”Om du tror på mirakel – läs inte detta.” Om amerikansk skolpolitik och ännu mer om oemotsagd (nyliberal) ideologi och politik, samt om privatiseringens påstådda välsignelser. Att svälta skolan (och annan offentlig verksamhet), varför?

4 november, 2011 § 10 kommentarer


Skolan skadar barn…

… genom ökande klasstorlek…

… genom att eliminera kritiska klasser…

… genom att eliminera jättebra lärare.

Diane Ravitch skriver i en bloggpostning om en debattartikel som hon skrev i New York Times i juni, ”Att vänta på ett skolmirakel,” en artikel i vilken hon ifrågasätter idén om mirakelskolor.

Med hjälp av två frivilliga forskare, Gary Rubinstein and Noel Hammatt, visar hon att åtskilliga skolor som framhålls vitt och brett av flerfaldiga politiska ledare som mirakulösa inte är det.

Hon skriver:

”Min avsikt var inte att kritisera skolorna och deras personal, utan att kritisera politikerna som använde skolor för att låta påskina att deras politik (som att t.ex. avskeda personalen och att stänga skolan) fungerade och att det inte alls var så svårt att totalt förändra en skola som har ett stort antal lågpresterande elever inskrivna.”  

Nyliberala politiker, inte bara till höger utan också till vänster (för vi ser dem till vänster också) vill driva på en privatisering av skolan, där de låter påskina (eller kanske tror politikerna på allvar på detta efter långvarig påtryckning av penningstarka intressegrupper i samhället som egentligen inte har allas bästa för sina ögon) att privata skolor har anledning att prestera bättre – för att få elever – och troligen också att de i fler fall presterar bättre. Något föräldrar också tror, tror jag. Men forskning har visat att man inte väljer skola efter hur bra den faktiskt är (se Ravitch).

Marknaden ser dock skolorna som ett bra sätt att tjäna pengar? Ett säkert och lättförtjänt? Skolor behövs ju alltid.

Noel Hammatt är väldigt kritisk till skolpolitik och skolpolitiker i USA och skriver väldigt bra och intressant i bloggpostningen ”’Schools Out’ and ’Learning Communities are IN! – en försmak av vad som komma ska…’”:

“Skolor har aldrig skapat meritokrati i någon skala bortom den anekdotiska. Faktum är att skolor gör en sak väldigt, väldigt bra. De är otroligt bra på ’social reproduktion’ [dvs barn till föräldrar med akademiska examina och som lyckats i skolan får barn som också lyckas. Och detta beror inte ‘bara’ på gener].”

Och kan det vara så att dagens (nyliberala högerpolitiker och de som röstar på dem) egentligen inte vill ha konkurrens, även om de retoriskt påstår något annat och kanske t.o.m. tror att de står för det själva (självbedrägeri)?

Hammatt fortsätter:

”Faktumet att forskare, jag själv inkluderad, kan förutsäga skolors och skolsystems prestationer genom faktorer som inte har något med sådana saker som kursplanen, typen av skola eller lärarna och/eller ledarskapet på skolan att göra, belyser begränsningarna i skolbaserade reformförsök vilka försöker att eliminera, eller påtagligt minska, gapen som för närvarande existerar i alla skolor [vill man verkligen minska ojämlikhet?].

Gapen mellan t.ex. genomsnittspoäng för studenter som lever i fattigdom kontra de mer välbeställda familjer eller gapen som ger sig ut för att representera genomsnittsskillnader i poäng för olika ras- och etniska grupper, men som i själva verket representerar gapen i de ’underliggande förhållandena’ som spelas ut i vårt samhälle gällande ras och etniskt ursprung.”

Gäller också den ”vita” befolkningen och dess bakgrund (fattiga eller välbeställda), men slår igenom ännu mer när det kommer till ras och etniskt ursprung.

Och se tidigare postning ”Diane Ravitch om amerikansk skola sproblem: ’Blickarna leds bort från fattigdom och isolering på grund av ras’…” Nej, självklart vill inte högerpolitikerna i världen få sina nyliberala lösningar ifrågasatta?

Och det dessa debattörer, Ravitch, Hammett och Rubinstein, gör är just att visa på att politiker som Reinfeldt, med sitt prat om allmänintresset, faktiskt inte alls företräder allmänintresset. De här politikerna, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, företräder i själva verket särintressen. Något som politiker över nästan hela den politiska kartan gör, ÄVEN de till vänster skulle jag vilja påstå.

Man håller på att skapa ett samhälle med allt större klyftor, inte bara vad gäller inkomster, utan också vad gäller skolgång, sjuk-, åldringsvård osv osv osv. Och ett på alla sätt, inte bara ekonomiskt, fattigt samhälle.

Hammatt fortsätter:

”Medan det finns enstaka skolor som verkar motsäga det allmänna mönstret, så har de flesta av dessa skolor kommit på hur de ska hitta andra, underliggande karaktäristika att fokusera på och samla ihop elever som har dessa positiva karaktäristika vilka skolan sedan byggs på.

Det kan utan tvekan finnas en liten, liten grupp skolor där det finns en verklig ’stjärnor-och-planeter-grupp’ och där skolan ifråga faktiskt skapar meritokrati, men jag tror inte att forskning stöttar användandet av dessa skolor som modeller som kan replikeras, utan istället bjuder jag in läsaren att dela budskapen jag utvecklat för att hjälpa mina studenter, att ’anekdoter inte är motgift mot okunnighet’ gällande de mönster som omger oss och att man troligtvis inte kommer att finna att ’exceptionell politik är den som kan finnas i undantag [???].’

Närhelst presidenten [även Obamaadministrationen pushar för charterskolor/privatskolor i USA] eller så kallade ’reformatörer’ i utbildning försöker dra din uppmärksamhet till en enstaka skola för att ta hem poäng [förståsigpåare här och där, som saknar kunnande och kanske insikt att se hela bilden. Men det FINNS också jättekloka människor utanför skolan, som kan bidra med motvikt mot hemmablindhet]…/…/ det är på tiden att vi verkligen tillåter vår politik att bli baserad på verkligheten och forskning och inte blind ideologi som står oemotsagd av den verkliga världen.”

För att återvända till Ravitch:

”Politikerna verkade antyda att deras politik (testande och ansvarsutkrävande eller massavskedande) var tillräckligt för att producera dramatiskt högre testpoäng och examensgrader [hur många som avslutade sina studier med fullständiga betyg].

Undertexten [det som inte sägs ut, som det inte pratas om] är att fattigdom och resurser egentligen inte är något problem för skolor i städerna; om de bara kunde testa oftare och avskeda fler lärare, skulle testpoängen våldsamt stiga, låter de reformatörer, som är för drivande av skolan som företag, göra gällande [men vad driver individer? Och vad driver dem inte? Hur skapar man motivation och äkta drivkraft och vilja att lära? Går allt att lösa ’tekniskt’?].

Denna analys antyder att skolor som har de mest behövande eleverna inskrivna inte behöver mer resurser och det förklarar bort den nuvarande trenden med drakoniska nedskärningar i budgeten för offentlig utbildning…

[Precis som här; så man kan sänka skatterna och lägga pengar på jobbavdrag (mindre pengar att anställa folk i skola, vård och omsorg som följd, vilka i sina tur inte bidrar med skattepengar), sänkt restaurangmoms, finansiering av ROT och RUT osv]

… för konst, förskola/dagis, bibliotek, idrott/gympa och andra icke testade ämnen eller tjänster.

[Känns dessa tendenser igen? Och föräldrar sätter sina barn i friskolor, när de skulle kunna strida för en skola för alla, solidarisera sig… Tillåt mig vara kritisk och sarkastisk. I slutänden tror jag de kan förlora på det, för hur blir vårt samhälle och vår värld om vi inte bryr oss om varandra och inte minst det uppväxande släktet, gemensamt?].

Snart efter att min artikel hade publicerats i The Times, så publicerade Newsweek en historia som hyllade 10 ‘mirakel’-skolor.

Detta verkade vara ett direkt svar på min artikel.

Gary Rubinstein och Noel Hammatt undersökte Newsweeks 10 skolor och diskvalificerade dem som ’mirakelskolor’ därför att de inte mötte en eller flera av de följande kriterierna:  

  1. 1.      lågt naturligt avgångsantal
  2. 2.      höga testresultat
  3. 3.      hög examensgrad (för gymnasiet)
  4. 4.      hög grad att accepteras (till gymnasiet)
  5. 5.      rättvis fördelning engelskspråkiga elever och specialelever
  6. 6.      en hög procent elever som kvalificerar sig för fria eller reducerade måltider [man får alltså inte fri skollunch i amerikansk skola, utan måste betala för den som serveras och har man elever som kan betala så blir kostnaden för mat reducerad?]
  7. 7.      finansiering likvärdig den grannskola som ’misslyckas’
  8. 8.      inga bevis att skolan inte diskriminerar lågpresterande elever [och därmed får upp testresultaten].”

Gary Rubinstein blev så intresserad av mirakelskolfenomenet att han skapade en webbsida för att publicera översikter över mirakelpåståendena.

Ravitch skriver vidare:

“Förra veckan ställde Gary en historia, om en skola som gjorde en tvärvändning vad gäller prestationer och som blev framskjutande presenterad i Education Week, i sin rätta dager.

Denna historia verkade bekräfta den straffpolitik som befrämjats av USA:s skolminister Arne Duncan [Ravitch är som sagt mycket kritisk till att Obamaadministrationen fortsätter i Bushadministrationens spår].

Men när Gary undersökte skolans meriter så fann han en annan historia än den som rapporterats i Education Week.

Därefter granskade Gary mirakelhävdandena rörande New Orleans Recovery School District. New Orleans har vitt och brett framhållits som bevis på att otroliga resultat kan åstadkommas genom att göra sig av med lärarfack och omstöpa de flesta skolor till privata friskolor.  

För två dagar sedan upprepades den ofta berättade sagan i en ledare i New York Times. Ledaren börjar med påståendet att före orkanen Katrina så gick mer än 60 % av New Orleans elever i sviktande skolor och nu gör bara 18 % det.

Bland de frågor man inte frågade: är eleverna i New Orleans idag desamma som gick i skolorna före orkanen? Hur många av stans fattigaste barn återvände? Vilken är definitionen på en ’sviktande skola’? Var definitionen densamma före som efter orkanen? Vilka metoder är det, som de skolor man antar är bättre, använder för att producera sådana mirakel?

Återigen så fann Gary att upphaussningen överträffade verkligheten.

Genom att undersöka statens data, fann Gary att distriktet faktiskt är en av de lägst presterande i Louisiana. Faktiskt så är det 69:a av 70 distrikt [alltså nästan i absoluta botten]. Staten gav ett D- eller ett F-betyg till 87 % av skolorna i Recovery School District. Dess mycket utbasunerade ’förbättring’ baseras på en statistik som överdriver tillväxt för distrikt med låga baspoäng [???].

Lärdomen man borde dra i allt detta avslöjande är inte att fattiga ungar inte kan lära. Naturligtvis kan de. Låt mig säga det ännu en gång, sakta: Ja, fattiga ungar kan lära och utmärka sig. Men vare sig barn är fattiga eller inte, så är utbildning en långsam, stegvist ökande process.

Medan det är sant att en elev kan uppvisa remarkabla förändringar i attityd och motivation och demonstrera stora testpoängvinster på en kort tidsperiod, så är det i sanning sällsynt att en hel skola eller ett helt distrikt upplever en dramatisk ökning av testpoäng.

Varje stor förändring i poäng för en skola eller ett distrikt på en kort tidsperiod borde utlösa skepticism och ett krav på bevis, inte ett villigt uppskov med misstro [se klass 9A-serien här i Sverige!!!].  

Precis som du [skriver Ravitch till Deborah som hon har sin blogg tillsammans med, de verkar skriva sina inlägg i brevform till varandra] så tror jag inte att testpoäng i sig själva är en äkta ställföreträdare för [ett äkta mått på] prestation därför att testpoäng kan ge uttryck för inget mer än kraftiga investeringar i testförberedelser.

Som Daniel Koretz poängterar i sin värdefulla bok ‘Measuring Up; vad testning av utbildning egentligen säger oss’ alltför mycket testförberedelser kan äventyra värdet i åtgärden.

Jag brukade tro att testpoäng var ett tillförlitligt mått på akademisk prestation. Nu anstränger jag mig att inte förväxla de två [testpoäng och akademisk prestation].

Har vi inte sett vitt spridda bevis för fusk och spel med systemet, det verkar uppenbart att överanvändningen och missbruket av standardiserade test förvränger/snedvrider utbildningsprocessen, inskränker läroplanen och står i motsats till meningsfull utbildning/undervisning.

Men så länge som statliga ämbetsmän insisterar på att göra testpoäng till mått på lärarkvalitet och skolsuccé, borde deras påståenden bli ytterst noga granskade under användning av de mått de själva ‘made the coin of the realm’ [under användning av samma premisser som de utsätter andra för?].

Många av de skolor som politiker hyllar som succéer har meriter som inte skiljer sig från andra skolor vilka politiker stänger [och hur är det för eleverna att måsta byta skola?].

Jag oroar mig över att den nuvarande fixeringen/besattheten av testpoäng har rört sig utom kontroll och skadar elever/studenter, lärare, rektorer och utbildningskvalitet. Hur ska vi återfå vårt sunda förnuft?”

Vilka åtgärder borde man egentligen använda i skolan? Vilka frågor borde man ställa? Var borde man rikta sökarljuset? Vad är det man inte vill, unviker att se?

Se Daniel Lind om social rörlighet i ”Frihet och ofrihet i framtidens Sverige”:

”Med nästan kuslig precision har regeringen under de senaste fyra åren satt igång processer som på sikt leder till ett helt annat samhälle.

Konsekvensen av detta blir lägre social rörlighet och en mer ojämlik fördelning av livschanser. Det gamla privilegiesamhället återkommer i ny tappning och Sveriges konkurrenskraft försvagas.”

Annonser

§ 10 svar till ”Om du tror på mirakel – läs inte detta.” Om amerikansk skolpolitik och ännu mer om oemotsagd (nyliberal) ideologi och politik, samt om privatiseringens påstådda välsignelser. Att svälta skolan (och annan offentlig verksamhet), varför?

  • k skriver:

    Alliansfritt Sverige skriver om en kristdemokratiledare (och som sitter i vår nuvarande regering) som kräver ordningsregler i skolan som redan finns.

    Läs också mer om detta här.

    Jag tror att kommentator Emil Svantesson har rätt:

    ”Hägglund är inte okunnig om lagen.

    Själva lagen spelar ingen roll.

    Han reproducerar det som Björklund var så framgångsrik med (se Matilda Wiklunds avhandling): att utmåla ett kaos och sig själv som frälsare, och disciplin och hårda tag mot framför allt arbetarklassens barn som den enda rätta metoden.”

  • k skriver:

    Och i ledaren ”Mats kamp” i DD i onsdags skriver Göran Greider om seminarium i ABF-huset i Sthlm ang. medelklasskampen, en pressad medelklasstillvaro. Om Mats Jonsson:

    ”Han är lågbetald serietidningsredaktör, hustrun högstadielärare i nedskärningarnas och friskolornas era.

    Huvudpersonen Mats bär sitt norrländska klassursprung och sin klassilska genom sidorna [i serieroman han nyss skrivit].

    Vi samtalar om klass och klassresor, om hur politiken förborgerligats och jag driver min tes att arbetarklassen idag borde definieras brett – den omfattar en majoritet på uppåt sextio procent av befolkningen.”

    Ja, vi är rätt många som egentligen INTE gynnas av den borgerliga (nyliberala) politiken.

    ”Det är bara det att BORGERLIGHETEN LYCKATS FÅ EN MASSA MÄNNISKOR ATT HELLRE LETA EFTER SINA IDEAL UPPÅT I HIERARKIERNA ÄN ATT SOLIDARISERA SIG NEDÅT.”

    En psykologisk mekanism; att ställa sig på den starkes sida (som jag dock inte tror är medfödd).

    Se mer om detta seminarium på Mats Jonssons blogg.

    Där han skriver oerhört tänkvärt:

    ”Högern och vänstern kämpar om deras röster. Samhället är inrättat för att de ska kunna kombinera lönearbete med familjeliv och ständigt öka sin konsumtion. De har självförtroendet och ekonomin att göra det bästa av alla fria val det nya Sverige erbjuder dem. Men ändå krisar medelklassen.

    Mats Jonssons nya serieroman Mats kamp är en rapport från 2000-talets medelklass. Han dubbelarbetar för att kunna betala räntan på bostadsrätten, gör katastrofala inhopp som outbildad barnskötare på föräldrakooperativet och curlar för sin fru högstadieläraren, som nedskärningarna tvingar att göra två personers arbete. Det är en kamp som för Mats Jonssons del slutade med kollaps, och lämnade en fråga ringande i öronen: Varför arbetar medelklassen ihjäl sig fast den egentligen inte behöver?”

    Föreläsningen kan lyssnas och ses på här.

    Tänker på boken Lyxfeber, som ligger och väntar på mig i USA.

    Se mer om Lyxfeber här.

  • k skriver:

    Och apropå svenska ”mirakelskolor” så refererar Lars Pålsson Syll till en postning på Ekonomistas om Kunskapsskolan i Uppsala (se lärarkommentar längst ner, om elever från den skolan) och skriver ironiskt om:

    ”… skolors självgratulerande mediabild och frånvaron av kritisk journalistik

    ‘Att enskilda skolor lyfter fram sina kvaliteter är knappast förvånande, men när journalister okritiskt sväljer vad de berättar börjar det närma sig textreklam.

    Det fria skolvalet bygger på att enskilda familjers val ska få skolorna att höja sin kvalitet.

    För att det ska fungera krävs att familjerna har tillgång till god och relevant information.

    Det är därför hög tid för journalisterna att inta en mer kritisk och granskande roll i förhållande till den bild olika skolor försöker förmedla om sig själva.'”

    Och vilka kan göra en god bedömning av en skola och dess kvalitet? Finns dylika fakta tillgängliga? Och vad bygger dessa fakta på för underlag? Kan undras.

    Mer välutbildade kan lättare göra en bedömning, eller har snarare bättre tillgång till fakta (sen är jag inte alltid övertygad om att de alltid kan göra eller gör en riktig bedömning av en skolas kvalitet, om jag ska vara ironisk). Väldigt välutbildade är också då och då ”ute och cyklar” när det gäller sina barn och förmodligen också skolor.

    • k skriver:

      Och ”Är Essungas synvända en synvilla?”

      Jag tror Ravitch har rätt (se postningen ovan):

      ”Medan det är sant att en elev kan uppvisa remarkabla förändringar i attityd och motivation och demonstrera stora testpoängvinster på en kort tidsperiod, så är det i sanning sällsynt att en hel skola eller ett helt distrikt upplever en dramatisk ökning av testpoäng.

      Varje stor förändring i poäng för en skola eller ett distrikt på en kort tidsperiod borde utlösa skepticism och ett krav på bevis, inte ett villigt uppskov med misstro.”

  • k skriver:

    Och om ”frihet” (apropå (c) och dess extrema högervridning först under Maud Olofsson, vilken nu förmodligen fortsätter med Annie Lööf):

    ”Ser man på den nyliberala idétraditionen så har man där alltid varit nogsam med att inskränka definitionen av människors rättigheter till att nästan uteslutande handla om äganderätt och rätten att sköta sig själv.

    Rätten till välfärd lyser fullständigt med sin frånvaro.
    Frihet blir här mest en fråga om frånvaro av inblandning från samhällets sida.
    Kanske är detta frihet för marknadens övermänniskor.

    Men för alla oss andra som inte accepterar nyliberalismens omvärdering av alla värden?
    För alla gamla, sjuka och fattiga?
    Var det verkligen en frihetsinskränkning som gjorde det möjligt för den fattige arbetargrabben från Kirseberg att via en frikostig utbildningspolitik bli dubbeldoktor och professor?

    Utgör det verkligen en frihetsinskränkning för uteliggarna om kommuner försöker förse dem med hyggligt boende?

    Och är det verkligen en frihetsinskränkning för vanligt folk att ha hyresrätter som gör det möjligt också för dem att bo centralt utan att betala skyhöga marknadshyror?

    Är det inte i själva verket mer troligt att deras verkliga frihet ökar och att de känner tacksamhet och stolthet över de som en gång byggde upp det välfärdssamhälle som Maud Olofsson och Annie Lööf är ute efter att rasera.

    Är Ayn Rands unkna iskalla egoism verkligen det stoff vanliga centerväljares drömmar är gjorda av?

    Jag hoppas och tror inte det.

    Därför är det också bra att vi nu vet var vi har Annie Lööf. Receptet borde skriva sig självt för riktiga centerpartister – se till att någon annan än denna nyliberala egoismens Stureplansmegafon blir vald till partiledare [dock blev hon ju vald sedan den postning gjordes som jag länkat och citerat ur här).”

  • k skriver:

    Väldigt intressant text om skolan av Lars Pålsson Syll:

    ”Vi lever i ett ojämlikt samhälle. Ojämlikheten ökar också på många områden. Inte minst vad avser inkomster och förmögenhet. Skillnader i livsbetingelser för olika grupper vad avser klass, etnicitet och genus är oacceptabelt stora.

    Och i skolans värld har uppenbarligen familjebakgrunden fortfarande stor betydelse för elevers prestationer. Än värre är att den får större betydelse ju äldre eleverna blir.

    Självklart kan det inte uppfattas som annat än ett kapitalt misslyckande när en skola med kompensatoriska aspirationer uppvisar ett mönster där föräldrarnas utbildningsbakgrund får allt större genomslag ju äldre eleven blir.

    Tvärtemot alla reformpedagogiska utfästelser är det främst barn ur hem utan studietraditioner som förlorat i den omläggning i synen på skolan som skett under det senaste halvseklet.

    I dag – med skolpengar, fria skolval och friskolor – har utvecklingen tvärtemot alla kompensatoriska utfästelser bara ytterligare stärkt de högutbildade föräldrarnas möjligheter att styra de egna barnens skolgång och framtid.

    Det är svårt att se vilka som med dagens skola ska kunna göra den ‘klassresa’ så många i min generation har gjort.

    Skolan spelar en stor och viktig funktionell roll i reproduktion av arbetsmarknad och socialisationsrelaterad disciplinering i vårt samhälle.”

  • […] att finnas saker att förbättra), sjunkande social rörlighet (dvs mindre social rörlighet; se Diane Ravitch och Daniel Lind om skola och social rörlighet), brist på tillit och socialt liv (i länder med stora klyftor verkar människor lita mindre på […]

    • Igor Insanic skriver:

      haha du har fel det är möjligheterna som skapar inkomstskillnader. vad är social rörlighet att klättra uppåt inom företaget eller eget bolag genom utbildning och få högre lön-på punkten högre lön har Norden misslyckats mer än USA ?? definiera. du kan inte jämföra små relativt homogena länder som nordiska med USA. Det är ett mirakel att människor från hela världen med olika bakgrunder, raser, religioner åstadkommer det som finns i USA. Kapitalismen och friheten var den enda utvägen för USA annars hade man suttit där med vita manliga byråkrater som hade diskriminerande bestämt över andra raser, religioner och etniciteter.

  • Igor Insanic skriver:

    Om privat vård och skola!

    Jag är så trött på socialisternas beklagande över att det ena eller det andra med privatisering inte fungerar – ge oss en lösning istället. http://www.youtube.com/watch?v=Moc7gwMJabM

    Den största läxan av det 20:e århundrandet har varit att regeringen/staten inte är en tillräckligt bra organisatör eller arbetsgivare av vilken verksamhet som helst tyvärr. Varför har en Volvo-anställd arbetare högre lön än en offentligt anställd sjuksköterska som faktiskt har ansvar för människoliv förutom att staten som arbetsgivare är en nära samarbetspartner med facket?

    Vad är principen då och lösningen: Den svenska modellen med skattefinansierad offentlig och privat vård och skola är en utmärkt lösning men den är inte perfekt och det är den som ger mest jämlikhet så att det ska vara klart ATT ETT SAMHÄLLE SOM STRÄVAR FÖRST OCH FRÄMST EFTER FRIHET KOMMER ATT BLI NÄRMARE JÄMLIKHET ÄN ETT SAMHÄLLE SOM SÄTTER JÄMLIKHET SOM SITT FRÄMSTA MÅL. Staten ska dock garantera att sådan verksamhet inte får negativa långsiktiga effekter som med banker men samtidigt se till att se över regleringen kontinuerligt så att det inte skapar monopol, icke funktionella eller icke fungerande regler, eller främjar enbart vissa företag/grupper dvs generella regler – det är det som menas med avreglering eller snarare omreglering. Men att förbjuda privata bolag att bedriva verksamhet inom skola och vård för att det kanske finns ett företag som missköter sin uppgift är i princip som att låsa in alla människor i fängelse när de föds enbart i fall de skulle bli brottslingar, vilket ju också skedde i Sovjet. Varför betraktas ALLA entreprenörer och andra företag som ruttna kapitalister istället för människor med mod som skapar arbetstillfällen? I ett fritt land har dessutom varje människa rätt att starta eget företag om man nu skulle känna sig förtryckt av sin arbetsgivare och på det sättet få ut överskottet (vinsten) för sig själv och sin familj.

    Kvalitetsskillnader har funnits under den renaste formen av kommunismen och föräldrarna har försökt även där att få in sina barn på bästa skolor och sjuka på bästa sjukhus samt hos bästa läkare. Mina klasskamrater på gymnasiet exempelvis åkte långa vägar för att plugga på min gymnasieskola för att inte prata om universitet. Milton Friedman i sin bok ”Free to Choose” har beskrivit fenomenet att det finns stora skillnader mellan statliga universitet, och även i Sverige är detta ett faktum.

    Tro det eller ej, det finns bra och dåliga eller sämre/bättre lärare och elever samt läkare och chefer. Det måste vara en av de största upptäckter i världshistorien!!

    Programmet på SVT där man tog bästa lärare för att stödja förortselever elever i nästan personlig upplärning är rena skämtet och bevisar ingenting. Det är som att samla världens bästa tränare och låta dem instruera medelmåttiga lag. Resultatet är så klart en förbättring. Tänk om de matchats mot bästa elever?? Ur ett annat perspektiv är det som om Manchester United ersatte GAIS i allsvenskan.

    Liberaler är emot alla inskränkningar och förbud t.o.m. tvångsprivatisering av statlig verksamhet så länge det är tillåtet för andra entreprenörer att starta skolor och vårdverksamhet. Om staten misslyckas är det ett bevis att den är inkompetent och kan inte bedriva och organisera verksamhet på ett bra sätt, vilket borde leda till förbättringar genom att man exempelvis kan lära sig från privata bolag. Utöver detta kan man ju välja en annan skola eller vårdanstalt om man är missnöjd med antingen det privata eller offentliga alternativet. I verkliga livet är man tvungen till det när man flyttar till exempel.

    Att förbjuda vinster SOM PRINCIP betyder ingenting – glöm inte att företag som en företeelse härstammar från familjen och varje familj vill gå med vinst eller vad man nu väljer att kalla det, och ja många framgångsrika bolag är familjeföretag – (här är den sociala hållbarheten central att en generation tar ansvar för den nästkommande) och ja när det blir ekonomisk kris i familjen blir det mycket potatis och nudlar. Varje anställd inom offentlig eller privat verksamhet måste få ut ett överskott för att täcka sina levnadsomkostnader och förhoppningsvis göra något av den vinsten som de själva kan bestämma över (de flesta vill ju gärna att den delen blir ganska stor) så att vi i praktiken redan har en vinstdriven offentlig monopol på bl.a. vissa typer av kirurgiska ingrepp i Sverige. Det socialistiska idealet verkar vilja att förstöra familjen som en institution genom att förbjuda dem att få ut ett överskott – nästa steg är väl att förhindra människor som sköter sin ekonomi på ett bra sätt att göra det för att andra människor är sämre på det även om de får samma inkomst.

    Acceptera den mänskliga naturen, att människor är olika och att livet som en företeelse inte är rättvis!

    Socialistiska politiker sitter ändå där själva med sina höga löner och ska försöka skapa rättvisa och jämlikhet medan de ger offentligt anställda lägre löner jämfört med den privata sektorn.

  • k skriver:

    Ja, du lyckas inte övertyga mig och som jag skrev i tidigare kommentar så verkar det märkligt nog finnas många likheter mellan kommunistiska östblocket och kapitalistiska USA!

    Och man har rätt att reagera och tycka att saker är fel utan att måsta komma någon som helst lösning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ”Om du tror på mirakel – läs inte detta.” Om amerikansk skolpolitik och ännu mer om oemotsagd (nyliberal) ideologi och politik, samt om privatiseringens påstådda välsignelser. Att svälta skolan (och annan offentlig verksamhet), varför?reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: