Tony Judt om Washington konsensus, Lissabonagendan och ‘pensée unique’ eller ‘den enda tanken’…

21 juli, 2011 § Lämna en kommentar

om Tony Judt.

Se Judt i konservation om bland annat historielöshet hos de unga

Judt skriver att ett av hans mål är att föreslå att regeringen (de styrande) kan spela en stärkt roll i våra liv, utan att hota våra friheter. Han vill också argumentera för att amerikanerna borde fundera över vad slags stat de vill ha, eftersom staten kommer att finnas med dem för förutsebar framtid. Något vi borde ta lärdom av.

Han menar att det som var bäst i amerikansk lagstiftning och socialpolitik under 1900-talet i praktiken motsvarar det européer kallar ”social demokrati”, det de (vi)  nu är tvingade att montera ner i namn av effektivitet och mindre styrning.

Socialdemokrater idag är i försvarsställning och ursäktande sig. Kritiker som hävdar att den europeiska modellen är för dyr och ekonomiskt ineffektiv har tillåtits passera icke utmanade. Sant! Och ändå är välfärdsstaten lika populär som nånsin för dess förmånstagare: ingenstans i Europa finns det konsensus att avskaffa offentlig sjukvård, att ge upp fri eller subventionerad utbildning eller att minska offentligt tillhandahållna transporter eller andra livsviktiga tjänster.

Nej, det är en massa saker som bäst sköts gemensamt. En enskild småföretagare kan inte bekosta vägar själv till exempel. Kan vara beroende av bra transportmöjligheter via vägnät eller tåg. Ett stort företag kanske kan (men vill det?). I en massa andra sammanhang så kan inte en enskild individ bekosta det vi tillsammans kan bekosta. Men naturligtvis kan det diskuteras vad vi ska bekosta gemensamt. Och trots vår generösa välfärdsstat så är vi (fortfarande) ett rikt land. Kan välfärdsstaten ha bidragit till att vi är ett rikt land? Vi är välutbildade och ganska trygga och allt detta betyder en hel del, för oss som enskilda individer samt för vårt land.

I början av detta århundrade lät sig inte ”the Washington consensus” besegras skriver Judt.

Wikipedia säger i inledningen i sin artikel om Washington konsensus, att

Termen Washington konsensus refererar vanligen till en orientering mot nyliberal politik som från omkring 1980-2008 hade inflytande bland huvudfåran av ekonomer, politiker, journalister och globala institutioner som IMF och världsbanken./…/

Washington konsensus hade mest inflytande under 1990-talet. Under det första decenniet av det tjugoförsta millenniet blev denna [konsensus] i ökande grad kontroversiell. 2008 och 2009, efter den finansiella krisen, började en kör av röster att deklarera att Washington konsensus var slut.”

Judt fortsätter med att i början av detta århundrade lät sig the Washington konsensus inte besegras. Överallt fanns det en ekonom eller ”expert” som utförligt lade ut texten om avregleringens dygder, om minimal stat och låg beskattning. Det verkade som om allt den offentliga sektorn kunde göra kunde privata individer göra bättre.

Wagshingtondoktrinen hyllades överallt av en ideologisk hejaklack: från profitörerna på det ”irländska miraklet” (bostadsbubbleboomen hos ”den keltiska tigern”) till de doktrinära ultrakapitalisterna i forna kommunistiska Europa.

Även ”gamla européer” sveptes med i marknadsfesten. EU’s frimarknadsprojekt, den så kallade ”Lissabonagendan”, den entusiastiska privatiseringsplanen hos de franska och tyska regeringarna bar också vittnesbörd om det som dess franska kritiker beskrev som den nya ”pensée unique” eller ”den enda tanken”.

Wikipedia säger:

Uttrycket ‘pensée unique’ (franska för ‘enda tanke’) beskriver den påstådda överlägsenheten hos nyliberalismen som ideologi.”

Ja, en enda, odiskutabel sanning! Den enda vägen.

Att fortsättas i ny postning…

Tidigare postningar om Ill Fares the Land.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Tony Judt om Washington konsensus, Lissabonagendan och ‘pensée unique’ eller ‘den enda tanken’…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: