Om ordens makt och mer om nyauktoritära tendenser och retorik inte bara i Sverige utan också ute i världen…

24 september, 2011 § 4 kommentarer

[Uppdaterad och kommer troligen att uppdateras mer]. Det är mycket jag skulle vilja blogga om, men har begränsat med tid för detta. Men så hittade jag bloggen Flumpebloggen som en manlig förskollärare har och i inlägget ”Den som äger orden” kan man läsa:

”… nu är Björklund farligt nära att muta in den lärarledda undervisningen [som han slutat kalla katederundervisning] som ytterligare en beståndsdel i hans bild av vad som saknas i svensk skola idag.

I den bild som redan innehåller: Ordning & reda, (lärar-)auktoritet och kunskap.

För att bota en skola som består av:  Flum, anarki och okunskap.

På grund av ‘inte lärarledd undervisning’.

Ordinerar dr. Björklund (med god hjälp av Zaremba och Fjelkner) en rejäl dos lärarledd undervisning.

Det handlar om ordens makt. Skolan saknade inte ordning & reda förrän Jan Björklund krävde ordning & reda och eftersom han sade det på det sätt han sade det förstod alla att skolan saknade ordning & reda för varför skulle han annars kräva det? Och i en så upprörd ton, därtill?

Jag har anammat flum-epitetet. Och jag gillar om skolan/förskolan har ett stänk av anarki i verksamhetens utförande. Men för den skull är jag inte oberoende av ordning och reda i mitt arbete, lika lite som jag kan få något av värde gjort utan att vara rummets auktoritet. Jag hävdar envist att mitt arbete leder till kunskap och det är min mest grundläggande uppgift i yrket att leda den undervisning jag är satt att bedriva!/…/

Det många av oss däremot vänder sig emot är att hans krav implicerar att dessa faktorer är något som generellt sett saknas i skolan idag och att det finns en liten liten kärna skol-lobbyister som är något slags kaosdyrkande anarkistiska kunskapsmotståndare som mest vill sitta och se på när eleverna lär sig på egen hand – och som dessutom styr skolsverige med järnhand.

Den utgångspunkten är fel, förolämpande och förfärligt flummig. Faktiskt.”

Jag måste bara le.

Men det är en backlash i andra delar av världen också. I ”Corporal Punishment Returns to British Schools” eller ”Aga kommer tillbaka i brittiska skolor” kan man läsa:

Som svar på den senaste tidens upplopp har man tillåtit återkomsten av fysisk bestraffning i brittiska skolor. Användandet av tvång/våld och andra stränga straff/påföljder tillåts nu av den brittiska regeringen.

Sådana straff kommer enligt utbildningsminister Michael Gove att hjälpa till att ‘återupprätta vuxenauktoriteten,’ efter upploppen i London [men kommer inte detta att skapa mer våld och hämnd hos dem som man brukar våld emot istället för tvärtom, om inte förr så senare? Kanske i värsta fall när dessa individer fått högsta makten? Blir ministrar eller liknande, med en massa makt].

Ministern sa också att han skulle vilja locka fler män att arbeta i skolan som lärare, särskilt i grundskolan så att de kunde demonstrera styrka.

Regeringen planerar att starta ett program denna höst för att locka forna officerare till skolor.”

Se Guardian om detta i ”Michael Gove slackens the rules on use of physical force in schools” eller ”Michael Gove släpper efter på reglerna rörande användande av fysiskt tvång i skolan”:

”I ett tal vid Durandakademin i Stockwell [en (fri?)skola från ganska små barn och upp], söder om London, sa Gove att regleringarna beträffande användandet av tvång hämmar lärares omdöme.

Han sa: ‘Nu ska jag vara kristallklar; om någon förälder hör en skola säga, ‘jag är ledsen, vi kan inte röra eleverna fysiskt, då har denna skola fel. Helt klart fel. Spelreglerna har förändrats.’

Gove sa att män som funderat på att ägna sig åt lärarbanan blivit avskräckta av rädslan för regler som gör kontakt mellan vuxen och barn till ‘ett juridiskt minfält’ [aga med sexuella undertoner är dock erkänt, så det finns anledning att vara ‘rädd’]./…/

I ett tal där han försökte ta itu med upploppen i augusti, startade Gove med att göra en moralisk distinktion mellan det han kallade en ‘hårt arbetande majoritet’ och ‘en illasinnad, laglös, omoralisk minoritet’ [söndra-och-härska-metoden, se talet om samhällsbärare här och jakten på sjuka och arbetslösa. Närande-och-tärande-retoriken].

Han sa: ‘ Att undersöka varifrån plundrarna kom är inte att ursäkta på grund av bakgrund. Det är för att belysa misslyckanden som har sitt ursprung i dålig politik, skev prioritering och det medvetna underminerandet av legitim auktoritet [suck!]./…/

Regeringen har bett Charlie Taylor, rektor och Goves rådgivare vad gäller beteende, att titta på hur man kan förbättra ‘alternativtaombesörjandeenheter’ för barn med beteendeproblem [tas det hänsyn till varför de har problem? Och hur tas dessa hänsyn? Men grundproblemet: fattigdom och ökande klasskillnader i en värld av ekonomisk kris: Diane Ravitch menar apropå amerikansk skolas problem att blickarna leds bort från t.ex. fattigdom och isolering p.g.a. ras]/../

Brian Lightman, generalsekreterare för the Association of School and College Leaders [brittiskt skolledarförbund], välkomnar Goves målsättning/program rörande användandet av tvång mot elever.

Han sa: ‘the Association of School and College Leaders är förtjust över att statsministern har svarat på vårt råd med det kloka beslutet att inte fortsätta med dessa regler/regleringar/föreskrifter [att inte bruka våld, av något slag skulle jag vilja tillägga]. Kravet skulle ha tvingat på [skolfolk] ännu en byråkratisk börda som inte skulle ha bidragit till att förbättra disciplinen och skydda barn [för att rättfärdiga brukande av tvång och våld? Men det är ju helt klart att man ska gripa in om elev skulle vara våldsam t.ex. Men inte med att svara med våld tillbaka].

‘Användandet av fysisk återhållsamhet behöver tacksamt nog bara sällan tillämpas i skolor [ska aldrig användas, någonsin tycker jag, vare sig det ‘behövs’ eller inte]. Vid tillfällen när det behövs, finns detaljerad vägledning och personalen förstår behovet att följa denna bokstavligt [jag tvivlar på att ALLA förstår denna och inte missbrukar den i ett samhälle som nu pratar om att återinföra sådana här sätt att att hantera inte bara skol- utan också samhällsproblem]. Skolor för redan protokoll över brott mot ordningen/reglementet [när lärare överträder dem?].”

Detta är ganska skrämmande. Men i dagens klimat så är dylika saker okej att ge uttryck åt överallt i världen verkar det.

Och här om iskylan med vilken människor behandlas här (Uppdrag granskning om regeringskansliet och hur de kringgått turordningreglerna).

Se Astrid Lindgren i hennes tal Aldrig våld, som hon höll för 33 år sedan, hör och häpna

Måste man inte då bli förtvivlad, när det plötsligt börjar ropas på en återgång till det gamla auktoritära systemet?

Det är vad som sker just nu på många håll i världen.

Nu vill man ha ‘hårdare tag’ och ‘stramare tyglar’ och tror att det skall hjälpa mot alla ungdomliga oarter som man skyller på för mycket frihet och för lite stränghet i uppfostran.

Det är att försöka driva ut djävulen med Belsebub och kommer bara att i längden leda till mera våld och större och farligare klyftor mellan generationerna.

Dessa efterlängtade ‘hårda tag’ skulle möjligen få en ytlig effekt som förespråkarna kunde tyda som en förbättring. Tills de så småningom tvingades märka att våld föder våld – så som det alltid har gjort.

Många föräldrar blir väl oroade av dessa nya signaler och börjar kanske undra om det gjort fel. Om en antiauktoritär uppfostran är något förkastligt? Det är den bara om den blir missförstådd.

En antiauktoritär uppfostran betyder inte att barn skall lämnas vind för våg och få göra precis vad de vill. Den betyder inte att de skall växa upp utan normer, det vill de förresten inte.

Normer för sitt handlande behöver både barn och vuxna, och barn lär sig mer av föräldrarnas exempel än av något annat. Visst skall barn ha respekt för sina föräldrar, men sannerligen – föräldrar skall också ha respekt för sina barn och inte missbruka sitt naturliga övertag över dem.

En ömsesidig kärleksfull respekt, det ville man önska alla föräldrar och alla barn.

Och för dem, som nu så ivrigt ropar på hårdare tag och stramare tyglar, skulle jag vilja berätta vad en gammal dam en gång talade om för mig. Hon var ung mor på den tiden när man ännu trodde på det där.

‘Spar på riset och du fördärvar pilten’, det vill säga, hon trodde egentligen inte på det, men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting, så att hon tyckte att han måste få en risbastu, den första i sitt liv. Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta.

Till sist kom han gråtande tillbaka och sa: ‘Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mej.’ Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon.

Barnet hade tänkt att ‘min mor vill faktiskt göra mig illa, då går det väl lika bra med en sten’.

Hon slog armarna om honom, och de grät en stund tillsammans. Och sedan la hon stenen på en hylla i köket, och där fick den ligga kvar som en evig påminnelse om det löfte hon gav sig själv i den stunden: aldrig våld!

Nå, men om vi nu fostrar våra barn utan våld och hårda tyglar av något slag, får vi då fram en ny människoart som lever i evig fred? Bara en barnboksförfattare kan väl hoppas något så enfaldigt! Jag vet att det är en utopi. Och visst finns det så mycket annat i vår stackars sjuka värld som också måste ändras för att det skall kunna bli fred.

Men vi har i detta nu – även utan krig – så ofattbart mycket grymhet och våld och förtryck på jorden, barnen är sannerligen inte okunniga om det. De ser och hör och läser om det dagligen och tror väl till sist att våld är ett naturligt tillstånd.

Måste vi inte åtminstone i våra hem genom vårt eget exempel visa att det finns ett annat sätt att leva? Kanske vore det bra, om vi la en liten sten på kökshyllan som en påminnelse både för barnen och för oss själva: aldrig våld! Det skulle kanske ändå så småningom kunna bli ett litet bidrag till världsfreden.”

Kommer att uppdatera denna postning imorgon troligen, med länkar till artiklar som jag tycker speglar samhällsklimatet och inte minst politiken idag (en politik och regering jag ogillar mycket).

Annonser

§ 4 svar till Om ordens makt och mer om nyauktoritära tendenser och retorik inte bara i Sverige utan också ute i världen…

  • Janne skriver:

    Hej!

    Tänkte bara tacka för uppmärksamheten, men hittade ett mycket intressant och läsvärt inlägg. Vilken bonus.

    Intressant med kopplingen till Astrid Lindgren, Jag hade inte läst det talet tidigare. Jag känner mig stolt att gå i hennes fotspår. På sätt och vis.

  • k skriver:

    Kul om du gillade det du läste. Ja, det här talet känns nästan som om det kunde ha varit skrivet idag. Jag gillade det jag läste på dina bloggar också. Hittade dem genom Lärarnas tidning. 🙂

    Den amerikanska utbildningshistorikern Diane Ravitch (nu 72 år tror jag) säger i video:

    ”Du måste skriva till dem [politiker i kongressen], organisera dig, du måste tala ut [höja din röst, om du kan och får chansen], du måste skriva insändare, du måste blogga, kommentera på bloggar, du måste använda varje tänkbart forum om du bryr dig om offentlig utbildning, om du bryr dig om barn, om du bryr dig om framtiden för detta land. Då måste du göra din röst hörd.”

    Hon skriver och pratar om amerikansk skolas problem och att blickarna leds bort från de verkliga problemen (fattigdom och klasskillnader som faktiskt ökar både där och här). Jag har bloggat om detta: https://reflektionerochspeglingarii.wordpress.com/2011/09/17/diane-ravitch-om-amerikansk-skolas-problem-blickarna-leds-bort-fran-fattigdom-och-isolering-pa-grund-av-ras/

    Men vi ska ju överleva också… Det lättar dock att skriva om saker man reagerar över! Ge uttryck åt det, någonstans. Bloggandet har betytt mycket där. Och jag skriver definitivt inte bara om skolan. 🙂

  • k skriver:

    Diane Ravitch har en blogg tillsammans med en kollega, där de skriver kommentarer till varandra och andra. http://blogs.edweek.org/edweek/Bridging-Differences/ (Att överbrygga skillnader?). Såg nu ett intressant inlägg där ”Argument mot längre skoldagar i Chicago” http://blogs.edweek.org/edweek/Bridging-Differences/2011/09/sept_22_2011_dear_diane.html man kan läsa:

    ”It’s a conspiracy to wear us down! Every day a new, dumb idea becomes a brilliant reform, and the next day it’s implemented. So we keep trying to put out fires, when we also need to spend time thinking about how we got here and where we should be going. I’m stumped at how we do this with virtually no financial resources to fight against ideas that have incredible wealth behind them.”

    Översatt blir det ungefär (??):
    ”En konspiration försöker nöta ner oss! Varje ny dag omvandlas en ny, dum idé till en briljant reform och den är implementerad [redan] nästa dag. Så vi fortsätter försöka släcka bränder, när vi också skulle behöva ägna tid åt att fundera över hur vi kom hit och var vi borde gå. Jag är förbryllad över hur vi med så gott som inga finansiella tillgångar lyckas slåss mot idéer från människor som har ofattbart mycket tillgångar bakom sig.”

    Hon skriver vidare om lobbyister och ifrågasätter om de har verklig demokrati.

    Och i slutet av postningen skriver hon:
    ”It is surely unlikely to attract more people into teaching and surely not more willing to stay in the classroom. Watch at the end of the school day, as soon as the bell rings, the kids jump up and flee the building. Later, one at a time, teachers come dragging out, with big bags of student work, exhausted. Wise reform would reverse this.”

  • […] på fler håll än här. Bloggen Altruist konsult ifrågasätter legitimeringens legitimitet, medan reflektioner och speglingar II fokuserar på de retoriska strategier som försatt oss i den här positionen. Maths kritiserar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om ordens makt och mer om nyauktoritära tendenser och retorik inte bara i Sverige utan också ute i världen…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: