Krugman om det ökande inflytandet för konservativa ekonomer: ”Felaktigheternas herravälde”, samt om att Sverige är inte riktigt ett modernt land längre. Vi har skattesänkt och avreglerat oss ut ur det moderna…

1 december, 2010 § 1 kommentar

[Uppdaterad på kvällen, samt 2 december].

Paul Krugman skriver i bloggpostningen ”Reign Of Error” eller ”Felaktigheternas  herravälde” om en Sewell Chan (se bild ovan) som har en artikel i New York Times om det ökande inflytandet för konservativa ekonomer. Det Chan dock inte påpekar enligt Krugman är att

”… hittills har dessa grabbar [de konservativa ekonomerna] haft fel om allting.”

Krugman skriver något i stil med (i min amatöröversättning):

”De är framgångsrika därför att deras politiska falang är framgångsrik, inte därför att deras ekonomiska doktriner har visat sig vara korrekta eller ens rimliga.

Jag måste saga att när jag började med ekonomi förväntade jag mig att bevisning skulle betyda mer än den gör – men uppenbarligen verkar det som det att tala om för folk vad de vill höra har övertaget på den politiska arenan mer än i akademierna, men även där [i akademin] så är villigheten att klamra sig fast vid de berättelser man föredrar, vad alla bevis än säger, att vara imponerande.

Det finns ingenting att göra utom att fortsätta sälja in (sanningen), i längden kommer den, kan man hoppas, att segra, men i långa loppet…”

Man har kompetensskräck.

Sofie Wiklund skriver i ledaren ”Jag skäms över att vara socialdemokrat”:

”Ibland skäms jag över att vara socialdemokrat. Jag skäms därför att partiet har suttit så länge på makten att det dragit till sig människor som till varje pris söker en plats i rampljuset.

Socialdemokraternas maktkamp blottas nu för omvärlden och kanske är det bra. De senaste åren har jag hört och sett saker som inte borde förekomma i ett parti som predikar solidaritet och allas lika värde. En kille som är för EMU slänger motståndarnas material i papperskorgen. En annan socialdemokrat får inte sitt material utdelat på ett möte, eftersom hon anses vara för ”mycket vänster” och  för att hon lyssnar på väljarna. En kvinna är tvungen att gå till psykolog för att hennes partikamrater är elaka mot henne. /…/

Många inom partiet har prioriterat bort andra jobb, familj, fritid och vänner för politiken. En del yngre blir också sedda för första gången när de blir  medlemmar i Socialdemokraterna. Det gör att vissa går från ungdomsförbundet och rakt in i partiet, utan att aldrig ha gjort något annat.

Socialdemokraterna behöver inte människor som krampaktigt klamrar sig fast vid partiet av rädsla för att förlora sina politiska positioner, som kan vara det enda de har.

Ärligt talat: partiet kan inte vara det enda viktiga i livet. Det finns faktiskt saker som är viktigare: familj, barn, fritid och vänner. Och sanningen är att en politiker ibland gör mer nytta på jobbet, på gymmet, på barnens hockeyträning eller i sin bekantskapskrets. För där – i verkligheten – möter man väljarna.”

Och Robert Sundberg skriver om moderaterna som fortsatt för en högerliggande politik som gynnar rika och välbeställda.

Men Göran Greider undrar om de och de andra allianspartierna egentligen vet vad de gör eller hur de ska hantera effekterna av den politik de för:

”Men ett lika fascinerande skådespel är det att följa den skadeglada borgerlighet som nu äntligen tror sig vara av med den socialdemokratiska rörelsen. Den bestal borgerligheten på ett helt nittonhundratal, ja, den tog dess mest begåvade politiska talang ifrån dem, Olof Palme. Nu hörs en lättnadens suck genom den borgerliga pressen: Socialdemokratin blir ett normalt parti, och med det menas att det drar mot mitten och slutligen överger alla systemkritiska ambitioner.

Vilken seger! Och vilket nederlag. Ty borgerligheten vet inte hur ensam den blir. Hur ser västvärlden ut i den försvagade reformssocialismens  skugga? Vi vet ju det nu – Teapartyrörelse i USA, högerextrem uppmarsch i europeiska länder, en total oförmåga att hantera klimatkriser, skyhög arbetslöshet och en global kapitalism som ofelbart går mot nya finansiella infarkter. Men inför denna dubbla kris har liberaler och konservativa inga svar, de har inte ens frågorna.

Vill man vara giftig kan man hävda att kapitalismen under ett knappt sekel överlät åt de socialdemokratiska rörelserna att hantera den sociala oro som en okontrollerad kapitalism frambringar. På egen hand förmår borgerligheten inte det. Socialdemokratins kris är i så fall bara början på en annan, större kris där de politiska systemens oförmåga att kanalisera missnöjet till något konstruktivt är det som skrämmer mest./…/

Vems blick mötte Persson under sina elva år vid makten? Han stirrade på börsmäklare i New York och till slut bara på en gård i Sörmland. Och Sahlin? Det bär mig emot att hacka på henne efter alla de antifeministiska kampanjer hon utsattes för. Men hon hör till de ledande s-politiker som formades i åttiotalets och nittiotalets högervindar, som var med och sållade ut de icke-lojala i partiet (till slut även högersossar som Nuder!), och som för länge sedan lämnat det där palmska- brantingska spänningsfältet.

Europeisk socialdemokrati utgör ett ruinlandskap. Men det har börjat röra på sig i rasmassorna.”

I ”Mitt liv på Statens järnvägar” skriver han:

”Sverige är inte riktigt ett modernt land längre. Vi har skattesänkt och avreglerat oss ut ur det moderna.”

Jag kommer troligen att uppdatera denna postning senare.

Tillägg på kvällen: se Kjell Rautio i ”Den halvt sociala tragedin hotar den framtida tillväxten!”

Men ”Unga mer intresserade av politik än tidigare generationer,

”Värnplikten är avskaffad och alla inom Försvarsmakten måste vara beredda på att göra utlandstjänst. Med den borgerliga regeringen har Sverige fullbordat resan från folkförsvar till yrkesarmé”,

Robert Sundberg i ledaren ”Sjuka, starka Sverige” om en diagnos på Sverige:

”7,5 procents arbetslöshet eller 370 000 personer. Hög ungdomsarbetslöshet, över 25 procent. Eftersatt underhåll av sådant som kostar skattepengar, som järnvägar. Allt i offentlig sektor finns det efterfrågan på, som bättre sjukvård, barnomsorg och utbildning. Men det tillfredsställs inte för det kostar skattepengar. Minimal nyproduktion av hyreslägenheter. Energibesparande, miljöförbättrande investeringsbehov föreligger. De möts endast måttligt./…/

Låg inflation blir lägre, kanske deflation. Räntemedicinen är trubbig. Den fördyrar inte bara för de som haft råd att konsumera mycket utan även för de som konsumerat lite eller inte alls./…/

Om offentliga sektorn expanderas, där efterfrågan finns på främst vårdpersonal, kan många jobb skapas även för unga. Nackdelarna är att alliansregeringen måste gå emot vallöften och höja skatter för välbeställda och välavlönade för att göra investeringar och kyla ekonomin och bostadspriserna. Detta för att påverka de grupper som främst ligger bakom bostadsprisbubblan, de som fått mest sänkt skatt.

Statsfinanserna försvagas om de offentliga investeringarna och expansionen av offentlig sektor är större än skattehöjningarna.”

”Sjuka och arbetslösa betalar jobbskatteavdraget” av Göte Johansson (s),

”Politiken är det viktiga” av Ingalill Persson (s),

ledarna ”Bra att diplomatin skakas om” och ”På andra sidan tillväxten” av Göran Greider.

Tillägg 2 december : se sidorna ”Nef – economics as if people and the planet mattered, monetary reform” eller ”Nef – ekonomi som om människor och planeten betydde något, monetär reform” samt “Positive money – we’re campaigning for a banking system that doesn’t cost us billions to rescue” eller “positive pengar – vi kampanjar för ett banksystem som inte kostar oss miljarder att rädda”. Vinsterna har privatiserats medan samhället får stå för kostnaderna, via skattepengar.

Annonser

§ Ett svar till Krugman om det ökande inflytandet för konservativa ekonomer: ”Felaktigheternas herravälde”, samt om att Sverige är inte riktigt ett modernt land längre. Vi har skattesänkt och avreglerat oss ut ur det moderna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Krugman om det ökande inflytandet för konservativa ekonomer: ”Felaktigheternas herravälde”, samt om att Sverige är inte riktigt ett modernt land längre. Vi har skattesänkt och avreglerat oss ut ur det moderna…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: