Om amerikanske ekonomiprofessorn Greg Mankiw och konsensussynen i ekonomi. En anhopning hjärntvättade grupptänkare som stänger sina ögon, öron och sinnen för varje alternativ dialog som skulle kunna ändra deras syn på världen?

4 december, 2011 § 12 kommentarer


[Vad ska jag kalla detta inlägg? 😉

Tillägg på eftermiddagen: jag vill gärna sprida information om kritik som börjar höras alltmer över den politik som förts de senaste 30 åren  i USA och den syn på ekonomi som denna politik bygger på.

En syn på politik och ekonomi (nyliberalism) som alliansen bygger sin politik på och som hyllas så i media i Sverige enligt min syn.

Något man definitivt inte okritiskt borde gå på eller tro är den ”enda vägens politik” – eller ekonomi. Och egentligen har jag inte tid att blogga, men jag bara måste få ur mig saker. Jag är oerhört kritisk mot media i Sverige! Som jag tycker är väldigt ensidig och vinklad och dålig på att granska – alla, samt dålig på att verkligen informera om alternativa synsätt].

Mer om ifrågasättandena i USA över den ekonomiska syn som lärs ut vid universitet och college i USA.

Se tidigare postningar om Greg Mankiw och anti-mankiw-rörelsen (samma postningar?).

Ur “Mankiw om konsensussynen i ekonomi”:

”Mankiw tycker ofta om att försöka pracka på [folk] att det finns en omfattande enighet i den ekonomiska yrkeskåren angående de flesta större ekonomiska frågorna.

I kapitel 2 i sin lärobok påstår han till exempel att medan de flesta ekonomer skiljer sig åt när det gäller normativa påståenden vad gäller ekonomi (t.ex. vad som borde hända), så finns det en vitt spridd enighet om dess positiva påståenden (t.ex. vad som faktiskt händer).

Ofta citerar han olika opinionsundersökningar som stödjer hans argument. Hans senaste citat finns här.  Ett annat finns här. Och ytterligare ett här….

Det är som om han inte bara försöker övertyga allmänheten att ekonomer i övervägande grad är överens om allting, han försöker övertyga sig själv [det låter ju mer som om han är lobbyist för nyliberalism och dess agenda än genuin vetenskapsman? Men det är okej om akademiker har en politisk syn, bara de öppet redovisar den och inte minst erkänner den för sig själva, men mitt i detta drivs av att söka sanningen, även om den går på tvärs med deras politiska preferenser. I denna roll får han och många med honom frottera sig i inflytelserika kretsar, där det finns EN MASSA pengar??? Och hur är det med detta i Sverige? Men vad vinner en sådan som Mankiw och hans gelikar i längden? Vilket blir deras eftermäle när historien har sin gång? Ser man upp till dem? Eller, kanske med rätta, ner på dem, som charlataner???].

Det finns dock några problem med hur hans argument görs.

  1. Det är lätt, men dock missledande/…/ [han menar som jag förstår det att det handlar om hur dessa opinionsundersökningar utformas, något som ju dock inte är nytt! Bloggskribenten påpekar att om de utformas som påståenden av typen:] till exempel ’… om den federala budgeten ska bli balanserad, så borde detta bli gjort över konjunktur/affärscykeln snarare än årligen’ skulle kunna ge 85% stöd bland ekonomer som svarar på undersökningen, men man undrar om ifall frågan ställdes ’hur’ eller vi ’vilken mekanism’ osv skulle enigheten drastiskt reduceras. Detta stycke av Arindrajit Dube får oss att reflektera över idén att om undersökningsfrågor utformades annorlunda eller blev mer detaljerade, så skulle de kanske reflektera en växande konsensus inom ekonomin att minimilöner inte nödvändigtvis har ett negativt inflytande på anställningar. Andra exempel finns i överflöd. 
  2. Det är lätt att få konsensus om du bara frågar folk som är eniga med dig. Jag påstår inte att inga medlemmar i AEA [American Economic Association] eller några andra ekonomer som deltagit i undersökningar har irrläriga/kätterska böjelser (till exempel så var faktiskt John Kenneth Galbraith president för AEA 1972), men när det stora flertalet av de ekonomiska avdelningarna och dess institutioner leds av och för mainstream ekonomi och när irrläriga ekonomer blir så marginaliserade från yrkeskåren att de kanske inte ens kan vara del av mainstreama professionella institutioner, så måste man nödvändigtvis få just dessa mainstreama svar.  Allt du har bevisat är att i vissa saker så finns det enighet bland mainstreama ekonomer bara.  Dessutom, om du bara frågar amerikanska ekonomer så är skevheten ännu större, därför att USA har något av det lägsta akademiska stödet för kätterskt tänkande. Ett bra exempel på detta faktum är historien om hur hela irrläriga avdelningar tvingas stänga sina dörrar. Om du utvidgar detta till företagsekonomer och finansiella ekonomiska experter som kanske kallar sig själva ’akademiska ekonomer’ men som, icke desto mindre, är framskjutande (upp)reklamerade i politiska cirklar och den mainstream mediemarknaden så kan skevheten bli ännu större.
  3. Kanske den viktigaste poängen är att enighet inte gör att du har rätt. När grupptänkande framställs som prioritet över att söka sanningen, så är det tecken i sig själv på ett grundläggande/fundamentalt problem inom den ekonomiska yrkeskåren. Och att det, när allt kommer omkring, är den riktning Mankiw önskar att mainstreama ekonomer fortsätter gå – en anhopning av hjärntvättade grupptänkare som stänger sina ögon för varje alternativ dialog som skulle kunna ändra deras syn på världen.”

Ja, i slutänden kan detta riskera att folk i gemen förlorar tron på ekonomer och ekonomi, för någonstans kommer folk att börja ifrågasätta sakernas tillstånd, när de börjar uppleva resultaten av den politik som förs grundad på ekonomiska idéer som inte fått ifrågasättas.

Och man borde få ifrågasätta alla teorier (höger som vänster) och försöka belägga kritiken eller vederlägga den.

Handlar inte politik också om vilket sorts samhälle man vill skapa? Har ekonomerna svaren på ALLT? Behövs andras syn också? Består livet av en massa annat också – eller inte minst?

Om Jeffrey Sachs bok “The End of Poverty’ vs. Deep Ecology and Happiness: The globalization of the unreal and the impoverishment of all” eller ungefär “Slutet på fattigdomen’ kontra djup ekologi och lycka. Globaliseringen av det overkliga och utarmningen av alla” kan man läsa:

“I en värld av överflöd, så är grovt räknat en sjättedel av mänskligheten för fattig för att leva [men det finns tillgångar i världen så ingen skulle behöva svälta eller vara fattig]. Överlevnad är en daglig strid. Deras svåra belägenhet och levnadsvillkoren för dem som har det något bättre ställt, men som är långt ifrån välmående, blev adresserad, inte för första gången [dock], i millenniemålen som ratificerades av alla FN:s medlemmar 2000.

Framsteg, i linje med tidigare utvecklingssträvanden, har varit plågsamt långsamma. I några anhopningar av fattiga i världen, så har det knappast blivit några framsteg alls. 2005 så visade namnkunnige ekonomen Jeffrey Sachs hur extrem fattigdom kan övervinnas.”

Man kan också läsa att:

“Under nyliberalismen /…/ så har ekonomisk tillväxt på ett tvivelaktigt sätt överskridit sin status som ett medel och framstår som om den har blivit ett mål i sig själv./…/

… vår nuvarande syn på [vad som är] fördelaktig, [och] förhärskande ekonomisk utveckling, både för de extremt fattiga och för alla andra, behöver en grundläggande omprövning.”

Artiklar av Sachs i Guardian.

Annonser

§ 12 svar till Om amerikanske ekonomiprofessorn Greg Mankiw och konsensussynen i ekonomi. En anhopning hjärntvättade grupptänkare som stänger sina ögon, öron och sinnen för varje alternativ dialog som skulle kunna ändra deras syn på världen?

  • k skriver:

    Se Alf Norberg i blogginlägget ”Vad var det (V)i sa?”:

    ”Anmälningarna mot det privata vårdbolaget Carema ser aldrig ut att ta slut./…/

    Och samtidigt som detta sker kvitterar Caremas VD ut 185 000 kr/månaden!

    Hur kunde det bli så här fel?

    De senaste årens politik har bytt ut drivkraften att ge en bra vård mot drivkraften att tjäna så mycket pengar som möjligt på gamla och sjuka. Utförsäljningar där vårdbolag kraftigt skurit ner kostnaderna för att skapa vinst. Vinster som sedan inte sällan gått till skatteparadis och undgått beskattning medans personalen slitit ut sig./…/

    i landstinget Gävleborg var det bara (V) som ifrågasatte detta och det hördes heller inga protester från (S) eller (Mp) mot privatiseringarna, tvärtom så genomförde Sossarna och miljöpartiet utförsäljningen av Bollnäs sjukhus.”

    • k skriver:

      Ja, just det 5 Carematoppar tjänade 362 miljoner kronor. Vad slags vård och omsorg har vi fått för dessa pengar?

      Kunde de ha använts bättre? Till människor som verkligen behöver dem?

      Behöver dessa toppar verkligen dessa pengar?

      Tjänar de inte tillräckligt redan?

      • k skriver:

        Veronica Palm:

        ”Snälla regeringen, Sluta slösa med skattepengarna.

        Varje dag rinner pengar ut ur den Svenska välfärden.

        Det är oacceptabelt.

        Det måste bli ett stopp på slöseriet med skattebetalarnas pengar.

        De pengar vi avsatt för skola, vård och äldreomsorg bord också gå till skola, vård och äldreomsorg.

        Idag får vi ytterligare en rapport om hur skattepengar slösas bort i privata vårdbolag. SVT rapporterar att tre chefer i Carema fick över 120 miljoner kronor under förra året.

        Pengar som vi betalt i skatt. Det är inte okej, inte alls.

        Att Carema dessutom vanvårdar äldre och ljuger om personaltätheten gör det inte bättre.

        Men det förklarar.

        När vinstutdelning till privata vårdbolags ägare och bonus till vårdkoncerners chefer är ett högre mål än att ge god vård och äldreomsorg så är det ett strukturfel. Och det måste rättas till.”

        Och ja, ”moderater gillar skattemedel, men inte att betala skatt!” De vill inte betala, men de vill gärna få ta del av dessa skattepengar.

  • k skriver:

    Ur artikeln ”Internatskolans anda ska fostra makthavare”:

    ”Idén om en svensk privatägd internatskola som betonar fostran av karaktären föddes inte i ett vakuum, den var del av ett större globalt fenomen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med liknande skolor i England, USA, Indien, Afrika och Australien.

    I denna sammanflätade historia var de brittiska internatskolorna Eton, Harrow och Rugby urmödrar.

    Vid dessa skolor föddes idén om att elevernas moraliska karaktärsfostran skall ske genom tävlingsinriktad idrott, genom kyrkan samt genom delegering av självstyret vid elevhemmen till de äldsta eleverna – vilka ska ansvara över all den tid som tillbringas utanför lektionssalen.

    Denna fostringsideologi, om hur och var barn tillhörande familjer ur samhällets övre medel- och överklass skulle fostras, spreds under 1800-talet till de brittiska kolonierna i Asien och Afrika.

    Spridningen av fostringsideologin skedde inte enbart genom imperialismens kulturella och fysiska våld. Framväxten av exempelvis de amerikanska elitinternatskolorna skedde genom transnationella processer i form av spridningen av expertis och idéer.

    Av samma influens grundades Saint Grottlesex-skolorna i New England under senare delen av 1800-talet. Saint Grottlesex-skolornas rektorer var fostrade vid de engelska internatskolorna och förde med sig idealen om att landets framtida makthavare skulle utbildas genom en strikt religiös fostran i en spartansk rural miljö.

    Det är som en del i denna större idétradition som Lundsberg skola bör förstås./…/

    Denna fostringsideologi, om hur och var barn tillhörande familjer ur samhällets övre medel- och överklass skulle fostras, spreds under 1800-talet till de brittiska kolonierna i Asien och Afrika.

    Vid början av 1900-talet var Lundsbergs skola den enda internatskolan i Sverige som drevs enligt samma grundläggande tankar som de engelska public school-systemet, vilket inte är lika öppet som namnet antyder.
    Skolorna har varit exklusiva, vilket reglerats av höga terminsavgifter, och enbart tillgängliga för barn ur familjer som tillhör landets ekonomiska och symboliska övre skikt.
    Trots att internaten har öppnats upp så är årsavgifterna fortfarande en effektiv barriär.
    Vid engelska Eton ligger årsavgiften år 2011 på runt 30000 pund, och vid Lundsberg är årsavgiften cirka 200000 kronor./…/

    Adelsfamiljerna Posse, Trolle, Bonde, von Platen, de Geer, Douglas, Wachtmeister, von Rosen med flera har alla skrivit in sina barn vid Lundsberg från början av 1900-talet. Även finansiella furstesläkter som Wallenberg, Wehtje, Bonnier samt Göteborgs köpmannasläkter Dickson och Wijk har valt Lundsberg som utbildningsort för sina barn./…/

    Maktstrukturer och andra företeelser visar alltså på en gemensam grundtanke mellan Lundsbergs skola och de engelska public schools om hur fostran bör bedrivas och vad den ska resultera i./…/

    Utbildningssociologen Christine Heward har undersökt de engelska internatskolornas fostrande funktion under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Heward beskriver att syftet med dessa skolor var att skapa framtidens makthavare genom ett selektivt urval av barn från familjer tillhörande samhällets övre klasser.

    Eleverna skulle sedan härdas, både psykiskt och fysiskt, i ett tävlingsinriktat hierarkiskt system där de starkaste skulle överleva medan de svaga skulle lida i tystnad. De allra svagaste skulle sållas bort. Samtliga aspekter som Heward redogör för kan användas för att beskriva framträdande drag i Lundsbergs fostringsfilosofi under det tidiga 1900-talet./…/

    Erik Johansson, som var lärare och husfar åren 1955–1986, har beskrivit hur han själv och rektor Martin Lindström under slutet av 1950-talet kämpade för att få bort missbruket av elevhierarkin.

    Det Johansson och Lindström framförallt motsatte sig var hur de äldre eleverna rutinmässigt använde sig av kroppsaga som en straffmetod./…/

    Johansson beskriver hur svårigheterna med att förändra systemet berodde på att systemet upprätthölls av elever, föräldrar (ofta själv före detta elever) och äldre hemföreståndare.

    Under de senaste 20 åren har två incidenter inträffat då maktrelationen mellan eleverna – nuvarande såväl som före detta – och lärare/skolledning ställts på sin spets. Den första episoden inträffade under mitten av 1990-talet då några elever skändade ett porträtt av den dåvarande rektorn, som ville reformera maktstrukturen i elevhemmen. Detta förslag slutade med att stiftelsen, bestående av före detta elever, beslöt om rektorns avgång. Det andra exemplet på elevernas maktställning inträffade i början av 2000-talet när en representant ur föräldraföreningen lämnade in en motion om att du-reformen skulle införas även vid Lundsberg. Elevprotesterna som följde medförde att motionen snabbt röstades ner.

    De kraftiga reaktionerna mot att beröva språkbruket dess särskiljande funktion och kraven på en reform av det ritualiserade elevstyret av elevhemmen, illustrerar vilken sprängkraft och vilket symbolvärde ritualer och traditioner har vid skolan. De föreslagna moderniseringarna skulle bryta med det arv eleverna är tillsatta att bevara. Utan de distinktioner som språket, organisationen och livsstilen utgör skulle Lundsbergs skola inte längre vara samma särskiljande markör för social tillhörighet.”

    Se britten George Monbiot i artikeln ”Unsentimental education”, som han inleder med:

    ”Storbritanniens konstiga privata skolsystem har orsakat omätbar skada.”

    Och jag tror han har rätt. Skada inte bara för samhället som måst stå ut med de skadade individer som kommer från dylika skolor, utan också skadan som de som gått där fått utstå och som de kanske aldrig kan hämta sig från.

    Han skriver:

    ”Jag gick igenom detta system själv och nu får jag tillbringa resten av mitt liv med att slåss med dess effekter./…/

    Systemet skyddas av tystnad. Därför att privatskolorna har varit så effektiva i att forma ett barns karaktär, så att en attack på skolan blir en attack på alla dem som har gått igenom den.

    Dess mest eländiga offer blir dess våldsammaste försvarare.

    Hur många gånger har jag inte hört emotionellt förkrympta människor proklamera att ‘det gjorde mig aldrig någon skada’?”

    Ja, precis! Jag tror han har rätt.

    Göran Greider i ledaren ”En liten tid kan vi blunda”:

    ”Det är inte många saker som på allvar skakat de mest konsumerande klasserna de senaste årtiondena.

    I Sverige har den bäst ställda halvan av befolkningen sövts ner av skattesänkningar och inte ens tyckt sig behöva bry sig om de allt sämre trygghetssystemen – det drabbar ju inte oss som har det bra! Så har det sett ut: Allt som rör världen därute har kunnat stängas ute.

    Förutom då en sak.

    Även den höginkomsttagare som befriats från fastighetsskatt och fått sina hushållssubventioner har emellanåt oroats av klimatförändringarna.

    Under ett par års tid före hösten 2008, då finanskrisen tog över allt intresse, skakades de flesta av de larm som kom om klimatet.

    Plötsligt stod det klart att isarna i norr smälte snabbare än vad man förstått.

    Medierna fylldes av framtidsbilder av den globala uppvärmningen som förskräckte. Och även många av de mest privilegierade såg på sina barn och tänkte någon gång:

    Vad är det för värld som mina konsumtionsvanor skapar åt de kommande släktena?

    Sedan försvann klimatrapporteringen.

    Den förmörkades av finanskris och eurokris, samtidigt som de sövande effekterna av skattesänkningar fortsatte att verka.

    Hur lång tid ska det ta innan verkligheten åter hinner ifatt oss, har jag tänkt år efter år nu./…/

    De mest konsumerande klasserna i Sverige och västvärlden kan nog blunda ett litet tag till.

    • k skriver:

      Läs ”Kom ned från läktaren”:

      ”Statsvetaren och socialdemokraten Stig – Björn Ljunggren skriver på sin blogg att nyliberalismen i huvudsak varit ganska bra för samhället. ‘Men att vi nu står inför nya utmaningar där det inte hjälper att älta gamla synder’.

      Han tycker att partiet skall överlåta ‘gnället om valfrihet, alternativa driftsformer och privata aktörer’ på Vänsterpartiet.

      Hans andra favoritgren på bloggen är att tippa vem som blir nästa partiledare för s trots att det redan finns en sådan.

      Vad skall socialdemokratin med regeringsmakten till om det mesta i det här samhället redan är till belåtenhet?

      Nej, vad s framför allt behöver göra är att mäta ut avståndet till Alliansen – inte krypa ännu närmare och syssla med obetydliga detaljer. Politiken måste få ta plats i samhällsbygget på nytt.”

      Bra sagt! (S) behöver mäta ut avståndet till Alliansen – intr krypa närmare eller syssla med obetydliga detaljer. Ja, politiken måste få ta plats i samhällsbygget på nytt.

  • k skriver:

    ”Dagens [så radikalt försämrade] sjukförsäkring hör inte hemma i ett välfärdssamhälle som vårt!”

    http://212.247.9.120/loblog/?p=4650

    ”Det finns ingen trade-off [byte, alternativ, komrpomiss] mellan jämlikhet och effektivitet.

    Neoklassiska nationalekonomer brukar hävda att det finns en trade-off mellan jämlikhet och effektivitet. Att så inte är fallet visar forskning av bland annat Andrew Berg och Jonathan Ostry.”

    http://larspsyll.wordpress.com/2011/12/05/det-finns-ingen-trade-off-mellan-jamlikhet-och-effektivitet/

    ”No, It’s Not The Welfare State

    Dean Baker takes on a favorite pet peeve of mine — the incessant claim that Europe’s woes are being caused by the burden of the welfare state./…/

    There’s no relationship; some high-spending countries, notably Sweden and Denmark, have very low rates, while as Dean says, Spain was a relatively low spender.

    Of course, like all the zombie concepts littering our discourse, this one will be impossible to kill.”

    http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/12/05/no-its-not-the-welfare-state/

  • k skriver:

    Marias utsiktstorn om att Juholt fick prata till punkt i Agenda: http://mariasutsiktstorn.blogspot.com/2011/12/juholt-fick-prata-politik-i-agenda.html samt att Juholt utmanar mäktiga ekonomiska intressen: http://mariasutsiktstorn.blogspot.com/2011/12/juholt-utmanar-maktiga-ekonomiska.html

    Intressant! Bra! 🙂

  • […] 29 december: Ja, apropå minimilöner se denna postning: ”Detta stycke av Arindrajit Dube får oss att reflektera över idén att om […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om amerikanske ekonomiprofessorn Greg Mankiw och konsensussynen i ekonomi. En anhopning hjärntvättade grupptänkare som stänger sina ögon, öron och sinnen för varje alternativ dialog som skulle kunna ändra deras syn på världen?reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: