Sjukvårdsförsäkring åt lärare – ett uttryck för det nya Sverige?

11 november, 2011 § 4 kommentarer

[Uppdaterad 12 november, se slutet]

Jag blev väldigt illa berörd när jag för ett tag sedan i Lärarnas tidning läste om Lärarförsäkringars sjukvårdsförsäkring. Nu fick jag också ett brev från Lärarförsäkringar om de försäkringar jag kan teckna, där denna försäkring också nämns.

Är det denna slags sjukvård vi håller på att få, där man måste ha en sjukvårdsförsäkring för att få rimlig vård? För att inte tala om vår tandvård och skillnaderna där?

Kanske är den för alla de lärare som jobbar i t.ex. Stockholm med all dess privatiserade sjukvård? Men den tanken gör mig inte gladare eller mer positiv till denna försäkring.

Om denna försäkring kan man läsa:

”En sjukvårdsförsäkring är ett komplement till den offentliga vården som både snabbt och enkelt ger dig den vård som du behöver.

Nu kan du enkelt ta lite extra hand om dig själv. Med Lärarförsäkringars sjukvårdsförsäkring får du snabbt den vård som du behöver. Du kan på så vis undvika onödigt lidande och oro och istället ägna mer kvalitetstid åt nära och kära. Snabb och kvalificerad vård ökar också dina möjligheter att fortare komma tillbaka till arbetet.”

Jag blir så oerhört trött. Vilka är det som kommer i andra hand för de lärare som tecknar denna försäkring? Så jag ska glassa förbi de som inte har någon försäkring? Vad är det för ett jäkla samhälle vi håller på att få?

Jag får nästan lust att gå ur facket! För jag tycker det ska jobba för allas vårt bästa. Skulle önska att inga lärare tecknar denna, samt protesterar mot den överallt där de kan, i kommentarer, bloggar m.m. Och strida för ett annat slags samhälle.

Jag tycker båda lärarfacken är oerhört tandlösa!!! Och så är båda våra fackordförande. Men jag är egentligen inte emot facket, tvärtom (därav följande ironiska bild).

Tillägg 12 november: nyabrittas skriver i bloggpostningen ”Här ser vi Anders Borgs verkliga syfte med politiken” och citerar vad han sagt om att

”… på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken.”

Finns något sådant humant sätt? Från postning på Ett hjärta RÖTT.

Och alliansen regerar i en minoritetsregering, som Robert Sundberg skriver i ledaren ”Partier i kris både här och där” (finns tyvärr inte på nätet än):

”Utan att nedvärdera allvaret i läget för S kan det vara på sin plats att påminna om alliansen. Den minoritetsregerar landet./…/

Denna allians pratade ihop sig för sju år sedan, inför ett möte hos dåvarande centerledaren utanför Umeå./…/

Denna allians av fyra partier genomförde under mandatperioden efter valsegern 2006 sitt program. Troligen räknade alliansen med att den riskerade förlora valet 2010. Därför passade den på att genomföra allt som den var överens om den mandatperiod under vilken de var säkra på att ha makten [med ljusets hastighet, innan någon hann vakna]./…/

Flera av dess partier uppvisar ju dålig form, trots att en treårsperiod återstår till nästa val.

Egentligen borde debatten handla om borgerlighetens kris./…/

Men medierna handlar bara om s-krisen.

Oc h vad består moderaterna av bakom ledarduon Reinfeldt/Borg och pr-strategen Schlingmann?/…/

Tre fjärdedelar av [Bo] Lundgrens skattesänkarpolitik är alltså genomförd. Inte så mycket nya moderater över det, snarare klassisk moderatpolitik.

Kris? Se på halva alliansen. Finns kristdemokraterna och centerpartiet kvar i riksdagen efter 2014?

Och vad är moderaterna egentligen för ett parti? Vad är det för nytt med att bedriva samma skattesänkarpolitik som alltid?”

Ja, Alliansfritt Sverige i ”KD attackerar Moderaterna”:

”Kristdemokraternas nya partisekreterare Acko Ankarberg Johansson beskriver Moderaternas förnyelse som något som bara skett på ytan – där man fortsätter att föra Bo Lundgrens skattesänkarpolitik.

– Jag ska vara ärlig och säga att det i praktiken kanske inte är så stor skillnad mellan Bo Lundgrens sänkta skatter och Anders Borgs jobbskatteavdrag. Man har bara bytt skepnad på något vis, säger hon till Expressen.”

Precis! Annarkia i ”Vågskvalp i opinionen” (skrivet i slutet av januari i år):

”Moderaterna har övertagit rollen som största parti och allianssyskonen minskar. 

Maud Olofsson surnade till och idag gör Kristdemokraternas partisekreterare henne sällskap. Hon går t om ett steg längre och menar det vi andra redan insett att moderaternas förändring endast är en förändring på ytan.

Jobbskatteavdraget är en fortsättning på Bo Lundgrens skattesänkarpolitik säger Acko Ankarberg.

Göran Greider skriver i ”Vårt behov av bråkiga sossar av Bengt Holmquists slag”:

”Varför ska det vara så svårt att fatta att behovet av kritiker i en rörelse alltid är precis lika stort som behovet av de lojala?

Och den som är obrottsligt lojal mot en partiapparat blir ofta illojal mot en rörelsens djupaste värderingar och tvärtom.”

Bra skrivet! Sant! Vi behöver fler bråkiga sossar!

Och Ulf Lundén skriver i ”Rädda verkligheten från PR-industrin” (finns inte heller på nätet än):

”Så förvandlas det som en gång var gemenskap och kollektiva värderingar till Aktiebolaget Jag på en bottenlös marknad.”

Klicka på bilden för att göra den större och lättare läsbar.

Annonser

§ 4 svar till Sjukvårdsförsäkring åt lärare – ett uttryck för det nya Sverige?

  • k skriver:

    Ulf Lundén skrev så bra för några veckor sedan i ”Glada Hudikteatern blev cirkus”:

    ”Uppdrag Granskning av Pär Johansson och Glada Hudikteatern är ett lysande exempel på det nya Sverige.

    Svenskt Näringsliv måste jubla precis som stora delar av den stormrika liberala medielobbyn som ständigt och jämt framför mantrat att kommers och smarta affärer är människans främsta mål.

    I deras värld är Pär Johansson en av vår tids största hjältar.

    En tvättäkta entreprenör som skaffat sig en egen framgångsrik och lukrativ karriär. Han har skapat ett varumärke bestående av funktionshindrade skådespelare. Timbrohögern och den Stockholmsfixerade mediehegemonin hade inte kunnat få en bättre kelgris.

    Pär Johansson har drag av väckelsepredikant.

    Han talar med stora ord och yviga gester. Människors lika värde. Det ger inträdesbiljett till näringslivets fina estrader när företagare vill visa upp en social image.

    Plötsligt handlar affärerna om värdegrund, etik och moral. Enligt granskningen har Pär Johansson tjänat 15 miljoner kronor på sina föreläsningar.

    Uppdrag Granskning visade samtidigt att stjärnorna i Glada Hudikteatern får en spottstyver jämfört med Pär Johansson.

    Personligen är jag inte ett dugg förvånad. Vi lever ju i en tid av hyperkapitalism eller marknadsekonomi som huvudpersonen själv sade i Janne Josefssons intervju.

    Under lång tid har detta samhälle odlat fram girighet och fartblindhet som även drabbar människor som från början haft ädlare syften än att ‘bara’ tjäna pengar.

    Det är bra att fenomenet Glada Hudikteatern granskas och diskuteras. Reportaget visade också att det inte längre är en teater där alla får ta lika stor plats eller synas. Hans forna kompanjon har också hoppat av eftersom teatern sedan länge har tappat leken på bekostnad av allvaret.

    Pär Johansson har professionaliserat och kapitaliserat teatern med kommunens goda minne./…/

    Vårt samhälle av i dag lider av ett betydligt hårdare och kallare klimat än på länge. Det drabbar bland annat många funktionshindrade som har fått det svårare att få rätt till assistenter när kommunerna tvingas skära ned.

    Glada Hudikteatern blir i det sammanhanget ett slags samhällsmoraliskt alibi.

    Vi förs bakom ljuset och tror att den humanistiska utvecklingen går framåt. Det blir en missriktad variant av välgörenhet som i sig underminerar ett kraftfullt och socialt utvecklat samhälle med rejäla trygghetssystem.

    Radiomannen Täppas Fogelberg sade i SVT:s Debatt att Pär Johansson framstår som en cirkusdirektör. Ja, faktiskt.

    Glada Hudikteatern är rena rama cirkusen och ett tydligt exempel på det klättersamhälle som växt fram under de senaste 20 åren.”

    Vad bra skrivet! Och oerhört sant. Ingen kommer egentligen att bli vinnare i detta samhälle. Vi kommer att bli ett på alla sätt fattigare samhälle. Vi behöver ta till vara allas förmågor och ge alla samma chanser.

  • k skriver:

    Men i ett starkt ojämlikt samhälle så fördelas chanserna inte jämlikt hur många plåstrande åtgärder vi än vidtar.

    Den sociala rörligheten, klassresandet, är i själv verket lägre i USA än den varit i de skandinaviska länderna. Förmodligen har detta redan vänt i Sverige efter de senaste decenniernas politik, men vi ser inte effekterna av detta än.

    ”When questioned about the enormous income inequality in the United States, the cheerleaders of America’s unfettered markets counter that everybody has a shot at becoming rich here. The distribution of income might be skewed, but America’s economic mobility is second to none.

    That image is wrong, and these days it abets far too many unfair policies, including cuts in essential programs like Head Start or Medicaid. The poor, we are told, can use their own bootstraps.

    President Bush got away with huge tax cuts for the rich in part because nonrich Americans, who make up most of the population, believe everybody has a chance of making it into the club. Unfortunately, the American dream is not that broadly accessible.

    Recent research surveyed by the Organization for Economic Cooperation and Development, a governmental think tank for the rich nations, found that mobility in the United States is lower than in other industrial countries.

    One study found that mobility between generations — people doing better or worse than their parents — is weaker in America than in Denmark, Austria, Norway, Finland, Canada, Sweden, Germany, Spain and France./…/

    America’s sluggish mobility is ultimately unsurprising.

    Wealthy parents not only pass on that wealth in inheritances, they can pay for better education, nutrition and health care for their children.

    The poor cannot afford this investment in their children’s development — and the government doesn’t provide nearly enough help. In a speech earlier this year, the Federal Reserve chairman, Ben Bernanke, argued that while the inequality of rewards fuels the economy by making people exert themselves, opportunity should be ‘as widely distributed and as equal as possible.’

    The problem is that the have-nots don’t have many opportunities either.”

  • k skriver:

    Se Daniel Lind i ”Regeringens politik ökar ofriheten.”

    ”Med Moderaterna i spetsen använder regeringen ofta OECD som akademiskt sanningsvittne för sin politik. Inte minst gäller detta för deras reformer av arbetsmarknaden.

    Frågan är om regeringen är lika bokstavstrogen när det gäller samarbetsorganisationens forskning om social rörlighet. Social rörlighet handlar om utjämning av livschanser – om att individens möjligheter i livet ska vara oberoende av föräldrarnas klass, utbildning och inkomst.

    Om så inte är fallet – om ryggsäcken hemifrån är för tung – kan ett samhälle inte sägas vara jämlikt eller frihetligt.

    OECD:s forskning visar att den sociala rörligheten är högst och utjämningen av livschanser mest utbredd i de nordiska länderna. I andra änden finner man USA och Storbritannien.

    Även Kontinentaleuropa släpar efter. Främst är det möjligheterna för de ekonomiskt svagare och socialt mer utsatta grupperna som förklarar skillnaden mellan länderna.

    Enligt OECD är den sociala rörligheten hög i länder som har:

    En socialt blandad skola där den kunskapsmässiga sorteringen och graderingen sker sent och där lärandet sker gemensamt.
    En väl utvecklad offentlig sektor och progressiva skatter som omfördelar resurser från de med höga inkomster till de med lägre.
    En arbetslöshetsförsäkring som upprätthåller inkomster vid arbetslöshet.
    En hög facklig organisationsgrad och kollektivavtal som täcker en stor del av arbetsmarknaden.
    Små inkomstskillnader.

    Hur stämmer detta överens med regeringens politik?

    Regeringen har rört sig bort från den sammanhållna skolan. Val ska göras tidigare, elever ska sorteras och elitklasser införas.

    Uppdelningen mellan yrkes- och teoretiska studier har cementerats. Genom mindre resurser och ändrade antagningsregler har komvux funktion som andra chans kraftigt beskurits. 25:4-reglen har slopats.

    De med allra svagast utbildningsbakgrund har drabbats genom att rekryteringsbidrag och korttidsstudiestöd i stort sett har avskaffats.

    Den sammantagna effekten av detta blir att barn som kommer från stabila och stimulerande hemmiljöer gynnas. De som inte har rätt stöd hemifrån och de som behöver lite mer tid för att hitta rätt väg in i vuxenlivet kommer att bestraffas.

    Moderaternas uttalade mål är att skattekvoten ska ned till 40 procent av BNP.

    Det innebär att skatterna behöver sänkas med ytterligare 200 miljarder kronor.

    Priset för detta betalar alla de som hade gynnats av den omfördelning som dessa resurser hade kunnat resultera i – i form av en aktiv politik för fler jobb, högre kvalitet i skolan och vården och insatser som direkt riktas mot att stödja de mest utsatta grupperna.

    Regeringen har i stället valt att öppna upp för gräddfiler i vården och att stimulera den snabba tillväxten av privata sjukförsäkringar [ja, se vad denna bloggpostning handlar om].

    Principen om vård efter behov urholkas snabbt. I stället för omfördelning är regeringens standardmedicin ytterligare skattesänkningar./…/

    Den amerikanska drömmen är en mardröm i USA, men har varit en realitet i Sverige.

    Med nästan kuslig precision har regeringen satt igång systemförändrande processer som på sikt leder till ett helt annat samhälle.

    Konsekvensen av detta blir lägre social rörlighet och en mer ojämlik fördelning av livschanser.

    Det gamla privilegiesamhället återkommer i ny tappning och Sveriges konkurrenskraft försämras.”

    Jag tror han har rätt.

    Här är fler länkar om Daniel Lind och social rörlighet.

  • k skriver:

    Ett samhälle där vi inte solidariserar oss med varandra, och på allvar respekterar varandra, är inget bra samhälle att leva i…

    Vi behöver kritisera det som bör kritiseras, men…

    Det många kommentatorer visar när de försvarar försämringar av bland annat sjukförsäkringen är förakt för svaghet.

    Om Harald Ofstad och ”vårt förakt för svaghet”:

    ”Med postmodernismen inom kulturen och nyliberalismen inom ekonomin fick de romantiska högertendenserna en renässans under 1980-talet, och behåller till stor del sitt grepp idag./…/

    Ofstad skrev sin bok före den postmoderna perioden, så om han levt nu han skulle haft anledning att med eftertryck upprepa vad han skrev redan i förordet till andra upplagan (1979) om hur våra egna drag ter sig i den nazistiska spegeln:

    ‘Orden har ännu större aktualitet i dag’.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Sjukvårdsförsäkring åt lärare – ett uttryck för det nya Sverige?reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: