vanliga, som poeten Olle Ljungström sjöng, de är vanliga.

Den typen av anförare mår inte ett land särskilt bra av.

Ledare ska leda, visa förfining, peka ut vägen och vara smartare än medborgaren. De ska besitta storhet. Folket förtjänar inget mindre.

Rekord i vulgaritet

Statsminister Fredrik Reinfeldt är paradexemplaret på denna nya tid. Moderat­ledare har förvisso inte ens någon tradition av snille och smak, snarare av glada gamänger som Gösta Bohman och Ulf Adelsohn, men Reinfeldt slår alla tiders svenska statsministerrekord i vulgaritet.

Han är en enmansorgie i banal medelklass. En dundersvenne.

Reinfeldt gav prinsessan Victoria en platteve i 30-årspresent, han ägnade sommaren åt att läsa fyra Camilla Läckberg-deckare och han lyssnar inte på något svårare än Magnus Uggla och Da Buzz.”

Är Virtanen ironisk? Men han har rätt; jag ger inte heller mycket för många, många ledande politikers ”bildning”.

Jag fick också en fundering angående underhållningen på Nobelfesten: tack vare att vi har haft ett system där alla får samma chanser att utvecklas, genom en sammanhållen skola och våra musikskolor, så kan underhållningarna under Nobelmiddagen hålla sådan hög klass. För vi har tagit tillvara ALLA barns förmågor (eller så gott som alla barns). Med den politik som förs och de allt större skillnaderna mellan människor tror jag att vi håller på att montera ner allt detta.

Och ja, vi håller på att få en oerhörd ytlighet tycker jag. Jo, absolut!

Och vad media ägnar sig åt ska vi tala tyst om!? Se Maria-Pia Boëthius senaste ledarkrönika i ETC, som ännu inte finns på nätet.

Tillägg (kommer nog att uppdatera själva postningen, så denna postning länkas på tidningssidor):

I ”Vägrar ge upp kampen” kan man läsa:

”Ända uppe i Kiruna råder det kris inom sjukvården. Här valde politikerna att gå tvärt emot sina vallöften och stänger långsamt ner akutsjukvården på Kiruna Lasarett. Istället får Kirunaborna vänta på en helikopter som ska skickas flera mil bort, beroende på väderförhållanden.”

Ja, och sjukhuset i Bollnäs går också över i Aleris drift. Bedrövligt!

Igår var jag också in på Byxshopen där jag bor, för att köpa svarta jeans, att bland annat ha på konserter. Före mig i kön stod ett par i övre medelåldern-kanske yngre pensionärsåldern, som inhandlat ett presentkort som slogs in i paket, lades inte i kuvert. Kvinnan kommenterade den musik vi hörde på det lilla torget utanför, där en mörkhyad tomte satt och spelade dragspel.

”Ja, det är ganska irriterande!”

sa den unge expediten.

Mannen i paret sa något om

”.. socialbidrag”.

För mig lät det så oerhört snobbigt! Tala om att sätta sig på höga hästar?

”Vi har minsann råd att ge bort presentkort på [dyra] Byxshopen!”

Och flyta ovanpå en dragspelare som sitter ute en vinterdag i snös och spelar. MIN reaktion var

”Hur kan man sitta här och spela i kylan! Mina fingrar skulle bli oerhört stela!”

som varande musiker själv.

Jag hade på tungan att säga:

”Skulle jag måsta vistas i en butik med den musik ni har i högtalarna varje arbetsdag skulle JAG smälla av!”

Ja, för att inte tala om det man får lyssna på hos frissan.

Men faktum är att jag uppskattar tystnad! 🙂 Jag har så gott som aldrig musik på hemma. I bilen, jo, men svagt. Jag behöver helt enkelt vila öronen i det yrke jag har?

Och vadå, kärlek och medkänsla i juletid? Vet inte om jag missuppfattade det paret gav uttryck åt, men jag tror inte det. Jag stod där kokande arg medan deras julklapp slogs in och jag betalade mina jeans och fortsatte vidare på min cykel. Cyklar för att det är så oerhört skönt och praktiskt när man ska in till stan. Jag får gratis motion, spar bensin och sparar miljön! 🙂

Uppdatering 12 december: Och när en fantastisk violinist står i tunnelbanan och spelar då noterar människor det knappast.

Annonser

§ 11 svar till En riktigt obehaglig skattereform – statens ansvar överförs till godtycket…

  • k skriver:

    Läs Ett hjärta RÖTT i ”Den som aldrig öppnar fel dörr…”

    http://ilsemarie.wordpress.com/2011/12/11/den-som-aldrig-oppnar-fel-dorr/

    och Eva Hillén Ahlström i ”Britta Sethson och Bengt Göransson …

    … gör gemensam sak ‘hemma’ hos Enn Kokk. :)”

    http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=53165

  • sl skriver:

    Jag tror du underskattar Reinfeldt. Han är ett politiskt djur i modern bemärkelse. Han har ingen musiksmak, alls. Detta är inte som du och jag förstår det, nedvärderande, utan faktiskt. Musik spelar nog ingen roll för Fredrik. Han är så noga med att synas i rätt sammanhang, komma i rätt paket, att när de frågar honom vilken musik han gillar har han låtit en expertpanel räkna ut vad som genererar mest sympati i de grupper han vill vinna, och deras framräknade svar är det han levererar. Således schlager. Modern överklass, finansfolket, definierar inte sig själva genom att visa upp god smak. De kan inte sjunga, möjligen kan de oa med i oa hela natten. Musik är inte viktigt. En logisk konsekvens av punken, och alla kan spela-teoremet. Ingen vet något om Brahms. Beatles är ”klassiker”. Forna tiders sossar ville vara renässansmänniskor, men folket gillar självutlämnande pajasar som spyr i rabatten i direktsändning. mellan Bengt Göransson och Reinfeldt finns en hel generation antiintellektuella sossar som hoppade från marxistleninistiska kampförbundet till sossarna 1975, Ylva, Ritva, Margit och allt vad de heter. Det är de som förlorar sossarna åt oss.

    Vid 50% skatt går smärtgränsen, man kan inte ta ut mer och vinna val. De har säkert inte sänkt skatten, utan bara flyttat över den på konsumtion, tex elström. Då hamnar vi i sitsen att vi inte kan rädda oss med svartarbete när det inte går att få betalt, vi gör som den frysande dragspelaren, vi blir uteliggare. Det finns ett problem med att ständigt höja skatten; det går inte när man gjort det färdigt. Sen vidtar bortslarvandet av pengarna. Inget förvar, ingen tull, ingen polis, när det är klart inga sjukhussängar, ingen åldringsvård. Däremot en ny slags politiker som öppnar privata skolor och vårdhem och tar hand om skatteintäkterna. Detta kunde egentligen förutses redan vid ATP-striden. Det är lätt att höja skatten när den är låg, resultatet blir med tiden korruption

  • sl skriver:

    En sak till. Folk hör inte musik, de upplever en känsla när något låter, av trygghetsskäl måste detta vara bekant. I butikerna spelas Mariah Carey som trallar sig genom en taktfast bjällerklang men Jesus frånvarande, hans födsel firas inte. Bing Crosbys jul är ”traditionell”. Sen spelas disco, rock och schlager som butiksägaren tror är mysigt, men mig driver det ur butiken. Som du säger är tystnad exklusivt, kläderna blir finare och man kan ta högre pris för dem utan bakgrundsläte. Billigast är Carlings, junket ligger i högar, nitbälten och allt, ackompanjerat av skränig dussinrock. Hos HM trallar Agnes, marginellt dyrare. Filippa K visar sina sobra kläder till en ensam trummaskin i loop. Bra NK-butiker är tysta.

  • k skriver:


    Fler som bloggat om detta med skatteavdrag för välgörenhet, se ”Välgörenhet istället för välfärd”:

     

    ”Nu förväntas de utförsäkrade och låginkomsttagarna återigen kyssa de rikas fötter i förhoppning om en allmosa.

    Vi går tillbaka i tiden.

    En statlig välfärd verkar det vara väldigt svårt att få fram pengar till, samtidigt som det är lätt att få fram 60 miljarder till krisande banker runtom i EU.

    Självklart är detta inget annat än en ideologisk agenda från högerpartiernas sida, i vilken statlig välfärd mer och mer ska ersättas med frivillig välgörenhet och godtycke.

    Alliansen anser att solidariskt och gemensamt finansierad välfärd via skattsedeln är något förlegat.

    Till er som röstade på alliansen, var det så här ni ville ha det?

    Det kanske det faktiskt var, och i så fall är det illa ställt med empati, solidaritet och humanism i Sverige år 2011.

    Egoismen frodas dock i högönsklig välmåga och har nog aldrig mått så bra som under alliansen.”

  • k skriver:

    Ingvar Persson i ”Ett nygammalt klassamhälle”:

    ”Det går inte att missförstå Zytomierska. Hon anser att hon äger sin barnflicka.

    Det kanske passar i en tid när rut-avdrag framställs som näringspolitik och direktörerna utan blygsel framställer kraven på minskade löneklyftor och jämställdhet som ett samhällsproblem.

    Zytomierska låter som en övreståndsfigur ur en roman från slutet av förra seklet som beklagar sig över svårigheten att hitta anständigt tjänstefolk medan pigorna sliter med serveringen.

    Det finns dock en skillnad. Den tidens överklass skulle ändå ha haft vett att hålla sin ynkliga klagan för sig själva.

    Men på den tiden fanns å andra sidan inga bloggar.”

    • Anita Petersson Joninger skriver:

      Men det är ju likadant med de som har ”tjänstefolk” med RUT-avdrag. De låter ju som om jordens undergång var förestående när någon inte ställer upp eller t o m avvecklar sitt företag. Vi har en granne som avverkar städföretag på löpande band, de som jobbar där står inte ut med att bli behandlade som skit. Själv fattar han inte att problemet ligger hos honom och familjen.

      • k skriver:

        Ja, jag gillar INTE att vi subventionerar friska människor städning hemma! Jag tycker det är urdåligt att vi gör det! De pengarna borde gå till dem som behöver hjälp; i äldrevård, skola och omsorg!

        Amerikanskan Barbara Ehrenreich reagerade väldigt emot just detta med skatteavdrag för hushållsnära tjänster. I artikeln ”Låt dem inte ta karnevalen ifrån dig” kan man läsa:

        ”Vi diskuterar klyftor, att det i båda USA och Sverige – speciellt efter valet – drivs in en psykologisk kil mellan dem som lever relativt gott och dem som riskerar att bli utblottade. En skuldbeläggande ideologi. Den som inte lyckas har sig själv att skylla.

        – Ett element i den sittande administrationens övertygelse är att den är fattig måste ha gjort något fel. Du är lat, du lider av usel karaktär, du är promiskuös, du har valt din situation. Det erbjuder naturligtvis de privilegierade en skön förklaringsmodell.

        – Nu känner jag dock att vi börjar lämna detta bakom oss i USA. Kanske har min bok haft lite, lite påverkan. Det verkar faktiskt som om de flesta förstår att det inte är magiska féer som passar deras barn och städar deras pooler. Till viss del handlar det om den rådande trenden, att många har fått upp ögonen för att ingenting uppstår ur ett vakuum. Här bidrar kampanjer mot sweatshops.

        Men det främsta skälet till att kilen är på väg bort, tror Ehrenreich kan vara vad hon kallar ‘downward mobility’, rörlighet nedåt. För vad händer när inte bara lågutbildade och -avlönade lever med ständig oro, utan också de som gjort allting rätt, som lagt grunden för högavlönad karriärism via år av universitetsstudier?

        – Medelklassen har visat sig vara sårbar. Näringslivet presenterar dagligen nya nedskärningar, som verkar följa sin egen logik, de är knappast alltid sunda ur ett företagsmässigt perspektiv. Alla kan sägas upp, ingen är oersättlig. Och konsekvensen blir att akademiker står i kassan på WalMart, om de har turen att överhuvudtaget slippa ur arbetslöshet.

        Körd – uppvaknandet ur den amerikanska drömmen‘ (Leopard) utforskar just detta fenomen, och även här går Ehrenreich undercover. Inte som arbetslös servitris, men som arbetslös pr-konsult.

        – Efter ‘Barskrapad’ fick jag brev från hundratals människor i fattigdom, just från högutbildade som blivit uppsagda och stod inför ekonomisk kraschlandning. Denna aspekt ville jag undersöka, amerikanerna som trodde att de var nära drömmen, men som sedan tvingades inse att examen på arbetsmarknaden är att jämföra med en lottokupong.”

    • k skriver:

      Och nu kan man också läsa i ”Is The Middle Class an Endangered Species Now?”:

      ”The middle class is becoming an endangered species in America. According to the latest census data – half of the country is now living in poverty or just scraping by in a low-income lifestyle. And this problem is being made worse as conservative Governors cut funding to critical social welfare programs. A survey of 29 mayors around America found that 1-in-4 Americans in need of food assistance did not receive any help.”

      http://www.thomhartmann.com/blog/2011/12/middle-class-endangered-species-now

      Och Brad DeLong menar ”Nej. Den irländska ekonomin håller inte på att återhämta sig”: http://delong.typepad.com/sdj/2011/12/no-the-irish-economy-is-not-recovering.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+BradDelongsSemi-dailyJournal+%28Brad+DeLong%27s+Semi-Daily+Journal%29

      Tydligen har Katrin Zytomierska reagerat på att ledarbloggen på Aftonbladet skrivit om hennes barnflicka och Ingvar Persson reflekterar (himla bra) över detta.

      http://blogg.aftonbladet.se/ledarbloggen/2011/12/alla-kan-ju-inte-minnas-hogstadiet

      Och ja, vi har ”Opinionsbildning på nyhetsplats”:

      ”Ibland märks det extra väl att vi har borgerlig press som dominerar i Sverige. SVD står idag för förnämlig opinionsbildning på nyhetsplats. Opinionsbildning ska egentligen begränsas till ledarsidor och dylikt medan nyhetsförmedlingen ska vara neutral men så är det inte i Sverige. Alla de borgerligt ägda stora tidningarna SVD, DN, Aftonbladet och Expressen bedriver även opinionsbildning på nyhetsplats. Detta är ibland försåtligt men ofta lätt att se bara man genomskådat det från början.”

      http://mariasutsiktstorn.blogspot.com/2011/12/opinionsbildning-pa-nyhetsplats.html

  • k skriver:

    Om här om vad Fredrik Reinfeldt har för sig istället för att…

    ”… diskutera riskkapitalbolagens vinster i välfärden, besöka regeringens upprättelsecermoni för de som vanvårdats på barnhem, eller ta sig till det internationella klimattoppmötet i Durban.

    Han har haft fullt upp med att handla tacos och berätta om hur bra han har haft det medan 100.000 svenskar förlorade jobbet.”

    Smaklöst! Och oerhört upprörande, men inte ett dugg förvånande!

    Pr-partiet, som en kommentator skrev, men undrar om inte fler och fler kommer att se detta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: