Att plågas av nervositet över varje ökning av gemensamma utgifter för social service eller infrastruktur men ”Det finns ingen livsbetingelse människan inte kan vänja sig vid, särskilt inte om hon ser den allmänt erkänd av alla runt omkring henne”…

3 augusti, 2011 § Lämna en kommentar



Tony Judt inleder kapitlet ”Moraliskt fördärvade känslor” i boken ”Illa far landet” med att citera Lev Tolstoy i Anna Karenina (allt i denna postning i min amatöröversättning och tolkning från engelska):

Det finns ingen livsbetingelse människan inte kan vänja sig vid, särskilt inte om hon ser den allmänt erkänd av alla runt omkring henne.”

Dvs. om man delar samma livsbetingelser så mår man bättre. Om alla är ungefär lika fattiga så kan man uthärda detta. Men om skillnaderna är stora blir en fattig situation svårare att uthärda.

I kapitlet innan ”Privat överflöd, offentligt elände” skriver han om symtom på gemensam utarmning eller kollektivt elände i form av förfallna landsvägar, bankrutta städer, broar som kollapsar, skolor som misslyckas, de arbetslösa, underbetalda och oförsäkrade vilka allt tyder på allmänt misslyckad vilja, dvs. att vi inte bryr oss om varandra eller vad slags samhälle vi har i min tolkning. Man bryr sig bara om sig själv, ambitionerna sträcker sig inte längre.

Jo, jag har sett stora vägar i USA som är häpnadsväckande dåliga med mina svenska ögon sett, liksom trottoarer som spruckit sönder rejält.

Dessa tillkortakommanden är så endemiska att vi inte längre vet hur vi ska tala om vad som är fel, ännu mindre hur vi ska reparera det. Ändå är något allvarligt fel som han skriver.

Trots att USA budgeterar tiotals miljarder dollar på ett meningslöst militärt fälttåg i Afghanistan så plågas amerikaner av nervositet över varje ökning av gemensamma utgifter vad gäller social service eller infrastruktur.

Men…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Att plågas av nervositet över varje ökning av gemensamma utgifter för social service eller infrastruktur men ”Det finns ingen livsbetingelse människan inte kan vänja sig vid, särskilt inte om hon ser den allmänt erkänd av alla runt omkring henne”…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: