Krugman om tillståndet i USA: företag som sitter på en massa tillgångar expanderar eller anställer inte. Varför? Varför har vi problem?

9 oktober, 2011 § Lämna en kommentar

[Snabbloggning och översättning så här på söndag förmiddag. Uppdatering under dagen].

Folk i USA är rädda för att konsumera och en stor del av befolkningen har inte heller råd att konsumera (i efterdyningarna av bostadsbubblan, på grund av arbetslöshet, kanske sjukdom och därav följande problem med ekonomin osv?), så efterfrågan har sjunkit rejält? Jag tror vi är på väg dit också, när effekterna av jobbskatteavdrag och privatiseringar slår ut fullt ut.

David Korten, som solidariserar sig med Occupy Wall Street, menar att USA fortfarande är långt ifrån barskrapat, men tillgångarna är centrerade till en minoritet. Jag tror att vi är på väg därhän också, även om ”nya arbetarpartiet” hävdar något annat. Jag tror INTE de värnar om den lilla människan. Och deras ”värnande” om medelklassen är bara för att få sitta vid makten och genomföra sin agenda (att några rika sitter på de flesta resurser, medan vi andra får stå där med mössan i handen).

Tyvärr är vänstern ingen riktig motkraft där. 😦 De underskattar en massa människor (både bland de mest välbeställda och i medelklassen) och deras solidaritetskänslor? jag tror dessutom att vi alla tjänar på en politik som värnar om ALLA människor, även ekonomiskt.

Här i Sverige sabbade Borg i sin fantasivärld A-kassan. Inte heller han utgår från verkligheten (se nedan om vad Krugman skriver om ekonomi och verklighet):

”Anders Borgs förhoppningar om en a-kassa som skulle skapa lägre arbetslöshet, måttliga löneökningar och allmänt välstånd är en fantasiprodukt./…/

Avgiftshöjningarna – särskilt för de med små inkomster och otrygga jobb – beskrivs som ‘ett exempel på hur en politik som bygger på ofullständiga teoretiska modeller kan få oönskade effekter’.

I klartext; när man hittar på politik utan att bry sig om verkligheten kan det gå lite hur som helst. En halv miljon människor kan till exempel bli utan arbetslöshetsförsäkring./…/

… tänker Borg göra något åt att hans fantasivärld havererat? Det verkar inte så.

Kanske har Anders Borg nu i stället helt gått upp i rollen som frilansande expert på andra länders kriser.

Där finns ett oändligt utrymme för fantasin [ja, se nedan om andra politikers s.k. verklighetsförankring].”

Jo, jag tror Ingvar Persson har rätt. Läs hans ledare!

Krugman skriver i artikeln “Phony fear Factor” eller “Misstänkt rädslefaktor (misstänkt spelande på människors rädsla?)” i New York Times i min översättning:

”De goda nyheterna: efter att ha offrat ett och ett halvt år åt att tala om underskott, underskott, underskott när vi skulle ha talat om jobb, jobb, jobb är vi slutligen tillbaka till att diskutera den rätta saken [se om arbetslöshetssituationen i Sverige].

De dåliga nyheterna: republikaner, understödda och med [benäget] bistånd av många konservativa intellektuella, är fixerade vid synen på vad det är som blockerar skapandet av jobb, och som passar deras fördomar och tjänar intressena hos deras välbeställda uppbackare, men som inte har bärighet i verkligheten. 

Lyssna på nästan vilket tal som helst av en republikan som hoppas på presidentskapet och du kommer att få höra försäkringar att Obamaadministrationen är ansvarig för låg jobbtillväxt. Hur kommer det sig? Svaret, upprepat igen och igen, är att företag är rädda att expandera och skapa jobb därför att de är rädda för kostsamma regleringar och högre skatter

Inte heller är politiker de enda människor som säger detta. Konservativa ekonomer upprepar detta påstående på debattsidor och tjänstemän på Federal Reserve upprepar detta också för att rättfärdiga deras motstånd mot även modesta ansträngningar att hjälpa ekonomin.  

Det första du behöver veta, då, är att det inte finns några bevis som stöder dessa påståenden och en massa bevis som visar att detta är falskt.

Utgångspunkten för många påståenden att antiföretagspolitik skadar ekonomin är hävdandet att långsamheten hos ekonomins återhämtning från recessionen nu är hittills okänd. Men som en ny avhandling [Regulatory Uncertainty: A phony explanation for our jobs prolem eller Regleringsosäkerhet: humbugförklaringar angående våra jobbproblem] av Lawrence Mishel hos the Economy Policy Institute utförligt dokumenterar så är det helt enkelt inte sant.

Utdragna perioder av ’jobblös återhämtning’ efter en recession har varit regel de senaste två decennierna. Det är faktiskt så att jobbtillväxten i privata sektorn efter 2007-2009-recessionen har varit bättre än den var efter 2001 års recession. 

Vi kan kanske tillägga att de stora finansiella kriserna nästan alltid följs av en period av långsam tillväxt och erfarenheterna i USA är mer eller mindre dem du kunde förvänta dig givet allvaret hos 2008 års chock.

Ändå, är det inte något konstigt med faktumet att företag gör större vinster och sitter på en massa reda pengar men de använder inte dessa pengar för att expandera vad gäller kapacitet och anställningar? Nej.

Trots allt, varför skulle företag expandera när de inte använder den kapacitet de redan har? Bostadsbubblans sprickande och hotet från skulder för hushållen har hållit konsumtionen nere och många företag med mer kapacitet än de behöver och inga anledningar att lägga till fler.

Företagsinvesterandet svarar alltid starkt på tillståndet i ekonomin och givet att vår ekonomi förblir svag borde du inte vara förvånad om investeringarna förblir låga. Om något så har företagsspenderandet varit starkare än man kunde ha förutspått givet låg tillväxt och hög arbetslöshet.

[människor har ekonomiska problem och/eller håller i pengarna, för de är oroliga över ekonomin? Konsumerar inte och då minskar efterfrågan?

Se Elizabeth Warren om medelklassens kommande kollaps i USA.

Och vi följer snällt (???) efter, under våra ’ansvarsfulla’ nu ledande politiker (hur ansvarsfulla är de egentligen? Vilkas intressen styr dem, på tvärs med retoriken om ‘nya arbetarpartiet’?

Förbättrar de verkligen för arbetarna? Eller vilka är deras verkliga finansiärer?

Se om Kochbröderna i USA och teapartyrörelsen) – och hur är det med verklig opposition här i Sverige?

Här är alla inlägg under kategorin Elizabeth Warren].

Men klagar inte företagsfolk över bördan från skatter och regleringar? Jo, men inte mer än de vanligtvis gör. Mr Mishel påpekar att the National Federation of Independent Business har undersökt små företag i nästan 40 år, bett dem berätta om deras största problem. Skatter och regleringar kommer alltid högt upp på listan, men det som står ut nu är en flod av [antal] företag som har dålig försäljning – vilket starkt antyder att det är avsaknad av efterfrågan, inte rädsla för staten, som håller företag tillbaka

Så republikanernas påståenden om vad som saknas ekonomin är rena fantasier, på tvärs med alla fakta. Borde vi vara förvånade?

På en nivå förstås inte. Politiker som alltid levererar till välbeställda företags intressen säger att ekonomisk återhämtning kräver att man levererar till välbeställda företags intressen. Vem kunde ha anat något annat?

Men för mig ser det ut som om det finns något annorlunda i det nuvarande tillståndet i den ekonomiska diskussionen. Politiska partier har ofta ingått koalition med tvivelaktiga ekonomiska idéer – kommer ni ihåg Lafferkurvan? – men jag kan inte minnas när ett partis ekonomiska doktrin har varit så totalt skild från verkligheten. Och jag är slagen av omfånget i vilket ekonomer med republikanska preferenser – som borde veta bättre – har låtit låna ut sin trovärdighet till partiets offentliga villfarelser

Utan tvivel reflekterar detta delvis partiets mer allmänna glidning in i sitt eget självgoda intellektuella universum. Stora delar av republikanska partiet förkastar klimatvetenskapen och även teorin om evolutionen, så varför skulle man vänta sig att bevis betyder något för partiets ekonomiska syn?

Och naturligtvis så reflekterar det det politiska behovet av rätten att göra allting dåligt i USA till president Obamas fel. Det slår ingen att bostadsbubblan, skuldexplosionen och den finansiella krisen inträffade under uppsikt av en konservativ, frimarknadsprisande president; det demokraten i vita huset får skulden för nu. 

Men bra politik kan vara väldigt dålig politik.

Sanningen är att vi är i denna röra därför att vi hade för litet reglering, inte för mycket. Och nu är en av våra två stora partier fast beslutna att göra mer av samma vad gäller misstagen som orsakade denna katastrof.

Se vad Barbara Ehrenreich skriver apropå nyutgåvan av hennes bok ”Barskrapad – konsten att hanka sig fram” i ”Nickel and Dimed – On Turning Poverty into an American Crime” eller ”Barskrapad – om att göra fattigdom till ett amerikanskt brott.” Kanske kommer att blogga om denna text också.

Tillägg på kvällen: Om Juholts lägenhetsaffär

”Riksdagsförvatningen SKA sedan enligt dessa regler betala ut HELA hyreskostnaden för bostaden, upp till maxbeloppet, och SEDAN fakturera ledamoten för tillbakabetalning vid delat boende.”

Men detta har man inte gjort tydligen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Krugman om tillståndet i USA: företag som sitter på en massa tillgångar expanderar eller anställer inte. Varför? Varför har vi problem?reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: