Om ”fri” marknads dubbelmoral och mer om objektivitet i politik och ekonomi…

27 november, 2011 § 3 kommentarer

I bloggpostningen “‘Fri marknads’ dubbelmoral” kan man läsa i min snabba amatöröversättning från engelskan (nej, som sagt; jag är inte ekonom, men min översättning kanske ändå kan ge en idé om vad bloggskribenten försökte förmedla; om bristen på logik och konsekvens i många resonemang. Kanske ett hälsosamt sätt att ta ner vissa politiker, ekonomer och debattörer från sina höga hästar?):

Frimarknadsekonomer/libertarianer ägnar en stor del av sin tid åt att reagera mot förslag, där de ofta rör samman/förväxlar teknokratiska diskussioner med ideologi (något vi kan tacka Milton Friedman för).

Resultatet är att de ofta motsäger sig själva någonstans på vägen.

Här är några exempel:

1. Frivilligt samarbete är rättfärdigat och producerar överlägsna resultat/utfall, utom om människor går med i fackföreningar [den sortens samarbete/samgående är inte bra].

2. Människor maximerar nytta och borde vara fria att göra det de vill utom när de röstar.

3. Rationellt självintresse är att bli hyllad och uppmuntrad [se inledande video,] men bör bli förlöjligat när det rör sig om avund [men kanske borde vi önska mer avund åt folket; dvs att fler ifrågasätter och reagerar och gör uppror. Inte av skam tiger?]

4. Rationellt självintresse är optimalt för samhället, utom när det handlar om politiska rörelser.

5. Lokalt kunnande är det sätt vi borde bearbeta information på, utom  när vi talar om ojämlikhet.

6. Överdrivna/omåttliga löner är dåliga och orsakar arbetslöshet, men VD- betalningar är alltid berättigade.

7. Frivilligt utbyte är alltid berättigat/riktigt och rätt, men inte när det gäller fractional reserve banking. *

8. Att skydda människor från risker som kommer med bidrag, insättningsgarantier och konsumentskydd är dåligt – men lagar rörande begränsat ansvar då [för företag? Är skydd av företag bra i alla lägen?]?

9. Statligt finansierat jobbskapande är onaturligt och inflationsdrivande, men att kasta pengar på banker är det inte.

10. Utverka frihet åt bankerna, men varje efterföljande krav på åtstramning eller reglering [motkrav i form av krav på större reglering] är en kränkning av den fria marknaden.”

Man får inte reglera bankerna eller den fria marknaden, den är självreglerande och förtroendet är maximalt för denna, däremot ska man ha största misstro mot enskilda medborgare. Hur får man ihop detta? Är inte den ’fria marknaden’ styrd av delvis samma individer/medborgare?

Är de mer att lita på i ena sammanhanget än i andra? Är självintresset (eller altruism) större i ena än i andra sammanhanget? Och hur är det med makt och inflytande i de olika roller man spelar i samhället? Har vi alla samma? Hur hanterar man detta?

Se vad Andrew Haldane skriver om när bankerna blir alltför stora: ‘Big is not better when it comes to banks’.

Uppräkningen fortsätter:

”11. The broken window fallacy är alltid ett felslut, men kreativ förstörelse är en vital del av kapitalism(en). (denna speciella bok länkas därför att den ställer Schumpeter och Hazlit sida vid sida, uppenbarligen utan att man ens inser ironin i det).

12. Uppifrån-och-ner-planerande [staten som talar om för oss?] är dåligt, men vi får aldrig ifrågasätta företagens agerande.

13. Offentlig skuld behöver attackeras, men privat skuld har ingen betydelse – låt oss öka den [istället, något som visst också håller på att ske i Sverige; vi skuldsätter oss allt mer].

14. Obama är socialist! Men att få bort oljeföretags subventioner/statsbidrag är ickeamerikanskt [i ena fallet är det okej med subventioner, eller bidrag som det nedsättande kallats av debattörer, i andra inte. Kan subventioner, eller bidrag, ifrågasättas när det gäller företag också? Hur får man en balans här?].

15. Vänsterregeringar gör människor beroende av röstning för välfärd [???], men läkemedelsföretag som gör något liknande ska ignoreras [i ena fallet är beroendeskapande okej, i andra inte. I ena fallet är påverkan okej, i andra inte. Har vissa betydligt större resurser till påverkan än andra? Dessutom].   

16. Offentligt-val-teorin betyder att staten inte kan göra något rätt, men detta gäller inte ekonomerna själva [de är fullkomliga?].

17. Kapitalismen är stabil. Men när staten [då] inte griper in kan vi klandra den för den Stora Depressionen (och även den Stora Recessionen) [Nej, marknaden är fullkomlig till skillnad från staten!? Har båda brister?].

18. Statens inblandning är dålig, men staten bör öka räntesatsen för att stoppa löneinflation [så DÄR bör den gripa in, i ena fallet är intervention bra, i andra inte. Det beror på vem den gäller och hur röststark man är?].

19. Pusha folk är fel, men vi bör inte reglera reklam eller emballering [i detta fall att varna människor för rökningens konsekvenser genom att ha varningstext på cigarettpaket, precis som vi har i Sverige]. (OK, den här är troligen baserad på faktumet att de flesta inte har läst eller  förstått vad pushande eller daltande är)”

Har de haft liknande debatt i USA om ’trygghetsnarkomani’!? Bloggen Do nothing Day skriver så bra om detta, vill gärna påminna om denna debatt. Ju fler gånger jag läser det ju bättre tycker jag att det är:

”Trygghetsnarkomani. Okej, heroin, amfetamin, kokain, det är tunga droger – men ändå inte alls lika farligt som… TRYGGHET!!!

Smaka på ordet, visst blir man RÄDD!!!

Men smaka inte för mycket!

Tryggheten blir lätt ett gift menar denna… ja, vad är mannen egentligen, vad får honom att tro att han besitter så speciella expertkunskaper att han kan skriva en bok som ger en långtgående politisk samhällsanalys vilken pekar på att vi måste bli mer elaka mot varandra, att samhället är för SNÄLLT!

Det är inte bra för oss, för lite skit rensar faktiskt magen!

Vad är denna så fantastiskt intellektuella man?

Jo, psykiater.

Det finns en ingrodd myt om att psykiater är galnare, eller åtminstone lika galna, som sina patienter, och jag måste säga att David Eberhard gör sitt bästa för att leva upp till den myten./…/

I tider där Socialstyrelsen kritiserar psykiatrin för att vara för slö, slapp och allmänt ointresserad av sina patienter så tycker David Eberhard – chef för psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm – att psykiatrin inte i tillräcklig omfattning avvisar patienter!!!

Han menar nämligen att många söker psykiatrin i onödan bara för att ‘flickvännen gjort slut’ eller nåt annat totalt irrelevant.”

Så himla bra skrivet!

Nu tillbaka till de dubbelmoralistiska punkterna:

”20. Investerare behöver vara trygga vad gäller framtiden. Nej, vi borde inte stötta upp deras trygghet genom att spruta in pengar i ekonomin! Hur i Herrans namn… [förstår inte riktigt det här 😉 ]

21. Om staten spenderar pengar kommer detta att tränga ut privat investerande, om den privata sektorn spenderar pengar kommer det inte att tränga ut annat investerande som andra i den privata sektorn gör.

22. Kommittétänkande [tillsättande av kommittéer och utredningar?] är ett hemskt sätt att göra saker. Men akrieägare uppskattar att kapitalism är det bästa system som någonsin skapats.

23. Samlade/kollektiva krav är meningslösa, men Say’s Law håller fortfarande [om Says lag].

24. Och naturligtvis, det klassiska: staten borde inte lägga sig i människors liv, utom när den säger åt dem exakt hur de ska bete sig.”

Kommer att uppdatera denna postning med länkar till artiklar och kanske andra blogginlägg.

Uppdatering 27 november: Erik Hegelund skriver på bloggen Vänsterekonomer om ekonomers användning av begreppet ”rationalitet” i ”Sluta prata om rationalitet?” och menar att det är ganska harmlöst. Jag vet inte, för ekonomer kanske i deras samtal sinsemellan, men vi vanliga medel-Svensson; vad lägger vi in i detta?

Svante Säwén skriver intressant i ”Vidgad vinstvarning”:

Allt tal om att privatiseringar i vård, skola och omsorg ska ge effektivitetsvinster är nu borta i riksdebatten.

Nu motiveras konkurrensutsättning med valfrihetens värde.

Att multisjuka hamnar längre bak i kön än tidigare bortser man ifrån. Liksom att segregationen i skolorna ökar.

Valfrihet även för den som inte kan välja är att välja företag. Som om inte innehållet i vården är det viktiga.

Debatten har ändå gått in i ett nytt skede nu när ett vårdföretag som Carema avslöjats med brallorna nere.

Nu när privatiseringen inte längre är teori, vet medborgarna mer om vilka konsekvenser vinsten som drivkraft kan ge. När det står klart för de flesta att de riskkapitalbolag som gör vinst på våra skattepengar dessutom ser till att ingen skatt betalas på vinsterna, så ser de flesta att det har gått för långt.”

Gör ”alla” det? Tyvärr, jag tvivlar jag på att alla gör det.

Säwén fortsätter:

”Ingen kommer /…/ att ställa de frågor sossarna får om vinstgränser och regelsystem till Moderaterna [(M) står över allt, men (S) pressar man. Borde man inte pressa båda?].

Så mycket tydligare skillnaden skulle bli om sossarna i stället sa att vinsterna i vården ska stanna i vården. Punkt.

De gränsdragningsproblem som kan uppstå får lösas allt eftersom.

Går det inte så får väl det hela återtas i offentlig regi.

Skattebetalarna står ändå för notan.”

En kommentator svarar så bra att jag citerar hela dennes kommentar:

”Detta handlar om att en gång för alla rasera 1900 talets (s) samhällsbygge. Argument som kvalitet, samhällsnytta, lägra kostnader etc vet nog egentligen alla att de för eller senare visar sig falska. Men när jobbet en gång är gjort så blir det oerhört tungt att backa tillbaka. Vi vågar inte riktigt tro att vår modell är så bra, eftersom största delen av världen hamnat i en annan modell, och den går inte att ändra.

När alla andra argument uppenbarligen nu visar sig felaktiga, så håller man fast vi det som inte går att mäta; valfrihetens värde. Så länge man kan hävda det så fortsätter raserandet.

Sverige och den regering vi har accepterar tydligen vilka kostnader som helst för detta, 20 miljarder är ingenting, bara det finns två vårdcentraler. Att farmor ligg i sin egen avföring är hennes tappra offer för att vi gör upp med (s) ide om allas lika möjligheter.

Sverige är ett av världens rikaste länder, med relativt god trygghet. Icke desto mindre så är det så att farmor ligger i sin avföring och ropar, och skattemiljonerna är på Jersey.

Det finns lösningar, privat vårt får bara bedrivas av personalkooperativ och ekonomiskt överskott återinvesteras till 100%. Vill man sälja/lägga ned, så är det kommunen som köper tillbaka, till förutbestämt pris.

Helt enig i att vårdskandaler dyker upp överallt, vi måste hålla oss för goda för att dra poäng på det. Läste i veckan om att en våldtäkt begåtts på ett Carema boende. Det är illa och skall rapporteras, men inte som slagträ i denna debatt.

Men om farmor ligger i skiten beroende på misstag, oskicklighet, slarv…må vara. Men när det sker för att man drar in på blöjor får att nå resultatmål – då drar jag ut i krig. Att det sker, kommer att ske i privat verksamhet med vinstmål är ofrånkomligt. Ingen politiker, journalist, förbannad anhörig skrämmer en vd med siktet inställt.”

Och nu Thanksgiving tider så kunde man läsa en bloggpost på bloggen anti-Mankiw med titeln ”Tacka kaptalismen”:

“Medan vi aldrig kan vara säkra på författarens intentioner [till artikel som det refereras till i postningen], låt oss erbjuda ett svar: kanske element av planerad ekonomi tricklar ner i författarens historia på sätt som är förbisedda eller helt enkelt ignorerade av honom.

Med andra ord, det verkar för oss som om det taktiska användandet av att attackera ’centralt-planerande’-argument finns där för att avleda uppmärksamheten från viktigare och mer relevanta saker, sådana som följande:

Vem bestämmer priset på bensin som används av lastbilarna som levererar kalkonerna till affären?  

Oljekarteller spelar en betydande roll när det gäller att bestämma priset vid pumpen [på bensinstationen].

Vem koordinerade arbetet på fabrikerna som producerar födan och föder upp kalkonerna?

Mest troligt utfördes dessa uppgifter av en driftsledare och andra centraliserade myndighetsfigurer.

Vem reglerade kvaliteten på kalkonerna eller underlättade/befordrade deras transport? [Jo] statliga lagar och författningar var nödvändiga för dessa saker.

Vid närmare tanke, det verkar som om det finns ett nödvändigt ekonomiskt planeringselement för att vi ska få vår Thanksgiving-middag.

Ofullkomliga/bristfälliga marknader och organisationen av ekonomisk aktivitet som äger rum I firman är viktiga exempel på fall I vilka ekonomiska representanter kollektivt planerar och ändrar ekonomiska utfall/resultat.

Så detta år får vi tacka kapitalistiska sociala relationer för måltiden på vår tallrik.

Medan Mankiw upprepade gånger har försökt att bedyra allmängiltigheten av den ’fria marknadens’ modell och  dess förhållande/samband med Thanksgiving, så vittnar en enkel titt runtomkring, på hur ekonomier faktiskt fungerar, på något annat.”  

En kommentator blir påmind om postningen ”I Pencil: A product of the mixed economy (updated)” där Hazlitt som nämndes ovan också nämns.

*I Wikipedia står det om fractional reserve banking:

”Inom ekonomi innebär fractional-reserve banking (förkortat FRB) att banker kan låna ut insatta medel, alltså att de bara behöver behålla en bråkdel (fraction) i reserv (reserve), som kontanter eller andra likvida medel, samtidigt som man vid behov är skyldig att betala tillbaka inlåningar. Då någon tar ett lån skapar banken en kredit (vilken ingår i penningmåttet M1).[1][2][3]

Detta är idag standard inom bankväsendet världen över och har praktiserats länge. Hur stor del, eller fraktion, som bankerna måste behålla bestäms av centralbanker genom reservkravet. En liten andel leder till ökad penningmängd medan en större fraktion leder till lägre.

Systemet har under lång tid varit kontroversiellt. Under medeltiden var FRB förbjudet i Europa och betraktades som ocker. Idag kritiseras systemet av vissa ekonomer som bland annat menar att det leder till konjunktursvängningar, risker för uttagsanstormning och inflation.”

Annonser

§ 3 svar till Om ”fri” marknads dubbelmoral och mer om objektivitet i politik och ekonomi…

  • k skriver:

    Läs Badlands hyena för att får skratta om att ”Ökad demokrati hotar kapitalismen”:

     

    ”Friskolan skickade eleverna till fjällen i en vecka. ‘På den veckan räknade de sedan in hela terminens sammanlagda lektioner av idrott’ skriver Thomas Bodström (S). På så sätt slapp skolan äga eller hyra en gymnastiksal./…/

    Vissa skulle säkert vilja jämföra kapitalismen med kommunismen. EU har sin egen ‘demokratiska’ centralkommitté som tar de ideologiskt riktiga besluten som påtvingas de anslutna länderna./…/

    Det jag är mest rädd för är krav på demokratisering av marknaden. Det är naturligtvis en absurd tanke att folket skulle få inflytande på den marknad som beslutar politiken som styr såväl EU som Alliansen i Sverige.”

     

    Kommentarerna är också värda att läsa!

    Och Lars Pålsson Syll skriver om ”Statsobligationsräntan redux” och skillnad mellan Finland och Sverige och vilket land som är med i euron. Läs också kommentar där.

    Läs också ”Ett Sverige med växande klyftor och girighet som ledstjärna” (se inledande bild, där inkomstutvecklingen visas mellan åren 1991-2010, där åren 1992-94 saknas. Och det handlar om disponibel inkomst exklusive kapitalinkomster):

     

    ”Ibland får jag känslan av att politiken som nu är utgångspunkten för de som styr Sverige verkligen vill stimulera, inte minska, klyftor och ökade orättvisor.

    En förklaring kan vara ett ideologiskt genomslag för idéer som ser detta som en väg till ‘det bästa’ för alla.

    Klyftor antas peppa människor till framsteg.

    De som ligger efter gör en ‘extrainsats’ och når på så det det goda livet.

    Därmed gör det inget om de mest välsituerade får ännu mer.

    Det är kanske de tankegångarna som gör att det saknas vilja och förmåga att vända utvecklingen.

    Under rubriken ‘De rika klarar sig alltid’ skriver idag IF Metalls ordförande Stefan Löfven och Handels ordförande Lars-Åke Häggström på Dagens Industris debattsida.

    De illustrerar de växande klyftorna med den girighet som gör att en VD i ett stort svenskt industriföretag idag tjänar lika mycket som 40 industriarbetare.

    1990 var motsvarande förhållande en VD-lön på nio arbetare.

    De framhåller att det finns en annan väg än den som nu pläderas av Svenskt Näringsliv med lägre löner för unga, sämre anställningstrygghet, låga löneökningar och sämre villkor i övrigt för många.

    Reallöner och produktivitet hänger ihop.

    Det är, menar man, svårt att se exempel på att sjunkande reallöner har haft positiva effekter på tillväxten.

    Därför behövs politiken, betonar man.

    ‘Politik är att vilja och det är bara genom politiken som vi kan vända utvecklingen bort från ökad ojämlikhet. Samhällsutvecklingen ska gynna det stora flertalet och inte en liten minoritet.'”

    Se också Lars Pålsson Syll i ”Vinst hör inte hemma i skattefinansierad skola och vård”.

    Han länkar till Bo Rothstein-artikel.

    Och sin egen postning om privatiseringarnas logik.

    Och han skriver också om ”Dystra perspektiv för framtiden.”

  • k skriver:

    Se också Lena Sandlin i ”Systemskiftet är här”:

    ”Systemskiftet är här.

    Högerregeringen har sedan 2006 genomfört ett systemskifte i de sociala trygghetssystemen.

    I dag har vår tidigare inkomstgrundande försäkring förvandlats till något som mer liknar en grundtrygghetsmodell.

    I dag tar fler och fler av dem som har råd privata kompletterande försäkringar samtidigt som allt fler ställs helt utanför de sociala försäkringarna [jag tycker väldigt illa om detta, vi lärare erbjuds nu detta via Lärarförsäkringar. Dåligt! Osolidariskt!]./…/

    Tomas Eneroth (S) ordförande i Arbetarrörelens Socialförsäkringskommission och vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott har hela tiden slagits för en värdig sjukförsäkring. Han oroas inte bara av de omedelbara konsekvenserna av systemskiftet utan även för de mer långsiktiga konsekvenserna.

    Socialdemokraterna har haft svårt att tränga igenom i debatten om de risker som systemförändringarna kan komma att innebära.

    Eneroth vill ha svar på frågorna om vad händer i ett samhälle där socialförsäkringarna utarmas? Hur påverkas arbetsmarknaden? Vilken funktion har egentligen vår modell av socialförsäkringar för tillväxten?

    Inom svensk och internationell forskning finns betydelsen av den generella välfärdsmodellen och sociala försäkringar väl dokumenterade [ja, se ”Den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi – är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ inte förenliga med en blomstrande marknadsekonomi?” Jo, absolut, säger Jeffrey D. Sachs…].

    Arbetarrörelsens socialförsäkringskommssion har därför tillsammans med Arbetarrörelsens tankesmedja uppdragit till Christer Persson, som är en fristående utredare och författare, i uppdrag att redovisa hur forskningen ser på såväl vår välfärdsmodell som på socialförsäkringarnas betydelse för arbetsmarknadens utveckling och tillväxten i samhället.

    Uppdraget har resulterat i rapporten ‘Den produktiva välfärden‘. Rapporten kan hämtas på Arbetarrörelsens tankesmedjas hemsida./…/

    Högerregeringens välfärdspolitik bygger på dogmen att marknaden och det privata ägandet i stort sett alltid är bättre framför det offentliga. Högern överför därför kontinuerligt makt från politiken till marknaden.

    Detta står i motsatts till den socialdemokratiska idén om välfärden som en produktiv investering i mänskliga resurser och därmed också i näringslivets effektivitet.

    Styrkan i den socialdemokratiska modellen har alltid varit att välfärdsinvesteringarna gynnar alla och har därmed också fått stöd av det stora folkflertalet.

    Nu hotar högerregeringen på lite längre sikt den solidariska finansieringen av välfärdstjänsterna. Det är hög tid att börja agera.

    Utgången av valet 2014 kommer att bli avgörande för om det solidariskt finansierade välfärdsmodellen ska överleva eller inte.

    Christer Perssons rapport är oerhört viktig för att arbetarrörelsen ska klara debatten och ha argumenten för att rädda den generella välfärden.”

    • k skriver:

      Som sagt, det jäser också på andra fronter, som bland ekonomstudenter (och dessa ifrågasättanden kom alltså redan 2007), se Occupy Econ 101”:

      “When a science is dying, disciples begin to refuse initiation.

      This is what happened last Wednesday in the class of Harvard economics professor Gregory Mankiw, with these simple opening words: ‘Today, we are walking out of your class.’

      The rejection of Mankiw’s class is only a single event in the class of one professor, and yet this refusal may prove to be an event with a much wider significance.

      Mankiw’s econ 101 textbook, Principles of Economics, has made it into the minds of almost every economics student in the modern world and if the students of Mankiw can revolt, then it is possible that students everywhere can begin the task of rethinking the dysfunctional old neoclassical paradigm.

      In response to the walk-out, Mankiw has only doubled down his orthodoxy, claiming that the 1% have suffered more than the 99% as a result of the recession.

      Now is the time for a global walk-out. Download a poster of the True Cost Economics Manifesto at kickitover.org and pin it up in the corridor of your department.

      Let’s start an all out meme war against our neoclassical profs and begin the daunting task of ushering in a new bionomic, psychonomic, ecological economics paradigm.

      Now is a good time to begin an escalation and turn the whole world into a grand economics department … to occupy it.”

      Se inledande video. Samt tidigare inlägg om Greg Mankiw.

      Jeffrey Sach undrar “What Will Reform Wall Street?” och skriver också i annan artikel att ”Washington Leaves Millions To Die.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om ”fri” marknads dubbelmoral och mer om objektivitet i politik och ekonomi…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: