Den avreglerade finanssektorn – sjukliga överdåd…

18 november, 2010 § Lämna en kommentar

Ja, samma regering som låter regeringskansliet svälla ut ställer hårda krav på rationaliseringar i verk och myndigheter. Dessutom har Sverige aldrig haft så många statsråd som nu, 24 stycken.Man kan läsa i ”Rekordmånga anställda i regeringskansliet”:

”Att regeringskansliet nu sväller innebär att statsministern går emot en rapport skriven för regeringens och statsministerns eget globaliseringsråd 2009 som avrådde Reinfeldt från att utöka antalet ministrar.

I rapporten, med titeln Pm till statsministern, hävdar statsvetarprofessorn Tommy Möller och Magnus Granlund [egentligen Erlandsson?], statsvetare vid Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor, att antalet ministrar och departement borde bli färre.

[Läs mer här om denna rapport. Inget är dock hugget i sten].

De skriver att problemen med samordning ökar mycket, så snart man kommer över 20 statsråd. Reinfeldts nya regering har växt från 22 till 24 statsråd. Detta trots att statsministern lyssnat till rådet om att minska antalet departement i och med att integrations- och jämställdhetsdepartementet försvann.”

Jan-Åke Blomqvist, ekonom och f0lkhögskolelärare skrev i debattartikeln ”Alternativ till nedskärningar” om att vi, större och mindre, skattebetalare får betala för finanssektorns ”sjukliga överdåd”:

”Att den enorma spekulationsbubblan som sprack 2008, skulle följas av skenande statsskulder, var inte svårt att förutse.

Enligt Internationella valutafonden har världens regeringar, inklusive den svenska, pumpat in bidrag och lånegarantier till ett värde av ofattbara 150.000 miljarder kr för att rädda den politiskt avreglerade finanssektorn (banker, försäkrings-, fond- och finansbolag) från kollaps. Kraschen har lett till ekonomiskt kaos, massarbetslöshet och därmed sjunkande skatteintäkter, vilket givetvis gör statsskulderna ännu tyngre.

[och vad har krävts tillbaka av bankerna och finansinstituten?]

Världens regeringar, inklusive den svenska, gav finanssektorn en unik särställning, när de avreglerade för 25-30 år sedan och släppte pengarna fria. Ekonomin skulle nu växa över alla bräddar, när de finansiella marknaderna blev befriade från politikernas klåfingrighet, sade nationalekonomer i kör. Resultatet blev istället ekonomiskt kaos och en finanssektor som gavs makten att bestämma över regeringarnas ekonomiska politik, istället för att verka inom ramen för en fungerande marknad precis som alla andra företag.

Nu genomför många EU-länders regeringar, blåa som röda, kraftiga sparpaket i den gemensamma sektorn, som kommer att slå ännu hårdare mot de sociala trygghetssystemen och öka arbetslösheten ännu mer. EU:s största länder, Tyskland och Frankrike, driver ännu hårdare budgetregler för alla medlemsländer i syfte att svälta sig ur nuvarande och kommande kriser.

Sverige påbörjade både röda och blåa regeringar nerskärningarna redan tidigt 1990-tal i vår gemensamma sektor efter bank- och kronkrisen, som även den berodde på finanssektorns avregleringar. Den höga arbetslösheten har bitit sig fast och lönerna är nerpressade. Vanliga medborgare har blivit fattigare, medan de som berikade sig på den vettlösa spekulationen kom undan än en gång.

Samtidigt gör EU-regeringarna, inklusive den svenska, nästan ingenting åt finanssektorn.”

På denna artikel svarar Birgitta Hambraeus idag:

”Tack Jan-Åke Blomqvist för din utmärkta artikel i DD om det destruktiva systemet med ‘kapitalets frihet’, nyliberalismen. Och för ditt förslag att ändra riksbankslagen, så att staten kan investera räntefritt.

Sverige är med i de två första faserna i EUs ekonomiska och monetära union, EMU. Men efter nej i folkomröstningen sa vi nej till den tredje fasen. Vi har fortfarande en egen valuta och en självständig riksbank som lyder under riksbankslagen. I den nu gällande lagen slås fast att Riksbanken har monopol på utgivande av sedlar och mynt. När lagen skrevs fanns det inga andra betalningsmedel, men nu skapas pengar elektroniskt av bankerna när de lånar ut mer än de har mot ränta.

Riksdagen kunde på eget initiativ enkelt ändra lagen så att Riksbanken ger ut alla betalningsmedel också de elektroniska. Då är det bankerna som får låna mot ränta i stället för staten. Och staten kunde utan statsskuld investera i till exempel järnvägar, skolor och övergången till det förnybara energisystemet.

Jag är glad över att Socialdemokraterna nu kommer att ompröva sin ekonomiska politik. Högerfalangen hyllar samma syn på ekonomin som Alliansen. De som kallas vänster är vad jag förstår kritiska till nyliberalismen, till exempel statens utgiftstak, många privatiseringar och nedskärningar av den offentliga sektorn.

Det var Kjell Olof Feldt som vann rosornas krig 1985 då han ändrade vårt blandekonomiska system, där staten hade ekonomisk kontroll. Han släppte kapitalet fritt med 90-talets kris som följd.”

Paul Krugman skriver om ”The Dark Ages, Returned In Full – the Work of Having No Work” eller ungefär ”Medeltidens mörkaste århundrade helt och fullt tillbaka – arbetet med att inte ha något arbete”.

Och som en av kommentatorerna skriver:

“Det är ungefär som ‘Nåväl, det kommer att bli olycksfall i arbetet.’

[Ja, litet svinn får vi räkna med!? Men drabbas de som beslutar om saker – i alla fall inte kortsiktigt? Men hur blir det på längre sikt? Vilket samhälle skapas?

Se ‘Nya tuffa Sverige – Reinfeldt: De kommer i kläm’. Ja som sagt, litet svinn får vi räkna med!!??].

Lustigt hur de som utvecklade denna idé vanligtvis lämnas helskinnade. Om andra människor lider då är det bara ett bra och nödvändigt lidande. Jag? Nå, det är skillnad … stimulera bort.”

Nästa kommentator skriver (rejält ironisk?):

”Epidemier måste få arbeta sig igenom befolkningen, så att den reduceras till en naturligt sund nivå [och där de svaga och lytta försvinner]. Medicinska ingripanden kommer bara att tjäna syftet att omintetgöra epidemins arbete och bara förstora dess dödlighet i nästa omgång [göra dödligheten ÄNNU större i nästa utbrott]. Europas gradvisa återhämtning från ‘digerdöden‘ [’den svarta döden’] på 1300-talet demonstrerade mer än nog de naturliga återställande krafterna hos befolkningen som siffermässigt ordnats [rationalisera och dess synonymer] av sjukdom.

Hade Joseph Mengele [känd som dödsängeln] blivit ’ekonom’ snarare än ’läkare’ hade han varit Schumpeterian.”

Tillägg på kvällen: Paul Krugman skriver sitt senaste blogginlägg ”This Is The Way The Euro Ends” eller ungefär ”det är så här euron tar slut.” Det här med ekonomi är rena grekiskan för mig, men jag känner ändå en massa spontant: att pengarna måste fördelas och att jämlikhet är bäst för både människor och samhälle. Med det menar jag inte att alla ska ha exakt samma inkomster och något sådant har ju aldrig existerat i Sverige heller, FAST vi haft socialdemokratiskt styre så länge!!

Ja, (S) måste ut i verkligheten!!!

Men högern (och dess politiker) bryr sig ÄNNU mindre än alla rödgröna tillsammans om människor! Bara de klarar sitt eget skinn så får det väl gå hur det vill med alla dem som lever ett vanligt mänskligt liv, med lyckanden, tillkortakommanden, kriser, sjukdom m.m. som de kanske för sitt liv inte ens kunde tänka sig, men som saknar de ekonomiska resurserna för att klara dessa utan ett allmänt trygg- och säkerhetsnät…

Se Kajsa Ekis Ekman i ”Den lyckade människan” i senaste Pedagogiska magasinet, som har många andra jättebra artiklar inte minst i detta temanummer om framtiden. Rekommenderas!

”Lärare ska coacha eleverna ut i arbetslivet – för det är inte den bildade människan man vill skapa, utan den lyckade människan.”

Vadå, hela eller lyckliga människan? Någon slags övermänniska ska skapas? Jag ser mängder med robotar framför mig, som är på topp jämt. Som spottar ur sig superprestationer… Stimuleras människor med tendenser till storhetsvansinne i en sådant här samhälle, sådan här miljö?

Om undermänniskor.

Ja, det var det där med förakt för svaghet

Och läs Björn Johnsons och Malin Junestavs debattartikel ”Ministerns kreativa bokföring framstår som stötande” om Ulf Kristoffersson och sjukförsäkringen.  Tala om iskyla och arrogans! Och cynism! Se blogginlägg på Johnsons blogg om denna debattartikel samt Malin Junestav om arbetslinjens historia och synen på arbetslösa.

Slog mig apropå Paul Krugman ovan, han skrev för ett tag sedan om att man skulle sortera bort vissa av kommentarerna på hans blogg på New York Times på något vis tekniskt (teapartyister som bombarderar bloggar och teman med visst innehåll) och Björn Johnson har också skrivit på sin blogg nyligen om ”troll” på nätet i inlägget ”Cyberbalkaniseringen i kommentarsfältens kloaker” där han menar att dessa ”troll” får andra kommentatorer att mer och mer avhålla sig från att kommentera (och där har han verkligen rätt känner jag personligen) samt i Efter Arbetet i ”Konstgräsrötternas revolt”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: