Om den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi: är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ antagonistiska mot en blomstrande marknadsekonomi? Ja, von Hayek hade fel. I starka och livfulla demokratier så är generösa välfärdssystem inte vägen till fattigdom, utan snarare till rättvisa, ekonomisk jämställdhet och internationell konkurrenskraft…

2 november, 2011 § 4 kommentarer

Hur startar man en folkrörelse?

Hur startar man en folkrörelse idag?
Svar: Genom att människor
som förut inte har träffat varandra träffas.

Jag tror att grunddefinitionen
av oss människor idag är att vi
är ensamgjorda mediekonsumenter.

Men det räcker med att tre
eller fyra människor som inte
träffat varandra förut börjar prata om
vad som styr det här samhället
för att fröet till en folkrörelse ska uppstå.

Bryt ensamheten.

Ja. Men det är bara ett frö.
Sedan måste folk komma med förslag och idéer.
Det hårda arbetet börjar.
Det drivs ytterst av en enorm
i årtionden tillbakaträngd längtan
efter att få vara större än sig själv.
Så att man till slut bryter in i realpolitiken.

Realpolitiken, den är gjord av marmor.
Av de hårdaste materialen, den är
ofantligt tung, så som den sockel
på mer än tusen ton som statyn
av Peter den Store vilar på:
Det är själva sockeln som är maktens monument.
Den är gjord av vår ensamhet.

Realpolitiken står på en grund av absolut tigande,
absolut apati, absolut ensamhet.

Plötsligt hör man ett mummel inifrån marmorn.
Och en vacker dag slår någon upp
ett tält framför
en bank
en parlamentsbyggnad
eller entrén till ett stort företag.
.
Plötsligt börjar det
mumla inom var och en av oss.
 
GÖRAN GREIDER

[Uppdaterad under dagen].

Den amerikanske f.d. nyliberale professorn och nationalekonomen Jeffrey D. Sachs i artikeln ”Den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi – är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ antagonistiska mot/fientligt stämda/inte förenliga med en blomstrande marknadsekonomi?” Min snabba översättning från engelskan (se också Dan Josefsson i ”Så ska de skapa ett Sverige för de rika”) följer:

”En av de stora utmaningarna för en uthållig utveckling är att kombinera samhällets önskan om ekonomiskt blomstrande och social säkerhet. I decennier har ekonomer och politiker debatterat hur man ska få den otvivelaktiga makten/kraften i marknaden att bringas i harmoni med de återförsäkrande skydden som socialförsäkringar ger.”

Han kallar det inte retoriskt nedsättande för ’bidrag’, utan ’insurance’ vilket översätts som ’försäkring’!

”Amerikas förespråkare av utbudsekonomi hävdar att det bästa sättet att åstadkomma välmående för Amerikas fattiga är genom att stimulera/ge incitament till snabb ekonomisk tillväxt och att de högre skatter som behövs för att finansiera höga nivåer av socialförsäkringar skulle lamslå/förlama blomstrandet. Österrikefödde frimarknadsekonomen Friedrich August von Hayek framkastade att hög beskattning skulle vara en ’väg till träldom,’ ett hot mot friheten själv.

Största delen av debatten i USA är fördunklad av kapital-/egenintressen och av ideologi. Dock finns det nu ett rikt empiriskt underlag för att kunna bedöma de här sakerna vetenskapligt. Stöd kan hittas genom att jämföra en grupp relativa frimarknadsekonomier som har låga till måttliga grader av beskattning och sociala utgifter med en grupp sociala välfärdsstater som har höga grader av beskattning och sociala utgifter.

Inte av en tillfällighet så är lågskatte- och höginkomstländer till största delen engelsktalande sådana vilka delar en direkt historisk linje med, härkomst från 1800-talets Storbritannien och dess teorier om laissez-faire-/låt-gå-ekonomi. Dessa länder inkluderar Australien, Kanada, Irland, Nya Zeeland, Storbritannien och USA.

Högskatte- och höginkomstländer är de nordiska socialdemokratierna [som nu raskt monteras ner; så fort så människor inte ska hinna inse vad som händer och vilka resultaten kommer att bli], i synnerhet Danmark, Finland, Norge och Sverige, vilka har letts av vänster-om-mitten-socialdemokratiska partier under största del eller hela efterkrigstiden [dvs tiden efter andra världskriget].

De kombinerar en hälsosam respekt för marknadskrafter med starka antifattigdomsåtagandeprogram [program mot fattigdom]. Budgetutgifter för sociala ändamål ligger i genomsnitt runt 27 % av BNP i de nordiska länderna och endast 17 % i de engelsktalande länderna.”

Offentligt spenderande är alltså lägre än privat och har alltid varit? Tvärtemot vad högern och dess politiker, tankesmedjor osv, vill göra gällande, för att de ska kunna skära ner ÄNNU mer på social trygghet och göra det till ett privat intresse helt och hållet, kanske.

”I genomsnitt så utklassar de nordiska länderna de anglosaxiska i de flesta mått vad gäller ekonomiska prestationer. Fattigdomsgraderna är mycket lägre där och nationalinkomsten per befolkning i arbetsför ålder är i genomsnitt högre. Arbetslöshetsgraderna är grovt räknat ungefär desamma i båda grupperna, bara något högre i de nordiska länderna. Budgetsituationen är starkare i den nordiska gruppen, med större överskott som andel av BNP.

De nordiska länderna bibehåller sin dynamik trots hög beskattning på flera olika sätt. Viktigast, de bekostar frikostigt forskning och högre utbildning. Alla, men särskilt Sverige och Finland, har ägnat sig åt den framsvepande informations- och teknologirevolutionen och nått global konkurrenskraft.”

Ja, vi behöver ta tillvara ALLAS förmågor i små länder som våra nordiska och vara öppna mot omvärlden bland annat genom att låta utländska studenter komma hit utan att måsta betala för sina studier, utan studera här på ‘samma’ villkor som våra egna medborgare:

”I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver de båda industrimännen Börje Ekholm, vd Investor, och Carl Bennet, vd Getinge, att regeringens politik håller på att leda till en katastrof. Studenter från utanför EU/EES flyr Sverige, vilket leder till brist på kompetent arbetskraft, försämrad konkurrenskraft och att samhällsviktig forskning och utbildning hotas.

Beslutet om avgifterna genomfördes utan ordentlig analys där regeringen gav högaktningsfullt fan i alla invändningar som restes. Och av de grandiosa löftena om generösa stipendiesystem för att bota bortfallet blev det en krum tumme. Ekholm och Bennet skriver.’

Omskolning och vuxenutbildning måste finnas för dem som inser att de hamnat fel – eller som kanske utvecklats i en ny riktning. Och är karriär det allra viktigaste i livet? Se Monbiot aningen ironiska råd till dem som vill göra karriär.

Fortsättning på Sachs artikel:

”Sverige spenderar nästan 4 % av BNP på forskning och utveckling [R&D=reserach and development], den högsta andelen i världen idag. I medeltal så spenderar de nordiska nationerna 3 % av BNP på forskning och utveckling, att jämföra med runt 2 % i de engelsktalande nationerna.”

Och det finns all anledning att värna en skola FÖR ALLA apropå det med forskning och högre utbildning! Och som Susanna Alakoski sa i första programmet av Sommarpratarna, så är en skola för alla viktig för barn från alla samhällsklasser, även för dem som har det gott ställt: att se att alla inte har det som de har det!

”De nordiska staterna har också arbetat för att behålla sociala kostnader/utgifter förenliga med ett öppet, konkurrenskraftigt, marknadsbaserat ekonomiskt system. Skattenivåer på kapital är relativt låga. Arbetsmarknadspolitiken betalar lågutbildad och på andra sätt svåra-att-anställa-individer för att arbeta i servicesektorn, i nyckelområden vad gäller livskvalitet, sådana som barnomsorg, sjukvård och stöd för gamla och handikappade.

Resultaten för dem i botten av inkomstfördelningen är häpnadsväckande goda, särskilt i jämförelse med det småaktiga nonchalerande som nu ska räknas som amerikansk socialpolitik.

USA spenderar mindre än nästan alla rika länder på social service för de fattiga och oförmögna/handikappade och får vad det betalar för: de högsta fattigdomstalen bland de rika länderna och ett exploderande fängelsebestånd [en massa människor i fängelse, man måste bygga fler fängelser].

Genom att undvika offentliga utgifter för sjukvård, så får USA faktiskt mycket mindre än det betalar för [dvs. detta system blir kostsammare!!!], på grund av att dess beroende av privat sjukvård har lett till ett fallfärdigt system som lämnar mediokra resultat, till väldigt höga kostnader.”

Forskning har visat att vinstdrivna sjukhus har högre dödstal än icke vinstdrivna.

Nej, jag tror INTE på privatisering av sjukhus som t.ex. Bollnäs sjukhus (om människor letar på nätet med sökord rörande just denna privatisering, så hoppas jag de finner mina postningar).

”von Hayek hade fel. I starka och livfulla demokratier så är generösa välfärdssystem inte vägen till fattigdom, utan snarare till rättvisa, ekonomisk jämställdhet och internationell konkurrenskraft.”

Men svenskt näringsliv och vår nuvarande regering använder…

”… Ronald Reagans och Margaret Thatchers uttjänta politik från 1980-talet i bagaget [med vilken man] vill /…/ offra miljoner svenskars ekonomiska trygghet för att kunna sänka skatterna för de rikaste.”

som Dan Josefsson skriver i en väldigt bra och intressant artikel.

Och (s) borde verkligen våga tro på sina grundläggande värderingar och föra fram dem.

Mer att läsa:

Alliansfritt Sverige: “Varför ska McDonalds göra reklam när moderata riksdagsledamöter kan göra det åt dem?” Gratis!

Det progressiva USA om amerikansk bostadsstandard.

Vänstra stranden i ”Varför kommer inte ambulansen, polisen, strömmen eller tågen?”:

”Hur länge skall idéer som ingen kunnat bevisa förbättrar kvaliteten få slå sönder naturliga monopol och fungerande omsorg?

Jag menar att Sveriges framtida välstånd är beroende av ett gemensamt statligt ansvar för gemensamma angelägenheter som säkerhet, skola, vård, omsorg och infrastruktur. Jag betvivlar att detta är en kontroversiell ståndpunkt. Motsättningen dyker emellertid upp i samma stund som vi börjar diskutera vad ”ansvar” betyder. Termen ansvar verkar förekomma i den politiska debatten i omvänd relation till utövandet av detsamma. Sedan flera decennier har den modell som kallas New Public Management styrt hur den gemensamma och skattefinansierade sektorn skall organiseras, och detta trots att modellen visat sig sakna de positiva effekter som förespråkarna talade om.

Att omsätta idéer om konkurrens och individuella val på ett område som i första hand präglas av mötet mellan grundläggande mänskliga behov och en stabil och förutsägbar struktur (t ex äldrevård, järnväg eller polisbevakning)är helt enkelt ingen bra idé. I en verksamhet där kvalitet inte går att mäta i termer av kundnöjdhet eller effektivitet i termer mängden omlagda sår är det andra planeringshorisonter som behövs. Ibland talas om omsorgslogik och rationella val-logik. Den holländska filosofen Annmarie Mol diskuterar i en till svenska nyss översatt bok ‘Omsorgens logik’ varför sjukvård bör präglas av det förstnämnda, samtidigt som utvecklingen går åt motsatt håll. God vård, menar hon, växer fram ur ett fortlöpande samarbete och kontinuerlig tradition – i bjärt kontrast till dagens välj-din-egenvårdcentral-och-rösta-med-fötterna-läkarbesök.”

Men kanske hjälper det om vi förlitar oss på Gud? Suck!

Tillägg på eftermiddagen: Alliansfritt Sverige om vanvårdsskandal på privat äldreboende (drivet i Caremas regi); allt som kostar ifrågasätts.

Och apropå högerkrafternas och svensk medias retorik (samma argument används och har använts i USA för att försämra de trygghetssystem de har där); ”Ryktet om bidragsfusk hotar trygghetssystemen”:

”Regeringen bekämpar icke-problem med icke-lösningar. Det är, lite hårdraget, kontentan av en ny rapport från Riksrevisionen där man granskat statens åtgärder mot bidragsbrott. I rapporten ifrågasätter revisorerna själva grunden för regeringens åtgärder: de orimligt höga uppskattningarna av bidragsfuskets omfattning.”

Göran Greider i ledaren ”Saab i en roddbåt till Kina”:

”… det är också viktigt att så mycket som möjligt av den industriella väven i det här landet överlever. I den ingår såväl ingenjörernas som de kollektivanställdas kunskaper och i långa loppet är den typen av kunskaper nödvändiga för att en nation ska bli något annat än en ren handelsplats.

Jämför Storbritannien och Tyskland. Ett skäl till att Tyskland alltid tycks stå starkare än Storbritannien är att tyskarna inte gjort sig beroende av enbart finans-kapitalism och tjänstesektor utan har varit måna om att bevara en industriell väv.

Varje land som tänker sig att i framtiden kunna bidra med att ställa om samhället i klimatvänlig riktning bör värna om denna industriella väv. Den var förr nyckeln till miljöförstöring, är det fortfarande, men blir mer och mer också en nyckel som kan öppna dörren till en miljövänlig framtid./…/

Jag känner en enkel skadeglädje över att den industrifientliga Alliansregeringen här kanske kommer att få ordentligt fel./…/

De sitter fast i de senaste femton årens trend, där handelskapitalismens dygder ersatt industrikapitalismens.

Dessutom tror uppenbarligen regeringen att det är viktigare med RUT-avdrag och krogsatsningar än satsningar på industrin. /…/

… det är roligt att få vara skadeglad ibland.”

Alliansen och kanske inte minst moderaterna har kompetensskräck? Läs också om skatterevolten som kom av sig – De senaste finanskriserna har dock visat att det är lågskatteländerna som är mest sårbara. Höga skatter visar sig vara en förutsättning för att ett land ska fungera:

”Statsvetarna har länge vetat att föreställningen att höga skatter på något sätt skulle göra länder fattigare saknar vetenskapliga belägg.

Det är tvärtom belagt att ett land inte kan bli rikt om inte en ganska stor delar av bruttonationalprodukten används till offentliga utgifter.

Närvaron av starka, välfungerande samhällsinstitutioner som bekostas av offentliga medel är en förutsättning för att välstånd överhuvudtaget ska kunna uppstå. Det existerar ingen ‘fri marknadsekonomi’.”

Och ”man ska våga bli gammal.”

Annonser

§ 4 svar till Om den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi: är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ antagonistiska mot en blomstrande marknadsekonomi? Ja, von Hayek hade fel. I starka och livfulla demokratier så är generösa välfärdssystem inte vägen till fattigdom, utan snarare till rättvisa, ekonomisk jämställdhet och internationell konkurrenskraft…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi: är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ antagonistiska mot en blomstrande marknadsekonomi? Ja, von Hayek hade fel. I starka och livfulla demokratier så är generösa välfärdssystem inte vägen till fattigdom, utan snarare till rättvisa, ekonomisk jämställdhet och internationell konkurrenskraft…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: