Diverse artiklar samt om det klasskrig som de rika i USA utkämpat mot medelklassen och som har pågått de senaste 30 åren……

25 september, 2011 § Lämna en kommentar

”Centern blev en livbåt för nyliberalerna”:

”Mysteriet med Olofssons karriär är ju att hon nästan hela tiden framställts som en mycket succéartad partiledare, trots att siffrorna hela tiden bara varit en skugga av fornstora dagar. Förklaringen till det där ligger nog i den borgerliga mediala hegemonien:

Centerpartiet blev mycket av de övertygade marknadsliberalernas parti i en era då moderaterna i sin retorik [men bara i retoriken, inte i praktisk politik och de fortsätter på den linjen, dvs låter som om de drar mot mitten, men… se nedan] gick mot mitten.

Mediechefer som använder sig av RUT-avdraget blev entusiastiska och hela horden av borgerliga ledarskribenter hade det nästan nyliberala centerpartiets fyr att navigera efter när alla andra ideologiska ljus slocknat. Ja, för att fortsätta liknelserna från sjön: Centerpartiet krympte under Olofssons tid till en livbåt för nyliberaler.

Maud Olofsson hade stora framgångar i medierna – men inte hos väljarna.”

”Dyrt med misslyckade köp”:

”Svenska hushåll förlorar tusentals kronor varje år på grund av bristande konsumentkunskaper och en inställning att det inte är någon idé att klaga. Det övergripande målet för konsumentpolitiken är att konsumenterna har makt och möjlighet att göra aktiva val. Samtidigt har det kommersiella trycket aldrig varit större.

För att lyckas göra aktiva och kloka val behövs korrekt och begriplig information. För att kräva rättelse vid fel på en vara eller en tjänst behövs mognad och mod, samt kunskaper i konsumentjuridik och reklamationshantering.

Vissa konsumenter är särskilt utsatta och behöver mycket konkret hjälp för att kunna utöva sina rättigheter och tillvarata sina möjligheter. Exempelvis kan olika funktionsnedsättningar, otillräckliga språkkunskaper eller ålderssvaghet vara ett hinder.

Kommunernas konsumentvägledning är en viktig resurs för invånarna i det här sammanhanget. Vägledarna ger råd vid tvister mellan en konsument (privatperson) och en näringsidkare. Frågorna är ofta komplicerade avtalsfrågor. Det kan handla om allt ifrån mobilabonnemang till villabyggen. Trygga konsumenter, ”som har koll”, har lättare att hjälpa sig själva vidare.

I tider av finansiell oro behövs förebyggande insatser- inte bara akuta råd- för att förhindra privatekonomiska grubblerier. En utbyggnad av konsumentvägledningen är en investering i individen och i samhället. Det är en betydelsefull folkhälsofråga som ytterst handlar om jämlikhet och demokrati.

Investeringar kostar, men hur högt är inte priset för kommunen när medborgare tappat greppet om både ekonomi och tron på sig själva?”

”Massarbetslöshetsbudgeten”:

”Trots prat om siffror och balanser som skulle hållas på ett påstått ansvarsfullt sätt var de många arbetslösa väldigt frånvarande i Borgs presentation. Det så kallade utanförskapet är ju lika stort nu som för fem år sedan, då borgarna gjorde så mycket väsen av det *[vilken effekt fick jobbskatteavdraget?]./…/

Reinfeldt, Borg och borgarna har gjort tvärt om. Under de goda åren har de stimulerat ekonomin med sänkta skatter, mest för förmögna, ägare av värdefulla hus, höginkomsttagare och ägare av bolag [se Paul Krugman i t.ex. ‘Några noteringar rörande klasskampen’, om rika som tjänat mest på skattesänkningarna].

Nu när sämre år står för dörren stramar regeringen åt, eller avstår nästan helt från ekonomiska stimulanser. Med undantag för några järnvägsreparationer. Och lägre moms på restauranger.”

*Karin Pettersson skriver i ledaren ”Skandal att han kommer undan” idag:

”… själva poängen gick hem: Moderaterna vill inte bara sänka skatten, de vill ha fler jobb också.

Så var det ju inte, inte egentligen. Det var aldrig ‘utanförskapet’, eller jobben, som var huvudpoängen – annat än i retoriken.

Väl i regeringsställning sänkte Moderaterna skatten med 100 miljarder, och tog pengarna från chockhöjda avgifter till a-kassan och raserad sjukförsäkring. Skattesänkningarna gav inga jobb, däremot ökade skillnader mellan rika och fattiga. En mindre stat, mindre utjämning, mer privat finansiering av välfärden.

Detta var poängen.

I år landar den öppna arbetslösheten på 7,5 procent enligt regeringens egen prognos.

Massarbetslöshet, kallade Anders Borg denna nivå i valet 2006.

Nu pratar han proppmätt och självgott om tid för ansvar.

Jobben då? Ja, titta själva på innehållet i politiken.

I ett läge där framtiden för svensk ekonomi är mer osäker än på länge blåser finansministern en tredjedel av reformutrymmet på sänkt krogmoms [som hon skriver tidigare i ledaren: ‘Det borde gå till pr-historien. Den perfekta avledningsmanövern. Lite till barnfamiljer. En satsning på infrastruktur. Och – hoppsan! – en tredjedel av reformutrymmet till Årets lobbyist, eller förlåt, restaurangbranschen’, ja, just det: restaurangbranschen har troligtvis lobbat för denna sänkning], som ingen, inte ens Reinfeldt, tror kommer att ge fler jobb.”

Om Paul Krugman och att ”Eliterna lekte med oss alla”:

”Igår varnade IMF för att de grekiska reformerna går för långsamt – och då ska man veta att det som IMF kallar reformer i stort sett bara är åtstramningar som än mer kommer att driva ner efterfrågan och aktivitet i den grekiska ekonomin.

En alltmer förtvivlad Paul Krugman raljerar i sin spalt i New York Times över gamla tiders läkare som ständigt ordinerade åderlåtning för att bota sjukdomar. Han menar att det är just det som regeringarna världen över gör idag för att bota lågkonjunkturen: de skär ner och ekonomierna förblöder [se t.ex. blogginlägget ‘Vad slags vinst får en man för allt sitt arbete?’].

Jag har betonat det många gånger men det tål att upprepas: Kombinationen av en alltmer instabil, finansledd kapitalism o c h eurons prestigeprojekt utgör en häxbrygd.

Det som nu skulle behövas runtom i Europa och i USA är massiva offentliga investeringar för att återge ekonomierna hållbar livskraft och radikalt öka sysselsättningen. Men den allmänna oron gör alla regeringar extra försiktiga och därmed slår den bara alltför välbekanta keynesianska sparparadoxen till: land efter land riskerar att spara sig fattigare./…/

Euron var och är ett prestigeprojekt. Tanken bakom den gemensamma valutan var i grunden en stormaktsdröm; äntligen skulle det gamla darriga Europa kunna mäta sig med andra stormakter. Europeiska eliter drömde denna dröm. Nu är den på väg att slå ut i en fullskalig mardröm. De europeiska eliterna lekte med oss.

Allt man kan säga nu är: vad var det vi sa.”

En kommentator till Krugmans blogginlägg ”Några noteringar om klasskriget”:

”Jag håller helt med och är glad att se att du är på samma spår. Det är dags att ha denna diskussion högt [offentligt].

Personligen tycker jag att den skadligaste aspekten i allt detta är bekämpningen av facket [vad är det för frihet i detta frihetsälskande land; att människor inte får ansluta sig till en grupp som facket utan att bli ‘mobbade’?]. För det första så förstör det solidariteten mellan människor som är i samma ekonomiska situation [vilket kanske är avsikten], så vi kan alltså klaga över värdelösa lärare i skolan eller överbetalda snutar eller lata… vad som helst… utan att måsta tänka på dem som våra bröder eller komma i konflikt med ledningen, dvs kapitalet, vars motiv är suspekta[söndra-och-härska-metoden].

Men vad som är ännu viktigare, jag tror att fackföreningsledare var de stora kommunikatörerna vad gäller grundläggande värden på gräsrotsnivå. Det är så mycken idioti på radio idag som skulle vara enkelt att motbevisa om bara människor hörde motsatta argument. De brukade höra detta på arbetsplatsen. Utan detta så kommer de flesta vanliga människor, och i synnerhet de mindre utbildade, aldrig att höra något annat, därför att de lever i en konservativ ekokammare [men detta har de rika inget emot].

När de bekämpande facket så tystade de den rösten.

Detsamma är vad vi ser här i Sverige också (och troligen i många, många länder runt om i världen, där media går maktens ärenden). Krugman skriver i detta inlägg om det faktiska klasskrig som de rika utkämpat mot medelklassen och som har pågått de senaste 30 åren i USA (fr.o.m. Reagan):

  1. ”Stora skattelättnader för höginkomstamerikaner, mycket större i procent än de som medelklassen fått. CBO-data finns här.
  2. Minskning vad gäller minimilön.
  3. Bekämpning av fackföreningar, understödd och medverkad till av den federala politik som förs [se Wisconsin].
  4. Finansiell avreglering, som har gett näring åt ojämlikhet på grund av väldigt höga inkomster oproportionerligt kommit tillbaka till denna sektor.

Som nu skriker i raseri över utsikten om ens den minsta omsvängning i dessa trender.”

”Kalldusch för privatiseringsivrarna”:

 ”Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) presenterar nu en forskningsrapport där just detta görs. Resultatet är onekligen intressant:

‘Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats. Inom de flesta områden har vare sig kvaliteten eller effektiviteten ökat av konkurrensen.’

Så pass brutalt sammanfattas resultatet i en DN-debattartikel igår. Det är en kalldusch för privatiseringsivrarna och borde leda till eftertanke i praktiskt taget alla politiska läger. Ändå är slutsatserna inte överraskande. Det finns verksamheter som lämpar sig sällsynt illa för marknadslösningar. Skolan är ett område där privata lösningar lätt leder till såväl betygsinflation som segregation.

Vården är ett annat, ty där är det inte patienten utan läkaren som är konsumenten: det måste vara läkaren som väljer vilken behandling en patient behöver.

Privatisering och vinstintressen riskerar att leda till övervård av rika och underbehandling av fattiga.

De egentliga skälen till varför dessa massiva privatiseringar ägt rum är i själva verket två andra: Ren och skär ideologi och renodlat vinstintresse. Marknadsliberala ideologer har drivit fram detta och snart har entreprenörer och riskkapitalister dykt upp vid den guldgruva som heter samhällets skattebas.”

”Fredrik Reinfeldt har blivit konservativ”:

”Reinfeldt blickar bakåt, även om han måste omfamna en socialdemokratisk folkhemspoet. Ansvar och trygghet var ledorden. Jag skulle tro att den alltmer pressade Göran Hägglund med avund hörde Reinfeldt ta ifrån honom det sista av den trygga konservatism som Hägglund önskar att han hade för sig själv.

Problemet är dock alla som utesluts ur statsministerns konservativa ansvarsvision, framförallt alla de arbetslösa och utförsäkrade som inte finns med där. Reinfeldt värnar om dem som har det bra. Inget ska behöva oroa dem. Inga äventyrliga investeringar som kan lyfta nivån i detta land – på infrastrukturen eller klimatarbetet eller sysselsättningen. Nej.

Det som gäller är att lugna medelklassens kärna, de så kallade samhällsbärarna.

Men var inte poängen med det folkhem som Reinfeldt litet hemlighetsfullt – kanske även för honom själv – åberopade, trots allt att politiken kände ett ansvar även för de arbetslösa och de sjuka? Reinfeldt framstod igår som en betydligt mer konservativ moderat än vad han någonsin gjort hittills.

Läs dessa hans ord och känn hur du färdas tillbaka till någon obestämt fjärran tid:

‘Sveriges framtid byggs med arbete. Det var sanning när steniga åkrar plöjdes i hårt väder. Det gällde då svetten lackade vid ångpannorna. Det gäller i dag i morgonrusningen eller på nattskiftet. Det kommer att vara sanning också i morgon.’

Tonfallet här är annorlunda mot tidigare: Det låter som Reinfeldts lilla katekes börjar ta form. Den har en uppfostrande, gammaldags klang. Att han utlovade en Framtidskommission gav bara den nödvändiga kontrasten till hans konservativa budskap./…/

Det är också kännetecknande för en utpräglad konservativ världsbild att en ekonomisk kris är just en ovälkommen gäst, dvs någon som inte bor här, en främling.

För den som står bara ett litet snäpp till vänster om mittlinjen i politiken – eller kort och gott bara tänker – är det ganska självklart att krisen är bosatt mitt i systemet sedan lång tid tillbaka.

Men den tanken ryms inte i en konservativ världsbild. Kriser är något som alltid kommer utifrån, ett främmande element i ett system som annars är närapå perfekt.

Så vad var det för regeringsdeklaration statsministern avgav igår? Det var det mest konservativa jag hört en svensk statsminister säga under min livstid.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Diverse artiklar samt om det klasskrig som de rika i USA utkämpat mot medelklassen och som har pågått de senaste 30 åren……reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: